Månadsarkiv: februari 2017

stränder

Stranden har en speciell plats i många människors tankevärld. På stranden blir vi alla barn. Vi bygger sandslott, gräver kanaler och insjöar, gör sandskulpturer, stänker vatten, tjoar och skriker, spelar töntiga bollspel och läser. Snacket går om sololjor, väder och ”ingenting”. På stranden, playan, är livet lätt att leva.

Men trots att det meteorologiskt sett redan lär vara vår har vi runt fyra månader kvar till mänskliga vattentemperaturer, även om vissa badar året om. Alvarsamt2 har besökt två stränder och kan konstatera att badlusten på en tiogradig skala låg runt nollan…

stenasa_3Fågeltornet vid Stenåsabadet.

dscf4200Solen laddar på för fullt utmed stranden strax söder om Sandby borg.

stenasa_1Horisonten norr om Stenåsa.

dscf4218Till höger ser vi fotspår i sanden. Mina tankar går genast till Fredag.

sandbyborg_1Ölands östra sida; vi tittar norrut. Uppe i vänstra hörnet skymtar Sandby borg.

sandbyborg_3Mäktiga kalkflak och nästan snövit sand nedanför Sandby borg. Det lilla huset på stranden återkommer vi till…

stenasa_2En mix av tång, sand, snö och is på stranden vid Stenåsa Camping. Badlusten intar bottenläge.

stenasa_4På ”innanhavet” vid fågeltornet i Stenåsa låg isen knappt centimetertjock.

Annonser
Taggad , , ,

fiskaren

fiskarenSer du honom? Han står längst ut i denna bild, något till höger om mitten. Men hur långt han än vadade ut från stranden vid Sandby borg fick han ingen fisk – denna gång. Om han går ytterligare 26 mil kommer han till Lettland.

Taggad , , ,

avståndsfotografering II

dsc02470Ett nytt försök att fotografera på riktigt stora avstånd. Bilden är tagen med 720 millimeters brännvidd, 1/500 sekund, 200 ISO, stativ. Till den stora snurran är det 7 800 meter, till fartyget 10 800 och till svenska kusten 21 000 meter. De sex snurror – av befintliga sju – vi ser i bild står alla i Kalmarsund. Det är 1 700 meter mellan den vänstra snurran och den längst till höger. Luftlagren gör att vi bara tycker den stora snurran står i vattnet, de övriga fem ser ut att stå på landbacken inne i Sverige.  Minns alltså att bilden ljuger, att fotografen ljuger, att kameran ljuger. Men sant är att jag även denna gång lyckades få med en havsörn (långt till vänster i bild).

senareFem minuter senare. Ljuset är ett annat och luftlagren har tumlat om. Nu står plötsligt två snurror i Kalmarsund!

Taggad

tidigt betessläpp

betesslappKon biter i gräset på Stenåsa Camping.

Taggad

avståndsfotografering

Kan man fotografera på hur stora avstånd som helst? Givetvis, men resultatet blir sämre i takt med avståndsökningen. Orsakerna är olika lufttryck, olika lufttemperaturer, dimma, regn, fukt, smog och sand, jord och kanske vatten då det blåser hårt. Nedan ser du två bilder tagna med den ”groteska” brännvidden 1 440 millimeter (översatt till småbildsformat). Jag vågar påstå att gränsen för vettig avståndsfotografering beror på vädret. Den går nånstans mellan en och fem kilometer. Sen blir allt bara ”blurr”.

18kilometerAvståndet till fartyget, Envik är 1 800 meter. Fåglarna flög över fartyget och dök sen ned mot vattenytan och mig på stranden nedanför Albrunna. Gässen är här ungefär 1 300 till 1 500 meter från kameran. Även om man bara har modesta krav på bildkvalitet kan jag inte godkänna teckningen av fartyget – som ligger i fokus. Bilden är tagen på 1/800 sekund och skulle bli skarpare om kameran stått på stativ. Skakningsoskärpan vid dessa brännvidder är enorm.

sverigeVi ser Sverige från Albrunna. Avståndet är 24 kilometer. Det går att urskilja en mast till vänster och delar av en fyr i högra bildkanten. Avståndet är alldeles för stort för att bilden ska bli godkänd. Många olika luftlager och temperaturer marmorerar och trasar sönder landskapet, detaljer suddas ut. Man kan dock ana ”träd/skog”. Vattnet i bildens nederkant är runt 10 kilometer från kameran och har därför aningen bättre teckning än Sveriges kust, som på detta avstånd blir helt blå.

Taggad ,

kvarnbacken

kvarnbacken_13

Tät, grov granskog på Öland!? Du skojar? Nej, den finns faktiskt. Och den är så tät att man mörka februaridagar måste orientera med pannlampa . Nä, nu överdrev jag men som tidigare bonde i Jämtland ska sägas att Ölandsgranen är nästan lika stor och grov som sina norrländska kusiner.

Vi gick från Borgs ängar vid Gråborg och S:t Knuts kapell. Målet var Kvarnbacken. Även mitt på dagen var det ont om ljus. Kameran krävde 200 till 800 ISO och ofta en fura eller björk som stativ.

kvarnbacken_01Den knappt tre kilometer långa promenixen är hyfsat stakad.

kvarnbacken_10Etta med bra tak uthyres snarast.

kvarnbacken_12Så snart ett träd ger vika etablerar sig mossan.

kvarnbacken_02Vid roten såg vi murgröna på trädet bakom björken. Men vad som vuxit sig så våldsamt grönt och friskt 10 meter upp vet i 17…

kvarnbacken_03En vacker björkbläckfisk.

kvarnbacken_04Granarna ökar i antal ju närmare Kvarnbacken vi kommer.

kvarnbacken_05Här och var ligger rejäla spänger. Denna led är inga som helst problem att gå. Men i rullstol blir det svårt.

kvarnbacken_06Snart går vi in i natta…

kvarnbacken_11– Ju större dom är, desto tyngre faller dom, sa redan Jack Dempsey. Och här i blandskogen stämmer devisen.

kvarnbacken_07Vi går över flera bäckar med kristallklart vatten.

kvarnbacken_08Efter den mörka granskogen kommer en stor öppning. Och längst bort anar vi en mur…

kvarnbacken_09I teleobjektivet ser vi muren. Det sägs att här finns Ölands vackraste murar. I kommande inlägg tittar vi närmare på både Kvarnbacken och dessa Ölands vackraste murar…

Taggad , ,

södra Öland porlar

Mörbylånga kommun säger att vattenbristen fortfarande är kännbar. Det kommer att ta lång tid innan grundvattnet når normala nivåer. Men dagsläget ser ljust ut, på ytan. Det är skvalpigt på många ställen ute på alvaret och det porlar i de små bäckarna. Bilderna nedan togs i går – före regnet.

dsc02178I den stensatta dricksvattenkanalen från alvaret ned till Södra bruket porlade det friskt. Klicka här för att följa kanalens kilometerlånga sträckning från alvaret till kranarna i bruket.

dsc02197Denna livfulla rännil kallar vi Trollbäcken. Den tar sitt skutt ur röret precis där cykelleden börjar gå nedåt söder om Södra bruket.

dsc02198Lugnast flöt nog bäcken från Alvkälla. Här dyker den in under cykelleden och har 20 meter kvar till havet…

Taggad ,

vackrast?

vackerttradÄr detta södra Ölands vackraste döda träd? Jag tror det. Liket lyser gyllene mot den mörka himlen. Två minuter senare kom regnet.

Taggad

omen?

dsc02175Det började med regn från blåsvart himmel. Sen växte snabbt dubbla regnbågar upp. Slutligen bredde denna skiss ut sig på hundratals ställen i Södra Möckleby. Är det den undergångsformel som alltfler snickrar på: Trump, Le Pen, Putin, Åkesson, Wilders, Hofer? Nej, fiber står för motsatsen: utveckling, kommunikation, demokrati.

Taggad , ,

borgs ängar

”Äng är åkers moder” hette det förr. Näring från betesängen kom hem till ladugården med korna. Denna näring plockades upp från gödselrännan och spreds på åkern. Bara några hundra meter från S:t Knuts kapell i Borgs by ligger Borgs ängar. På dem slog man förr gräset och torkade det till hö. Men man skar också lövkärvar som även de torkades till vinterfoder för kreaturen. Löven tog man från de glest stående träden på ängarna.

Detta dubbelskördande krävde en viss arbetsgång. På våren räfsade man ängarna fria från nedfallna grenar och annat skräp. Stenar på väg upp ur jorden plockades bort och lades i de med tiden enorma röjningsrösena. De finns kvar än i dag. Så spreds fjolårets sensommargödsel ut på ängarna. Under sensommaren skördades höet och lövet. Sedan släpptes kreaturen ut där på bete. Kommande vår började man med räfsorna igen, och så där malde det på år efter år efter år…

I ett kommande inlägg fortsätter vi från Borgs ängar, vandrar genom en tät och storvuxen granskog och sätter kurs mot…

borgs_angar_12Ett enormt röjningsröse sannolikt innehållande flera tusen ton sten som plockats upp ur ängarna. I bakgrunden ser vi silhuetten av S:t Knuts kapell.

borgs_angar_18Enligt kung Gustav Vasa, som var mycket intresserad av lantbruk, skulle höet vara bärgat och under tak senast Olsmässodagen den 29  juli. På Borgs ängar står fortfarande några husgrunder kvar, liksom denna brunnsvippa.

borgs_angar_24Del av en av ängarna. Här finns många sittgrupper att rasta vid. Borden är gjorda av enorma kvarn- eller naturstenar. Här finns också toaletter och rastskydd med tak.

borgs_angar_04Ännu ett röjningsröse. Och ett stenkast bakom det syns ytterligare ett. Ängarna är dessutom inhägnade med vackra stenmurar.

Taggad , , ,

MV bimi

En för mig ny bekantskap hälsar på i Degerhamns hamn, MV Bimi från Bergen. Nedan ligger hon vid Cementas kaj och lossar ”jag vet inte vad”. Som alla ser är hon 88 meter lång och 13 meter bred. Om jag förstår innehållet rätt i denna faktafil om Bimi sörplar hon i sig 5,5 ton olja per dygn. Bimi går på så kallad Marine Oil Gas som kostar ungefär 3 000 kronor/ton. Det låter mycket men på ett dygn kan hon transportera 5 000 ton mer än 40 mil. Per ton gör det drygt 7 öre per mil. Oslagbart billigt.

bimi_bergenMV Bimi på ”lätten”. Denna lördag ser hon i stort sett färdiglossad ut.

bimiNär detta inlägg publiceras, 07:40 på söndagen, är Bimi på väg nånstans utanför Karlskrona.

Taggad , , , ,

tankar i solnedgång

solnedgang

Information från Mörbylånga kommun ligger i brevlådan. Den innehåller en hel del matnyttigt. Men en rubrik känns ”fel”: Träffpunkter för pensionärer Under rubriken kan jag läsa om fyra träffpunkter och öppettider för dem.

Men varför skikta och exkludera människor så mycket som vi gör i dag? Varför gruppera, sortera och dela in i olika kategorier – samtidigt som debatten svämmar över av viljor att inkludera, omfamna och skapa gemenskap. Varför – i slapphetens tecken – verka för ännu flera så kallade parallella människogrupper och samhällsklasser?

Man kan skruva frågan ett snäpp till: Varför måste statsminister Stefan Löfvén ”ta ledigt” från jobb och Almedalsvecka för att få tid att träffa så kallat vanligt folk? Är inte det ett totalfiasko för det inkluderande samhället?

Åter till Mörbylånga… Varför träffar för pensionärer och inte för alla? På de många möten jag har varit på under mina sex år på Öland har jag inte träffat en enda människa under 40 år. Och bara en invandrare. En!

Mitt rubrikförslag blir: Träffpunkter för människor

Taggad , ,

aldrig helt tyst

I går var det helt vindstilla och 7 grader i råskuggan, säkert 20 i solen. Uppe i fågeltornet vid Södra Lundsjön i Ottenby var tystnaden underbar, men inte total. Den stördes ständigt av avlägsen biltrafik och av trafikflyget med kärror över södra Öland på väg mot Kina och Ryssland. Dygnet runt vrålar motorerna en mil där uppe i det blå, en miljö- och stressfaktor som sällan omnämns. I dag lär det bara finnas sju platser på jorden där det är naturligt helt mörkt om natten. Jag misstänker att det snart är lika sällsynt med total tystnad.

fageltornet_3Från fågeltornets översta däck hade vi fin utsikt över Schäferiängarna och havet. Hjortarnas bete är ännu så länge synnerligen magert.

fageltornet_1Fågeltornet alldeles i kanten av Schäferiängarna. Vill du se – och lyssna på – när dåvarande landshövdingen Stefan Carlsson invigde tornet 5 april 2012 klickar du här

fageltornet_4Vy åt nordost. Vi ser Sandviksreveln och de istäckta stenarna i vattnet mellan reveln och ängen. Vart vi än tittade denna dag såg vi betande hjortar.

sandrevelnFrån luften ser vi de stenar som i bilden ovanför denna lyser vita av is i vattnet mellan Sandviksreveln och ängen. Bild från mars 2016.

fageltornet_2Från luften sänker vi oss ned till marknivå och ser samma hjortar som i översta bilden. Tio meters höjdskillnad ger stora perspektivförändringar.

Taggad , , , ,

prenumerera på alvarsamt2

genom att gå längst ned i bloggen och fylla i din e-postadress i rutan under rubriken Följ bloggen via e-post. Ett fiffigt sätt att få inläggen utan att behöva gå till bloggen.

Taggad

porträtt

Vid porträttering av människor eller djur behöver inte alltid ”allt” vara med. Det finns ingen lag som säger att hela huvudet eller hela kroppen måste komma med på målningen/fotot/filmen. Djärvare kan vara att bara skildra delar av modellen. Precis som i en roman eller film kan man sortera bort, förkasta, krympa eller förstora och på så vis nå fram till ett starkare uttryck.

Nedan går jag i närkamp med några tjuriga tjurar söder om Risinge.

tjurar_1

tjurar_2

tjurar_3

tjurar_4

Taggad ,

ett år har gått…

Redaktionen har fått ett meddelande från Sune Flisa. Det kom med brevduva från hans nya lyxhus i Shimla. Texten är berömvärt kort:

Läs vad jag skrev för precis ett år sen! Vad har hänt sen dess? Stannar lycklig i Indien. /S F

PS. Bifogar mitt porträtt taget av hovfotografen Sandra Mjuuk vid Djupdyknings-VM i Manila 1987.”

suneflisa

minus en grad, hård vind

Häromdagen höll jag på att frysa ihjäl. Såna öden brukar kräva minus 40 grader. Här räckte med minus en – plus vidrig ”ryssvind”. Jag tog ett skutt ur bilen, smattrade av några skott och vräkte mig tillbaka in i bilens underbara bastuhetta, + 30. Det bästa med bilen är värmen.

Jag bodde tre decennier i Jämtland. Där var jag med om minus 51. Med stor möda lyckades jag hålla en femkronestor bit av vindrutan isfri vid färd på isvägen över Storsjön. Kärran var så trögstyrd att man fick hänga i ratten åt det håll man ville. Och allt gnällde och gnall. Allt gjorde motstånd. Högg man en stubbe med klyvyxan sprätte vedträna likt uppskrämda fåglar; tio till tjugo virken i ett enda hugg.

Men jag överlevde Jämtland, trots bara en enkel vedspis. Det var Öland som höll på att bli min död. I minus en.

vintervader_1Sträng kyla – minus en grad – på Öland innebär att även flytande vatten fryser på sin väg mot östra kusten.

vintervader_2Här sveper ryssvinden in från iskalla Österhavet. Segerstads fyr sticker upp som en pennstump framför horisonten. Du kan se mer från fyren genom att klicka här. Slå sen på högtalarna. Därefter klickar du på länken i första raden. (Alternativt kan du klicka här, men då kan du bara lyssna, inte läsa blogginlägget eller se fotona).

vintervader_3Tokiga vinterbadare. Kallas visst även knölsvan.

vintervader_5Smutsiga isflak ligger och slögungar i Gräsgårds hårt igenslammade hamn. Tång och sand och skräp bildar en spännande grafisk effekt i snön.

Taggad , , ,

utveckling

tennisnatetDå och då dyker det upp spännande tekniska innovationer på marknaden, även inom sportens värld. Här ser vi en rykande färsk konstruktion ”för reglering av tennisnätets spänning”. Att göra det med vinsch är ute i dag. Nu gör man det med ”fyra brädstumpar och en skyffel”. Apparaten, kallad ”15-love”, provkörs sen en tid på centercourten i Degerhamn. Enligt rykten drar produktionen av innovationen igång så snart man utvärderat testkör-ningen…

Taggad ,

chokladmousse, erosion och plöjning

Varifrån kom all härlig chokladmousse som i går täckte stora delar av vägarna och åkrarna utmed kustvägen mellan Mörbylånga och Eckelsudde? Den som ville kunde spada upp hundratals kilo av den läckra varan…

cokladsno_1Enorma mängder chokladmousse – såg det ut som….

cokladsno_2Vit och brun kakao i härlig mix…

cokladsno_3Mörk kakao – och vit. Ja, såna finns.

cokladsno_4Nä, det var lite för bra för att vara sant. Den hårda vinden drev in brun sand och jord i de vita snödrivorna. Vackert på nära håll, smutsigt och fult på avstånd. Företeelsen kallas erosion, vinderosion. Undrar hur många ton prima jord som varje år blåser bort från Öland? En idé är att odla utan plöjning

Taggad , ,

fibern äter sig fram över södra Öland

Det börjar likna nåt. Södra Öland blir allt fiberrikare, rulle på rulle färgglada rör grävs ned i Degerhamn och Södra Möckleby. Äntligen finns det som skulle ha varit på plats redan för 20-30 år sen, alltså då den fasta telefonen över några nätter blev Hedenhös i stora delar av landet, de som politikerna bedömde som ”livskraftiga”. Resten var inte så viktigt, och är det inte ens i dag – hur många småorter Stefan Löfvén än besöker i dagarna för att gulla med småbarn i teve. Så dags nu då problemen är akuta och hela landsdelar hänger över stupkanten.

Men skit samma med politiken. Genom fiber kör vi snart ”allt” och har dessutom kapacitet för det som kan kallas ”det som framtiden skapar men som vi i dag inte har en susning om”. De maximala hastigheterna misstänker jag hålls hemliga. Det gäller att tjäna kosing på investeringarna…

Nu om någonsin bör kommunen ragga företagare till södra Öland. Nu finns förutsättningarna. Nu kan man snart sitta i Degerhamn och göra affärer med Peking i Kina, Visby på Gotland eller Shimla i Indien. Det borde vara lätt att få hit folk. Billiga bostäder, unik natur, bra klimat, enorma fritidsmöjligheter. Satsa en miljon på punktinsatser riktade till ”potentiellt flyttintresserade” i de mest tätbefolkade områdena i Nederländerna, Belgien, Tyskland! På köpet kommer svansen av turister…

hampus_gotlanningGotlänningen Hampus på Broströms bygg och anläggning gräver ned fiberrör utmed Elvägen i Södra Möckleby. – Vi har hittills haft tur med vädret men nu börjar det kärva till sej. Det behövs bara att en bil kör över en gräsmatta så packas jorden och tjälen går ned 15 centimeter.

ror_for_fiber_olika_fargerTrummor med rör för senare inblåsning av fiber. – Varje hus har sin färg. Dom olika färgerna underlättar för oss att se till vilket hus en viss fiber går, berättar Hampus.

Taggad , , ,

Fuji hittills bäst

_mg_5235Från vänster: Sony, Canon, Fuji. I förhållande till priset är Canon segrare. Men som synes har objektivlamellerna hakat upp sig – igen. Hänger sig lamellerna aningen mer fungerar inte kameran. En reparation kostar nästan lika mycket som en ny kamera. Sony filmar bra och har de största/flesta ”fotografiska möjligheterna”. Men modellen ger ett ömtåligt intryck. Fujin med sin retrolook ger det starkaste och stabilaste intrycket. Den är tung och verkar byggd för ett hårt liv. Ett stort plus för sökaren, time laps och det manuella objektivlocket.

En fickkamera blir snart en ”kamrat”; en polare man vill lita på i alla väder. Hen ska med på varenda utflykt, tåla tuffa tag, ta briljanta bilder, filma, ta upp ljud och aldrig, aldrig, aldrig svika. Jag ställer högre krav på mina ”kamrater” än på mina systemkameror. Mina tre senaste fickkameror är var för sig exempel på utvecklingstrender. Den äldsta, Canon SX230 HS, är en riktig fickmodell, överlägset minst av alla kameror jag haft. Att en centimeter hit eller dit kan göra så mycket förstår man först när den ska ned i fickan. Skärpa, kontrast och färgåtergivning får högsta betyg, liksom videotagningen och det stora zoomomfånget. Bra att veta är att modellen saknar hot-shoe. Ljusstyrkan kunde vara bättre, men då steg naturligtvis priset. Denna fem år gamla modell skulle slå ut de flesta andra om det inte var för det idiotiska linsskyddet – lameller som knappt tål att man andas på dem. Minsta åverkan och de hänger sig – och du blir av med nästan lika mycket reparationskosing som du gav för hela kameran. Hela gluggen måste nämligen bytas! En annan svaghet är den sladdriga reglageratten. Fixade Canon dessa fel skulle modellen bli en tiopoängare.

Fuji X30 är lite gammaldags: tung, har mycket bra manuellt linsskydd av ”kapsylmodell”, lagom zoom, fin ljusstyrka och enkla menyer. Den är tyngst av de tre modellerna och tar både JPG- och RAW-bilder. Modellen utstrålar ”metallkänsla” och ligger fint i handen. Flyttbart fokus är en mycket användbar finess och menyerna är relativt enkla. Den elektroniska sökaren är oslagbar, särskilt i dåligt ljus. I tester sägs att kameran exponerar 470 bilder på en ackumulator. Det stämmer inte, i alla fall inte i time laps-läget där den tar långt fler en tusen bilder på en laddning. Min Fuji har flugit många timmar över Öland, hängande och svängande i en drake, och flera gånger landat på ”icke särskilt hänsynsfull sätt”. Men den tål mycket. Den går som en klocka och felexponeringarna kan räknas på ena handens fingrar – av tiotusentals skott under svåra omständigheter. Underbara JPG-bilder men sämre video. Fujis objektivlock är ett strålande exempel på att vissa saker var bättre förr. Mycket bättre. Orkar man inte ta av, respektive sätta tillbaka ett objektivlock manuellt bör man nog söka läkarhjälp. Jag har tidigare rekommenderat Fuji X30. Och jag gör det igen. Vill du ha en gedigen, välbyggd fickkamera som berättar i både JPG och RAW är den ett fynd. Andra finesser är gaffelexponering, filmsimulering (tre av Fujis berömda färgfilmer) och en synnerligen avancerad intervallfotograferingsmöjlighet, så kallad time laps. Ett 60-tal bilder tagna med Fuji X30 kan du se här.

Sony DSC-HX60V lade av efter bara två månader och måste nu till verkstad efter ”digitalt sammanbrott” och M-egenskaper på både S och A. Den är lätt, har ett enormt zoomomfång, krångliga menyer och ett sånt där ”solfjäderliknande” objektivlock av liknande konstruktion som Canon. Intrycket är plastigt. Stora plustecken för utmärkt skärpa, fin video och flyttbart fokus och – för den som behöver den – den enorma brännvidden, som dock ger rätt klen skärpa i ytterläget. Ljusstyrkan är rätt kass. Bra är gafflingsmöjlighet för både exponering och färgtemperatur. Det märks att man försökt snåla på detaljer för att få ned priset, som måste betraktas som ”lågt”. Den lilla ”plastbiten” som täcker ladduttaget är mer än tillåtligt billig i sin utformning. En annan löjlig detalj är att lampan som visar att acken tar laddning sitter precis under laddkontakten. Man måste kika in en aning underifrån för att se den. En petitess, men avslöjande. Man har inte tänkt igenom en fotografs självklara krav.

Detta är inget vetenskapligt test, bara en personlig redogörelse för det jag uppskattar och ogillar hos de tre ”kamraterna”. Som vi alla vet finns inte den perfekta kameran. Och tur är väl det. En sån skulle göra alla andra modeller onödiga.

Taggad , , , ,

twitter?

Min karriär som väderorakel är slut. Redan 26 januari skrev jag att vintern är över. Så dumt. Jag ska aldrig mer säga eller skriva nåt sånt igen. Nu är det nämligen vinter igen. Vitt och halt och minusgrader. Och nordostan drar värmen ur kropp och själ. Jag önskar jag kunde påstå att allt detta är båg eller en ond dröm eller en alternativ nyhet. Men jag kan inte. Jag har inget Twitterkonto…

Hm, borde man månne skaffa sig ett sånt?

cykelledDags att ställa undan hojen igen. ”Liten isfläck stjälper ofta stor cyklist”.

tennisbananNu kan man inte ens slå sig varm på centercourten i Degerhamn.

Taggad ,

grått, regnigt, dimmigt – bästa fotovädret

Som jag sagt så många gånger tidigare: Det bästa ljuset för foto är skitväder. Sol bleker. Regn och dis förhöjer, men gör själva fotograferandet svårare. Få kameror är vattentäta och vatten och finmekanik går sällan bra ihop.

I dag liknade himlen en gammal vadmalssäck indränkt med en finfördelad mix av havregrynsgröt och getinggnag. Hela gråsoppan spetsades med ett envist duggregn. Bättre kan det knappast bli. Det gäller bara att skydda kameran. En plastpåse med hål för objektivet är en lösning. Själv kör jag hellre paraply. Med lite träning går det utmärkt att samtidigt hålla både en systemkamera och ett paraply – åtminstone i vindstilla.

gratt_dimmigt_1Var kan gråvädersfotografering bättre genomföras än i Gråborg? I borgens öppning ser vi St Knuts kapell i det effektfulla regndiset.

gratt_dimmigt_2De var rädda men nyfikna. Grå lera, grå får, grått hus i gråväder – och så ett grönt tak i kontrast till gråsmeten. Det kan knappast bli bättre.

gratt_dimmigt_3Gråborgs entré. Muren kan ursprungligen ha varit tio meter hög!

gratt_dimmigt_4Gavel på St Knuts kapell. Byggnaden är snart tusen år gammal! I gråvädret kommer de fina ockrafärgerna i murverket till sin rätt.

gratt_dimmigt_5Grått plus komplementfärgerna grönt och rött! Kan det bli bättre? Svar: Nej.

gratt_dimmigt_6St Knuts kapell från vägen mot Gråborg. Inga grälla färger, bara en dämpad mix av svagt blått, grått, grönt, ockra. Och kontrasterna är behagliga.

gratt_dimmigt_7Stora men ändå behagliga kontraster mellan omgivning och en kärleksfull blomsterdeko-ration på kyrkogård. I klart solsken hade kontrasterna blivit alldeles för tuffa.

gratt_dimmigt_8Det fina regnet tar fram det allra bästa ur det gröna mosstaket på ett gårdshus i Gråborg.

Taggad , , ,

ett liv i grått

Regn. Och dimman ligger kvar, dygn efter dygn. Färger släcks, man väntar på något. Är dimma och gråväder farligt i längden? Nere på södra udden ligger död säl, död knölsvan och död skarv. De ligger helt fridfullt på stranden, ser ut att vila – men har gett upp?

Nå väl, ur denna enformighet slår sig snart något helt annat fram. Tre bokstäver. Börjar på v och slutar på r…

anderVattnet norr om Gräsgårds hamn. Färgklickarna är änder

Taggad ,

vinter – igen!?

Chockad läser jag väderprognoserna. Minusgrader! Vinter! Igen?! Och jag som skött täppan i shorts några dagar. Jag backar exakt fem år, hamnar på 3 februari 2012… Ja, jäklar. Det var vinter även då. Man glömmer snabbt. Nu gäller rattmuff på ytterligare några dagar. Men sen…

Bilderna nedan är tagna för exakt fem år sen. Vi vandrar utmed stigen mellan Södra bruket och Albrunna. Då var cykelleden ännu inte dragen.

3feb2012

3feb2012_2

3feb2012_3

3feb2012_4

 

Taggad
Annonser