förenkla slitet med rawbilder

Vi gick delar av Bergstigen i Degerhamn häromdagen. Halv storm och kallt trots sol. Fotografiskt var vädret en mardröm med gigantiska kontraster. Räddningen blev RAW. Många av dagens kameror har möjligheten att ta både RAW- och JPG-bilder, även samtidigt. Har du en sån kamera är mitt tips att använda båda. JPG-bilderna behöver bara mindre ingrepp i nåt bildbehandlingsprogram. RAW-bilderna är värre. Dem måste man slita med för att få stuns i. Å andra sidan klarar RAW det JPG inte mäktar med, exempelvis groteska under- och överexponeringar, stora kontraster, ”förödande” motljus.

Det har aldrig tagits så många foton som nu. Tyvärr har bilder blivit en slit-och-släng-vara. Många foton försvinner, raderas, sumpas på grund av ointresse och okunskap. Mitt tips blir att spara RAW-versionerna och använda – och kanske sumpa – JPG-bilderna. Vad som än händer JPG-bilderna har du en enastående backup i RAW-skotten. Först då bilder sparas på ett säkert sätt blir de historiskt värdefulla – för kommande generationer.

Att spara foton är enkelt. Är du en då-och-då-knäppare kan du lagra i molnet. I exempelvis Google Drive och One Drive kan du gratis lagra 15 GB. För modest slant går utrymmet att utöka nästan hur mycket som helst. Det finns även många andra ”molnaktörer” som för en billig penning lagrar dina foton. Ett tredje råd är dock att välja en av de större och kända. ”Småpotatisarna” kan bli kortlivade och plötsligt ta sin Mats ur skolan utan att säga ett varningens pip. Plåtar du intensivt är dvd och hårddiskar enkla lösningar.

Eftersom RAW kräver mycket mera bildbehandlingsjobb än JPG gäller det att ta vara på de programfinesser som kan underlätta slitet. I mitt PhotoShop CS4 har jag till nedanstående bilder använt det fantastiska och tidsbesparande kommandot Skript. Genom det och egenkonstruerade funktionsmakron kan jag få programmet att göra i stort sett vad som helst – helt utan min medverkan. Jag kan alltså gå och käka middag medan progget exempelvis storleksförändrar, lägger ramar, lägger till copyrightinformation, skärper och spar. Under tiden för en normal middag brukar programmet hinna med ett hundratal bilder. Metoden är mumma för dig som tar många bilder men inte vill lägga allt för mycket tid på bildbearbetning. Med välgjorda makron kan man nå ”nästan lika bra resultat” som i ett helt manuellt jobb.

Tilläggas bör att jag gör en mycket enkel ”förbehandling” – främst nivåjustering – i ett program som heter Bridge. Sen får PhotoShop ta över.

Kommandona hittar du här:
Arkiv
Skript

Bildarbetare (i den kan du lägga in dina funktionsmakron)

Denna bild hade knappast kunnat bli bra som JPG. Men i RAW och med hjälp av en hotshoeblixt blev den verklighet. Som synes är kontrasterna enorma – vilket ger bilden en viss dramatik.

Till Bergstigens dalar nådde inte solen. Där härskade en kall ljusbild med diskreta valörer av blått och grönt. 

Jo då, det finns lodräta stup även på ”pannkakan Öland”. Bergstigen vintern 2013 kan du se här.

Längst ned i en av Bergstigens många dalar finns en trolsk vattensamling. För att få lite värme i detta motiv i skugga brassade jag av en kraftig blixt. Den skapade liv i förgrundsgräset och förstärkte vattenglittret. 

Sandkullar på Jylland? Nej, Ölandsfjällen kan faktiskt vara så branta att de är svåra att bestiga.

Här var det ”kolkällare”. Men med blixt + RAW blir bilden ok. Bergstigen i vinterkläder kan du se här.

Kan man ha nytta av en blixt på 30 meters avstånd? Ja, som upplättningsljus kan den fungera till och med på ännu större avstånd. Här skapar blixten en intressantare förgrund och gör så att min fru överhuvud taget syns. Utan blixten hade hon förblivit ”sotare i kollager”.

Gröna löv i mars? Ja, men fråga mig inte vad busken heter. Blixt i motljus.

Ett av Bergstigens mest dramatiska partier.

I JPG hade den mörka delen av denna bild sannolikt blivit sotsvart. I RAW finns större möjligheter att få döda partier att berätta nåt…

Tyvärr var vattendjupet denna dag för stort för att genomföra en spontan grottexpedition. Utan blixt hade grottan inte synliggjorts. Nu mätte jag ljuset i bildens ljusaste parti, ställde ned exponeringen ett steg, riktade blixten mot grottan och fyrade av i ett härligt motljus.

Motljus, ja… Nästan alla kullar här är bevuxet slagg från tidigare kalk- och alunbruk som haft verksamhet här.

En av flera fristående kalkugnar utmed stigen. Denna ugnsvägg låg i djup råskugga men fick liv tack vare blixten.

Delar av ugnsväggen har kalvat. Färggrannare kalvar är svåra att finna.

Taggad , ,

4 tankar om “förenkla slitet med rawbilder

  1. tony skriver:

    Så sant som det är skrivet.. Särskilt i andra stycket. Tror att det är många som inte tycker det är så viktigt att göra backup på sina foton fortfarande.Eller så litar man blint på att ha det på datorn enbart.Funkar ju bra . Man verkar inte se värdet i bilderna för att säkerställa extern lagring för egna bilder.

    Tycker mig se en parallell till musikindustrin från Lp-skivan- kassetten- CDbränning- mp3-Spotify med mera. I takt med den ökade digitaliseringen tappar det i värde på ngt sätt. Ungefär som att flödet är viktigare än innehållet.
    Själv blir det att digitalisera äldre filmer för arkivet innan de förstörs.

    Det där med bildbehandling handlar mycket om att sätta ner foten och säga stopp.
    Nu räcker det! Eller göra om.

    Det är väl som att svära i Staffans kyrka men vi har Moderskeppet här i stan för den som är intresserad av bildbehandling (kurser) men även ett antal gratistips vad jag vill minnas.

    Undrar hur många som tar med sig en extra blixt på turen.Oftast blir det nog den inbyggda.
    Kraftig blixt ? Måste jag hämta stavblixten i garaget med ledtal 66 för att det skall fungera?
    Den ngt större med 1200Ws blir väl att ta i för mycket. Fast den kräver ju 2 hål i väggen.

    Solvarma hälsningar Tony

    Gilla

    • degerhamn2 skriver:

      Många vet inte ens vad en backup är. Men förr eller senare lär de sig – den hårda vägen då datorn säger ”plitzhisicik” och skärmen slocknar och det visar sig att bilderna av ungarna på hårddisken är för evigt borta. Även så kallade proffs är ibland märkligt naiva. Jag minns en kille som satt och laptopjobbade på sin långfilm på en buss i Norrland. Han gick fram till chauffören för att fråga om nåt och när han kom tillbaka var laptopen väck. Och han hade ingen backup! Över två års jobb med mängder av människor och satsat kapital var puts väck. Det är att lära sig den hårda vägen. Den stenhårda!

      Du lägger en viktig aspekt på den allt mer digitaliserade världen: att det digitaliserade uttrycket på något sätt tycks tappa i värde i förhållande till originalen. Jag frågar mig varför. Det finns ingen logisk förklaring, ity ett JPG-foto är lika med det forna negativet. De ”skillnader” vi eventuellt lägger in i ”förvandlingen” är rent hittepå. Somliga säger att negativet gav en ”sannare” bild än den digitala versionen. Struntprat! Gillar man sämre kvalitet – vilket ett negativ ger i jämförelse med en superb digital bild – är det bara att ”nostalgisera den” genom att rita in repor och streck, svarta plumpar och vita prickar. Jag har en känsla av de som hyllar negativ och vinyl tillhör sekten ”Det var bättre förr” – ett påstående som jag noga aktar mig för att diskutera med någon levande människa, eftersom de övertygade sitter lika fast i sina teorier som en viss herr Trump eller en fluga som fastnat i en klick expoxilim.

      Bildbehandling tycker jag är en mycket ”rättvis” process. Ju slarvigare jag är när jag tar bilden, desto mer jobb måste jag eller andra lägga ned på att få den ok. Lär man sig fotografins grunder och fotar efter dem tar en bildbehandling tio sekunder per bild. Men många tar bilden direkt ur kameran och man ska ha enorm tur om bilden då är helt ok – även i en smälla för 100 000.

      Moderskeppet är bra. Jag gick Lynda.com i USA – som är ännu bättre. De har lärare som på en minut förklarar vad svenska motsvarigheter förklarar på tio.

      Om blixtstyrka: Jag menar att ”alla” blixtar ska slås indirekt. Konsekvensen blir att inbyggda blixtar bara ska användas utomhus. Och vad är en kraftig blixt? Kolla här hur vi blixtrade hela Långe Jan mitt i natta med studioblixt och extrablixtar så det stod härliga till. Och att ta med sig en studioblixt är inte värre än en rygga med lunch. Acken till min väger två kilo, blixten väger tre – och paraplyet kan man ha som vandringsstav. 😉

      vårhälsningar

      Staffan

      Gilla

      • Tony skriver:

        Tycker det blev värt besväret med Långe Jan. Även Hillary hade bärare på sina expeditioner. Eftersom din fru ler på bilden så slapp hon väl studioblixten denna gång.

        Gilla

        • degerhamn2 skriver:

          Långe Janne-fotograferingen gjorde vi bara ”på kul”. Det blev faktiskt en spännande natt ”bland hjortar och troll”.
          Ja, frugan slapp studioblixten. 😉

          Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

%d bloggare gillar detta: