alvarsamt2
– icke allvarligt om livet runt alvaret –
Månadsarkiv: april 2017
lägeskoll på alvaret
Hur är det just nu ute på alvaret? Finns några blommor där i den relativa kylan? Är det blött eller torrt? Alvarsamt2 tog en promenad på Solberga alvar för att kolla läget utmed Mittmuren, den mer än fyra mil långa stenormen som skär över alvaret från norr till söder.
Den ”evighetslånga” Mittmuren mot norr sedd från stättan vid Solberga alvar. Du kan se den från luften i ett tidigare inlägg på alvarsamt genom att klicka här.
Mittmuren mot söder från samma stätta. Som synes finns ett större ”gap” i muren för att släppa fram Torngårdsvägen mellan Torngård och Södra Möckleby.
När man vandrar kilometer efter kilometer utmed Mittmuren är det svårt att befria sig från tanken hur människorna förr orkade. Först och främst skulle man sköta gården med alla djur. Till detta kom mängder av murbyggen – för hand!
Färgerna är dämpade och diskreta på alvaret. Denna skrikgula lav är ett av få undantag.
Redan utblommad eller ”lik” från förra året? Som dåligt påläst botaniker blir frågorna många, svaren få.
Här har vi i alla fall en just nu blommande liten buske.
Mycket på alvaret är taggigt och vasst.
Det är starkare färger på växterna under vatten ute på alvaret. Denna märkliga mossa ser ut att ha ”miljoner” små luftbubblor knutna till sin yta.
Den över fyra mil långa Mittmuren kalvar här och var. Vem bygger upp igen? Jag misstänker att ganska få kan hantverket i dag.
Dessa små ”utspillda violetta björnbär” är bland de flitigast förekommande markväxterna på Solberga alvar.
Denna knappt meterhöga buske, som växer tätt intill Mittmuren, har börjat skjuta ljusgröna skott.
Här och var är färgerna mustigare. Men inte ett träd så långt ögat når.
Mindre ”sjöar” och större pölar är det däremot mycket gott om. De torde emanera från regn. Men hur ska vi få ned vattnet på djupet? Så här kan det ligga och skvalpa i eviga tider tills det avdunstar i sommarens hetta.
Här ett exempel på det stundom magiska ljuset ute på alvaret, det ljus som kan liknas vid det på Skagen: ”Alla färger har nåt slags patina på sig”.
körglädje
Vi är i Träby nära Träby borg, den kanske märkligaste borgen på Öland som vi i ett senare inlägg tar en ordentlig titt på.
Sagan om låtsaskommunchefen som ville bli kommunchef
Nu alla snälla små barn ska ni få höra en saga från länge, länge sedan. Ja, det var till och med jättejättejätte länge sedan…
Det var en gång en liten liten kommun. Ja, den var så liten att den knappt syntes. Man fick titta två gånger för att se den. Den lilla lilla kommunen hette Mörbylänga. På den här tiden, för länge länge sen, styrdes den lilla kommunen av kung Henrik den Långe. Nu föll det sig inte bättre än att kommunens tidigare kommunchef hade dunstat, och nu skulle den lilla kommunen med den långe kungen välja en ny. Därför bildade man en så kallad rekryteringsgrupp. I den satt kungen själv med, och en så kallad centerpartist, även kallad bonnjävel, och en så kallad sosse, även kallad sossejävel. Men man ville ha ytterligare en riktigt duktig människa till gruppen, och då valde man hon som var låtsaskommunchef. Hon var så kallad tillförordnad kommunchef. Som sån var man kommunchef utan att vara det, precis som i Mörbylängas grannkommun där på den här tiden en Malin var landshövding – trots att hon inte var det!
Ja visst alla snälla barn är det en konstig saga, men ni ska veta att det var mycket som var konstigt på den här tiden för mycket mycket länge sen i den lilla lilla kommunen Mörbylänga.
Den duktiga människan man valde in till rekryteringsgruppen hette Ann. Hon blir jättejättebra rekryterare, sa alla. Jättejättejättebra! Det tyckte alla i den lilla rekryteringsgruppen som var så liten att man fick titta två gånger för att se den. Ann var så jättejätteduktig. Ja, vissa sa att hon till och med var jättejättejätteduktig. Därför fick hon också vara med och forma de så kallade kompetenskraven som skulle ställas på den nya kommunchefen.
Sen kom låtsaskommunchefen i den lilla lilla kommunen Mörbylänga på att hon faktiskt själv ville bli kommunchef – på riktigt. Det skulle bli så skönt att bli en riktig kommunchef och inte bara gå omkring som en låtsaskommunchef. Och i och med att hon nu varit med om att utforma de så kallade kompetenskraven var chanserna onekligen goda! All kritik som hon fått utstå några år tidigare var nu glömd och begraven och kungen själv myste över hur hela frågan utvecklades. Man var på väg att skaffa sig den bästa kommunchefen i hela världen – ja, i hela universum!
Senare bestämdes att låtsaskommunchefen skulle dunsta från rekryteringsgruppen. Många menade nämligen att det skulle se fult ut om en som satt i den gruppen senare skulle bli riktig kommunchef, fastän hon nu bara var låtsaskommunchef. En annan duktig, ja till och med jättejätteduktig, människa tog nu ett långt skutt in i gruppen i stället för låtsaskommunchefen. Han var bra på vatten. Därför fick han vara med i gruppen som skulle vaska fram den bästa kommunchefen bland de miljoner som sökte.
Låtsaskommunchefen åkte alltså ur rekryteringsgruppen men det gjorde ingenting för en så kallad tidning som på den här tiden hette Östra Småland skrev att hon också var med i kommunens så kallade ledningsgrupp som ett rekryteringsföretag med ett jättejättekonstigt namn hade möten med när det gällde den så kallade kravspecifikationen.
Enligt den så kallade tidningen sa kung Henrik den Långe att det var viktigt att hon satt kvar i den gruppen, eftersom hon också var M-chef. Att man använde så konstiga ord för allt i Mörbylänga kommun på den här tiden berodde på att man inte ville att andra riktigt skulle förstå vad man höll på med. Man sa M i stället för Mötesplats eller Motormännen eller Moderaterna. På så sätt kunde man lägga så kallade dimridåer över saker och ting för att de skulle se annorlunda ut än de egentligen gjorde.
Och man rekryterade och rekryterade i den lilla kommunen Mörbylänga. Det var rekrytering morgon, middag, kväll. Man rekryterade hit och man rekryterade dit. Man pratade och diskuterade om och om och om igen, och efter evighetslånga och sirapsindränkta diskussioner och så kallade dragningar inför varandra avslöjades småningom resultatet för en häpen omvärld. Till ny kommunchef utsågs låtsaskommunchefen!
Låtsaskommunchefen som nu blev kommunchef på riktigt slapp genom denna jättejättejättefina utnämning att också vara så kallad personalchef. En ny sån skulle därför rekryteras. Och för den processen skulle man tillsätta en rekryteringsgrupp. Det gällde nu att plocka in rätt sorts duktiga människor i gruppen för att få fram rätt beslut och därmed den rätta duktiga människan. Vilka som fick sitta i den lilla fina gruppen med idel duktiga människor i den lilla lilla Mörbylänga kommun handlar kanske nästa lilla saga om. Men den är jättejättejätteläskig, nästan läskigare än den här.
Slutet gott, allting gott. Kung Henrik den Långe och alla i den lilla lilla lilla kommunen Mörbylänga levde efter detta jättejättejättelyckliga i alla sina dagar…
PS. Även en ny så kallad HR-chef skulle småningom utses i den lilla lilla kommunen. En HR-chef kunde på den tiden syssla med någon av följande arbetsuppgifter, eller vara något av substantiven eller begreppen nedan:
Human rights – engelska för mänskliga rättigheter
Häradsrätt
Nationalitetsbeteckning för motorfordon från Kroatien
Landskod för Kroatien enligt ISO 3166
IATA:s kod för Hahn Air
Hessischer Rundfunk
Helena Rubinstein
Landskod för Kroatien enligt ISO 3166
Hertzsprung-Russell-diagram
Europeiska Unionens höga representant
Human resources – personalfrågor, personalavdelningen på ett företag
allt har sin tid
De sju vindsnurrorna ute i Kalmarsund har snart gjort sitt. Allt ska demonteras – snurror, torn, fundament och ledningar. Det skrev Östra Småland i går. De sju snurrorna i Utgrundens vindkraftpark uppfördes 2000. Nästa år är de historia. På bilden syns sex av verken. Det sjunde står utanför höger bildkant, åt norr. Vid horisonten skymtar Sverige. Avståndet från öländska kusten till snurrorna är åtta kilometer.
dåligt flöde i bäckarna trots regn
Det har regnat en del under senare tid. Trots det är flödet deprimerande lågt i Storbrobäcken – det vattendrag i Skärlöv som alvarsamt2 brukar använda som vattenlägesmätare. Även småbäckar i Degerhamnstrakten är oroväckande tysta. Märkligt nog plaskar det däremot om fossingarna när man traskar ute på alvaret. Det ser du i ett kommande inlägg.
En helt uttorkad Storbrobäcken ser du här.
Storbrobäcken åt öster. Om man står alldeles tyst och stilla kan man höra ett mycket diskret porlande. Vattnet står i princip stilla.
Lika lugnt är det åt väster. Och här är djupet endast några centimeter över den nästan helt plana kalkstensbotten. Bäst att räkna med ännu en knastertorr sommar…
i röret…
Snart ska vi gå in i en av de nio portarna till den enorma Ismanstorps borg och skåda det vi tycker är det mest fantastiska vi hittills har upplevt på Öland. Den enorma borgen i en nästan spöklik omgivning ”talar” än i dag till den som vill lyssna. Här gällde det ofta livet, att överleva eller att slås ihjäl…
Vi kollar också in vattenläget och får motsägande värden. Det är blött på alvaret men ganska torrt i alvarsamt2:s viktigaste mätobjekt, Storbrobäcken i Skärlöv.
Det blir också – troligen! – mycket rapporterande om den landshövding som en minister expressutlovade häromdagen. Tilltagande festivitas och växande förhoppningar om en ny världsordning rapporteras från både länet och Shimla i Indien…
Så häng med!
miniledare: kolossala framsteg för södra öland!
Utvecklingen på södra Öland går med rasande fart. När kommunfullmäktige i Mörbylånga behandlade Strategi för utveckling av södra Öland påpekade Elisabeth Cima Kvarneke (V) att det i strategin ”inte borde stå i södra Öland, utan på södra Öland”. Det skriver tidningen Östra Småland i dag.
Senare under dagen – sannolikt efter synnerligen pressande förhandlingar – fattades det historiska beslutet om att det verkligen ska stå på Öland.
Som ledarskribent på landets enda kulturtidskrift vill jag i ett synnerligen starkt euforiskt rus utropa heureka! Senare under dagen tar alvarsamt2 upp väntade reaktioner från våra grannländer, EU och USA.
Allan von Kompost
redaktionschef
den sköna stenen
Den här flisan utmed Kalmarsund väger många hundra kilo. Men intrycket är ”mjuk och sammetslen”. Den ser ut som en gigantisk bit använt tuggummi med smak ”körsbär”.
Det är sannolikt havet och andra stenar som karvat och slipat fram formerna i denna bjässe under årmiljonerna. Lägg märke till hur underbart min nya kamera, en Fujifilm X70, visar de skuggiga partierna i detta högkontrastmotiv.
mot solnedgången – och Rostock
Hon heter Echion och lämnade Degerhamn i tisdags kväll för gång mot Rostock. Hon är Liberiaflaggad, mäter 88 x 13 meter och deplacementet är 2 452 ton. Hon är byggd 2010.
Stoppa pressarna: Flisan i Albrunna reses igen 10 maj
Det helt utgrävda Albrunnaskeppet den 26 september 2016. Resterna av Albrunnastenen ser vi nere i vänstra bildhörnet, här krönt med en färgstark pumpa.
Som första media i världen kan alvarsamt2 berätta att den så kallade Albrunnastenen – som olyckligtvis ramlade ihop för några år sedan – åter ska resas på sin ursprungliga plats. Det berättar en ofta pålitlig källa.
Inom kort till landshövding utnämnde Sune Flisa ger i en första kommentar de rätta proportionerna av flisans stora betydelse för Öland och världen:
– Albrunnastenen är viktigare än Växjö och Kalmar städer. Den är viktigare än Länsstyrelsen och Landstinget, ja den är faktiskt viktigare än hela länets eventuella framtid. Slut därför upp den 10 maj och inse min och min namnes futuristiska relevans!
Här kan du se flisan i sina mest potenta dagar.
Här kan du följa de arkeologiska utgrävningarna runt flisan under hösten förra året. Det visade sig då att flisan var ett skepp!
En av alvarsamts reportrar vid resterna av den tidigare så ståtliga fallosen i Albrunna. Reportern står mellan de enda ursprungliga delar som vid tillfället fanns kvar på olycksplatsen: de så kallade ”pungkulorna”. 10 maj ska alltså flisan få resning igen!
Några få meter runt flisan har här grävts ut under hösten 2016. Snart skulle något mycket större blottläggas inför en förvånad värld…
Hela skeppet är blottat. Vi skriver 26 september 2016. Resterna av flisan/Albrunnastenen syns i kvadraten längst till höger i bild, ovanför den vita bilen.
Texten uppdateras fortlöpande.
det vackra trädet
Det har en magisk skönhet, trädet i backen ned mot Södra bruket. Här ser vi det från sydost i snett motljus.
bara 100 ISO vid kvälls- och nattfotografering?
Ja, det går prima att fotografera ända tills det blir kolmörkt – på bara 100 ISO. Lösningen heter stativ. Med 100 ISO i stället för att pressa handhållen kamera upp mot groteska ISO-tal blir resultatet så mycket bättre. Metoden passar bra för motiv som inte rör sig så snabbt, landskap och havsutsikter exempelvis. Vid knäppandet av bilderna nedan var det bra mörkt. Men titta på exponeringsvärdena – och bli förvånad: Bländare 8 på översta bilden, 4 på undre.
Solen doppar sig i Kalmarsund i går kväll. Kamerans ofta bäst levererande bländare 8 och 1/40 sekunds exponering. Och som sagt, bara 100 ISO. Denna bild hade gått att ta med handhållen kamera, men absolut inte den undre.
Med ett litet resestativ kan du använda nästan hur långa exponeringstider som helst. Bilden är tagen med bländare 4. Exponeringstiden är så lång som 1/3 sekund. Byggnader och träd är skarpa men inte vattnet, vilket passar sådana här motiv bra.
okonstlat konsthantverk
I ett tidigare inlägg skrev jag att vi skulle uppmärksamma annat än blommor och trädgård på Capellagården, just med tanke på att gården/skolan är formad av en betydande estet, möbeldesignern Carl Malmsten.
Det blir tydligare ju längre man lever: Endast det enkla – men ändå genomtänkta – kan på sikt överleva, bli tidlöst, klassiskt. Det pråliga, perfekta och tillgjorda möter sotdöden. På Capellagården är allt enkelt utformat, vare sig det handlar om bänkar, vattenkanaler, dammar eller planteringar. Denna flärdfrihet ger utrymme för tanken.
* * *
PS. Framöver gör jag nästan alla bilder 2 000 pixlar breda i en bildbehandlingsmetod som gör att de inte ”krispar” vid annan visning än i 100 procent. Vill du se en bild större klickar du en gång i den. Ser du då ett litet förstoringsglas med ett + i kan du klicka en gång till och få upp bilden i 100 procent – utan irriterande ”krispningar” på grund av eventuell skärpning. På grund av tidsbrist låter jag numera PhotoShop göra bilderna automatiskt genom ett egenhändigt hoptotat skript.
få alvarsamt2 med e-post!
Du vet väl att du kan få Sveriges enda seriösa kulturorgan alvarsamt2 med e-post – alldeles gratis. Längst ned på sidan fyller du bara i din e-postadress så får du inläggen en tusendels sekund efter att de publicerats. På så sätt håller du dig maximalt uppdaterad i en förvirrad värld. Alvarsamt2 sysslar endast med de för mänskligheten viktiga frågorna, övrigt trams finner du i kvälls- och veckopress – och i teve.
Närmast att bevaka står bland annat statsminister Stefan Löfvéns sannolika beslut att utse Sune Flisa till ny landshövding. Om så blir följer vi naturligtvis Sunes installationstal från Larmtorget i Kalmar – live!
Om bara några timmar återvänder vi förresten till Capellagården i ett megastort fotoinlägg. Vi ska också kunna visa södra Ölands märkligaste by – från luften. Och så hoppas vi på några grader mildare vinterväder så vi kan börja hoja på allvar, både på vanligt sätt och efter kite.
Häng med!
makalös livskraft
Trots nätter med nästan 4 minusgrader ska de upp! Ingenting stoppar dem, sommarblommorna. Jag blir imponerad.
sune flisa skapar regeringspanik
Säga vad man vill om vår medarbetare Sune Flisa, men att han får saker att hända är allmänt känt och kan inte bakdantas av någon. Nu hände det igen. Några ord i ett mejl och vips hoppar en minister fram och urskuldar och lovar på bekant politiskt manér. Sune hann bara trycka på sändknappen för sitt budskap till statsminister Stefan Löfvén förrän skraltigheten i regeringsunderlaget började skälva som en kolossal brylépudding, och civilminister Ardalan Flugan Shekarabi såg sig nödsakad att kasta sig ut i offentlighetens ljus med tröstande löften i den för länet så besvärande landshövdingefrågan. I Östra Småland målar han själv med fast hand den feta krigsrubriken:
”Snart ny hövding”
300 dagars oviss väntan är alltså snart över. Tack vare Sune Flisa!
Allan von Kompost
redaktionschef
PS. Mellan raderna i Östra Smålands jätteuppslagna artikel säger civilminister Ardalan Flugan Shekarabi inte rakt ut vem den nye landshövdingen blir. Men alla förstår säkert åt vartåt det lutar. Både Sune Flisa och vi på redaktionen är beredda på signalen från statsminister Stefan Löfvén. En låda skumpa står på kylning i garaget.
PS2. Eventuella gratulationer till Sune Flisa bör inte göras förrän senare under eftermiddagen, ity Sune nu skriver på sitt installationstal. Enligt honom själv blir det runt fyra timmar långt. Det kommer – på grund av den stora publiktillströmningen – att hållas på Larmtorget i Kalmar och visas på storbildsskärmar runt om i länet. Enligt Sune ”är även utlandet intresserat”.
reprimand som kommer att göra väldigt ont
Kära läsare.
Då förste nyhetsredaktören Wolfram Jonsson-Kleen i morse kom till redaktionen vid pass 04:50 fick han en publicistisk chock. Vår tidigare medarbetare och ledarskribent Sune Flisa hade olovandes tagit sin in på redaktionen, hackat koderna till datasystemet och redan i går kväll lyckats lägga ut sitt oförskämda mejl till statsminister Stefan Löfvén. Jag som redaktionschef vill därför med skärpa hävda att ingen på redaktionen kände till att gode Sune var hemma på Öland igen. Ingen hade minsta vetskap om hans eventuella planer på denna ondskefulla och kraftfulla verbala attack mot Sveriges nakna och obepansrade maktcentrum.
Våra läsare ska därför veta att gode Sune under dagen kommer att få erfara var David köpte ölet, som vi säger när kinderna blossar i den ofta turbulenta bloggosfären. Att heta Sune Flisa den 20 april 2017 blir inte lätt. Vi säger parafrasiskt som statsminister Stefan Löfvén i går satte ord på vad en angripare skulle få erfara vid eventuellt angrepp på vår systerö Gotland:
– _ _ _ det kommer göra väldig ont.
Att statsministern avkunnade denna principiellt viktiga dom iförd stridsvagnsluva och motorcykelglasögon gör dess omvärldspåverkande kraft än större. Statsministerns verbala kanonsalva kommer att mottagas med stor respekt i våra grannländer, särskilt med tanke på att kanonaden avfyrades från en av Militärmuseets upprustade stridsvagnar, årsmodell 1934.
Och detta, menar en samstämmig redaktion, är ingenting som Sune Flisa bör göra sig lustig över! Hela redaktionen ber därför våra läsare och vår statsminister om ursäkt.
å redaktionens vägnar
Allan von Kompost
redaktionschef
PS. Hela redaktionen vill samtidigt framhålla sin totala uppslutning bakom Sunes skarpladdade åsikter i den viktiga frågan om Ölands eventuella framtid. Det är endast hackningen av våra datorer för att kunna publicera inlägget som vi vänder oss emot.
öppet mejl till statsminister Stefan Löfvén angående ölands eventuella framtid
Det hittills obesvarade mejlet till låtsaslandshövdingen Malin – med den målande titeln Making länet great again – kan du läsa genom att klicka här.
varm framtoning i solsken
Bilderna i föregående inlägg var ”svala”. Dessa bilder av samma motiv är ”varma”, trots att jag använt Fujifilms filmsimulering Astia som ger blekare färger och lägre kontraster. Om vi jämför bilderna i de båda inläggen ser vi att de är oerhört olika – ”som tagna i skilda världsdelar”. Med det i minne förstår vi hur viktigt ljuset är, liksom tiden på dygnet. Vädret likaså. Kameror däremot uppvisar oftast bara marginella skillnader i sina tappra och envetna försök att skildra verkligheten. Dessa bilder är tagna med en Fujifilm X70.
sval framtoning i dimma
Foto är ljus som reflekteras från objekt. Ljuset kan vara starkt eller svagt eller kallt eller varmt. Bara genom att välja tid på dygnet kan vi få motiv att framstå på helt olika sätt. Mitt på dagen är ljuset oftast neutralt, intensivt och hårt. Morgon och kväll är det ofta mycket varmare. Färgtemperaturen mäts i kelvin.
Bilderna i detta inlägg är tagna tidig eftermiddag i ganska tät dimma. Kameran är min gamla Canon Power Shot SX 230 HS. Genom att jämföra dessa bilder med dem i nästa inlägg – tagna i strålande solsken med annan kamera – förstår vi att det finns många möjligheter att ”ljuga” i skildringen av den så kallade verkligheten. Motiven är ugnsrester från sedan länge nedlagda Ytongfabriken i Grönhögen.
naturskulptur
Det du ser är inte sten. Det skulpturala knagglet är bark! Den sitter på ett träd strax söder om fågeltornet vid Södra lundsjön. Om du klickar här kan du förresten höra intervjun med dåvarande landshövding Stefan Carlsson, som invigde tornet. Men vi snackar ingenting om bark.
filtrerad blågul berättelse
I min Fujifilm X70 finns en mängd olika inbyggda filter, bland annat en serie som endast återger gult, orange, rött, grönt, blått eller lila. Alla andra färger registreras i svartvitt. Jag kan tänka mig att dessa filter är användbara till vissa typer av informationsfoton, i reklam och för färgstudier. Bilderna nedan från Gräsgårds fiskehamn är som synes tagna med filtren som bara snappar upp blått och gult. Att så lite blått reflekteras från stora vattenområden beror sannolikt på gråmolnig himmel.
I de två bilderna längst ned har jag använt filtret som bara visar gula objekt. Vi ser ett slags lavar på ett betongblock och ett självporträtt. Det sistnämnda är intressant eftersom jag hade en knallgul jacka på mig. Men eftersom bilden är tagen i en reflekterande glasruta ”ser” inte kameran dess gula färg. Den ser bara de svagt gula stråken på väggen. Mina fysikkunskaper är för små för att kunna förklara orsaken.
ny frestelse i södra möckleby centrum
Det nyöppnade caféet ligger i tidigare Kuriosabodens lokaler. Mattssons Café & Bageri håller öppet även påskdagen 11-15. Alvarsamt2 rekommenderar verkligen ett besök.
Mattssons Café & Bageri. Lägg namnet på minnet. Om det stora intresset för det i dag öppnade kafeet i Södra Möckleby centrum står sig blir stället småningom södra öns motor, och Cementa och Guldfågeln kan göra upp om silver- och bronsplaceringarna. Det blev nämligen snabbt knökfullt i serveringen sedan de tre systrarna Karin, Karina och Annika slagit upp dörren mot ett kylslaget och kallt centrum. Folk strömmade till från alla håll. I det fullpackade cafeet kunde urskiljas albrunnanunor, degerhamnsprofiler, gårdstorpare, påsk-noll-åttor, östkustare, Europaturister och horder med ”södramöckare”. I bildtexterna nedan nämns bara en vid namn, av praktiska och arbetsmiljömässiga skäl.
En av systrarna, Karina Petersson, berättar att de närt den här idén under många år.
– Vi har gått flera starta-eget-kurser och länge letat efter en lämplig lokal. Nu hittade vi äntligen en som passar – mitt i byn! Affärsidén är café med bageri. I början bakar vi bullar och kakor men småningom även bakelser. Sen kanske vi fyller på med färdiga smörgåsar och sallader. Under våren håller vi öppet under helgerna, men i sommar kör vi hela veckorna till och med Skördefesten.
Vid sidan av cafékneget fortsätter syrrorna sina tidigare arbeten.
– Karin är seminör, Annika jobbar på hälsocentralen i Mörbylånga och jag driver medicinsk fotvård, berättar Karina.
Södra Möckleby centrum växer sig således allt starkare. Kanske kan vi med tiden verkligen bli södra Ölands obestridliga centralort, den som politikerna så länge pratat om.
Kön till kassan ringlade boaormslång.
Alla bord var upptagna av gäster från nära och mindre nära.
Samtliga besökare såg ut att trivas. Många sken som solen.
Glada Karina Petersson tar emot lyckönskningar från både synlig och osynlig gäst.
Så fullt att några fick stå. Ska systrarna kunna mätta bullsugna i dessa stora skaror får de nog investera i större degblandare, mer personal och enorma kaffekannor! Alvarsamt2 önskar trion lycka till!
röset
Motiv: Stenröse på Schäferiängarna. Datum: 31 mars. Höjd: 20 meter. Kamera: Fujifilm X30.
där tiden stannat
En av de mest fascinerande byggnader vi har besökt är gamla Ytongfabriken i Grönhögen. Alvarsamt var där redan 2014 och nu var det dags igen. Intrycken består. Vi går som i ett livets muséum fyllt med lyckorus, fiaskon, skrattsalvor, skrapmärken, olyckor, drömmar och förhoppningar. Miljön är hård. Här finns krossat glas och vass metall i oförklarliga konstruktioner. Men mitt i det materiella förfallet framtonar en enkel självklar skönhet. Här har tiden stannat. Allt är smärtsamt vackert i sitt långsamma sönderfall. Ingenting fungerar men tingen och berättelserna och målningarna finns där, nakna – inte tillgjorda eller förljugna. Den gamla fabriken kan ses som en illustration av livets totala meningslöshet. I denna byggnad finns ingen sanning, ingen osanning, inget liv. Bara spår av liv.
Nästan varje dag läser jag några sidor av Fernando Pessoa. Och av en ren slump fann jag i dag en strof som väcker liknande känslor som den gamla Ytongfabriken i Grönhögen. Den finns i ”Dikter av Alberto Caeiro”:
Jag skulle vilja ha tillräckligt med tid och ro
för att inte behöva tänka på någonting
och inte ens känna att jag lever
utan bara veta att jag reflekteras i andras ögon
* * *
För den fotointresserade kan jag berätta att bilderna är tagna med min nya Fujifilm X70, som jag redan efter första provserien anser vara min hittills bästa kamera – extremt liten, tyst, blixtsnabb med stor sensor. Bilderna ovan är tagna i 400 – 1 600 ISO, ofta på full glugg och med 1/15 till 1/30 sekunds exponeringstid i Fujifilms filmsimulering Classic Chrome. De är automatiskt bildbehandlade i PhotoShops skript efter grundjustering i Adobe Bridge.
