alvarsamt2
– icke allvarligt om livet runt alvaret –
Från öster liknar den en hotfull fästning.
Från väster ser den ut som en gigantisk mur.
Men kikar man från söder ser man två stora rum. Här är ett av dem.
Här brändes kalk som exporterades till fastlandet. Kalken användes bland annat som gödning. Man blandade skiffer och kalksten och tände på ved. Skiffern fungerade efter en tid som bränsle. En bränning tog närmare en månad. Ugnsruinen från 1932 kan beskådas i Grönhögen.
Du hade ju nyligen en saga,den var välkryddad:-)).Humorn är den bästa kryddan.
GillaGilla
I mina sagor blir slutet alltid lyckligt. Men färden dit kan bli rena rama helvetet – som en gryta man tappat både pepparkvarnen och saltkaret i… 😉
GillaGilla
Dina sagor är helt fantastiska,pricksäkra,men tyvärr sanna .Ingen kompetensutveckling och taken kan ramla ner….
Får nog gå ut och hämta lite risk luft:-))
GillaGilla
Aj, aj, aj. Måste du redan hämta frisk luft!? Då blir framtiden svår. Denna lilla sagodeklaration var nämligen bara en mild början, en light-version som de säger inom datavärlden. De riktiga sagorna blir förfärligt grymma historier – barnförbjudna, trots att jag har barn som lyssnare. Kanske att du första gången ska lyssna med högtalarna avslagna. Nästa gång kan du ha på dem lite grand och sen höjer du successivt volymen. H C Andersen tar i alla fall det osäkra och bosätter sig inom kort hos sin gamla polare Sune Flisa i Shimla. – När jag blir stämd sitter jag säkert där, säger han lugnt medan han med en svepande rörelse med gåspennan avslutar sin saga nummer två som handlar om Mörbylängas kultursatsningar.
Ja, taken kommer att ramla ned på kommunens byggnader. Ännu värre blir det då även golven rasar samman. Vi går mot en spännande framtid…
GillaGilla
Som öbo på västkusten så associerade jag genast till något annat när jag läste rubriken.Även om det handlade om något helt annat,så är det så intressant att läsa dina inlägg.Trevligt att du tar dig till att förmedla både det ena och det andra och bilderna säger så klart väldigt mycket.
Hälsningar norrifrån där dikena är snustorra.
GillaGilla
Tack för din vänliga kommentar. Det gläder mig att du uppskattar att bloggen förmedlar både det ena och det andra. Det är så jag vill – men inte alltid orkar/hinner – ha den. Och så en nyhet då och då. Nu kommer snart exempelvis sagor för vuxna – för dem som vågar lyssna. 😉
GillaGilla