Varmt med friska vindar – Ölandssommar!
Annonser
alvarsamt2
– icke allvarligt om livet runt alvaret –
Månadsarkiv: augusti 2017
Loffe
Janne ”Loffe” Carlsson har dött, 80 år gammal. Alvarsamt var med på en spelning han gjorde på Ottenby Konstmagasin 2013. Slå på högtalarna och klicka här för att lyssna på ett intensivt gung-gung med Loffe och kompisen Pierre Swärd. Vill du också läsa inlägget och se de andra bilderna klickar du här.
runt hundra meter grävt
Två grävskopor sätter nu sina käftar i Alunbruksgatan genom Södra bruket. Och man gräver djupt. Man går i mål borta vid det som i dag är reningsverk, men som snart degraderas till pumpstation för att få ned avloppsvatten från Södra Möckleby till Grönhögen.
Alunbruksgatan norrut. Till höger ängen in mot bruksruinen.
Samma gata söderut.
En grävskopa i vardera dikesänden. Man har gjort kväll. Solen börjar gå ned ute på Kalmarsund.
Vy åt norr. Tills i dag har man nog grävt närmare hundra meter.
vacker park, vacker byggnad – den fulaste i Kalmar
Stadsparken i Kalmar är en vackert glimrande pärla. Vet du att växterna där är valda för att blomma från mars till och med oktober? Vi parknjutare har alltså två månader kvar med blommor! I parken ligger en genial byggnad, Kalmar Konstmuséum. ”Kuben” är i sin neutrala svärta helt rätt i förhållande till den färgsprutande och lummiga omgivningen. Under sommaren syns den knappast i sin strama mörka enkelhet. Den fick ett känt arkitektpris 2008, samma år som Barometerns läsare utsåg museet till Kalmars fulaste plats. Så kan det gå.
Bilderna får tala för sig själva.
Hela redaktionen står fast vid tidigare åsikt: Lägg ned länsstyrelserna!
För något år sen krävde Sune Flisa en omedelbar nedläggning av Länsstyrelserna. Läs här. I dag står hela redaktionen bakom hans visionära klokskap. Lägg ned! Östra Småland berättar i dag om hur Länsstyrelsen stoppat fem av miljö- och byggnadsnämndens detaljplanebeslut i Mörbylånga kommun. Ett av dem gäller ställplatser i Grönhögen. Günter Ruchatz, ordförande i miljö- och byggnadsnämnden, tycker att det är frusterande.
Så länge en myndighet är en papperskonstruktion med omöjliga verksamhetsfält, dessutom styrd av ”folk som redan gjort sitt och behöver en sinekur, ity det är omöjliga att omplacera inom statens skyddade verkstad” är hela tanken på en statens förlängda arm förfelad och obsolet.
Hur många av oss vet exempelvis vad landshövdingen heter i förnamn? Låt mig gissa: En på 30. Var finns han? Ingen vet? Vad gör han? Ingen vet? Eller är det inte en han? Ja, frågorna är många, lösningen bara en: Lägg ned!
Allan von Kompost
redaktionschef
kommunalrådet sitter kvar
Efter mina krutladdade upprop mot att ersätta medborgarförslagen med gilla-markerade E-förslag kan jag lugna kommunmedborgarna: Denna dårskap införs inte i Mörbylånga kommun. Den får borgholmarna ha för sig själva. Kommunalrådet Henrik Yngvessons svar på mitt mejl känns betryggande – se nedan. Jag har därför bestämt mig för att han får sitta kvar.
Vill du läsa även upprinnelsen till frågan klickar du här.
med utmärkt högaktning
eder Sune Flisa
spännande möten
”Världens smalaste landsväg” – cykelleden mellan Albrunna och Södra bruket – har nu försetts med inte mindre än fem mötesplatser. Här är den nordligaste. Orsaken är grävningar för dricks- och avloppsvatten mellan Södra Möckleby och Grönhögen.
i röret…
Snart kan du på video följa en cyklists framfart mellan Ottenby och Södra Möckleby, vitala delar av södra Öland.
I samband med denna och andra cykeläventyr gör vi också ett test av en hemmagjord ”mygga”, alltså en mycket liten så kallad slipsmikrofon. Målet är att få en brusfri ljudupptagning till de videor vi spelar in under dessa spektakulära cykelturer – i sanningen en grannlaga uppgift eftersom målet är att tillverka en så kallad dead cat (brusskydd) som får kosta högst fem kronor.
Se världen som fisken ser den! Vi dyker i akvarium med Olympus Tough 5. Och i detta akvarium är fisktätheten mångdubbelt så stor som i vår omgivande Östersjö… Den som vill bli fisk i nästa liv bör titta noggrant på filmen.
Hur går det med Mörbylånga kommun? Har den nån framtid? Ska man härma Borgholm och börja tramsa med gilla-markeringar för E-förslag i stället för medborgarförslag? Om ja, tillåter vår högt ärade Sune Flisa att kommunalrådet Henrik Yngvesson får sitta kvar, eller måste gode Henrik smita ut köksvägen precis som partikamraten Anna Kinberg Batra? Den som lever får se…
Vi ska också plåta mot solen – farliga grejor som måste göras med eftertanke.
Och så vältrar vi oss i en undergång, en tragisk utveckling som i förlängningen leder till långsam död. Och kameran är med…
4 september klockan 08:00 publiceras första ledtråden i Vart är vi på väg? tävlingen som gjort så många vinnare stenrika – visserligen postumt, men ändå. Och så tillkommer en massa annat smått och gott – eller stort och äckligt, beroende på läggning och sinnelag… 😉
I förbegående kan redaktionen konstatera att antalet dagliga besök på bloggen överstigit 300 och snuddat vid 400 den senaste tiden. Besöken kan förhoppningsvis bli 500 inom kort. Även utrikes hittar bloggen en del trogna läsare, speciellt i USA, Norge, Finland och Storbritannien.
Trots det är det långt kvar till så många prenumeranter som bloggens föregångare, alvarsamt, hade en gång i tiden. När alvarsamt blev full och övergick i alvarsamt2 hade den 140 prenumeranter. Alvarsamt2 har bara 62 – ännu så länge. Vill du prenumerera går du bara allra längst ned i bloggen och fyller i din e-postadress. Då har du inläggen samma sekund de publiceras.
Allan von Kompost
redaktionschef
trafikverket rycker ut för mänsklighetens bästa
Kommer ni ihåg hur Trafikverket tramsade med ”chikanen i Torslunda” och hur man tack vare Sune Flisa fick bita i gräset? Nu har man åter gjort sig löjlig. Näringsidkares skyltar i Södra Möckleby har samlats in och forslats bort för lagring i Färjestaden. Redan för länge sen skrev alvarsamt om dessa pajas-razzior. Läs här om myndighetens agerande.
stillsam promenad till Kyrkängen
Ottenbylund känns som södra Ölands lunga. Eller djungel. Att vandra där är att röra sig i tidlöst land. Det känns som om tid inte finns där, som att det sett ut så här i tusentals år. Jag vet inte om jag har rätt. Jag vill inte veta. Man ska inte veta allt.
Vi ställde kärran på parkeringsplatsen och gick grusvägen ned mot gamla fågeltornet. Vid första avtaget tog vi vänster. En välgjord skylt lovade en kort vandring till Kyrkängen. Under denna lilla runda såg vi tre hjortflockar om mellan 10 och 20 djur med många små kalvar med ständigt och intensivt vispande svansar. Även en och annan ensam hjort kom vandrande ganska nära oss, till synes inte särskilt rädd. Men hjortarna har ett väl inövat säkerhetssystem. När man är mellan 60 och 80 meter ifrån dem flyr de i en graciös galopp.
Den här vandringen är lämplig för dig som inte vill trava på i timmar. Fram och tillbaka blir den bara runt tre kilometer. Och man går på ett mjukt underlag, en bara lätt uppkörd gräsväg. Vid ängen finns en soffa, men tyvärr inget bord. Men så ska det kanske vara i djungeln. Inte för bekvämt. Inte för tillrättalagt.
Man kommer dem ganska nära nu på höstkanten. Hjortarna står lugnt och mäter in avståndet mellan dem och oss. När det minskat till ungefär 80 meter tar de till flykten.
Det är nog detaljer som denna som gör Ottenby till den djungel den är. Ett fällt och kapat träd får ligga kvar. Det gynnar allt: insekterna, fåglarna, växterna – och i förlängningen människan.
En större mossbevuxen husgrund skvallrar om att det sannolikt låg en en ladugårdsbyggnad här en gång i tiden. Tänk om stenar ändå kunde tala.
Att fotografera såna här motiv med hög kontrast i JPG kräver en aning eftertanke. Mäter jag ljuset mitt i ljusfläcken blir resten av bilden alldeles för mörk. Mäter jag i skuggan får jag en överexponering. Jag mätte i gränslandet mellan sol och skugga. En annan metod är att välja exponeringsgaffling.
Typisk vy av leden och omgivningarna. Här råder en ”svalkande tystnad”. Men det finns ett aber, som drabbar hela södra Öland: flyglederna över ön. I stort sett dygnet runt hör man ett trafikflygplan där uppe i det blå.
Där det växer stora fält av brännässlor har det antagligen legat nån form av ”koskitverksamhet” – en lagård eller en gödselstack.
Foderhäcken vid Kyrkängen är stor. Motivet är ett nyttigt exempel för ”exponeringsövningar”. Här gäller det att pricka exakt rätt – och lägga ned en del jobb vid bildbehandlingen.
Målet är nått: Kyrkängen, här fotograferad från sin östra sida. Varför gärdet heter Kyrkängen vet jag inte. Men som sagt, man ska inte veta allt.
diket äter sig norrut…
Ännu så länge behöver man inte använda cykelleden för att ta sig till Södra bruket med bil. Men snart?
inne-ute-konst-verklighet-intryck-uttryck
Den är en vacker byggnad, den lilla blå Gezelius paviljong nära fyrplatsen, Ottenby. Just nu hänger Gaila Art på väggarna. Det enkla luftiga rummet med enorma glasytor ger ett nästan transparent intryck. Från världen utanför dörren hör vi tyska, engelska, spanska, holländska och skånska uttryck.
En intressant målning, ”Glitterfield”, med stort djup. Som betraktare kan man undra om man är fri eller på väg att stängas in…
”Love” heter målningen nära dörröppningen där den heta passionen möter den strikta och svala verkligheten. Eftersom jag alltid jagar det enkla uppskattar jag att målningarna hänger ramlösa.
Inte förrän Gezelius paviljong fylldes med målningar insåg jag till fullo byggnadens skönhet. Varför händer inte mer här i denna pärla under hela sommarhalvåret?
på grund av allt värre datorkrascher…
kan det – i värsta fall – hända att jag inte kan svara på kommentarer under en kortare tid framöver. Men går allt som jag hoppas och tror märker du som läsare inte någon negativ förändring. Nu gäller det att få pli på alla ettor och nollor. Då kan eventuell förändring bli positiv.
Staffan
Se Södra Möckleby!
Södra Möckleby hette – så långt tillbaka källorna minns – Mykläby. Det betyder ”stor by”. För mig som inflyttad består byn av ”hela klabbet”, det vill säga Södra Möckleby, Degerhamn och Dalsjö. Formalisterna vill nog skilja på dessa, men i mina ögon vore det lika märkligt som att påstå att Södermalm, Norrmalm och Kungsholmen inte är Stockholm.
Allt är relativt men i jämförelse med andra sydöländska byar är verkligen Södra Möckleby stor. Från östra sidan ned till piren i hamnen är det 1,3 kilometer, och från Strömmelnallén i norr till fotbollsplanen i söder är det 2 kilometer.
Tididgare har du kanske cyklat genom byn tillsammans med alvarsamt2. I dag tar vi oss en titt på byn från skyn.
Kyrkogården sedd från öster. Härifrån är det en dryg kilometer ned till Kalmarsund. Till vänster om kyrktornet ser du Cementas skortstenar och ytterligare en bit till vänster en vindsnurra.
Mot nordväst. Längst upp i bild ser vi den viktiga macken.
Till vänster om den ljusblå cisternen ligger församlingshemmet.
Södra delen av Alungatan. Min fru med radiostyrningen syns bakom mig. Från kyrkogårdens östra sida spanar vi söderut. Till höger långt upp i bild ser vi skorstenen i Södra bruket.
Det var en besvärlig kyttig vind under denna fotografering. 9 meter per sekund är i och för sig bra, men plötsliga körare om 15 meter per sekund kräver att man är lätt på handen. Kiten är här drygt 100 meter upp i luften, kameran 30. Vid oroliga vindar måste man oftast flyga högre upp där vinden är stabilare.
Östra delarna av Södra Möckleby. Långt bort i fjärran ligger det tidigare ålderdomshemmet.
Jag sköter kiten, medan min fru radiostyr kameran. Hon är här utanför bild.
Den lilla gatan i förgrunden är kanske den mest idylliska i byn, kantad av stockrosor och med ”Bullerbystämning”. Den heter Mellangatan. Kuriöst nog finns två Mellangator i 90 graders vinkel mot varandra.
Östra bydelen med Torngårdsvägen som tar sats tvärs över Öland mot Torngård. Kranen uppe till höger i bild står på tomten för det nya, större vattenverket.
mera grävning – men också igenläggning
Här har man börjat lägga igen diket i backen ned mot Södra bruket. Det går undan i svängarna med dagens maskiner.
Men vissa moment måste än i dag göras med handkraft. Köra ”paddan”, till exempel.
Upplagen av rör har fördubblats sen i går.
”Dammen” i Albrunna.
Även i Albrunna har man börjat lägga igen diken som i går var öppna.
Kamera: Fujifilm X30, 100-200 ISO.
grävning för nya rör – och vatten
Det grävs för dricksvatten. Det grävs för avloppsvatten. Det grävs från norr mot söder, från Södra Möckleby ned mot reningsverket i Grönhögen. Det nuvarande reningsverket i Degerhamn görs om till pumpstation. Och vattenverket i Södra Möckleby byggs större och effektivare.
För den fotointresserade:
Bilderna är tagna med Fujifilm X70, 400 ISO och nästan full öppning, därav de relativt korta skärpedjupen.
Hela Alunbruksgatan genom Södra bruket ska grävas upp.
För att kunna ta sig till bruket med bil får man snart åka på cykelleden från Albrunna.
Uppförsbacken söderut från Södra bruket.
Samma backe som ovan. Den är avspärrad både upptill och nedtill.
Foto taget söderifrån genom staketet ned mot Södra bruket.
I Albrunna har man grävt en stor rund grop. Kanske en fiskdamm medan jobbet pågår?
Två slags rör från Albrunna mot Grönhögen.
Igenlagd grävning i Albrunna. Vi tittar norrut.
Skymningen sänker sig över lägderna väster om Albrunna.
Precis innan solen ska gå ned flyttar molnen på sig och landskapet bjuds en skopa färgvärme innan mörkret lägger sig.
Hur länge kommer de nya rören att hålla? Jag frågade en grävare. Han hade inget svar. Kanske 50 år? Men de kan lika gärna grävas av nästa vecka. 😉
gilla-markeringar mot undergången…
Lyckligtvis bor jag på södra Öland – ännu så länge. I norr kan ingen tänkande människa bo. Att politiker är visionslösa är ingen nyhet. Inte heller att de är lata. Men det faktum att de är både visionslösa och lata bör väcka dem som tror att demokratin är lika evig som en loopande videosnutt på Youtube. I Borgholms kommun överväger makten nu att endast ta upp medborgarförslag som fått ett visst antal likes (gilla-markeringar) på kommunens hemsida! Ja, du läser rätt. Färre än hundra gilla-markeringar och ditt förslag går rakt i papperskorgen. Politikerna slipper därmed läsa förslaget – och hemska tanke – eventuellt ta ställning till det. I detta defensiva och uppgivna ”tänkande” döper man också om medborgarförslag till E-förslag.
Det är Östra Småland som berättar denna hemska rövarhistoria. Hemskast av allt är att man på arbetstid har haft ”långvarig diskussion om hur många gilla-markeringar som ska krävas för att ett e-förslag ska gå vidare.”
Avsikten med e-förslagen är naken opportunism i sin värsta form. Alla vet att bara en bråkdel av befolkningen gästar kommunens hemsida. Bara en bråkdel av befolkningen har förmågan och modet att ragga andra människor till aktivitet genom att ”gilla-markera”, bara en bråkdel bryr sig. Detta tecken på total uppgivenhet i det kommunala självstyret kan utvecklas till ett reellt helvete redan under jordelivet genom att politikerna helt slutar tänka och i stället aktivt går på jakt efter gilla-markeringar i alla slags frågor. Några exempel:
Ska vi göra som sossarna vill och låta Esbjörn Kaklund riva den 300 meter långa muren över hans åker i Svidene? 100 likes och muren blir makadam till vägbygget i Fjöselunda!
Ska vi dra in lönerna för alla lata centerpartister i KF som sitter på sina stora gårdar och inte gör annat än klagar? Hjälp oss att samla 100 likes så drömmen blir sann och de får börja jobba i hemtjänsten i stället för att gnälla om bekämpningsmedel för lökodling!
Eller:
Vi i kommunledningen har drabbats av total paltkoma; vi vet ingenting om hur vi ska jobba. Vi har inga visioner. Kan du kära läsare hjälpa oss genom att låta oss återinföra forna tiders medborgarförslag? Hundra likes och medborgarförslaget gör comeback och kommunen överlever. Färre likes och vi får alla flytta till Mörbylånga.
Men det är inte säkert att en flytt till Mörbylånga räcker för att rädda sin mentala hälsa. Katastrofala idéer har en säregen förmåga att sprida sig. Risken är uppenbar att det politiska livet framdeles kommer att styras av likes/gilla-markerinar även i Mörbylånga kommun. Då återstår bara en definitiv flytt till Shimla i Indien. Och det är kanske bäst att börja förbereda sig redan i dag. E-förslagen finns nämligen redan i flera andra visionslösa kommuner utan framtid, exempelvis Karlstad, Västerås, Göteborg, Söderhamn och Kävlinge.
