alvarsamt2
– icke allvarligt om livet runt alvaret –
Månadsarkiv: oktober 2017
mot europadomstolen!
För en dryg timme sedan landade vår tidigare ledarskribent Sune Flisa på Aéroport de Strasbourg i Frankrike. Målet är Europadomstolen och upprättelse efter det förnedrande avskedet från alvarsamt2.
– Jag är inte här för att komma tvåa, sa han på trappan ned från flygplanet inför ett dussintal reportrar medan han segervisst puffade på en cigarr, modell större.
den ene efter den andre…
Det blev som alvarsamt2 tippade. Paul Manafort, en av Trumps tidigare kampanjmedarbetare, ställs nu inför skranket. För vad återstår att se. Manafort får sällskap av för mig okände Rick Gates. Den ena fula fisken kan nu börja berätta om de andra fula fiskarna.
breaking news: Sune Flisa sparkad!
Efter ett långt redaktionsmöte på alvarsamt2 har chefredaktören Tanitra Dansén-Johansson-Knäcklund-Törnqvist beslutat sparka mångårige medarbetaren och ledarskribenten Sune Flisa.
– Det är med tungt hjärta jag ger Sune silkessnöret, sade hon i morse till den samlade världspressen på hotell Lyckobringaren på södra Öland. Men hur drivande och duktig Sune än har varit kan vi inte tolerera det fysiska våld som häromdagen drabbade vår medarbetare Ingvar-Charm-Knubbendorpf. Att herr Flinta var berusad vid tillfället kan inte – och ska inte – ses som en förmildrande omständighet. Därmed har jag sagt mitt. Pressträffen är over and out.
Många i det samlade internationella pressuppbådet uttryckte stor förvåning efter mötet, en reaktion som Sune Flisa själv kommenterade med orden:
– Precis som ni är jag förvånad över att jag Sune Flisa stod ut så länge i denna redaktions bottenskrap av lugubra nollor. Nu blir det facket och stämningsansökan, sannolikt riksrätt och en grandios revansch i Europadomstolen. Lita på mej, jag kommer tillbaka. Jag har haft många motgångar, men segrarna är tusenfalt fler. Leve sanningen! Leve kulturen! Vive la France!
Därefter lämnade Sune Flisa rummet till av stundens allvar diskreta applåder, gående i trankil marschtakt med blicken fixerad vid fjärran nya mål…
texten uppdateras kontinuerligt…
det är dags…
Under dagen grips sannolikt den förste av Donald Trumps devota gossar, misstänkt för samröre med ryssarna i samband med presidentvalet. Bakom beslutet står utredaren Robert Mueller.
Redaktionen håller en tjuga på Paul Manafort.
sluta sända gudstjänster i public service-kanalerna!
Vi har en handfull politiska partier i Sverige. Hur skulle du reagera om bara ett av dem hade möjlighet till kontinuerliga, tablålagda propagandaprogram i både svensk public service-radio och public service-teve?
Vi har en handfull religiösa rörelser i Sverige. Men bara en av dessa, den svenska kyrkan, får sända kontinuerliga, tablålagda propagandaprogram i svensk radio och teve. Dessa båda medier är stiftelseägda och i dag fristående från staten. Det är vi tittare/lyssnare som betalar kalaset, vare sig det sker genom licens eller – som är på förslag – över skattsedeln. Dessa public service-företag ska ha en objektiv, källkritisk och transparent inställning till allt och alla. Och slutligen, skolämnet kristendom är ersatt av ämnet religionskunskap, och den svenska kyrkan är sedan länge skild från staten.
Trots det får svenska kyrkan bedriva kontinuerlig, tablålagd gratismissionering i de båda public service-företagens programutbud. I radio sänds en hel timmes gudstjänst på söndagar. I teve sänds helgmålsringning.
Alvarsamt2 anser att kyrkan och staten skiljs åt även i de svenska medierna så att den svenska kyrkan inte med automatik och av gammal vana får tablålagd programtid för spridande av sin lära. Sluta alltså omedelbart att sända både gudstjänster och helgmålsringningar i svensk public service-radio och svensk public service-teve!
Vill kyrkan höras och synas medialt kan den starta egna kanaler. I dagens läge är den tablåbelagda kopplingen mellan svenska kyrkan och public service-medierna en uppenbar anakronism. Den är dessutom ologisk.
cykla till vänster!
För en tid sedan lyfte redaktionen frågan om att cykla på vänster sida av vägen. Vi har nu testat idén i praktiken och slutsatsen är förvånande: Det känns helt naturligt – och mycket säkrare än att cykla på höger sida.
Den största fördelen är uppenbar: Du slipper oroa dig för den biltrafik som närmar sig bakifrån på din sida av vägen. Den går nu på andra sidan vägen.
Slå på högtalarna och klicka igång videon nedan för att med egna ögon ”hoja vänster”!
redaktionen på alvarsamt2
En av våra läsare ville se redaktionens medlemmar presenterade med foto. Eftersom redaktionen sällan är sen att uppfylla läsekretsens allra innersta önskningar inleder vi därför redan i dag en nyskapande och psykologiskt djuplodande serie om oss själva.
Vår ambition är att dessa presentationsartiklar efter genomläsning ska kännas sunda och helt transparenta, att ingenting ska lämna läsaren kvar i grumliga frågeställningar, dimmiga doktriner eller förödande misstankar om ”tillrättalagd verklighet” eller fake news.
Eftersom samtliga 15 redaktionsmedlemmar sällan eller aldrig är samlade i ett och samma rum får vi presentera oss en och en. Vi är alltid på resande fot i vår stora sydöländska värld och de personliga mötena är lätträknade. Det har gått så långt att vi håller morgonbönerna med hjälp av Skype.
Först ut blir Ingvar-Charm-Knubbendorpf, allmänreporter, 43 år.
* * *
Redaktionen: Du har ett förflutet inom MMA, Ingvar… Påverkar det ditt arbete på något sätt?
Ingvar-Charm-Knubbendorpf: Ja, tyvärr måste jag sjukskriva mej ofta – oftast för huvudvärk eller att jag ser dubbelt. Men vid dubbelseende kan jag ändå göra viss nytta. Då jobbar jag hemma med kopieringsarbeten.
Redaktionen: Vad skriver du mest om?
Ingvar-Charm-Knubbendorpf: Mest om livet i Latinamerika. Och så fiction, förstås!
Redaktionen: Men det är sällan vi får det stora nöjet att läsa dina texter…
Ingvar-Charm-Knubbendorpf: Det är chefredaktörens fel. Hon tar in vartenda ord av Sune Flisa men nobbar alltid mej. Det är så orättvist. Sune är världens största bluff, en uppblåst navelskådare som tror han vet allt.
Redaktionen: Lever du solo eller…?
Ingvar-Charm-Knubbendorpf: Jag hade en flickvän en gång, men hon slog mej så jag bröt. Nu bor jag på skyddat boende.
Redaktionen: Har du några intressen utanför jobbet? Nån hobby?
Ingvar-Charm-Knubbendorpf: Jag samlar på dockskåp som jag inreder i 1950-talsstil. Och på fredagarna gör jag trolldeg och har kul med…
Redaktionen: Ursäkta frågan, Ingvar, men varför är du bandagerad runt helt huvet?
Ingvar-Charm-Knubbendorpf: Jag rök ihop med Sune Flisa i går kväll… Han kom upp här på redaktionen och hade druckit… Han kallade mej MMA-pajas. Och så skrek han att jag borde sitta på ”Mitt livs novell” och randa sötslask i stället för att sitta här och förstöra världens enda kulturella tidning! Han var så elak.
Redaktionen: Och du fick stryk?
Ingvar-Charm-Knubbendorpf: Nu måste jag bryta intervjun. Jobbet kallar. Jag skriver en artikel om Ojos del Salado i Chile, världens största stratovulkan. Den måste bli färdig nu.
Redaktionen: Men vad har en stratovulkan med livet på södra Öland att göra?
Ingvar-Charm-Knubbendorpf: Som sagt, nu måste jag jobba.
Ingvar-Charm-Knubbendorpf vid sina två datorskärmar, ett krav för goda arbetsprestationer under de perioder han lider av dubbelseende. Foto: Sune Flisa.
på land och i vatten
Sannolikt har det aldrig tidigare setts så många grävskopor på södra Öland som nu. Här en duo vid Södra vägens östra del. Grävningen går mot det ”uppdaterade” vattenverket öster om Södra Möckleby.
Man gräver till och med i havet! Här i Degerhamns hamn. Någon som vet vad man grävde efter? Guld?
arena för en tusenlapp
I Allt har ett slut berättade jag om den numera övergivna boulebanan i Grönhögen. En läsare tipsade om den nya – som vi hittade efter lite letande…
Du kommer till den nya boulebanan i Grönhögen om du tar till vänster direkt efter välkomstpelarna vid golfbanan.
Boulearenan består av en sandplan, en sittmöbel, några pinnar och snörstumpar. Boule torde vara en av de billigaste sporterna att utöva. Andra arenor är lite dyrare: Friends Arena i Solna 2,8 miljarder kronor. Tele2 Arena i Stockholm 2,7 miljarder. Guldfågeln Arena i Kalmar 250 miljoner. Allt enligt Jönköpings Posten.
på hojen igen
Efter en av mitt livs värsta förkylningar klev jag i går åter upp på stålhästen och tog sikte på Södra bruket. Det blev sirapscykling. Men hemåt behövde jag knappt trampa. Tio meter i sekunden i ryggen motsvarar ungefär effekten av en elcykelmotor.
För den fotointresserade kan jag berätta att bilderna nedan är tagna i 400 ISO med en Olympus Tough 5. Den är en tålig kompis i regn och blöta, men fotomässigt tillhör den inte alls toppen bland fickkamerorna. Dock filmar den bra i 4k och har en förvånansvärt bra upplättningsblixt.
Något av det jag såg:
Cykelleden mot Albrunna. Som cyklist bör man se upp. Inte bara SJ har problem med ”lövhalka”.
Denna blytunga höstdag med dimma och gråväder sprack plötsligt upp i några solstinna minuter. Det blev med ens lättare att andas.
”Fiskdammen” i Albrunna är nu igenfylld. Här ska senare monteras en pumpstation för vatten från Södra Möckleby till Grönhögen.
”Överallt” grävs det nu på södra Öland, för fiber och vatten. Här ser vi diket utefter Södra vägen i Södra Möckleby.
sänk hastigheten genom albrunna!
Albrunnabor kräver 40 i stället för 70 kilometer i timmen genom byn. Det skriver Östra Småland i dag.
Alvarsamt har sedan länge krävt ändringar i hastighetsregleringshärvan, i vilken kommunen, Länsstyrelsen och Trafikverket har luddiga roller. Läs detta genomgripande reportage om de maktens tossigheter som för utomstående ger ett förlöjligat intryck av södra Öland.
Hur man kan förorda 40 genom öde och bredgatade Kastlösa och 70 genom smalgatade och med cykelled förbundna Albrunna är en av de ännu olösta existentiella kärnfrågorna.
Sune Flisa
ledarskribent
och
filosof
rikspolischefen begår nya lagbrott i landet tafatt
Enligt Ekot har rikspolischef Dan Eliasson gjort ännu ett undantag från säkerhetsskyddsförordningen, vilket han förnekade i en Ekointervju 21 september. Han har alltså två gånger brutit mot lagar och förordningar.
Olle Lundin, professor i förvaltningsrätt vid Uppsala universitet säger i Ekot:
”För det första är det märkligt att man som myndighetschef inte följer de lagar och regler som finns. Och sedan är det ju ytterligare belastande att man ljuger för media.”
Man behöver inte vara professor för att förstå att någonting viktigt är på väg att haverera i landet Tafatt. När högsta hönset för just POLISEN begår det ena lagbrottet efter det andra utan några som helst juridiska eller politiska konsekvenser säger den tysta och oförmögna makten med Stefan Löfvén i spetsen egentligen detta: ”Skit i lagen, gör vad du vill!”
Allan von Kompost
ledarskribent
tallen
Vi ser ut mot Kalmarsund i mitten av augusti. Livet är fortfarande ljuvligt. Men glädjedödaren hösten har mer än en gång knackat på dörren – om än försiktigt…
Jernis vann!
Så slog han till igen, Jernis, ”Stålmannen från Gävle”. På 2-poängsnivån i tävlingen Vart är vi på väg? nitade han för evigt fast Abbantorp i den öländska historieboken och visade att även män kan använda hjärnan. Den sammanlagda kvinnliga överlägsenheten är dock fortfarande ytterst besvärande för alla jämlikhetssträvare med osande rättvisepatos. Men Jernis har onekligen hyfsat statistiken.
Hur Jernis firar förstapriset, en enkel raketresa till Jupiter, återstår att se. Ryktesvägen har vi fått bekräftat att han på Team Sportia i Gävle inköpt både fartglasögon, visir och syrgastuber.
Och allt pekar på att resan ska bli en upplevelse utöver den vanliga. Raketdoktorn Sune Flisa skickar enbart positiva signaler från sitt rymdcentrum ute på alvaret.
– Raketen, Jernis One, bör stå startklar inom en vecka. I går testade jag Jupiterlandaren med gott resultat, och just nu provkör jag slutstegets virvelkammare och turbulenssystem. Allt är tummen upp!
Redaktionen gratulerar Jernis till ytterligare en skalp i den tävling som – enligt Sune Flisa – ”rullar in Öland på världsatlasens förstasida och fäster den där med åttatumsspik, vetemjölsklister och andliga sugkoppar.”
Grattis, Jernis! Och lycklig resa. Fäll ned visiret och håll i dig. Om en vecka bär det av…
Lösningen:
Vi åkte från Ullevi. Fotbollsspelaren Gunnar Gren, en av tre i ”Gre-No-Li” (Gunnar Gren, Gunnar Nordahl, Nils Liedholm), gjorde första målet på Ullevi 29 maj 1958 i en match mellan landslaget och Göteborgs stadslag. Matchen slutade 2-2 och den sågs av 49 493 åskådare.
Tillorten rymmer några hela ord, exempelvis:
synonym till kåk = torp
synonym till kvalster = or
synonym till slagyta = ban
en gud = Tor
Frånbyn delar namn med arena i Göteborg = Ullevi.
Målbyn inleds med Sveriges mest kända popgrupp = Abba
Nästa tävlingsomgång rullar ut 13 november.
Sigwahld Restorin
tävlingsansvarig
vart är vi på väg? 1 poäng
Frånbyn delar namn med arena i Göteborg.
Målbyn inleds med Sveriges kändaste popgrupp.
ställplatsernas drottning?
Vår Länsstyrelse ligger som bekant i för att sätta stopp för alla tänkbara ställplatser på södra Öland. Grönhögen, Degerhamn, Bläsinge blev njet njet njet!
Men det finns andra som jobbar åt motsatta hållet, som försöker utveckla turismen genom väl genomtänkta lösningar. Vi vet inte vem som startat Ställplats Drottning Öda i Össby. Vi kan bara säga att den ser genomtänkt, påkostad och gedigen ut.
Påkostat och fräscht.
Drottning Öda är en stor ställplats.
Kåken är till och med försedd med snörasskydd!
vart är vi på väg? 2 poäng
Målbyn rymmer några hela ord, exempelvis:
synonym till kåk
synonym till kvalster
synonym till slagyta
en gud
en skiva kalksten
Att Öland är en enda stor kalkstensskiva syns väl på detta foto av alvaret öster om Albrunna lund. På många ställen lyser den vita kalken igenom det ytterst tunna jordlagret. Detta syns bättre från luften än från backen.
vart är vi på väg? 3 poäng
Välkommen att kämpa i de superintelligentas tävling Vart är vi på väg? Det gäller att klura ut vilken by/ort/stad på Öland vi är på väg till. Klockan 08 tre dagar i rad läggs ledtrådar ut. Under dessa tre dygn får du bara delta i tävlingen med ett enda svar – som du avger som kommentar. Svara endast med målbyns namn, eftersom allt annat du skriver kan hjälpa dina medtävlare. Det gäller alltså att vänta ”lagom länge” med svaret. Väntar du för länge vinner kanske någon annan. Har du för bråttom riskerar du att svaret blir fel.
Förstapriset är denna gång en enkelresa till Jupiter med den sjutstegsraket jag just nu bygger på hemlig plats ute på alvaret. Evig berömmelse och plågsamt kändisskap ingår också i förstapriset. Det kan därför vara klokt att förbereda ett livslångt bärande av mycket mörka solglasögon, yvig peruk och falska legitimationer.
3 poäng
En grenoli satte allra första baljan här, ett ställe som kan kopplas till frånorten. Fågelvägen är det drygt 16 kilometer mellan från- och tillbyn. Färden går norrut. Målbyn hyser företag sysslande med substantiv som ingår i synonym till utropet ”bra!”.
i morgon måndag 08:00…
… läggs första ledtråden ut i ny omgång av tävlingen Vart är vi på väg?
Häng på och testa dina förmågor. En gränslös och evig ära står på spel, liksom ett förstapris som verkligen inte går av för hackor!
mindre och mindre
Jag har slutat använda mina systemkameror. Nästan. Använder dem bara för jobb. De är för tunga och för otympliga vid vardagsfotografering. Fickkameran är här för att stanna. I stället för att kånka runt med kilon spritter man nu med hekton. Och till priset av bara huset till min Caonon 5D-kamera kan jag köpa ett halvdussin skarpa pocketsmällor för olika användningsområden.
Liknande utveckling råder på videosidan. Stora tröskverk som kräver muskler och stativ har ersatts av actionkameror små som tändsticksaskar. Nedan ser du min nya SQ8. Den är mera än leksak än en kamera, men se själv här hur väl den lilla rackaren memorerar. I den 2 x 2 centimeter stora kuben ryms videokamera för filmer i 1 920 x 1 080 och stillbilder i 4 032 x 3 024, en ljudupptagare och en laddbar ackumulator, som räcker till mer än en och en halvtimmes filmning. Jag uppskattar vikten till under tio gram. Och denna lilla mikrosmälla får du för 120 spänn!
Test kommer småningom…
SQ8 vid sidan av en Canon 50D. Canonsmällan kan inte videofilma, bara ta stillbilder. Den lilla ”tärningen” klarar både och – dessutom med ljud.
på måndag klockan 08:00
läggs första ledtråden i tävligen Vart är vi på väg? ut…
driftstörningar
Under dagen kan förekomma sporadiska ”kontaktbrytningar” mellan redaktionen och verkligheten utanför den. Dessa kan exempelvis resultera i ”från redaktionen senkomna svar på eventuella kommentarer”.
Orsaken är en uppdatering av redaktionens datasystem, nödvändig efter flertalet krascher, dock hittills utan personskador. Arbetet leds av cyberforskaren och dataingenjören Sune Flisa. Till sin hjälp har han chefredaktören Tanitra Dansén-Johansson-Knäcklund-Törnqvist.
– Hennes käft är en idealisk avbitartång, säger Sune i det att han iklär sig den sterila vita overallen med hjälm och visir – inköpt från NASA – inför den viktiga uppgiften…
Alvarsamt2 beklagar djupt eventuella kommentarsvarsfördröjningar.
Allan von Kompost
redaktionschef
maximal tankeställare i minimalt format
Så snart V Putin eller D Trump säger att det är deras huvudmål att bekämpa terrorism bör du lystra ordentligt. Enligt den amerikanske historikern och författaren Timothy Snyder betyder dessa ständigt upprepade klyschor: Jag ska bekämpa alla som inte tycker som jag.
Snyder skriver: ”När USA:s president och hans nationelle säkerhetsrådgivare talar om att bekämpa terrorismen sida vid sida med Ryssland vill de få med det amerikanska folket på terrormanagement: att exploatera verkliga, påstådda och simulerade terrorattacker i syfte att störta demokratin. ”
I 20 korta kapitel i boken Om tyranni – 20 lärdomar från tjugonde århundradet ger Snyder en kort bakgrund till sina handfasta råd, som är både originella och överraskande. Några är – i min något omskrivna form:
läs romaner
tro på sanningen
skaffa pass
begränsa din tid på internet, där finns många lögner och folk som vill dig illa
prenumerera på papperstidningar
stöd organisationer du uppskattar
var patriot, inte nationalist
Boken är svart – men ändå hoppfull. Låt mig citera ytterligare ett stycke:
”Demokratin svek i Europa på 1920-, 1930- och 1940-talen, och den sviker inte bara i stora delar av Europa utan även i många delar av världen i dag. Det är den historien och de erfarenheterna som blottar det mörka stråket i vår eventuella framtid. En nationalist säger: `Det kan inte hända här´, och det är första steget mot katastrofen. En patriot säger att det skulle kunna hända här men att vi ska hejda det.”
dö – eller ta en holk?
Höst är lika med död. Död åt hösten! Kom inte och snacka med mig om ”vackra färger på träden” eller ”frisk luft”. Jag tål inte såna lögner. Den som föredrar en vissen tistel framför en vätskespänd vildrosknopp torde behöva psykiatrisk behandling. Ni som dillar om ”storheten i en insvepande höstdimma från ett iskallt hav” är felvaggade från tidig barndom. Nej, spärra in alla höstfanatiker och låt oss vårfrossare vara ifred, befriade från alla fake news om ”höstens färgfyrverkerier” och ”uppfriskande bett i röda kinder”.
För optimister, vårdyrkare, epikureer och andra med alla sinnen i behåll visar jag nedan några exempel på vårens berusningsmedel. Ni höstnasare och skönluftsmytomaner kan titta bort eller bläddra vidare bland era bilder av förruttnelse, mull och död.
15 juni kunde vi njuta av dessa livsglada blå botaniska tiostegsraketer vid Albrunna strand. Jämför dem med maskgenomborrade och halvruttna Karl Johansvampar eller den plommonsmet som utreder sig likt Karlssons klister i trädgårdarna i den förljugna oktoberhöstens totala paltkoma.
19 maj var det svårt att styra rakt fram genom denna skönhetens paradgata ned mot Södra bruket. Doften av honung, pollen och nektar fick cyklister att sicksacka som attackerade av häftiga heroinrus. För er höstdepraverade kan jag berätta att plejset nu ser ut som en enda stor lervälling. Gå dit och njut, ni! Fotografera geggan och sätt in bilderna i album. Märk bilderna ”Vacker höstgyttja i gråväder”!
22 maj låg alla nöjda och livsnjutande svanar och lapade sol och snackade god mat och mustiga viner vid Gräsgårds hamn. De få som finns kvar i dag ligger som stelfrusna kastanjetter och klapprar och skakar i kylan, utmärglade, utan hopp. Om de orkar prata mat och dryck rör sig pucket i enstaviga meningar om ”ruttet sjögräs” och ”en klunk dövande 8-procentigt oljespillvatten”.
Vilket ger mest hopp, dessa prunkande majträd eller en tristbrun slemmig lövhög i november täckt av iskristaller med sotflingor och PCB från forna DDR? Jag bara frågar.
Dessa Stensjöblomster fotograferade 5 juni utstrålar framtid och hopp. De gröna bladen täcker snart marken. Blommorna blir miljoner, miljarder, triljarder. Fåglarna tjattrar om familjebildning och bostadsinvesteringar. Naturens börshus signalerar hausse. Nu utbreder sig mögel och förruttnelse i ett grått landskap där depraverade dårfinkar ångrar pippibeslutet att bli stannfåglar. I oktobers baissetider puckar dessa losers om kollektivt självmord eller åtminstone intag av rejäla holkar.
från höger till vänster
Det är inte ofta nån tänker utanför boxen. Det mesta har man hört tidigare och många slår in öppna dörrar inom livets alla sektorer. Men häromdagen läste jag en insändare med ett förslag jag aldrig tidigare hört talas om: Cykla på vägens vänstra sida!
Först kände jag: Idioti. Sen tänkte jag en stund. Nu säger jag: Genialt!
Vi går på vägens vänstra sida. Då kan vi också cykla där. Dessutom: En av tio bilister kör alldeles för nära oss som cyklar. En på hundra verkar tycka att det är rätt att köra om en cyklist i precis vilka lägen som helst, även om det kostar cyklistens liv.
Genom att cykla till vänster har man – precis som gående – uppsikt över dem man möter. Ser man att det är en idiot som kommer i 100 där det är 30 har man åtminstone chansen att rädda livet genom en dikeskörning. När idioten kommer bakifrån är överlevnadsoddsen nära noll.
allt har ett slut
Under senare år har det kommit ut flera böcker om plötsligt stängda och i hast övergivna fabriker, skyddsrum, villor, hyreshus, försvarsanläggningar, bolagshus, mackar, affärer, restauranger, byar. I ett styrelserum kan cigaretter ligga kvar i öppnat paket. En oöppnad ölburk kan stå kvar bredvid ett block fyllt med anteckningar. På whiteboarden i bakgrunden har någon skrivit ned viktiga argument för bolagets anställda att lägga på minnet. Men så hände något – och allt lämnades plötsligt som det stod. Bilderna har ofta en inneboende dramatik och en rejäl skopa sentimentalitet. Vad hände? Och varför?
Jan Jörnmark, docent i ekonomisk historia, har gett ut flera böcker inom denna udda fotonisch. Du når hans sajt, Övergivna platser, genom att klicka här. Jan har dokumenterat övergivna platser över stora delar av Europa.
Det finns exempel på övergivna byggnader och anläggningar även på södra Öland. Den gamla Ytongfabriken i Grönhögen är kanske det bästa exemplet. I samma by finns ytterligare ”en övergiven”, om än inte lika stor och komplex. Det är en boulebana strax söder om hamnen. Den ser ut som om den aldrig mer kommer användas. Men vad vet man mer än att pendeln slår?
Inom den bastanta träramen finns tre banor avdelade med blåa rep. Nu har ogräset tagit över.
En skrapa, en stående poängmarkör, en sittgrupp och en anslagstavla med en kratta. Men inget spel, inga spelare, inga skratt eller svordomar. Vad hände här – och när?
På denna anslagstavla fästes säkert en gång i tiden uppmaningar, spelresultat och datum för kommande matcher. I dag lyser den tom.
Om intresse fanns skulle det gå snabbt att få banorna i speldugligt skick igen. Men lågan släcktes tydligen. Varför?
Det finns fler som intresserar sig för ”förfall med DDR-känsla”. Kolla in detta inlägg på walkabout sweden.
gigantisk gåsarmada
Solen hade gått ned för drygt en halvtimme sedan. Jag hade fotograferat färdigt och lade kameran i en påse som jag stoppade i fickan. Hemåt!
Just att stoppa undan kameran – till och med i en påse! – är något jag med eftertryck brukar avråda från i mina fotokurser. Kameran ska alltid vara redo! Man lär ut en sak och brister själv.
Det började bli ordentligt mörkt. Den svarta skyn trasades plötsligt sönder av ett avlägset ljudvibrato. Och då såg jag: Tusentals kacklande gäss från Degerhamn i söder till Kastlösa i norr, en sträcka på en dryg mil. De kom i våg efter våg, i plog efter plog i rakt västlig kurs ut över Kalmarsund mot Sverige.
Det tog förstås alldeles för lång tid att få upp kameran. Men det blev trots allt en för sen och för skakig videosnutt med dåligt ljud. Men trots bristerna ger den förhoppningsvis en liten uppfattning av den fantastiskt stora gåsarmadan.
Fyra minuter senare stod jag vid bilen. Gässen var då fem kilometer ut i Kalmarsund. I den västliga vinden hördes fortfarande kacklet och pladdret som ett slags ”aniaralikt rymdbrus”. Jag rös.
Slå på datorns högtalare och klicka igång videon nedan.
