”Årets förhoppning 2017” går till cykelleden mellan Degerhamn och Ottenby. Om kommuner, projektörer och finansiärer växlar upp några steg kan södra Öland – på sikt – bli synonymt med ”Cyklisternas ö”. Fotot är taget i dag, vi ser sträckan nedanför Albrunna, mot norr.
Årets kanske förnämsta utmärkelse, ”Årets Hedershjälte” tilldelas alla almar som slogs mot undergången ända in i kaklet. Ni finns kvar – på redaktionens foton!
Att försvara 70 kilometer i timmen genom en by med smal väg som ansluter till cykelled och dessutom har flera gårdsutfarter och flera butiker renderar ansvariga det världskända priset ”Årets felbeslut”. Alvarsamt2 gratulerar. Fotot är taget i dag. Sommartid går trafiken ”i kö” genom byn.
Som ”Årets vackraste” ville tillträdande chefredaktören Sune Flisa välja sig själv, något som väckte upprörda känslor på redaktionen. – Ok då, muttrade Sune. Jag får väl nöja mej med andraplatsen…
Priset går i stället till ett träd som inte står på Öland, utan i Stadsparken, Kalmar: Näsduksträdet. I motiveringen heter det: ”Trädets flegmatiska lätthet i rörelser och framtoning skapar en sällsam air av harmoni och samstämmighet med övrigt levande, gagneliga egenskaper för den forcerade nutidsmänniskan med proppar i öronen och blicken ständigt riktad mot intighetens display”.
Kampen om bucklan för ”Årets tråkigaste tendens” stod mellan Nejsägarmyndighetens (Länsstyrelsens) nejanden till hastighetssänkning genom Albrunna och vinnaren ”Almdöden”, här nästan helt utbredd i Västerstads almlund. Här kan du se den vackra skogen för bara fem år sedan. Notabelt är att kommunen inte söker EU-bidrag för att starta kampen mot den sjukdom som så påtagligt kommer att förfula hela Öland.
I stort sett hela halva Öland var inblandad i Ironmans cykeletapp och denna deltävling utses utan större konkurrens till ”Årets roligaste sportevenemang”. De textlösa bilderna nedan är tagna i Södra Möckleby.
”Årets bloggkommentator” är kort och gott: Tony. Påläst, rolig, engagerad. Kommenterar alltid med glimten i ögat. Här kan du läsa en av hans många personliga och fyndiga kommentarer.
Kampen var oerhört hård om titeln ”Årets dummaste förpackning”. Där fanns bröd i plastförpackningar som krävde kniv, minneskortsfodral som krävde trotyl och konservburkar man skar av sig fingertopparna på. Branschen tycks ha jobbat hårt efter devisen ”gör svårt svårare” – och många gånger lyckas man. Förstapriset i ”Årets dummaste förpackning” går till apotekens pillerburkar i plast. Den burk du ser på bilden är 60 millimeter hög. I den ligger 100 små tabletter som skapar ett knappt 2 millimeter tjockt lager. 2 millimeter är alltså medicin, 58 millimeter är luft. Man kan jämföra denna ”utrymmesidioti” med att sälja läsk i PET-flaska. Den är 30 centimeter hög. Den skulle i jämförelse med pillerburken stå fylld med en centimeter läsk på butikshyllorna.
Till ”Årets dummaste manick 2017” koras enhälligt snökäpparna på södra Öland. Redan i dag, långt innan snön ens har fallit, har massor av dem knäckts. Vissa pekar dessutom inåt vägbanan. Kommer man där som cyklist i mörker kan pinnjäveln bli det sista man ser här i livet. Foton från Torngårdsvägen i dag, helt snöfri med massor av ”käppsbrutna”.
Till råga på eländet är pinnarna gjorda av hårdplast som splittras. Vissa av dessa vassa delar hamnar på närbelägna betesområden och kommer slutligen att plockas ur stackars slaktad boskap på slakterierna framöver. Nötkreatur får dem i sig med gräset och går en plågsam död i ”vasst” till mötes. Kreaturen kan sätta i sig stora grejor, till och med ölburkar.
Till ”Årets bästa nyhet” koras Vattnet, alltså allt det blöta som ramlat ned från himlen och förvandlat åkrar till träsk, bäckar till strida floder och gropar till oceaner. Allt detta H2O bör garantera att vi kan dricka oss otörstiga sommaren 2018. Foto från Seby läge i dag. Se även vattenmassorna 3 december i år, klicka här.
Årets opponent mot det som har skrivits i alvarsamt2 under året är tyvärr anonym, men blir trots detta korad till Årets opponent. Klicka här och läs hens kommentarer. Det är i såna här pennfäktningar – i god ton – som demokratin och människan kan utvecklas. Grattis Anonym!
När Eliana är upphuggen nån gång under våren 2018 har hon legat och stängt sjösättnings- och uppdragningsrampen i Grönhögens hamn i nästan två och ett halvt år. Inblandade parter har agerat som om livet är evigt. Slutnota för skattebetalarna: 269 000 kronor. Alvarsamt2 har skrivit mycket om Eliana, klicka här. Foto från oktober 2017.
Idén att väcka upp delar av gammal öländsk järnvägshistoria förtjänar utmärkelsen ”Årets entusiaster”. Alvarsamt har flera gånger skrivit om föreningens visioner, klicka här. Gruppens hemsida hittar du här. Där hittar du många sajter med kopplingar till järnvägarna på Öland – och en tidtabell från 1917. Fotot taget i dag, vid station Torngård.
Och det händer sannerligen inte ofta. Att se på teve är i mina ögon livsfarligt: Man matas i stället för att aktivt välja, man blir soffpotatis och kastar bort sitt liv. Men i går såg jag en hel timme: Vikingarnas tid. Bra gjort, spännande klipp och äntligen en programledare med sinne för humor. År- och kungarabblande arkeologer kan annars vara över hövan trista. Här bjöds på fart och intressanta nedslag i stora delar av Europa, eftersom vikingarna var ett resande folk. Många av dem tog till exempel jobb i Romarriket.
Tragedin i Sandby borg var ett av inslagen i programmet som tyvärr inte går att se på Play – inte än i alla fall. Men två avsnitt återstår. Sannolikt med mera ”Öland”.
Jag vill minnas att den mörkbruna kåken kallas ”Vita villan”. Den ligger utmed vägen ned mot vindsnurran vid Cementa. När jag cyklade förbi häromdagen såg jag röjd väg rätt in i skogen. Jag misstänker att ”vägen” är nedgrävda rör till nya vattenverket. Nån som vet nåt exaktare?
Nu när molnen, mörkret och regnen dominerar vardagen vill kulturorganet se framåt och visa vad som väntar bakom hörnet. Det gäller bara att vara en smula tålmodig, att bita ihop ytterligare en tid. Sedan kan vi konstatera att vi överlevt ytterligare en vinter – och kan njuta av den ljuvliga pralinen ”juni”, exempelvis.
Är Sverige ett kulturland med framtiden för sig? Om man ska gå efter de största aktuella tidningsrubrikerna blir svaret ett rungande nej. De berättar nämligen att SVT har lyckats med konststycket att förstöra hela julen genom att välja fel julaftonsvärd. Dessutom lär programmet ha varit förinspelat. De två aktörerna satt alltså inte i rutan under julafton. Bluff och skandal!
Tur att man bor på Öland och bara ser Sverige som en mörk strimma vid horisonten.
För bara en minut sen rasslade det till ute på redaktionsgården. Klockan var en sekund över midnatt. Det var Tomten som landade med sitt renspann. Han satt i en kälke proppfull med julklappar i röda, blå, gröna, guld- och silverfärgade omslagspapper. Tomten, i år med två meter långt skägg, kom in utan att vare sig knacka eller ringa på, och han inledde genast med sitt vanliga tjat om ”finns det några snälla barn här…”
Hur som helst, Tomten verkade något så när nykter och när vi sagt att vi har mycket att göra och inte hinner med mera tomtesnack utan att få tomtar på loftet så lämnade han ett litet paket till oss med den originella hälsningen ”God jul, alla läsare av alvarsamt2”. Så tog han sig en jäkel ur fickpluntan och försvann ut på gården igen.
Snart hörde vi kommandot:
– Hoppla alla mina renar! Dä dä var viktigaste klappen, hå hå, ja ja. Till alvarsamt2, ja ja! Till nästa! Till nästa! Hå hå, ja ja… Hå hå, ja, ja… Finns det några snälla…
Du öppnar julklappen genom att starta videon. Glöm bara inte att slå på ljudet först – högt!
Det finns sommarblommor som följer mallen. De växer under våren, blommar under sommaren och dör efter schema under hösten. Men så finns det de sommarblommor som ger blanka fan i schemat och lever sitt eget liv, likt mänskliga bohemer och särlingar. Jag har två i rabatten som ser lika livsbejakande ut två dagar före julafton som vid midsommar.
Nån sa att det är människans plikt att dö som original. Jag instämmer. Vi borde kanske mer leva likt mina anakronistiska ringblommor; kasta av oss ofrihetens och konventionernas ok och blomma året runt – eller när vi själva vill.
Titta på den här sommarblommans färg två dagar före julafton. Vilken intensitet! Vilken koloristisk kraft! Och den vänder hela sitt ansikte mot solen.
Denna ringblomma är mycket större än den ovan, nära en decimeter i diameter. Allt på den är gult – sommargult.
Det är gigantiska diken som grävs just nu i Södra Möckleby. Man har lagt rör utmed Södervägen, Byggvägen och här rundar man Degerhamns gård.
Vy norr om Kvarnvägen.
Öster om Degerhamns gård.
I knixen Byggvägen-Folketshusvägen.
De maskinella musklerna är stora i dag.
Kvarnvägen är tillsvidare helt avskuren strax öster om korsningen med Alunvägen.
Här ser det ut som om hela bostadsområden kommer att förändras dramatiskt av grävjobben. Men i vår ser vi nog inte ett spår av dem.
Vi är här strax norr om Alunvägen.
Här smiter diket tätt utmed Degerhamn gårds södra och östra sida.
Den här grävmaskinen väger 36 ton. Motorn är på 202 kW (257 hästkrafter). Räckvidden är drygt tio meter och skopan når drygt sex meter djupt. Hydraulsystemet pumpar maximalt 535 liter olja i minuten. Det är lite annat än när vi grävde med korp och spade.
– Alla fotografer är idioter, brukar tillträdande chefredaktören Sune Flisa vräka ur sig när så många som möjligt lyssnar.
Redaktionen har aldrig trott på denna grava förolämpning. För att bevisa motsatsen skickade vi ut våra fyra frilansfotografer på var sin snöskoter, iklädda fårullsvadderade valrossoveraller och snöskor. Uppdraget: Skildra den ljuva vita julstämning som under senare tid lär ha sänkt sig över södra Öland! Se till att få med massor av snö, många småfulla tomtar och hela horder av genomsvettiga skidåkare – helst också några dussin renar!
Nedan berättar var och en av plåtslagarna om sin utvalda bild.
Det här motivet var det mest jullika jag kan tänka mig. Jag tyckte faktiskt att jag hörde en och annan tomte ropa och skratta på gården i Pilekulla. Fotograf: Lesker Jönsson.
Min bild. Jag kan inte kommentera den på annat sätt än att jag är mycket nöjd med den inåtvända julkänslan – och den isande kylan – i den. Jag tycker jag hör kören ta ton i ”Staffan var en stallledräng _ _ _” då jag tittar på den. Fotograf: Leif ”Lullen” Doftin.
Den här bilden är nog det bästa julskott jag nånsin har fyrat av. Det riktigt skriker ”klappar och glögg bakom igenisade rutor”, skriver fotograf Sessan Pektin om sitt foto taget under eftermiddagens julmotivjakt.
Ser ni tomten i sitt renspann på himlen över gamla ålderdomshemmet i Södra Möckleby? Och hör ni ”bjällerklang, bjällerklang” eka över bygden? Ja, de frågorna ställer fotografen Edwin ”Fisken” Lalander till sin bild.
Upplysningsvis kan tilläggas att alla dessa frilansare gjorde sina allra första jobb på alvarsamt2 i dag. De blev också deras sista…
Fyra dagar före jul är det tre grader varmt och jag tog hojen till den tänkta cykelleden nedanför Albrunna. Men det är inte lätt att säga var leden kommer att gå fram, hela området ser ut som ett skyttegravsträsk i Flandern under första världskriget.
Vi tittar norrut. Var leden ska gå förbi vattenmagasinen nedanför Albrunna är inte lätt att säga. Ska den gå till vänster eller till höger om det våta? Den som lever får se. Vill du läsa om bakgrunden till bevattningssjöarna klickar du här.
Det är många vägförgreningar i området och vilken sträcka som blir led är svårt att avgöra. Vid horisonten uppe till höger skymtar Albrunna rastplats. På den finns en väderstation, en av få på södra Öland. Du hittar den här. Tyvärr visar vindriktningen ofta sydostlig vind när den är sydvästlig.
Väderkvarnen vid Albrunna rastplats skymtar upptill en aning till vänster om bildmitten. Kvarnen fick en ansiktslyftning 2015.
Under mina år på Öland har jag aldrig sett så genomdränkta marker som i höst. Det känns som om ytterligare regn skulle kunna fösa hela härligheten ut i havet.
Meteorologerna verkar överens om att vi får en grön jul även i år. Den senaste vita var 2012. Personligen gillar jag denna spådom. Det är skönare att cykla än att skida. Bilderna från Hammarby är tagna under eftermiddagen med Fuji X30. De får tala för sig själva.
Redaktionen tar nu en välbehövlig skidsemester ute på alvaret under ledning av tillträdande chefredaktören Sune Flisa. Det kan möjligen droppa in nåt enstaka inlägg före nyår, men vi lovar ingenting bestämt. Om så blir fallet läggs det under detta. Efter nyår kör bloggen igång igen med nya friska tag.
”Årets förhoppning 2017” går till cykelleden mellan Degerhamn och Ottenby. Om kommuner, projektörer och finansiärer växlar upp några steg kan södra Öland – på sikt – bli synonymt med ”Cyklisternas ö”. Fotot är taget i dag, vi ser sträckan nedanför Albrunna, mot norr.
