Kalmar känns tomt. Stan känns inte igen – om man jämför med sommarträngseln, sommarvimlet, sommarlivet, sommarlarmet i sommarljus i sommardofter. Men även detta kärvare och lugnare liv är värt att skildra med streetphotography, gatufotografi. Dock är ”risken” mycket större för upptäckt, på gott och ont. Bilder med ögonkontakt blir ofta speciella. Det är sällan man ser en främmande människa i ögonen mer än en halv sekund. På foton kan man göra det hur länge man vill.
30 bra tips för gatufotografering får du här.
Att gatufotografering kan kännas ”påträngande” får du huvudlöst exempel på här.
Gatufotografering – ett kärt ämne.
Kul att du tog upp det och tack för länken till 30 tips.
GillaGilla
Det är nog bästa sättet att lära sig fotografera. Så jäkla svårt. Det blir inte bra om du inte kommer nära, helst extremt nära. Och det känns ofta påträngande, ”för privat”. Men det är först då det blir intressant för andra. Jag ser fram mot sommaren med gator packade med folk. Då är det bara att stå och se ut som en bortkommen, stillastående, halvpuckad turist och låta kameran smälla av en bild per sekund med kamerans time-lapse-funktion. Det enda man behöver göra då är att hjälpligt rikta kameran mot tänkt motiv. Vill man se riktigt oskyldig ut kan man spana efter fåglar mot skyn under tiden kameran hackar som en kulspruta – men med avstängt exponeringsljud (finns i dag på många kameramodeller).
PS. Inte bara gatufotografering kräver närhet. Det gäller nog allt fotograferande. Gå nära. Och så ännu närmare! Och så ett steg till! 😉
GillaGilla
Känner igen. 🙂
Blev så inspirerad av ditt inlägg att jag gjorde ett eget & länkade till dig.
GillaGilla
Trevligt. Ska länka tillbaka… 😉
GillaGilla