I går såg jag på TV! Första delen av Jan Schermans serie Länge leve demokratin var välgjord, lågmäld och skrämmande. Den visar det jag länge har känt, att landet Sverige förändras så snabbt att ingen har ett helhetsgrepp om utvecklingen. Landet sköts som ett bolag, för en vecka i taget. Man lägger på lite skatt här, sänker lite där, stiftar en lag som ingen människa bryr sig om, lägger till 38 regler inför varje års taxering, polerar lite på ytan, säger vackra ord, inför för fyrtiofjortonde gången ett nytt betygssystem, ser till att skutan har styrfart och lovar lite mer än vanligt inför valen – så även denna gång.
Vi är ständigt utsatta för små ”ruckningar och korrigeringar” av tillvaron, men sällan för stora omvälvande förändringar som radikalt förbättrar mänsklighetens villkor. Trots politikernas ansträngningar blir de rika rikare medan miljarder fattiga kämpar för att överleva dagen. Och trots allt prat – och de enorma satsningar som faktiskt görs – blir miljöförändringarna allt mer dramatiska.
I det läget vill/orkar/hinner/törs allt färre engagera sig politiskt – åtminstone i lilla välmående landet Sverige! Det skrämmer mig mest, eftersom jag inte tillhör skaran som med automatik skyller alla brister och bakslag på politiker. Politiker behövs. Samhället skulle bli barbariskt utan politisk styrning. Men vi måste få politiker som svarar på folkets frågor, som visar empati inför oroliga väljare och inte kör sitt eget självbelåtna race.
Framtidens svåraste fråga torde bli denna: Var finns de långsiktiga visionerna? Kanske kommer de aldrig mer att beredas utrymme. Kanske är det som Svend Brinkmann skriver i Stå fast:
Sociologer beskriver samtiden med metaforer som ”flytande modernitet”, där allt är under permanent förändring. Inte minst tiden upplevs som flytande; man skulle också kunna säga att vi upplever att allting snurrar. Varför saker och ting snurrar är det ingen som riktigt vet. Det verkar inte heller finnas någon som vet åt vilket håll det snurrar, men det påstås vara globaliseringen – och inte minst ”hotet från globaliseringen” – som gör att vi måste vara inställda på eviga förändringar.
Paradoxalt nog tycks de eviga förändringarna alltid vara för små. De revolutionerar ingenting, bara ”ruckar och korrigerar” och får oss att tycka att allting snurrar ännu värre…
***
Snart är det val i Sverige. Alvarsamt2 planerar stora aktiviteter, exempelvis läsarfrågor till politiker i Mörbylånga kommun och inom Landstinget Kalmar. Frågor och svar publiceras på bloggen. Du kan redan nu börja mejla frågor till adressen:
lokalvalet@protonmail.com
Uppge om du vill ställa frågan anonymt eller med ditt namn.
Framåt mitten av augusti börjar vi publicera frågorna, samtidigt som vi rent allmänt ökar fokuseringen på valet 9 september.
alvarsamt2 