Månadsarkiv: mars 2018

i röret…

Vi går med sjumilakliv mot val i höst. På tisdag inleds därför en ny kategori inlägg här på alvarsamt2. Jag kallar dem Dialog. I denna dialog ställs frågor till alla politiker i Mörbylånga kommunfullmäktige. Sjukvårds-, kultur- och kommunikationsfrågor kan också ställas till landstingspolitiker. Tanken är att politikernas svar läggs ut på bloggen – helt orörda. På så vis skapas den demokratistärkande dialog som så ofta saknas mellan väljare och deras valda företrädare.

Har du frågor till politikerna i Mörbylånga kommun eller i landstinget kan du mejla dem till alvarsamt2. Uppge om du vill vara anonym eller fråga med namn. Mejla din fråga/frågor till: lokalvalet@protonmail.com

På tisdag går alltså första frågan iväg till… Den som lever får se. 😉

 

 


 

Annonser
Taggad , ,

frodig växtlighet i mars

Södra Öland är blött just nu. Det tillrar i rännilar, det porlar i bäckarna, det strömmar i diken, flödar i kanaler och stojar i små katarakter. Kikar man ned i dessa rinnande innanvatten möts man av en yppig växtlighet i kraftfullt gröna och gula nyanser. Trots nollgradigt vatten och tunn is är de förvånansvärt livskraftiga.

Intressant är att det i dessa små bäckar ofta går upp gädda för att leka, ibland långt ut på alvaret. Alvarsamt fick som enda publikation i världen följa med på en hemlig expedition till Sven-Eriksjön i april 2016. När den skapades av ett par entusiaster runt 1970 fick man gädda i grävmaskinernas skopor.

– Och gäddan finns nog fortfarande där, trodde Gunnar Andersson som ledde fyrhjulingsexpeditionen. Klicka här för att läsa reportaget om sjön som skapades i all hemlighet…

Istäckt vatten med prunkande växter i starkt solljus. Tyvärr dör det flesta växter om man vintertid tar dem till akvarier med temperaturer runt + 25. Men tar men dem sommartid kan de leva – och till och med överleva året om – om övriga förutsättningar är de rätta.

Här har isen gått upp i mitten. Bara ett tunt sprött islager kantar den gula cirkeln. Nån enstaka minusgrad om nätterna håller isen vid liv.

I denna kanal bör lekgäddan småningom gå upp. Men jag såg ingen i dag. Gäddan kan leka långt upp på alvaret.

De svenska vattenväxterna är tåliga. De ska orka med temperaturer mellan noll och över + 30 grader. Att det vintertid kan vara nästan becksvart under isen gör deras överlevnad än märkligare.

 

 


 

Taggad , , ,

vilken är meningen med livet?

Kanske är meningen i livet helt enkelt att leva?

Det skriver Peter Myrdal, forskare i filosofi vid Uppsala och Åbo universitet. Men han skriver mycket mer också. Du läser om meningen med livet här.

 

 


 

Taggad ,

nån helg…

Läste nånstans att det är nåt slags helg nu igen…

 

 


 

Taggad ,

paraplycykla med alvarsamt2

Det blåste 16 meter per sekund i går. Jag skulle cykla till Gräsgård. Det var bara att ge upp. En sån motvindstripp hade tagit mitt liv, eller åtminstone flera timmar. Jag vände. Och det gick undan värre…

 

 


 

Taggad

Scherman övertygar – politikerna fegduckar

Jan Schermans program Länge leve demokratin höll måttet även i del två. Serien är bland de bästa jag sett om politik. Den slår bland annat fast – det som alvarsamt2 redan varit inne på – att partierna i dag är att betrakta som företag. Dessa företag jobbar för att hitta nya marknadsandelar. Väljaren har blivit en vara att köpslå med. Politiken sköts i själva verket av icke folkvalda, av partisekreterare, kommunikatörer, konsulter och PR-makare som vi aldrig kan fråga eller ställa till svars – den allra viktigaste grundbulten i en demokrati.

Då blir det som det blir även på lokal nivå. Bara en av fyra landstingspolitiker svarade på min fråga om vårdcentralen ska stänga i sommar. Tre teg. I stället slår Ölandsbladet i dag upp en ”hoppfull” artikel i ämnet med rubriken ”Hälsocentral blir sommaröppen”. Lägg den rubriken på minnet, kära läsare. I artikeln figurerar nämligen inte en enda landstingspolitiker som senare kan ställas till svars…

 

 


 

Taggad ,

ordning och reda

Rubriken låter som Stefan Löfvén. Han vill ha ”ordning och reda” i det mesta. Men det var inte det jag tänkte skriva om utan foton… Digitala foton. I foto- och datortidningar läser jag om hur slarvigt nutidsmänniskan ofta arkiverar sina bilder. Det har aldrig tagits så många bilder som i dag, och risken är att de aldrig kommer till nytta eller användning – på grund av dålig arkivering.

Begreppet ”dålig arkivering” kan likställas med att många bara pytsar in sina bilder i en mapp kallad Mina foton som sväller som en röksvamp om hösten och till sist blir omöjlig att hitta i.

Ännu värre blir det förstås om fotona får behålla sina kryptiska originalnamn, exempelvis _MG_7098.jpg Ingen sökmotor i världen förstår att den bilden föreställer moster Agda på besök i Värnamo. Bilden går alltså inte att hitta, vare sig i datorn eller på nåt ställe i molnet. Då bör man kanske tänka över varför man fotograferar.

Mitt tips är att omedelbart döpa om alla bilder med långa lättsökta namn. Bilden _MG_7098.jpg döps förslagsvis om till Moster Agda Värnamo 2018

När du söker bilder om 5 eller 49 år kanske du inte kommer ihåg vilken stad hon besökte. Du minns nog inte heller när hon var där. Men – förhoppningsvis – minns du att moster heter/hette Agda. Du kan då söka på moster Agda och får omedelbart upp bilderna på henne i Värnamo 2018.

Är du riktigt full i fan kan du batchdöpa (döpa om massor av foton med ett enda kommando) alla bilder i oerhört långa, beskrivande och faktaspsäckade namn. Det går att göra i dag. Du kan exempelvis skriva en kort novell om bilderna av moster Agda ätandes pizza på pizzeria Venus i Värnamo. Det enda du inte kan göra är att använda vissa specialtecken eller punkt. Den enda punkten ska stå mellan förnamnet och efternamnet – i detta fall .jpg

Nedan ett extremt förslag på berättande fotonamn – som blir lätthittat även om du har tusentals eller miljoner foton:

moster Agda äter pizza nummer 63 Amorosa på pizzeria Venus i Värnamo sällskap Lasse Svensson Ulrica Flemming Putte Labansson 5 juli klockan 14 år 2018 Foto och copyright Pelle Kråka Vi for sen till Borås Frufällan där Ulricas farbror Kalla Kula hade sommarhus.jpg

Ponera att du har 32 bilder av moster Agda på pizzerian. Då batchdöper du alla till ovanstående namn och lägger till ett löpnummer. Hundra eller tusen foton döps om på några sekunder. Alla filer heter då ovanstående med tillägget 1, 2, 3 och så vidare upp till 32.

Du får då träffar på rätt foto i din dators sökmotor vilket av ordet/orden i filnamnet du än söker på.

* * *

För att testa döper jag ett foto till det långa namnet ovan. Vid sökning i Win 10 hinner jag bara skriva in Fru (Frufällan) förrän Win hittar det foto jag söker bland mina 178 393 foton.


I Windows sökfunktion hann jag bara skriva in tre bokstäver förrän motorn hittade fotot av moster Agda – fotot ovan med det extremt långa filnamnet. 

 

 


 

Taggad , ,

varför mår vi så dåligt?

Tidningskrönikor är intressanta, även om de är dåliga. Det slår mig att krönikor av människor under 30 år nästan alltid börjar med ordet jag. Rubriken är ofta en uppmaning till skribenten själv: Nu räcker det! Nu får det förbanne mig vara nog! Du duger som du är! Jag duger som jag är! Från och med nu ska jag vara människa! Nu skiter jag i alla krav! Nu är jag väl ändå vuxen!

Orsakerna till dessa stridsrop är naturligtvis mer eller mindre tragiska. Många unga känner sig ”iakttagna och värderade”. Många mår psykiskt dåligt, sämre än någonsin om man ska tro mediernas beskrivningar. Andra känner sig kränkta, bespottade, hatade. Jag tror att en del av orsakerna är den ocean av självhjälps-böcker som de senaste decennierna översvämmat bokmarknaden och som – naturligtvis! – inte håller vad de lovar. Gjorde de det skulle de ju inte behövas.

Personligen är jag sedan länge trött på alla käcka uppmuntringsutrop och framgångslöften från psykcoacher, självförtroendetränare, företags- och personlighetsutvecklare, semipsykologer, självkänslaguruer, mindfulnessgudar, välmåendeprofeter och mentalvårdshurtbullar av alla de slag, som till och med yrkesmässigt sprider sitt lättköpta örongodis.

Jag googlar på:

”självhjälpsböcker självkänsla” och får 5 959 träffar
”självhjälpsböcker depression”               9 480 träffar
”självhjälpsböcker om ångest”              13 300 träffar
”bästa självhjälpsboken”                        27 000 träffar

På fyra sökningar om lidande som kan botas med självhjälpsböcker får jag alltså över 50 000 träffar. Vad säger det om oss själva? Vad säger det om vår tid? Svend Brinkmann har i sin ”antisjälvhjälpsbok” Stå fast många intressanta funderingar i ämnet.

Om hans – och eventuellt mina egna – orsakshypoteser återkommer jag till – då och då…

 

 


 

Taggad

repslagarmuséum

Ibland ser man inte skogen för alla träd… Jag tuffade långsamt genom det numera skrämmande folktomma Mörbylånga. Och vad såg jag!? Jo, ett muséum! Ett repslagarmuséum! Jag har väl åkt där hundra gånger utan att se det. Enda ursäkten: Museet är inte större än en friggebod.

Mer om det kommer småningom…

Intressant historia finns överallt. Överallt!

Sober färgsättning och vacker skylt.

En gång i tiden kunde jag nog femtio knopar. Kan jag tre i dag?

Ett repslagarmuséum ska inte ses utifrån som här. Det ska ses inifrån! Varför det? Jo, det finns nog inget hantverk som luktar så gott som repslageri.

 

 


 

Taggad , ,

ensamhetens horisont

Vill du hitta den totala friden på södra Öland föreslår jag en långpromenad ned till Sandreveln utanför Schäferiet. Ställ dig där i vinden och blicka ut över havet. Du känner då att du är ingenting – och allt. Fotona nedan är från sista dagarna i mars 2016.

Observera att 31 mars är sista dagen man får vandra på Schäferiet. Även fåglarna ska få känna på den totala friden under häckningen…

 

 


 

Taggad ,

landstingsdirektören – ett föredöme!

I dag 07:36 mejlade jag ett antal frågor till landstingsdirektör Ingeborg Eriksson. Under kvällen, 19:27, får jag svar – efter inte ens tolv timmar. Jag blir imponerad, eftersom Ingeborgs jobb inte är nån sinekur utan kräver full gas i alla lägen under långa slitiga arbetsdagar. Landstingsdirektör Ingeborg blir alltså veckans stora föredöme. Andra bör lära av hennes professionella agerande efter de regler landstinget självt har ställt upp.

Dessvärre finns andra som tycker att jag Staffan Lagerström inte är värd ett sketet mejlsvar. Därför skrivs de nu in i alvarsamt2:s varningslista som kommer att publiceras då och då ända fram till valet 9 september. Dessa politiker ska alltså tas med en stor portion skepsis. Är du eller jag inte värd ett svar på en lokal fråga är de inte värda din eller min röst. Kryssa inte politiker och rösta inte på partier som exkluderar dig, som inte ens anser att du är värd en rad eller två i ett mejl om en oerhört viktig lokal fråga – i detta exempel vårdcentralens sommarstängning!

Varningslistan rymmer i dag bara tre namn, men jag befarar att den kommer att bli bra mycket längre.
Anders Henriksson, Socialdemokraterna
Lena Segerberg, Socialdemokraterna
Linda Fleetwood, Vänstern

Mejlfrågor kommer att gå till mängder av lokal- och landstingspolitiker i olika ämnen som läsare och vänner till mig får bestämma. De politiker som inte svarar inom tio dagar, trots påstötning, listas. Är landstingspolitiker upptagna eller bortresta ska de nämligen svara med automejl, enligt tidigare nämnda e-postpolicy. Hur det står i Mörbylånga kommuns e-postpolicy har jag för tillfället glömt men jag tror att den har liknande skrivningar. Återkommer om den.

Nedan kan du läsa Ingeborgs raka, rappa, rekorderliga svar:

 

 

 


 

Taggad , , ,

träd

Ottenby.

 

 


 

Taggad ,

även tvärs

Det grävs inte bara i nord-sydlig riktning på södra Öland. Man gräver tvärs över också. Många maskiner sätter sina käftar i jorden utmed Torngårdsvägen mellan Södra Möckleby och Torngård. Man lägger ned elledningar och kablar för bredband. Elstolparna utmed Torngårdsvägen tas snart ned. På bilden tittar vi västerut längs Torngårdsvägen.

På många ställen ligger isflak och guppar i temporära vattensamlingar. Under mina sju år på Öland har jag inte sett så mycket blöta som nu.

 

 


 

Taggad , ,

pimpad video i gammalt inlägg

I föregångaren till denna blogg, alvarsamt, finns ett inlägg om invigningen av minnesstenen i Gräsgårds hamn över de tio som miste livet i en minsprängningsolycka utanför Gräsgård 1941. Inlägget är från 22 november 2011, exakt 70 år efter olyckan.

I inlägget finns några kortare videosnuttar. Till dessa har jag nu lagt till en drygt 30 minuter lång version som visar hela ceremonin. Videon är tagen med en gammal sliten fickkamera. Bildkvaliteten i denna långa version är urusel men aningen bättre än i snuttarna. Men viktigare är kanske att ljudet är avsevärt bättre, om än långt ifrån perfekt.

Du kommer till inlägget här.

 

 


 

Taggad , , , , ,

alvarsamt2 cyklar vidare med ”slow television” i tankarna…

Minns ni de slow television program (långteveprogram) som gjordes i Norge för några år sedan – och kanske görs ännu? De handlade om bland annat Hurtigruten och järnvägsresor och blev mycket populära. Ett av dem kan du se här – en 7 timmar och 14 minuter lång tågresa mellan Bergen och Oslo. Låter det tråkigt? Inte alls, resan har setts av över 20 procent av det norska folket.

Programmet om sjöresan med Hurtigruten blev hela 134 timmar långt. Det sågs av varannan norrman. För folk med myror i baken finns en synnerligen nedbantad version på bara fem minuter. Du kan också se en bra video om denna långa och oförglömliga resa här.

Alvarsamt2 har redan släppt en och annan längre rulle om cykling på Öland, och vi fortsätter den inslagna vägen. Vi tror nämligen att pendeln slår; att många är trötta på ständig ”action” i blixtsnabba klipp, gjorda i den enda ambitionen att ge ”omedelbara kickar”. Många i dag orkar inte läsa mer än några få rader, se några sekunder film utan att ”nåt dramatiskt” händer. Alvarsamt2 ser det som en farlig utveckling som på sikt kan skapa psykiska besvär, eftersom ”livets resa” inte är en kedja av kickar och action utan en utdragen historia utan logik, utan egentlig mening, utan mål…

Vill du cykla i normal hastighet på elcykel, väljer du den översta turen nedan. I den cyklar vi Södra Möckleby – Hammarby – Smedby – Södra Möckleby på knappt 40 minuter. Vi möter gäss och rådjur och en och annan människa.

Vill du göra samma tur på knappt 10 minuter klickar du på den undre videon.

Ha en god tur! som norrmännen säger.

 

 


 

Taggad , , ,

vattenverket i södra möckleby

Man kan ana hur det kommer att se ut när det är färdigt, det nya vattenverket vid Torngårdsvägen i Södra Möckleby. Foto 16 mars, minuterna innan det börjar snöa.

Det börjar snöa nu och…

… Torngårdsvägen sveps in i vinterkläder igen…

Som behaglig kontrast visar jag denna flygbild från 14 augusti 2017.

 

 


 

Taggad

punkt för marin långbänk

Den absolut sista bilden av Eliana. Delar av hennes botten lämnar här hamnen i Grönhögen. Andra inlägg om Eliana kan du läsa här. Eliana har kostat skattebetalarna i Mörbylånga kommun 470 000 kronor.

 

 


 

Taggad , ,

tragik

Hela veckan är förstörd. Ja, kanske hela mitt liv. Vi får se hur ärren läker… Det började så bra. Och slutade så tragiskt, så vansinnigt tragiskt. Det är knappt jag orkar berätta. Gråten pockar, ilskan kokar. Det är kanske dumt att berätta… Jag vet inte. Ska jag?

Ok, då. Jag stod nere vid västra stranden på Öland. Det var häromdan. Från norr kom gäss i bågar in från havet mot frukost på höstsådda grödor. De flög alldeles för högt för att fotograferas. Jag har slutat med systemkameror och hade bara med mej min lilla Fuji fickkamera. Men om om om det kom några lågflygande gäss mot mig ville jag ändå vara beredd. Jag ställde in alla värden med den säkerhet man får efter 40 års plåtande. 200 ISO, 1/500 sekund, bländare 7,1 höghastighetsexponering, + 1/2 bländarsteg på grund av den ljusa himlen. Nu var det bara att vänta.

Flock på flock vände in från havet. Men alla flög för högt. Men man vet ju aldrig… Och här stod jag med allt inställt och klart – om tillfället skulle komma…

Och det kom. Det kom med besked. Åtta gäss hade lågflugit under radarn in mot mig. Jag upptäckte dem när de var 40 till 50 meter ifrån mig. Och de flög på bara fem meters höjd – rakt emot mig! Gäss är snabba. Jag hade en enda sekund på mig. Fem meters höjd, det var nästan jag kunde ta på dem. Jag höjde kameran, la okularet till ögat, tänkte: ”Nu tar jag den där serien som ingen annan levande människa har tagit. Nu tar jag serien där man ser rakt in i åtta gäss kacklande gap – när de kommer i 60 knyck rakt mot mig…

Det var svart i okularet. Jag tittade in i en kolkällare. Men instinktivt höll jag avtryckaren nere… Och så värderade jag resultatet. Ett 40-tal bilder av blå himmel. Inte en gås, inte en gåsfot, inte en gåsnäbb!

Ett grekiskt drama är rena lustspelet mot de tankar som genomfor min träskalle. Jag hade glömt en parameter. Jag hade glömt att ställa in ”ögons” för sökarval. Detta kryptiska begrepp tror jag står för ”ögonsensibel”, det vill säga att kameran känner av om jag tittar i okularet eller ser motivet i LCD:n. Med rätt inställning skulle jag se gässen i vilken sökare jag än valde. Med fel inställning hamnade jag i bläckflaskan i stället för på ett stort antal omslag på världens förnämsta naturpublikationer.

Nästa dag provade jag igen. Mötte många gässplogar, men ingen under 20 meters höjd. Som ren tröst tog jag denna bild. I den tittar vi inte in i kacklande gässgap och stirrande gåsögon på nästan inget avstånd alls. Men vi ser i alla fall gäss.

Man blir aldrig fullärd fotograf.

 

 


 

Taggad ,

fråga politikerna inför valet

I går såg jag på TV! Första delen av Jan Schermans serie Länge leve demokratin var välgjord, lågmäld och skrämmande. Den visar det jag länge har känt, att landet Sverige förändras så snabbt att ingen har ett helhetsgrepp om utvecklingen. Landet sköts som ett bolag, för en vecka i taget. Man lägger på lite skatt här, sänker lite där, stiftar en lag som ingen människa bryr sig om, lägger till 38 regler inför varje års taxering, polerar lite på ytan, säger vackra ord, inför för fyrtiofjortonde gången ett nytt betygssystem, ser till att skutan har styrfart och lovar lite mer än vanligt inför valen – så även denna gång.

Vi är ständigt utsatta för små ”ruckningar och korrigeringar” av tillvaron, men sällan för stora omvälvande förändringar som radikalt förbättrar mänsklighetens villkor. Trots politikernas ansträngningar blir de rika rikare medan miljarder fattiga kämpar för att överleva dagen. Och trots allt prat – och de enorma satsningar som faktiskt görs – blir miljöförändringarna allt mer dramatiska.

I det läget vill/orkar/hinner/törs allt färre engagera sig politiskt – åtminstone i lilla välmående landet Sverige! Det skrämmer mig mest, eftersom jag inte tillhör skaran som med automatik skyller alla brister och bakslag på politiker. Politiker behövs. Samhället skulle bli barbariskt utan politisk styrning. Men vi måste få politiker som svarar på folkets frågor, som visar empati inför oroliga väljare och inte kör sitt eget självbelåtna race.

Framtidens svåraste fråga torde bli denna: Var finns de långsiktiga visionerna? Kanske kommer de aldrig mer att beredas utrymme. Kanske är det som Svend Brinkmann skriver i Stå fast:

Sociologer beskriver samtiden med metaforer som ”flytande modernitet”, där allt är under permanent förändring. Inte minst tiden upplevs som flytande; man skulle också kunna säga att vi upplever att allting snurrar. Varför saker och ting snurrar är det ingen som riktigt vet. Det verkar inte heller finnas någon som vet åt vilket håll det snurrar, men det påstås vara globaliseringen – och inte minst ”hotet från globaliseringen” – som gör att vi måste vara inställda på eviga förändringar.

Paradoxalt nog tycks de eviga förändringarna alltid vara för små. De revolutionerar ingenting, bara ”ruckar och korrigerar” och får oss att tycka att allting snurrar ännu värre…

***

Snart är det val i Sverige. Alvarsamt2 planerar stora aktiviteter, exempelvis läsarfrågor till politiker i Mörbylånga kommun och inom Landstinget Kalmar. Frågor och svar publiceras på bloggen. Du kan redan nu börja mejla frågor till adressen:

lokalvalet@protonmail.com

Uppge om du vill ställa frågan anonymt eller med ditt namn.

Framåt mitten av augusti börjar vi publicera frågorna, samtidigt som vi rent allmänt ökar fokuseringen på valet 9 september.

 

 


 

Taggad , , , ,

vintern är slut

Det är minusgrader. Det snöar. En isande vind sveper över en hårt prövad ö. Vissa säger med bestämdhet att det inte blir nån vår, att vintern gjort sitt trettifjortonde omtag och att permafrostens tidevarv är här för att stanna.

Men misströsta inte. Rym inte. Begå inte harakiri. Frestas icke till självspillan, ity alvarsamt2 vågar lova att vintern trots alla felsignaler, bakslag och baktändningar nu är historia. Hur töras vi det? Jo, ön är full av vatten. Stillastående vatten, rinnande vatten, forsande vatten. Och rinnande och bubblande och pratande vatten är lika med plusgrader!

I kanalerna på östra sidan Sydöland rinner nu enorma mängder vatten ut i havet. De textlösa bilderna är tagna mellan Gräsgård och Näsby.

 

 


 

Taggad ,

medial idiotförklaring

Det finns många som ogillar Donald Trump lika mycket som jag. Men USA och Sverige kan tyckas ligga på skilda planeter när det gäller ”medialt tyckande”. Titta på detta inslag om vad Lawrence O’Donnell anser om presidentens självpåstådda intelligens och smarthet. Det vi får se är en flera minuter lång idiotförklaring av landets ledare och befälhavare.

Kan du tänka dig en svensk TV-krönikör leverera samma förödande underbetyg om Stefan Löfvén – kompat av ett så påtagligt leende?

 

 


 

allt närmare ett godkänt videoljud

När det blåser blir ofta ljudet i videor förfärligt dåligt. När man cyklar viner vinden, hårdare i motvind. Ljudet kan bli rena katastrofen. Men sen jag börjat med två mikrofoner i cykelhjälmen och en i ryggsäcken har ljudet blivit mycket bättre än det ljud kameran tar upp. Ja, utan överdrift vill jag kalla skillnaden ”gigantisk”. Vindgenomslagen är nästan helt borta och jag har fått en betydligt större palett för att måla med ljud.

Ljudet som kameran tar upp kastar jag i papperskorgen. Enda svårigheten med att ersätta det med externt inspelat ljud är att komma ihåg att ”klappa”, alltså på något sätt markera exakta punkter där ljud och bild ska synkroniseras. Man kan göra sig en enkel filmklappa, men enklast är att klappa ihop händerna hårt framför kameran. Precis där man ser händerna smälla ihop ska ljudpuffen ligga.

Mitt problem är att jag ofta glömmer att klappa. Då kan det bli marigt, speciellt om filmen inte innehåller några distinkta punkter att leta synk på, exempelvis dörrsmällar. Men glömmer du att klappa då du börjar filma kan du lika väl göra det i slutet av rullen. Huvudsaken är att klappan finns någonstans i filmen. Är du osäker på om ljudupptagningshastigheten och filmningshastigheten är exakt lika kan du klappa lite då och då. Eller som vi säger i filmbranschen: Klappa ofta och gärna! 

De tre ljudkanalerna ger stora redigeringsmöjligheter. Den översta kanalens ljud kommer från mikrofonen i ryggsäcken. Det använder jag som ”grund”. Ljudet i den kan sedan förstärkas genom att mixa in ljud från den framåtriktade mikrofonen i hjälmen – eller från den bakåtriktade. Vid den röda pilen längst till vänster har jag kryddat med lite fartvind, eftersom det där går undan i svängarna. Vid de blå pilarna i ”grundkanalen” möter respektive blir jag omkörd av bilar. För att få dessa partier ”livligare” mixar jag in ljud från de båda mikrofonerna i hjälmen, här markerade med gröna och röda pilar.

 

 


 

Taggad ,

näst sista inlägget om eliana

Så ja. Eliana är upphuggen och uppsågad och bortforslad. Nu ligger bara bottensatsen kvar av henne i slipvaggan. En långbänk börjar närma sig målsnöret. Men det är en liten bit kvar. Det berättar vi om i ett kommande inlägg – det sista! Det allra sista om Eliana – tror vi.

Det ligger grovt virke i slipen. Man byggde rejäla skutor förr i världen.

En botten som varit med om mycket. Musslor, snäckor och havstulpaner har gillat Eliana.

Jag kan inte låta bli att tycka dessa bilder är sorgliga. De utstrålar ett slags vemodets poesi – med saltstänkta förtecken.

Babord eller styrbord? Ingen aning. Men bord är det!

Visst är bottenstocken angripen av nåt, kanske blåröta. Men den ser trots det förvånansvärt fräsch ut.

Skrovdelen till vänster skulle jag kunna tänka mig att rama in och hänga på väggen – som ”marin konst”.

Liten del av båt på stor slip.

Näst sista bilden av Eliana. En till kommer småningom. Sen finns ingenting kvar av henne i Grönhögens hamn… 

 

 


 

Taggad , ,

breaking news: Rydell har svarat!

Undrens tid är inte förbi. Kulturorganet har fått svar på sin mejlfråga om vårdcentralen i Mörbylånga ska klappa ihop även i sommar. Det är Jessica Rydell, Miljöpartiet, som svarar och ger en del hopp inför framtiden.

Jessica Rydell stryks nu från den varningslista vi berättade om i förra inlägget, och vi hälsar henne välkommen in i redaktionsvärmen på alvarsamt2. Förhoppningsvis kan det bli många givande diskussioner inför valet med Jessica.

Övriga tre tiger dock som muren och får stå kvar på varningslistan, som publiceras vid senare tillfälle – lagom till valet. Den kommer också att mejlas till alla partiers partisekreterare för att dessa ska få ett hum om hur deras sprakfålar agerar gentemot sina potentiella väljare.


 

 


 

Taggad ,

få blogginläggen med e-post – och stärk den hotade demokratin

Visst kan det vara spännande att se vad landstingsråden Anders Henriksson, Lena Segerberg, Linda Fleetwood och Jessica Rydell småningom svarar på alvarsamt2:s två frågemejl om vårdcentralen i Mörbylånga ska klappa ihop även i sommar!?

Vi avvaktar även svaret på min mejlfråga i samma ärende till Anders Henriksson för lite drygt två år sen, 16 mars 2016. Ännu har Anders inte svarat, men snart kanske han hittar de rätta orden…

Och apropå snart… Det är ju val snart. Alvarsamt2 kommer därför att successivt öka antalet raka frågor till lokala politiker. De som inte svarar kommer att loggföras i en varningslista i akt och mening att stärka demokratin. Vi på kulturorganet vill inte se samma utveckling som i Trumps USA och anser att det är omoraliskt – och för rikets framtid osäkert – att rösta på partier med stumma företrädare.

Hittills har alltså landstingspolitiker från Socialdemokraterna, Vänstern och Miljöpartiet INTE besvarat kulturorganets två senaste mejl. Dessa partier kan därför anses mycket olämpliga att styra över våra liv. Socialdemokraten Anders Henriksson har inte heller besvarat mitt mejl från 16 mars 2016. Inte ännu!

Stöd demokratin och motarbeta politiker som tiger som muren om allas vår framtid. Prenumerera på alvarsamt2 och ge den fria världen bättre ammunition mot den slutna! Skrolla längst ned i bloggen, fyll i din e-postadress i rutan och klicka på Följ. Då får du inläggen 0,001 sekunder efter att de publiceras.

Sune Flisa
demokrat
chefredaktör

PS. Vi konstaterar att det trots allt finns socialdemokrater med mål i mun. Det har nämligen framkommit att en annan socialdemokrat än ovanstående faktiskt har agerat för att hålla vårdcentralen i Mörbylånga öppen året om. Du läser vårt inlägg om detta här.

Taggad , , , ,

cykelleden genom Ventlinge-Grönhögen

Den tar sig, cykelleden mellan fyrarna i projektet kallat Fyr till fyr. På lite sikt kan leden bli ett stort lyft för södra Öland. Men mycket hänger på marknadsföringen – och problemet med cykelförbud på bron och den dimmiga framtiden för cykelfärjan Dessi.  Men lösningar finns nog när samtliga inser den fulla nyttan av leden…

Vi cyklar mot kameran, vi kommer från fjärran Kristinelund uppe på höjden bakom den gula lastaren. Leden går här utmed 136:an…

Här har vi vänt kameran 180 grader. Vi cyklar ned mot Ventlinge. Exakt hur leden ska gå genom byn vet jag inte, men i bilden nedan är vi utmed 136:an igen – väster om den…

Vi är nu strax inne i Grönhögen som ligger åt andra hållet än kameran tittar åt. Bakom grävarna ligger Ventlinge.

Åt motsatt håll fortsätter vi mot Grönhögen… Leden är här hoptryckt i ett teleobjektiv. Precis vid skylten ”Grönhögen” går leden vidare i en 90-graderssväng åt höger ned mot  sjön på golfbanan.

Efter 90-graderskurvan löper leden nen mot sjön, svänger vänster och fortsätter mellan den lilla vattensamlingen och jordvallen. Den går alltså mellan sjön och villorna utmed västra sidan av 136:an. Hänger du med?

Nu tittar vi åt andra hållet igen. Vi är nu inne i Grönhögen och kommer cyklande söderut från höger i bild mot vänster…

… och fortsätter ned till avtagsvägen mot golfbanan vid vägs ände i denna bild. Tänk dig denna led i juni när fåglarna sjunger, blommorna slår ut i enorma färgkaskader och temperaturen ligger runt 22 grader – plus! Och fortsättning följer ned mot Ottenby…

 

 


 

Taggad , ,

en bok att rekommendera: Stå fast

Svend Brinkmanns bok stå fast har blivit en succé. Och det med rätta. Roligare och klokare bok får man leta länge efter. Den handlar inte om hur man utvecklas utan om hur man står stadigt. Den förordar inte positivt tänkande utan negativt. Brinkmann hämtar näring ur den stoiska filosofin med drygt 2 000 år på nacken.

Brinkmann menar att vi i vårt sekulariserade samhälle inte längre tror på ett evigt paradisiskt tillstånd efter döden. I stället försöker vi pressa in så mycket som möjligt i våra korta liv. Vi vill uppleva allt, resa till alla intressanta mål, hitta ständigt bättre jobb, testa nya partners – nästa kanske är bättre än den nuvarande. Denna ”accelererande utveckling” leder till permanent tidsbrist och är dömd att misslyckas.

Brinkmann menar att vi upplever att tiden går fortare och fortare. Vi ska uppnå ständig lycka och måste därför förhålla oss till ständigt ny teknik, nya företeelser, nya arbetsmetoder, trender, mirakelkurer, bantnings- och träningstips och moden. Det enda stabila i livet är ”konstant förändring”. Det vi lär oss i dag är ute i morgon. Därför har begrepp som ”livslångt lärande” och ”kompetensutveckling” blivit nästan heliga.

Svend Brinkmann skriver: ”Det ligger nära till hands att tolka samtidens epidemier av depression och utbrändhet som individens reaktion på den konstanta accelerationens outhärdlighet. _ _ _ I den accelererande kulturen ska man ha fötter och inte rötter, som en filosof en sång så precist har uttryckt det. Har man fötter kan man förflytta sig. Man är mobil, flytande, föränderlig. Man kan springa, dansa och röra sig åt alla håll, allt efter vad som krävs. Om man däremot har rötter så har man stannat upp och växt fast. Man kan möjligen böjas som en växt, men man kan inte flyttas utan vidare.”

Brinkmann vill ge oss rötter. De är i hans ögon mycket viktigare än fötter. Vi bör känna till grundbultarna i den stoiska filosofin och utveckla dem. Tänk på döden varje dag! Då blir du tacksam över det liv du har. Lär dig självbehärskning, skaffa mål som sinnesro, värdighet, pliktkänsla. Sådana dygder ger livet en djupare glädje än dagens ytliga fokus på konstant utveckling och omställning, styrd av coacher, terapeuter, livsstilsguider, konsulter, experter och specialister av olika slag.

I sju träffsäkra och roliga kapitel skriver Svens Brinkmann om hur du får rötter för att stå stadigt i en föränderlig värld… Ett av kapitlen handlar om att inte läsa självhjälpsböcker. Det är mycket bättre att läsa romaner! Jag håller med.

stå fast blev för mig en ögonöppnare redan för några månader sedan. Den åsikten står jag fast vid.

 

 


 

Taggad ,
Annonser