En och annan jättemaskin rör sig till synes planlöst i eller runt det stora brottet. Det dammar. Stendammet flyger långa sträckor med vinden. Allt är vitt, grått eller gråvitt. Och allt är sten. Kalksten. Här har man levt på kalksten i långa tider. Brutit den, huggit den, skurat den, exporterat den.
På andra och fjärde bilden ser vi Blå Jungfrun vid horisonten.
Bilderna av Gillberga stenbrott nedan är tagna i slutet av maj i år. Hur det såg ut vid vårt besök för sex år sedan kan du se här.
alvarsamt2 
”En och annan jättemaskin rör sig till synes planlöst …” Hmm, robotvarningsklockorna slår. Är det ett H som i Husqvarna på dom? Då ska du passa dig jävligt noga så du inte blir till ett ”igelkottaskinn”.
GillaGilla
Nu Jernis måste du förklara din utrullade kommentar. Eller har den rullat in? 😉
Hur som helst, fattar nada. Igelkottaskinn känner jag bara igen från nån gammal visa. Och Husqvarna är för mig endast synonymt med Silverpilen och Guldpilen, ettriga tvåtaktare från yngre stenhåldern.
GillaGilla
https://www.husqvarna.com/se/produkter/robotgrasklippare/automower-450x/967622621/
”En av hemligheterna bakom Husqvarnas robotgräsklippare är att de rör sig slumpmässigt, inte i raka linjer.” (mynewsdesk.com 2014-02-19)
https://www.svt.se/nyheter/lokalt/skane/robotgrasklipparen-igelkottens-varsta-fiende
GillaGilla
*asgarvar*
Självklart. Lätt som en plätt! 😉
GillaGilla