Efter europa

Efter att ha läst knappt halva boken fruktar jag för mitt liv – inom ”kort”. Hur lång tidsperioden ”kort” blir i verkligheten har varken jag eller nån annan människa en aning om. Boken har den dystopiska titeln Efter Europa och är skriven av den bulgariske statsvetaren Ivan Krastev, som i en recension av den amerikanske historikern och författaren Timothy Snyder klassas som ”en av Europas skarpaste hjärnor”. Och jag är beredd att hålla med. Jag tror aldrig jag har läst en bok som så brutalt – men också enkelt – förklarar den mer eller mindre hemska framtid vi européer går till mötes.

Tror du att du vet mycket om modern historia, EU:s mål och mening och migrationens för- och nackdelar? Glöm det. Med största sannolikhet vet du ”ingenting”. Du vet i värsta fall lika lite som dagens 15-åringar i Tyskland vet om Hitler och nazismen. Många har aldrig ens hört namnet Hitler. Och i ärlighetens namn tror jag inte att någon svensk politiker har mer än en ytterst marginell kunskap om de fakta – och följder – som Ivan Krastev presenterar om migration, EU, Brexit, globaliseringen – och internet. Krastev skriver: ”Nuförtiden har alla tv, och genom internets spridning kan unga afrikaner eller afghaner med ett musklick ta reda på hur européer lever och hur deras skolor och sjukhus fungerar. _ _ _ Globaliseringen har gjort hela världen till en by som lever i ett slags diktatur – den globala jämförelsens diktatur. Folk jämför sig inte längre med grannen, utan med de rikaste invånarna på planeten.”

Följderna är inte svåra att räkna ut.

Jag trodde jag visste rätt mycket om vår tid men Ivan Krastev visar med kirurgisk precision att jag vet noll. Våra politiker vet noll. ”Bryssel” (läs EU) vet noll. Och om de vet en del så vet de inte hur problemen ska lösas. ”Den europeiska unionen har alltid varit en idé på jakt efter en verklighet”, skriver han. Ivan Krastev överöser mig med fakta som jag inte känner till – och jag ryser. Han berättar om sådant som händer i dag i Europa och USA och som ytterst få människor har kunskap om.

Titeln Efter Europa pekar förstås ut riktningen mot vår världsdels undergång, och som det överväldigande (läs ”olösliga”) problemet tar han upp migrationen på ett chockerande och kunnigt sätt – genom iskalla fakta. Krastev har ingen mening med sin bok, han fördömer inte, han rekommenderar inte några vägar att gå, han har inga lösningar. Han lägger fram fakta och ser historiska vinklar som jag aldrig tidigare har stött på. Ju mindre vi hoppas, önskedrömmer och tror om de faktiska förhållandena, desto svårare får de ”bruna” falangerna att värva medlemmar. Nu om någonsin gäller att ”kunskap är makt”.

Ivan Krastevs bok chockar mig. Han menar att historien upphörde 1989 och han kallar första kapitlet i boken ”Ett déjà vu-tillstånd”. I detta tar han oss tillbaka till de dagar i slutet av juni 1914 då Franz Ferdinand mördas i Sarajevo. Det första av världskrigen börjar kort därpå sin mångmiljonslakt…  Just nu sitter SD-politiker och dricker öl och njuter av det soliga vädret i Visby – och gillar läget. Partiet går som en raket. ”De andra partierna gör jobbet åt oss”, säger en av dem i en tidning.

Det är ingen idé att vara positiv europé inför framtiden. Det finns inget större fog för ”optimism”. Naturligtvis kommer experter och politiker säga att en sådan inställning är fel. ”Se möjligheterna inte problemen” är den förhärskande och fördummande inställning som råder – och som motarbetar ”sanningen”. För mig blir summeringen denna, trots att jag inte ens läst hälften av boken: Det blir ett nytt europeiskt storkrig. Frågan är bara när. Ska detta krig kunna undvikas måste vi veta mycket mer, försöka förstå oändligt många fler problem och ge utrymme för nya helt nya sätt att tänka.

Återkommer med recension när jag läst hela boken. Till dess kan jag varmt rekommendera Efter Europa till alla som är intresserade av vår samtid och – garanterat! – svåra framtid. Är du inte intresserad finns all anledning i världen att läsa den!

 

 


 

Annonser
Taggad , , , ,

2 tankar om “Efter europa

  1. Torbjörn skriver:

    Låter fruktansvärt och intressant. Det låter fruktansvärt intressant och nödvändigt. Det är ju klart att vi är intresserade av vår samtid och därmed framtid för våra barn och barnbarn. Kunskap är makt, visst vill vi tro det. Opinion och organiserad opinon är också makt. Här har alla ett stort ansvar. Att ta del av de problembildningar som finns och kommer till, värdera och vara med att organisera möjliga lösningar för framtiden. Är man inte van är det svårt att greppa och veta hur. Dena bok som vi får tips om verkar vara full av nödvändig kunskap och informationer. Hur når man ut och in till våra medborgare? En stor pedagogisk/politisk insikt!?
    Ser framemot en hel recention av hela boken.
    Hilsen/

    Gilla

    • degerhamn2 skriver:

      Det är nästan så det tar emot att fortsätta läsningen. Jag ser inga ljuspunkter, och problemen kommer att växa och bli gigantiska. Några spridda skurar:

      Många tror att människorättsrörelsen är gammal, huggen i sten och ska gälla i evighet. I själva verket föddes den under 1970-talet. Den har alltså ingen som helst historisk tradition och kan snabbt kullkastas av regimer som inte är så noga med demokratin.

      Bryssel planerar nu flyktingläger i Nordafrika, en gammal SD-idé. Man vet att enorma mängder människor i exepelvis Libyen gör i stort sett vad som helst för att fly till Europa.

      Krastev skriver: ”Om man förut trott att exporten av Europas politiska system skulle göra en bräcklig värld stabilare, är man numera benägen att instämma med Rysslands president Vladimir Putin om att demokratins utbredning kan leda till destabilisering. Om det vore metafysiskt möjligt skulle nog många européer rösta för att återuppliva Libyens ledare Muammar al-Gaddafi och återinsätta honom i hans ämbete. Enligt det nya europeiska samförståndet vore han visserligen en diktator, men en diktator som skyddade Europa mot ovälkomna migranter.”

      Centrala Europa tar emot mycket få flyktingar. Exempelvis tog Slovenien emot 169 personer under det stora flyktingåret 2015. Åtta av dem bad åtta att få stanna. Jag vill minnas att 163 000 kom till Sverige. I det läget tjatar Löfvén om att alla länder inom EU ska dela på bördan – trots att flera länder sagt – och säger – nej, nej, nej!

      Samtidigt töms forna kommunistländer i Europa. Efter kommunismens fall har 2 500 000 polacker utvandrat från Polen och 3 500 000 från Rumänien, ofta unga och välutbildade som får mycket högre löner i Västeuropa. Litauens befolkning minskar lika drastiskt, samtidigt som den ändlösa flyttningsströmmen från Afrika stävar i skrotbåtar mot döden eller läger över Medelhavet.

      Och det är inte bara Trump som vill bygga gränsmurar. I Europa har på kort tid byggts 1 200 kilometer stängsel och mur.

      Som sagt, en recension kommer småningom. Men först efter två noggranna genomläsningar. Man får käftsmäll på käftsmäll under läsningens gång…

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

Annonser
%d bloggare gillar detta: