Månadsarkiv: februari 2019

vass i vind – utan ord

 

 


 

Taggad

För våra läsares kännedom:

Alvarsamt:s och alvarsamt2:s ledstjärna har alltid varit att våra läsare snarast bör informeras om allt av vikt som kommer till vår kännedom om livet på södra Öland. Då denna landsdel nu är till salu, se föregående inlägg, vill vi berätta att vi som första intressent har budat på den aktuella kulturorgien. Av konkurrens- och EU-skäl måste vi dock, tillsvidare, hålla budets storlek hemligt.

Senast i slutet av mars kan alltså alvarsamt2 vara handlingskraftig och storsint ägare till Ölands södra kommun. Då väntar, enligt redaktionens utvecklingschef Sune Flisa, ”stora satsningar och nödvändiga politiska tillrättalägganden”.

med en ljusnande framtid i sikte

 

 


Leni Jönsson Wackander-Kviqk,
ledarskribent

 

 


 

Taggad , ,

Södra Öland till salu

Ja, nu säljs hela klabbet söder om Mörbylånga – till högstbjudande. Prisidé: En krona. Beslutet var för de initierade väntat; decennier av ickesatsningar har nått vägs ände. I försäljningen ingår bland annat landets mest unika och utvecklingsbara landsbygds- och kulturmiljö, minst en halv miljon sommarturister, fågelsträcklokalen Ottenby, fornborgar, golfbana, cykelvägar och äventyrsbad.

Kom och köp!

I säljarens text står bland annat detta att läsa: _ _ _”Rätt köpare förväntas förstå att de skattebetalande bofasta är kommunens kunder, tillika de kommunanställdas försörjare. _ _ _”

I samma text lämnas också en brasklapp: ”_ _ _Säljaren friskriver sig helt från ansvar för kommunalt eftersatt underhåll under snart 50 år. _ _ _

Är du intresserad köpare ska du veta detta, vilket framgår i försäljningstexten: ”_ _ _ Skriftligt svar med tunga referenser senast mars månad 2019 till:

Södra Ölands Begravningsbyrå
ref/`en rödlistad bofast optimist´”

Du kan läsa hela försäljningstexten på Östra Smålands insändarsida i dag.

Det bör tilläggas att kulturorganet inte är upphovsman till insändaren. Vi delar bara författarens åsikter. Det kan vara bra att veta att kulturorganet – eller någon av dess anställda – ALDRIG skriver något under signatur. Vi har länge hävdat att andra medier bör ta bort möjligheten till signaturunderskrifter, ity dessa reducerar språkets kraft och innehållets pålitlighet. De göder dessutom gissningar om källan, vilket kan leda till onödiga trubbel.

 

 


 

Taggad

översvämning i repris

”Som alltid” under våren är det översvämning på parkeringen vid Seby läge. Vi har sett bilister stanna och vilja vända i rädsla för att drunkna. Men det är bara att köra på. Det finns mark under vattnet.

Här finns ännu några torra kvadratmeter kvar för parkering. Men de blir nog färre och färre…

Seby läge med sötvatten åt väster och bräckvatten åt öster.

 

 


 

Taggad ,

Utsikt utan utsikt

Utsikten vid Utsikten i Degerhamn är inte längre så vidunderlig som den sannolikt har varit en gång i tiden. I dag skymmer trädtoppar det fjärran Kalmarsund. Men stället är trots det en liten oas med vackert bord, sittplatser och grill. Det är också nära till Fågelsjön och den gamla Kalkgatan med anor från tiden för alunbrytning.

Utsikten slutar med detta lodräta stup. Det gäller alltså att inte gå för långt i ivern att hitta bästa utsikt. Film om Utsikten kommer inom kort…

Samma foto, fastän vänt. Vilket som ger bäst känsla av ”höjd och fara” avgör bara du.

 

 


 

Taggad , ,

sandreveln – kyrkängen

Vi startar dagens februaricykling nere vid vattenbrynet innanför Sandviksreveln. Fram till 1 april är det tillåtet att röra sig på Schäferiängarna, södra Ölands kanske mest fascinerande naturområde.

Härifrån cyklar vi mot Kyrkängen. På vägen dit knatar vi upp i gamla fågeltornet och ser ut över det öde landskapet och det kalla havet.

När vi tagit av mot Kyrkängen kan du med falkblick först se en mindre grupp hjortar som springer snabbt långt bort på vänster sida av leden, mellan 11:50 och 11:58 in i filmen. En större flock står och bligar på oss innan den kutar iväg, mellan 12:30 och 12:58, också den långt bort till vänster in bland träden, innan och efter att vi cyklat över en liten bro.

Observera att du kan se filmen i upplösningen 4 K/2 160 p. När du är i Youtube, klicka på ”kugghjulet” längst ned till höger för att hitta maximal upplösning.

Nu trampar vi igång!

 

 


 

Taggad , , , , ,

kultorganet anställer Siv-Erica

Kulturorganet expanderar och anställer nya medarbetare. Tack vare ett mastigt EU-stöd har jag i dag den stora glädjen att kunna berätta att vi har värvat Siv-Erica Swift-Danielsson-Krisp-Leandersson som kommunikatör och PR-konsult. Siw-Erica kommer förutom kontakterna med omvärlden även att sköta bokningar, mässor och event som kulturorganet deltar i.

Sedan Siv-Erica tillkommit består redaktionen av inalles 15 multijournalister i sanningens tjänst. Dock har Sune Flisa en avvikande åsikt:

– 14 av dom är antingen halv- eller helidioter.

Nå väl, det får stå för Sune. Tillåt mig nu att med sann glädje få presentera våra övriga medarbetare:

Alice Asterisk-Danielsson-Puttman. Alice jobbar på ekonomiredaktionen och kommer huvudsakligen att göra ekonomiska analyser. Alice Asterisk-Danielsson-Puttman är inhyrd från känd Washingtontidning, som vi dessvärre måste hålla hemlig. Alice jobbar hos oss så länge redaktionskassan täcker hennes överkonsumtion av billiga cigaretter, whisky och hälsotidskrifter.

Allan von Kompost, chefredaktör tillika redaktionschef och ledarskribent. Allan skriver om konst och fotografering. Anses av många vara ”en klippa i stormen” (omdömet är fällt av andra, inte av mig).

Sune Flisa, presentation onödig, ”sanningens oförvitlige ikon”. För nytillkomna läsare kan vi dock berätta att gode Sune är vår Indienkorre, filantrop och kulturreporter. Bor i Shimla, Indien. Långpendlar.

Ingvar-Charm-Knubbendorpf, allmänreporter med förflutet inom MMA, tyvärr ofta sjukskriven för huvudvärk.

Siri Sirlig, kulturreporter, bevakar även hovet och religiösa frågor. Har tre meter hög skulptur av drottning Silvia i hatt med fyra sparvar och ett fågelbad framför skrivbordet. På väggen bakom hänger en målning föreställande ”ärkebiskop Antje Jackelén i balansakt med tre meter hög mitra”. Trendstyrd, älskar ordet kontext.

Laurha Porthin von Weshenstråhle, allmänkrönikör med inriktning på överklassfrågor på södra Öland.

Hugwald Claes Andersen, kallad H C Andersen, sagoförfattare, skriver även om trolldom, italienska viner och kommunpolitik. Hugwald är född i Belgien, spelade i sin ungdom vänsterback i Cercle Brugge men fick avsluta karriären sedan han glömde glasögonen i omklädningsrummet och sprang rakt in i en målstolpe – efter att ha försökt dribbla bort den.

Sigwahld Restorin, kriminalfall med specialitet misslyckad kommunpolitik och misslyckade medier. Vill även starta forumet ”misslyckade medarbetare”, påhejad av Sune Flisa. Sköter ”Vart är vi på väg?”

Gunnar Schabroll är konstruktören av ”Vart är vi på väg?”. Bor i Hamburg, långpendlar. Gillar kolja och tyrolermusik.

Lina ”Luggo” Casparin, bevakar sociala medier – frågor om skönhet, läppstift, tamponger, serviser, läppförstoringar, tatueringar, ”skrot i ansiktet” och dasspapper. Fotar allt hon äter och lägger ut på nätet. Precis som Siri Sirlig älskar Lina ordet kontext. Hon använder det i alla slags kontexter.

Larsa Marsipin, sporten och utrikesnyheter, främst norr om Johanneshov.

Doris van Blank-Dorehage, kassan. Kan vara barsk.

Ivar Sturskwalt, vaktmästare. Godmodigheten själv. Jobbar långsamt, har ett långt förflutet på Länsstyrelsen i Kalmar.

Leni Jönsson Wackander-Kviqk, vår näst senast anställda idéspruta och allmänreporter som alltmer tar kommandot över ledarsidan – till Sune Flisas stora förtret.

 

Tidigare omfattade redaktionen även Tanitra Dansén-Johansson-Knäcklund-Törnqvist, chefredaktör. Hon fick dock kicken för flera år sedan efter interna strider med Sune Flisa, en period i kulturorganets historia som vi alla försöker glömma.


 

Allan von Kompost
chefredaktör

 

 

 


 

Taggad ,

öde land

Vill du känna dig helt ensam på Öland – ja, i hela världen – ska du vandra på Schäferiängarna. Det är tillåtet fram till 1 april. Här är vi på stranden innanför Sandviksreveln. Snart visar vi en film om en cykeltur härifrån till… Ja, säg det. Den som lever får se…

 

 


 

Taggad , ,

dagens ölandsbild

I dimman såg häromdagen solen ut som månen.

 

 


 

Taggad ,

bok för ölandsälskare

 

Den lilla byn Albrunna hade 2010 endast 51 invånare, enligt Wikipedia. I höstas utkom en bok om byn, Albrunna förr och nu av Albrunnasonen Lars Henell. På nästan 300 sidor berättar Lars om den by han blivit trogen. Som läsare förundras man. Emanerar denna ocean av fakta och händelser verkligen från en liten oansenlig by i öländsk glesbygd? Mycket har nämligen hänt i denna lilla bebyggelse på var sida om väg 136 strax söder om Södra Möckleby. Oräkneliga evenemang och udda personligheter har satt avtryck i vardagen, i jordbruket och stenbrotten, i kulturen, på fotbollsplanen, på dansbanorna och på festplatserna.

En titt i innehållsförteckningen räcker för att få ett hum om bokens omfattning. Lars går igenom gård för gård. Vi får fakta om varenda inflyttare, om smått och stort under decennium efter decennium. Ämnena skiftar. Jordbruket upptar ett kapitel, barnens lekar ett annat, skepp och skeppare ett tredje och andra världskriget ett fjärde.

Framlidne Tage Nilsson vandrar som en röd tråd genom boken – och åren. Minneskonstnären Tage var en ”hårddisk på två ben”. Med sin kamera dokumenterade han det mesta som hände i Albrunna under mer än ett halvt sekel. Bokens foton är många och ofta unika. Tyvärr är trycket av dem ibland oprecist. Som helhet är dock boken en synnerligen entusiastisk, levande och kunnig skildring av det lilla i det stora, av liv och död i liten by i en stor och föränderlig omvärld.

”Det som är nu, har i en allt snabbare värld blivit till ett förr och det man gör nu spelar en inte helt oväsentlig roll när det i en nära eller avlägsen framtid betraktas som ett förr.”, skriver Lars Henell i tänkvärt efterord.

Några få exemplar av Albrunna förr och nu lär finnas kvar för liten slant. Du köper ett hemma hos Lars. Han är lätt att hitta. Han driver Albrunna Perenner.

 


 

 

 


Det i boken omtalade bymuseet Albrunna Förr och Nu kan du läsa mycket mer om här.

 

 


 

Taggad , , ,

fimpa lumorna – och tänd dem igen!

Norran skrev i förra veckan om hur släckningen av gatlysen lett till motstånd i både insändare och sociala sociala medier.

Mörbylånga kommun har släckt ned många lampor. Men som alvarsamt2 tidigare har spått kommer kommunen att få tänka om – småningom. Ingen vill flytta till mörkret.

I Örnsköldsvik släckte man 1 500 lampor. Senare fick man tända dem igen. Snålheten bedrar visheten.

 


Leni Jönsson Wackander-Kviqk
ledarskribent

 

 

 


 

Taggad , ,

dagens ölandsbild

Skarvpiren i Grönhögens hamn. Vill du se film om denna pir klickar du här.

 

 


 

Taggad , ,

dagens ölandsbild

Vy från Grönhögens hamn.

 

 


 

Taggad ,

Albrunna förr och nu

Det beramade inlägget om Lars Henells bok Albrunna förr och nu har dröjt en aning på grund av en trilskande skanner. Men nu har nämnda skanner fått ta emot tre vänsterkrokar, en högersving och en dansk skalle – och går åter som en klocka. Inlägget publiceras på måndag.

 

 


 

Taggad ,

om muntlig ordergivning – och att skriva med munnen

Med viss svårighet går det att manuellt använda min lilla actionkamera Gopro Hero 6 black även som stillbildskamera. Men eftersom avtryckaren kräver enorm kraft är det bättre att använda röststyrning och säga ”Gopro, take a photo!” Då gör den det. Man kan också säga ”Gopro, start recording!” Då börjar den filma. Eller ”Gopro, stop reckording!” Då slutar den filma. Dock krävs ganska högt röstläge i en inte alltför störande ljudmiljö. Det är nog inte så märkligt att folk stirrar på mig där jag går eller cyklar med min kamera fastsatt högst uppe på hjälmen och skriker en massa högljudda, konstiga kommandon på engelska till någon osynlig medhjälpare.

Nedanstående foton tog jag dock manuellt. Havet brusade och vinden ven så högt att Gopro inte kunde uttyda mina order.

Om man inte håller extrema vidvinkelkameror – som Gopro – alldeles rakt mot motivet blir det mesta utåt bildkanterna böjt. Det kan man svära över – eller utnyttja för att ge bilden mer dynamik – som här vid stranden nedanför Södra bruket, Degerhamn. Bäst effekt får man om man går mycket nära det objekt som är närmast kameran. Här ser vi också att jorden onekligen är rund. 😉

Röststyrning av kameror och datorer kommer säkert mer och mer, liksom sajter och program som transformerar tal till text. Själv använder jag ibland Speechlogger för att snacka in snabba mejl eller riktigt långa texter. Funktionen är numera förvånansvärt säker. Bäst är att inte bocka i Auto-Punctuation, utan i stället hålla musen på punkt och ”punkta” manuellt.  Ska man sätta komma-, utrops- och frågetecken krävs musförflyttning. Läser du tydligt kan sajten skriva ut text i normal konversationshastighet. Det enda tillbehör du behöver är en mikrofon, och en dator förstås. Den intalade texten kan exporteras till exempelvis .txt-fil eller .doc-fil, mejl, diskar eller Google Drive.

 

 


 

Taggad ,

rätt ut i havet!

Detta är ett av Ölands hundratals – kanske tusentals – utflöden i havet. Vattnet på bilden kommer från källor en kilometer längre upp på alvaret. Det skummande sötvattnet är till synes kristallklart och har tidigare använts som dricksvatten vid Södra bruket. Jag uppskattar att flödet på bilden är minst 10 liter per sekund, kanske 20. Vid 10 liter per sekund blir volymen 600 liter per minut = 36 000 liter i timmen = 864 kubikmeter per dygn = 315 000 kubikmeter per år. Givetvis varierar flödet stort i detta och alla andra vattendrag, men här kan sannolikt den gamla devisen ”många bäckar små gör en stor å” ledas i bevis. Om vi tog hand om alla dessa sötvattensutflöden skulle vi kanske slippa bygga dyra avsaltningsverk, vars vatten smakar pyton. Fråga gamla sjömän inom kryssningsbranschen! De drack hellre champagne än vatten – och vem gör inte det? Framöver kommer en film om denna märkliga vattenled med vackert stensatta kanaler och underjordiska gångar. Man kunde förr. I dag krånglar vi ofta till det. Sant eller osant?

 

 


 

Taggad , ,

historisk djupdykning

En vandring på öländska stränder kan ge goda inblickar i jordens historia. På bilden ser vi fossiler av knutgräs, en typ av ängsröe som växte högt uppe i Anderna under den så kallade epifatiska eran, för ungefär 14 miljoner år sedan. Stenen har sedan förts till Öland genom olika eruptiva utbrott på jorden.

En biolog jag känner påstår att detta är ett vingfossil från en typ av strandskata, kallad Hybericon flatusis. Stenen har sannolikt först sjunkit till stora djup för att senare föras upp till stranden igen genom så kallad polymetrisk transparation, en process i vilken saltvatten ”suger med sig” material som omges av sötvatten. Stenen är omkring två miljarder år gammal. 

Kalksten med tydliga spår av vattenkvalstret föngrisslor. Dessa levde i enorma kolonier på grunda vatten och utgjorde basföda för plattfiskar, smolt och andra mindre yngel för ungefär en miljon år sedan.

Den kanske intressantaste stenen av dem alla, en borytisk kalksten (kalksten med insmält porfyr) med tydliga fossiler av kräftpärlor, sumpskalbaggar och en större stenkräfta. Den senare syns nedtill på stenen. Den lär vara det första vattenlevande djuret som kunde göra korta vandringar på land för att sätta i sig olika slags insekter och mindre groddjur. Stenkräftan kunde bli upp till 30 centimeter lång och hade en liten giftgadd inne i munnen. Den är på långt håll släkt med vår tids skorpioner. 

Kalksten med tydliga fossiler av Kvedum ficilitas, ett slags vass som växte i det grunda vattnet mellan Öland och Gotland under den hydromisiska perioden för 30 miljoner år sedan. Senare sjönk dessa bottnar flera tusen meter, innan de höjde sig igen för 12 miljoner år sedan och stabiliserades på de djup vi finner dem i dag. Det finns inget svenskt namn för Kvedum ficilitas, men den växer fortfarande i havsvikar i Egypten, där den i folkmun kallas ”rumpvass”.

Blåskiffer, en av den dolomitiska erans vanligaste skiffertyper. Den bildades genom att enorma mängder musslor som – vartefter de dog – packades i upp till 900 meter tjocka bottenlager. Dessa tunga lager tryckte samman molekylerna i den dominerande vitskiffern och successivt genomfördes transformeringen från vitskiffer till blåskiffer.  Processen kallas av geologerna för ”parentetisk dyplosi”.

En cirka fem miljoner år gammal sandsten. Sandstenslagren bildades där de polynesiska öarna ligger i dag. Genom stora rörelser i jordens så kallade plattor fördes enorma mängder sandsten upp till dagens norra Europa, Svalbard och delar av nordpolens bottnar. Spåren vi ser i stenen är orsakade av den ytterst lilla pikafonmusslans pulserande skalrörelser i jakt på föda, främst encelliga amöbor. Pikafonmusslan kunde äta upp till åtta gånger sin egen vikt per dygn. Inget annat djur, utdött eller nu levande, kan sätta i sig så mycket.

En kvartsitbit med tydliga spår av den lilla tubmasken (Tubifexus irrivana). Den cirka fem millimeter långa masken levde på små loppor, främst Siphonaptera filistere, som i sin tur levde på ett slags grönalg som kunde växa i mörkret på stora djup. Forskarna tror i dag att denna alg, Microspitas klorofyllum,  är den enda växt som kan leva, växa och fortplanta sig helt utan ljus. Tubmaskarnas fodersök orsakade under årmiljonerna de urgröpningar i stenen vi ser i dag.

 

 

Förklaring:

Stenarna ovan är verkliga. Men all text är ren fantasi. Kanske har du läst och fascinerats av det som berättats. I så fall är du lurad, du har gått på fake news. Sådana sprids av enskilda individer, politiska grupperingar och anställda ”nättroll” i statliga eller privata lögnfabriker över hela världen.

Falska nyheter och osanna fakta kan på sikt bli förödande för demokratiska länders trovärdighet och framtid. Var därför alltid skeptisk och ifrågasättande till uppgifter och nyheter på nätet. Ofta räcker det med några enkla sökningar för att avslöja ljuget. Hade jag stött på detta blogginlägg hade jag genast googlat på några av stenarna, djuren och växterna i texterna. Bluffen skulle då genast vara avslöjad. Några ytterligare tips för att avslöja falska nyheter och felaktiga fakta hittar du här.

 

 


 

 

Taggad , ,

kommande rubriker

Historisk djupdykning – strandstenar exemplifierar fake news.

Lokalhistorisk djupdykning – vi har läst Lars Henells bok Albrunna förr och nu.

Februaricykling – en hojrunda på Gubbmonarken gjord 7 februari. Nu är det dags att börja trampa på allvar…

Över floden in bland träden – vi åker vattenrutschkana rakt ut i Kalmarsund.

Ölandsraset ut i Kalmarsund fortsätter – hur länge finns Öland kvar?

 

 


 

Taggad , , ,

ett förlorat slag

Min fru köpte två semlor på södra Öland. De var bakade utanför Göteborg. De har sålunda transporterats 40 mil. Tidigare låg semlor i pappkartong med litet tittfönster i plast. Det duger inte i dag – trots alarm om fisk-, val- och fågeldöd på grund av just plastsörjan i våra hav. Nu ska det vara plast! Basta! HELPLAST! Kunden måste få fri insyn till läckerheten! Det här plaståbäket är en stadig konstruktion, ska du veta.  Allt för att sälja. Skit i miljön! Skit i fisken! Skit i alla sköldpaddor som möter tarmvredsdöden! Viktigare är att två små semlor i en nästan skokartongstor, stadig plastlåda med lock kommer fram till kunden 40 mil bort!

 

 


 

Taggad , , ,

växtkraft i februari

Det är bara början av februari, snön har precis emigrerat. Trots det ser strandvegetationen söder om Hammarby livskraftig och frodig ut. Det lovar gott…

 

 


 

Taggad ,

Skarvpiren i Grönhögen

Vill du se skarv kan du ta dig till södra piren i Grönhögen. Där sitter ofta ett 40-tal fåglar. De är svåra att komma nära, och med bara en vidvinkelkamera är de omöjliga att få på bild. Desto tydligare syns deras lämningar…

 

 

 


 

Taggad , ,

isande politik

I dag var all snö borta. Puts väck. Men på sötvattnen ligger fortfarande isarna. Och i dem ser man att världen inte längre är sig lik.

Sossar regerar på högerbudget, liberalerna sjunker som stenar och trots den ökande miljömedvetenheten backar Miljöpartiet. Upp och ned är världen! V. S. B.

 

 


 

Taggad ,

cykeldags!

Från i går är det riskfritt att cykla igen. Cykelleden mellan Degerhamn och Grönhögen är helt isfri, så när som på 150 meter efter raksträckan söder om Södra bruket där snön fortfarande ligger för tjock för att forcera på hoj. Här ser vi inte en enda millimeter snö.

Både luft- och vägtemperaturen höll sig runt + 3 grader i går eftermiddag och i den friska sydliga vinden gick det undan på väg norrut. Det både regnade och snöade, men vad gör det så länge man kan trampa!? Men det är för tidigt att ropa hej, redan på tisdag spås minusgrader igen.

 

 


 

Taggad , ,

liv och död

Det porlar i bäckarna på södra Öland. I Alvkälla växer bottenväxterna till sig när dagarna blir längre. De ser redan frodiga ut. Annat liv dör. En rödhake har flugit färdigt…

 

 


 

Taggad , ,

en epok går i graven – nästan

Ingen kan ha undgått nyheten att Cementa i Degerhamn snart krymper verksamheten till ”nästan ingenting”. Oron på hela södra Öland är stor; Cementa har under många decennier varit motorn i bygden. Finns ett liv efter Cementa? Den som överlever får se…

Cementa i Degerhamn är en gammal fabrik. Bolaget bildades 1886 och produktionen började 1888. Hur många ton man tillverkat under alla 131 produktionsår är omöjligt att säga då produktionsmängderna har ökat över tid. Första året tillverkades runt 6 000 ton per år att jämföra med de 300 000 ton per år som produceras i dag. Om vi fabulerar fritt och och räknar med ett snitt på 150 000 ton per år under 131 år skulle den totala produktionen hamna på smått ofattbara 20 miljoner ton (20 000 000 ton).

 

 


 

Taggad ,

inbromsad publiceringstakt

En handskada i en cykelvurpa gör det svårt för mig att skriva på tangentbord. Därför publiceras bara ett inlägg under följande vecka – en film om Cementa i Degerhamn. Den läggs ut i morgon måndag klockan 12.

Måndag veckan därpå kan du läsa recensionen av boken Albrunna förr och nu, skriven av Albrunnasonen Lars Henell, inte bara författare utan också VD, biolog, kassabiträde, butikschef, växtodlare och springsjas på Albrunna Perenner.

 

Allan von Kompost
chefredaktör

 

 


 

Taggad , , ,

då var det 3 februari 2012

För exakt sju år sedan såg det – snömässigt – ut ungefär som i dag efter nattens snöfall. Men här går i dag cykelleden från Södra bruket mot Albrunna och hela sträckan har stängsel mot branten ned mot havet.

Nu som då vimlar det av hare. Vi ser här söderut från tallskogen ungefär mittemellan Albrunna och Södra bruket.

Både vinschen och ekan finns kvar än i dag. Men den uppochnedvända ekan ser mer ut som en plankhög än en båt.

Taggad , , ,

Summering av tankar om vår nya regering

En summering av vår senaste enkät: Har vi en bra regering nu?

50 läsare tyckte till och resultatet nedan uppnåddes 00:00 den 31 januari.

 

 

 


 

 


 

Taggad ,

guds vilja

– Gud ville att Trump skulle bli president!

Jo, det är sant. En människa har sagt så. En vad jag förstår mentalt frisk människa har sagt så. Hon heter Sarah Sanders och är Vita husets pressekreterare i president Trumps kabinett.

Men ok, vi har religionsfrihet och var och en får tro på vad hen vill. Det finns tusentals gudar att upphöja till den enda. Man kan även tro på vitten, troll och stjärntecken, flisor, astrologi, järtecken – ja till och med på tomten.

Jag blir därför glad då jag läser Barometern i dag: Antalet medlemmar i Svenska kyrkan minskar. Nybro pastorat har tappat över 2 000 medlemmar på sju år. Det är ett friskhetstecken, en åsikt som naturligtvis inte delas av kyrkan.

Kyrkoherde Lars Ström säger:

”_ _ _. Kyrkan vill ändå förmedla ett hopp för framtiden, vi har en berättelse som för oss genom livet och in i döden.”

Där ligger tragiken: Hoppet om ett nytt liv, sannolikt ett bättre, häftigare, skönare, inte så jobbigt som detta. Denna tro förminskar uppskattningen av det pågående livet. Om inte denna tro på något ”dunkelt kommande liv” fanns och ständigt, ständigt utlovades, skulle människan bli djupare förankrad i det liv hon nu lever. Hon skulle vårda det bättre och livsnjutningen skulle bli sannare.

I vårt land är staten lyckligtvis skild från kyrkan. Men religionens iskalla grepp ute i världen är på många ställen förödande. På ett av tusentals såna ställen kan man säga att ”Gud ville att Trump skulle bli president”.

 


Leni Jönsson Wackander-Kviqk
kulturorganets nya ledarskribent

 

 


 

Taggad , ,