Alvarsamt:s och alvarsamt2:s ledstjärna har alltid varit att våra läsare snarast bör informeras om allt av vikt som kommer till vår kännedom om livet på södra Öland. Då denna landsdel nu är till salu, se föregående inlägg, vill vi berätta att vi som första intressent har budat på den aktuella kulturorgien. Av konkurrens- och EU-skäl måste vi dock, tillsvidare, hålla budets storlek hemligt.
Senast i slutet av mars kan alltså alvarsamt2 vara handlingskraftig och storsint ägare till Ölands södra kommun. Då väntar, enligt redaktionens utvecklingschef Sune Flisa, ”stora satsningar och nödvändiga politiska tillrättalägganden”.
med en ljusnande framtid i sikte
Ja, nu säljs hela klabbet söder om Mörbylånga – till högstbjudande. Prisidé: En krona. Beslutet var för de initierade väntat; decennier av ickesatsningar har nått vägs ände. I försäljningen ingår bland annat landets mest unika och utvecklingsbara landsbygds- och kulturmiljö, minst en halv miljon sommarturister, fågelsträcklokalen Ottenby, fornborgar, golfbana, cykelvägar och äventyrsbad.
Kom och köp!
I säljarens text står bland annat detta att läsa: _ _ _”Rätt köpare förväntas förstå att de skattebetalande bofasta är kommunens kunder, tillika de kommunanställdas försörjare. _ _ _”
I samma text lämnas också en brasklapp: ”_ _ _Säljaren friskriver sig helt från ansvar för kommunalt eftersatt underhåll under snart 50 år. _ _ _
Är du intresserad köpare ska du veta detta, vilket framgår i försäljningstexten: ”_ _ _ Skriftligt svar med tunga referenser senast mars månad 2019 till:
Du kan läsa hela försäljningstexten på Östra Smålands insändarsida i dag.
Utsikten vid Utsikten i Degerhamn är inte längre så vidunderlig som den sannolikt har varit en gång i tiden. I dag skymmer trädtoppar det fjärran Kalmarsund. Men stället är trots det en liten oas med vackert bord, sittplatser och grill. Det är också nära till Fågelsjön och den gamla Kalkgatan med anor från tiden för alunbrytning.
Vi startar dagens februaricykling nere vid vattenbrynet innanför Sandviksreveln. Fram till 1 april är det tillåtet att röra sig på Schäferiängarna, södra Ölands kanske mest fascinerande naturområde.
Härifrån cyklar vi mot Kyrkängen. På vägen dit knatar vi upp i gamla fågeltornet och ser ut över det öde landskapet och det kalla havet.
När vi tagit av mot Kyrkängen kan du med falkblick först se en mindre grupp hjortar som springer snabbt långt bort på vänster sida av leden, mellan 11:50 och 11:58 in i filmen. En större flock står och bligar på oss innan den kutar iväg, mellan 12:30 och 12:58, också den långt bort till vänster in bland träden, innan och efter att vi cyklat över en liten bro.
Observera att du kan se filmen i upplösningen 4 K/2 160 p. När du är i Youtube, klicka på ”kugghjulet” längst ned till höger för att hitta maximal upplösning.
Nu trampar vi igång!
Kulturorganet expanderar och anställer nya medarbetare. Tack vare ett mastigt EU-stöd har jag i dag den stora glädjen att kunna berätta att vi har värvat Siv-Erica Swift-Danielsson-Krisp-Leandersson som kommunikatör och PR-konsult. Siw-Erica kommer förutom kontakterna med omvärlden även att sköta bokningar, mässor och event som kulturorganet deltar i.
Sedan Siv-Erica tillkommit består redaktionen av inalles 15 multijournalister i sanningens tjänst. Dock har Sune Flisa en avvikande åsikt:
– 14 av dom är antingen halv- eller helidioter.
Nå väl, det får stå för Sune. Tillåt mig nu att med sann glädje få presentera våra övriga medarbetare:
Alice Asterisk-Danielsson-Puttman. Alice jobbar på ekonomiredaktionen och kommer huvudsakligen att göra ekonomiska analyser. Alice Asterisk-Danielsson-Puttman är inhyrd från känd Washingtontidning, som vi dessvärre måste hålla hemlig. Alice jobbar hos oss så länge redaktionskassan täcker hennes överkonsumtion av billiga cigaretter, whisky och hälsotidskrifter.
Allan von Kompost, chefredaktör tillika redaktionschef och ledarskribent. Allan skriver om konst och fotografering. Anses av många vara ”en klippa i stormen” (omdömet är fällt av andra, inte av mig).
Sune Flisa, presentation onödig, ”sanningens oförvitlige ikon”. För nytillkomna läsare kan vi dock berätta att gode Sune är vår Indienkorre, filantrop och kulturreporter. Bor i Shimla, Indien. Långpendlar.
Ingvar-Charm-Knubbendorpf, allmänreporter med förflutet inom MMA, tyvärr ofta sjukskriven för huvudvärk.
Siri Sirlig, kulturreporter, bevakar även hovet och religiösa frågor. Har tre meter hög skulptur av drottning Silvia i hatt med fyra sparvar och ett fågelbad framför skrivbordet. På väggen bakom hänger en målning föreställande ”ärkebiskop Antje Jackelén i balansakt med tre meter hög mitra”. Trendstyrd, älskar ordet kontext.
Laurha Porthin von Weshenstråhle, allmänkrönikör med inriktning på överklassfrågor på södra Öland.
Hugwald Claes Andersen, kallad H C Andersen, sagoförfattare, skriver även om trolldom, italienska viner och kommunpolitik. Hugwald är född i Belgien, spelade i sin ungdom vänsterback i Cercle Brugge men fick avsluta karriären sedan han glömde glasögonen i omklädningsrummet och sprang rakt in i en målstolpe – efter att ha försökt dribbla bort den.
Sigwahld Restorin, kriminalfall med specialitet misslyckad kommunpolitik och misslyckade medier. Vill även starta forumet ”misslyckade medarbetare”, påhejad av Sune Flisa. Sköter ”Vart är vi på väg?”
Gunnar Schabroll är konstruktören av ”Vart är vi på väg?”. Bor i Hamburg, långpendlar. Gillar kolja och tyrolermusik.
Lina ”Luggo” Casparin, bevakar sociala medier – frågor om skönhet, läppstift, tamponger, serviser, läppförstoringar, tatueringar, ”skrot i ansiktet” och dasspapper. Fotar allt hon äter och lägger ut på nätet. Precis som Siri Sirlig älskar Lina ordet kontext. Hon använder det i alla slags kontexter.
Larsa Marsipin, sporten och utrikesnyheter, främst norr om Johanneshov.
Doris van Blank-Dorehage, kassan. Kan vara barsk.
Ivar Sturskwalt, vaktmästare. Godmodigheten själv. Jobbar långsamt, har ett långt förflutet på Länsstyrelsen i Kalmar.
Leni Jönsson Wackander-Kviqk, vår näst senast anställda idéspruta och allmänreporter som alltmer tar kommandot över ledarsidan – till Sune Flisas stora förtret.
Tidigare omfattade redaktionen även Tanitra Dansén-Johansson-Knäcklund-Törnqvist, chefredaktör. Hon fick dock kicken för flera år sedan efter interna strider med Sune Flisa, en period i kulturorganets historia som vi alla försöker glömma.
Den lilla byn Albrunna hade 2010 endast 51 invånare, enligt Wikipedia. I höstas utkom en bok om byn, Albrunna förr och nu av Albrunnasonen Lars Henell. På nästan 300 sidor berättar Lars om den by han blivit trogen. Som läsare förundras man. Emanerar denna ocean av fakta och händelser verkligen från en liten oansenlig by i öländsk glesbygd? Mycket har nämligen hänt i denna lilla bebyggelse på var sida om väg 136 strax söder om Södra Möckleby. Oräkneliga evenemang och udda personligheter har satt avtryck i vardagen, i jordbruket och stenbrotten, i kulturen, på fotbollsplanen, på dansbanorna och på festplatserna.
En titt i innehållsförteckningen räcker för att få ett hum om bokens omfattning. Lars går igenom gård för gård. Vi får fakta om varenda inflyttare, om smått och stort under decennium efter decennium. Ämnena skiftar. Jordbruket upptar ett kapitel, barnens lekar ett annat, skepp och skeppare ett tredje och andra världskriget ett fjärde.
Framlidne Tage Nilsson vandrar som en röd tråd genom boken – och åren. Minneskonstnären Tage var en ”hårddisk på två ben”. Med sin kamera dokumenterade han det mesta som hände i Albrunna under mer än ett halvt sekel. Bokens foton är många och ofta unika. Tyvärr är trycket av dem ibland oprecist. Som helhet är dock boken en synnerligen entusiastisk, levande och kunnig skildring av det lilla i det stora, av liv och död i liten by i en stor och föränderlig omvärld.
”Det som är nu, har i en allt snabbare värld blivit till ett förr och det man gör nu spelar en inte helt oväsentlig roll när det i en nära eller avlägsen framtid betraktas som ett förr.”, skriver Lars Henell i tänkvärt efterord.
Några få exemplar av Albrunna förr och nu lär finnas kvar för liten slant. Du köper ett hemma hos Lars. Han är lätt att hitta. Han driver Albrunna Perenner.
Norran skrev i förra veckan om hur släckningen av gatlysen lett till motstånd i både insändare och sociala sociala medier.
Mörbylånga kommun har släckt ned många lampor. Men som alvarsamt2 tidigare har spått kommer kommunen att få tänka om – småningom. Ingen vill flytta till mörkret.
I Örnsköldsvik släckte man 1 500 lampor. Senare fick man tända dem igen. Snålheten bedrar visheten.
Det beramade inlägget om Lars Henells bok Albrunna förr och nu har dröjt en aning på grund av en trilskande skanner. Men nu har nämnda skanner fått ta emot tre vänsterkrokar, en högersving och en dansk skalle – och går åter som en klocka. Inlägget publiceras på måndag.
Den 36 minuter långa versionen av Februaricykling kan du se här. Den ligger på min blogg Cykla på Öland.
Med viss svårighet går det att manuellt använda min lilla actionkamera Gopro Hero 6 black även som stillbildskamera. Men eftersom avtryckaren kräver enorm kraft är det bättre att använda röststyrning och säga ”Gopro, take a photo!” Då gör den det. Man kan också säga ”Gopro, start recording!” Då börjar den filma. Eller ”Gopro, stop reckording!” Då slutar den filma. Dock krävs ganska högt röstläge i en inte alltför störande ljudmiljö. Det är nog inte så märkligt att folk stirrar på mig där jag går eller cyklar med min kamera fastsatt högst uppe på hjälmen och skriker en massa högljudda, konstiga kommandon på engelska till någon osynlig medhjälpare.
Nedanstående foton tog jag dock manuellt. Havet brusade och vinden ven så högt att Gopro inte kunde uttyda mina order.
Stenarna ovan är verkliga. Men all text är ren fantasi. Kanske har du läst och fascinerats av det som berättats. I så fall är du lurad, du har gått på fake news. Sådana sprids av enskilda individer, politiska grupperingar och anställda ”nättroll” i statliga eller privata lögnfabriker över hela världen.
Falska nyheter och osanna fakta kan på sikt bli förödande för demokratiska länders trovärdighet och framtid. Var därför alltid skeptisk och ifrågasättande till uppgifter och nyheter på nätet. Ofta räcker det med några enkla sökningar för att avslöja ljuget. Hade jag stött på detta blogginlägg hade jag genast googlat på några av stenarna, djuren och växterna i texterna. Bluffen skulle då genast vara avslöjad. Några ytterligare tips för att avslöja falska nyheter och felaktiga fakta hittar du här.
Historisk djupdykning – strandstenar exemplifierar fake news.
Lokalhistorisk djupdykning – vi har läst Lars Henells bok Albrunna förr och nu.
Februaricykling – en hojrunda på Gubbmonarken gjord 7 februari. Nu är det dags att börja trampa på allvar…
Över floden in bland träden – vi åker vattenrutschkana rakt ut i Kalmarsund.
Ölandsraset ut i Kalmarsund fortsätter – hur länge finns Öland kvar?
Vill du se skarv kan du ta dig till södra piren i Grönhögen. Där sitter ofta ett 40-tal fåglar. De är svåra att komma nära, och med bara en vidvinkelkamera är de omöjliga att få på bild. Desto tydligare syns deras lämningar…
Ingen kan ha undgått nyheten att Cementa i Degerhamn snart krymper verksamheten till ”nästan ingenting”. Oron på hela södra Öland är stor; Cementa har under många decennier varit motorn i bygden. Finns ett liv efter Cementa? Den som överlever får se…
Cementa i Degerhamn är en gammal fabrik. Bolaget bildades 1886 och produktionen började 1888. Hur många ton man tillverkat under alla 131 produktionsår är omöjligt att säga då produktionsmängderna har ökat över tid. Första året tillverkades runt 6 000 ton per år att jämföra med de 300 000 ton per år som produceras i dag. Om vi fabulerar fritt och och räknar med ett snitt på 150 000 ton per år under 131 år skulle den totala produktionen hamna på smått ofattbara 20 miljoner ton (20 000 000 ton).
En handskada i en cykelvurpa gör det svårt för mig att skriva på tangentbord. Därför publiceras bara ett inlägg under följande vecka – en film om Cementa i Degerhamn. Den läggs ut i morgon måndag klockan 12.
Måndag veckan därpå kan du läsa recensionen av boken Albrunna förr och nu, skriven av Albrunnasonen Lars Henell, inte bara författare utan också VD, biolog, kassabiträde, butikschef, växtodlare och springsjas på Albrunna Perenner.
En summering av vår senaste enkät: Har vi en bra regering nu?
50 läsare tyckte till och resultatet nedan uppnåddes 00:00 den 31 januari.
– Gud ville att Trump skulle bli president!
Jo, det är sant. En människa har sagt så. En vad jag förstår mentalt frisk människa har sagt så. Hon heter Sarah Sanders och är Vita husets pressekreterare i president Trumps kabinett.
Men ok, vi har religionsfrihet och var och en får tro på vad hen vill. Det finns tusentals gudar att upphöja till den enda. Man kan även tro på vitten, troll och stjärntecken, flisor, astrologi, järtecken – ja till och med på tomten.
Jag blir därför glad då jag läser Barometern i dag: Antalet medlemmar i Svenska kyrkan minskar. Nybro pastorat har tappat över 2 000 medlemmar på sju år. Det är ett friskhetstecken, en åsikt som naturligtvis inte delas av kyrkan.
Kyrkoherde Lars Ström säger:
”_ _ _. Kyrkan vill ändå förmedla ett hopp för framtiden, vi har en berättelse som för oss genom livet och in i döden.”
Där ligger tragiken: Hoppet om ett nytt liv, sannolikt ett bättre, häftigare, skönare, inte så jobbigt som detta. Denna tro förminskar uppskattningen av det pågående livet. Om inte denna tro på något ”dunkelt kommande liv” fanns och ständigt, ständigt utlovades, skulle människan bli djupare förankrad i det liv hon nu lever. Hon skulle vårda det bättre och livsnjutningen skulle bli sannare.
I vårt land är staten lyckligtvis skild från kyrkan. Men religionens iskalla grepp ute i världen är på många ställen förödande. På ett av tusentals såna ställen kan man säga att ”Gud ville att Trump skulle bli president”.