bygga/riva

Kanske är det min ungdoms byggen av linstyrda flygplansmodeller som spillt över i en lust att dokumentera både sånt som växer och sånt som faller i bitar. Ett bygge kunde ta veckor. En totalkrasch kunde ske redan fem sekunder in i den första provflygningen. Att se något ta form och växa mot skyn är spännande, liksom rivandet och blottläggandet av något som tidigare varit oåtkomligt, mystiskt, täckt av en fasad.

I Grönhögens hamn har ett sådant ”plocka-ned-i-bitar-arbete” pågått sedan i höstas. En smack har sågats i smulor, deflorerats, huggits i stycken. Inkråmet har successivt dragits ut ur dess inre, master och antenner pekar inte längre mot skyn utan ligger dräpta i det grönskande gräset. Det hackas och sågas, dras och skärs. Den en gång så vackra skutan är snart slaktad, historia, reservdelar, avfall, kanske till och med ett miljöproblem…

Mitt i denna rivningsmassaker glimmar det här och var till av en klärobskyr förgången tid bland rostiga vajrar, knäckta spant, söndertuggade tackel och tåg och läckande vattenpumpar och oljetråg. Nu kör vi filmen om bygget av den vackra smacken – baklänges!

Smacken har förekommit tidigare på bloggen, i november 2018. Då såg hon ut som på de två översta bilderna.

Två delar. Men de ska bli flera…

Nu ser vi knappt att det en gång har varit en fiskebåt.

Ett virrvarr av fiskesmackens inälvor blottlagda.

Hjärtat/motorn. Såna här dieselrovor brukar kunna tuffa på i en mansålder, eller två.

Oljesvarta stenar fungerade som barlast/ballast. Nu är de bara stenar igen.

Lådor, rör, kablar, reglageknappar. Skulpturen heter ”Det var en gång”.

 

 


 

 

Märkt ,

2 tankar om “bygga/riva

  1. Torbjörn skriver:

    Det är en stark rubrik. Bygga-Riva.

    Det är mycket i livet som kan innefattas av denna. Hela naturen känns som att den byggs just nu, för att senare under året tas ned igen. Om och om igen.

    Det är ju inte så ofta man kan skåda något stort som plockas ned mitt framför ögonen, som skutan i Grönhögen. Det är fascinerande.

    Bilderna berättar en historia, ett skeende, en förändring sett över tid. Samtidigt är varje bild som ett eget litet konstverk om man tar sig tid att detaljstudera dem. Mycket fina.

    Det är forskarens och upptäckarens sinnelag som kommer fram i dessa stunder.
    Vi minns skolans dissekeringar av fisk och djur vid biologilaborationer som mycket intressanta. Precis som här har uttryckts. Det finns så mycket under skalet, och bakom fasaden som går att upptäcka.

    Just nu upptäcker vi hur naturen bygger upp sig igen.
    Återseendets glädje.
    Hilsen/

    Gilla

    • degerhamn2 skriver:

      Tack för din analyserande och personliga kommentar. Så som du beskriver inlägget – så var ock min tanke bakom det! 😉
      Trots vissa bakslag bygger nu ”någon/något” upp naturen igen, ingen gud, ingen människa men väl ”någon/något”…

      soliga

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

%d bloggare gillar detta: