jag vänder blad

Hej igen, kungen.

Denna gång skriver jag dig ett öppet brev på kulturorganets blogg. På så sätt når det ut över världen, till Amerikat, Indien, Kina, Västerås – och Portugal. Mina ord slipper traggla runt på öländska och småländska blaskor med bara några tusental läsare, proppfulla med annonser, sport och förprogrammerat gränslöst Ölandssvärmeri.

Nu är jag sur på dig. 67 års vänskap är slut. Vi möttes med våra barkbåtar vid Mölnaån på Lidingö 1952. Under 1990-talet jagade jag dig en hel dag under ett av dina Jämtlandsbesök. Du lovade flera gånger under dagen att jag som Sveriges Radios utsände skulle få intervjua dig. Men icke. Du svek och jag blev dagen efter förnedrad på hela Östersundspostens löpsedel. I genomblöta kläder står jag ensam i ösregnet under ett paraply och väntar på dig i solnedgången – förgäves. Det blev första spiken i vänskapskistan.

Spik nummer två är att du varken svarar på pappersbrev eller mejl. Då får det vara. Jag har bättre vänner som ställer upp då det verkligen gäller. Nu får du klara dig utan mig. Adios, Tjabo.

Vänskapen hade kunnat bestå om du bara lyft på lur´n och sagt att cykelleden kan dras var som helst nere vid murskrället i Ottenby. Men icke. Hovets beskyddande verk säger nej till både norr- och söderomdragning och pjollrar om meter hit eller dit. Så hade Gustav Vasa aldrig regerat. Han styrde verkligen landet. Snart kan du se film på bloggen om den väg som han och hans hårdingar galopperade fram på den 7 maj 1542 ner mot Kungsgården för att hämta smör, fläsk, öl, bröd och sill till sin Dackejagande armé i Småland. Och det kan jag lova dig: Hade det skamliga murskrället stått i vägen då hade han gett fullständigt fan i om han passerat söder eller norr om det. Det var action som gällde på den tiden. I dag går allt i ultrarapid, särskilt här nere på Sydöland.

Nu mister du en gammal barndomsvän på Öland. Du gör naturligtvis som du vill. Ditt liv är ditt. Och mitt är gud ske lov mitt. Nu skiljs våra vägar för att aldrig mer mötas… Jag vänder blad och ser framåt.

din tidigare barndomskompis

 

Staffan Lagerström

 

 


 

Annonser
Taggad , ,

6 tankar om “jag vänder blad

  1. Lars Henell skriver:

    Tårarna är inte långt borta, när jag läser din innerliga berättelse om hur du gång på gång under livets gång har blivit sviken av din gamla barndomskompis Tjabo. Föga anar han dock konsekvenserna utav denna arrogans. Kan ridsportförbundet vartannat år kuppa fram någon stallskötare på sydsvenska höglandet till årets Jerringprisvinnare på Idrottsgalan, kan han nu inom något år se fram emot sitt moraliska nederlag och nesan hur han får dela ut det ytterst välförtjänta priset till sydölands opinionsbildare nummer ett, Lager, som årets Ölänning. På sin egen hemmaplan Solsidan i Borgholm, dessutom(senast år 2045 är framförhållningen). Som tung influencer i södra Albrunna är bollen nu i rullning. Det ryktas dock om att Alvarsamt-redaktionen under många års påtryckning från en viss Sune Flisa, just velat nominera honom till detta pris? Huruvida han tackat ja om han fått det är dock oklart, då han visst lär ha tackat nej till sitt eget instiftade pris ”Årets ölandsindier” under många års tid med hänvisning till varför han inte fick det redan på sin 1-årsdag? Thomas Wassberg var tydligen alltså inte först när han tackade nej till Bragdmedaljen med hänvisning till varför skidkompisen Sven-Åke Lundbäck inte fick det året dessförinnan? Nu har jag förvarnat dig. Putsa upp finkostymen ur malgarderoben. Solliden nästa!

    Gilla

    • degerhamn2 skriver:

      Badande i hämndens ljuva tårar läser jag din kommentar med våta näsduken i hand, brännvinet inom räckhåll, nödtelefonen i fickan, hållande mig i det skakande bordet. Sune har ringt. Han är överlycklig. Han stammar av eufori.

      – Äntligen har dom med knäck i luvan utsett mej till Årets Ölandsindier! Vad var det jag sa? Jag Sune Flisa slår alltid plättmunkarna – till sist. Jag ser utnämningen som en ljusets seger över det eviga mörkret. Att jag sen får skaka tass med lille Tjabo på plätten utanför hans friggebod i Borgholm ser jag som en medialt säljbar bild av kungens skamfulla abdikering inför kejsarens praktfulla kröning – en högtidsstund för världens kulturellt utsvultna, för alla som kräva människovärde och rättvisa och vet att satsa på rätt häst. Jag är rörd. Jag är tacksam. By the way… Följer nån större penningsumma med utmärkelsen?

      Jag var tvungen att lägga på. Att Sune missuppfattat hela saken krävde en snabb vit lögn som dock stockade sig och fastnade i några av de trängre hjärnvindlingarna. Hur ska jag förklara hur landet ligger? Sune kommer att fullständigt bryta ihop när han får reda på fakta. Har i hast ringt samman den i dag splittrade redaktionen för brainstorming av största storleken.

      Leni Jönsson Wackander-Kviqk, som Sune hatar, föreslår att supa honom under bordet för att sen mycket långsamt låta honom återfå medvetandet och ”som en nektarberusad fjäril sväva in sanningens beska bubbla”.

      Men det poetiska förslaget faller på geografins omedgörlighet. Sune befinner sig i Shimla, Indien. Han är redan och firar i templet, 750 mil bort.

      Det var länge sen redaktionen upplevde rådande handlingsförlamning. Goda råd är dyra. Det här kan gå fullständigt åt skogen.

      Men gudars vad brännvinet är gott… Vänta… Ska bara ta mig en stor rackabajsare till. Och en till… Mmm, det fårs blit en til… Återkommer…

      häjsäålsningshar

      Gilla

  2. Torbjörn skriver:

    En kommunikation kan aldrig vara enkelriktad om den skall vara givande.
    Så ej heller en relation. En relation måste vara interaktiv för att det skall fungera.

    Nu är det absolut rätt tidpunkt att vända Knugen Cal Gustf ryggen och gå med i RF
    Wilhelm Moberg och många andra har förklarat varför man just är republikan.

    Nu är det dags i regnskyarnas efterlängtade tidevarv.
    Hilsen/

    Gilla

    • degerhamn2 skriver:

      Så sant! I denna fråga hade Vilhelm helt rätt, även om han hade fel i andra. Kungahuset med anhang är en anakronism av gigantiska mått. Men ingen politiker vågar dessvärre säga pip. Hur skulle det då gå för kulturtidskrifter som Svensk Damtidning?

      Det är rätt märkligt att hovet totalt saknar humor. Man skulle ju kunna svara lite lajban på pappersbrevet – som de lovar på hemsidan. Men icke. Man lever kvar i medeltiden, dötrista, formella, överlägsna.

      Några droppar har fallit… Flera önskas.

      antirojala och regnistiska hälsningar

      Gilla

  3. KristinaF. skriver:

    Att skiljas är att dö en smula, men ibland är det absolut bäst. Nästa blad kan bli så mycket bättre så Heja på Staffan!

    Gilla

    • degerhamn2 skriver:

      Skrattar åt din kommentar…

      Brytningen är ofrånkomlig och oåterkallelig. Nästa blad blir vårt bästa.

      Tipsar snart om två bra böcker som jag nu läser om på studs. Har aldrig tidigare hänt. Så bra är de.

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

Annonser
%d bloggare gillar detta: