En korv med bröd, tack

Tiden flyktar, tiden går. Obarmhärtigt tickar den tick tack, hur gärna vi än ibland vill stanna den. ”Allt förbleknar och blir till dröm”, skrev Hjalmar Söderberg. I denna film cyklar vi rakt in i förgången tid, den som tvärstannade för femtio år sen. I den stora byggnaden mixas dåtidens drömmar med dagens visioner och kraftsamlingar för södra Ölands framtid. Somliga vill spara fabriken som ”en livslevande happening”, andra vill riva den för att bygga nytt.

Här inne lastades Ytong-stenen i raden av tryckkammare för att täta den porösa ytan. Här rasslade lastvagnar fram på spår för att transportera stenen till väntande fartyg i Grönhögens hamn – för resor ut i världen.

1943 drog man igång Ytongfabriken och två år senare jobbade 220 personer här. Senare sjönk produktionen och efter upptäckt av gift i stenen las fabriken ner 30 september 1971.

Följ med kulturorganet på färden in genom tidens mörka port, in mot den tid som var. Och mitt i stora hallen bland krossat spegelglas, torkade midsommarstänger, skrot, boss, golfbollar, dunkar, sand, lantbruksmaskiner och ej fungerande toalettstolar… är det inte Lasse O Månsson som står där borta vid korvkiosken?

Filmen bygger till stora delar på ljudupplevelsen. Dra alltså på volymen!

 

Se också inlägget Art Factory från 2014.

 

 


 

Annonser
Taggad , ,

3 tankar om “En korv med bröd, tack

  1. […] Ytongfabrikens gamla spårområde. I bakgrunden ser vi den gamla Ytongfabriken, i dag södra Ölands intressantaste ”muséum”. Filmen om hur det ser ut inne i den gamla fabrikslokalen ser du genom att klicka här. […]

    Gilla

  2. Åke skriver:

    Spännande filmatisering. Kokt med brödkiosken riktigt kul. Men så mycket värden som går till spillo… tyckte mig se minst två bilar och en moped, fönster och dörrar…. Fin rundvandring. Tycker det är tråkigt då byggnader förfaller…

    Gilla

    • degerhamn2 skriver:

      Tack för dina synpunkter. Kåken är både fascinerande och skrämmande. Där inne lagras mycket skräp, men också en del användbara grunkor, som jordbruksmaskiner. Att byggnaden fortfarande står där är märkligt. Men kommunen inser nog att man riskerar att dra på sig enorma kostnader vid eventuell rivning och sanering av området.

      Fabriken står inte enbart tom och händelselös. Där har hållits målarkurser och jag tror att Art Factory fortfarande har nåt slags verksamhet där. Personligen vill jag ha byggnaden kvar – som ett ”tidsdokument” och som ”ett livslevande konstverk”, som en påminnelse om att allt har ett slut och att pendeln slår. Nutidsmänniskan har alltför ofta en tendens till att bli överrationell; allt ska vara ”rakt och rätt och fint och rent och slätt”. Ett intressant liv måste rymma ”allt”.

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

Annonser
%d bloggare gillar detta: