Ju starkare solen skiner, desto svårare blir det att fotografera. Kontrasterna, skillnaderna mellan ljus och mörker, är enorma när sommarsolen gassar. Ingen kamera i världen klarar av att återge allt i både bildens mörkaste och ljusaste delar. Du ser detta fenomen på exempelvis TV-sända fotbollsmatcher i solljus. Bara en del av planen blir korrekt exponerad, antingen den i sol eller den i skugga – aldrig båda samtidigt. Och detta trots att dessa kameror kostar ”förmögenheter”.
Utan bildbehandlingsprogram med lokala justeringsmöjligheter är det svårt att få till fulländade bilder av motiv i starkt solljus med djupa skuggor. Enda chansen att klara skivan blir att ta till sig mitt enda fotoråd:
Fotografera människor och föremål i skuggan. Då slipper du förvridna ansikten, kisande ögon, överexponerade ljusa kläder och hemska slagskuggor.
Även mycket enkla kameror klarar av att mäta ljuset i skugga. I starkt solljus blir det mycket svårare. Så länge du fotograferar i skuggan kan du sluta läsa här…
* * *
Men om du trots allt ska fotografera i starkt solljus får du räkna med trubbel. Tar du bilderna direkt ur kameran utan att bildbehandla dem blir bilderna som de blir. Ibland hyfsade, sällan bra och aldrig perfekta.
Behandlar du dina bilder i program utan lokala justeringsmöjligheter blir bilderna bättre än i fallet ovan, men sällan perfekta.
Enda möjligheten till perfekta bilder i starkt ljus med djupa skuggor är att använda ett bildbehandlingsprogram som tillåter lokala justeringar. Du mäter då ljuset i bildens ljusaste del. Du får då perfekt teckning i de ljusa partierna. De mörka blir dock underexponerade, men det är lättare att fixa till underexponeringar än överexponeringar. Grov överexponering går inte att rädda.
Se bilderna nedan från kyrkogården i Gräsgård. Att hitta nåt slags mellanting i ljusmätningen mellan ljusa och skuggiga bilddelar fungerar sällan bra. En utfrätt bilddel förblir utfrätt.
PhotoShop och Bridge har verktyg för lokala justeringar. Enklare program har inte den möjligheten. Gratis bildbehandlingsprogram hittar du här. Jag föreslår Gimp. Det är tyvärr svårt. Men det innehåller möjligheter till lokala justeringar för dig som vill utveckla din bildbehandlingskonst. Du hämtar det här.
* * *
Den nedan föreslagna metoden går bara att använda i bildbehandlingsprogram som har verktyg för lokala justeringar.
Här är ljuset mätt över hela bilden. Resultatet blir överexponerade, för ljusa, gravstenar i bildens mitt. Teckningen i stenarna är utfrätt. Det går inte att läsa texten på dem, eftersom ”det som inte finns, finns inte”.
Här är ljuset mätt i bildens ljusaste delar, alltså vid gravstenarna i bildens mitt. Gravstenarna är perfekt exponerade, medan resten av bilden blir alldeles för mörk, underexponerad. Med den här bilden som utgångspunkt har du alla chanser att få till en bra bild i Gimp, PhotoShop eller Bridge eller annat program med lokala justeringsmöjligheter…
Gravstenarna i bildens mitt var korrekt exponerade redan från början. Nu gäller det bara att ljusa upp övriga bilddelar, de som var underexponerade. När det är gjort är hela bilden rätt exponerad. Jobbet gick på femton sekunder i PhotoShop.
Jag har skrivit om min barndom på 40-talet .Det är som Fattigsverige. Alla hade det fattigt
dåliga bostäder . Vi barn tänkte inte på det. Vi bara lekte, som alla barn gör,obekymrade.
Tack för länken. ska läsa den. Om du vill läsa min berättelse kan jag skicka den.
GillaGilla
Så var det. Alla var fattiga. Det berättar Tage Nilsson om i en liten film på bloggen. Du kan se den här:
https://alvarsamt2.wordpress.com/2016/12/12/tage-minns/
Din berättelse… Är den digital så du kan mejla den? Eller måste den åka gammalpost? 😉
GillaGilla
Jag kan mejla den. Om du har tid och lust att läsa Min öländska barndom.
GillaGilla
Jag läser den gärna. Mejla den till: alvarsamt@yahoo.se
Tack på förhand!
GillaGilla
Bästa Alvarsamt! Roligt att se att du är tillbaka med dna fina bilder och tips att bli bättre på att fofografera. Min man och jag satt och talade om framtiden för Degerhamn efter Cementas nedläggning. Är det bara utvandring som gäller. Den lilla byn har bara haft en industri att lita sej till. Så kom den stora vargen och slukade fabriken. Jag minns min barndom i Södra Möckleby. Då på 50 och 60-talet flyttade ungdomarna från orten så fort de gått ut skolan. Det fanns inga jobb. Så gjorde även jag. Flyttade för att få jobb. Nu är jag
pensionär och bor i Nybro. Intresset för min gamla hembygd är oförändrat.
Vi besökte Degerhamn efter midsommar och åkte långväg till museet vid hamnen.
Vänligen Kerstin Stenström. Nybro
GillaGilla
Tack för fin kommentar, Kerstin. Jag kan trösta dig med att livet nog rullar på även utan Cementa. Nu gäller det att tänka nytt och annorlunda. Men visst är det tufft. Men så är det i nästan alla glesbygdskommuner.
Visst är museet en pärla!? Jag kan tänka mig att många minnen väcktes där.
soliga hälsningar
från
Staffan
GillaGilla
Tack för din kommentar till mitt inlägg kl 12 på natten.
Jag är född i Kvarngården vid början av samhället. Min farfar och far var mjölnare,
Pappa avvecklade malningen i början på 1960-talet. Då skötte han om Sparbankens
kontor i Degerhamn. När 5-bussen skulle komma cyklade vi barn till Trofasts och
tittade på vem som ev. kom med bussen och postsäckarna som lastades av.
Astrid Andersson var med hon kom från jobbet på SEbanken i Mörbylånga. Hennes dotter bor i Degerhamn, Gunvor(Backlund).Jag fick massor med minnen på museet,
som du sa.
Med vänlig hälsning Kerstin Stenström/Nybro
GillaGilla
Det du berättar hände för inte så länge sen… Trots det känns det som ”tusen år sen”. 😉
Kvarngården finns kvar. Och Gunvor Backlund känner jag rätt väl. Men säger man Gunvor vet ingen vem man syftar på. Säger man Gugge vet alla.
Du vet väl att Lars Henell har skrivit en bok om bygden. Den kan rekommenderas. Blogginlägg om den hittar du här:
https://alvarsamt2.wordpress.com/2019/02/18/bok-for-olandsalskare/
Det regnar i dag men soliga ändå!
Staffan
GillaGilla