Denna ytterst alldagliga bild visar min enkla långfärdscykel. Mycket intressantare än cykeln är den bara drygt tändsticksaskstora kameran som tagit bilden, en actionkamera, GoPro 6. Den används nästan uteslutande som videokamera, men jag blir alltmer imponerad av dess stillbildskvaliteter. Bilden är tagen nästan rakt mot solen. Trots det blir teckning och kontrast bra. Eftersom kameran saknar blixt är det märkligt hur väl kameran tecknar föremål i skugga, som cykeln och cykelväskorna, liksom planket. Med många andra kameror skulle dessa ytor bli sotsvarta, i silhuett. Tilläggas skall att stora delar av bilden är bortskurna upptill och nedtill, runt hälften av bildytan. Trots det är kvaliteten imponerande. Bilden togs under eftermiddagen i det perfektaste av alla väder: 22 grader, sol, medvind hem! Frågan är om dagen blir sista högsommardagen – för den här gången?
alvarsamt2 
Känns igen.
Ibland när vi tar bilder med våra kameror och sedan går över till mobilerna, så förundras vi ofta över hur bra bilderna blir med den lilla ”manicken”.
GillaGilla
Fotografin har helt förändrats. Forna tiders jobb med ”pjatten” (eller konstfullt formade händer) under förstoringasapparaten i mörkrummet är nu utbytt mot ”databehandling” av bilden, främst framhävandet av detaljer i de skuggiga partierna och dämpning av de ljusa. Med en konventionell digital- eller analog kamera skulle exempelvis cykelväskorna bli helt svarta i den aktuella bilden. Jag minns också hur man minskade kontrasten genom kortare soppningstider av filmen – och ökade den med längre. Det var inte bättre förr men det är sämre i dag. 😉
GillaGillad av 1 person
Det där uttrycket använder jag då och då.
Tycker det är klockrent! 🙂
GillaGilla
Ja, visst är det. Men det gäller att snåla med det så det inte blir uttjatat.
GillaGillad av 1 person
– En fantastiskt bra bild. Skärpan i havets solglitter. Ljuset och samtidigt skärpan i motljusets skugga…
…nej, men vad är detta för upprepningar?…
Det första man ser och stannar till vid är just skärpan i bilden och den gnistrande upplevelsen av den.
Alla dessa tankar hade redan formulerats i hjärnan innan ögonen gick ned i texten och fick allt detta skrivit på näsan, eller någonstans…
Det gick alltså inte att bara svälja mina formuleringar utan de måste ut, fastän det blev upprepningar.
Ursäkta en ung man!
Kompositionen blir fulländad när horisontlinjen överstiger staketets linje tillräckligt mycket så att de inte går ihop eller blockeras. Snyggt!
Denna Din Ark överstiger namnen i Kapitalet i skönhet och funktion och pålitlighet!
Hilsen/
GillaGilla
Unge man, du är ursäktad. Du ska ha all heder av att försöka ge uttryck för känslor inför en bild. Det är inte många som orkar, eller ger sig tid att göra i dag.
Monarken rullar vidare mot nya äventyr…
soliga!
GillaGilla