sagan om ölands undergång

Öland – en undergångssaga om ön som gick till botten

föredrag av Ludwig von Ampel, historiker
Inträde: 30 Euro

Så stod det på affischen och eftersom mina förfäder lär ha härstammat från Öland gick jag på föredraget, en skakande upplevelse som för evigt skulle förändra min uppfattning av människans så kallade ”utveckling”. Vi var runt 4 000 åhörare i Stora Symfonisalen i Bryssel denna tisdag 15 oktober 3476 efter Kristus.

Ludwig von Ampel inledde sitt föredrag med den erfarne dramatikerns kunskap om hur man trollbinder en oinsatt publik i ett svårt ämne. Medan han pekade på en stor svävande självlysande xyklodopedisk karta sa han:

– Här vid porten genom den förhatliga muren tvärs över södra spetsen på den ö som en gång hette Öland har vi genom lasergrävning genom ett 114 meter tjockt istäcke på ett djup av 2 343 meter hittat 345 människoskelett, drygt 4 000 så kallade cyklar och drygt ett dussin dossierer brev, protokoll och dagböcker.

Det gick ett sus genom den pärlglittrande Stora Symfonisalen. Ludwig von Ampel tog ett djupt andetag och fortsatte…

– Det vi under mer än tio års grävande har fått kunskap om är ett helt folks undergång och fall. Här levde en till synes lycklig befolkning som på några få år tappade tron på framtiden och gick under i – vad jag vill kalla – en sofistikerad, planerad, lögnaktig och misskött utvecklingsdröm strösslad med falsk tro, hopp och svekfulla felberäkningar. De styrande myndigheterna tycks på kort tid ha tappat greppet om utvecklingen och katastrofen gick inte att undvika. En hel ö gick till botten, dränkt i lögner och falska förhärliganden, framför allt av dom så kallade gammalmedierna men också av den styrande eliten och dess välavlönade småpåvar som levde gott på så kallade projekt, en arbetsform som i den moderna världen avskaffades redan under Cybereran, för ungefär 1 500 år sen.

Det gick nu att ta på luften i salen. Allt kändes fuktigt och klibbigt. Publiken var tagen, någon snyftade tyst. Och det skulle bli värre. Historieprofessor Ludwig von Ampel torkade svetten ur pannan med en EU-näsduk och fortsatte:

– Mycket på den här ön hade under lång tid misskötts, speciellt i söder. Riket Sverige styrdes av en lat och oduglig så kallad kung och hans rövslickare inom de myndigheter som utåt kallades demokratiska och folkliga, men som i grunden var maktens lydiga piskor och bilor. Detta sjuka maktförhållande kunde upprätthållas – och tidvis utvidgas – genom dom så kallade gammalmediernas oförtröttliga förljugenhet och skönmålning av maktens klåpare och misstag, ofta under tillgjorda så kallade evenemang och folkliga nöjen. Ett av dom allra värsta lär ha kallats Victoriadagarna, då den stackars oinformerade och obildade befolkningen tvingade sina egna barn att ge makten presenter för att själva få den himmelska nåden att få ta på en livs levande prinsessa (prinsessa = kvinnlig motsvarighet till prinskorv, en på denna tid uppskattad delikatess).

Tre eller fyra ur publiken brast nu ut i hjärtskärande hulkanden, en av dem fick ledas ut av sjukvårdspersonal medan tre andra svimmade och blev liggande livlösa på golvet. Men vad skulle Ludwig von Ampel göra? Han kunde bara fortsätta föredraget, hur hemska effekterna än såg ut att bli.

– För att göra en lång historia kort ska sägas att räddningen en tid tycktes nära, men otur och gammalmediernas cyklopiska syn på tillvaron störtade till slut hela ön i fördärvet, stönade Ludwig von Ampel och torkade sig åter i pannan med den röd-vita EU-näsduken, medan nya offer i publiken bars ut på bår, vissa gråtande, andra skrikande till hemska spasmer och stinkande uppkastningar…

– Kulmen nåddes nån gång runt mellan 2020 och 2040 då makten tagits över av en frispråkig härförare vid namn Sune Flisa. Han var den tidens ouppnåeliga svärmorsdröm, alltid med sina medmänniskors bästa i sinn. Kort efter sin kröning till Överpresident af Öland manade han den tidigare makten och de kvarvarande så kallade myndigheterna till möte vid murens glugg för den tidens kostig, väg 136, i en trakt som då kallades Ottenby. Här utspelades så Ölands blodbad och ön sjönk som en klappersten i havet för att aldrig mer visa sej, berättade Ludwig von Ampel medan tårar rullade nedför hans bleka kinder…

Hela publiken hade nu fallit i gråt och öppen klagan. Människor föll omkull till höger och vänster, det hela liknade ett väckelsemöte där andar, troll och gudar tävlade om den tillgjorda maktens verktyg för att återställa ordningen. Röd-och-vit-klädd ambulanspersonal hämtade dussintals avsvimmade, la dom på lasermotordrivna flygbårar som sattes på kurs mot akutavdelning 532 på Brysselsjukhuset. Andra ur publiken kaskadspydde och fick duschas med hyperfentoxidelikromat för att inte smitta med det dödliga så kallade Fyr till fyr-viruset, vars fruktade verkan var att skjuta upp allt som går att skjuta upp – för eviga tider!

Ludwig von Ampel tog åter sats… Hans stämma vibrerade av sinnesrörelse:
– Ja, ett till synes oskyldigt projekt tog slutligen livet av ön, stammade han…

– Det var ett så kallat cykelprojekt som orsakade den snabba undergången. Den tidigare makten hade planerat en led av nåt slag för folk att cykla på – på så kallade cyklar, ett slags enkelt fortskaffningsmedel för fattigfolk, som inte hade råd med den bilpark makteliten omgav sej med.

– Överpresident Sune Flisa hade kallat till mötet vid murgluggen och många tusen så kallade cyklister hade infunnit sig, liksom horder av politiker och ämbetsmän som fått handfasta order av Överpresidenten Flisa att infinna sig för avsked, bikt och botgöring.

Föredragshållare Ludwig von Ampel grät nu öppet. Han snorade och snörvlade men med sin professionella attityd tog han åter kommandot över sig själv:

– Genom fynd av mejl, protokoll och beslut har vi tidsbestämt mötet – och Ölands undergång – till nån gång mellan 2020 och 2040. Mycket av det som hände under mötet berättar jag om i mitt nästa föredrag här om tio dagar, men kortfattat kan jag redan nu säga att Överpresident Sune Flisa tycks ha intagit en filantropisk och förlåtande inställning till maktens alla tillkortakommanden. Men samtidigt krävde han nya tag, ärliga beslut och kraftfulla arbetsinsatser för Ölands bästa…

– Från Överpresidentens långa kravlista har vi med hundraprocentig säkerhet hittat bevis för krav om kungens omedelbara abdikering, avsked för alla öns projektledare och alla myndigheters byrå- och mellanchefer. Den så kallade Länsstyrelsen lades ned på platsen och blev för evigt förbjuden. Även en stor mängd lokala politiker avskedades på fläcken. Dom fick nu speciella mössor fastlimmade på sina huvuden till folkets högljudda jubel. På mössorna stod ”Jag inser att livet inte är evigt, och jag lovar att aldrig mer göra om det”.

Nu utbröt panik i den vackra Stora Symfonisalen i Bryssel. Folk skrek ut sin ångest, raglade än hit, än dit i till synes häftiga psykotiska anfall. Sjukvårdspersonal vällde in i allt större grupper för att åtminstone lindra plågorna för de svårast lidande… Fasansfulla scener utspelades framför våra ögon, så hemska att vi underlåter oss att försöka återge dem…

Dagen därpå berättade mediaappentuppenpuppen Bryssels Röst att 2 343 personer ur publiken fortfarande vårdades på sjukhus, och att historieprofessor Ludwig von Ampel hade avlidit i en hjärtattack, sannolikt uppkommen i akut empati med de stackars människor som följde med ön Öland ned i bråddjupet för många tusen år sedan…

Det andra föredraget om Öland – en undergångssaga om ön som gick till botten fick följaktligen ställas in. Ännu i dag vet vi därför inte vad som egentligen hände på det fasansfulla mötet nere vid murskrället på södra Öland en blåsig oktoberdag i tidernas begynnelse. Kunskapen om orsak och verkan gick plötsligt förlorad vid historieprofessor Ludwig von Ampels tragiska död.

Hugwald Claes Andersen
kallad H C Andersen
sagoförfattare
Märkt , , ,

2 tankar om “sagan om ölands undergång

  1. Anonym skriver:

    Spännande och ruskig läsning: Saknar dock det betydelsefulla mellanspelet ”Kraftsamling södra Öland” – ett heroiskt försök att rädda ön genom en enorm satsning ledda av en av de många sk projektledarna. Vill också anmäla en avvikande synpunkt när det gäller det
    rojalistiska inslaget. Kungafamiljens insatser att rädda ön borde hyllas i stället för att som
    föredragshållaren förringa deras insatser. Kanske föredragshållaren påverkats av gammelmedias, med Östra Småland i spetsen, illasinnade politiska vinklingar.
    Tack för många kul inslag. Ta hojen upp på östra sidan där finns livet och förhoppningarna
    om det eviga och lyckliga livet. Inga domedagsprofetior.

    Gilla

    • degerhamn2 skriver:

      För att börja från din kommentars slut. På östra sidan är jag i stort sett varje dag. I morgon kan du exempelvis se undervattensfilm från Seby läge.

      Om Kraftsamling Sydöland finns i dag inte mycket att tillägga. alvarsamt2 vill ha utveckling av södra ön. Men en sån får man inte med ord, inte med försköningar, inte med ett evigt rapande av alla fantastiska möjligheter som finns här. Jag har haft många anställningar men också drivit flera företag, och jag vet hur svårt – men intressant – det är att jobba fram ett infall från ax till limpa. Men alla ska veta att det kräver jobb, jobb och mera jobb och att tillvaron och marknaden många gånger är hårdare och svårare än man vill inse. Därför är vi i alla sammanhang motståndare till den i tiden så populära ”automatiska optimismen” som målar allt i rosa när verkligheter är allt från vit till svart. alvarsamt2 förespråkar måttfullheten i alla slags bedömningar. Därför väger vi alltid orden på guldvåg. 😉

      Att kungafamiljen arbetar för att rädda Öland får du stå för – utan vårt medhåll. Den är en antikvitet, en anakronism av sällan skådat slag. Att man för ett miljardstort apanage (se länken längst ned) säger lite rätta ord i olika sammanhang och klipper lite band och överhuvudtaget försöker smälta in i en tid som för länge sen har sprungit ifrån både familjen och dess livsstil är endast sorgligt att skåda.

      Självklart vill Tjabo ha kvar sina hjortar och små Ölandsstugor både i norr och i söder. Självklart vill Victoria fräsa runt ön i sin nya av oss betalda båt och självklart vill lillprinsen ratta snabba racerbilar. Vilken yngling skulle inte vilja det – utan att jobba, bara säga de rätta sakerna vid de rätta tillfällena – även om kungen blivit något av expert att bryta mot just den regeln. Vi tycker inte att det är illasinnade vinklingar att vilja modernisera de mossigaste delarna av vårt samhälle, och därför kapa banden med förlegade institutioner som genom folkets ringa makt hållits vid liv av en diskret elit, ity den främjat denna elits liv och leverne…

      Nu vänder vi blad! alvarsamt2 har aldrig publicerat domedagsprotetior, bara sagor. Vad sen gammalmedierna gör och har gjort struntar vi blankt i. De är lika förlegade och lismande som kungahuset och tron på den eviga optimismen! 😉

      Leve Ölands östra sida! Leve de fria åsikterna! Leve måttfullheten! Och tack för beröm om kul inslag!

      Sune Flisa
      chefredaktör

      https://www.aftonbladet.se/debatt/a/MgkE7K/kungafamiljens-riktiga-kostnad-11-miljarder

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

%d bloggare gillar detta: