Kvällens utlovade långfilm kanske inte kan visas förrän i morgon bitti. Orsaken är Youtubes oväntat utdragna komprimering av rullen. Den processen gör att filmen just nu ser ut som ”rörlig gröt”.
Alltså: Filmen läggs ut så snart den tekniska kvaliteten är ok. Om det blir under kvällen eller tidigt i morgon bitti återstår att se.
Om du inte kan se filmen förrän i morgon ber vi tusen gånger om ursäkt. Kan du se den i kväll blir vi glada. 😉
I dag kom de, fyra politiker och kommundirektören, till Kraftsamling Ölands lilla kontor i Södra Möckleby City.
Intressanta samtal fördes mellan fem besökare och maktens representanter. Ämnen som diskuterades blev äldreboendet vid Alungården, ”tappade sugar” i Grönhögen, ockerhöga kommunala avgifter för ansökning av strandskyddsdispens, KLT:s snåla turlista, omvårdnaden av Bergstigen, eventuell kommunal IT-hjälp och parkeringssvårigheter vid busspendling mellan Färjestaden och Kalmar.
Kommunalrådet Matilda Wärenfalk lät försiktigt pysa ut en nyhet om just parkeringsproblemen genom att nästan ljudlöst yppa ”det kommer en lösning där man kan parkera säkert”. Men Matilda sa bara A och ingen lyckades få ur henne B.
Kulturorganet gjorde tre intervjuer. Svaranden är kommundirektör Ann Willsund, oppositionsrådet Henrik Yngvesson och projektledare Ulf Kyrling i Kraftsamling Sydöland. Ämnet var cykelleden Fyr till fyr. Du ser intervjuerna här på kulturorganet om några dagar. Men vi rekommenderar att först se kvällens filmpremiär om en cykeltur utmed två av de sex ofullbordade sträckorna på södra Öland. Först då förstår du hur långa sträckor som ännu bara är önskedrömmar, speciellt som pengar lär saknas.
Det är viktigt att slå fast att det söder om Kastlösa endast har anlagts en mil cykelled – och den lades för tre eller fyra år sen. Vad än politiker och folk i projektet säger saknas i dag sex delsträckor av leden på södra Öland. De är tillsammans drygt tre mil. De sex är: Albrunna, Ventlinge, Grönhögen – Karl X mur, Karl X mur – Ås Camping, Ås Camping – Solberga och Solberga – Skärlöv.
I kväll visar vi långfilmen om en cykeltur mellan Skärlöv i norr och Ås Camping i söder. Filmen kan antingen ses som en stillsam semestertripp genom ett höstlikt landskap på sydöstra Öland, eller som ett fridfullt men ändå fränt angrepp på beställarnas omoraliska skönmålning av det cykelprojekt som krackelerar framför våra ögon…
Därpå publicerar vi en krutosande bredsida mot gammelmediernas minst sagt bedrägliga sätt att beskriva verkligheten för sina stackars läsare.
Efter det tar kulturorganet långledigt. Inte ett enda inlägg kommer att se dagens ljus på minst en hel vecka. Vår undrarskara (ett av jernis uppfunnet ord) hänvisas då till gammelmediernas lömska sagor, töntiga serier och felaktiga siffror…
Det stora isberg som bröt sig loss från Nordaustlandet på östra Svalbard den 14 augusti siktades i går vid Ölands södra udde. Isberget, av glaciärforskare döpt till Uno-14-08-19, drev i går eftermiddag långsamt in från Bornholm där berget 21 oktober slog i kusten vid Dueodde och rev med sig ett antal fiskkuttrar, bryggor och det polska bulkfartyget Imrod ut i havet. Imrod om 17 560 ton sjönk senare strax utanför Svaneke, Bornholm på 90 meters djup. Ingen besättning fanns vid tillfället ombord och ingen människa skadades på land eller till sjöss.
Isbergets mått är gigantiska. Det är 5,4 kilometer långt och 2,3 kilometer brett. Dess höjd uppskattas till 190 meter, men bara runt 40 syns ovanför vattenytan. Vikten är kalkylerad till ofattbara 670 000 000 000 ton.På sin väg norrut seglade Uno-14-08-19 cirka en distansminut från Ölands södra udde åt nordost i en fart av 0,4 knop. Isberget bevakades av enheter ur den svenska örlogsflottan.
– Hade Uno kommit närmare Öland än en halv distansminut hade vi öppnat verkanseld mot honom, berättade kapten Ivan Holmgren för kulturorganet på en knastrig telefon från HMS Norrköping.
Även från stranden nedanför Albrunna iakttogs isberget. Detta foto togs av fiskaren och fågelskådaren Ilko Juster klockan 15:57. Isberget har här börjat driva bort från Ölands södra udde. – Då kunde jag äntligen andas ut, berättar Ilko.Uno-14-08-19 är nu på drift mot södra Gotland dit det beräknas anlända sent söndag kväll. Gotländska hemvärnet minerar just nu farvattnen väster om sträckan Rivet i söder och Hoburgen i norr.
Kulturorganet följer förstås dramat från både sjön och luften. Planer finns på att fotografera isberget från drake, så kallat Kite Aerial Photography, KAP.
Det kom ett mejl till redaktionen. Avsändare: Sune Flisa, vår chefredaktör. Han vill att vi publicerar det – som en varning inför morgondagens visning av en fem kvart lång cykelfilm med politiska och mediala undertoner. Vi lyder. Vi har inga val.
Högt ärade kamrater och lata underlydande.
Det blev en enastående tillställning här i Shimla i går. Intet öga var torrt. Det plaskade och skvalade. Och skrattsalvorna ekade som smattrande kastanjettvibraton genom den enorma biografen, Palladium Sune Flisa Art Film Cinema.
Kulturinrättningen hyste över 5 000 Ölandsintresserade åskådare. Förväntningarna var enorma. Sus på sus gled fram genom hetluften späckade med dofter av billiga deodoranter och heliga kor, i hast uppäten vitlökssallad och tre dagar gammal risvinsbakfylla. Då ridån äntligen vek undan och den första scenen visade den gamla nötta järnvägsbanken i Skärlöv förstärktes förtrollningens grepp ytterligare. Många stönade av Ölandsupphetsning och tallriksstora ögon fick glasögon och linser att hoppa iväg som kängurur eller krackelera likt glasvaser i slapstickfilmer. Spontana applåder fyllde detta konstens gyllene tempel, bärande mitt sköna namn och även vi som inte är religiöst befruktade kände guds en aning diffusa men oemotsägliga närvaro. ”Gudar dras till andra gudar”, är ett ordspråk här i Shimla som jag finner sant.
Fem kvart senare låg många ur publiken utslagna på golvet. Andra irrade omkring med dimmig blick och frågade var man kunde finna en läkare. Vissa bad om vägen till andra gudar, somliga bönade knästående om vägen till helvetet. Filmen om Fyr till-fyrprojektets lögner och de lokala gammelmediernas skönmålningar är i dag på allas läppar. Tidningarna är knökfulla med en blandning av fördömande åsikter och uppriktig förvåning. Hur kan befolkningen på den lilla ön öster om Sverige överleva? Hur står den ut med den trasiga världsbild som gammalmedierna målar upp med penslar lånade av maktens skenheliga solochvårare? Att Sverige är politiskt korrupt visste vi, men att även gammelmediernas viktigpettrar lånar sig till att bjuda upp makten till hopplöshetens tiggartango i hopp om ännu större presstöd till sina anemiska blaskor förvandlar den tidigare ljusa bilden av Sverige till en skräckmålning som får Munchs Skriet att framstå som en lustbetonad avbildning av lyckans gudinna Felicitas! Barometern kammade hem noll i år, men Östra Småland, den rackarn, håvade in över 13 miljoner skattekronor från sina fattiga läsare (Tilläggas skall att kulturorganet aldrig har fått ett öre).
Ja jisses, vad en enkel cykelfilm kan åstadkomma då den visas för en mogen och kunnig publik. Nu hoppas vi på ett liknande mottagande när den sent i morgon kväll går upp på kulturorganets moraliskt kritvita duk. Men ha för guds skull sjukvårdspersonal och psykosvana hjärnskrynklare i beredskap!
Låt mig sluta med vad den kände filmkritikern Mandar Banerjee skriver i dagens Shimla News:
”Invånarna på Öland lever i dag under värre förhållanden än vi gjorde under engelsmännens tyranni i början av 1900-talet. De förs ständigt bakom ljuset av suspekta band mellan kommuner, mellan kommuner och medieföretag, mellan mystiska klubbar med klärobskyra mål, mellan hemliga sekter i strängt hemliga konglomerat där alla samtal förs i nedsläckta rum med krypterad kod. Monarkin samarbetar med sina mörkerkrafter, kyrkorna med sina. I hundratals år har ölänningarna tryckts ned, hotats, piskats fram av en egenmäktig maktapparat – utan hopp om nåd, utan hopp om förändring eller framtid. Efter att ha sett denna storartade film kan jag bara konstatera att ölänningarna dessvärre har framtiden bakom sig.”
Ja, vad säger ni kollegor? Här kan dom verkligen tala klarspråk. Det är annat än i gamla genomsotiga Svedala. Undra på att jag mår så bra här. Jag blir tjugo år yngre bara jag landar på Shimla Airport och möter folkets glädje och uppskattning och får ta emot deras gåvor.
I sanning ska sägas att jag blir trettio år äldre då jag åter måste slå upp flygplansdörren på Kalmar Öland Airport – och ytterligare tio år äldre då jag sparkar upp dörren till redaktionen för att stirra in i era glåmiga ansikten och tvingas läsa era så kallade artiklar som verkar hoptotade av limberusade femåringar på dagis.
Nå ja, kamrater. Inte deppa nu. Sune skämtar lite bara.
Med Shimlas sol i mitt vackra ansikte hälsar jag eder alla välkomna till morgondagens omvälvande cineastiska upplevelse på kulturorganets välputsade storbildsskärm.
Tio nya jobb har tillkommit och nio nya företag har startats på Sydöland under året.
Det skriver Ulf Kyrling i ett svar på kulturorganets frågor om hur det går med projekt Kraftsamling Sydöland.
Tidigare i år gjorde vi en film om projektet. Du kan se den här.
Förhoppningsvis återkommer vi med en uppföljningsrulle före årsskiftet…
I´m Worried heter en gammal bluesdänga med Elmore James.
Men det är inte bara Elmore James som är oroad. Även jag är det. Vi är ju i krig – för första gången på över 200 år.
Krigsförklaringen kom i söndags. Lede fi kom från kortsidan. Ett lömskt och oväntat anfall. Anfallsmålet gick till omedelbar motoffensiv. Målet: Hemmastå.
Salvorna ekade från vänster till höger, från höger till vänster. Två arméer besköt varandra med tyngsta möjliga artilleri. Blodet flöt. Krutröken låg lika tät som i Lützen. Gustav II Adolf hette nu Magnus Pehrsson. Albrecht von Wallenstein hette Joakim Persson.
Kanonmullret skildrades på nästan hela förstasidan i Östra Smålands måndagsutgåva. Ångrar inget sa försvarsminister Pehrsson. Östran la också upp det förfärliga slaget på nästan ett helt uppslag på sporten. Plus hela sportens förstasida. När ska kriget även erövra ledarsidan?
Frågan är berättigad. I dag utvidgades kriget. Eskalerade som det heter nu för tiden. Östra Småland skriver ett nästan ett helt uppslag om det fasansfulla blodvite som sker framför våra ögon. En krigskorrespondent på plats konstaterar Alla ville väl med ändå blev det så fel.
Ja, så är det. Man vill så väl. Man är mån om andra. Men krig är aldrig roliga, hur väl man än vill.
Därför lägger jag på I´m Worried med Elmore James igen.
Och ger blanka fan i Kalmar FF.
Vi tittar åt norr. Det röda huset är Segerstads stationshus vid den nedlagda järnvägen mellan Ottenby och Böda. Banvallen fortsätter till höger om muren så långt vi kan se – mot Skärlöv. På denna banvall mellan Skärlöv och Solberga ville projektledningen för Fyr till fyr lägga cykelleden. Det sa i dagarna Nejmyndigheten nej till. Alternativ till denna dragning lär enligt projektledningen inte finnas.
Vi tittar åt andra hållet – mot Solberga i söder. Här kommer ingen människa att cykla inom överskådlig tid sedan Nejmyndigheten sagt nej, nej, nej, nej, nej, nej! En aning märkligt är att Fyr till fyr-projektet på allvar drog igång redan 2012. Varför sökte man Länsstyrelsens godkännande för denna ledsträckning först 11 maj 2018? Kulturorganet kan inte släppa frågan: Varför bygga (fast sig) först och fråga sen?Ett tankeväckande inlägg om den gamla järnvägen kan du läsa här. Det är jernis som för pennan…
Snart kan du se filmen då vi cyklar mellan Skärlöv och Ås, den sträcka cykelled som enligt Ölands Kommunalförbund ska färdigställas under 2019… Det tog kulturorganet en timme och en kvart att hoja den väg som makten säger ska byggas på 65, nej förlåt 60 dagar…
Ölands Kommunalförbund ändrar inte skrivningen på sin hemsida om projektet Fyr till fyr. Trots omfattande kritik från kulturorganet och Nejmyndighetens nej för ledens sträckning mellan Skärlöv och Solberga påstår man att runt tre mil cykelled ska färdigställas under de cirka 60 dagar som återstår av året. Ilko Corkovic ringde mig och sa att texten skulle ändras. Men icke. Man ids inte. Man vill inte. Det får stå som det gör. Fel ska framstå som rätt. Makten visar här upp sin sämsta sida. Vem kan framgent tro på ett enda ord som står på Ölands Kommunalförbunds hemsida?
För att visa hur detta kommunalförbund förvränger verkligheten cyklade vi tidigare sträckan Ås-Grönhögen. Denna cykeltur går att se som film, Staffan tycker – del 1.
I går hojade vi tänkta leden Skärlöv-Ås. Denna rulle blir mycket lång. Du kan snart se den här på kulturorganet. Titeln är logisk: Staffan tycker – del 2. Men vi har tvingats lägga till en undertitel: Lögnens väg.
Alla gör vi fel ibland. Det viktiga är hur vi då beter oss. Antingen försöker vi förvandla fel till rätt. Eller så gör vi som Ölands Kommunalförbund: Låter felet stå kvar – för att allt ska se bättre ut än det i verkligheten är.
Ännu värre är att vissa människor tror att allt som är skrivet av ”maktens värld” är sant och riktigt. Det lärde oss en viss herr Trump.
Utsikt mot söder. Fyren Långe Jan anas i diset längst till höger. Ungefär så här blir utsikten från nya ställplatsen i Grönhögen. Hur det såg ut i juni kan du se här.
Sen senast jag var här har de stora grushögarna planats ut. 38 platser ska det bli till en början.
Det sågas och spikas för att hinna öppna till våren. Funkishuset i bakgrunden är tänkt att bli nåt slags reception till ställplatsen.
Ordning och reda skulle statsminister Löfvén kanske utbrista om han fick se detta plank.
Här tittar vi ut över det vatten där Kalmarsund tar slut i söder. Långe Jan ser du vid horisonten långt till vänster.
Bevattningsdammen i Albrunna fylls rätt snabbt i regnen. Snart syns inte de fyra grynnorna i södra delen av skapelsen. I juli var dammen delad i två.
Hur mycket självberöm våra svenska politiker än öser över sitt arbete mot utsläppen av koldioxid kommer vi inte ifrån sanningen: Att de fortfarande ökar!
Jag har tidigare påstått att kampen för att hålla nere värmeökningen under 1,5 grad är förlorad. Det går inte att föra en så pass restriktiv, kostsam, hård och ”tråkig” politik så att nivåerna sjunker – i en demokrati! Så snart uppoffringarna blir för stora röstas ”hårda” partier bort. Alla grupper som drabbas av hårdare krav slår bakut. Varför ska just vi plågas av en massa restriktioner och förbud när X och Y släpper ut tusen gånger mer skit än vi!?
Ett exempel från en liten sluten del av världen: F1-cirkusen. I Östra Småland säger föraren Max Verstappen så här om sin avgasrykande och miljöförstörande sport:
– Jag vet att klimatet är väldigt viktigt. Men formel 1 har funnits länge och jag tycker inte att vi ska överreagera. Gå vidare bara. Gillar du det inte, titta inte.
Så lär även strutsen göra.
Det kändes som om cykelväskorna var lastade med bly och jag var 110 år gammal. Vinden om nitton meter i sekunden i byarna fick gubbmonarken att nästan välta. Men gubben är seg och höll sig på hjulen. Denne yngling stöp dock. Ten and out! Vad är det med ungdomen i dag!?
Landshövdingarna i Kalmar, Blekinge och Skåne vill förbjuda storskaligt foderfiske i södra Östersjön där torskfiske är förbjudet.
– Dessa fångster går osorterade till kvarn där dom mals till fiskfoder, oftast till sjukdomshärjade laxodlingar i Norge, säger en upprörd lokal fiskare till kulturorganet. Det är ingenting annat än rovfiske!
Effekten av det sjuka parkeringssystem som moderaten Ulrik Brandén envist försvarar i lilla lugna Mörbylånga kommer att generera moderaternas största valförlust i modern tid i kommande kommunval. Given slogan blir Sätt P för M.
Gammelmediet Östra Småland tycks – efter långvarig kritik från kulturorganet – ha upphört med ofoget att kalla tal för siffror.
Förhandlingar pågår mellan kulturorganet och intresserade parter om att visa kulturorganets kommande film om den politikerstödda parkeringsterrorn vid bostadsområdet Blomvägen i Mörbylånga.
– Vi vänder oss även till krafter som kan sprida kunskap om det nordkoreainspirerade systemet ute i landet, Europa och världen, säger Sune Flisa, kulturorganets chefredaktör.
Redaktör Flisa ser dock en uppenbar risk med filmen:
– Ingen frisk människa kommer nånsin att vilja flytta till Mörbylånga. Ingen sjuk heller, tillägger Sune Flisa och startar kameran…
Fotot ovan från vårens protestmöte med Carina Adolfsson Älgestam, ordförande i Mörbylånga Bostads AB.
Kritik mot hur Mörbylånga kommun sköter sin e-post framkom vid veckans dialogmöte i Mörbylånga. Kulturorganet vill dock hävda att man oftast svarar snabbt och vänligt. Dock har mejl med ”besvärliga följdfrågor” till kommundirektör Ann Willsund blivit obesvarade. Så även i Borgholm, där kommunchefen Jens Odevall lovar att återkomma utan att göra det.
Dialogmötet politiker/folket i Folkets hus i Mörbylånga var ett lovvärt initiativ. Ordna flera såna men håll talartiderna kortare och skippa inmejlade frågor. Låt folket på plats ställa dem.
Jobbet med Grönhögens nya ställplats fortsätter. Grönhögen blir en allt kraftfullare tändkulemotor på södra ön…
Apropå Grönhögen lär man ha fått tillstånd att muddra hamnen. Det är bra, men en annan hamn som verkligen skulle behöva rensas är den i Gräsgård, se ovan.
På Mörbylånga kommuns hemsida kan man få vissa texter upplästa. Bara markera den text du vill höra så visar sig en högtalare. Klicka på den men glöm inte att först slå på datorns högtalare. 😉
Mörbylånga kommun höjer skatten med 80 öre. – Valet står mellan ytterligare neddragningar inom välfärden eller en skattehöjning. Det är inget svårt val, säger kommunalrådet, socialdemokraten Matilda Wärenfalk till Ölandsbladet.
Kulturorganets kommentar: Så har sossarna alltid sagt ända sen Gunnar Strängs tid, en epok då staten till och med införde skatter högre än inkomsterna. Slarvar vanligt folk bort pengarna får de ingen hjälp. Slarvar politiker bort miljoner höjer de bara skatterna. Ränderna går aldrig ur. Märkligt att sossarna inte förstår att partiet nu bara är det näst största i landet – och att kräftgången kommer att fortsätta…
Cykelledsprojektet Fyr till fyr går med snabb kadens mot undergång. Ingen vet nåt om pengarna, en mil tänkt led på östra sidan nekas utförande av Nejmyndigheten. Man har satt sprätt på hundra miljoner, leden på södra ön börjar mer och mer likna ”spridda skurar”, ingen politiker agerar, förvirringen är total, tystnaden ekar tom. Bilden ovan är från Ventlinge.
Moderaten Ulrik Brandén som under dialogmötet kommunen/invånarna i veckan försvarade det Stasilika parkeringssystem man infört i lilla lugna Mörbylånga. Införandet och försvarandet av detta ”jag-flyttar-så-snart-jag-kan-system” kommer att generera moderaternas största valförlust i modern tid i kommande kommunval. (Ser nu att meningen om denna valförlust borde stå under rubriken Plus…)
En 77-årig rullstolsburen kvinna som brutit benet lär enligt dagens Östra Småland nekas tillfällig parkeringsmöjlighet närmare sin bostad i Färjestaden. Är detta sant är det förfärligt.
– Det handlar om skötseln av området, vi vill inte ha bilar stående på gården, säger Jenny Cedergren, administrations- och ekonomichef på Mörbylånga Bostads AB.
Kulturorganets kommentar: Det är synd att arbetsförmedlingen lägger ner…
Plötsligt stod de där, de stolta fjällskivlingarna. Ett tiotal i två grupper, stora men kanske aningen för gamla för stekpannan. Denna art har mörka fjäll på ljus botten. Förväxlingsbara flugsvampar har ljusa fjäll på mörk botten. Det finns också en rodnande fjällskivling. Plocka inte den.
Visst är den vacker i sin fulländade symmetri. Den stolta fjällskivlingen gillar kalkrika marker, och torde därför tycka om Öland. Jag har ätit de flesta ätbara svampar som finns i våra svenska marker, och den stolta fjällskivlingen håller jag som ”den absolut godaste”, även om blandsvamp brukar bli ännu godare.
Här är ett recept för största tänkbara njutning. En kamrat och jag körde en gång vilse på sjön och hamnade på ö i havsbandet utan mat. Vi hittade en(!) sån här. Den stekte vi i vårt trangiakök och åt under ödesmättad tystnad. Den mättade bra och blev en smaksensation. Vi gav den 6 poäng av 5 möjliga.
En märklig skapelse med små bergkedjor på hatten. I mitten på hatten ser vi tendenser till den typiska kupning denna svamp brukar ha.
Gammelmediet Östra Smålands sida Släkt & Vänner saknar i dag den språkliga grodan SIFFRAN, som kulturorganet bekämpat under lång tid.
Mängder med mejl har avgått till TT, skaparen av sidan, dock utan något som helst svar. Inte ens telefonsamtal bemöts.
Så är det i dag i gammelmediavärlden. Man svarar bara på trevliga ämnen, ”positiva signaler”, som det brukar kallas…
Kära läsare. Livet är inte alltid lätt. Människans lott är slag på slag och småslag däremellan. Men motgångar skapar andlig resning, överjordisk kraft och rakbladsvasst nytänkande. Därför: Innan jag lägger ut texten föreslår jag att du läser nedanstående länkar. När du gjort det kan du läsa vidare och inse det geniala i mitt förslag att skrota projektet Fyr till fyr.
Motgång och medgång i Fyr till fyr
Fyr till fyr – projektledaren ger lägesrapport
Fyr till fyr når Albrunna
Mot söder!
Sol över cykelbron
Var är turisterna?
Under gårdagens diskussionsmöte i Mörbylånga Folkets hus framgick tydligt att stora förhoppningar ställs på 100-miljonkronorsprojektet Fyr till fyr. Många pratade om det, men ingen tycks förstå hur misskött det är. Här har hela Öland länge haft sin kanske bästa möjlighet i modern tid att år efter år locka hit tusen och åter tusen cykelturister från hela Europa som ska cykla, bo, käka, roa sig, gå i affärer, se borgar, bada, fiska, surfa för att sedan – när de kommer hem igen till Hamburg, Gdansk och Amsterdam – berätta för sina grannar och vänner om ”den sagolika cykelleden på Öland.” Men man tog inte chansen. Och nu är det kört. Färdiglekt. Adios amigos.
De sajter som finns om leden är rena mardrömmen, rena blajet. Många uppgifter på dessa sidor är flera år gamla, felaktiga och inaktuella. Dessutom är de så gråtrist utformade att man har svårt att tro det man ser. Amatörerna har haft gyllene tider. Texterna får mig att rodna. Har dagisbarn skrivit dem?
Men ännu värre (om detta är möjligt) är att ingenting görs för att förbättra läget. En politiker sa på Mörbylångamötet i går att ”vi sliter som djur med problemen”. Detta torde vara årets hittills största överdrift. Ingen sliter som djur i detta projekt. Tvärt om jobbar man som sömngångare. Ingen vet nånting, inte ens om det finns pengar kvar eller inte. Man litar blint på en projektledning som år efter år upprätthåller det totala stilleståndet på södra ön. Inte en centimeter cykelled har anlagts i söder på många år, och samma slags vaga icke-besked lämnas år efter år efter år efter år efter år. I Albrunna skulle man göra comeback nu i september. Vi skriver snart november och inte ett gruskorn är flyttat…
Det är i kulturorganets ögon sensationellt att projektledningen får sitta kvar.
Att Nejmyndigheten häromdagen sa nej till sträckningen Skärlöv-Solberga väckte ingen större medial nyfikenhet på en eventuell fortsättning för projektet. De flesta har gett upp. Projektet är medialt dött. Stendött. Ingen tror längre på alla tomma löften och anemiska drömmar. Att Eddie Forsman i styrgruppen NU reagerar mot sånt som kulturorganet har skrivit om, berättat om och filmat under flera års tid visar hur sagolikt omkörd han och alla andra i ledningen är. Vi har flera gånger krävt nedläggning av Nejmyndigheten och till och med kungens avgång utan att Eddie och grabbarna en enda gång har hängt på. Man mesar ur.
Vår fråga:
När – exakt när – sökte projektet tillstånd hos Nejmyndigheten för att dra leden utmed sträckan Skärlöv-Solberga?
Loppet är alltså kört. Sanningen är nog att det aldrig kommer att bli nån riktig cykelled på östra sidan av södra Öland. Kulturorganets förslag är därför att hissa vit flagg och ge upp. Använd pengarna till nåt annat än lekskola och låt leden sluta i Grönhögen. Behåll avbrotten i Albrunna och Ventlinge som ”historiska dokument över politikernas totala oförmåga”. Stör inte skammens mur mer utan köp in tiotusen liter gravöl och ställ till med tidernas största bankett där sörjande kan få dricka sig plakat, gråta ut, få första hjälpen av jourhavande präst och psykolog för att eventuellt orka cykla vidare på andra ställen i Sverige. Det går nämligen att njuta av 37 mil Kattegattled, av 28 mil Sydostled eller av 27 mil Sydkustled. Kolla in deras inbjudande och levande hemsidor. Och jämför med skräcken – här! Och här.
Det finns långa och fina leder att rulla fram på i Sverige. Glöm Öland! Glöm Fyr till fyr! Förträng! Tänk på annat. Tänk positivt! Tänk på att livet är kul. Jo, det går att leva utan Fyr till fyr och ständiga lögner. Tro på framtiden. Bli religiös. Rita gudabilder. Läs om woodoos helande kraft. Bli buddist, tro på stenar och spöken och utomjordingar. Allt ska till slut bli bra. Även detta tokeri ska knorras med en happy end.
På måndag håller projektets styrgrupp möte. Hittar ni några miljoner på kistbotten köper ni alltså in gravöl! Finns ytterligare slantar kvar – vilket ingen i dagsläget vet – kan ni betala tillbaka dem till kommunerna. Nio miljoner till arma Mörbylånga kommun, nio miljoner till blacka Borgholms kommun. De har garanterat svarta hål att stoppa dem i.
Kör hårt, Eddie och kompani! Bromsen i botten! Och så i med handbromsen. Växelspaken i backläge. Säkerhetsbälte upp. Rattmuff av.
Det finns en framtid. Jag lovar.
PS.
Andra läsvärda texter om nejsägarmyndigheterna:
Kungen måste avgå
Kungligt praktverk gör sorti
Nej nej nej från Nejmyndigheten
Förbjud hela Öland!
Det hölls under aftonen diskussionsmöte i Mörbylånga Folkets hus. Ett halvdussin politiker och cirkus 30 kommuninvånare kom.
Som alltid i såna här sammanhang tog syret slut i halvlek och åsikterna och framför allt svaren blev alldeles för långa. Och klockan gick och plötsligt var det slut. Två och en halv timme rymde ut i den mörka kvällen…
Tyvärr sa en närvarande nej till filmning av evenemanget. Och tyvärr hade man uppmanat folk att skicka mejlfrågor redan före mötet. Dessa – alltför många – släckte glöden i diskussionen. De raka frågorna från folk på plats blev alldeles för få. Och som alltid när många samlas är det några få som tar tabbe på tiden och snacket. Vissa kan bubbla om tio idéer samtidigt – hur länge som helst. En tuffare diskussionsledare som höll på de fastlagda talartiderna skulle ha haft en uppiggande effekt på hela evenemanget. Dessutom var det en blunder att dela in församlingen i grupper som fick sitta åtskilda och packade alldeles för länge i så små rum att till och med blommorna dog och lamporna blinkade av den dåliga luften.
Det blev mycket snack om att få flera att flytta till Mörbylånga. Då är kanske inte skattehöjningar rätt väg att gå. Bostäder var viktiga, sa nån. Men ingen vill bygga här, sa en annan. Nä he.
Samhället fick en hel del estetisk kritik. Mycket hänger tydligen på sniskan och mycket skulle må gott av en storstädning. Det eviga snacket om kommunen kontra företagslivet togs förstås också upp. Och åtminstone jag fattade mycket lite av ickesvaren och ickefrågorna. Makt och företagsvärld går tydligen aldrig i takt.
En kvinna framförde kritik av kommunens sätt att behandla inkomna medborgarförslag. Hon var också kritisk till hur långsamt mejl besvarades. Och hon anförde – i mina öron – flera befogade skäl till att inte lägga ned SFI.
Två frågor genererade iögonenfallande svar. En moderat hävdade att det vansinniga parkeringssystemet i city var framtaget av Mörbylånga Bostads AB i samarbete med Hyresgästföreningen. För ett sånt påstående blev jag tidigare uppringd av just Hyresgästföreningen som hävdade att den var helt oskyldig till otyget.
En V-politiker sa ungefär detta: – Vi politiker måste ofta och alltid inse att vi jobbar för er kommuninvånare.
Det trodde jag att dom visste redan för tusen år sen. Man lär hela tiden.
Robert ”Robban” Larsson pustar ut efter en lyckad städning på Rauka Puckar AB på Gotland. Nu har han dinglat ned från den ljusblå himmelen och landat på lilla Öland. Kulturorganet bockar och niger och säger Happy landing!
Ett helt län håller andan. Går vi mot undergången eller finns en framtid? Ska vi drunkna i problem eller finns flytvästar till alla? Är vår och länets förlisning för långt gången för att kunna avstyras?
All denna svartsyn, alla dessa frågor är helt onödiga, menar medarbetarna vid Lantbrukarnas Vetemjöl Fabriks AB i Slaskamåla på södra Öland.
– Robert ”Robban” Larsson har nämligen tackat ja till det erbjudna jobbet som lokalvårdare hos oss, säger en glädjestrålande Maritaha Klen Bornebu till kulturorganets utsända. Maritaha är vice ordförande i den lokala fackföreningen Lyckans ostar. Hon har numera endast solsken i blick.
– Sen vi fick budskapet att Robban är på väg hit har livet varit en enda lång dans på rosor till glada flöjttoner. Bolaget är räddat! Och länet! Robbans kunskaper är astronomiska och jag har hört av cheferna på hans tidigare arbetsplats Rauka Puckar AB på Gotland att han är rent gudomligt skicklig. Grundlig. Säker. Snabb i tanken. Som kvicksilver i jobbet. Som blixten på budcykeln. Ruckar gökuret sekundsnabbt. Han är snabbare än ljuset. En underbar far till sina sju barn Tintus 12, Loke 11, Esmaralda 10, Drew 9, Kneip 8, Lysandra 7 och Kjell-Elvis 6. Att han dessutom kan dansa twist och är en skicklig svampkännare gör det goda ännu godare, om du förstår vad jag menar, säger Maritaha Klen Bornebu och slår glädjestrålande ut med armarna.
– Världen är åter lycklig! skriker hon och arbetskamraterna, vita i ansiktena vid sina tröskande mjölkvarnar instämmer i kör: Ja, världen är åter lycklig! Da capo! Ja, världen är åter lycklig!
Och vd Anders ”Vetemjölet” von Richert Blomgren vid Lantbrukarnas Vetemjöl Fabriks AB i Slaskamåla instämmer.
– Jag känner mej helt trygg i denna rekrytering. Maken till lokalvårdare finns inte. Larssons grepp om sopborsten talar sitt tydliga språk: Full fart framåt! Se bara hur han använder urvridaren! Ett varv på veven så är den blötaste trasa lika torr som en topptjänsteman på Nejmyndigheten. Jag saknar ord för hans kunskaper, hans driv och ständiga ambition att lära mera, att jämt och ständigt försöka förbättra för allas vårt bästa. Det Larsson rullar in kan ingen annan rulla ut!
Robert ”Robban” Larsson under en städinspektion på sin nya arbetsplats. Lägg märke till falkblicken; inte ett dammkorn kommer undan. Här bland kvarnarna på Lantbrukarnas Vetemjöl Fabriks AB i Slaskamåla ska det snart vara så rent att vitt vetemjöl kommer att se svart ut, berättade Robert ”Robban” Larsson under dagens välbesökta presskonferens i Slaskamålas Folkets hus.Robert ”Robban” Larsson själv är lugn, förväntansfull och otålig som ett fullblod inför start att blåsa liv i sin nya livsuppgift.
– Jag blev ju kallad hit och en kallelse säger man inte nej till i första taget. Jag är ödmjuk inför den oerhört intressanta uppgiften. På Rauka Puckar AB sopade jag fram en oslagbar arbetsmoral, ordning och reda, löning på fredag och rent hus i vartenda hörn. Det uppskattades där och det kommer att uppskattas även här. Jag känner mej trygg i min nya befattning.
Vad blir då svårast framöver?
– Tja, säger Robert ”Robban” Larsson och ler. Ingenting är egentligen svårt här i livet. Se bara på Zlatan. Inte tycker han att nåt är svårt. Varför ska man tycka det när allt är så lätt. Fram med dammvippan, bara! Låt toalettborsten gå varm! Låt swepmoppen Duo göra rent hus! Väj inte för något! För golvrakan i raka linjer! Jobbar man så blir allting biff, som vi säger i branschen.
Östra Småland skriver i dag inte ett ord om det fatala bakslaget för cykelleden Fyr till fyr på södra Öland: Att Nejstyrelsen säger nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej till ledens dragning på banvallen mellan Skärlöv och Solberga intresserar inte sosseblaskan i lilltån. I stället skriver man om en liten snutt i norr som kulturorganet nämnde i förbifarten i ett inlägg 15 oktober.
– Ointresset förvånar mej inte, säger Allan von Kompost, redaktionschef på kulturorganet. Sossetidningar har alltid strukit makten medhårs. Man har månat om de styrande i hela landet genom Nejstyrelserna, och sossemediernas främsta uppgift har alltid varit att befästa inställningen till partiets självklara rätt att styra och pungslå folket. Därför har alla blaskor som sossarna skött gått åt pipan, från Stockholmstidningen och framåt.
– Att riksdagsledamoten Laila Naraghi (S) numera pläderar för att sossarna ska våga äga egna medieföretag visar bara hur naivt partiet är. Låt sossarna ta över en blaska, pumpa in några tiotals miljoner extra i presstöd – och en kort tid senare är hela klabbet i konkarongen, säger Allan von Kompost.
– Gud ske lov går det inte längre att som gammelmedierna ständigt och okritiskt hylla makten, fortsätter Allan von Kompost. Se bara på Östra Småland i dag där den nya landshövdingen porträtteras som en från skyn (läs: Gotland) nedstigen världsräddare för andra gången på mycket kort tid. För andra gången, trots att hon inte gjort mer än att säga ja till kneget! Sosseblaskorna skiljer stenhårt mellan maktens folk och folket. Maktens folk tillhör dom gudomliga, folket utgör den beskattningsbara massan.
– Som en pendang till Östra Smålands och andra sossetidningars ständiga maktförsköningar publicerar vi senare i dag ett reportage om städaren Robert Robban Larsson och hans nya jobb som lokalvårdare på Lantbrukarnas Vetemjöl Fabriks AB i Slaskamåla på södra Öland. Där börjar Robert sitt betydelsefulla arbete på måndag och hela fabrikspersonalen om 199 anställda väntar med spänning på sin nye lokalvårdare. Hur ska han trivas? Vilka är hans mål? Hur ska han vårda våra kära lokaler? Kommer han att sopa från vänster till höger, eller från höger till vänster. Sopar eller svabbar han marmorgolv? Använder han våt eller blöt trasa på träpanel? Ja, frågorna är många och kulturorganet skildrar allt in i minsta detalj. Ett reportage att se fram mot! avslutar Allan von Kompost.
Trots kulturorganets långvariga kritik av cykelledsbeställaren Ölands Kommunalförbunds lägesbeskrivning av Fyr till fyrprojektet på sin hemsida och Länsstyrelsens nej till tänkta sträckningen Skärlöv-Solberga, hävdar fortfarande de två kommunernas samarbetsorgan att bygget av tre mil cykelled ska vara färdigställda före årsskiftet. Tre mil på 72 dygn.
Man skriver:
Följande sträckor återstår att färdigställa under 2019:
Södra slingan: Albrunna – Grönhögen, Grönhögen – Ås vandrarhem,
Ås vandrarhem – Torngård samt Torngård – Skärlöv.
– Jag saknar ord, säger en nedslagen Sune Flisa i indiska tidningen Shimla News. Och han tillägger:
– Låtom oss bedja!
Länsstyrelsen – av kulturorganet kallad Nejmyndigheten – säger nej nej nej till cykelprojektet Fyr till fyrs sträckning mellan Skärlöv och Solberga på sydöstra Öland. Anledning: Att skydda naturvärden.
– Ölands Kommunalförbund har åter visat sin inkompetens och det kapsejsande projektet slår nu helt back i maskin och går sannolikt in i den totala dimman på södra ön, säger Sune Flisa, kulturorganets cykelledsexpert och tillika chefredaktör för organet.
– Nu är allt hopp ute. Det är ingen idé att sända nödsignaler eller ens sjösätta livbåtarna. Hela klabbet går till botten. Nu återstår bara att dödförklara projektet på södra ön. Där uppe i norr har det gått bättre, men här nere är det good bye, natta, paltkoma och adios amigos som gäller.
– Liket bör snarast obduceras, säger Flisa och tillägger:
– Lagd asfalt kan kanske rivas upp och säljas som fyllnadsmassa, åtminstone på svarta börsen.
– I morgon bitti håller vi begravningsceremoni under morgonbönen, berättar Sune Flisa för internationella medier.
Senare på dagen flyger han tillbaka till Shimla för att där inviga ytterligare en cykelled, 34 mil lång, byggd på 13 månader och 4 dagar.
Minns ni Frukostklubben? Nej, jag menar inte den i radio med Sigge Fürst. Jag syftar på den briljanta idé som skildrades för ungefär ett år sedan i vår långfilm ”Ägget är hårt” där all världens kunskaper i äggkokning diskuterades och nagelfors under trevliga former. Du ser den här. Tyvärr vet jag inte om klubben finns kvar. Nån läsare kanske vet?
Trots löften om att återkomma med svar efter några dagars semester har sådant inte kommit från Jens Odevall, kommunchef i Borgholms kommun. Några enkla frågor om projektet Fyr till fyr blev tydligen för hårda att bita i.
Inte heller kommunchefen i Mörbylånga kommun, Ann Willsund, har svarat på de följdfrågor vi ställde om samma projekt – och detta trots att kommunen har en mycket klar e-postpolicy. Men den gäller tydligen inte alla.
Kulturorganet kan bara tyda de uteblivna svaren som att ingen har någon som helst koll på slantar och läge i det havererande projektet. Därför måste vi öka våra ansträngningar och tränga längre in i fakta. Medborgarna i de båda kommunerna lär tillsammans ha pyntat 18 000 000 kronor, en enorm summa som kanske borde ha använts till annat.
Tilläggas kan att Ölands Kommunalförbund fortfarande skriver att tre mil cykelled återstår att färdigställa före årsskiftet. Och det gör man trots att man efter kulturorganets påstötningar har insett och erkänt att detta inte stämmer med verkligheten.
Det tar 30 sekunder att gå in och ändra ett litet stycke felaktig text på en hemsida. Men icke. Lögnen får stå kvar. Projektets trovärdighet närmar sig snabbt noll…
Vi lever i ett märkligt land. Där bor bara underbara, duktiga, omtänksamma medmänniskor. Den ena är duktigare än den andra, det finns ingen hejd, det finns inga superlativer som räcker.
Så skrev jag en gång för länge sen i ett visst sammanhang och fick enormt mothugg från massor av alla dessa underbara, duktiga, omtänksamma medmänniskor.
Tillåt mig förklara…
Det jag skrev då stämde. Och det stämmer nu. Läs nekrologer. Läs artiklar om avlidna så förstår du vad jag menar. I alla texter är den avlidna älskad av alla. Alla har varit underbara, duktiga, omtänksamma. Honungen, sirapen, kärleken flödar.
Ett aktuellt namn ur högen är Sara Danius. För inte så länge sen fick hon smällar som dög – nu är hon snart helgonförklarad.
En enda fråga känns naturlig: Varför visas så lite av denna översvallande kärlek, denna enorma beundran, denna omåttliga tillåt-mig-bara-att-få-instämma-i-hyllningskören-mentalitet medan kärleksobjektet ännu är i livet?
Ibland är det klokt att slå två flugor i en smäll. I denna film testar jag en modifierad ljudupptagning och en för mig helt ny bit av cykelleden Fyr till fyr.
Leden går nära havet nere vid Klovenhäll, ungefär två kilometer väster om Kastlösa, fem kilometer söder om Mörbylånga. Efter att ha cyklat den vet jag att den är endast tre kilometer lång.
Ljudsystemet är Röde GO, nu med nedskruvad upptagningskänslighet och micken på bröstet i stället för på styret som jag tidigare haft. Nu hörs min röst tydligare och ”omkringljuden” – som rasslet från kedjan – dämpas en aning. En eventuell nackdel är att min andning kan kännas störande. Men det är en smaksak. Cyklar man mil efter mil bör nog andningen bli en del av helheten. Och kör man hårt på racern ska den naturligtvis framträda ännu mer. Den hårda vinden i början av filmen tycker jag Rödemikrofonen fångar mycket naturtroget. Den lilla deadcaten gör vad den ska. Den ska inte eliminera vindbruset, den ska skildra det.
Mitt betyg på denna lilla stump cykelled blir 3 av 5 stjärnor. Vacker natur, bitvis havsnära. Långa sträckor är underlaget undermåligt, stumpen är mer traktorväg än cykelled. Några bitar går på skrå och på vissa partier ligger till och med makadam, som är alldeles för grovt för en cykelled. Endast en mycket kort bit är asfalterad. Stort plus för toalett och rastställe.
alvarsamt2 