Månadsarkiv: november 2019

bli tv-expert!

Apropå Vinterstudion och andra ”i-väntan-på-TV-program”…

När jag nån gång kikar på nåt sportprogram slår det mig hur mycket skit som pratas inför och under en match eller tävling. Inte i något annat sammanhang skulle så mycket nonsens tolereras – av någon om något.

Fotbollskommentatorerna Lasse Granqvist och Hanna Marklund brukar flankeras av ytterligare experter som talar i gåtor, tänker i inkörda banor och dränker tittarna med djuplodande analyser. Hanna brukar spä på med inlägg som i mina öron är lika obegripliga som ”chiffrerade meddelanden från lede fi på Mars eller Jupiter”.

Slutsats: Vill du bli TV-expert och inte bryr dig om i vilket ämne det blir, bli sportexpert! Då kan du säga precis vad som helst, bara du har ett brett leende, är lite uppåttjackad och beredd att hålla med dina expertkollegor i allt.

För att illustrera sportens inkrökta TV-värld roar jag mig nedan med att applicera upplägget på politikens underbara värld. Ponera att det väntar partiledarutfrågning och att partiledarna förbereder sig för kampen om tittarna/väljarna. På plats har vi reportrarna Ivar Starre och Lisbeth Mörk. Bisittande experter är Lena Flykt och Lasse Liten. Spelet kan börja.

* * *

Ivar Starre: Ja, snart går dom i klinch, partiledarna. En kamp som vi länge har väntat på. Senast dom möttes vann Ebba Busch Thor på teknisk knockout med 4 – 0 och vi kan nog förvänta oss att de andra topparna nu vill ha sin revansch. Eller vad säger du, Lisbeth?

Lisbeth Mörk: Jo, jag håller med dej, Ivar. Ebba vann men vi kan nog räkna med att dom andra vill komma igen, komma in i matchen igen. Ny match är lika med nya möjligheter. Här har dom nu chansen och som vi alla vet, frågan är rund. Och vad jag har lärt mej ska man aldrig säga aldrig. Många vill nog till och med göra så gott dom kan!

Ivar Starre: Så är det, alla andra brinner av revanschlusta. Man kan nästan känna det i luften. Den måste skäras med kniv för att kunna andas. Det här kan bli droppen som får bägaren att brinna. Och frågan är förstås vem som brinner mest, vem som allra hårdast vill återta förlorad mark. Hur upplever du situationen, bisittande expert Lena Flykt?

Lena Flykt, expert: Jo, så är det förstås. Alla dom andra vill komma igen och helst kunna köra ända in i kaklet. Och rullar man in förutsättningarna i dagens kamp ser det nog ut som om vem som helst i truppen kan dra det längsta stråt. Man ser taggad ut från vänster till höger. Men här gäller det att leverera! En svart häst är dock Per Bolund, Milöjpartiet. Är man så grön som han är är det inte lätt att förutspå dagsformen.

Lasse Liten, expert: Jag upplever saken precis som dej, Lena. Han är en dark horse. Och att skåda en sådan i munnen är inte lätt. Så ligger landet och vem som helst kan ta hem publikens gunst bara dom ligger i och inte dippar. En liten varning dock för Stefan Löfvéns senaste träningspass, som han inte genomförde med den fulla ackuratess som vi är vana att se honom i. Jag såg vissa stelheter i passningsspelet till nyckelpositionerna i riksdan, något som kan tyda på att anfallsspelet måste kompletteras, backas upp från botten av exempelvis Mikael Damberg eller Lena Micko. Man måste hitta dom rätta nycklarna för att kunna låsa upp högerns trygga ytterst defensiva försvar, som ibland kan vara rena hänglåset, speciellt om man har en hängande back över sej som ska spela på inspel och inte på mål. Det går inte att bara banka på med gamla svetstermer och tro att lagt kort ligger.

Lena Flykt: Ja, ett vasst attackspel från hemmaplanhalvan kan ofta lösgöra dom krafter som motståndaren inte har full koll på, vilket i sin tur kan leda till ett effektivare kantspel med procentuellt sett flera inåtpassningar som andra kan möta upp på och effektuera på olika sätt, exempelvis genom ett bättre huvudspel i första ledet – och givetvis vid fasta situationer, som dock måste skötas bättre än senast det begav sej. Men integrationen är onekligen ett häftigt dragplåster på ett varigt sår. Det är inte tu tal om annat än att göra det bästa möjliga. Vem som helst!

Ivar Starre: Ja, ungefär så tror jag vi alla ser de andra partiledarnas odds och möjligheter inför dagens match. Jag känner mej själv trygg i den uppfattningen. Men man får ta en fråga i taget, fokusera på bara den. Nästa fråga ligger långt bort i röret. Å hur upplever du situationen, Lena?

Lena Flykt: Jag håller fullständigt med. Spelar man bara på ämnet och fokuserar bör det kunna gå vägen. Men som Ibrahim Baylan skrev i en DN-artikel 1999: Det gäller att ha fokus. Utan fokus blir målbilden suddig.

Ivar Starre: Exakt. Precis så är det. Precis. Som gammal älgjägare kan jag till fullo instämma. Fokuserar jag inte springer älgen ifrån mej. (alla andra skrattar)

Lasse Liten: Är det nåt som kan kasta in käppar i pariserhjulet för borgerligheten i dagens match är det nog frånvaron av trygghet. Ett par av dom nya namnen har sett ut att behöva backas upp mer än vanligt av krafterna bakom dom, man behöver hitta nödvändiga genombrytningar för att komma runt hindren, blocka hårt och få motståndaren att tappa bevakningen och på så sätt vinna mark framåt. Man kan inte bara fega. Då bryts tryggheten ner. Och så måste vi ju betänka att dagens match går i lilla plenisalen, inte den stora som brukligt är!

Lisbeth Mörk: Just så. Precis så är det. Det är stor skillnad på den lilla och den stora. Vissa av nykomlingarna har inte ens varit inne i den lilla och då behövs stöd från dom erfarna. Man kan inte springa både bakåt och framåt samtidigt. Vi såg en gång Per Ahlmark försöka sej på det cirkusnumret i partiledardebatten 1979. Han halkade efter en ganska lätt tackling från Thorbjörn Fälldin, gick i däck åt höger och fick bäras ut på bår. Efter den sockerbetan kände han sej aldrig riktigt trygg igen. Och så gick det som det gick i valet. Dom vann en knockutseger!

Ivar Starre: Just den matchen minns jag så väl. Per Ahlmark satt mellan två stolar och inledde hårt genom mitten men sen sket sej allt inom målområdet. Det var den sändningen som Erik Sköld dömde. Hans pappa spelade förresten kommunalråd i Brage 1934?

Lasse Liten: Jag kände Erik Skölds bror Roger Sköld. Vi var skolkamrater och det Roger inte kunde göra med ett bowlingklot inom SSU faller ingen skugga över den som gräver en grop åt andra. Han var vänsterns Big five, visade verkligen hur en slipsten ska slipas. Och det roliga är att han inte var ett undantag utan jobbade på med sina okända finter i det fördolda. Ja, en kallas ju än i dag för kamelen dansar, som gick ut på att…

Ivar Starre: Tack för den analysen Lasse. Jag måste bryta in här eftersom det snart är dags… Spänningen är nu lika tjock som en inrullad deckare. Även solen har prickar och om det är ingenting att göra. Med den passningen i purfärskt minne ser jag att klockan börjar närma sej avspark och att partiledarna kommer in i plenisalen, sammanbitna med varsitt litet barn i näven. Stefan med nummer tio på ryggen. Svetsarmärket på kavajens vänstra sida. Han ler. Applåderna ökar i omfattning. På läktaren ser jag… Nej, det var inte han ser jag nu… Men jag ser att Ebba Bush Thor ler i tevestrålkastarljuset. Och där står domaren Mats Knutson och ler ännu mer med assisterande domarna Margit Silberstein och Göran Greider vid sina sidor!

Nu går flaggan i taket, spänningen stiger till väders och medan vi nu alla sjunger Du gamla du fria rullas alla förutsättningar för en spännande drabbning ut här i stora plenisalen…

Allan von Kompost
redaktionschef

 

Taggad , , , , ,

kommunal julkalender

Mörbylånga kommun ger ut en egen julkalender. 24 luckor på kommunens hemsida väntar på nyfikna öppnare.

I Barometern berättar Linn Bergsten Ahrens, hållbarhetsstrateg på kommunen, att man i en lucka visar hur man i Mörbylånga kommun arbetar för att utrota fattigdom.

Det framgår dock inte hur.

Kulturorganets tips: Genom skattehöjningar.

PS. Har precis testat julkalendern i dag 1 december 12:05. Videon går inte att starta.
PS2. I mejlväxling med kommunen framkommer att den information jag fått om julkalendern genom Barometern är felaktig. I kommunens pressmeddelande står:
”I pressmeddelandet står det att vi kommer publicera alla filmer i våra sociala medier (Facebook och LinkedIn) kl. 07.00 varje dag. Vilket vi också har gjort de två första dagarna nu i december.” skriver Karl-Oskar Karlsson, Mörbylånga kommun.
I Barometern står det: ”_ _ _ kommer ett kortare videoklipp att läggas upp på kommunens hemsida, Facebook och LinkedIn.”
Kulturorganet konstaterar: Ett utbytt ord kan göra stor skillnad.
Du kan se kalendern här .

 

Taggad ,

P-problem ger klirr i kassan

Först hakade Sveriges Radio på kulturorganets uppmärksammade skildringar av P-problematikens människofientliga utveckling. Nu hoppar även Barometern på tåget. Ett helt uppslag får i dag rubriken Parkeringskaos i bostadsområden – p-vakter sätts in.

Sveriges Radio Kalmar slog nyligen fast att Kalmar kommun nästan fördubblat intäkterna från parkeringsavgifter från 2014 till 2018. Om detta säger nu Kalmar kommuns trafikchef Robert Dahlström i dagens Barometern:

”Vi har ökat intäkterna, men vårt syfte med parkeringsövervakningen är inte att driva in pengar.”

Fråga: Hur dumma tror våra myndigheter att vi människor är?

Sune Flisa
chefredaktör

 

Taggad ,

lika lika och samma samma

Anders Enström, chefredaktör på Barometern, hälsar i dag sina nya ofrivilliga läsare välkomna i en rolig text. Det känns bra, som ett litet plåster på såren. Den enes död, den andres bröd…

Anders inser att det för oss som plötsligt fått en annan tidning  kan kännas som att vi lika plötsligt har ”hamnat mitt i bortaklacken på en fotbollsmatch.”

I samma veva sätter han fingret på dagens gammelmediers svaga punkt: ”Samtidigt finns mycket att känna igen. Lokalredaktörerna och ortssidorna är de samma. Sporten likaså. Nästan hälften av tidningarnas innehåll hade vi gemensamt.” skriver Anders.

Det är just det som är så farligt, att tidningarna blir allt mer lika, med mera ”samma samma”. Det vi behöver är större skillnader, inte flera likheter. Hela livet får inte bli mainstream, mänskligheten får inte klona sig själv, då kan vi lika gärna upplösa riksdagen, lägga ned partierna och införa vd-styrning av landet/världen.

Anders Enström ser framtiden lika svår som jag: ”I det digitala medielandskapet har inga tidningar monopol. Den stora striden står i dag mellan den lokala journalistiken och globala it-jättarna.”

Så är det. David står alltså öga mot öga med Goliat… Mitt i svärtan finns trots allt ett hopp. Är tidningsbranschen David ser framtiden onekligen ljus ut…

Sune Flisa
chefredaktör

 

Taggad , ,

Black är dagen

Dagen är black. Molnfärg: black. November: black. Till jobbet i sotarblack dag. Hem i beckblack. Det är inte kul att vara black i black tidningsvärld. Nyanserna är borta, allt är vitt eller black. Det känns som om hela tillvaron är black i Sverige i dag. Kronan är black, jätteblack. Kanske dags slå back för att undkomma black? Kan hysteriska köp göra black lycklig? Nej, bara göra black blackare. Black friday är verkligen black!

Sigwahld Restorin
poet på kulturorganet

 

Taggad

Ett foto som inte går att ta… Eller?

morötter_i_pall_5

Att ta en viss typ av foto kan vara extremt svårt under givna förutsättningar, med given utrustning. Bilden ovan tog jag häromdagen med min enkla fickkamera i skymningsljus, en gråtrist dag. Inte ens med 800 ISO på 1/20 sekund ville min smälla ge mindre bländare än 2,8. Längre exponeringstid än så ger sällan skarp bild. Och jag ville ha minst bländare 6,4. Minst.

Nu, alla ni som gick min fotokurs för några år sen… Minns ni bländarskalan? Minns ni att stor bländare ger kort skärpedjup. att liten ger längre? Hur löser vi nu gåtan?

Det jag vill få fram är en skarp, brusfri bild minst 30 centimeter bred som blir perfekt i tryck i 300 dpi, med skärpa från närmaste till mest avlägsna morot? Du håller bara en simpel fickkamera i händerna och vädret är som det är. Om fem minuter är det för mörkt… Hur gör du?

Nu fick du sannolikt nåt att bita i. Den pålästa fotografen förstår snart att uppgiften är hopplös. Den går inte att lösa. Allt för många odds är emot oss.

Men kanske ändå… Det beror på vad vi har hemma i datorn. Har vi ett bildbehandlingsprogram som exempelvis Bridge med kommandot graderat filter kan vi lösa uppgiften.

Så här gör vi. Har du tips om annan lösning är jag mycket intresserad av att få veta.

  • enda möjligheten att få stort skärpedjup är liten bländare. Men hur få liten bländare då det snart är mörkt?
  • enda chansen är förstås blixten. Men här ute på fältet finns inget tak att slå en indirekt blixt i. Och slår jag en direkt blixt (rakt på) blir de närmaste morötterna korrekt exponerade men de längst bort blir mörka, sannolikt kolsvarta.
  • för att få bästa bildkvalitet, den ska ju tryckas i 300 dpi, använder vi 100 ISO, alltså minsta möjliga ljuskänslighet. Men… Hur går det ihop med allt annat som är emot oss?
  • jo, vi ställer in blixten på högsta ljusstyrka. Det brukar gå att göra även på enkla kameror. Min kameras högsta värde är + 2, alltså dubbelt så stark blixt som normalt.
  • men… Jag slår ett provfoto och ser att detta inte räcker. Bilden blir alldeles för mörk och morötterna längst bort syns inte alls…
  • visst är det spännande? Har du förstått hur du fixar skivan?
  • så här: Det är fortfarande en aning dagsljus kvar. Klockan är 14:30. Det lilla dagsljus som finns måste vi använda så gott det går – tillsammans med blixten. Alltså ställer vi exponeringen på 1/5 eller 1/2 sekund. Men det går väl inte!? säger du. Nyss kunde du bara ta skarpa bilder på högst 1/20 sekund!
  • lugn i stormen. Om jag använder 1/5 sekund utan blixt blir bilden garanterat suddig. Men tillsammans med blixt blir motivet knivskarpt? Hur går det ihop? Jo, blixten brinner av på ungefär 1/1 000 sekund. Risken för rörelseoskärpa är alltså nästan noll. Den eventuella oskärpa som dagsljuset ger är i jämförelse med skärpan blixten ger försumbar. Den blir inte ens synlig.
  • vi tar följaktligen bilden med starkast möjliga blixt. Ställer in kameran på M, manuellt läge, och väljer 1/5 sekunds exponeringstid och bländare 6,4 – eller ännu hellre 8. ISO ligger kvar på ynkliga 100 ISO, alltså en känslighet man brukar använda vid ”klart sommarväder”. Här står vi nu i snart nermörkt novemberljus och ser knappt motivet i sökaren. Hur fan ska detta gå? Jo då, det ska gå bra…
  • vi tar bilden. Morötterna närmast kameran är exakt exponerade. Men de längre bort är nästan sotsvarta.
  • nu går vi hem. Startar datorn, öppnar Bridge. De närmaste morötterna är korrekt exponerade på alla sätt. Men de bakre…? Nu tar vi till verktyget graderat filter. Vi ställer in det på + 1,0 eller 1,5 exponeringssteg och drar verktyget från övre högra hörnet ned mot det nedre vänstra. Det graderade filtret gör nu det underbara, det ljusar upp, men mest i början, svagare ju längre du drar det. Det ljusar alltså upp mer uppe i hörnet än mot mitten. Vi kan öka eller minska exponeringsvärdet, men så mycket mer än 1,5 steg blir sällan bra i jpg-bilder (.rawbilder tål mycket mer).
  • vi avslutar med att mörka ned ovan och nedan morotslådorna med graderat filter. Vill minnas att jag använde – 0,5 exponeringssteg. Bilden blir i det närmaste perfekt, en jämnt upplyst diagonal rad lådor med läckra morötter lyser i den mörka novembereftermiddagen. Det fullstora fotot (inte det här på bloggen) kan nu tryckas 33 centimeter brett i 300 dpi. Det ser ut att vara taget med en proffsutrustning och blixtar för ”miljoner”. Vi är att gratulera!

Det är såna här svåra fotosituationer som bara den teoretiskt kunniga fotografen kan lösa. Tyvärr lär sig få teorin i dag när det bara är att ta fram telefonen och knäppa utan att tänka. Men resultatet blir som det blir; ingen generation före oss  har sett så många dåliga bilder som vi.

Lär dig därför grunderna om skärpedjup, bländarvärden, exponeringstidens betydelse, direkt och indirekt blixt och ISO:s påverkan. Då löser du alla problem. Nästan.

Till vänster: Bilden ur kameran. Till höger: Bilden efter jobb med graderat filter.


 

Taggad , ,

mörbylångas p-bevakningssystem sänder chockvågor över världen…

skrotbil_MBAB

Uppmärksamma läsare har sannolikt noterat att Sveriges Radio har tagit häng av kulturorganets långa kamp mot vedervärdiga parkeringssystem…

Det omänskliga parkeringssystem som Mörbylånga Bostads AB i samarbete med Q-Park har infört i den lilla byidyllen Mörbylånga gör invånarna bedrövade. Några vill flytta – om de orkade och kunde. Vissa har fått sitt sociala liv förstört. Barn och vänner vågar inte besöka dem; risken för saftiga p-böter avskräcker.

Vad hyresgästerna tycker spelar ingen roll. Bostadsbolaget och politikerna står vid förfrågan fast vid vansinnet, försvarar det in i minsta molekyl. Utan frågor råder tystnaden – som i Nordkorea, Kina, Kuba. Dessbättre kraschar det glastunna argument som beställarna framförde som det viktigaste för P-pestens införande: Att bli av med skrotbilarna!

Men vad står nu i den tidigare idyllen om inte en liten fin skrotbil? Eller vad kallar vd och styrelseordförande ovanstående lilla charmiga plåthög som stått där ”i månader”?

* * *

Bäst vore om politikerna och bostadsbolaget gjorde gemensam sak och på japanskt manér bjöd in alla hyresgäster till kollektiv och offentlig förlåt-oss-ceremoni där man bugande och nigande bad alla sina lönebetalare – läs hyresgäster – om ursäkt, gång på gång under minst en timmes tid.

Kulturorganet har en längre tid haft det sjuka P-systemet under lupp och snart visas en otäck skräckfilm som kommer att få många i publiken att få en ny syn på Mörbylånga kommun i allmänhet och dess bostadsbolag i synnerhet.

Inför filminspelningen frågade vi experter om vad de tycker om den struktur som får folk att vilja fly. De flesta menar att systemet sannolikt har plockat beståndsdelar från flera av världens värsta diktaturer.

– Skogarna med varnande skyltar på stolpar – som får förstagångsbesökaren att tro att hen har kört in på gården till en sluten anstalt – har troligen skapats av influenser från Nordkorera eller gamla DDR. Men övervakningssystemet med smygande bilburna vakter som fotograferar däckpositioner samt bötfäller personliga assistenters bilar har sannolikt anammats från Kina eller möjligen Jemen, säger parkeringsanalytiker Pelle Park vid Svenska Parkeringsinstitutet, en av de många experter kulturorganet har anlitat inför filminspelningen.

– Kravet att hyresgäst ska ringa in besökares bilnummer för att undgå piska och avrättning är däremot en tidstypisk idé från tidig sovjetepok, säger Plim Plogberg, omvärldsanalytiker och fritidsparkerare.

Nedan kan du se några sekunders smakprov ur filmen.


 

Taggad , ,

Dålig start

Som påtvingad läsare av Barometern – året ut – kan jag konstatera en läskig utveckling. Inga insändare! Endast politiker som tycker. En helsida kallad Debatt innehåller två texter. En av fyra centerpartister, en av tre sossar.

Det behövs flera oberoende tidningar, i landet och på Öland!


 

Taggad

bevare mig väl!

Ser i Ölandsbladet att kyrkan har planer på att bygga ny kyrka i Färjestaden. I slutet av artikeln säger Per-Olof Johansson, ordförande i kommunens samhällsbyggnadsnämnd: ”Vi har säkert flera saker som vi skulle kunna samarbeta om, inte minst en större samlingslokal, som ju är ett behov i Färjestaden.”

På följdfrågan om det kan bli ett samarbete också med äldreboende av något slag? svarar Johansson: ”Man ska aldrig säga aldrig _ _ _.”

Hemska tanke: Ska kyrkan infiltrera de stackars oskyldiga äldre även i Färjestaden!? Men så har man alltid jobbat: Gått på barnen och de gamla, de försvarslösa, för att sprida sina obsoleta irrläror.


 

Taggad ,

klick

Är du intresserad av framtiden bör du klicka här varje morgon.


 

skammens 25 dagar

Efter 91 år slutar pressarna dunka för Östra Småland. Varken A-Pressen, sossepartiet eller Gota Media har lyckats hålla varaktigt liv i tidningen. Sista numret kommer ut i dag, 27 november 2019.

Det är ynkligt av ägaren Gota Media som på detta sätt visar att man endast tänker i kronor och ören. Man har varit huvudägare till tidningen sen 2011, alltså i åtta år. Trots detta visar man sin mediala stormakt genom att lägga ned tidningen ynka 25 utgivningsdagar före årets slut – och för dem erbjuda oss helårsprenumeranter den bleka systerblaskan Barometern med sin intill döden trista ledarsida.

25 dagar blev det skamliga slutet på nästan 3 000 dagars ägande.

Sune Flisa
chefredaktör

 

Taggad ,

en nästan sann historia

Arnold-Nylander_2Så är han nästan alltid klädd, i keps och spö, Arnold Nylander från Kalmar.

Man ser honom där. Man ser honom här. Och ibland ser man honom nånstans där emellan. Han heter Arnold Nylander och är flitigaste sportfiskaren i Grönhögen. Men han bor i Kalmar.

– Frugan och jag brukar ta husvagnen hit så ofta vi kan. Vi trivs här i Grönhögen, säger Arnold.

Osökt kommer vi in på sportfiske.

– Just nu är vattenståndet lite för lågt för laxöring. Annars är området norr om Sjöräddningsstationen bra. Jag brukar kasta här med spinnare, alldeles i ytan. Och rätt som det är smäller det. Men det säjs att bakom varje upptagen laxöring ligger 80 fisketimmar.

– Får du laxöring här alldeles intill land? frågar kulturorganets utsände.

– Ja, innanför stenarna du ser bakom mej går dom… Och dom kan vara stora rackare, säger Arnold och måttar en meter mellan händerna.

– Hur många har du fått här, då?

Arnold skrattar.

– Sånt frågar man inte om. Jag har fått laxöring men får mest näbbgädda, svarar han och ser ut som en spelevinker.

– Apropå näbbgädda, säger Arnold och blir allvarlig. Den är en underskattad fisk. Den är en härlig matfisk. Du ska få ett bra recept.

Och kulturorganets utsände antecknar:

  1. Ta ur gäddan och dela den i två lika långa bitar. Näbbgäddan är en lång fisk.
  2. Lägg bitarna i en ugnsform.
  3. Häll på mjölk och ställ in i ugnen.
  4. När fisken är färdig tar du ut formen, rullar av skinnet och drar bort det gröna(!) skelettet.
  5. Häll på lite grädde och tillsätt lite mjöl, vispa lätt
  6. Lägg tillbaka fiskköttet i lagom bitar
  7. Strö över rikligt med pepparrot.
  8. In i ugnen igen några minuter.
  9. Njut.

Kulturorganets utsände måste upprepa frågan:
– Får du verkligen laxöring här inne så nära stranden?

– Ja då, svarar Arnold med ett klurigt leende. Men alla jag fått har slitit sej.

Den beska sanningen består. Alla sportfiskare ljuger.


 

Taggad , ,

nya toner från templet…

Det var en gång en kommun. Den låg långt bort från ära och redlighet. Få människor ville bo där. Därför bodde få människor där. Det var så på den tiden att där inte många ville bo så bodde heller inte så många. Den så kallade samhällsservicen var dålig, och ytterst få människor ville flytta till en kommun för att få sämre samhällsservice. Så var det på den tiden för länge sen.

Kommunikationer fanns nästan inte alls. Skulle man resa till närmaste stad måste man tälta eller övernatta på hotell innan man kunde fara hem igen. Där fanns nästan inga affärer. Många fick bila, gå, krypa eller cykla många mil för att inhandla en korvbit och en pilsner till middan. Det var många mil till läkare och ringde man dit svarade någon att inga tider fanns den närmaste månaden. Bäst var att hålla sig frisk. Bäst var att sluta äta. Bäst var att inte besöka sin gamla mor i staden. Bäst var att ligga lågt och spara på kraft och kalorier.

Ja, det var egentligen ännu värre än så, mina barn. Men som sagoberättare kan jag inte gå in på de allra värsta detaljerna. Jag måste tänka på läsarna, de sagoälskande småbarnen med sina tindrande ögon, stora som pizzor och de andra stackars läsarna som dygnet runt översköljs med vardagselände och pessimism på skärm, i tv och i tidning. Låt mig därför nöja mig med att säga att folk hade det mycket svårt och att det inte fanns mycket att hoppas på.

Eller fanns det det? Det hade ju nyss varit val och nu satt det nya krafter i kommunens tempel. Ja, nu satt nya krafter i kommunens tempel! Nya! Ja, nu ser vi genast en ljusare framtid, sa alla kommuninvånare och kände sig tio år yngre. Några kände sig tjugo år yngre, och många kände sig mycket vackrare och nästan alla kände sig stärkta i sin tro på den så kallade framtiden och kraften i templet. Man dansade och sjöng och var lycklig. Vissa drack sig till och med fulla och dansade nakna på de gropiga och smala gatorna. Hela kommunen såg livet i ljusare färger. Nytt folk i templet! De gamla gudarna hade fått kicken. Nu väntar vi på underverken. Underverk, visa er! Man sjöng i kyrkorna, spelade på orglarna så de tog eld, präster och biskopar kastade av sig sina hästtäcken, mitror och kräklor och hela kommunen blev en enda stor församlingsfamilj med framtidens löften som gud. Nya gudar! Nya gudar! Nya underverk!

Underverk, visa er!

Och underverken visade sig verkligen.

Templets nya krafter slog sig ihop med kommunens bostadsbolag och tänkte till. Vad göra? Hur göra livet bättre för att de människor vi bestämmer över och likt flöjtspelande råttfångare snärjer i våra klibbiga nät inför de så kallade valen? Man la pannorna i djupa veck…

Jo, vi höjer skatten! Bravo! skrek alla till varandra. Jättebravo! skrek alla till varandra. Höj ordentligt! Höj med råge! Bravo! Bravobravo! Jättebravobravo! Vad kan vi göra mera?

Jo, vi inför världens vidrigaste parkeringssystem i alla byar där bostadsbolaget har kåkar! Vi måste se och lära av Nordkorea! Eller DDR, sa någon. Vi är nya Nordkorea! skrek någon. Bravo, bravo, bravo, jättebravo skrek alla till varandra och var lyckliga, jag många var så lyckliga att de drack sig fulla och dansade nakna på kostigar och i nymålade parkeringsrutor garnerade med stolpar med så många P-skyltar att ingen i templet ens kunde räkna dem (de flesta kunde bara räkna till noll). Vad kan vi göra mera?

Jo, vi kan släcka ned lysena i så många byar som möjligt! Vi kan äntligen släppa fram mörkrets krafter efter våra företrädares hemska hundraåriga trams med att sätta upp stolpar med lampor för att lysa upp. Ja, så dumt! skrek alla i falsett. Så jättedumt! För att lysa upp! Man kan bli tokig för mindre! Bravo skrek alla till varandra. Hur bra är vi egentligen! Hur kan vi bara vara så här bra? Det är inte klokt vilka geniala beslut vi fattar. Bravo. Jättebravo. Åh, så bra vi är. Åh, så bra vi bestämmer! Men vad kan vi göra mera? Man tänkte länge…

Jo, vi kan se till att cykelledens fullbordan drar ut maximalt på tiden. Vi försöker på intet sätt hjälpa till med den! Bravo skrek alla till varandra. Jättebra idé att sätta alla tänkbara pinnar i cykelledhjulen. Vi låtsas inte om att den finns ens, den förbannande leden som aldrig blir färdig i vår kommun. Ja, död åt den förbannade leden! Bravo. Fan, så bra. Så bautasupersuperbra. Oj, så bra vi är! Men vad kan vi göra mera?

Tja, sa alla med en mun och tittade belåtet på varandra. Nu kan vi nog inte göra mera. Nu har vi gjort allt vi kan. Vi har varit duktiga. Vi har jobbat stenhårt och äntligen kommit dit vi ville.

– Allt är möjligt! sa någon.

Alla andra nickade instämmande.

H C Andersen
Taggad , ,

blött värre

vattenfall_golfbanan_Grönhögen_4Det var länge sen man hörde den porla, katarakten i… Ja, var?

vattenfall_golfbanan_Grönhögen_5Ja, just det. Det lilla vattenfallet finns vid sjön på golfbanan i Grönhögen.

Taggad , , ,

äntligen kom sågen fram…

citySå här har det sett ut alldeles för länge i Södra Möckleby city. Men i november inleddes äntligen röjningsjobbet… Se filmen nedan.


 

Taggad ,

Östran kastar in handduken

Kulturorganets kritik av SIFFRAN i gammelmediet Östra Småland blev tydligen för mycket. Man ger upp och lägger ned.

– Tragiskt är det enda ord jag kommer på. Vi behöver mångfald och konkurrens. Men sossarna har aldrig kunnat sköta en tidning. Det är dags att fråga varför, säger Sune Flisa, kulturorganets chefredaktör,  i en kommentar.


 

 

Taggad , ,

blött

full_bevattningsdamm_Albrunna_1Det har regnat en längre tid och bevattningsdammen i Albrunna är åter full, nästan.


Taggad ,

Skillnaden mellan norr och söder

Färdigt och invigt i norr. Tre mil kvar i söder. Läget är alltså som det alltid har varit…


 

Bonusvarvet börjar ta form…

bonusvarvets-övre-delDet så kallade bonusvarvets övre del i Albrunna. Här ska cykelleden gå. Vid den högra vallen ska senare en sträcka av 27 meter förses med L-formade betongblock som ska göra cyklisterna osynliga från tomten till höger. Kamera: Gopro Hero 6 Black.


 

Taggad ,

Jättetestet inleds inom kort

Fyr till fyr meter för meter

Snart inleder kulturorganet det beramade projektet att cykla varje meter av cykelleden Fyr till fyr.

Avsikten är att mäta, värdera, betygsätta dragningar, underlag, omgivningar med mera. I projektets slutfas gör vi också ekonomiska beräkningar av ledens delar. Om vi känner oss mogna för det vill vi också försöka oss på att göra – lekmannamässiga – uppskattningar av vad satsningen kan ge cyklister och bofasta, sträcka för sträcka.

Endast på detta sätt kan en något så när sann bild av leden ta form, fri från gammelpressens, gammelradions och gammeltevens sockrade och tillrättalagda små verklighetssnuttar, som på enfaldiga sätt ofta anlägger ett överdrivet positivt och förskönande Ölandsperspektiv på ledsträckor som de ofta inte ens har besökt, än mindre cyklat på.

Under vårt tidskrävande test talar vi också med folk vi möter. Men du kommer inte att få träffa en enda munvig politiker eller en enda reporter ur gammelmediekåren, bara så kallat vanligt folk som tycker, tänker och värderar. Sanningen är kulturorganets ledstjärna, inte förskönande ordbajs.

Resultatet visas successivt i en digital tidning som du kan hämta på länk som publiceras då och då. Du får alltid besked på bloggen när en ny sträcka är provcyklad, kanske en anledning till att gratisprenumerera? I denna tidning hittar du texter, foton och videor från varje etapp i provcyklingen. Den digitala tidningen växer alltså i tjocklek i den takt vi cyklar. Hur tjock den är vid målgång blir en överraskning för oss alla.

Tidningen kan hämtas gratis. Du som vill testa redan nu att få omslaget som .pdf-fil kan klicka här. Meningen är att cyklister och intresserade ska kunna skriva ut hela eller delar av tidningen, allt efter behov.

Överst ser du första omslaget. Så snart en ny delsträcka av leden är provcyklad och betygsatt uppdateras omslaget för att signalera att ”någonting har hänt”.

Start sker vid Långe Jan i söder. Första sträckan blir Långe Jan – väg 136. Eftersom ingen led finns på Ölands östra sida väljer vi därpå den västra upp mot Långe Erik…

Välkommen att cykla med oss i text, foto och video!

Sune Flisa
chefredaktör
Taggad

Vad vore världen utan troll?

Som vi tidigare har berättat är den världsberömda Albrunnamöbeln åter på sin rätta plats. Tacka trollen för det.

10 november gick larmet: Möbeln skändad! Stora polisiära insatser drogs omedelbart igång. Scotland Yard, Europol och svensk bypolis kastade sig över fallet. Tre belgier greps och dömdes, men benådades. Det skulle senare visa sig att de var oskyldiga.

I dag berättar företrädare för Scotland Yard i samarbete med Europol att ”förövarna bedriver viss affärsverksamhet i Färjestaden och att de grips så snart de sätter nyckeln i låset till sin butik på måndag morgon.”

Det går dock trögare för svensk polis. Bypolisen ringer kulturorganet titt som tätt och säger att man ännu inte fått ut numret till tipstelefonen på sin hemsida på grund av att skärmen låst sig i helskärmsläge.

– Vi kommer därför inte åt dom där små bilderna längst ned på skärmen, säger poliskommissarie Svante Tudell vid polisens stridsledningsenhet i Knubbetofta.

Sedan kulturorganet tipsat om tangenten F11 brast Svante Tudell ut i – som han själv uttryckte det – ”lycklig gråt”. Snart kan alltså polisens nummer till tipstelefonen ligga synligt på hemsidan!

Kulturorganet vill passa på tillfället att tacka Scotland Yard och Europol för deras snabba och handfasta agerande. Brottslingarna är snart bakom lås och bom – och vad bättre är: Albrunnamöbeln är åter på sin rätta plats – där den stått sedan Sigward Knotte ritade, byggde och ställde praktpjäsen år 427 e Kr.

Cirkeln är sluten. Livet kan åter börja!

Albrunnamöbeln-åter-på-plats_01Vackrare än nånsin står den där, Albrunnamöbeln, som får annan möbeldesign att framstå som färglös, pinsam och meningslös. Inför visningen i Antikrundan har Flisa Film AB gjort en trailer om den snart världsberömda möbeln. Du ser filmen genom att klicka här.

Albrunnamöbeln-åter-på-plats_07En hälsning från hjältarna – till alla tiders störste hjälte – kulturorganets högt älskade chefredaktör Sune Flisa. På sin blogg ”Hjäteberättelser” skriver Sune Flisa: ”Utan trollen ingen Albrunnamöbel. Utan Albrunnamöbel inget liv.”

Albrunnamöbeln-åter-på-plats_13Trollen har till och med funnit de sedan 1099 e. Kr. försvunna möbeltassarna – och monterat dem! Dess praktfulla utformning kan bäst avnjutas i nedanstående bild.

Albrunnamöbeln-åter-på-plats_17De konstfulla möbeltassarna – av geniet Sigward Knotte benämnda ”de gyllne klorna”, Les griffes d’or, med sina utsökt fina intarsiaarbeten och öppenhjärtiga, nästan råa,  erotiska gravyrdekorer i äkta gråsilver och brunbränt beck.

Text och foto: Sune Flisa

 

Taggad , , , ,

ljusbrist dödar ölands granskogar

julgranar_Södra-Möckleby_12Det molniga vädret i kombination med mycket regn och hårda vindar får allt svårare konsekvenser på södra Öland där jordlagret ligger extremt tunt på kalkstensplattan. Här ser vi en av öns få granskogar helt fälld av ljusbristen. – Den öländska granen klarar högst tre veckor utan sol. Sen kolar den tvärt och ramlar ihop som ett barrigt korthus, säger dendrolog Picea Tall till kulturorganet. – Men, fortsätter Picea, även mänskliga traditioner kan döda granen. Känner gran på rot doft av glögg med russin i dör den oftast på fläcken. Däremot tål den bouqueten av både kaffekask, rom och whisky. Picea berättar att denna typ av skogsskador var kända redan under fyllejularna på 1500-talet. De finns exempelvis omskrivna i boken ”Julafellena – der grandtet lidter ock döudar”, av Gustaff Linneus, utgiven 1543. Gustaff Linneus var anfader till Carl von Linné. Picea Tall är den enda kvinnliga läraren på distanskursen ”Internationellt skogsbruk och skogsägande” vid Linnéuniversitetet i Kalmar.


 

Taggad , ,

Fyrplatsen 20 november 2019

Gråväder. Plus nio grader. Sydostlig vind, tio meter per sekund…


 

Taggad , ,

Östran vägrar svara om språkfel

Gammelmedier brukar framhäva hur viktig kontakten med läsarna är. Denna goda intention gäller uppenbarligen inte Östra Småland, som trots två mejl om den språkliga felaktighet de publicerar dag efter dag inte ens ids svara.

Kulturorganet mejlade Östran 14 och 18 november. Inget svar. Kulturorganet har ett flertal gånger skrivit om ämnet, ett av inläggen kan du läsa här. Östran erkänner alltså fel – men fortsätter att sprida det. Det är ofattbart.

I dag publicerar den likgiltiga blaskan SIFFRAN 18. Tragikomiskt nog handlar texten om TT, alltså den nyhetsbyrå som chefredaktören påstår är skyldig till den språkliga groda som tidningen dag efter dag får att hoppa upp på sina läsares frukostbord. Av den lär sig barn, invandrare och vuxna att 15,7 och 3 000 och 18 är siffror och inte tal. Östran gör sig därmed skyldig till språklig fördumning.

Snacka om snobbig och nonchalant inställning till sina läsare. Vi vet bäst; vi bryr oss varken om språket eller läsarnas reaktioner!

SIFFRAN

Taggad , , , ,

Nya avslöjanden i Årets kriminalfall

Nu framkommer nya fakta om de tre belgarna Bart Wouters, Maarten Lambert och Wim Smets som erkände och dömdes för flytten av den världsberömda Albrunnamöbeln. Erkännandet gjordes under tortyr! Det skriver belgisk polis i ett brev till kulturorganet.

”De tre sattes i cell med enda godkända lektyren Östra Smålands SIFFRAN. Det krävdes bara en timmes väntan så kom erkännandena på löpande band. Hade det behövts hade de även erkänt mordet på Kennedy, stormningen av Bastiljen 1789 och tjuvfisket i Hornssjön 18 juli 2019,” skriver polismyndigheten i Gent till kulturorganet.

Man kan förmoda att de tre nu tilldöms stora skadestånd och framgent kan leva ett liv i sus och dus.

Enligt privatspaningar är de reella förövarna i stället ”flugfiskare från Färjestaden”. Bevisinsamling pågår och ett gripande lär snart bli aktuellt, säger hemliga lokala källor…

Lina ”Luggo” Casparin
omvärldsreporter

 

Taggad , ,

Ny siffra – igen!

Östra Småland öser ur sig nya siffror. I dag presenterar man ytterligare en skinande nytillverkad siffra. Den heter 3 000.

Detta gör tidningen med berått mod trots att chefredaktören vet att det bara finns tio siffror. Hon skyller den förnuftsvidriga SIFFRAN – på TT!

Två nyligen avgångna mejl från kulturorganet om SIFFRAN till Östra Småland har icke besvarats… Svarar man inte så finns inte felet!

Och trots detta undrar gammelmedierna varför de backar! Vad säger det om deras analytiska förmåga?

Det är inte tu tal om annat än att detta med siffror är alldeles för svårt för vissa medier.

Allan von Kompost
redaktionschef

 

Taggad , , ,

Bevare oss väl!

Finns en gud måste hen hjälpa till! Nu orkar vi inte längre. Vi står inte ut. Vi måste få hjälp. Nu!

Ingen människa pallar längre se dessa obsoleta foton av invigande personer – ofta politiker – med spade i hand som tar ”första spadtaget”!

Vad har vi läsare gjort för ont? Varför plåga oss med dessa anakronistiska och samma samma samma samma slags töntiga amatörbilder vecka efter vecka, år ut och år in?

I dagens Östra Småland gräver Ronny Johansson, Matilda Wärenfalk och Marcel Borger till synes helt på måfå med stora spadar i en hög med sand. Varför förstår ingen. Gräv där du står? Politisk sandlåda? Grovjobb i finkläder – why?

Bilden är tagen på så stort avstånd att den hårt kroppsjobbande och genomsvettiga trion inte går att identifiera, kanske med tanke på kommande generationers hårda dom?

Snälla, låt detta första spadtag bli det sista!

Allan von Kompost
grävande redaktionschef
Taggad

Åh, dessa gammelmedier!

Det ska sägas först: Kulturorganet är helt opolitiskt. Det är dock inte detsamma som att vi inte ser det komiska som utspelar sig  i den politiska manegen.

Tendenser är intressanta, särskilt när de börjar ta form. Det märks redan nu att vi går mot val med ett sargat PARTI lett av en statsminister som likt en färglös ara bemöter alla slags problem med enda botemedlet ”ordning och reda”.

Enögde partipapegojan Peter Akinder i Östra Småland ser som vanligt endast gudomliga fördelar hos sossefolket, enbart förödande nackdelar hos oppositionella. Det måste kännas enahanda att alltid se rätt i PARTIET och aldrig kunna ge en klapp åt någon utanför det. Men så är det, en sosse vet alltid bäst, en oppositionell har alltid fel – vad än folket tycker och tänker. Och så undrar partifolket varför PARTIET backar in i glömskans svarta hål…

Insändar- och debattsidan i Östra Småland tapetseras allt oftare av ”yrkesverksamma partilojala”. I dag skriver de igen, parhästarna Robert Björkewall och Jaan Ungerson. Robert kallar sig – mycket anspråkslöst – för ”Frilansjournalist, utredare med erfarenhet från bl a riksdag och regeringskansli mm.” Jaan är sparsammare med orden och nöjer sig med det heltäckande begreppet ”Omvärldsanalytiker”. Vissa kan verkligen ta sig själva på komiskt allvar. Att dessa yrkestyckare snor mer än halva insändarsidan går förstås ut över åsikter från så kallat vanligt folk. Dessa blir dock av allt mindre intresse när det viktigaste de kommande åren blir att skönmåla PARTIET och dess rättänkande medlemmar.

Det skulle vara intressant att skicka tio insändare till alla gammelmedier. Fem skulle vara från ”vanligt folk”, fem från ”betrodda från PARTIET – vilken färg det än må ha”. Vilka tror du skulle nobbas mest, alternativt flitigast korrigeras av ”klåfingriga ansvariga”?

Allan von Kompost
redaktionschef, fri tänkare, filosof och omvärldsexpert med erfarenhet av florettfäktning, grisuppfödning samt svensk och belgisk in- och utrikespolitik, insyn i FN, medlemskap i EU, AIK, Svenska Biodlares Riksförbund, tangoorkestern Buenos Aires och Bridgeklubben Hjärter Dam i Värnamo.

 

Taggad

där stumma stenar talar

Det är grått. Det blir allt mörkare. Låt oss backa en aning i tid, åtminstone till mitten av oktober…

 

 

Taggad , ,