Det molniga vädret i kombination med mycket regn och hårda vindar får allt svårare konsekvenser på södra Öland där jordlagret ligger extremt tunt på kalkstensplattan. Här ser vi en av öns få granskogar helt fälld av ljusbristen. – Den öländska granen klarar högst tre veckor utan sol. Sen kolar den tvärt och ramlar ihop som ett barrigt korthus, säger dendrolog Picea Tall till kulturorganet. – Men, fortsätter Picea, även mänskliga traditioner kan döda granen. Känner gran på rot doft av glögg med russin i dör den oftast på fläcken. Däremot tål den bouqueten av både kaffekask, rom och whisky. Picea berättar att denna typ av skogsskador var kända redan under fyllejularna på 1500-talet. De finns exempelvis omskrivna i boken ”Julafellena – der grandtet lidter ock döudar”, av Gustaff Linneus, utgiven 1543. Gustaff Linneus var anfader till Carl von Linné. Picea Tall är den enda kvinnliga läraren på distanskursen ”Internationellt skogsbruk och skogsägande” vid Linnéuniversitetet i Kalmar.
Den lika barbariska som kristna seden att för vårt höga nöjes skull dekapitera unggranar anses bland di lärde i Lund häröra från 1400-och 1500-talets Tyskland. På vägen mot Svea rike passerades ock Danmark: https://youtu.be/LCk7-4OYZ2I.
GillaGilla
Tänk vad solbrist på Öland under längre tid kan åstadkomma. Först ramlar granskogen ihop. Då träder Lindeman in på scenen. Han berättar om Jens Otto Krag som gör en ung dam på smällen… Det är just gran(t) hur det ena gör det andra…
GillaGilla