Är ensam stark?

krismöte_Alsenbua_2005Såna här krismöten hålls säkert varje dag ute på landet i Sverige. Här samlar vi oss 2005 för att lösa problemen med affären i Alsen mellan Östersund och Åre. Tre gånger räddades den. Fjärde gången stöp den. Men i en ännu mindre by en knapp mil därifrån finns fortfarande en livskraftig affär. I den byn bor endast 59 människor. Mer om den i följande inlägg…

Det blir femte gången jag får uppleva en liten bys plötsliga skinnömsning från levande till stendöd. I nästan hela mitt har jag bott på vischan, mitt i möjligheterna och de ofta återkommande problemen. Men jag har alltid satt landsbygdens stora fördelar och skönhetsvärden framför stadens prål, anonymitet och ytlighet. Jag har skrivit, fotograferat och bloggat om just livsmedelsbutikernas stora betydelse för små byar. De kränger inte bara potatis och köttfärs, de blir också centrum för lokala nyheter, dödsbud, skvaller, evenemangstips, umgänge, spel på boll och brunte, öl, cider och brännvin, världsnyheter, stora paket från Ellos och små från CyberPhoto.

En bok fick mig att förstå… Under nästan ett år åkte jag runt i Norrlands inland och intervjuade människor som sysslade med lokal livsmedelsproduktion för en bibeltjock bok, utgiven av Eldrimner, som jag i dag inte minns titeln på – Matlust, kanske? I detta kringflackande arbete mötte jag människor som syltade och saftade, bakade och bryggde, slaktade, fiskade, rökte, gravade och förädlade. Jag träffade norrlänningar som lärt sig en ny köttkultur på plats i Frankrike, som åkt på ölbryggningsutbildningar i Tyskland och Tjeckien, kvinnor som odlade och plockade, kokade och ystade. Boken skapade möten med människor som äntligen fick göra det de länge drömt om. Det dessa människor hade gemensamt var den djupa insikten om matens betydelse, inte bara som nödvändig föda utan mera som övergripande begrepp som ”skaparglädje, umgänge, överlevnadsmöjligheter”.

Under denna tid svepte en våg av optimism och djävlar anamma genom Norrlands inland. Jag blev själv en kugge i denna tid, i denna våg av framtidstro – som getostproducent och keramiker. Men optimismen fick sina törnar och trots många försök att rädda vår lilla bybutik stängde den fjärde gången gillt. Över en natt blev byn en annan. Den blev tyst. Tvärtyst. För första gången kände jag mig ensam där vid fjällets fot i glesbygdens inre Norrland.

Så blir det snart om några dagar även i Södra Möckleby – redan på tisdag då utförsäljningen är avslutad. Då slår ödsligheten till. Då kommer du inte att känna igen dig. Du kommer att känna dig ensam. Jävligt ensam.

Därför: Vi måste få igång en ny butik!

Märkt , , ,

12 tankar om “Är ensam stark?

  1. jernis skriver:

    Javisst, glesortsstöd för att upprätthålla och återetablera samhällsnödvändig närservice är det minsta vi kan begära. Men det är dessvärre som att svära i den omhuldade, nyliberala katedralen.

    Eldrimner ligger mig varmt om hjärtat, slowfoodare som jag är. Senast, i oktober, hölls Særimner och Öppna Svenska mästerskapen i Mathantverk 2019 på Högbo Bruk, nästgårds Gävle. Jag hade flyktiga tankar att ställa upp med mitt ”kultursmör” men reglerna satte tyvärr en del käppar i hjulet.

    Gilla

    • degerhamn2 skriver:

      Eldrimner har vuxit och blivit ett nationellt begrepp under åren. Bodil Cornell har gjort ett pionjärjobb sen 1995. Nu går hon snart i pension.

      Ditt makalösa smör snackade vi om i somras. Minns inte om du redan då berättade om käpparna i hjulet… Vilka var de?

      Kan du slingra dig in i tävlingen 2020 är segern din. Du blir då en riktig käkkändis: jernis Smörkulan J!

      Gilla

      • jernis skriver:

        Käpparna ja. Den överkomliga var att tävlingen bara vänder sig mot yrkesmässiga producenter. Där har jag en kontakt, så det skulle nog kunna ordna sig. Värre är det ”reinheitsgebot” som gäller för smör, alltså att inga tillsatser tillåts, inte ens kultur av mjölksyrebakterier eller andra fermenterande bakterier, i alla fall såsom jag tolkade reglerna.

        Gilla

        • degerhamn2 skriver:

          Den lokala livsmedelsproduktionen lider av FÖR stränga hygienkrav. När vi gjorde getost skulle ystrummet vara kaklat och spolbart. Det hade inte vi. Det gick lika bra ändå. Ostmassa tittar aldrig upp ur formarna och frågar: ”Är rummet verkligen kaklat?”

          Vägverket, som det hette då, förbjöd oss att sätta upp skyltar vid vägen. Därför satte vi upp skyltar vid vägen. På landet skvallrar ingen, varför skyltarna stod orörda under de nio år vi höll på…

          Dessa råa lagbrott kan kanske ge dig nödvändig kriminell inspiration för att föra din smörkula mot segerns ljuva sötma…

          Gilla

        • jernis skriver:

          Nu tror jag inte att det i detta fall beror så mycket på klåfingriga livsmedelsbyråkrater som på ogenomtänkta tävlingsregler. Men fan vet, kanske den mäktiga Arlalobbyn med Sädeserlandsson i spetsen utgör den egentliga käppen i kärnverksamheten.

          Gilla

        • degerhamn2 skriver:

          Åla dig igenom regelverket, smidig som en ål. Torskar du kan du skylla på vikingasjukan.

          Gilla

        • jernis skriver:

          Ids inte. Och hur än krokiga fingrarna är bör de inte befinna sig i ”syltburken”

          Gilla

  2. walkaboutsweden skriver:

    Intressant läsning om en tråkig företeelse.
    Du som har varit med förr vet ju tyvärr allt för väl vad som nu väntar Södra Möckleby.

    Gilla

    • degerhamn2 skriver:

      Ja, det här med butiker som går på knäna är jobbigt i hela landet. Det blir ännu jobbigare när man hör politiker repetera den slitna frasen ”Hela Sverige ska leva”. Tror hela synen och behandlingen av ”landet” måste reformeras. Det är nog dags att tänka ”oerhört mycket nytt, kanske i norska banor” om inte tomma ord ska förbli tomma ord… Bäst vore en ny grön våg. Har på känn att en sån är på g. För första gången på mycket länge minskar Stockholms invånarantal… Sunt.

      Gillad av 1 person

  3. Marianne Aourell skriver:

    Det är så sorgligt att detta ska behöva hända med butiken i S.Möckleby. Det är underligt att det inte finns någon instans i Sveriges Rike som kan stödja en sån viktig sak i en landsortsby som affären, när man hör att Sverige skickar pengar ut över världen i en massa bistånd som man inte har någon insyn i. När politikerna kommer till Stockholm glömmer de sin gamla hembygd.

    M.Aourell

    Gilla

    • degerhamn2 skriver:

      Det politikerna gör är att se klädsamt ledsna ut. Men lokalt tror jag inte de kan göra någonting. Små statliga bidrag finns väl att få genom exempelvis Länsstyrelsen men tror att de är kopplade till den handlare som vill ta enorma lån. Det framkom i går att bara nya kyl- och frysaggregat till butiken i Södra Möckleby skulle gå på 4 – 4,5 miljoner – en i mina öron obegripligt stor summa.

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

%d bloggare gillar detta: