ärlighet varar längst, eller…

På mängder av sajter varnas vi nu för tiden för bedragare. De tycks vara överallt. Hälften av min e-post kommer från lycksökare eller bedragare. När jag senast var inne på min banksajt höjdes genast ett varningens finger mot mig. Se upp! Det fick mig att skriva det lilla kåseriet nedtill.


Ärlighet uppskattas av alla. Vi vill ha ärliga politiker, ärliga partners, vi hyllar ärligheten i dom mest skilda sammanhang… Eller är såna påståenden bara floskler?

Tror vi verkligen att det finns människor som alltid är ärliga? Är vi så godtrogna? Är inte allt mer eller mindre lögn? Ljuger vi inte som hästskojare allihop? Vad döljer vi inte med mode och kläder, till exempel? Med makeup? Med slitna fraser, med roller, bilmärken och briefing, input och output? Och har du nånsin pratat med en sportfiskare som inte lagt till ett par kilo på fångsten?

– Att vara ärlig karl är farlig sak, säger Shakespeares Othello. Jag undrar varför. Vad menar karln, Shakespeare alltså? Är det säkrast att vara oärlig – om man är karl?

Man hör ofta att folk var ärligare förr. Ska vi tro på det? Men i och för sig… Det finns faktiskt tecken som tyder på att till och med myndigheter har insett att man kanske var det. Skattemyndigheten lär ha tagit bort det högtidliga löftet i självdeklarationen: ”på heder och samvete”… Kanske för att vi inte längre orkar med såna kraftiga lögner!?

Jag frågar mig: Är det så lyckat med den här svenska längtan efter ärlighet? Vänner till mig påstår att man i Frankrike uppskattar småmyglande och klärobskyra människor i makt och politik. Det är kanske ett tecken på ärlighet: Att inse att såna är vi allihop!

”Uppriktighet är inte att säga allt man tänker, utan mena allt man säger”, skrev den romerske historieskrivaren Livius kring tiden för Kristi födelse. Detta råd kunde väl platsa i vilken samlevnadsspalt som helst i dagens kvälls- och veckopress.

I bibeln brassar man på ordentligt! ”Att ljuga om någon är lika skadligt som att slå honom med en yxa, såra honom med ett svärd eller skjuta honom med en vass pil”, står det i Ordspråksboken…

Ökända bedragare lever på vår maniska längtan efter ärlighet. Bedragare uppträder synnerligen ärligt, inger förtroende, skänker oss den känsla av stabilitet som vi så ofta saknar. Tack vare denna ”lömska ärlighet” kan dom lura oss till månen:

– Han var ju så underbar! har många barskrapade sol-och-vårade kvinnor sagt i rättssalen – och verkligen menat det.

En av mina söners största behållning av lumpen var en officer som verkligen var ärlig och sa sanningen när han påstod att ”ett fast och säkert uppträdande kan dölja oceaner av osäkerhet.”

Européerna är nog det ärligaste folk man kan tänka sig. Eller åtminstone svenskarna. Njae, det var väl lite för mycket sagt. Ölänningarna är nog ärligast, åtminstone dom på södra Öland. Nä, det stämmer nog inte heller. Det är nog bara dom i Södra Möckleby man kan lita på.

Nä, ska jag vara riktigt ärlig så är det bara du och jag som är ärliga…

Men… om jag tänker efter en sista gång… Så känner jag att… Ja, det är lika bra att säga det rakt ut: Det är nog bara jag som är riktigt, riktigt genomärlig.


 

Märkt , , ,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

<span>%d</span> bloggare gillar detta: