Språk är kul. Och språkliga synpunkter och frågor brukar ge upphov till många kommentarer, tyckanden, applåder och visslingar.
Det finns många som säger att språkfel beror på att språket utvecklas. Detta påstående känns lika märkligt som att kalla bilmekaniker som orsakar motorskador för uppfinnare.
Vi har språkliga regler för att förstå varandra. När ord byter stavning eller betydelse kan man bli helt vilse i pannkakan. Ta exempelvis ordet beramad. Det betydde tidigare beslutad, planerad, annonserad. Men i dag betyder det även omtalad, omdiskuterad, beryktad. Jag skulle sannolikt fatta noll om nån påstod att ”den beramade fotbollsmatchen mellan IF Smulan och IFK Humlan i division åtta slutade noll – noll.”
Än i dag ryser jag till när jag i Dagens Eko hör nyhetspresentatören säga ”statsministern lovar svar innan jul”, eller ser en krönikör skriva ”Kalmarbo”. Löjligt kan man tycka, men sant. Jag är nämligen lärd att före används i ofullständiga meningar, innan i fullständiga, liksom att Kalmar skrivs med inledande versal, men kalmarbo med gemen. Orsak som jag fick lära mig: Kalmar är ett substantiv. En bo är det inte. Man kan inte säga en bo. Därför ska man skriva kalmarbo liksom stockholmare, eftersom det inte heller finns något substantiv som heter are (i detta fall är det inte ens ett ord). Men om Kalmar och Stockholm följs av substantiv ska begynnelsebokstaven bli versal, exempelvis Stockholmsbilister och Kalmarutsikter. Kom inte och säg att svenskan är ett lätt språk!
Har roat mig med att notera några av de språkfel som jag oftast lägger märke till hos högutbildade och professionella språkanvändare som politiker, journalister och forskare. Många av dem gör – exempelvis – nedanstående fel – som åtminstone under min skoltid skulle ge en tydlig röd bock i kanten.
Men, och det är viktigt, mina exempel på vad som är ”rätt” är byggda på vad jag en gång lärde mig. De kan säkert bortförklaras av dagens språkexperter – något som kanske tydligast av allt visar hur svårt vi ibland har att förstå varandra på ett maximalt sätt.
Ett fel är ett rent faktafel som många begår: Svenska Fotbollsförbundet. Det är lite märkligt att vissa sportjournalister inte lärt sig stava rätt, trots decennier i yrket. Hur det stavas ser du nedan.
Jag sätter ”fel” uttryck överst, ”rätt” i fetstil underst. Tyck gärna till. Språkfrågor brukar sätta fart på debattlusten. Till många av exemplen finns regler som jag har fått lära mig. Om nån vill ta del av nån sån är det bara att hosta till med en kommentar.
tills dess
till dess eller tills
situationstecken
citattecken eller citationstecken
en slags katt, en slags hund
ett slags katt, ett slags hund
långa avstånd
stora avstånd
Han bor på Kyrkgatan 9
Han bor vid Kyrkgatan 9
Svenska fotbollsförbundet
Svenska fotbollförbundet
ur min utgångspunkt
från min utgångspunkt
från min synvinkel
ur min synvinkel
var är vi på väg?
vart är vi på väg?
vart är vi?
var är vi?
så var det innan
så var det tidigare
innan jul
före jul
före det blir jul
innan det blir jul
Stockholmare och Kalmarbo
stockholmare och kalmarbo
kalmartidningar
Kalmartidningar
då kommer bland annat Stefan Löfvén
då kommer bland andra Stefan Löfvén
ju mer vind, ju högre vågor
ju mer vind, desto högre vågor
sist vi såg snö här var 1987
senast vi såg snö här var 1987
Host,host. Jag är tacksam för tak över huvudet trots att jag hela tiden sagt att jag bott på Mellangatan, Lillgatan eller Storgatan. Alla vet ju att jag menat vid, bredvid eller jämte gatan.
Jag får problem med ”vid Kyrkgatan 9”. Intill eller bredvid är synonymer till vid, vilket får mig osökt tänka på uteliggare. Alternativen är Kyrkgatan 7 och Kyrkgatan 11. Något förkortat kan det bli ”han bor i nian”. Jag köper att det heter ”Han bor vid Kyrkgatan” utan nr.
Med nummer blir det något annat. Jag tror han bor i Kyrkvägen 9.
Svenska svårt? Ett av världens mest utbredda språk. Det är bara att gå in i ett av Ikeas varuhus…
GillaGilla
Tar man det ett steg längre så är Kyrkgatan 9 en adress. En adress bor man varken i eller vid. Den bor man på. Fråga brevbäraren.
GillaGilla
Kul kommentar. Det är just den där meningen som luddar till språket: ”Alla förstår ju ändå vad jag menar.” Så är lyckligtvis oftast fallet men blir skillnaderna mellan vad du och jag tycker är korrekt språk för stora förstår vi till slut inte varandra. Det är nog därför vi har Svenska Akademien.
Skillnaden mellan på och vid fick jag inbankad i hjärnan på en tidning jag jobbade på. Den gav till och med ut en manual för sina skrivare. I den stod det att ”Volvon står PÅ Kyrkgatan, men jag bor VID Allégatan”. Vad som sen är rätt eller fel vet nog endast den gud som inte finns…
Nu ska jag skriva lite IKEA-text…
GillaGilla
Volvon står på Kyrkgatan men bor i garaget
GillaGilla
Just så!
GillaGilla
Svenska språket ÄR svårt. På länken nedan finns bra synpunkter – inte glasklara regler.
Vad gäller ”vid Kyrkgatan 9” blir jag osäker. Man kan säga på Kyrkgatan och vid Kyrkgatan men inte vid Kyrkgatan 9? Fan, vet…
https://www.sprakinstitutet.fi/sv/publikationer/sprakspalter/reuters_rutor_1986_2013/1988/prepositioner
GillaGilla
en annan rysare är när man hör någon i media nämna ordet ”elström”
/Thomas
GillaGilla
Ja, elström är praktfullt, liksom enkätundersökning. Kallas tautologi eller tårta på tårta. Rätt kul uttryck. Flera tårtor kommer här:
gratis gåva (en gåva är per definition gratis).
dold hemlighet (en hemlighet är per definition dold).
helt unikt (antingen är något unikt eller inte)
hundraprocentigt perfekt (perfekt implicerar något fullständigt)
exakt samma (antingen är något samma eller inte).
jag personligen (ett av orden räcker).
allvarlig kris (en kris är per definition allvarlig).
erfaren veteran (en veteran är per definition erfaren).
först av allt (först är per definition först av allt).
värma upp (att värma implicerar att temperaturen stiger).
sänka ned (något sänks alltid nedåt).
höja upp (något höjs alltid uppåt).
frusen is (is är alltid i fryst form).
populärt hos många (det är svårt att kalla något populärt hos få).
GillaGilla
J haffuen hördt ath thet är sagt: ögha för ögha och tand för tand. Men iagh sägher idher athi skolen ey stå thet onda emoot; vthan är thet så någhor slåår tigh wedh thet höghra kinbenet så wendt honom och thet andra til. Och om någhor wil gå til retta medh tigh och tagha tin kiortel j frå tigh, lät honom och haffua kåpona medh. Och om någhor nödhgar tigh ena milo, så gack twå medh honom. Geff honom som aff tigh bedhes och wendt tigh ey j frå honom som någhot wil läna aff tigh.
(Saxat ur en bibel från 1926, Gustav Vasas version).
GillaGilla
1526 var året, inte 1926. 🙂
GillaGilla
😉 Snacka om språklig utveckling!
GillaGilla
Jag skriver Kalmarbo och får stöd av SAOL: ”-bo substantiviskt slutled ~n ~r • person som bor på den angivna platsen: Boråsbo”. Däremot skriver jag exempelvis kalmarit och boråsare då dessa är avledningar och inte sammansättningar. Fast visst är det lite knepigt, något av en gråzon.
Jag skriver också Svenska fotbollsförbundet fast jag vet att det officiella namnet är Svenska fotbollförbundet, detta i ren och skär protest mot den språkliga horrör det officiella namnet utgör. Med tillämpning av normal svensk ordbildning borde självklart ett foge-s ha infogats då det begav sig.
GillaGilla
Hela språket är en gråzon. Man har fått lära sig regler som sen språkexterterna demonterar genom att säga att allt är rätt. 😉
Bra att du ”protestskriver”. Det gör jag med genom att hitta på egna ord, sprätta upp befintliga ord och konstbefrukta dem med andra. Det kallas att subtraviera dem.
GillaGilla