Månadsarkiv: februari 2020

sluta gulla – framför allt med makten

Nyhetsmediernas uppgift är att objektivt berätta om vad som hänt. Dessvärre ser jag en oroande utveckling mot att göra saker och ting bättre, större, gulligare än de egentligen är – och att medierna blir megafoner åt makthavare.

Ett exempel från dagens nyhetsflöde är Mörbylånga kommuns beslut att öppna två medborgarkontor. SVT håller en låg och saklig profil och ger i en notis nödvändiga fakta.

Barometern väljer en helt annan väg och gör ett mindre reportage i den ”gulliga” stilen med bandklippande småbarn och maktrepresentanter som oemotsagda får häva ur sig tröttsamma floskler. En kommunikationschef får spä på ”det fantastiska” genom att två gånger få säga samma sak:

– Det känns superroligt och viktigt att vi kommer närmare medborgarna, säger kommunens kommunikationschef Kim Ahlqvist.

_ _ _ – Ett av våra uppdrag i kommunen är att ge service, så det känns superroligt och viktigt att vi kommer närmare medborgarna.

Det räcker tydligen inte med roligt och viktigt. Det måste vara superroligt och viktigt. Och det måste sägas två gånger. Handen på hjärtat, är det verkligen superroligt att inviga ett sketet medborgarkontor?

Kommunchefen Ann Willsund får sen berätta om ”sina duktiga medarbetare” och att de två nya medborgarkontoren inte kostar ett öre tack vare en ”ny teknik” – fråga mig inte vilken. Min erfarenhet är att allt kostar.

Inte en enda fråga ställs i reportaget. Makten talar – Barometern skriver det makten säger.


 

Märkt ,

starkast lysande färgen: grått!

Det är svårt att få fart på debatter på Öland. Få säger vad de tycker i officiella sammanhang, och säger de nåt i medierna är det under signatur. Det tar på sikt död på demokratin.

Kulturorganets urgamla krav står fast: Förbjud signaturer och alias på insändar- och debattsidor och lär människor att kritiskt analysera och intellektuellt debattera redan tidigt i skolan.

Politiken på södra Öland är heller ingen upplyftande tombolasnurra fylld av roliga, intelligenta, skarpa förslag och åsikter. Det är så mainstream att grått kan karaktäriseras som ”en färgexplosion”.

Gud ske lov finns medier… Ölandsbladets chefredaktör tycker i alla fall nånting om en politik utan debatt

Sune Flisa
chefredaktör

 

Märkt , ,

paradis eller helvete eller nåt mittemellan?

Beroende på vems lägesbeskrivning man läser får man ofta helt olika bilder av samma verklighet. För en tid sen kunde vi läsa en insändare skriven av den nya skattehöjande makteliten i Mörbylånga kommun, kommunalråden Matilda Wärenfalk (S) och Anna-Kajsa Arnesson (C). I texten fick vi kommunen beskriven som en kraftfull motor, som med det nya styret tycktes skena mot paradiset.

I dagens Barometern berättar en insändare något helt annat om den lilla kommunen på södra Öland. Enligt skribenten höjer kommunen en mängd avgifter för fattiga och sjuka kommuninvånare. Den har dessutom lyckats få upp antalet chefer till inte mindre än 60!


 

 

Märkt

p-systemet – ett dunderfiasko

– Vi inför P-systemet för att få bort skrotbilarna!

Ja, så sa ledningen för Mörbylånga Bostads AB när kulturorganet attackerade det helt omänskliga och hyreshöjande parkeringssystem som infördes vid bland annat Blomstervägen i den lilla idyllen Mörbylånga.

– Vi inför detta för att bli av med skrotbilarna!

Så försvarade även politikerna i Mörbylånga det omoraliska parkeringssystemet.

I dag bevisar den så kallade verkligheten bostadsbolagets feltänk, den politiska ledningens inkompetens och systemets juridiska tandlöshet, eftersom en skrotbil går mot ettårsjubileum på platsen. Trots evig lappning står den där som en skammens skulptur, som ett järtecken, som ett bevis på kommunal problemlösning då den är som sämst. Det nya P-systemet har satt Mörbylånga kommun i landets mest publikbesökta skamvrå – den mediala. Och där får man sitta så länge ingenting görs eller sägs för att backa, be om ursäkt och/eller tänka nytt.

Det märkliga i sammanhanget är att kommunen inte lärde sig något av en annan surdeg: Eliana, fiskeskutan som låg och spärrade slipen i Grönhögens hamn under flera år och som kostade skattebetalarna nästan en halv miljon kronor. Läs här. Du kommer då till inlägg med länkar till flera inlägg om detta helt makalösa marina fiasko.

Trots de boendes och kulturorganets många protester har man i stället försvarat P-systemet in absurdum. Många hyresgäster har genom P-systemet fått 150 eller 200 kronor högre månadshyra. Hundratalet skrikiga skyltar på 27 stolpar är uppsatta. Kontrollfordon med smygfotograferande P-nissar har förstört trivseln i bostadsområdet. Men detta tycks inte bekomma politikerna eller ledningen för Mörbylånga Bostad AB det minsta – trots att avbildade skrotbil är ett levande bevis på juridisk kortslutning, logistiskt feltänk och en total kunskapsavsaknad av den mediala världens förlöjligande kraft. P-systemet är sjösatt utan kommunikation med hyresgästerna. Det är infört med diktatorisk hand – som om Mörbylånga ligger i Kina, i Nordkorea eller i Ryssland.

Effekten av systemet har blivit en förfulad miljö, vantrivsel, höjda hyror – och skrotbilar som kan stå kvar i evighet, amen! Kärran nedtill kan lappas tills den tas för en pappersbal. Den står där den står – som ett fysiskt evighetsbevis på ett monumentalt feltänk.

skrotbil_orsaken_till_p-systemets_införande_FIASKODenna lappade skrotbil står där den står. Bostadsbolaget kan ingenting göra. P-systemet utnämns av kulturorganet till det hittills största fiaskot i Mörbylångas tvåhundraåriga historia. Vad värre är: Parkeringssystemet var tänkt att även införas i ett halvdussin andra orter där bostadsbolaget har lägenheter. Dessa planer skrotades dock i sista stund – sannolikt på grund av spirande protester. Foto taget 20 februari.

Kulturorganet har flera gånger skrivit om detta groteska P-system. Här är en artikel. Nedtill kan du se den 18 minuter långa filmen om P-systemet.

Filmen kan betraktas som en varnagel för andra kommuner att följa efter. Tänk först och kommunicera med era hyresgäster! är självklara råd som i Mörbylånga inte faller i god jord. I Mörbylånga vet man bäst. Där lyssnar man inte. Där gör man som man vill – som i en diktatur. Vad hyresgästerna tycker är ointressant. Må Hyresgästföreningen blir starkare och starkare!

Kulturorganet vill i sammanhanget varna för de politiker – framför allt inom MODERATERNA i Mörbylånga – vars företrädare varit tongivande i försvaret av detta inhumana och tandlösa parkeringssystem. Glöm inte det vid nästa kommunalval. Rösta på vilka partier som helst UTOM Moderaterna! 

P-bot– Vi inför parkeringssystemet för att komma tillrätta med skrotbilarna på området! sa ansvariga. Påståendet var en simpel råbluff. Man gjorde det av helt andra – hittills okända – skäl. Den här bilen kan lappas hur många gånger som helst, den står där den står.  Fiaskot Eliana till sjöss, denna skrotbil på torra land.

skrotbilen28februariFoto 28 februari. Kulturorganet ämnar fotografera denna skrotbil år ut och år in… Minns orsaken till införandet av det surrealistiska P-systemet: Att få bort skrotbilarna! Grattis till det största dunderfiaskot i byns 200-åriga historia.


 

Märkt , , , ,

Ny butik i Ruda

Nu har Ruda i Högsby kommun fått tillbaka sin livsmedelsaffär. Aya Mustafa och Ahmed Yousif, med rötter i Syrien, driver butiken med en anställd. Det berättar Barometern i dag.

Paret är ursprungligen kommunikationsingenjör och elingenjör och har ingen branschvana.

I Ruda finns pizzeria och snart öppnar även en mack på platsen. Det låter som om denna by har likheter med Södra Möckleby.

Kulturorganet önskar de tu lycka till. Friskt satsat är hälften vunnet. Dock oroar det faktum att det även 2011 och 2018 startades livsmedelsaffär i Ruda…


 

Märkt , ,

lönsamhet – ett svårkalkylerat begrepp

Vi lever i en märklig tid. Nu går till och med större livsmedelsbutiker i stora städer i konkurs. Denna finns i Västerås, knappt två kilometer från centrum.

Västerås har 123 000 invånare. Var är de otrogna? I Enköping, Eskilstuna, Strängnäs eller Stockholm?


 

Märkt , ,

Ledare: västerlandet mot avgrunden

Jag skrev brev till Trafikverket, Mörbylånga kommun, Kalmarpolisen och Länsstyrelsen. Kommunen hänvisade till Trafikverket. Polisen svarade att brevet till Kalmarpolisen skulle behandlas i nåt polisdistrikt i Malmö. Sen inget mer. Länsstyrelsen svarade inte alls. Tystnad råder.

Så kan det gå.

Ett av breven gick alltså till Trafikverket. Jag skrev om den flagranta fortkörningen på Torngårdsvägen. Jag ställde inga krav, framförde inga önskningar, ville bara berätta om läget för ansvariga, att många kör över 100 där maxhastigheten är 40 på väg kantad av småbarn och gamlingar – dessutom utan gatlysen. Om Trafikverket ville göra nåt åt eländet så à la bonne heure.

Jag fick ett långt svarsmejl, 3 979 tecken – en längre tidningsartikel. Jag blev nästan rörd. Här kom mejl från en tjänsteman som brydde sig om vad jag skrev, som tog mina åsikter och farhågor på allvar. Men ju längre jag läste, desto mer insåg jag hur elakartad den sjukdom är som drabbat hela Maktsverige, hela Maktvästvärlden. Den är mycket värre än Coronainfluensan, ity den på sikt riskerar att störta hela världen i fördärvet.

Första delen handlade om verkets alla mätningar på andra vägar i landet: ”_ _ _ på E22 görs mätningarna ungefär vart 4:de år medan det på det mindre vägnätet kan vara upp till ca vart 12:e år.” Jag fick info om hur fort man körde på den och andra vägar. Som grädde på moset fick jag också lära mig hur ”min” väg ser ut: ”Väg 930 är en lång rak väg med mycket god sikt och lite trafik, detta kan vara en anledning till att vissa förare kör fortare än skyltad hastighet.”

Sen fick jag noggrann redogörelse för alla de åtgärder Trafikverket och andra kan sätta in för att stävja fortkörning. Jag fick veta det mesta om fartkameror, gupp, chikaner, avsmalningar. Denna i mina ögon lovande del av berättelsen avslutades bryskt med konstaterandet att inte någon av dessa fartsänkande möjligheter var möjliga att använda i mitt fall, på ”min” väg.

Nu blev det skarpt läge. Nu kom den långa avslutning som visar att västerlandets undergång ligger närmare i tid än vi tror. Sluthalvan av brevet från Trafikverket är en lång lektion i hur vi som bilister SKA bete oss på vägarna. Jag får veta att vi inte ska köra fortare än vägen är skyltad för. Jag får veta att jag som förare är ansvarig för bilens framförande på vägen. Jag får veta att jag inte ska köra bil onykter. Jag får också veta att jag inte får köra bil då jag har knarkat! Inte heller får jag framföra min bil på väg då jag sovit dåligt, inte är utsövd. Jag förmanas: Jag SKA efterleva allt de regler och föreskrifter som Trafikverket och eventuellt andra har skapat. Till min stora förvåning får jag också veta att inte bara min bil har rätt att köra på vägen. Alla slags bilar, även stora såna, har rätt att köra på vägarna – till och med underhållsfordon har denna rätt! Jag får dessutom veta att det är polisens ansvar för att upprätthålla ordningen på vägen, samt att jag kan lära mer om Trafikverket och ”transportsystemet” på verkets hemsida.

Fortkörning på Torngårdsvägen ingår alltså i paketet transportsystemet.

Slutklämmen är det optimala sjukdomsbeviset för att västerlandets saga snart är all: Jag får nämligen veta att många kör alldeles för fort. Och – nu kommer det! Jag undervisas i den djupa insikten att om alla följde Trafikverkets råd och hastighetsbegränsningar skulle farterna vara lägre, bullret mindre, antalet döda och skadade i trafiken drastiskt färre. JAG ska alltså hålla hastighetsgränserna. JAG!

Så fungerar Maktsverige i dag. Man skriver om det man vill och önskar, om och om igen, hur allt BORDE vara. Hur det BORDE VARA. Man skriver och säger det så många gånger att man till och med tror på en självuppfyllande profetia. Vi tror på nollvisionen. Vi tror på nollvisionen. Vi tror på nollvisionen. Vi tror på nollvisionen. Ingen människa ska skadas eller dö i trafiken. Ingen! Inte en enda! Men vi kan inte göra nåt för dig och din 40-väg där många kör över 100. Hur ska vi kunna göra nåt för dig? Vi har inga pengar. Vi har inga resurser. Det finns inga möjligheter till fartkamera, ”_ _ _med dagens kriterier är det inte aktuellt med en ATK på väg 930.”

Polisen kan inte göra nåt. Länsstyrelsen kan inte göra nåt. Det är inte deras bord. Men vi har vår nollvision! Lycka till. Med detta svar avslutar vi ditt ärende hos oss.

Jag sätter mig med en kopp kaffe och tittar ut över min väg där högsta hastighet är satt till 40 kilometer i timmen. En budbil susar förbi i 90… En buss i 60, en hemtjänstkärra i 80…

Nollvisionen gäller! Vi tror. Vi hoppas. På så sätt blir det som vi vill. Som vi tror. Och gud så mycket vi tror! Du SKA inte köra för fort. Därför fungerar nollvisionen. Ingen skadas. Ingen dör. Låt oss tro på detta. Låt oss tro på Sverige. Låt oss tro på sossarna, på vackert väder, på en affär i byn som nästan ingen – egentligen! – tror på.

Låtom oss bedja!


 

Märkt , , , , , ,

snart…

ny_ställplats_Grönhögen_grus_1Stora delar av den nya ställplatsen i Grönhögen är nu grusad. För tre veckor sedan såg det annorlunda ut.

ny_ställplats_Grönhögen_grus_3Även tillhörande kåk får sig en ansiktslyftning. Enligt hamnkapten Peter Hansson blir dock kontoret kvar i hamnen.

ny_ställplats_Grönhögen_grus_2Även på andra sidan staketet händer det grejor… Den som lever får se hur det blir till slut. Efter sista mars i år får nuvarande ställplatsen i hamnen inte användas.


Märkt ,

kors i taket!

Fram till helt nyligen påstod Ölands kommunalförbund att de tre mil cykelled som fattades i cykelprojektet Fyr till fyr på södra ön skulle färdigställas under 2019. Det var naturligtvis en råbluff. Nästan tre mil återstår fortfarande.

Kulturorganet kritiserade denna missvisande information och nu – hör och häpna – har man uppdaterat hemsidan och bytt ut två hela siffror! Nu står där:

Följande sträckor återstår att färdigställa under 2020:
Södra slingan: Albrunna – Grönhögen, Grönhögen – Ås vandrarhem,
Ås vandrarhem – Torngård samt Torngård – Skärlöv.

Vi bor onekligen i en handlingskraftig kommun, som får saker och ting att hända! Dock vill kulturorganet i sammanhanget varna för alltför optimistiska bedömningar av när leden blir färdig. Under flera år anlades nämligen inte en meter på södra ön, och troligen dröjer det åtskilliga år innan champagnen kan öppnas på nytt och politikerna kan bestiga tandemcykeln för att skrattande och nöjda vingel-och-mingelhoja framför lokala mediers fotografer för att få till de där riktigt positiva gulligullbilderna.

Som väl alla vet invigdes den norra slingan av Fyr till fyr redan i augusti förra året.


 

 

Märkt ,

sensation: urbaniseringen drabbar även städer!

Kulturorganet har en tid fokuserat på den eventuellt nya livsmedelsbutiken i Södra Möckleby och urbaniseringen i stort – här och ute i världen. Nu har den gått så långt att den drabbar till och med städer, exempelvis Kalmar!

Detta är bara ett exempel på skillnaden mellan vackra ord från politiker och den råa verkligheten mellan vad folket vill ha och vad folket får. 

Men det är inte hela sanningen. Till stora delar måste utvecklingen också skyllas på folkets otrohet mot kvarteret, byn/staden och landet. Man köper hellre från Kina än från Kalmar, handlar hellre i Färjestaden än i Södra Möckleby.

Problemet är komplicerat. Ingenting är bara vitt, bara svart.


 

Märkt , ,

Utblick

SchäferietSchäferiängarna fotograferade från fågeltornet vid Södra lundsjön.


Märkt ,

Hjort i sikte

hjortar_SchäferietFrån fågeltornet vid Södra lundsjön har man fin utblick över de betande hjortarna. Hade jag haft en systemkamera med långt tele hade läget varit ännu bättre. Men min lilla fickkamera Fuji X30 gör så gott den kan…


Märkt , ,

gård för kung och får och kor

Kungsgården-från-väg-136Kungsgården i Ottenby fotograferad i dag från väg 136.


Märkt ,

enkelt men paradoxalt

Grönhögendetaljer_9ICA i Grönhögen, Ölands enda livsmedelsbutik söder om Mörbylånga.

Att människor sviker livsmedelsaffären i den by de bor i är troligen den största orsaken till butiksdöden. På butiksdöden följer bydöden. Den urbaniseringsvåg som sveper över världen tilltar i styrka…

Författaren Gerda Antti träffar rätt när hon beskriver byfolkens otrohet i romanen Livet skriver kapitel från 2001:

”När jag tänker på hurdan affären var då den var igång, med Irma och Karlsson som man sa, de som hade den, ja, jag blir vemodig när jag tänker på hur annorlunda vi måste ha varit då, när vi var så nöjda med vår affär. Som att se på gamla småbarnsskor och tänka: tänk så små fötter vi hade en gång! Vi handlade där och tyckte väl att den hade det vi mest behövde, och Karlssons visste vad vi mest behövde och det tog de hem och annat gick det bra att beställa och så fick man det dagen därpå. Liten affär men den räckte, och ändå var vi fler i byn då än vi är nu på sommaren då sommarfolket kommer. Men när jag nu tänker på affären, då undrar jag, ja, då undrar jag om det var vi som blev för stora för affären och den som en följd av det blev för liten för oss. Var det egentligen vi själva som tog kål på den? Inte bara det att folk flyttade härifrån och inga nya kom hit, utan att det var vi, att vi alla fick större händer, mer krävande händer. Händerna blev större och affären räckte inte till. Större händer, och större ögon också, girigare. Vi ville ha mer. Men av det som inte var så vanligt, som inte direkt hörde till vardan. Och det fanns så mycket, av allt, överallt, men inte där. Trogna var vi inte heller eftersom vi köpte lite av det ena och det andra när vi ändå var i stan eller i Lunda där det fanns mer att titta på. Större ögon och större händer.”

* * *

Kan en ny affär i Södra Möckleby få så många kunder att den bär sig? Den frågan har på senare tid blivit allt svårare att hitta svaret på. Min fru och jag frågar alla vi möter om de tror på en ny butik. Ingen har hittills svarat ja. Men många av dem vi frågat såg jag på senaste mötet om affären i Folkets hus.

Rimlig slutsats: Att intresset utåt sett verkar stort bör inte tas till intäkt för större köptrohet till en ny affär.


 

 

Märkt ,

hårda västliga vindar

Hela februari har västan attackerat södra Öland…


 

Märkt , ,

kapitalförstöring i albrunna

bonusvarvetBaksidan med bidrag är risken för att hoppa i spenderbyxorna. Det är som bekant lätt att sätta sprätt på andras kosing. I det evighetslånga EU-bidragsprojektet ”Fyr till fyr” har jag nu fått höra av pålitlig källa att ”Bonusvarvet i Albrunna” krävde ännu mera tid och resurser än jag tidigare skrivit om. Samma källa berättar att det stundtals var tre grävare och flera traktorer involverade i jobbet och att ”enorma mängder” grus levererats till området. Det ska bli intressant att senare kolla upp meterpriset. På bilden ser du den 70 meter långa sträckan vid muren framför den grå villan uppe till vänster i bild. Nedtill ser du den borttagna delen av leden. Här kan du läsa bilagan till EU-ansökan från 2011. Hur många år till ska projektet ta? Ingen vet. Den som lever får se…


Märkt ,

kulturorganet dementerar

strandad-i-Grönhögen_2

Som chefredaktör för landets enda kulturorgan är det min smärtsamma plikt att i knästående ställning be om ursäkt för mina fullkomligt odugliga medarbetares skämmiga tillkortakommanden, vidriga lögner och naiva fake news.

Det har under kvällen kommit till min kännedom att den publicerade nyhetsartikeln Dramatisk strandning i Grönhögen var en historia hoptotad på dunderfyllan av Ingvar Charm-Knubbendorpf och Hugwald Claes Andersen. Deras försök till försvar är mer än patetiskt:

– Det händer ju aldrig nåt kul på den här ön!

Då jag är på heligt möte i kloster i Shimla i Indien kan jag icke genast utföra det viktiga uppdraget att låta den saltade niosvansade katten (som jag ärvt av min käre fader) dansa trenne timmar över deras blottade bakdelar. Jag får helt enkelt skjuta på detta höga nöje till min hemkomst nästa vecka.

I väntan på denna ”uppfostrande, mycket ljudliga ceremoni” har de båda brottslingarna befriats från sina löner året ut, fråntagits tjänstebilar, tjänstebåtar, tjänstebostäder och tjänstekläder. Deras synnerligen omfångsrika pensionsbesparingar har nollats och flyttats över till Behjärtansvärda insatser för mänsklig utveckling AB, ett av mina mest lönsamma indiska bolag med humanistiska förtecken.

Slutligen ska sägas att fartyget i Grönhögens hamn lär ha ”placerats där av mänsklig hand”. Hur och varför återkommer kulturorganet till så snart tillfälle ges.

med utomordentlig hälsning
Sune Flisa
chefredaktör

Märkt , , ,

dramatisk strandning i grönhögen

strandad-i-Grönhögen

De hårda västvindarna skördar allehanda offer. Det rapporteras om kullblåsta träd, träd som gått av på mitten, hus, traktorer och ladugårdar som blåst ut i havet och så denna hemska strandning i Grönhögens hamn. Enligt grönhögenboende Esbjert Dinklin sköljdes skutan upp på landbacken av en enorm våg.

– Havet skummade, det tjöt och ven och plötsligt kom den här stålbåten forsande rakt upp på ställplatsen i byn, berättar Esbjert och fortsätter med andan i halsen:

– Lyckligtvis klarade sej den tolv man starka besättningen genom att hoppa i havet och simma iland innan den enorma tsunamivågen kastade upp fartyget på land – som en liten löjlig lakritsbåt. Jag har aldrig sett nåt liknande i hela mitt liv, säger Esbjert Dinklin medan han tar sig en stärkande klunk whisky på baren La Dolce Vita i Grönhögen City.

Även polisen är inkopplad i ärendet, då ett synnerligen allvarligt brott kan ha begåtts. Polisintendent Marcus Hoppstadius-Leråker berättar från polisens ledningscentral i Ventlinge:

– Detta är ett uppenbart lagbrott! Parkeringen är gjord på fel sida om märket och jag kommer att kräva hårdast möjliga straff för kaptenen. Brottsrubriceringen blir grov oaktsam parkering. Jag undersöker även om besättningen varit berusad, inspirerad av den alkoholbejakande slogan som finns målad på fartygets babordsida: Öl är gott.

Kulturorganet har alla sina stjärnreportrar på plats och redan under sen kväll räknar vi med att kunna publicera senaste nytt om den dramatiska strandningen – och grova felparkeringen – i Grönhögens hamn…

Text: Ingvar Charm-Knubbendorpf, tillförordnad nyhetschef
Foto: Alice Asterisk-Danielsson-Puttman

Märkt ,

evighetens vindar

filmjölk-från-havetNu strax efter midnatt blåser det drygt 16 meter per sekund i byarna. Snart får det fan i mig vara nog med detta eviga vinande och tjutande. ”Solen och vindarnas ö” blir snart ”Solen och kulingarnas ö”. Bilden: Grönhögens hamn häromdagen. Det blåste lika mycket då. Lika mycket som dagen före. Lika mycket som veckan före. Och som veckan före den veckan. Och lika mycket som månaden före den…


Märkt , ,

kåseri: pur lycka

Det sägs att många barn är bortskämda. Det kan nog stämma. De har svindyra märkeskläder, mobiltelefoner, paddor, laptoppar, berg av elektroniska leksaker, kilovis med lego, arméer av monster och spelfigurer. Men det är föräldrarnas ”fel” – inte barnens.

Det man har uppskattas sällan till rätta dimensioner, det gäller både barn och vuxna. Lyckligtvis är det ofta helt annat än ägodelar och prylar som väcker de djupaste känslorna inom oss. Det fick jag två bevis på häromdagen…

Min revisor skrev i ett mejl: Vilken överraskning! Ett pappersbrev! Det är mer än tjugo år sen jag fick ett sånt! Tack, Staffan. Jag ska rama in det.

* * *

Dagen efter fick jag en film från min son. Den visade hans sexårige son Riggo gå till postfacket på nedre botten. Riggo öppnar försiktigt luckan, skriker högt:

– Ett brev, pappa! Titta, ett brev!

Han tar det, fokuserar på det med intensiv blick.

– Det är till mej, pappa. Det är till mej! Det står Riggo där. Det står Riggo där! Det är från fafa!

Han sliter upp brevet, som om det gäller livet.

– Där står Riggo igen. Ha ha. Det är från fafa! Ha ha.

Han springer iväg uppför trappa med brevet i hand.

– Mamma, mamma! Mamma, mamma! Jag har fått brev från fafa! Riggo har fått brev!

Slutscenen: Riggo försöker läsa. Han läser av bokstav för bokstav, ord för ord. Han är lycklig. Han har fått brev från fafa.

Brevet innehöll ingenting mer än en hälsning. Ingen leksak, ingen present, inga löften. Trots det blev Riggo lycklig.

Lika lycklig som sin fafa.


 

Märkt , ,

Gammelpressen ser ut över världen…

Sibyllas-bilMan kan ha vitt skilda mål här i livet. Ett av mina är att skrota monarkin.


Märkt

skylten sitter kvar…

ICA_Stora_BrunnebyICA i Stora Brunneby. Undrar när den lades ned? Jag hittar bara några ord fakta på nätet: ”Arne Erlandsson St Brunneby Stenåsa”. Nån som vet mer?


Märkt

kåseri: fisksmet

Öland februari 2020. Jag cyklade ned till fyren. Hon hade just lagt sig, Ciara. Sen kom Glenn. Nu blåste han bara 14 meter per sekund. Men det var kallt och fuktigt i draget från Östersjön. Jag var hungrig men krogen var stängd. Det skulle inte bli nån stekt strömming med potatismos och lingon denna dag. Det var länge sen nu.

Jag stötte ihop med Birger. Jag visste inte vad han hette till en början, men ni vet hur det är. Man börjar prata med nån och småningom får man reda på vem man pratar med. Ritualen följer ett känt mönster.
– Blåsigt i dag!
– Ja, jäklar. Man får hålla i hatten.
Efter tio tjugo såna jag-menar-ingenting-meningar kan det dock blixtra till. Det gjorde det nu:
– Vet du om att man rovfiskar där ute? sa Birger och pekade ut mot havet.
– Förlåt, sa jag.
– Jo, vet du om att mitt för våra ögon pågår ett utstuderat rovfiske?
– Nej, det känner jag inte till… Hur vet du det?
– Jag är fiskare, sa han kort. Fiskare utan fisk. Fiskare utan vatten. Fiskare med båt men utan tillstånd att fiska. Men dom där ute får rovfiska.

Jag förstod inte mycket. Vi stod tysta en stund och stirrade ut mot horisonten långt där borta.
Birger tog upp sin smartphone.
– Här ser du. Dom där tre båtarna rovfiskar, sa han och pekade på några små gröna fartyg på displayen.
– Vad menar du med rovfiske? frågade jag.
– Dom trålar upp allt dom får. Sen går dom till Danmark där hela klabbet mals ner till en smet. Den säljs sen som foder till laxodlingar i Norge – som förpestar havet.
– Tar dom upp mycket? frågade jag.

Birger stod tyst en stund.
– Det handlar om enorma mängder. Och som sagt, man tar upp allt man får i trålen. Och mal det!

Vi skiljdes. Jag cyklade hem medan tankarna malde som fiskkvarnar. ”Man tar upp allt man får i trålen. Och mal det!”

Hemma kollade jag Havs och Vattenmyndighetens statistik: De tre senaste veckorna trålades 2 911 ton skarpsill i vårt fiskeområde. Jag hittar ingen statistik benämnd ”rovfiske”.

Jag ringer myndigheten. Kille där säger att sillen är svårsåld och att han är mot detta rovfiske. Man kan alltså befara att i stort sett alla dessa 2 911 ton mals ned till fisksmet i Danmark – för export till Norge.

Nästan tusen ton fisk mals varje vecka ned till en smet. Tusen ton! En miljon kilo mald fisk till odlad lax i Norge – som smakar fan och förpestar havet.

Det kändes bra att krogen var stängd. Min längtan efter strömming gick snabbt över.


 

Märkt , , , ,

sjunkande framtidstro inom dagligvaruhandeln

Dagligvaruhandeln har det svårt – något att beakta då man skissar på ny butik i Södra Möckleby.

Vad jag förstår gäller det att hitta några ”riktigt hållbara grepp” för just den affären. Men viktigast är att kalkylerna bygger på verklighetens kalla fakta – med beaktande av människans ”inbyggda dragning åt lättja och otrohet”. 😉

Snart får vi kanske besked om enkätens resultat?


 

Märkt ,

ytligt om djup

Bildens svaghet är att den är platt. Den saknar djup, har bara två dimensioner. Detta har alltid fascinerat och utmanat målare. Bland de första i modern tid att att försöka ”spränga ytan” var exempelvis Paul Cézanne och Georges Braque.

Detta tvådimensionella problem gäller naturligtvis även fotokonsten. Därför kan det vara bra att ha det i tankarna även i banal vardagsfotografering. ”Djup kan ge djup”, om du ursäktar en pretentiös devis.

Nedan några foton från hamnen i Gårdby häromdagen.

Gårdbyhamn_02Det finns knappast något tråkigare motiv än ett vidvinkelskott ut mot en fjärran horisont, vare sig den ligger på land eller i havet. Här har jag låtit en bryggas jättelika stag ”vräka sig in i bilden”. Dess ”träff” i bryggan ligger dessutom nära gyllene snittet, vilket ytterligare ökar effekten. Ett visst djup är uppnått. 

Gårdbyhamn_01Utan bryggan till vänster hade bilden blivit platt. Men genom den gulmålade konstruktionen leds ögat inåt i bilden – vare sig man vill det eller inte.

Gårdbyhamn_03Ett Y ut mot horisonten ökar också känslan av djup.

Gårdbyhamn_04Diagonalen – alla målares och fotografers bästa vän. Om man bara är medveten och uppmärksam kan den/de hittas i nästan alla motiv.


Märkt , , , ,

Var finns kunderna?

upptagningsområdeDenna skiss visades på senaste mötet om den eventuellt nya affären. Boende inom den blå markeringen har minsta avstånd till en affär i Södra Möckleby. Onekligen en redig kaka. Nyckelfrågan blir förstås: Hur många av dem som bor där kommer att handla i S M?


Märkt , , ,

brusa högre lilla å

Februari har varit blöt på södra Öland. Nu porlar det muntert i exempelvis Storbrobäcken i Skärlöv.

Se och lyssna. Och  njut.


 

Märkt , , ,

ju flera desto bättre!

Vid senaste stormötet om en eventuellt ny affär i Södra Möckleby påstods att en sån skulle stärka marknaden även för den befintliga affären i Grönhögen!

Det var ett för mig – och många andra – överraskande och mycket märkligt påstående. Hur vet man det? På vilken grund vilar detta påstående? Är det vetenskapligt belagt? Är det Kraftsamling Sydölands officiella uppfattning skulle jag värdesätta en bevisföring byggd på empiriska fakta.


 

Märkt , ,

så mycket vatten

tsunamilandskapFlygfoto av översvämmat landskap i Amazonas? Den brusande Ångermanälven fångad från drönare? Nej, Storbrobäcken i Skärlöv. Vid de senaste besöken har den varit torr som fnöske. Nu porlar den. Nu forsar den!


 

Märkt , ,