kåseri: jävla cyklister!

Under lång tid har jag betraktat män på racerhojar som ouppfostrade slynglar. De hälsar aldrig. Jag hälsar på allt och alla när jag är ute, men tävlingscyklister har inte tid med den enklaste lilla nickning, inte ett hej, inte en vinkning. Trots att de flesta är ljusår från eliten vill de inte offra en millisekund på ett mors eller hejsan.

Män på racerhojar är pack. Jag är dock ett strålande undantag. Även på min racer hälsar jag på alla, på hög och låg, på dum och snäll, på kvinnor och män – och på hundar. Jag är gentleman. Men andra män på racercyklar är svin.

I går testade jag min tes i den så kallade verkligheten. Mötte först två män på racerhojar för bergis 100 000 Gurra.
– Hej hej, sa jag.
Ingen reaktion. De stirrade stint ned i asfalten och vevade på med sina spaghettiben.

Mötte så ensam man på racer med täckta hjul. Denna typ surrar som tusen humlor.
– Morsning, skrek jag.
Ingen reaktion.

Mötte så tre män på racerhojar. Alla i färgglada kläder och hjälmar med ett slags kon riktad bakåt. Den lär sänka luftmotståndet med 0,00087 promille. Alla tre hade bleka, nästan snövita spaghettiben, som sytrådar.
– Hej, skrek jag. Äntligen lite värme!
Ingen reaktion. De såg mig inte ens. Jag fanns inte i deras bubbla av svett, stoppade blöjor och hjälmar med koner. De hojade på med sina spinkiga spaghettiben. Förbannade pack!

Ett par till. Män på racercyklar vågar sällan ge sig ut ensamma. De måste ge varandra kraft, eftersom de är ouppfostrade och har spaghettiben. Det är paret skulle jag verkligen överraska med det ljudligaste hej jag nånsin fått ur mig. För att använda ett kraftuttryck var min plan ”att skrämma skiten ur dem”. Tio meter ifrån dem var jag redo för attack…

– Hallå hallå, säger första killen – och vinkar.
– Hej hej hej, äntligen lite finväder, fortsätter andra killen – och gör ett slags honnör mot hjälmen.

Jag säger ingenting. Jag är i chock.

Så här efteråt kan jag dock säga att män på racercyklar är riktiga gentlemän. De hälsar och är artiga och vänliga. Och den där gamla fördomen om ”vita spaghettiben” är bara trams.


 

 

Märkt

4 tankar om “kåseri: jävla cyklister!

  1. Henning Reindahl skriver:

    Här i Nättraby utanför Karlskrona har vi också sådana där racercyklister, dom går under benämningen ” VÄGLÖSS ”

    Gilla

  2. Karin skriver:

    Och när de två hejande cyklisterna slår sig ner för en liten paus säger de:
    ”Vilken konstig kille, den där som inte ville hälsa på oss!”
    ”Ja, han såg ju ut som om han aldrig sett en cyklist!”

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

%d bloggare gillar detta: