Mörbylånga kommun storsatsar

Marianne Hedelin är en av många som saknat Mörbylånga kommuns stöd för att utveckla södra Öland, speciellt Grönhögen. Du ser filmen om henne ovan.

Redan i oktober förra året berättade kulturorganet genom hamnvärden Peter Hansson att kommunen nu vill bättra sig och börja investera i hamnen.

Och kommunen håller det man lovat. Nu har inte mindre än tre sittmöbler placerats i hamnen. En ny ljus era för hela södra Öland är inledd!

sittgruppEn av de tre exklusiva sittgrupperna i Grönhögens hamn, betalad av kommunen, läs skattebetalarna. I bakgrunden husbilar på den nya ställplatsen, förverkligad av privata krafter efter flera år av ”byråkratisk MMA”.


Märkt , , ,

2 tankar om “Mörbylånga kommun storsatsar

  1. Marianne Aourell skriver:

    Heder till Marianne Hedelin och hennes medarbetare som orkar fortsätta sitt jobb. Man blir förvånad när man läser Ölandsbladet att hamnplan i Färjestaden ska få en ansiktslyftning redan, Det är inte så många år sen den gjordes i ordning. Det är märkligt att alla pengar går till ett håll. Men ni kan i alla fall vara glada att ni har fått tre sittplatser, i Färjestaden får de ”bara” lite större uteserveringar och 20 nya parkeringar, man får visserligen ta sig över gatan från gamla busstationen men det ska man väl klara.
    Lycka till Marianne Aourell

    Gilla

    • degerhamn2 skriver:

      Tyvärr klarar ingen – vad jag vet – glesbygdskommun att stärka områdena utanför centrum. Jag tror dessutom att det gäller hela världen. Det tragiska är att man jobbar fel. Man tror att sittgrupper, lekplatser, Kraftsamling Sydöland och annat kan vända på kuttingen. Men det går inte. Det är bara palliativ vård – och det är inget fel i den, annat än att den inte avhjälper grundproblemet som är ett enda: En åldrande befolkning på grund av frånvaron av jobb. Människor dör och nya äldre flyttar in. Fågelskådning och golf lockar nya – äldre. Och så där rullar det på. Pensionerade stockholmare säljer villan och kan njuta sitt otium på Öland…

      Där det inte finns jobb finns heller ingen ungdom. I mina ögon finns bara en bot: Att locka till sig den ungdom som inte finns. Men det gör man inte med sittgrupper och lekplatser. Det gör man med ”nätet och dess möjligheter”. Den första kommun som inser det – och satsar på det – kommer att lyckas vända en hopplös trend. Ett centrum för innovationer på nätet inom energi, miljö, vatten skulle dra ungdom, skapa jobb, generera pengar, på sikt enorma pengar. Men ingen kommun vågar nåt sånt. De kan inte branschen, de är kvar i äldre tider, i gammalt tänkande. De tror att en sittgrupp, en lekplats, ett turistobjekt, en listning av tillgångar är lösningen. Tyvärr. Tyvärr. Tyvärr. Kalla det för vad det är: palliativ vård.

      Vad som gör problemet ännu svårare är att en kommun egentligen inte ska ses som ”en företagsfabrik”, vilket ofta görs i dag. Folk säger: ”Kan inte kommunen starta/satsa på det och det?” Men det är inte kommunens egentliga uppgift. Den uppgiften är vår. Vad kommunen kan göra att förbättra förutsättningarna för det ”vi vill göra och utveckla”. En stor skillnad.

      Vilka är då möjligheterna till att vända trenden om ”vi” är runt 70 år? Om ”vi” om fem år är 75… Om ”vi” om tio år är 80… Alla torde förstå att de inte är så många.

      Men denna ”automatiska avveckling” kan naturligtvis pyntas och göras trevligare. Det kan man göra med sittgrupper och lekplatser och massor av annat. Men då ska man kalla det för vad det är: palliativ vård.

      hälsningar

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

%d bloggare gillar detta: