Månadsarkiv: maj 2020

på bryggan

spigg_01

Detta med nyfikenhet gör mig nyfiken. De flesta djur är nyfikna. Som gammal akvarist vet jag att fiskar kan vara lika nyfikna som grannen. Men det torde bero på att akvaristen i en sorgmanteltetras ögon är synonym med käk.

Men nu skakar min teori i sina grundvalar. Vid gårdagens bryggtänkning – en form av öländsk yoga – kom flera spiggar långsamt upp från djupen, allt närmare min smattrande Canonsmälla. Ju mer den smattrade, desto närmare kom de små skönheterna. Här står de alldeles vid ytan med falkblicken mot mig: Vem är du? Vad gör du här?

Jag hade inget svar.


 

Märkt , ,

ideella krafter gör skillnad

I vår bygd finns många ideellt arbetande människor som lägger ned kraft och tid för att utveckla och bevara smått och stort. Södra Möckleby Hembygdsförening har i många år rustat och skött om Bergstigen. Den kan jag rekommendera för dig som kommer ny till bygden. Med sina historiska rötter speglar den ett samhälle – och en natur – i ständig förändring.

BergstigenskyltarHär i Albrunna har man satt upp anslagstavla och vandringsledpilar. Och karta med kortfattad information om bygden.

karta och informationVar är vi? Vart ska vi? Hur går vi?

swisha-pengarAllt kostar pengar. Tid är pengar. Arbete är värt pengar.


Märkt ,

Se upp för pinnormen!

I dag. Fart på hojen: 24,6 km/timmen. Bländande sol. Ser pinne mitt på cykelleden, 30 meter bort. Ökar takten…

20 meter från pinnen: Beslutar mig för att köra över den. Den ser smal och klen ut.

10 meter från pinnen: Styr rakt mot den. Det går undan nu, 27 km/timmen

3 meter från pinnen: Pinnen har ett sick sackmönster på ovansidan! Finns såna pinnar? Hjärnan snabbkopplar, styret svänger utan att jag vet varför, hojen slinker förbi pinnen med några centimeter till godo.

2 meter på andra sidan pinnen: Stannar cykeln. Ser att pinnen är en ganska stor huggorm. Smyger mot den medan jag tar upp kameran. Men huggormar känner steg; den ringlar makligt av leden in i klorofyllen…

Se alltså upp för pinnar på cykelleden. Risken är störst där leden är som svartast. Där är den också varmast, och alla ormar älskar värme. Denna huggorm märkte inte mig förrän jag klev av cykeln. Cykeldäck skapar små vibrationer som en solnjutande orm kan missa. Däremot ”hör” en orm minsta steg – och kan fly.

Det finns ytterligare ett skäl till att aldrig cykla över pinnar. Ett rent livsfarligt sådant kan du läsa om här.

huggorm_överkörd_7Undvik såna här tragedier genom att aldrig cykla över pinnar.


 

Märkt , ,

Dagens Ölandsbild

överlevaren_Dagens-ÖlandsbildEn ensam rapsplanta i stenbrottet, Degerhamn. Den var den enda växt jag kunde se i det månlika landskapet.


Märkt

det tar sig…

sugande_bifluga

Till min stora glädje kan jag konstatera – och berätta – att det tycks vara ovanligt många bin i farten denna vår, trots ”kylan”. Kring vissa buskar i vår lilla täppa flyger ett dussintal biliknande insekter varv efter varv, timme efter timme.

Det har också varit tämligen gott om humledrottningar. Nu väntar vi på ”arbetarna och tjänstemännen”.

Dagens kioskvältare: Tornseglarna har kommit!


 

Märkt , ,

1/4 lokala nyheter i lokal nyhetstidning

Gammelmedierna klagar ofta och högljutt över den sviktande annonsmarknaden. Man har inte längre råd att bjuda läsarna på sin fantastiska journalistik.

Är detta sant? Att de tappat annonser är sant. Men det kanske också beror på annat? Det kan kanske bero på att man inte bjuder läsarna på den enastående journalistik som man vill göra gällande?

På skoj ögnade jag igenom dagens Ölandsbladet. Jag hittar ingen kioskvältare, ingen grävande journalistik, oerhört mycket av innehållet är samma dag efter dag. En snabbanalys ger ungefär(!) detta resultat av dagens tidning om 40 sidor:

16 sidor = annonser
11 sidor = lokalt material inklusive sporten
13 sidor = annat (TV, väder, ekonomi, fonder, kryss, in- och utrikes, Det händer på Öland)

Jag vet inte hur mycket annat än lokala nyheter vi läsare tål. Orkar vi med mer än tre fjärdedelar ”annat än lokala nyheter” i en lokal nyhetstidning?


 

Märkt ,

Hur snabbt växer sjön i stenbrottet?

Då och då kommer kulturorganet att mäta vattennivån i det gamla stenbrottet i Degerhamn.

Från samma ställe kommer vi att ta en bild av samma stenparti ute i vattnet. Vi gör det med samma kamera, samma objektiv, samma exponeringsinställningar, 1/400 sekund och bländare 11 på ett Canon 85/1.8-objektiv. Vi korrigerar till rätt exponeringsvärde med ISO-inställningen.

På stenpartiet nedan bör man få en rätt bra uppfattning av hur snabbt och hur mycket nivån förändras, uppåt eller nedåt.

vattennivåmätning_stenbrottet_09Mätobjektet. Detaljerna vid pilarna bör bli intressanta den första tiden. Växer de eller minskar de? Kliver de upp ur det våta elementet eller drunknar de?

mätningssställetMätplatsen. Mätobjektet syns ute i vattnet långt till höger i bild.


Märkt , ,

cykla från corona – på öland!

Cykeluthyrning

I dessa coronatider skulle Öland kunna locka massor av cyklister att undkomma städernas smittorisker för ett fritt och sunt liv i nästan orört land.

En som har insett det är cykelveteranen Gunnar Kvarnbäck i Mörbylånga. Hans cykeluthyrning satsar på cykling med tält – ett billigt, sunt och enkelt sätt att resa och leva.

Men hur mycket lockande cykelinformation får jag på ”Ölands officiella besöksguide”, Öland? När jag skriver ”Fyr till fyr” högst upp i sökrutan händer ingenting. Sökmotorn är förprogrammerad att bara svara på vissa givna alternativ. Skriver jag däremot ”Ölandsleden” kommer en mycket märklig sida upp, denna.

Den har 17 länkar om de olika etapperna. Men hur mycket du än klickar på länkarna händer ingenting. Det kallar jag annorlunda marknadsföring!

Det en gång så storslagna cykelledsbegreppet Fyr till fyr nämns inte längre. Det är botta. Alldeles botta!


 

Märkt

spännande grepp inom cykelledsvärlden

Bygget av cykelleden Fyr till fyr på Öland ter sig för oss cyklister många gånger som en ny form av absurd teater.

Denna teaterform har nu spridit sig till Kalmar, där man tar till rent surrealistiska grepp, märkbart påverkade av sina öländska cykelledsbyggarkollegor. Där har nämligen vänstertrafik införts för cyklisterna! Det visar målade markeringar längs Norra vägen.

Entreprenören är enligt Barometern skamsen. – Det är väldigt pinsamt, säger trafikchef Robert Dahlström.

Arbetet med att återinföra högertrafik lär nu pågå…


 

Märkt , , ,

leden breder ut sig i ventlinge

VentlingetomterPå sydvästra sidan av Öland har ingenting hänt på evigheter i cykelledsprojektet Fyr till fyr. Så plötsligt bygger man världens bredaste cykelledssnutt! By the way… Här till höger blir det fyra villatomter. Det berättar bevingade medier. Den enorma cykelbanan kommer också att användas som start- och landningsbana för svenska flygvapnets transportplan Hercules. Det sistnämnda är ett rykte från ”vanligtvis pålitlig källa”. Kulturorganet konstaterar att cykelprojektet Fyr till fyr växer – på bredden. Mellan Kvinsgröta och Kärra har man byggt ”cykel- och vandringsled för traktorer” och i Ventlinge slår man breddvärldsrekord. Hur ska detta sluta? Kan cykelleden bli ännu bredare? Tjugo meter? Trettio? Modet svänger… I vintras var cykelleden för bred, då smalnade man av den. Läs mer här.


Märkt ,

dagens Sune 17

Drönare fick fast brottsling

Rubriken är saxad ur dagens Barometern. Ja, det krävs andra än polisen för att haffa skurkar. Det har vi vetat länge. Exempelvis är Operation Rimfrost ett spel för gallerierna, säger polisprofessor.

Slutsats: Friställ polisen och köp in flera drönare och grip alla skyldiga! Kanske bör man till och med jobba enligt Grönköpings polis Paulus Bergströms åsikter då han indelar mänskligheten i ”häktade och ännu inte häktade”.

Sune Flisa
chefredaktör

 

 

Märkt

Dröstorps ödeby

DröstorpAv allt jag hittills har sett på Öland är det Dröstorps ödeby som gjort starkast intryck på mig. Hur orkade de människor som levde här i fattigdom och umbäranden? Foto från maj 2012. Du kan läsa mer om Dröstorps ödeby på min gamla blogg. Klicka här.


Märkt

vindpinade skönheter

Dessa korta röda skönheter står i en backe vid havet där vinden ligger på extra hårt. Kronbladen fladdrar som lärkvingar och man måste använda korta slutartider om man vill få dem skarpa på bild. Det förvånar mig att de håller/sitter kvar.

I regn och när kvällen närmar sig sluter sig blomman – kanske ett slags vallmo?

vallmo_2

vallmo_3

vallmo_1

Märkt

Kategorier – visar alla inlägg i den kategorin

kåserirubbe

Om du klickar på kategorin KÅSERI får du upp alla inlägg märkta med kategorin KÅSERI.

Du vet väl att kategorierna under den gröna texten LÄMNA EN KOMMENTAR eller som i detta exempel 6 KOMMENTARER är till för att användas?

Ett klick på en kategori för upp alla inlägg inom den kategorin på din skärm, med det senaste överst.

Ett klick på exempelvis kategorin KÅSERI ger dig alla kåserier i rad. Testa genom att klicka här.


 

Märkt ,

Dagens Ölandsbild

DagensÖlandsbil_skurkvarnenMaj månad på Öland kan vara behagligare än den kalla ”blåsmaj” vi just nu kämpar oss igenom. Bilden från maj 2018 visar skurkvarnen i Jordhamn på norra ön. Jag minns att hettan var besvärande.


Märkt , , ,

dagens sune 16

Kalmar kommun ska ha en eloge för att ha byggt ett cykelgarage för 140 hojar placerat vid stationen.

Källan Barometern missar dock det viktigaste, nämligen att den gamle Pompejus hade helt rätt då han år 56 före Kristus myntade sentensen Att hoja är nödvändigt, att leva är inte nödvändigt.

Sune Flisa
chefredaktör

 

Märkt

rar fågel äntligen tillbaka

ringhalsade-sjöduvans-äggEfter närmare tio års bortavaro från Öland har den ringhalsade sjöduvan, Columba aqua, iakttagits i ett vatten på mellersta öns östra sida. Genom goda kontakter inom fågelskådarvärlden kan kulturorganet som första media i världen presentera foton av den ringhalsade sjöduvans ägg. Denna rara fågel ruvar nämligen inte sina vita klotrunda ägg utan lägger dem direkt i sötvatten där de ligger tills de kläcks. Märkligt är också att äggläggningen sker kollektivt. Ett 20-tal honor flyger i v-formation in mot äggläggningens centrum och fäller som på en given signal upp mot tio ägg per hona från ungefär fem meters höjd. Äggen dumpas med fördel längs vasstråk, vattenväxter eller annat som håller äggen samlade i en så kallad ”äggastring”. Äggen på bilden är nyligen lagda. Kläckning sker första veckan i juni. Allt detta berättar fågelskådare Felix Jörgensson för kulturorganets utsände stjärnreporter Ingvar Charm-Knubbendorpf.


Märkt

den himmelsvida skillnaden mellan ”är” och ”bör”

Häromdagen såg jag en bra rubrik i Barometern:

I Finland ser man världen som den är, i Sverige hur den borde vara

Rubben prydde en text av Anders Lidén, tidigare ambassadör.

Han, liksom jag, tror att skälet är att vi haft fred i två sekel. Finland, menar Lidén, styrs av realpolitiska överväganden medan Sveriges utrikespolitik är värdebaserad.

I Sverige ser vi världen hur den borde vara! Min vidareutveckling av det ämne Lidén tar upp utmynnar i en fråga: Har svensken blivit osunt bortskämd? Jag förstår att vissa gamla och sjuka på hem och sjukhus lider under coronaepidemin, men nu börjar allt mer så kallat vanligt folk upphäva sina stämmor i elegiska rop: Hur länge ska vi behöva stå ut med detta? Hur länge ska vi stå ut med att inte få krama våra barnbarn? Hur länge ska vi leva i detta helvete?

Den sista frågan ställs säkert av lidande befolkning i Syrien, sönderskjutet under tio års krig, liksom på tusen andra utraderade och plundrade platser på jorden. Där skulle nog ingen klaga för att dom inte fått krama barnbarnen på två månader när dom kan ses och stå två meter från varandra, prata dygnet runt i bildtelefon eller träffa och snacka och ha kul med 50 personer samtidigt i program på datorn.


 

Märkt ,

dagens sune 15

På en vädersajt spår meteorologerna dessa högstatemperaturer för Degerhamn de kommande nio dygnen:

12, 12, 12, 11, 9, 8, 8, 8, 8.

De lägsta vågar jag inte ens titta på…


 

Märkt

då var det 15 maj 2018

Denna dag inleddes asfalteringsjobben vid cykelledens slut i Grönhögen. Då talades om spännande fortsättning genom byn, över Parboäng, upp längs Karl X Gustavs mur, den gamla forvägen ned till Kungsgården och vidare till…

Ingenting av detta blev av. Leden slutar fortfarande här vid Golfbanesjön i Grönhögen.

Punkt.

Slut?

asfaltering_1

asfaltering_2


 

Märkt

Kåseri: Ringen

krogen_fyrplatsen

Det finns dagar då man redan när man vaknar känner att något saknas, att något är fel. Tanken kunde inte släppa. Vad var det som skavde? Vad var det som oroade? Så klickade hjärnan till och jag insåg att jag måste ned till fyren och krogen. Det gick inte att vara utan längre. Jag måste få njuta av stekt strömming med potatismos och lingonsylt.

Jag grenslade racerhojen och vevade igång. Det gick rasande snabbt på hårdpumpade däck. Redan vid Kungsstenarna slog oset av stekt strömming emot mig i den sydliga vinden. På spurtrakorna ned mot krogen fick jag kryssa mig fram mellan bräkande får, spattiga lamm, virriga bilister, vandrare med kikare och idisslande kritter.

Jag fick min tallrik med stekt strömming och potatismos och lingonsylt och en skiva bröd och smör och gick ut i krogträdgården. Jag var ensam. Vinden var loj, fåglarna pratade. Jag la cykelhjälmen på bordet. Oh, jisses så gott det doftade av den stekta strömmingen. Njutningen kunde börja.

Jag smakade långsamt på delikatesserna… En pilfink satte sig på mitt bord och betraktade mig frågande med blanksvarta ögon. ”Tänker du bara på dej själv?”

Han fick en bit bröd och flög iväg. Dagens goda gärning var avklarad.

– Ursäkta, sa hon med mjuk röst. Får jag slå mej ned här hos dej? Det vore trevligt med lite sällskap, det är så folktomt här i coronatider…

– Ja visst, sa jag. Känn dej som hemma.

– Det var bussigt av dej. Mary heter jag. Jag är en sån där nollåtta på villovägar om du förstår…

– Jag förstår. Tag plats, dörrarna stängs! sa jag.

Mary skrattade naturligt. Hon hade vackra tänder.

– Men tro nu för all del inte att jag flörtar! sa hon med huvudet lätt på sned.

– Jag tror vad jag vill, sa jag.

Vi skrattade båda. Mary var mycket söt, klädd i enkel dräkt, ingen makeup förutom rött läppstift. Ärliga blå ögon. På högerhanden bar hon en märklig ring med en stor grön sten.

– Jag ser att du tittar på den, sa hon. Stenen är en topas. Min tvillingsyster har en likadan. Men hennes är rosenröd.

– Vackert ord, sa jag och smakade på det. Rooosenröööd. Är din syster också här?

– Nej, hon är inte här. Hon är i Köpenhamn. Hon bor där. Hon heter Dolores. Vilket namn, va! kluckade Mary och såg road ut.

Jag skrattade och sa att jag tycker om Danmark, att jag semestrat där många gånger men att jag inte förstår språket. Der er et yndigt land! försökte jag på låtsasdanska och Mary sken upp…

– Det är så mycket man kan tycka om, sa hon och såg ut som om hon tänkte på fortsättningen. Men det ska man kanske behålla för sej själv?

– Varför då? frågade jag. Varför ska man hålla det för sej själv?

Mary log.

– Vi äter en stund, sa hon en aning dämpad.

Vi åt en kort stund under tystnad. Jag tittade på henne i smyg. Hon var mycket söt.

Så sa hon:

– Du är nyfiken och det är bra. Är man inte nyfiken på andra människor har man gjort sitt.

– Gjort sitt! sa jag och skrattade. Du är drastisk.

– Ja, det är jag kanske. Men du förstår… Jag är äntligen fri! Förstår du vad det betyder, att vara fri efter en lång fångenskap?

Jag tog en klunk mineralvatten medan jag betraktade Mary genom det halvfulla glaset. Ovanför vattenytan såg jag en röd mun, blå ögon och en grön topas i en ring.

– Nyskild? frågade jag.

Mary skrattade.

– Nej, inte alls… Det var längesen, trots min relativa ungdom, sa hon och gjorde en coronaskål i luften med sitt glas.

Hon såg ut över havet. En vindfläkt rörde om i hennes hår och jag såg att hon tänkte på något…

– Jag har varit fången i ”positivismens helvete”, sa hon och tittade på mig med ett knappt märkbart leende.

– Intressant, svarade jag. Mycket intressant. Fortsätt. Ämnet intresserar mej.

– Jaså, sa hon och såg en aning förvånad ut. Jo, jag gick igenom en rad svåra händelser för omkring tio år sen. Skilsmässa, friställning, sjukdom. Allt blev svart. Jag ville inte leva.

– Men du lever! sa jag.

– Ja, men det tog tid att komma upp till ytan igen, ska du veta. Du förstår… Jag drogs in i några vänners övertygelse att man måste se allt positivt, hur svårt läget än är. Mina kära vänner ville mitt bästa, förstås. Och för att göra en lång historia kort så fick dom på olika sätt in mej i positivismens förrädiska lyckohjul…

– Positivismens förrädiska lyckohjul! härmade jag och skrattade gott. Finns det? Nu måste du berätta mera.

Mary skulle just svara då hennes telefon störde vårt samtal. Mary ursäktade sig.

– Jo, jag sitter på Öland och lunchar med en helt främmande man och pratar om ditten och datten, förstår du.

– Jag biktar mej! sa hon och skrattade högt.

Jag skrattade också. Medan jag åt en halv strömming avslutade Mary samtalet.

– Det var Dolores, sa hon.

– Det ante mej, sa jag. Din syster!

– Du har bra minne, log Mary. Jag är så orolig för henne… Verkligen orolig!

– Sååå, sa jag. På vilket sätt?

– Asch, låt oss tala om nåt trevligare i stället, svarade Mary med spelad irritation. Hon var mycket söt.

– Men du har sagt A. Nu får du säga B också. Berätta varför du hamnade i ett helvete? Vad blev fel? Är det fel att vara positiv? frågade jag.

– Njae, riktigt så enkelt är det inte, sa Mary. Man kan visst vara positiv. Men du måste rymma hela registret. Det är det som är det viktigaste. Ska du spela fotboll måste du göra det på en hel fotbollsplan. På bara en planhalva går allt fel. Det blir bara mål åt ett håll, och spelets hela idé kraschar.

– Jag förstår liknelsen, sa jag. Ett noll. Fortsätt!

Och Mary fortsatte.

– Mina vänners bedrägliga positivism gick ut på att du måste ge plats för ett liv där allt ska vara positivt, roligt, enkelt, skönt, lätt, bekvämt, intressant. Detta falsarium är dömt att bli ett helvete, ett positivt helvete.

– Fortsätt, sa jag.

– Oj, vad jag babblar, sa Mary och skrattade. Och bara om mej själv. Men vi får tala om dej när jag berättat färdigt…

– Vi får se, sa jag. Fortsätt!

– Mina vänner övertygade mej successivt om att man måste se det bästa i allt, förtränga det tråkiga och besvärliga. Att alltid tro att allt ska bli bra. Alltid vara positiv – till allt!

– Men spontant måste jag säja att det låter behagligt – att välja bort eländet, sa jag. Måste jag välja mellan en kopp cyanid och en kopp kaffe är valet lätt.

– Ja, så kände jag också. Men nu är det du som är drastisk. Det var skönt att tro att allt skulle fixa sej, att allt var bra, att allt skulle gå bra. Det var ett evigt tjat om ”bra jobbat”, ”lycka till”, ”carpe diem” ”se ljuset i tunneln” och annat som jag då trodde på men som jag i dag betraktar som mentalt trams utan mening. Mitt i detta konstlade lyckorus miste jag ett barn…

Jag sa ingenting medan jag tittade djupt in i hennes ögon. Jag kunde inte säga något. Jag hittade inga ord.

Efter en kort paus fortsatte Mary:

– Jag hade dansat en tid i paradiset. Nu blev jag gäst i helvetet. Jag satt fast i en mental snara. Jag kraschlandade.

– Oj, sa jag. Och…

Men så träffade jag en man på nätet som jag började brevväxla med…

– Och…, sa jag.

– Vi har aldrig träffats, han bor på andra sidan jordklotet, i Australien. Han var klok. Han är klok! Lyssnande, känslig men mitt upp i allt stark – en solitär. Han fick mej att inse att positivismen är en irrlära, lika farlig som religion. Bara en dåre kan ha som mål att förneka livets tunga sidor eller vilja leva för evigt genom att om och om igen intala sej att en massa tomma fraser är sanna – om än välformulerade.

– Det kan jag hålla med om, sa jag. Din vän är klok – och du har blivit det!

Mary skrattade högt.

–  Tack min käre lyssnande vän, sa Mary med glimten i ögat. Hur som helst… Ganska snart brast bojorna och jag kände mej fri för första gången i livet – tack vare min brevvän. Jag släppte loss hela mitt intellekt, alla känslor, hela mej, starkt och svagt, bra och dåligt, mörkt och ljust.

– Underbart, sa jag. Gå på!

– Jag märkte snart att jag stog ut med smärta. Jag kunde framhärda i det svarta, jag blev starkare och starkare… Och när jag sen fick anledning att känna lycka blev den enorm – på riktigt. Jag var befriad från positivismens förljugna helvete.

Mary gjorde en kort konstpaus medan jag följde hennes ögon med blicken…

– Det låter kanske märkligt, det förstår jag, sa hon…

– Nej då, svarade jag. Jag ser ingenting konstigt med det. Jag är sen länge inne i samma tankebanor…

Mary tittade på mig. Kanske såg hon en vän.

– I dag tar jag in allt med samma starka livskänsla, sa hon. I dag är jag ofta lycklig – men långt ifrån alltid. Förr var jag bara låtsaslycklig.

Mary log och la sin hand på min. Så ryckte hon till…

– Förlåt. Jäkla corona! sa hon.

Jag skrattade.

– Jag ser att du är lycklig, sa jag. Kanske blir du ännu lyckligare av en kopp kaffe?

– Du är då för go, sa Mary och tindrade.

Hon satt omgiven av ett slags skimmer, något påtagligt men som inte gick att ta på.

Jag gick in och hämtade riktigt svart kaffe. Jag satte ned en kopp framför henne.

– Tack snälla, sa hon och log.

Jag satte mig, rörde tankfullt i koppen, njöt av den vackra dagen. Den loja vinden hade blivit ännu svagare, fåglarna hördes ännu bättre. Jag tänkte på att det Mary hade berättat har jag själv många gånger känt.

Hon förde kaffekoppen mot munnen med vänster hand. På ringfingret satt en ring med en rosenröd topas.

– Jag är så lycklig i dag, fortsatte hon. Ja, alla dagar. Jag ser allt i bara positiva termer. För mej finns numera bara lycka och framgång. Allt det trista och svåra har jag lagt bakom mej. Jag ser bara det jag vill se! Jag känner ingen smärta, ingen ångest. Allt är bara en stor fest – en fest för livet. Carpe diem! Och det är så förbaskat skönt att vara borta från Köpenhamn en tid.

Jag svarade inte.

Hennes smartphone började spela. Hon ursäktade sig.

– Men Mary, då! Det var på tiden att du hörde av dej… Är du i Stockholm?

Hon satt tyst en stund och lyssnade road med spelande gröna ögon. Hon var mycket söt.

– Jaså, du är i Australien! Det var verkligen en överraskning. Bra jobbat! sa hon medan hon betraktade mig leende, en aning inåtvänt…


 

Märkt ,

Det får andra ta upp efter mig!

skräp_mack_01Så här såg det för en tid sen ut bakom macken i Färjestaden. Trots kontakt med kommunen har ingenting hänt. Nu har skräpet vuxit in i grönskan och blir en gåva till kommande generationer. Mer av skiten ser du här och här. Värt att veta är att nedbrytningstiden för en fimp är 50 år, för en ölburk 500 och för en flaska 1 miljon år.

Som cyklist förundras man över hur folk kan slänga plast, glas och annat avfall där de går och står. Vuxna människor. Öland är på sina ställen nedlusat av skräp. Vid en kaffepaus häromdagen glimmade tre glasflaskor i beteshage!

Det finns plastpartiklar överallt i vår luft, även mycket långt från utsläppen. Det visar forskning vid Svenska Miljöinstitutet. Insändare i dagens Barometern berättar om plast i diken – till och med i träden! – på vägen mot Lindsdal, Smedby och Rinkabyholm.

Nedskräpningen har nu gått så långt att Kalmar kommun anställer två personer för skräpplockning. Det berättar Barometern. Kampanjen på brunnslocken mot nedskräpning utökas med information på 17 elskåp och i filmer.

Det är tur att vi har ungdom som kan tänka! Sara, 14, är en av många.


 

 

Märkt ,

stora temperaturskillnader

Stadsparken_KalmarNästan frost på nätterna, exotisk framtoning på dagarna. Foto från 13 maj i Stadsparken/Kalmar.


Märkt

Dagens Sune 14

Niko Kalcidis, kommunpolis, berättar att polisen inte kommer att ingripa om släkt och vänner samlas utanför skolans område i samband med studentfirandet.

Om man läst detta dagens citat från Barometern för tre månader sen skulle man ha trott att världen blivit galen.

Att den ändå är det är en helt annan femma.

Sune Flisa
chefredaktör

 

Stenbrott blir sjö

Om femton till tjugo år har gropen blivit en sjö! Sedan Cementa slutat pumpa bort vatten från det cirka 60 hektar stora kalkstensbrottet i Degerhamn stiger vattennivån långsamt. Mycket långsamt…

Kulturorganets hydrologireporter kvitterade ut tjänstecykeln och trampade runt hela plaskdammen…


 

Märkt , , , ,

högstubbens vara eller icke vara

Nu fällas åter träden_4Orsaken till att vissa döda träd sparas som högstubbar förstår jag ofta inte. Är denna högstubbe vacker, eller är den en symbol för det sviktande kyrkliga intresset? En enkät som kulturorganet genomförde förra året visar tydligt vad folk tycker om högstubbar. Läs den här.


 

Märkt

Träden kapas i Södra Möckleby

Nu fällas åter träden_5

Nu fällas åter träden i min lilla stad
två ganska svaga lyktor framför posthusets fasad
lyser över ströget, där går Kalle och Mari
och blinkar emot Vera på ett stängt konditori
och grabbarna i gänget står och pratar med fil.kand
om flickor och om fotboll och om livet med ibland
från hotellet hörs en trio i Tousellis serenad
det är kväll i min lilla stad

Fritt efter Per Martin Hambergs text

Nu fällas åter träden_3

Nu fällas åter träden_2

Nu fällas åter träden_1


 

Märkt ,

Död åt mejlet!

framsidaMitt i vårbruket kom detta pappersbrev från min dotter. Om jag hade besvarat det med mejl skulle det sannolikt bli tio rader. Nu blev det tolv A 4-sidor.

Pendeln slår, sägs det. Och många gånger stämmer det. Intresset för det handskrivna brevet tycks vara i stigande. Det fula, trista, uniformerade, korthuggna mejlet utan känsla och nyanser ersätts allt oftare med ett brev – eller åtminstone ett kort.

Jag träffade en väninna häromdagen:
– Det enda negativa med Öland i dag är att jag glömde min reservoarpenna hemma i Stockholm.

Tänk dig att tillvarons enda problem är en glömd reservoarpenna! Det lovar gott för pappersbrevets framtid och mejlets färd in i historiens mörka källarvalv.


 

Märkt

sätt dig vid vägkanten!

redig information

Cykelturismen växer så det knakar. På danska Bornholm får man tjock bok om öns cykelleder – gratis. I den står allt man bör veta som cyklande nykomling på ön. Lederna är dessutom utmärkta med stora, bastanta och informativa skyltar med avstånd och mål. På Öland får man ingenting. Gissa dig fram! Blir du nödig, sätt dig vid vägkanten! Höger eller vänster? Skit samma!

DSCF4424Ponera att du är cyklande grek som aldrig har varit i Sverige. Du ska söderut. Du kommer till denna fyrvägskorsning. Hur hitta rätt? Chansa till vänster och hamna i kyrkan? Ta höger och komma till Kalmarsund? Ringa polisen eller moster i Athen som har internetuppkoppling? Vända och skita i allt och lova dig själv att aldrig mer ta Dessi till Öland?

Kulturorganet har länge kritiserat den näst intill obefintliga informationen utmed cykelleden Fyr till fyr, det ett gång så storslagna projekt som skulle ha kunnat bli Ölands bästa investering någonsin men som nu bara har blivit ”nåt man inte ens nämner”. Vi har provcyklat de färskaste sträckorna på södra ön, Kärra – Eketorp – Kvinsgröta och blindtarmen i Ventlinge – och resultatet är det gamla vanliga: Ingen som helst information. Gissa dig fram! Blir du nödig, sätt dig vid vägkanten!

Att personerna i projektet blivit hemmablinda är en sak, men att ingen utomstående – exempelvis i de två beställarna av leden, Mörbylånga och Bornholms kommuner – inte säger flasklock är minst sagt uppseendeväckande. Varför ryar inget kommunalråd, varför agerar ingen turistchef? Varför ifrågasätter inte en enda oppositionspolitiker med mål i mun projektets tafatta framåtskridande efter snart tio års jobb? Och hur kan gammelmedierna låta bli att berätta om arbeten som kostat ”miljoner” för några ynka meter led! Hur är det möjligt att det största turistprojektet kan ta form utan någon som helst politisk styrning, utan någon som helst politisk ifrågasättning av det skakiga utvecklingsförloppet? Cykelleden tycks leva ett alldeles eget liv utanför verkligheten, utanför den politiska maktens sfär. Varför? Är man rädd? Skäms man? Har man inga drömmar, inga visioner, inga djärva mål? Inga krav?

Svaret: Stör inte Ölandsidyllen. Törnrosa måste få sova utan avbrott och sanningar!

Över 100 miljoner kronor har använts för att stärka Ölands framtid genom ett EU-stött projekt. Etthundra miljoner kronor! Ta cykeln från Långe Jan i söder och cykla mot Långe Erik i norr för att bilda dig en egen uppfattning. Mycket snart kommer du att undra var du är, vart du ska, var/vart leden går och inte går. Och minns: Blir du nödig, sätt dig vid vägkanten!

Vad är det för ett märkligt lapptäcke vi har fått för pengarna? Efter tio års jobb står det skrivet i stjärnorna hur ska leden dras mellan Grönhögen och Långe Jan och från Långe Jan och upp mot östra sidan och mellan Torngård och Skärlöv. När blir projektet färdigt på södra ön där mil av led fortfarande återstår, trots att norra slingan invigdes redan i augusti förra året?

Ingen vet.

Ingen!

Inte ens gud.

KvinsgrötaI Kvinsgröta tar cykelleden helt plötsligt slut. I trevägskorsning bakom gården får cyklisten gissa var hen är – och vart hen ska. Likadant är det i fyrvägskorsning i Kärra. Var är jag? Är det Kärra där i väster eller är det Konstantinopel eller månne Moskva? Är jag på Ölands västra eller östra sida? Har gud övergivit mig? Svar: Ja. Alla har övergivit dig!

DSCF4412Mellan Södra Möckleby och Grönhögen står hoppet uppsatt: En toalett i fräsch barack med ordet TOALETT på dörren! Men icke. Låst! Den är tydligen till för andra än cyklister. Blir du nödig, sätt dig vid vägkanten!


 

Märkt