Kåseri: Jazz

truten_8

Efter några mils cykling blev det dags för en kortare paus. Den blev längre än jag tänkt mig.

Lugnt i hamnen. Vind från söder. Sol. Jag hade tagit första tuggan på mitt favoritäpple av märket Jazz, från Frankrike. Då gled en skugga hastigt över asfalten. Något kom från skyn. Han slog sig ned fem meter från mig, tittade på mig med självsäker blick, reste på huvudet, sträckte på kroppen för att göra sig riktigt majestätisk.

– Vad löjlig du ser ut, sa jag. Du är en riktig fjant.
– Du vet inte vem du talar med, sa han. Ta tillbaka det där!
– Aldrig i livet, sa jag. Stick!
– Chilla nu lite va, sa han. Och lyssna på mej. Jag har viktiga saker att säja dej, sa han.
– Du är bara löjlig, sa jag.

Han sträckte på sig ännu mera, kom med stadiga steg mot mig. Tre meter från mig stannade han.

– Där sitter du och äter äpple utan en tanke på att dela med dej, sa han.
– Just det, sa jag. Här sitter jag och mumsar äpple utan en tanke på att dela med mej – till dej i alla fall.
– Du är en rå typ, sa han. Och ändå brukar du kalla dej humanist och till och med filantrop!
– Just det, sa jag. Humanist och filantrop. Men stick nu. Äpple är ingenting för dej. Du ska käka fisk och inget annat!
– Lätt för dej att säja. Det finns ingen fisk, sa han.
– Finns ingen fisk. Vad fan menar du? frågade jag.
– Den har ni människor tagit kol på. Det vet du nog, sa han.
– Tagit kol på… Det var väl att ta i, sa jag.
– Du är en löjlig figur, sa han. Patetisk! Du vet att ni människor har förgiftat haven, rovfiskat i hela Östersjön för att mata odlad lax i Norge. Det vet du, men ändå sitter du där och kan inte ens dela med dej av ditt äpple. Jag är utsvulten, men det bryr dej du inte om! Du är en egoist och ingenting annat.
– Bryr och bryr… Jag menar bara att du inte ska äta äpplen…
– Ska och ska, sa han. Vill du att jag ska dö i stället? Jag måste äta vad jag hittar att äta, vad som finns. Och det är inte mycket, sa han. Du går på ICA och köper käk från hela världen. Men jag!

Jag gav upp. Killen hade rätt. Det var bara att erkänna. Vi människor beter oss som hycklare. Han fick bit för bit av mitt fina Jazzäpple. Han åt med makalös aptit. Han svalde stora bitar rakt av, utan att tugga. Han åt till och med upp skrotten. Han måtte ha varit helt utsvulten, stackar´n.

– Tack, sa han.
– Ingen orsak, sa jag.
Han dröp av på lugna vingslag. Vilket öde att behöva äta äpplen när man ska äta fisk!

Jag tog hojen förbi ICA i Grönhögen och köpte fyra äpplen. Jag valde de av märket Jazz. De är dyrast. Men godast. Jag unnar mig dem. Man är väl filantrop.

truten_sväljer

truten_skrotten


 

Märkt ,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

<span>%d</span> bloggare gillar detta: