Månadsarkiv: september 2020

Mot botten…

Kulturorganets utsände reporter spanar ned mot botten av Svenskt Näringslivs rankinglista. Och vad ser han? Jo, nästan längst ned ligger Mörbylånga kommun!

Mörbylånga kommun ligger nu bara ett tuppfjät över den absoluta botten i Svenskt Näringslivs ranking av företagsklimatet i Sveriges alla 290 kommuner. Trots vackra visioner och Kraftsamling Sydöland har man halkat ned tio placeringar det senaste året och ligger nu på plats 274 av 290. 2018 gick det så här.

Som bäst låg Mörbylånga kommun på plats 121. Men det var då det, 2015. Sen dess är det rutschkana utför.

Men skam den som ger sig. Det är bara 16 placeringar kvar till botten. En skattehöjning till och sistaplatsen är given!

Ölandsporr
Drömfabriken
Drömfabriken, dopad
Verkligheten
Det var bättre förr
Om det är nån tröst så…

PS. I dagens Barometern får man intrycket att näringslivschefen Peter Marklund och kommunalrådet Anna-Kajsa Arneson (C) trots allt tycker att läget är kuckimaffens. Peter hänvisar till en egen undersökning och Anna-Kajsa vill se det positiva i bottennappet.

– Jag noterade att förbättring på parametrarna politikers och tjänstepersoner attityd gentemot företagarna för Mörbylångas del.

(OBS. Detta är ett ordagrant citat. Den minst sagt märkliga svenskan får stå för Anna-Kajsa och Barometerns utsända. Kulturorganet är helt oskyldigt till den språkliga krackerleringen).

Ack ja. Låtom oss bedja.


Märkt , ,

LEDARE: Ilko, tänk om!

Makten försöker överallt minimera sina åtaganden, så även i Borgholms kommun där man gör vad man kan för att slippa jobba med åsikter från dem man är vald att leda. Där krävs att minst 25 personer loggar in med bankID på kommunens hemsida och klickar positivt för inkommet medborgarförslag för att det ska beaktas av den heliga makten.

Det är utstuderat smart. Nu vet makten att inga medborgarförslag behöver läsas och kanske till och med tänkas igenom. Så skönt att slippa folkets töntiga förslag. Vi vet ju ändå bäst!

Sannolikt besöker inte många ölänningar kommunens hemsida, och sannolikt bryr sig ännu färre om att läsa igenom andras medborgarförslag. Ännu färre bryr sig sannolikt om att göra sig besvär med att logga in med bankID för att tycka något. Kommunen har helgarderat sig. Det är motbjudande. Det är antidemokratiskt.

Borgholms kommun har landets äldsta befolkning. Fakta säger fortfarande att ju äldre en befolkning är, desto lägre IT-kunnande och nätaktivitet har den. Dessutom är ölänningar ytterst sparsamma i sina nätåsikter. Under de tio år jag bloggat har nog bara tiotalet ölänningar kommenterat något inlägg – någon enstaka gång. De flesta reflexioner kommer från övriga landet och sommarboende.

Vänd på steken, Ilko! Tänk om politikerna i Borgholms kommun skulle utsättas för samma förnedrande behandling. Vad skulle du tycka om dina och sossarnas alla förslag till förbättringar inom kommunen skulle kräva minst 25 inloggningar med bankID av ickepolitiker för att kunna realiseras? Min magkänsla säger mig att ni då kunde skrota partiet och börja spela boule eller dragspel i stället.

Kulturorganet har flera gånger skrivit om detta djupt antidemokratiska beteende. Läs här.


Märkt ,

Stockholmscykling

Låt oss lämna de ödsliga cykellederna på Öland en stund och i stället hoja genom Stockholm. Turen går genom stadens hjärta, från Nytorget på Söder, över den ännu inte helt färdigombyggda Slussen mot Djurgården och målgången strax efter bron till Lidingö. Den drygt milslånga färden tar ungefär 40 minuter på en gammal Gubbmonark.

På Öland kan man cykla i sömnen, men i Stockholm gäller det att vara helskärpt. Marginalerna är små och mycket kan hända. Det finns regler för cyklister, men här kör alla lite som de vill, lite improviserat, ibland småfult, ofta olagligt, nästan alltid med full spruta.

I Stockholm kommer människor farande som kanonkulor på vanliga cyklar, elcyklar, enhjulingar, elsparkcyklar, elmopeder, mopeder och EU-moppar.

Jag kan inte annat än beundra cykelledsdragarna i huvudstaden. Många av gatorna är lastgamla, men trots det har man på ett magiskt sätt fått plats även med cykelleder – flera hundra år senare.





Vi cyklar från Söder i Stockholm över Slussen till Lidingö.
Märkt , , , ,

Brottsplats Öland

Fotot har ingenting med det aktuella fiberavbrottet att göra.

Det finns många typer av brott, exempelvis gängbrott, ekonomiska brott, narkotikabrott och avtalsbrott. Till dessa måste läggas ett allt vanligare och alltmer störande brott orsakat av grävmaskiner: fiberbrotten.

Peter Boström på Ölandsbladet tar i en ledare upp denna typ av brott som orsakar smärtsamma och dyra avbrott. Han skriver:

”Under lunchtid förra måndagen grävdes en fiberkabel av mellan Enetri och Össby på sydöstra Öland. Alla bredband från Norra Kvinneby och söderut till Ölands södra udde slogs ut.

Sent på måndagskvällen hade hushåll och företag norr om Össby sitt bredband tillbaka.

När detta skrivs så håller sakteliga hushåll efter hushåll söder om Össby på att också få tillbaka sitt bredband. Alltså, efter snart tio dagar! Det är inte okej. Det är faktiskt under all kritik.”

Kulturorganet kan bara instämma. Avbrott på grund av fiberbrott måste med alla medel bekämpas! Nästan allt fungerar i dag tack vare fiber: Kommunikation, teve, nyhetsförmedling, medicin och sjukvård, affärstransaktioner, telefoni, underhållning, surfning.

Strängare straff mot fiberbrott måste till. Beslagtag grävmaskiner från skyldiga fiberavgrävare och inför livstidsstraff för långsamma fiberhopkopplare. Fiberbrottens avbrott måste upp på bordet. Det duger inte längre att säga ”vi såg dem inte komma”.

Sune Flisa, fiberansvarig
på kulturorganet

Märkt , ,

Döden i diket

Det finns flera dödsfällor på cykelleden utmed sydöstra Öland. Men cyklisters liv och hälsa verkar vara helt ointressanta. Eller är sanningen denna: Ansvariga vet att extremt få cyklar där – därför är olycksrisken minimal och kan i praktiken negligeras.

Skulle bilvägar sakna det cykelleden saknar av räcken och skydd skulle det skapa krigsrubriker i gammelmedierna. Kan du tänka dig Ölandsbron utan sidoräcken?

Vi cyklar söderut på den grusade cykelleden mot Kvinsgröta. Landsvägen ned till Kvinsgröta ser du i övre vänstra hörnet. Buskaget till höger ser oskyldigt ut. Men råkar du eller nåt av dina barn cykla in där är risken stor för allvarliga skador, eftersom man då rasar rakt ned i ett två meter djupt, stenigt vattenfyllt dike. Räcke saknas helt, som på många andra farliga överfarter på östra ön.
På andra sidan leden blir fallet vid avkörning lika högt. Där kan du i värsta fall krossa ansiktet mot ett metallräcke, som märkligt nog ligger djupt ned i diket.
Olika fordon bjuds olika säkerhetslösningar. Om en cyklist kör i diket och skadar sig är ointressant. Värre om en bilist råkar i trubbel. Över samma djupa dike, 30 meter från den helt oskyddade passagen, finns detta rejäla räcke på båda sidor av bilvägen ned mot Kvinsgröta. Trafikanter skyddas alltså på helt olika sätt beroende på fordon. En cyklist är inte vatten värd, en bilist ska serveras champagne!
Märkt , ,

Grönhögen 6 maj 2017

Husbilarna står fortfarande ute vid hamnen, den nya ställplatsen finns inte ännu, inte heller sportplanen. Det rör på sig i Grönhögen.
Märkt , , ,

En sol går upp

Den här solrosen såg trött ut som knopp fyra månader efter sådd. Den ville inte slå ut. Månad efter månad har knoppen varit stängd. Jag mixade därför två (hemliga) gödselmedel och bjöd rosen på en riktig rackabajsare. Dagen efter såg den ut som på fotot, stor som en pizza.
Märkt ,

Tecken på förestående muddring

De här skorvarna låg tidigare på andra sidan bryggan, åt söder. Där ska inga båtar få ligga när muddringsarbetet i hamnen inleds under hösten. Båtförflyttningen är kanske ett tecken på att muddringen verkligen blir av. Men osvuret är bäst. Enligt sjöräddningskille har tidigare avsatta pengar helt plötsligt använts till annat än muddring. – Jag tror inte på det förrän jag ser mudderverket jobba, sa han till kulturorganets utsände…

Ytterligare ett tecken på att en muddring kan vara på gång är att den ena av de två gröna bojarna i hamnen är bortplockad. Muddring eller inte muddring? Den som lever får se…

Märkt ,

Cykeltips: kör´går´n!

Under mina längre cykelturer rastar jag ofta på kyrkogårdar. Kyrkan i Ventlinge har hyfsat bekväm soffa, dock inget bord. I Hulterstad sitter jag på muren mot vägen. I Gräsgård är sittmöjligheterna dåliga, men bord med bänk finns utanför. Bäst är kyrkan i Ås med två bord med bänkar! Efter kaffet brukar jag göra en kyrkogårdsvandring. Som hedning är det viktigt att inse sin dödlighet och att slut betyder slut och ingenting annat. Fotot är taget på kyrkogården i Ventlinge. Det är grymt i sin talande självklarhet: Efter några decennier under sten blir man utvisad och hamnar här, i utvisningsbåset. Domaren ger inte ens en motivering. Småningom forslas man bort även från utvisningsbåset. Då är det definitivt slut. Jag finns inte längre. Jag finns inte ens som namn på en gravsten. En märklig tanke att ta in.
Märkt , ,

4 000 lökar blir nutidsskildring

Dags igen! Konstnären Theo Janson och tidigare örlogsfartygsbyggaren Kjell Julén borrar på för brinnande livet…

Märkt ,

Vägen mot fyren

Ibland kan oredigerade texter ur verkligheten ge en bättre bild av förlopp än redigerade, kanske kapade och ibland till och med ”vanställda”.

Därför publicerar kulturorganet här två mejl, rakt upp och ned. Det översta är mina frågor till kommundirektören Ann Willsund. Det nedre är hennes svar.

Frågorna och svaren rör gårdagens möte om den undermåliga vägen från Kungsgården till fyren Långe Jan, en sträcka på fyra kilometer. I dag är vägen alldeles för smal och saknar cykelbana. Ned till fyren finns heller ingen vattenledning, ingen fiber. Något måste göras. Man har snackat i decennier. Det måste snart vara färdigsnackat. Och nu tycks faktiskt ”något” vara på g – kanske…

Märkt , ,

stolpe ut

Du köper en tågbiljett Stockholm – Göteborg. När du klivit på tåget säger konduktören att du bara kommer till Alingsås. Därifrån får du ta dig till Göteborg bäst du kan.

Exemplet visar hur det har gått på Öland – med cykelleden Fyr till fyr. Tanken är att du skulle kunna cykla från Långe Erik i norr till Långe Jan i söder. Men efter tio års jobb gör hela projektet halt. Du kommer inte till Långe Jan. Du kommer bara till Grönhögen, en mil från målet. Punkt. Slut. Avstigning för samtliga passagerare!

Då har man ändå satt sprätt på över 100 miljoner kronor – en tiondels miljard. För att eventuellt återstarta det strandsatta projektet måste 20 miljoner tiggas ihop av de politiker som inte en enda sekund offentligt har ifrågasatt projektledningens sjabblande i EU-projektet Fyr till fyr.

Om den som byggde Västkustbanan mellan Stockholm och Göteborg gav upp jobbet i Alingsås skulle det bli en av årets största inhemska nyheter. Men i fallet Fyr till fyr som avslutas i Grönhögen och lämnar hela den öländska sydspetsen utan cykelled säger inte politikerna flasklock. Vilka band finns mellan gammelmedierna, politikerna och projektledningen? Vilka vänskapskontakter förlamar framsteg och fullbordan? Sannolikt många. Sannolikt alldeles för många. Öland är en liten sluten värld i världen med få invånare i två små kommuner. Alla känner alla. Det är upplagt för lokal nepotism. Kliar du mig kliar jag dig. Håller jag käft om ditten, kniper du ihop limpsaxen om datten. Tänk på ytan! Dra inte upp fel och brister!

Den nästan halvmilslånga sträckan från Kungsgården ned till fyren är en ”turistisk mardröm”, påpekad och analyserad av Claes Elinder i hans bok Rädda Sydöland! Men inga politiker har modet att ta kampen mot Länsstyrelsen, Trafikverket och ”de kungliga myndigheterna” som med järnhand driver tesen att ”allt ska förbliva som förr” (läs: som på 1600-talet). Minns hur man för några år sedan avfärdade tankar på att dra cykelleden utmed Karl X Gustavs mur. Då var argumentet: ”Muren får inte störas!” Och då ska man veta att muren inte är ett unikt original från 1600-talet utan ett sketet kopiebygge från 1930-1940-talen.

Ann Willsund, kommundirektör, också kallad kommunchef. Enligt vanligtvis välunderrättad källa hölls i dag möte mellan kommunen och bland andra Trafikverket. Kulturorganet söker Ann Willsund för en kommentar…

Ann Willsund är undantaget. Hon har sagt vad hon tycker. Men hon är inte politiker, utan kommunchef. Till kulturorganet sa hon i somras:

– Cykelvägen! Att den inte kommer ned till Ottenby är verkligen pinsamt. Läs mer här.

Den fyra kilometer långa sträckan från Kungsgården till fyren Långe Jan är sannolikt Ölands viktigaste turistväg. På den färdas varje år 400 000 turister. Men den är smal och farlig och den saknar cykelled. Dessutom betar får, kreatur och hjortar utmed sidorna. Inte heller vatten är draget till udden. Det transporteras dit i tankbil – år 2020. Miljösäker rening av toalettvatten finns inte heller. Skiten rinner ut i havet.

Så vad göra? Varför händer ingenting? Tidigare i sommar intervjuade vi Claes Elinder sen han gett ut sin bok Rädda Sydöland! I filmen nedan blir du varse hans intryck av hur våra myndigheter gör livet surt för den som vill lösa problematiken, hur olika myndigheter biter sig fast i heliga frågor och får en eventuell lösning att likna hela havet stormar i en mycket avlägsen framtid…

Märkt , , ,

lök på lök ska ge glädjetårar

Trots coronaproblem och inställd skördefest blir det en löktavla i Ventlinge även i år. Här ser vi Theo Janson med hantlangare fästa lök på lök på den stora skivan. – Vi måste göra nåt uppiggande i dessa trista tider, säger Theo och går på med skruvdragaren så löksaften skvätter. Kulturorganet instämmer, något uppiggande behövs. En uppiggare kommer som film inom kort…
Märkt ,

Håll avståndet!

Enligt kulturorganets utsände sitter ungefär tusen skarvar på revet nere vid fyrplatsen. På bilden ser vi mellan 300 och 400 totalt hänsynslösa och egoistiska individer sitta och tjattra, till och med om covid-19. Vad säger Anders Tegnell om detta? Skvallrar han till Löfvén, som belägger revet med besöksförbud?
Märkt ,

Cykelsällskapet

Det var en gång en ö. På den ön cyklade nästan ingen, trots att det byggdes långa cykelbanor över hela ön. Alla på ön blev tjockare och fetare, ledsnare och tröttare och snart gick ingen utanför dörren. Man stannade inne hela dagarna och drack vin och brännvin för att hålla ångesten borta. Alla visste de att framtiden var sotsvart, hur mycket politikerna än störtljög dem rakt upp i ansiktet. Det bästa var att dricka vin och brännvin och mumifiera sig.

Men en ovanligt vacker dag bildades ett cykelsällskap i bygden, och efter en längre tids misstänksamhet började en och annan att cykla tillsammans. Himlen blev ljusare och folk började hälsa på varandra med ett leende. En efter en tog fram sin gamla rostiga Crescent- och Monarkhoj, oljade nav och kedjor, ersatte söndertorkade däck med nya, och rätt som det var cyklade fem personer i grupp över södra Öland. Många var misstänksamma till projektet men ytterligare människor hängde ändå på.

Under en tur med åtta cyklister råkade en av dem cykla på en liten rund sten. Stenen sprack och ur den rullade en äkta diamant. Den glimrande stenen inbringade cyklisten 23 560 000 kronor på en auktion i Amsterdam.

Ryktet om märkliga händelser under gruppens cykelturer spreds i de friska öländska vindarna. Nästa tur lockade 271 personer, vissa till och med från norra ön – och en från Ljusdal! Man cyklade fem mil och vid målet kontrollvägdes samtliga deltagare. Totalt hade man gått ned 885 kilo. Tolv med högt blodtryck hade nu lågt sådant, fyra diabetiker kunde sluta medicinera och fyra deprimerade sjöng nu och dansade av glädje över att ha hittat livets mening. En tidigare djupt religiös var befriat ur trons fängelse: – Äntligen är jag mej själv. Jag har kastat av mej det religiösa helvetet!

Nästa tur lockade 1394 deltagare. Färden inleddes under hot från SMHI: Det blir regn i dag. Och det blev regn. Det störtregnade. Men det föll icke vattendroppar, det föll tusenlappar. Skyn färgades mörk av de nedsinglande sedlarna. Men regnet var extremt lokalt; det föll endast över cyklisterna, inte över någon annan människa på hela ön. 1394 cyklister gick några timmar senare i mål med fickor och cykelväskor fullpackade med stålar.

322 av deltagarna hade under turen skaffat sig nya kärlekar och de vigdes under nästa tur under högtidliga former. Alla hurrade och man drack vatten hämtat ur bevattningsdammen i Albrunna. Men vattnet var icke vatten, utan champagne av märket Amour de Deutz Brut Millesimé, som på systemet gick på sina modiga 56 000 kronor per pava. De nya kärleksparen var mycket lyckliga och fick massor av små barn som redan vid ett års ålder cyklade bättre än de gick. Fjorton av barnen cyklade Öland runt på sin tvåårsdag, sjuttio av dem blev professorer, trettiofem av dem ministrar, två blev statsministrar (dock inte samtidigt). Alla var lyckliga. Alla sjöng och dansade och hurrade: Leve cykelsällskapet!

Ryktet om cykelsällskapet spred sig nu ännu snabbare ut över Öland, Sverige, Norden, Europa och till länderna vid de stora havens slut. Intresseanmälningar flöt in i strömmar från hela världen, fibernäten knakade i fogarna och routrar och modem glödgades och Cykelsällskapets hemsida visade veckan senare att 49 456 000 människor ville följa med på nästa tur.

För att klara denna invasion fick man i hast bygga en ny Ölandsbro bredvid den befintliga, tolvfilig med sexdubbla cykelbanor, fyra helikopterplattor och en fri seglingshöjd av 230 meter. Kungen hyllade Cykelsällskapet i radio och teve och lovade att avgå med både drottning och hov och slott och gårdar om han fick hänga på – och det fick han så gärna! – och cykelleden på södra Öland fullbordades på en dag och…

Just där vaknade sagofarbrorn. Han log åt den vackra uppenbarelsen, drack en kopp svart kaffe innan han ensam gav sig ut på den led som byggts endast för honom för över 100 miljoner kronor men som trots det aldrig skulle bli färdig…

* * *

PS. Apropå cykelsällskap… Kolla in möjligheten här.

Märkt

23 minuter av livet

Har du nånsin sett en solnedgång från det att solen snuddar vattenytan tills den helt försvinner? Om inte kan du göra det nu. Filmen tar 23 minuter och saknar helt handling, action, dramatik. Den bara ÄR. Filmen är alltså ingenting för rastlösa. Eller så är den lämplig just för såna – som avkopplingsövning.

Märkt , , ,

Fyr till fyr-projektet har imploderat

Gammelmedier har sen över ett år tillbaka spridit villfarelsen att Fyr till fyr-leden är färdig – att det bara återstår en snutt i söder. Jo, hejsan ni alla tandemcyklande politiker som ställde upp på ”INVIGNINGSPARTAJET” i norr i augusti förra året. Nu får ni jaga 20 miljoner till. Kulturorganet har tidigare spått att projektet blir färdigt om sju år. Att vara så optimistisk straffar sig. Vi skulle ha lagt till en nolla – eller två.

Nu har projekt Fyr till fyr kastat in handduken. Pengarna är slut. 100 miljoner kronor är kastade i sjön. 20 miljoner Gurra fattas. Återstående sträckor är Grönhögen-Ottenby-Ås och Skärlöv-Torngård. Och naturligtvis ned till fyren Långe Jan. Men till dem gapar bara ett tomt kassaskåp.

Kommunalförbundet ber nu kommunalråden och kommuncheferna att försöka tigga ihop slantar för att slutföra det kvaddade projektet. Källa: Per-Olof Johansson (S), orförande i kultur och tillväxtnämnden.

Må gudarna se till att inte ett enda öre till ges i bidrag från kommunerna. Skattemedel ska användas till vettiga verksamheter, inte till lekstugor för män som åker tandemcykel inför fotografer från gammelmedierna i augusti förra året då gammelmedierna påstod att leden var färdig, att Fyr till fyr-leden var klar – det återstod bara nån snutt i söder. Minns ej om fattiga Mörbylånga kommun gett 2,5 eller 5 miljoner till det misslyckade projektet, men strunt samma. Huvudsaken är att det inte blir ett öre till.

Skam över våra öländska politiker som inte lyft ett finger för att styra det projekt som skulle kunna bli en framtida succé för hela Öland. Skäms!

Märkt

Cykelsällskap i Degerhamn?

Det finns två cykelsällskap på Öland, som jag känner till. Deras turer utgår från Färjestaden. Det känns lite avsides. Därför undrar jag om det finns intresse för att bilda ett sällskap med utgångspunkt Degerhamn?

Jag tänker mig olika slags turer i olika tempon. Alla ska dock grundas i begreppet att ha trevligt. Man kan cykla några mil, sen käka lunch, på sommaren på nån krog. Och sen fortsätta färden.

Naturliga varv på södra ön är exempelvis Degerhamn-Torngård-Alby-Södra Bårby-Kastlösa-Degerhamn. Den trippen är runt 50 kilometer.

Ett annat varv är Degerhamn-Grönhögen-Fyrplatsen-Näsby-Enetri-Solberga-Degerhamn. Detta varv mäter runt 45 kilometer, 10 kilometer kortare om man cyklar förbi nedfarten mot fyren.

En längre utmaning kan skissas Degerhamn-Grönhögen-Kungsgården-Näsby-Enetri-Solberga-Skärlöv-Triberga-Stora Brunneby-Resmo-Risingehamn-Bjärby-Degerhamn, ett varv på cirka 85 kilometer.

Vem som helst ska kunna haka på varsomhelst utmed sträckan.

Vi skulle kunna laborera med olika hastigheter vid olika tillfällen. Tänkbara snitt är förslagsvis 15 och 18 kilometer i timmen i klasserna långsamma motionärer, respektive inte fullt så långsamma motionärer. För oss som ibland racercyklar kan vi förslagsvis sätta 20 och 23 kilometer i timmen som snittmål.

Min tanke är att sällskapet ska vara helt informellt. Under första turen – vid kaffet – lägger vi ett turschema för hösten. Den som sen vill hänga med på en tur skickar ett sms till mig. Blir vi minst fyra kör vi! Starten går på utsatt tid för att den som vill ska veta på ett ungefär när hen kan hänga på klungan från Degerhamn – varsomhelst utmed varvet.

Vad sägs? Själv tror jag att det kan bli både roligt, lärorikt och nyttigt. Ett gyllene tillfälle för dig som gått och grunnat på det här med cykling men ännu inte har fått ändan på sadeln. 😉

Du som elcyklar kan naturligtvis också hänga med.

Mejla ditt intresse och telefonnummer till alvarsamt@yahoo.se

Visa gärna också ditt intresse med en kommentar.

Du vet väl vad den grekiske filosofen Stratioulis den äldre sa: Utan cykling blir livet meningslöst.

Märkt ,

Skönt att vakna

”Vi riksdagsledamöter borde inte sjunga en hyllningssång till kungen när riksdagen öppnar, skriver fyra riskdagsledamöter från L, C, V och S i en debattartikel på Altinget. Monarkin och kungen är motsatsen till en demokrati, menar de. I stället anser de att riksdagsledamöternas lojalitet bör riktas till medborgarna.”

Det läser jag på Omni. Grattis. Det är aldrig för sent att vakna, säger kulturorganet och önskar en trevlig dag.

Märkt ,

Jag tror, jag tror på sommaren…

Det är tristväder. Men misströsta inte. Enligt meteorologerna är det 32 dagar kvar på sommaren.

Märkt

I kväll 22:00

Du ser väl Udd-Nytt i kväll klockan 22:00. Ursprunglig sändningstid var satt till 19:00 men på grund av protester från bland annat Svenska kyrkan, Mörbylånga kommun, Kraftsamling Sydostöland och Kraftallians Sydsydvästöland är visningen framflyttad till 22:00. – En fördel med den nya tiden är att många alltför känsliga tittare då har gått och lagt sig, säger Sune Flisa, chefredaktör och oansvarig utgivare för den nya programserien. I kvällens sändning bjuds bland annat Ölandsporr och en ingående granskning av Mörbylånga kommuns nya politiska uppbyggnad. – Där är många av de gamla oduglingarna nu satta på undantag, berättar Sune Flisa.

Vill du veta något om det förfärliga innehållet klickar du här.

Ormräddning

Ormar har en akilleshäl. De gillar värme. Nu när det börjar bli svalare ser många ormar cykelleder och landsvägar som värmestugor. Den svarta asfalten drar åt sig extraplusgrader från solen. På bara några dagar har jag vänligt men bestämt fått lotsa två små huggormar från dödens väg mot säkrare marker.

Denna orm låg mitt på cykelleden. Jag såg inte att det var en orm förrän jag passerade en decimeter ifrån den. Den låg kvar, orörlig. Jag vände och visade var skåpet ska stå och vart färden ska gå.

Märkt ,

Om detta med information

Att informera är svårt, bland det svåraste som finns. Jag har, exempelvis, aldrig fått en korrekt vägbeskrivning. Alltid klickar ”något”.

Under mina cykelturer sveper jag ofta förbi affären i Södra Möckleby. Där står då och då människor och försöker logga in mitt på blanka eftermiddagen. Jag har därför kollat texten vid inloggningen. Den går inte att förstå.

Det känns lite skämmigt när jag upplyser inloggarna att inloggning inte behövs just då. En har tackat, en har gett mig en svart blick. En tredje blev så glad: Tänk, jag klarar det!

Det är roligt med information. Och med desinformation.

Märkt ,

svårigheter att kommentera

Två läsare har på kort tid berättat att de inte kan kommentera blogginlägg. Det förvånar, eftersom det är synnerligen enkelt.

Märkt ,

Jag mötte Tore

På vägen mot Kvinsgröta cyklade han om mig och frågade:
– Är inte du alvarsamt?
– Jo visst, svarade jag.
– Jag har sökt dej länge. Har hojat mycket här och tänkt att förr eller senare stöter jag väl på dej…
– Ja, sa jag. Här är jag.
– Kul, sa han. Jag läser din blogg varje dag.
– Men även en döv kan ju höra att du är från Göteborg, sa jag. Hur kommer det sej att en göteborgare läser en blogg om södra Öland?
– Jo, min fru och jag har cyklat många år på södra Öland. Nu hyr vi i Skärlöv.

Det blev ett långt samtal om cyklar, leder, planer, nöjen, intressen.

– Jag heter Tore, sa Tore.
– Staffan, sa jag.
– Jag har varit pensionär i fem veckor nu. Brevbärare.
– Visst är det skönt, sa jag.
– Ja, jag njuter. Och så odlar jag. Och cyklar. Brukar cykla med kompis som är arkeolog. Vi kombinerar cykling med historia och nåt intressant att titta på.
– Det låter fint, sa jag. Jag cyklar alltid ensam. Stor del av året känns cykellederna som bara mina. Jag möter inte en käft på en vecka ibland.
– Vi lever i olika världar, sa Tore. Men du, fan så dåligt lederna är skyltade.
– Ja, du är på Öland nu, sa jag.
– Kommer jag till Solberga om jag cyklar ner till Kvinsgröta och tar höger? frågade Tore.
– Nej, då kommer du ut i öknen. Cykla mot stora vägen, ta vänster, fortsätt så till Solberga.

Vi pratade cykelsadlar, Vätternrundor, cykelbyxor, jobb.
– Vi håller kontakt, sa Tore. Jag ringer dig nu. Vad har du för nummer?

Han ringde.
Nu har jag numret till Tore.
Så skildes vi.

Tore trampade på mot Skärlöv på sin svarta, tyska cykel, med stora däck, miljoner växlar och skivbromsar både fram och bak.

Jag öste på mot Ottenby på min knarrande gamla Gubbmonark. Det är dåligt skyltat. Men till Ottenby hittar jag.

Märkt ,

Älvan lämnar Grönhögens hamn

Skolfartyget Älvan lämnar Grönhögens hamn med kurs mot Göteborg. Senast Älvan angjorde Grönhögen var i mitten av 1960-talet då hon var seglande fraktfartyg.

Märkt ,

Underbara proffs

Det ser inte mycket ut för världen, biblioteket i Degerhamn. Maken till service på detta kulturcentrum finns inte på hela Öland, i hela Sverige, i hela världen.

Var hittar man kunniga, professionella människor som verkligen vill hjälpa till, som är glada, som hälsar med ett leende då man kommer in, som kan sina saker och som jobbar hur länge som helst med att fixa det man ber dem om?

Jo, de finns på biblioteket i Degerhamn/Södra Möckleby. Jag minns inga namn men en är ung och en är ”något äldre” och båda är ”magnifika i sin yrkesutövning”. Genom åren har jag lämnat långa listor med svårfunna boktitlar och inte en enda gång har dessa kvinnor gått bet på att skaka fram dem, om så från Mars eller Jupiter.

Det finns många surmulna butiksanställda överallt på ön som kunde lära av dessa entusiaster.

Märkt ,

Fyr till fyr utan fyr





Cykelleden Fyr till fyr blev Fyr till Grönhögen, alternativt Fyr till Enetri. Nu är nämligen Ottenby bortskuret från leden! Ottenby är amputerat. Borta med vinden. Fyrplatsen och Långe Jan och Naturum och Fågelstationen och krogen och den mäktiga naturen ingår inte längre i det 100-miljonerkronorsprojekt som skulle få sprutt på Cykelöland och locka 100 000-tals turister. Kanske bör vi skattebetalare i Mörbylånga och Borgholm kommuner stämma våra kommuner för ”vårdslös penninghantering i EU-stött cykelledsprojekt”? För vad har Agda, 84, och Nils, 91, fått för de miljoner kommunerna har betalat ut av skattepengar till det projekt som snart fyller tio år och inte ens når sitt slutmål på södra Öland. Tio år! Låtom oss bedja.

Märkt , , ,