En dag som gjord för hjortjakt

Hjortarna brunstar nere i Ottenby. Jag cyklade dit i övertygelsen att jag lätt skulle kunna fälla en bock med några välriktade skott. På väg ned mot gamla fågeltornet cyklade jag lika ljudlöst som en indian i mockasiner. Jag gled fram genom en mäktig natur. Och där stod han! På vänster sida om vägen, bara 40 meter ifrån mig. Vilken bjässe! Vilket djur! Uttryckt på sportfiskespråk var han stor som en flodhäst med ett horn som en uppländsk tusenårig ek. Han måtte väga flera ton.

Jag stannade och lika graciöst som en Idlaflicka gled jag av cykeln. Men vinden låg fel. Bocken kutade in i skogen. Jag efter. Jag tyckte jag var lika tyst en en slingrande snok, men det tyckte inte bocken. När jag smög 30 meter gick han 50. När jag ålade 100 kutade han 120. Jag avbröt. Nu skulle jag använda ett annat vapen, min oerhörda intelligens.

Bocken ökar hela tiden sitt avstånd till mig.

Alltså cyklade jag ned till fågeltornet och tog några bilder och unnade mig en kopp kaffe. Jag kände mig helt övertygad om att jag skulle lyckas. Ingen är så smart som jag! På vägen ned hade jag sett några getter långt in i skogen på andra sidan vägen. Och efter drygt 70 år har jag lärt mig att manligt brukar dras till kvinnligt. Min plan kunde inte misslyckas. Nu du bock, ska du få se på en som kan sina saker…

Nu krävdes total koncentration. Med kamera på 1,5 kg i högerhanden svingade jag mig upp på stålhästen och smygcyklade mot Kungsgården. Nu du, bock! Nu ska jag lura dig! Den överlastade cykeln gled fram lika tyst som en fjäder flyger med vinden. Jag var oerhört imponerad av min plan, redan innan den gav utdelning. Driften, tänkte jag. Brunsten! Den kommer att fälla dej, bock.

Efter 300 meter såg jag nåt vitt till höger inne i skogen. Stannade. Höll andan. Stod staty. Höll andan i över fem minuter, rörde inte ett ögonlock. Nu du, bock…

Väntan… Nu ska vi se vem som är smartast. Jag log för mig själv och njöt av hur bra min plan skulle falla ut. Så oerhört smart jag är. Det går inte att förstå, faktiskt.

Och så kom han, bocken! Några hastiga hopp, två galoppsteg och sen var han borta. Men jag fällde honom. Han blev ett lätt byte. Nästan för enkelt för en riktig smarting.

Hur smart får man egentligen vara?

Fångad precis i uthoppet mot vägen.
Efter en lång jakt avlossar jag det perfekta skottet. Jakten är över.
Märkt , , ,

4 tankar om “En dag som gjord för hjortjakt

  1. Karin skriver:

    Wow! Det där sista skottet satt ju perfekt!

    Gilla

  2. KristinaF. skriver:

    Vilken dramatik!

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

%d bloggare gillar detta: