Stenbrottet

En liten film om att vara absolut ensam i en öde miljö…
Märkt ,

6 tankar om “Stenbrottet

  1. Anonym skriver:

    Konstrasten mellan oljudet och stillheten i bild är olustig och spännande på samma gång. Plågade mina öron med att lyssna flera gånger (fast jag helst undviker höga ljud p g a tinnitus). Det blir lite som att vilja se en skräckfilm. Man vet att man kommer bli obehaglig till mods, men ser ändå. För att man vill ruska om sig lite och känna? Jag vet då inte.
    Men ”film-bilderna” var ju väldigt fina, och det bidrog ju också förstås.
    Tittade tyvärr slarvigt och såg inte grässtråna. Men det är klart att det kan se ut som stillbilder när allt (nästan då) är orörligt.

    Tack igen för det du gör! Så mycket bra texter och filmer.

    Bästa hälsning
    Anonym

    Gilla

    • degerhamn2 skriver:

      Förstår dina känslor inför oljud. Jag hade själv tinnitus i form av ett högt brus en lång period, och det om något var skrämmande. Lyckligtvis gick det över.

      Om det i början av filmer är stillbilder eller film spelar naturligtvis ingen roll, jag ville bara säga som det är, att alla scener faktiskt är film – även om de ser ut som stillbilder. 😉 Jag är ingen vän av ”fladdrande kamera hit och dit”, som många filmer i dag är gjorda med mobiltelefon. I mån av tid, ork och motivation försöker jag använda stativ, även när jag är ute och cyklar.

      Tack för dina vänliga ord. Jag lägger dem på minnet.

      soliga hälsningar

      Staffan

      Gilla

  2. Anonym skriver:

    Uj vad jobbigt ljud det där planet. Där i tystnaden blir det till ett riktigt oväsen.(Hade väl inte tänkt så mycket på det i stan kanske, där allt låter för mycket mest jämt). Men vilken fin känsla stillbilderna förmedlar i början. Bli matad med det bästa utsnittet av miljön där i brottet.
    Vill vara där när jag ser det. Gillar stället mycket. Kanske ska fira covid-jul där på flisan?
    Tack för filmen, och upplevelsen!

    Gilla

    • degerhamn2 skriver:

      Tack för synpunkter. Bilderna i början är faktiskt inte stillbilder, utan film. Om du tittar på grässtråna så rör de sig.
      Flygplanet kom både lägligt och olägligt, tycker jag. Det skapade dels ett slags läskig undergångsstämning, dels blev det hårdast tänkbara kontrast till stillheten och friden där ute i brottet.

      Där skulle jag förresten kunna tänka mig att ha en liten ”dra-sig-tillbaka-stuga” att hämta kraft i då och då… 😉

      Hoppas nu bara att brottet får förbli brott och inte blir nöjesfält. Tag bort alla vägar som bilar kan köra på och asfaltera mycket smala gång- och cykelstigar ned till vattnet. Folk kommer att dras dit vad man än tycker om det, och går det att köra bil dit blir friden snart historia. Tänk dig 200 bilar där. Då är hela klabbet totalförstört. Handla nu!

      Gilla

  3. walkaboutsweden skriver:

    Vilken speciell känsla ljudet av planet skapade.
    Som i en undergångsfilm . . .

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

%d bloggare gillar detta: