Månadsarkiv: februari 2021

Att finnas men inte synas

Först i dag såg jag det, Gräsgårds hembygdsmuséum. Jag har nog cyklat förbi det hundratals gånger utan att lägga märke till det. Eller så har jag sett det men glömt bort det. Hur som helst: Bättre sent än aldrig.

Detta liv i det fördolda får mig att tänka på talesättet ”Syns man inte finns man inte”, och att det börjar bli hög tid att inleda marknadsföringen av min nya verksamhet – som handlar om just marknadsföring. Bättre sent än aldrig.

Märkt

Skiftande väder

För en vecka sen gick det inte att ta sig ned till Seby läge annat än till fots eller med snöskoter. Nu blir spurten svår på grund av vatten. Här tvingades jag i dag göra halt då jag glömt både våtdräkten och landstigningsbåten hemma.

Insändare: Vi har bara ett Öland

Städer finns överallt med alla problem de medför. Färjestaden har redan sönderslagna busskurer, brända bilar och otrygghet. Ölands natur ska vi vara varsamma med.

Hur blev det såhär, att alltmer resurser lagts på Färjestaden? Den senaste detaljplanen att bygga 850 bostäder är bara en i en lång rad projekt för Färjestaden med omnejd. Flytten av Systembolaget från Mörbylånga till Färjestaden var kanske den första pusselbiten. I och med att man sa ja till a, måste man sen lägga till b, sen c, och nu står vi här. Förstod de hur pusslet skulle bli till slut?

Det är svårt att kliva av en karusell när den väl gått i spinn. Svårt att säga, vi kanske skulle valt en annan väg. Svårt att säga stopp, när förtätningsvågen sveper fram. Kalmar bygger och förtätar, låt dem stå för stadsbygget. Så länge Färjestaden tillåts växa okontrollerat kommer de sluka mer och mer resurser. Någon gång måste cirkeln brytas, för ju större de blir, ju mindre kommer de bry sig om resten av kommunen. Medan energin ägnats åt Färjestaden väntar byar på östra sidan på VA, en förutsättning för nästa generation att kunna bygga en bostad. Mörbylånga Köping med omnejd har fått stå tillbaka, byarna har näst intill glömts bort. Det finns en ljusning med satsningarna på detaljplaner i Grönhögen.

Vi har bara ett Öland. En stor del av kommunen är världsarv, med Natura 2000 mark, kultur- och fornminnen. Åkermarken ger oss lantbruket, grunden för hela Mörbylånga kommun. Vi står för en betydande del av livsmedelsproduktionen i ett Sverige som redan ligger under 50% självförsörjningsgrad. Strandskyddet är 300 meter i Mörbylånga kommun, den mest restriktiva nivån. I den nya planen vill man förtäta med flervåningshus betydligt närmare än så och bygga en mur/vägg vid strandkanten. Hur har man tänkt här? Det är väl ännu viktigare i tätort att allmänheten har tillgång till strandnära natur.

Pendlingsavstånd till Kalmar? Ölandsbron klarar inte hur mycket trafik som helst. Att bygga sovstäder fungerade inte så bra i Stockholm, varför skulle det bli bättre här? Färjestaden ska bli en sommar och hamnstad. Ja det täcker ju några månader. Resten av året? Igenbommat? 850 nya bostäder belastar VA-systemet, vattenbrist är en evig diskussion på hela Öland.

Det finns en annan framtid. Pausa Färjestaden, det finns redan mer än nog med projekt i området. Skifta fokus till resten av kommunen.

Trenden har vänt, idag flyttar folk från städer, de söker sig till landet, till mindre orter, där bykänslan finns kvar och man kan bo granne med maten och naturen. Man söker en plats där tryggheten och lugnet ger livet en djupare mening. Med fiberbredband kan man jobba på distans, något som alltfler upptäckt med Coronarestriktionerna. Vi ser trenden i syd. Inflyttningen av fågelskådare, golfare, konstnärer och naturälskare gör att företag etableras och växer. Vi har inte lika storvulna planer, men jag är övertygad om att vi kan få byarna och köpingen att blomstra igen. En levande landsbygd genererar också skatteintäkter.

Vem ska vi bygga för? Någon som redan förälskat sig i vår unika natur? Eller stadsbon som kan bo var som helst? Vi har bara ett Öland.

Eva Dillner
Grönhögen

Märkt , , ,

Lika svårt som skillnaden mellan var och vart?

Studenterna kan inte skriva! sa filosofen Åsa Wikforss i DN och här på kulturorganet häromdagen. Och hon lade till:
– Det tycks finnas någon teori om att man kväver kreativitet om man rättar de ungas språk, men det är precis tvärt om!

Kulturorganet håller med Åsa Wikforss. Rättar ingen cementeras språkfelen, och blir dessa många förstår vi till slut inte varandra. Därför rättar vi rubrik i dagens DN:

Risk att elnätsavgiften blir dyrare efter ny dom

Kulturorganet tror inte att någon säljer elnätsavgifter till olika priser, däremot tror vi att elnätsavgiften kan öka eller minska, att den kan bli högre eller mindre.

Bästa vindskyddet blottar kulturpärla

J.A.G:S muséum i Segerstad.

Öland är ett blåshål. Därför kan det vara bra att känna till de få ställen där man kan hitta stiltje. På södra ön är J.A.G:S muséum i Segerstad en pärla, dels som vindskydd, dels som muséum. Även nu när det inte är öppet hittar man vindstilla fikautrymme utanför den väl inbyggda entrén.

När det öppnar ska du absolut besöka det. Här visas skulpturer av en särling, en bonde som helst av allt skulpterade i bärgad drivved.

Läs mer här om vårt besök 2010.
2012 var vi där igen.

Denna lilla utsökta skulptur står inglasad på J.A.G:S muséum. Om jag minns rätt spanar trion in ankommande gäss.
Stora imponerande människogestaltningar huggna i drivved. Karaktärerna utstrålar ett slags tillbakahållet lugn.
Märkt , ,

Nyckel upphittad

Nyckel funnen på bordet vid väderkvarnen i Ölands Smedby. Återfås mot beskrivning. Mejla: alvarsamt@yahoo.se

Märkt , ,

Kräken uppmuntras

De chefer som trängt sig före i vaccinationskön för covid-19-spruta ska nu även få sin andra dos enligt tidsplanen – på bekostnad av människor i riskgrupper. Detta spektakel utspelar sig helt öppet i Västra Götaland.

Kräken ska alltså än en gång gå före i kön. Det är som om Skattemyndigheten upptäcker en skattefuskare och meddelar denne:

”Ditt försök till skattefusk är uppdagat. Vänligen försök igen medan vi tittar åt annat håll. Kontakta oss gärna vid eventuella svårigheter.
med vänlig hälsning
Skatteverket”

Märkt , ,

Pierre Picard, kulturorganets provcyklist, död

Som tidigare meddelats i franska nyhetsmedier har förre medarbetaren till kulturorganet Pierre Picard avlidit hemma hos mor Éloïse i Paris. Den tidigare proffscyklisten Pierre Picard blev akut sjuk under en av de provcyklingar han trampade för kulturorganets räkning på Ölands cykelled Fyr till Grönhögen. De psykologiska påfrestningarna blev för svåra, Pierre lades in på sjukhuset i Kalmar där han behandlades för affektiva störningar kombinerade med icterus, gabapentin, förhöjd lakrimation på grund av längtan till mamma. Pierre Picard uppvisade även rubbningar i vena cava, saccus. Han hade även cykliska och cyklistiska smärtor i barba. Pierre behandlades med effleurage, cykeldäckssolution, Daivobet, famotidin och varm grönsåpa.

När samtliga kurer visade sig verkningslösa transporterades Pierre Picard medelst cykelbud hem till mamma Éloïse i Paris på franska konsulatets bekostnad. Pierre återfick aldrig medvetandet.

Vid Pierres insjuknande skrev Sune Flisa i Shimla News: ”Fransmän tycks – precis som italienare och spanjorer – vara gjorda av makaroner. Ge mej fem minuter med den lille mammagrisen i telefon så ska jag förbanne mej skrämma upp honom på benen! Nästa vecka cyklar han hem till Paris. Jag vill inte se fanskapet igen!”

Nu är tongångarna annorlunda. Under dagens morgonbön höll en samlad Sune Flisa ett kort hyllningstal till sin tidigare medarbetare och anbefallde 2,5 tysta minuter – under vilka samtliga medarbetare skulle fortsätta jobba på som vanligt:

Pierre Picard var guds utsände cykelbud för att sprida livsglädje i vår hårt prövade tidevarv. I går petade han i friläget och kadensen dök till noll. En stor cyklist har hojat ut ur velodromen för gott. Tack vare sin väloljade 21-stegs Shimano och kroppen full av livgivande nandrolon blev han den cyklande ikon världen saknat ända sen Eddy Merckx styrde in hojen på pensionärens eviga straffrunda. Glöm inte solutionen, drick mycket och hoja i frid, Pierre!

Ovan ser du en av Pierres oförglömliga reportagecyklingar. Som alltid slutade den i ett nervsammanbrott. Just detta breakdown blev början till slutet för vår tappre pedalist. Pierre Picard blev 48 år. Han sörjes närmast av mamma Éloïse samt hela kulturorganets redaktion.

Allan von Kompost
redaktionschef

Märkt ,

Om vanans makt – och ovanans

För länge sen var jag journalist. Då skulle Länsstyrelsens förstabokstav skrivas som gemen. ”Alla” journalister skrev då länsstyrelsens förstabokstav som versal.

Senare, jag minns inte när, kom påbud från någon, jag minns inte vem, att Länsstyrselsen plötsligt skulle skrivas med inledande versal. Fråga mig inte varför.

Sen dess skriver ”alla” journalister länsstyrelsens inledningsbokstav som gemen.

När ska det bli nån ordning i det här landet – egentligen?

Märkt , ,

INSÄNDARE: Glansbygdens räddning

Dagens insändare tar upp det alltid aktuella ämnet ”hur rädda glesbygden?” Läget är akut för södra Öland, menar skribenten Claes Elinder. Om bara 20 år kan södra ön ha mist sin sista bofasta invånare! Ett tiotal skyddsregler lamslår utvecklingen och strandskyddet hämmar nybyggande, menar Claes. Han föreslår bland annat punktvisa expansionszoner för bebyggelse vid stränder i mindre samhällen. Han vill också slå ett slag för ett nytt kommunalskattesystem.

*****

Det är inget fel på Sveriges glesbygd, glansbygden! Det är fel på spelreglerna för glansbygdens möjligheter att överleva.
Under 6 000 år har våra lantbrukare mejslat fram den kulturbygd som vi i dag fortfarande har kvar lite här och var i vårt land. Samtidigt – i det fördolda – pågår en total utplåning av det småskaliga jordbruket i Sverige och en decimering av glansbygdens befolkning. Detta underlättas av lagar kombinerade med en visionslös styrning av glansbygden.

Under 1800-talet arbetade nästan hela befolkningen inom jordbruksnäringen. 1920 hade andelen sjunkit till halva befolkningen. I dag återstår endast en spillra av glansbygdsbefolkningen. Inom bara några årtionden har vi kanske endast ett fåtal superstora rikslantbrukare kvar och det i en tid då Sveriges självförsörjningsgrad är under femtio procent. Vår utsatthet i en krissituation är högst alarmerande.

För Sydöland är loppet snart över. Omkring år 2040 finns sannolikt inte längre några bofasta kvar överhuvud taget – möjligen en eller annan storbonde. Bygden blir en tummelplats enbart för sommarturister. Kulturvärldsarvet – Södra Ölands Odlingslandskap – som har sin grund i det småskaliga jordbrukets samverkan med naturen – kommer då sannolikt att förlora sin världsarvstatus.

Trots högljudda protester från den kvarvarande bofasta befolkningen under minst ett halvt sekel händer i praktiken ingenting. Mörbylånga kommun och Länsstyrelsen svarar med tystnad och fortsätter framgångsrikt att utplåna bygden samtidigt som kommunen satsar helhjärtat på att utveckla centralorten Färjestaden. Seriösa planer smids redan bland de bofasta på Sydöland att anlita EU-domstolen för mänskliga rättigheter och be om hjälp. Samerna har minoritetsskydd. Det borde även våra kvarvarande lantbrukare ha.

I en debattskrift från 2020*beskrivs myndigheternas kulturutrotning utifrån ett öländskt perspektiv. Svenska politiker, myndigheter och domstolar har själva fastnat i sin egen planterade snårskog av regelsystem som lamslår den svenska glansbygden.
På Sydöland finns idag minst ett tiotal skyddsregler som tycks ge i första hand kommunen, Länsstyrelsen, Naturvårdsverket, Riksantikvarieämbetet och Trafikverket fria händer att förhindra all utveckling. Strandskyddet, Natura 2000, Världsarvsreglerna, Arkeologiska skyddsregler är några av bestämmelserna. Ny bebyggelse tillåts knappt på Öland – utom i Färjestaden och Borgholm och på några få andra platser. Den bofasta befolkningen och kulturen dör.
Vi är övertygade om att de flesta svenskar vill ha kvar en levande glansbygd. Men detta kräver mod, nytänkande och handlingskraft.

Undertecknad föreslår att följande åtgärder utreds och genomförs:

* Inför kommunalskatt som utgår från var du vistas under året. I dag kan du bo tio månader i din sommarstugekommun och två i den kommun du är skriven och endast betala kommunalskatt till den sistnämnda – trots att du får mängder av service av din sommarkommun.
* Riksdag och regering tar fram en handlingsplan för hur den svenska glansbygden skall räddas och utvecklas.
* Budgetera 20 miljarder kronor extra per år under 20 år för investeringar i glansbygden.
* Skapa punktvisa expansionszoner för bebyggelse vid stränder i mindre samhällen så att människor kan bygga och bo där de önskar.
* Sänk kommunalskatterna inom glansbygden tills den kommunala servicen på landet motsvarar den i stad.
* Inför differentierade arbetsgivaravgifter som man har i Norge.
* Sänk drivmedelsskatten för glansbygdsboende. Elbilar ges fri el.
* Låt kommuner med naturfyndigheter såsom vattenkraft och malm behålla en större andel av vinsten.
* Sänk kostnaderna för att driva industrier och företag inom glansbygden.
* Tillåt olika kommunalskatteuttag inom en kommun. En kommundel som är i behov av stöd för sin utveckling skulle på så sätt locka nya bosättare med en låg skatt under exempelvis en tioårsperiod.

Sydöland februari 2021

Claes Elinder

* Rädda Sydöland – ett svenskt glesbygdsdrama av Claes Elinder. Boken är slut på förlaget, men kan läsas och hämtas hem på nätet

Märkt , ,

Storbrobäcken fyllnar till…

Åt öster.
Åt väster.

Storbrobäcken i Skärlöv har under många år använts av kulturorganet för att få lite koll på vattenläget. En mycket ovetenskaplig metod ska erkännas. Men ett visst intryck ger nog kollen ändå? Allt kan inte vara vetenskapligt.

Märkt , ,

Dagens Sune

Detta är en tragisk text. Mycket tragisk. Den handlar om döden. Tidningarnas dödsannonser skvallrar om att fler än vanligt dör. Eller går bort, som det heter i dag då vi har en tillkämpat abstrakt syn på döden. Ju abstraktare, desto bättre. Det gäller att vara positiv, och då kan man inte tillåta sig att tänka på döden.

Under senare tid har jag läst mängder av nekrologer. Jag förundras över hur fina, begåvade, roliga, sociala, innovativa, gästvänliga, duktiga, empatiska, intelligenta, lojala, tillmötesgående, hjälpsamma och filantropiska alla hädangångna människor har varit under sina jordevandringar.

Jag börjar själv närma mig livets slut och kan inte påstå att jag har mött en enda människa med alla dessa gudalika egenskaper utan mer eller mindre tydligt sällskap av sämre sidor, svaga punkter, irriterande personlighetsdrag, egoistiska val, fräcka omdömen, svartsjuka, ointelligenta yttranden, bristande kunskaper, påtagligt ointresse för andra människor. Men i nekrologer är alla änglar, som alltid har handlat rätt i tillvarons djungel där det många gånger gäller att äta eller ätas.

Givetvis inser jag att det skulle vara svårt – men kanske inte omöjligt – att skriva en ”sann” nekrolog. En sån skulle kanske bli intressantare för de kvarlevande att läsa, för vi skriver väl inte förskönande nekrologer som läsning för den avlidne eller omkomne?

Jag gör ett försök:

Kalle Kallesson växte upp i Färjestaden tillsammans med två systrar och en bror. Fadern Ingemar var skolvaktmästare, inte alltid nykter och tre gånger dömd för allmänstörande beteende. Modern Lisa utbildade sig först till lärare men blev senare forskare vid Uppsala universitet där hon 1961 blev professor i botanik. Ingemar och Lisa tog väl hand om barnen men en otrohetsaffär spräckte äktenskapet. Ingemar övergav då skolarbetet och öppnade bilfirman Ingemars Bil i Kalmar där han med tiden fick agenturen för BMW och Mercedes. Lisa gifte om sig med impotente professorn Ulrik Ulriksson men de gick redan efter ett år skilda vägar sedan hon åter beslagits med nya erotiska äventyr. Sonen Kalle Kallesson tog realexamen men till studenten räckte inte hans intellektuella förmåga. Han blev svetsare i Helsingborgs hamn, gifte sig med Katinka, operasångerska med världen som arbetsfält. De fick tre barn, varav ett redan som 21-åring dömdes till livstids fängelse för ett rånmord i Borås. 1976 uppfann Kalle tryckometern, en självreglerande mekanism som gjorde behovet av olika slags klockor och mätare inom svetsindustrin onödiga. Kalle tog patent på tryckometern och bildade Trycko AB med säte först i Köpenhamn, senare i New York och Simrishamn. Redan efter tre år omsatte företaget över 100 miljarder dollar. Kalle var dock mer intresserad av mete än pengar och företag, varför han sålde Trycko AB och slog sig ned i den lilla orten Grönhögen på Öland. Pengarna från företagsförsäljningen spred han ut över världen i sitt nya projekt ”Världens rättvisa”. Genom det stöttade han folkrättsliga projekt i diktaturer, främst Sovjetunionen och Kina. Vid sidan av detta metade han, främst abborre. Fru Katinka fick allt allvarligare alkoholbesvär, varför paret skiljdes. Katinka träffade sin nya kärlek, tenoren Robino Flash under en turné i Brasilien. De gifte sig 1986. Lyckan blev dock kortvarig, Katinka ansågs lögnaktig och drabbades ofta av oförklarliga raseriutbrott, sannolikt beroende på ett allt grövre spritande. 1987 dömdes hon till ett kortvarigt fängelsestraff för kortbedrägeri. Under ett besök i Amazonas fick Katinka ett felfällt träd över sig och dog endast 51 år gammal. I Grönhögen fann Kalle Kallesson sin sista kärlek, talpedagogen och tidigare prostituerade Clara Favör, som av vännerna beskrevs som skvallrig och snål men utrustad med ett sprittande gott humör. Hon var dessutom en baddare i badminton. Tillsammans med henne reste Kalle världen runt, startade barnhem, fiskodlingar och stöttade småindustrier i utvecklingsländer. Under senare år reste paret runt i Sverige, vilket resulterade i en bok, ”Vårt Sverige”, där de blandade filosofiska aspekter med sin syn på industriella utvecklingsmöjligheter i län för län. Kalle Kallesson var introvert, saknade humor och var totalt omusikalisk. Med åren blev han alltmer trögtänkt och han omkom vid årsskiftet under en dykning för att hämta upp ett tappad abborrdrag i Kalmarsund. Trycket på åtta meters djup blev för stort för hans förkalkade hjärta. Han sörjes av sin livskamrat Clara Favör och barnen från tidigare äktenskap Tove Takspåne, arkitekt och Ria Soling-Midelund, socialbidragstagare samt tidigare studeranden, senare livstidsdömde Bengt-Arwid von Kompost.

Tja, vad säger ni, ni som fortfarande är i livet?

Sune Flisa
chefredaktör

Märkt

Inga sittmöbler så långt ögat tåras

Under gårdagens cykeltur upptäckte jag det förfärliga: Mellan Torngård och Norra Kvinneby finns inte en enda toalett och bara en sittmöbel, den i Triberga. Här på muren runt kyrkogården i Hulterstad fick jag slå provisoriskt fikaläger.
Märkt , ,

Åt rätt håll

Befolkningen i Mörbylånga kommun ökade med 238 personer 2020. Det berättar Statistikmyndigheten.

Märkt , ,

En dag som gjord för cykling

Underbar sittmöbel med bedårande utsikt över sjön i Triberga. Men toalett finns ingenstans utmed vägen. Det blev till att pinka bakom en transformator. Allt går, mer eller mindre bra.

Årets hittills skönaste cykeldag. + 25 i solen, tokkvittrande pilfinkar och locksjungande talgoxar – och nästan vindstilla. Rena paradiset. Men vad är det med Turistöland? Mellan Södra Möckleby och Norra Kvinneby finns inte en enda toalett – och bara denna sittmöbel i Triberga.

Ölands Turist borde cykla lite mer och se verkligheten i stället för att köpa in bloggposter för stora slantar. Fick man ett Ölandsnickeri att producera såna här sittmöbler för 5 000 kronor styck skulle vi få 34 stycken för de tio blogginläggen vi skriver om i ett tidigare inlägg. Trettiofyra (34!) sittmöbler att strössla utmed södra Ölands vägnät!

Märkt , , ,

Skriv insändare på alvarsamt2

Du vet väl att kulturorganet tar emot bra insändare? Med bra menar vi texter som kan vara av intresse för oss som bor på södra Öland. Kulturorganet hyllar tanken på alla människors lika värde. Vi hävdar i alla sammanhang religions- och yttrandefrihet. Därför måste språket vara fritt från förljugna personangrepp och rasistiska inslag. Saklig kritik och personliga åsikter är en sak, fula grepp och råa lögner en annan.

Kulturorganet tillåter sig att korta insända texter. Maxlängden är 4 000 tecken. Vi kan inte nog betona vikten av att skriva kort. Då når du flera läsare än om du blir långrandig. Som tidigare taltidningsredaktör strök jag en gång ned en hel ledarsida till en enda mening. ”Den bästa ledarsidan på länge”, tyckte många läsare. Vad ledarskribenten tyckte har jag glömt…

En första insändare publiceras i veckan. Den rör verkligen livet på södra Öland.

Du mejlar din insändare till: alvarsamt@yahoo.se

Allan von Kompost
redaktionschef och
insändarredaktör

Märkt

Kan språkligt förfall hota demokratin?

Frågan är min egen. Under en längre tid har jag ställt mig den allt oftare, och när jag läser om filosofen Åsa Wikforss i gårdagens DN inser jag att den kan vara befogad.

Åsa talar verkligen klarspråk: Studenterna kan inte skriva!
– Hur ska man kunna bli kreativ utan språk? Jag ägnar 90 procent av min handledningstid på kandidatkursen åt att rätta rena språkfel, stavning, meningsbyggnad. Det är absurt. _ _ _ Bland de yngre har även begåvade studenter svårt att sätta ihop en mening utan meningsuppbyggnadsfel. Det blir ett oerhört handikapp, säger Åsa.

Åsa Wikforss är professor i teoretisk filosofi och medlem i Svenska Akademien. Hon har tydligen stött på samma slags reaktioner som undertecknad då man försöker rätta en språklig felaktighet. Hon är rasande på den svenska skolan:
– Det tycks finnas någon teori om att man kväver kreativitet om man rättar de ungas språk, men det är precis tvärt om, säger hon.

Åsa Wikforss ser liksom jag faror för demokratin kopplade till desinformation. En är att hota med våld, en annan att styra folks övertygelser. Jag tolkar Åsa som att många i dag är felaktigt övertygade och därmed lätta att ”förföra”. Hon berättar att hon träffat många amerikaner som tar avstånd från etablerad kunskap, att en majoritet av republikanska väljare på allvar tror att presidentvalet vanns av Donald Trump.
– Många av dem som röstar på Trump har ju vetat om att han har ljugit, men valt att ändå tro på honom.

Och så kommer det pratminus som får mig att fullt ut inse allvaret:
– I Sverige krävs det bara två riksdagsbeslut med enkel majoritet och ett extraval emellan för att nedmontera demokratin, säger Åsa Wigforss.

Jag ryser.

Sune Flisa
chefredaktör

Märkt

Flygfoton av Arktis, virus eller hudceller?

Rätt svar: Isflak och issörja i Gräsgårds hamn.

Märkt ,

Aldrig elbrist på södra Öland!

Det kom ett mejl från Claes Elinder, trogen alvarsamtläsare. Han skriver:

Om alla svenskar får en cykel i present redan på BB och samtliga - utan undantag - tvingas att cykla året runt, livet ut, och cyklarna förses med ett slags generator - skulle vi då inte kunna cykla ihop till all vår elförbrukning? 

Satsar man på en cykelkärra kan man på dina cykelfärder ta med sig allt som man har hemma och ladda upp vad det nu är med elöverskottet. Du som orkar cykla långt kan ju med lätthet cykla ihop till en hel teveserie. Jag kan vara glad om min cykling räcker till femminutersnyheterna på radion.

Claes bjussar också på en användbar devis: Cykelströmmen på Sydöland ökar spänningen

Jag tror vårt blivande cykelsällskap helt enkelt stjäl den från gode Claes. Ja, så blir det!

Märkt ,

Hjälp!

Hjälp, vi har ingen el! skriker några.
Hjälp, vi har aldrig haft så mycket el som i dag, svarar minister.
Hjälp, vi måste sälja av all el nu innan vi drunknar i överskottet, säger somliga.
Hjälp, vi dör i soten från importerad fulel från Polen, kontrar några.
Hjälp, ska vi behöva frysa ihjäl innan nån gör nåt åt elunderskottet? skriver A.
Hjälp, titta på hur dom fryser ihjäl i USA på grund av all vindkraft! säger kärnkraftsentusiast.
Hjälp, vi måste nu starta egen fulelproduktion i Blekinge, varnar andra.
Hjälp, när ska Löfven vakna och inse att alla ljuger om elbristen och överproduktionen? frågar expert.
Hjälp, Miljöpartiet blir vår död när snurrorna stannar i vinterkylan!
Hjälp, Ygeman är en förrädare som gör upp med Svenska Kraftnät om kräm till Stockholm.
Hjälp, vi har ingen elbrist! säger Ygeman.
Hjälp, Ygeman tar pengar från ställe han inte får ta pengar ifrån för att säkra Stockholms elförsörjning!
Hjälp, vi kan inte få en volt från Norrland till södra Sverige! skriker skåningar.
Hjälp, många företag kan inte expandera på grund av elbristen i mellersta och södra Sverige, påstår tidningar.
Hjälp, snart kör alla elbil och då finns ingen el, varnar fraktioner inom elmaffian.
Hjälp, ska utländska jätteföretag ta all vår el så vi blir utan? frågar oroliga.
Hjälp, vindkraften kan aldrig ersätta kärnkraften, dundrar kärnkraftsälskare.
Hjälp, kärnkraftsälskare tar död på vår jord, låt oss nu bygga 10 000 nya vindsnurror, föreslår miljöpartist som vill vara anonym.
Hjälp, nu måste vi satsa på små kärnkraftverk för att överleva i en tid då sossar styrs av miljöpartister, skriver journalister.
Hjälp, Ygeman stjäl miljard för att bygga ut gammalt fossildrivet elände i Stockholm! hintar någon.
Hjälp, Ygeman måste avgå! ropar liten Jimmie.
Hjälp, risken för elbrist ökar! varnar Svenska kraftnät.
Hjälp, risken för elbrist ökar! skriver svensk tekniktidskrift.
Hjälp, att bygga nya kärnkraftverk i Sverige är för dyrt, säger Odenberg.
Hjälp, återöppna Ringhals 1! tycker Liberalerna.
Hjälp, att solkraften kan ersätta vattenkraft är bara en myt! påstår vetenskapsman.
Hjälp, kärnkraften behövs för att mota elbristen, menar moderaterna.
Hjälp, Odenbergs uttalande om för dyr kärnkraft är populistiskt, skriver Kristerersson.
Hjälp, jag har hittat aktörer som vill bygga kärnkraft, säger Ebba.

Finns nån som inte ropar hjälp?

Sune Flisa
chefredaktör och
energiansvarig på
kulturorganet

Märkt , , , , ,

En meter snö på cykelled

På cykelleden söder om Albrunna låg snön en meter tjock i går. Det är alltså som vanligt: För bilisten fjäskas, plogas, skrapas, sandas och saltas det – och sopas. Cyklisten får klara sig bäst hen kan – och detta trots att politiker och friskvårdskonsulter i alla sammanhang framhäver cyklingens alla fördelar. Ska man satsa på vintercykling på Öland måste man nog få kommunen ur koman.
Märkt ,

Vit snö, brun snö

Snö kan se ut på många sätt. Bilderna nedan visar gårdagssnö på Ölands östra sida.

Märkt

Dagens Ölandsbild

Långe Jan med svart bälte.
Märkt

Tystnad råder

Det ska byggas 850 bostäder i Färjestaden.

Bygga mer där medan ni släcker ned i söder! Va, ännu mera fokus på Färjestaden! Va, ni skrotar Kraftsamling Sydöland och satsar som vanligt i Färjestaden!

En ocean av åsikter borde bli följden. Men icke. ”_ _ _Ölandsbladet har inte fått en enda kommentar, skriver Peter Boström, chefredaktör på Ölandsbladet.

Märkt ,

Vädret roar, intresserar – och dödar

Under gårdagens cykeltur insåg jag att alla inte klarar kylan. Dessa låg vid fyren Långe Jan.
Märkt

När inga pengar i världen räcker

Ölands Turist betalade förra året bloggaren Helena Elm 179 139 kronor. För dessa slantar fick Öland elva blogginlägg 2020. Hur mycket turistorganet betalar för kommande inlägg framgår inte. Ett ser du här.

Turistchefen Johan Göransson säger att man bara har avtal med en influencer, alltså Helena. I dagens Barran säger han att han märkt ett ökat intresse för Öland via bloggen (motsatsen skulle onekligen förvåna [kulturorganets kommentar]).

Sune Flisa fick i går en förfrågan om kulturorganet kan tänka sig att göra en liknande insats för Ölands bästa. Svaret blev mycket kort:

– Så mycket pengar finns inte.

Allan von Kompost
redaktionschef

Märkt ,

Cykelleden mot stjärnorna

Att Fågelvägen går nånstans där uppe i himlen känns helt okej. Men även cykelleden Fyr till Grönhögen!? Ja, går den inte på backen får den gärna gå där uppe.

Märkt ,

Tankar om ett cykelsällskap

Under gårdagens korta cykelpremiär mellan Albrunna och Södra Möckleby gick mina tankar åter till att skapa ett cykelsällskap
Ytterligare en länk till tankar på ett cykelsällskap.

Glädjande nyhet: I dag 19 februari blev vi fyra intresserade. Fyll på! Kom igen!

Från min cykelpremiär 17 februari. Färden går mellan Albrunna och Södra Möckleby.
Märkt ,

Öland ömsar skinn

Södra Möckleby.

Det är fortfarande vitt på stora delar av södra Öland. Men inom nån vecka är ön sannolikt grön igen…

Temporär vapenvila – men det pyr i stridsledningscentralen

Den tillfälliga vapenvilan torde snart brytas…

Inbördeskriget i Mörbylånga kommun är ännu inte avslutat, även om stridernas intensitet har varit lägre under senare tid. Men nu kan fajten blossa upp igen när Ann är tillbaka och sökandet efter en Lill-Ann snart torde återupptas. Kulturorganet tror som tidigare att platsen är vikt för ”Mejlaren”. Hans uppseendeväckande mejluppläxning av politiker torde ha satt djupa spår i ansökningskommitténs franska nervsystem. Att en liten tjänsteman tuktar maktens elefanter imponerar. Hela bakgrunden har du här.

På kulturorganets svarttoto leder Mejlaren fortfarande överlägset. En tia på honom ger sketna 2 kronor tillbaka. Övriga sökande torde ha minimala chansen då de är kvinnor och inte har läxat upp några politiker. Som vi alla vet lever vi i dag i ett tjänstemannastyrt samhälle. Politikernas tid är för länge sedan förbi.

Nu frågar Carl Dahlin (M) kommunalrådet Anna-Kajsa Arnesson (C) vad hon tycker om att ”ledande tjänstemän via brev försöker tillrättavisa folkvalda?” Det läser vi i dagens Barran.

Carl Dahlin och kulturorganet väntar på svar.