Dagens Sune

Detta är en tragisk text. Mycket tragisk. Den handlar om döden. Tidningarnas dödsannonser skvallrar om att fler än vanligt dör. Eller går bort, som det heter i dag då vi har en tillkämpat abstrakt syn på döden. Ju abstraktare, desto bättre. Det gäller att vara positiv, och då kan man inte tillåta sig att tänka på döden.

Under senare tid har jag läst mängder av nekrologer. Jag förundras över hur fina, begåvade, roliga, sociala, innovativa, gästvänliga, duktiga, empatiska, intelligenta, lojala, tillmötesgående, hjälpsamma och filantropiska alla hädangångna människor har varit under sina jordevandringar.

Jag börjar själv närma mig livets slut och kan inte påstå att jag har mött en enda människa med alla dessa gudalika egenskaper utan mer eller mindre tydligt sällskap av sämre sidor, svaga punkter, irriterande personlighetsdrag, egoistiska val, fräcka omdömen, svartsjuka, ointelligenta yttranden, bristande kunskaper, påtagligt ointresse för andra människor. Men i nekrologer är alla änglar, som alltid har handlat rätt i tillvarons djungel där det många gånger gäller att äta eller ätas.

Givetvis inser jag att det skulle vara svårt – men kanske inte omöjligt – att skriva en ”sann” nekrolog. En sån skulle kanske bli intressantare för de kvarlevande att läsa, för vi skriver väl inte förskönande nekrologer som läsning för den avlidne eller omkomne?

Jag gör ett försök:

Kalle Kallesson växte upp i Färjestaden tillsammans med två systrar och en bror. Fadern Ingemar var skolvaktmästare, inte alltid nykter och tre gånger dömd för allmänstörande beteende. Modern Lisa utbildade sig först till lärare men blev senare forskare vid Uppsala universitet där hon 1961 blev professor i botanik. Ingemar och Lisa tog väl hand om barnen men en otrohetsaffär spräckte äktenskapet. Ingemar övergav då skolarbetet och öppnade bilfirman Ingemars Bil i Kalmar där han med tiden fick agenturen för BMW och Mercedes. Lisa gifte om sig med impotente professorn Ulrik Ulriksson men de gick redan efter ett år skilda vägar sedan hon åter beslagits med nya erotiska äventyr. Sonen Kalle Kallesson tog realexamen men till studenten räckte inte hans intellektuella förmåga. Han blev svetsare i Helsingborgs hamn, gifte sig med Katinka, operasångerska med världen som arbetsfält. De fick tre barn, varav ett redan som 21-åring dömdes till livstids fängelse för ett rånmord i Borås. 1976 uppfann Kalle tryckometern, en självreglerande mekanism som gjorde behovet av olika slags klockor och mätare inom svetsindustrin onödiga. Kalle tog patent på tryckometern och bildade Trycko AB med säte först i Köpenhamn, senare i New York och Simrishamn. Redan efter tre år omsatte företaget över 100 miljarder dollar. Kalle var dock mer intresserad av mete än pengar och företag, varför han sålde Trycko AB och slog sig ned i den lilla orten Grönhögen på Öland. Pengarna från företagsförsäljningen spred han ut över världen i sitt nya projekt ”Världens rättvisa”. Genom det stöttade han folkrättsliga projekt i diktaturer, främst Sovjetunionen och Kina. Vid sidan av detta metade han, främst abborre. Fru Katinka fick allt allvarligare alkoholbesvär, varför paret skiljdes. Katinka träffade sin nya kärlek, tenoren Robino Flash under en turné i Brasilien. De gifte sig 1986. Lyckan blev dock kortvarig, Katinka ansågs lögnaktig och drabbades ofta av oförklarliga raseriutbrott, sannolikt beroende på ett allt grövre spritande. 1987 dömdes hon till ett kortvarigt fängelsestraff för kortbedrägeri. Under ett besök i Amazonas fick Katinka ett felfällt träd över sig och dog endast 51 år gammal. I Grönhögen fann Kalle Kallesson sin sista kärlek, talpedagogen och tidigare prostituerade Clara Favör, som av vännerna beskrevs som skvallrig och snål men utrustad med ett sprittande gott humör. Hon var dessutom en baddare i badminton. Tillsammans med henne reste Kalle världen runt, startade barnhem, fiskodlingar och stöttade småindustrier i utvecklingsländer. Under senare år reste paret runt i Sverige, vilket resulterade i en bok, ”Vårt Sverige”, där de blandade filosofiska aspekter med sin syn på industriella utvecklingsmöjligheter i län för län. Kalle Kallesson var introvert, saknade humor och var totalt omusikalisk. Med åren blev han alltmer trögtänkt och han omkom vid årsskiftet under en dykning för att hämta upp ett tappad abborrdrag i Kalmarsund. Trycket på åtta meters djup blev för stort för hans förkalkade hjärta. Han sörjes av sin livskamrat Clara Favör och barnen från tidigare äktenskap Tove Takspåne, arkitekt och Ria Soling-Midelund, socialbidragstagare samt tidigare studeranden, senare livstidsdömde Bengt-Arwid von Kompost.

Tja, vad säger ni, ni som fortfarande är i livet?

Sune Flisa
chefredaktör

Märkt

2 tankar om “Dagens Sune

  1. Karin skriver:

    Jag säger som Bang: Kalla mig inte ”vänsäll” om jag skulle råka dö!

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

%d bloggare gillar detta: