Insändare: Vi har bara ett Öland

Städer finns överallt med alla problem de medför. Färjestaden har redan sönderslagna busskurer, brända bilar och otrygghet. Ölands natur ska vi vara varsamma med.

Hur blev det såhär, att alltmer resurser lagts på Färjestaden? Den senaste detaljplanen att bygga 850 bostäder är bara en i en lång rad projekt för Färjestaden med omnejd. Flytten av Systembolaget från Mörbylånga till Färjestaden var kanske den första pusselbiten. I och med att man sa ja till a, måste man sen lägga till b, sen c, och nu står vi här. Förstod de hur pusslet skulle bli till slut?

Det är svårt att kliva av en karusell när den väl gått i spinn. Svårt att säga, vi kanske skulle valt en annan väg. Svårt att säga stopp, när förtätningsvågen sveper fram. Kalmar bygger och förtätar, låt dem stå för stadsbygget. Så länge Färjestaden tillåts växa okontrollerat kommer de sluka mer och mer resurser. Någon gång måste cirkeln brytas, för ju större de blir, ju mindre kommer de bry sig om resten av kommunen. Medan energin ägnats åt Färjestaden väntar byar på östra sidan på VA, en förutsättning för nästa generation att kunna bygga en bostad. Mörbylånga Köping med omnejd har fått stå tillbaka, byarna har näst intill glömts bort. Det finns en ljusning med satsningarna på detaljplaner i Grönhögen.

Vi har bara ett Öland. En stor del av kommunen är världsarv, med Natura 2000 mark, kultur- och fornminnen. Åkermarken ger oss lantbruket, grunden för hela Mörbylånga kommun. Vi står för en betydande del av livsmedelsproduktionen i ett Sverige som redan ligger under 50% självförsörjningsgrad. Strandskyddet är 300 meter i Mörbylånga kommun, den mest restriktiva nivån. I den nya planen vill man förtäta med flervåningshus betydligt närmare än så och bygga en mur/vägg vid strandkanten. Hur har man tänkt här? Det är väl ännu viktigare i tätort att allmänheten har tillgång till strandnära natur.

Pendlingsavstånd till Kalmar? Ölandsbron klarar inte hur mycket trafik som helst. Att bygga sovstäder fungerade inte så bra i Stockholm, varför skulle det bli bättre här? Färjestaden ska bli en sommar och hamnstad. Ja det täcker ju några månader. Resten av året? Igenbommat? 850 nya bostäder belastar VA-systemet, vattenbrist är en evig diskussion på hela Öland.

Det finns en annan framtid. Pausa Färjestaden, det finns redan mer än nog med projekt i området. Skifta fokus till resten av kommunen.

Trenden har vänt, idag flyttar folk från städer, de söker sig till landet, till mindre orter, där bykänslan finns kvar och man kan bo granne med maten och naturen. Man söker en plats där tryggheten och lugnet ger livet en djupare mening. Med fiberbredband kan man jobba på distans, något som alltfler upptäckt med Coronarestriktionerna. Vi ser trenden i syd. Inflyttningen av fågelskådare, golfare, konstnärer och naturälskare gör att företag etableras och växer. Vi har inte lika storvulna planer, men jag är övertygad om att vi kan få byarna och köpingen att blomstra igen. En levande landsbygd genererar också skatteintäkter.

Vem ska vi bygga för? Någon som redan förälskat sig i vår unika natur? Eller stadsbon som kan bo var som helst? Vi har bara ett Öland.

Eva Dillner
Grönhögen

Märkt , , ,

8 tankar om “Insändare: Vi har bara ett Öland

  1. Yngve Johansson skriver:

    Insändaren: ”Vi har bara ett Öland”visar hur svår situationen är – för Mörbylånga kommuns södra del. Som alltid är intresset för problemen mycket begränsat. Det händer att de tas upp -sällan – men det har hänt på Facebook. Speciellt känsligt är det att fokusera på Färjestaden. Det väcker helt enkelt ilska mot de som propagerar, för att man även ska satsa på Sydöland – ibland majoriteten av kommunens invånare. För ett år sedan kom det verkligen upp i gruppen Corona Öland. Fast boende i Färjestaden mot fritidsboende på Sydöland i princip:

    Nu är det helt logiskt att man i Färjestaden, vill satsa sina skattepengar i samhället. Naturligtvis för sin egen standards skull, men också för att många av 40 -och 50-talisterna från Sydöland, flyttade till Färjestaden vid brons tillkomst. Man har lämnat platsen – där man växte upp och nu har den endast ett nostalgiskt intresse.

    Annars delar jag mycket av det som tas upp i insändaren, men inte allt. Att de stora städerna minskar i tillväxt tror jag inte alls på. I Storstockholm och Malmöregionen har jag bott merparten av mitt liv och där sker alltjämt en väldig tillväxt. Att dra växlar på att Stockholm minskar med 4000 – 5000 invånare är inget trendbrott.

    Vidare tror jag inte att distansarbete gagnar landsbygden speciellt mycket. Visst! Kontoren kommer att minska i betydelse – man kan jobba i många jobb – lite var som helst. ifrån. Men storstädernas stora konkurrensfördel, är att fysiska affärskontakter finns på nära håll. ”After work”, ute på näringsställen vill de flesta ha. Det blir för ödsligt att tillbringa all tid på landsbygden. Åtminstone som den ser ut i dag.

    En lösning för en landsbygd där människor kan bo på, finner man nog i det som nästan fullkomligt avfolkade den. Jag betraktar inte städer som Kalmar och Eslöv som landsbygd, som man ofta hör i massmedia.

    Det politiska parti som ytterst är ansvarigt för landsbygdens avfolkning är Socialdemokraterna. Deras strukturomvandling av samhället genom främst kommunreformerna för att skapa tillväxt, skapade flyttlasspolitiken, som Centerpartiet inte kunde stå emot. Småjordbrukarna försvann och mastodontgårdar – utan personalbehov skapades. Med småbrukarna försvann allting annat också. Fiskarna likaså när man inte längre tyckte, att det var viktigt att hålla haven rena och att man kunde odla fisken i bassänger istället.

    Under flyttlassens årtionden skulle flyttfolket utbildas och sättas in på städernas arbetsplatser. Det som hänt under 2000-talet är att lönearbetet förändrats. Det är den anställde, som i högre grad än tidigare ska visa att han är värd sin betalning. I Gig-ekonomin samlas elsparkcyklarna upp på kvällen, laddas i den anställdes hem under natten och körs ut på uppställningsplatserna nästa morgon. Den anställde har betalt för detta och har i övrigt ingen kontakt med arbetsgivaren, som kan pressa ner lönen. Andra förmåner som kontorslokal och arbetskamrater ingår inte. I vården, omsorgen och skolan gör man tvärtom. Till låga löner låser man fast den anställde på arbetsplatser med begränsad trivsel. Timanställningar och delade turer hör till ordningen. Fackföreningar finns bara på papperet.

    Om man vill ha ut folk på landsbygden igen måste statsmakterna göra precis. som man gjorde när industrierna byggdes upp och växte. Jordbruk och fiske måste reformeras. Det måste återigen bli möjligt att leva på en liten gård igen kanske kombineras med turism och miljöarbete – sköta om djur och natur.

    Men ett par generationer får man nog räkna med!

    Gilla

    • Eva Dillner skriver:

      Tack, roligt att dialogen lever. Vi lever ju i ett världsarv, som är byggt på det småskaliga jordbruket. Hur bevarar vi det, när byråkrater i Bryssel bestämmer vad och hur jordbruket ska odla, genom villkoren för EU-bidragen. Man skyller på sälen, när man begränsar det småskaliga fisket, medan industrifisket är den verkliga boven i dramat. Jag tror inte naturen någonsin var ämnad att vara industri.
      Coronan har nog fått folk att tänka om, hur de vill bo och arbeta. Hur det kommer se ut i framtiden är det ingen som vet. Men vi ser ett intresse att flytta hit, till det småskaliga och lugna bylivet. Vi önskar ingen massinflyttning, utan lite lagom påfyllning

      Gilla

  2. jernis skriver:

    Tack Eva för en utmärkt insändare! Som sommarölänning har jag inte riktigt samma koll på läget som Eva och Staffan men kan ändå skriva under på allt i insändaren. Snart kommer jag, om pandemiläget tillåter, att fira min 66:e sommar i Skärlöv, så även om dagsnärvaron brister har jag kunnat följa utvecklingen, eller snarare avvecklingen under långt mer än ett halvsekel. Redan som barn föreställde jag mig med förfäran hur sydöstra Öland i allmänhet och Skärlöv i synnerhet skulle te sig på min ålders höst. Med facit i hand kan jag konstatera att det blev värre än mina mest pessimistiska fantasier.

    Medan i stort sett alla Sveriges landsändar kommit i åtnjutande av en starkt utvecklad infrastruktur har den på sydöstra Öland försämrats. Eländet inleddes så tidigt som 1961 när järnvägen lades ner; läs gärna min elegi på https://jernis.blog/tidsmaskiner/. För något år sen gick en daglig busstur måndag till fredag på östra sidan. Förmodligen är det samma i dag eftersom myndigheterna har en skyldighet att upprätthålla viss trafik.

    Eva nämner brist på VA. Så är det även om de flesta byar på sydöstra sidan har kommunalt vatten men inget avlopp (rätta mig gärna om jag har fel). Skärlöv tillhör för övrigt dem som har varken eller. Bristen på bredband, som Eva också tar upp och Staffan gnölat om i åratal, är ett annat monumentalt hinder för inflyttning till och utveckling av byarna. Javisst, det finns absolut ett jättesug att flytta ut från stan om infrastrukturen så tillåter. Det finns många övergivna hus och gårdar som väntar på nya ”gäster”. Härom dagen hade TT en artikel om detta (se t.ex. https://www.gp.se/nyheter/sverige/kommuner-jagar-%C3%B6dehus-och-nya-%C3%A4gare-1.42170481).

    Gilla

    • Eva Dillner skriver:

      Tack för fina ord. Man hoppas ju att fler tar till pennan och berättar vad de tycker – det muttras en hel del i stugorna, eller rättare sagt suckas djupt, inte F nu igen… även om kommunen nu tar sig an utspridda delar sitter känslan djupt, en övergiven och bortglömd landsbygd. Det kan vara ett större utmaning att ta sig över suckarnas bro. Gängse uppfattning sitter hårt, oavsett en förändrad prioritering och faktiska förhållanden. Har man väl skaffat sig en uppfattning, är den svår att ändra.
      Livet på landet, även i städer, har förändrats enormt på relativt kort tid. Nedstängningen av samhället skyndar på inte nödvändigtvis till allt bättre.
      Intressant med artikeln om ödehus, det är en av punkterna på en mycket lång lista för Nätverk Sydöland. På Facebook finns det en utflyttargrupp https://www.barometern.se/insandare/vad-hander-med-sommarparadiset-om-ingen-finns-kvar-ecd1544e/ rätt intressant att följa.
      Jag gillar att åka tåg, men hellre ett som långsamt glider fram i landskapet där man kan kliva av och på längs vägen, ta sig en fikapaus i det gröna eller gå en vandringsslinga, besöka restaurang för lunch eller middag, se på konst, gå på konsert.
      En av idéerna för utveckling gäller buss: ett privat bussalternativ? Mellan Långe Jan och Långe Erik, en tur medsols, den andra motsols. Många turistorter har bussar som går runt-runt-runt, enkelt att köpa kort/biljett, kliva på och av.
      Det skulle ju gå lika bra med tåg, aningen dyrare att anlägga…
      Eller så kan fortsätta stånga sig blodig med KLT… det var det där med att upprepa betéende och förvänta ett annat resultat 😉

      Gilla

  3. Eva Dillner skriver:

    Reaktion från kommunen i Barometern https://www.barometern.se/insandare/att-och-borja-stalla-ort-mot-ort-by-mot-by-tror-jag-ar-farligt-0e9e652f/ annars är reaktionerna många tummen upp för min insändare. Det diskuteras i stugorna, vi får hoppas de hittar hit också.

    Gilla

  4. Eva Dillner skriver:

    Tack Staffan!

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

%d bloggare gillar detta: