Om detta med tid och James Bond

Ser i teve att en ny förbindelse mellan Sverige och Danmark kan korta restiden mellan länderna med 1,5 timmar. Så fantastiskt! Men så kostar det många hundra miljarder, något som får mig att tänka på detta med ”att tjäna tid”…

Jag hörde framlidne Sean Connery berätta följande självupplevda episod, som nog fick honom att tänka till. Bond, James Bond, har ordet:

En chaufför och jag åkte rätt ut i öknen från Marrakech i Marocko. Jag skulle på en filminspelning. Efter några mil såg vi en svart liten prick långt bort på vägen. Det var en gammal man som gick med en stor börda på huvudet. Han var den enda människa vi såg under den långa heta färden.

Vi kom fram till inspelningen, jag gjorde mina scener och chauffören och jag åkte tillbaka igen, mot Marrakech. Efter flera mil såg vi – igen! – den svarta lilla pricken växa till den gamle mannen.

Jag sa åt chauffören att stanna och fråga om gubben ville ha lift. Chauffören gick ur bilen och pratade med den gamle, kom tillbaka och sa att gubben inte förstår varför han ska tacka ja till lift.

Jag bad chauffören förklara för gubben att han gärna får åka med, bördan kan han lägga på flaket och han slipper att gå denna långa mödosamma väg. Han kommer att tjäna mycket tid!

Chauffören gjorde ett nytt försök men jag såg i backspegeln att det gick dåligt. Chauffören kom tillbaka och förklarade gubbens inställning:

Gubben tackar för erbjudandet men säger nej. Han vet nämligen inte vad han ska göra med all den tid han tjänar på liften.