Månadsarkiv: april 2021

Inga eldar men val explosion!

Den strandade knölvalen på sydöstra Öland kan explodera. Därför måste den elimineras. Men hur? Mörbylånga kommun, Länsstyrelsen och flera andra myndigheter har gått in i kollektiv paltkoma och tänkt till – länge. När man tänkt färdigt gick jobbet till – polisen!

– Det hela har verkligen dragit ut på tiden. Det har blivit en riktig valvaka. Men valen ska nu gripas och anhållas för innehav av explosiva ämnen, berättar polisbefäl Ossian Krumlure för kulturorganet. Sen får åklagarmyndigheten ta ställning till eventuell häktning.

– Ja, vi ser även andra åtalspunkter som kan bli aktuella, inflikar kammaråklagare Siam van der Pliit vid åklagarmyndigheten i Kalmar. Bedrägligt beteende och framkallande av fara är exempel på såna. Detonerar valen under bärgningen är jag beredd att använda åtalspunkterna terrorhandling, brott mot lagen om explosiva varor, försök till terroristbrott eller allmänfarlig ödeläggelse, berättar kammaråklagare Siam van der Pliit.

– Jag har många val, avslutar han.

Valen förnekar alla typer av brott förutom skeppsbrott och några mindre benbrott.

Till valens försvar har utsetts advokaten Knut Valen från byn Valen vid sjön Valen, Tranås.

Text och foto: Ingvar Charm-Knubbendorph
(tyvärr råkade jag tappa min gamla Polaroidkamera i havet. I den satt fotot av valen. Fan, också.)

Öppet brev till Barrans chefredaktör

Obs. För den som har svårt att skilja äpplen från päron måste vi understryka att denna text inte handlar om religion, utan om pressetik. Kulturorganet är för religions- och åsiktsfrihet. Vi står också bakom åsikten om alla människors lika värde. Detta hindrar oss dock inte att tycka, tänka, ironisera, spexa och ifrågasätta – till och med kritisera.

Allan von Kompost
redaktionschef

Under påsken hängde denna banderoll från tornet i Gräsgårds kyrka. Texten lyder: Kristus är uppstånden.
Några dagar senare hade hela klabbet slitit sig för att fastna långt ned på kyrkbyggnaden – en ledsam syn. Inte heller denna gång kom den utlovade, en besvikelse vi på redaktionen förstår. Dock måste vi allvarligt ifrågasätta den text som publiceras i gammelmediet Barran.

*****

2 januari skickade jag ett brev till chefredaktören för gammalblaskan Barometern, Anders Enström. I brevet ställde jag några enkla frågor efter att ha läst en betraktelse med iögonenfallande och uppenbara fake news.

Inget svar.

Nu skriver jag igen efter att ha läst en text under påsken som fått hela kulturorganets redaktion att ifrågasätta gammelmediernas exklusiva rätt att torgföra de mest fantasifulla påståenden utan att visa minsta vilja att undersöka, faktakolla, analysera och se till att det man publicerar är sant – något gammelmedierna själva framhåller som viktigt i alla pressetiska sammanhang.

På flera kyrkor på södra Öland hängde under påsken banderoller med texten ”Kristus är uppstånden”. Vi ber om förståelse för eventuell felläsning, då banderollerna var mycket svårlästa i den hårda vinden.

Vi förstår mycket väl att det måste vara frustrerande att se att det man påstår inte inträffar. Religiösa har i långliga tider påstått att Kristus är uppstånden. Religiös utövning kräver innötning och upprepning in absurdum. Helst ska läran injiceras i späd ålder då barnet är som mest formbart. Ritualer är viktiga. Samma samma varje gång. Samma texter ska läsas vid givna datum, samma händelser ska upprepas och återupprepas, samma ord ska sägas om och om och om igen. Och samma ”fakta” ska nötas och tjatas in. Man ska inte tänka själv utan ledas in samma samma-korridoren, och den oliktänkande ska omvändas. Vi ser det överallt i världen, i lilla Knutby lika klart som på Balkan och i Mellanöstern.

Denna innötning pågår ständigt ständigt ständigt framför våra ögon. Och nu till bulls eye: Denna sammasammasoppa publiceras om och om och om igen i gammelpressen, utan minsta analys, kommentar eller ifrågasättande. Thomas Hård af Segerstad, präst i Nybro, inleder en betraktelse i Barometern 3 april så här:

Kristus är uppstånden! Ja, han är sannerligen uppstånden. I kyrkor över hela världen ropas i dag detta ut – ja, åtminstone i kyrkor där det får firas gudstjänster – att han som var död, fastnaglad och avrättad på ett kors och därefter lagd i en grav, att han lever. Jesus lever. Han har besegrat döden och väckts till liv av Gud Fadern i himmelen.

Vi kan inte uttrycka vår fråga tydligare än så här: Får man påstå vad som helst i gammelmediet Barometern – en tidning med i alla fall något så när gott rykte?

Nu inväntar vi chefredaktörens svar…

Allan von Kompost
redaktionschef

Brev nummer två till Barrans chefredaktör.
Brevet åtföljs denna gång av svarsporto och en tjuga för ”tjänst redaktörer emellan”. Inför risken att beskyllas för bestickning eller försök till mutning har vi vår advokat Bertram Flisa liggande i standby-läge på sitt kontor i Shimla. Bertram är bror till Sune Flisa.

Märkt ,

Oxymoronerna står som spön i backen

I dagens Barran läser jag en så kallad oxymoron i en rubrik i avdelning Nybro. Oxymoroner är roliga eftersom de kräver lite eftertanke för att genomskådas.

Rubriken:
Akutsanering genomförd i Orrefors: ”Jätteliten del”

Jätteliten! Vilket ord. Kan nåt vara både ”jätte” och ”litet/liten”? Naturligtvis inte. Andra tänkvärda och lattjo oxymoroner är exempelvis:

enmansorkester
talande tystnad
nygammal
fulsnygg
levande död
brukar ibland
sjukt bra
dumsmart
skynda långsamt
levande död
organiserat kaos
kraschlandning
hittades saknad
äkta imitation
ohälsa
lojal opposition
gamla nyheter
enda val
dålig hälsa
arbetssemester

Märkt ,

Då var det: 30 april 2015

Valborgsmässoafton i Grönhögens hamn. Det var på den tiden vi fick umgås och göra annat med spriten än att gnida in den i händerna.

Då var det: 29 april 2012

Den här bilden har ingen människa tidigare sett. Jag hittade den i kväll. Den är tagen för precis 9 år sedan. Vi var ett stort gäng som åkte i flera bussar till norra Öland. Här är vi i Gillberga stenbrott. Är du med på bilden? Klicka på den en gång. Då öppnas den sannolikt som liten. Stäng den och klicka på den igen. Då blir den stor. Ser du ett +-tecken vid markören klickar du en gång till. Fotot blir större. Formatet är mycket större än jag brukar göra bilderna på bloggen. Ser du kanske dig själv? Åren går…
Märkt , ,

Nå, vad hände egentligen?

Som vi tidigare berättat gick en socialchef före i vaccinationskön. Det upptäcktes. Mörbylånga kommun tillsatte utredning.

För att en socialchef smiter före i vaccinationskön jobbar tre utredare i 98 timmar med fallet. 98 timmar! Drygt 12 arbetsdagar! Nu ser vi fakturan. Den kunde lika gärna ha skickats till oss skattebetalare. Den är på 210 500 kronor.

Varför ska endast medier berätta om kommunens tavlor och tabbar? När och var berättar kommunen själv om sina klavertramp, fumligheter och eventuella brott? På hemsidan så full av idyll och positivt tänkande?

Och vad händer med socialchefen? Stjärna i kanten? Löneförhöjning?

Nån sanning ska vi väl ändå få för det höga pris vi betalar!?

Allan von Kompost
redaktionschef

*****

Märkt , ,

Kriget har bara inletts…

Kulturorganet tackar ödmjukast för det massiva stödet i kampen mot det nordkoreainspirerade Sjukvårdssverige. I Shimla News dominerar i dag en fyra sidor lång artikel om vår högt älskade chefredaktör Sune Flisa. Ett av 298 pratminus lyder:

– Jag tror Region Kalmar län kastar sitt tvångsvälde överbord senast i morgon fredag. Om inte kommer dom att bli hela Sveriges driftkucku.

En läkare har mycket att berätta, men vi väntar med inlägget om hans kunskaper ytterligare en tid.

En advokat säger att Region Kalmar län inte har en chans att få rätt att fakturera nåt dom inte har gjort. Advokaten är också övertygad om att JO ger oss rätt. Advokaten uppmanar oss att absolut inte betala eventuell faktura för ickevaccinering. Låt domstolen ge er rätt!

Kulturorganet ligger trots medvinden inte på latsidan. Vi förbereder skrivelser till både EU och FN. Likaså skriver Sune Flisa på en postum stämning mot Region Kalmar län.

”Mina barn ska verkställa den om jag dör i covid-19 på grund av regionens nordkoreapolitik”, säger han i Shimla News.

”Mitt liv är väl inte mycket värt i dessa cyklopers ögon, men kanske kan skadeståndet räcka till ett mysigt fredagsmys med frukt och ett glas vin.”

Allan von Kompost
redaktionschef

Märkt , , ,

Ta Astra Zenecas vaccin – eller bli utan!

– Håller Sverige på att bli en diktatur? frågar sig i dag Sune Flisa, chefredaktör på kulturorganet, efter uppgifter i senioren.se att personer över 65 som inte vill ta Astra Zenecas vaccin inte ska erbjudas andra märken.

Får regioner uppträda som enväldiga beslutsfattare utan nåt som helst hänsynstagande till folkets vilja och åsikt? frågar sig Sune Flisa.

Enligt Sveriges Radio tackar en av tre nej till Astra Zenecas vaccin. Nu ska möjligheten att ta annat vaccin på annan vaccinationscentral stoppas.

– Region Stockholms agerande är hårresande, säger Sune Flisa. Jag kan bara hoppas att vår JO-anmälan kan få slut på detta godtyckliga envälde. Processen är igång och jag tror att den tänkande människan kommer att segra över den rigide paragrafryttaren med rötter i medeltiden, dundrar Sune Flisa från kulturorganets stridsledningscentral.

Märkt , , ,

Trädkjolar

I Näsby och mellan Albrunna och Södra Möckleby har nyplanterade träd fått nån typ av kjolar. Jag vet inte varför men jag misstänker att kjolarna ska göra livet surt för ogräs.
Märkt

Om deta med rätstavning

”Att sluta skriva är en bedrövlig begränsning”. Så sammanfattar Anne-Marie Körling, lärare och författare, sin syn på rättstavning för barn. Undervisning får naturligtvis inte leda till att barn slutar skriva.

Anne-Marie Körlings resonemang är inte nytt. Det handlar om att gå varsamt fram och inte döma. När barn lär sig skriva går de ofta egna vägar, och Anne-Marie Körling ger ett underbart exempel: ÄSÄMÄSADÄ. Så skrev ett barn i stället för sms:ade, vilket i sig är nog så knepigt att finna logiken i.

Själv har jag inte minsta problem med att erkänna att jag alltid måste säkerhetskolla vissa ord, exempelvis: schizofren, schweizare, noggrann/noggrant.

Källa: SvD

Barn ska givetvis få stava fel och söka sig fram i sin språkliga utveckling. Värre är det med nyhetsprogram i TV där enklaste namn eller ord ofta är felstavat, som Sve ohansson. Eller gammelblaskor som i sina förstasidesrubriker inte ens kan använda dativ.

*****

PS. Jag studerar just nu arbetsansökningar till offentliga tjänster och slås av den ”skrämmande likformighet” som exponeras i de sökandes texter. Denna språkliga likriktning oroar mig mer än barns charmiga stavfel. Nio av tio jobbansökningar börjar ungefär så här:

Hej.

Jag såg er annons om kommunikatör till Mörbylånga kommun och jag blev genast intresserad av jobbet som jag ser som en spännande utmaning i min kommunala karriär.

Rättstavat men dötrist.

Märkt

Då var det: 28 april 2012

För nio år sen landade en vacker fjäril hos en granne. Jag vet än i dag inte dess namn. Påfågelspinnare föreslår en läsare på min gamla blogg, dit länken ovan för dig. Nån som vet säkert?

Vilka ögon! Vilken förvånad uppsyn!
Märkt ,

Danmark förbjöd det, Norge pausar det

I dagens Aftonbladet säger Veronica Arthurson, enhetschef på Läkemedelsverket, att tio människor hittills dött av Astra Zenecas vaccin.

Märkt ,

Och molnen drogs samman och det började regna…

Det var värst vad alla börjar snacka om cykelleden Fyr till Grönhögen! Efter tio års tid vaknar man upp och säger med en mun:
– Men jisses. Den är ju inte färdig än! Hjälp. Grabbar och tjejer, vad fan ska vi göra?

Från himmelen svarar gud:
– Det är för sent, mitt herrskap. För sent ska syndarn vakna.

Moderater, sossar, bondeförbundare och andra trosförbundare darrar av skräck.
– Nä, säg inte så. Låtom oss bedja! Vår gud, giv oss cykelleden åter!

Från himmelen svarar gud:
– Ni har läst alvarsamt under alla år… Tio år! Trots det har ni inte lyft ett finger. Ni fattiga, arma syndare!

Moderater, sossar, bondeförbundare och andra trosförbundare svarar nu i allt som går att svara i – telefoner, gammelblaskor, webbgammelblaskor:
– Nä, säg inte så. Låtom oss bedja i stället. Hur gick den där gamla dängan nu igen? Fader vår som är i himmelen, giv oss bröd och cykelled…

Senare ber man vidare i Barran – för att visa sin goda vilja, sin enorma handlingskraft, sitt gudomliga vetande:
– Vi måste lobba stenhårt från alla håll, annars får vi skattebetalare i Mörbylånga stå för hela notan, varnar Henrik Yngvesson (M) i fullmäktige. Man berättar att kommunen kan torska på 20 mille, att du och jag ska pröjsa dem och ändå se glada ut för att vi ligger på plats 274 av 290 i Svenskt Näringslivs ranking av näringslivsklimatet. Med extraväxeln ilagd kan vi snart nå botten. Mot botten, gud! Är du aldrig nöjd!?

Från himmelen dundrar nu gud:
– Nu ska ni inte slingra er… Det var cykelleden vi talade om. Inte sant, mina små barn?

Moderater, sossar, bondeförbundare och andra trosförbundare svarar med en mun:
– Jo visst, du allsmäktige. Förlåt oss våra synder, ity våra själar är svaga, våra huvuden tomma. Förlåt oss?

Från himmelen svarar gud:
– Njae, jag vet inte det… Låt mig tänka. Ett krav är att ni slutar påstå att endast två bitar fattas av cykelleden i söder. Hör ni det?

Moderater, sossar, bondeförbundare och andra trosförbundare skriker ut svaret – genom en mun:
– Förlåt oss, gud. Förlåt oss våra lögner. Men vad ska vi säga till våra kommuninvånare? Vi kan inte säga att det fattas fyra sträckor: Enetri – Kungsgården, Kungsgården – fyren, Bjärby – Dalsjö, Solberga – Skärlöv. Det är ju tre mil! Då räcker inga 20 mille. Helvete, Herre! Vad ska vi göra? Ska våra stackars skattebetalare pungslås igen!?

Från himmelen svarar gud:
– Så får det bli. Era synder ska betalas av de enfaldiga. Nu ska jag kontakta alvarsamt, för nån jävla ordning måste det vara i en kommun…

Så drogs molnen samman på himmelen, de blev först mörkblå sen svarta och vinden ven och det blev storm och det började regna i såna mängder att människorna inte såg handen framför ögonen och vattnet steg och steg och jorden riste och bände i sitt kretslopp och någon började bygga en ark…

Märkt ,

Jag står inte ut!

I ett och ett halvt års tid har vi sett dem snurra runt i en stor karusell. Vi har sett dem matas fram på rostfria bord, iklädda röda lock, iklädda violetta lock, iklädda gröna lock. De små glasflaskorna med vaccin åker än hit, än dit. Vi har sett samma sprutor tryckas in i samma stackars armar, kväll efter kväll, månad efter månad. Vi har sett samma samma lilla fyrkantiga plåster tryckas fast över samma samma nålstick.

Snälla bildproducenter i alla tevekanaler, bjud oss på andra bilder. När ni pratar om vaccin – vilket måste göras – visa vilka bilder som helst bara inte dessa samma-samma-sammabilder som ger ”snurrande violetta mardrömmar”.

Bjud oss på bilder av isbrytare och vattenfall, flodhästgap och clowner, cykeldäck och tandborstar, grisskitar, asfaltkokare, sillstim, gräsklippare, vällingpaket, timmerbrötar, nötknäppare, Tage Erlander eller kontaktlinser! Vad som helst utom vaccinburkar och sprutor!

Märkt ,

Enstammen

Seg, bångstyrig, livskraftig, okuvlig.
Märkt ,

Nytt dödsfall

Ett nytt dödsfall efter vaccinering med Astra Zenecas vaccin utreds nu i Trollhättan. Kvinnan som avled var i 70-årsåldern och fullt frisk, berättar SVT Nyheter Väst.

I Norge ska en expertgrupp utreda om Astra Zenecas coronavaccin ska plockas bort från landets vaccinprogram, och i Danmark är beslutet redan taget. Det skriver tidningen Expressen i dag.

Kulturorganet har tidigare lyft frågan om rätten att själv få ifrågasätta ett visst medicinskt preparat, liksom Region Kalmar läns självpåtagna rätt att fakturera för icke köpt vara. Svar med ickesvar från Region Kalmar län har gjort att vi JO-anmält regionen för att få en opartisk bedömning av regionens faktureringslusta. Till JO skriver vi – bland annat:

Om jag går till affären för att köpa fläsk men endast blir erbjuden bananer menar jag att jag inte ska kunna faktureras för den vara jag inte gick dit för att köpa, alltså den vara jag aldrig köpte på grund av säljarens/Region Kalmars hemlighållande av produktens namn/märke/ursprung/tillverkare.

Märkt ,

Läst: Allt jag fått lära mig

Tara Westovers självbiografi Allt jag fått lära mig är en infernaliskt utdragen undergångsskildring av sällan skådat slag. Jag tror mig aldrig ha läst en text om en så ensam människa sen jag för första gången läste Robinson Crusoe. Men han var fysiskt ensam, Tara är ensam mitt i umgänget med en stor familj och massor av andra människor i flera länder, i olika världsdelar.

Taras självbiografi skildrar en fanatisk religionutövning som spårar ur, ödelägger och splittrar. I centrum står Taras far, en övertygad mormon som menar att allt är guds vilja, även olyckor som drabbar hans barn, även Tara. Han till och med tackar gud för den brandolycka som höll på att ända hans liv, som brände bort hans ansikte, hans läppar, hans händer. Undergången är nära, men familjen ska överleva, han har på okänt ställe grävt ned mat, förnödenheter och tusentals liter bensin.

Tara är det lydiga barnet, som mycket långsamt vaknar upp ur den religiösa villfarelsen, de utopiska önskningarna, den makabra övertron, den diktatoriskt smittande religionen, renskalad från ifrågasättanden och analys. Fadern styr med järnhand över familjens liv i Idaho, en undergiven mor och barn som småningom kommer att gå vitt skilda vägar. De får inte gå i skolan; de undervisas hemma. Först 17 år gammal besöker Tara en skola. Läkare är förrädare, sjukhus är djävulens påhitt. Gud står över allt. Det är skakande läsning.

Men mitt i denna religiösa blindhet visar fadern då och då mänskliga drag. Han går och ser Tara uppträda som sångerska, han besöker henne när hon studerar vid olika universitet, trots att han anser att dessa påfund och institutioner i grunden är förkastliga.

En bror till Tara blir allt våldsammare i sin förvirrade religiösa uppfattning. Han attackerar Tara mentalt, kallar henne och hennes systrar för horor. Även fysiska övergrepp sker, tilltag som blir mer och mer uppenbara för den som ser och hör, han till och med mordhotar Tara. Men sonens förbrytelser förnekas av fadern och modern. Detta bestridande av verkligheten blir till slut orsaken till den mer eller mindre definitiva brytningen mellan Tara och hennes far och mor och vissa av hennes syskon. Det som räddar henne är studier, böcker som leder henne från det religiösa tyranniet mot en mänskligare värld. I dag är Tara Westover författare. Hon doktorerade i idéhistoria vid universitetet i Cambridge 2014. Hennes bok Allt jag fått lära mig är en långsamt verkande chock, ett gastkramande vittnesbörd om religionernas mörka bakgårdar, ifrågasatta av alltför få.

Allt jag fått lära mig väcker mörka personliga minnen. Jag minns hur min mor tvingade mig till konfirmation. Min far höll sig neutral, tyckte som många andra att ”lite religion kan inte skada”. Jag hatade min mor, en känsla som naturligtvis gick över småningom. Som konfirmand skulle vi besöka tio gudstjänster. Efter att ha lyssnat på några krävde jag att min far – ”min mors medlöpare” – skulle följa med på nästa.
– Lyssna nu noga, sa jag. Det prästen säger är rena galenskapen.
Min far ryggade inför mina ord. Gudstjänten inleddes. Prästen drog igång, malde på. Efter tio minuter vänder sig min far mot mig och säger:
– Ja, du har rätt. Det här är rena nippran. Låt oss gå.

Och det gjorde vi.

Att Tara inte går tidigare än hon gör tillhör psykologins svårare problematik, sannolikt besläktad med våld mot kvinnor och andra härskarmetoder, privata så väl som politiskt strukturerade. Vi har sett exempel i Knutby, vi ser dem i Mellanöstern, vi ser dem varje dag så snart vi öppnar en tidning.

Tara Westovers självbiografi Allt jag fått lära mig är årets hittills starkaste läsning. Läs den!

Märkt ,

Skakigt

För en gångs skull tog jag cykelleden Fyr till Grönhögen mellan Solberga och Enetri. Det är sällan jag cyklar den numera, den är trist och ”darrig”; landsvägen är roligare så länge biltrafiken är lågintensiv.

I går kändes leden skakigare än nånsin. Långa ledsträckor är traktorvägar där tunga skitspridarvagnar dras fram av sexhjulstraktorer och där frontlastare lyfter konstgödningssäckar mot skyn. Dessa monster är nu vanligare än cyklister. Den så kallade cykelleden får verkligen bekänna färg. Slitaget är enormt.

Men det finns också sträckor mellan Solberga och Enetri som är riktig cykelled. Iförd polaroidsolglasögon såg jag på dessa sträckor små ringar över hela leden. Varje ring tycktes en aning upphöjd. Utan polarisationsfilter på kameran syns ringarna bara svagt, se bilden nedan.

I mitt bildbehandlingsprogram har jag höjt kontrasten en aning och ringarna syns då tydligt, fotot längst ned. Om varje ring reser sig en aning, varför vet jag inte, är det klart att cyklingen blir skakig.

Är det nån som kan det här rent tekniskt är jag tacksam för en förklaring.

På bild tagen utan polarisationsfilter anar man bara ”ringarna”, som tycks aningen upphöjda. I mina polaroidsolglasögon syns de däremot bra.
Kontrasthöjt foto av leden taget från cykeln strax norr om tvärvägen till Kärra. Nu syns ringarna/bulorna mycket väl.
Märkt , ,

Evighetsmaskiner

De dyker lika plötsligt upp år efter år, precis då det börjat bli så varmt att man står ut. Som hungriga fågelungar påkallar de uppmärksamheten. Jag fick dem som knölar av Lars Henell, Albrunna Perenner, för många år sen…
Märkt ,

Garage med stil

När jag i vintras gick förbi Cementas garage i Södra Möckleby slog det mig hur vackert det är. Rena linjer, nobel färg och nu är det dessutom skickligt renoverat. Portarna är inte sköna – men de är sannolikt från senare datum. Skulle man bygga ett lastbilsgarage i dag blev det väl i korrugerad plåt, så billigt som möjligt utan minsta tanke på det estetiska. Många med mig har länge hävdat att trist arkitektur påverkar människan negativt. Det ger lyckligtvis många uttryck för i dag, men händer det nåt ”åt rätt håll”? Svaret är ”inte mycket”. Se på alla ”klotsar” man fortfarande bygger i Kalmar. Och tanken fanns på ännu en superklots, en banan av värsta mångmiljonprogramstil. Varför så trist arkitektur i Sverige? Andra länder bevisar att det går att bygga spännande. Se bara på dessa fantasifulla och roliga och glada hus man bygger i Nederländerna.
Mot väg 136. Jag misstänker att fönstren för länge sedan var spröjsade, alternativt mindre. Det är, tyvärr, populärt i dag med ospröjsade stora fönster. I mina ögon blir de stumma uggleögon stirrande mot horisonten.
Södra kortsidan. Här ser vi det jag misstänkte: Fönstren var ursprungligen inte hela. Med mittstolpe i glasytorna försvinner intrycket av stirrande uggleögon.

Märkt , ,

Valteori

En yrkesfiskare berättade en trolig haveriorsak för den stackars strandade valen i Mellby Ör:

För en tid sen flöt stora mängder sill iland på Gotland. En trål kan ha kapats eller gått sönder på grund av annan än önskad fångst, knölval.

Om så hände kan valen ha drunknat, sjunkit och först när förruttnelsen inletts flutit upp och iväg mot Öland…

Tro det den som vill. I mina öron är teorin den hittills troligaste.

Märkt , ,

Drottning Öda – utveckling steg för steg

Nu öppnar Drottning Ödas ställplats i Össby på sydöstra Öland även krog och kafé. Kulturorganet hoppas snart kunna provsmaka menyn – och kaffet, förstås…

Märkt , , ,

Bakläxa

Mörbylånga kommun låg på 107 plats bland landets 290 kommuner i Lärarförbundets rankinglista 2019. Bland styrkorna nämndes antalet godkända elever och lärarnas utbildningsnivå plus andelen som fullföljer gymnasiet.

2020 är resultatet inte smickrande: 177:e plats och kommunen visar negativ riktning, avståndet till botten minskar oroväckande snabbt. Andelen godkända elever och lärarnas behörighet är relativa styrkor, medan sjukfrånvaron och resurstilldelningen drar ned betyget.

En intressant fråga är om en kommun ska styras av lärare. Mörbylånga kommuns makttrojka är alla lärare eller tidigare lärare: kommunalrådet Matilda Wärenfalk, kommundirektören Ann Willsund, Interna chefen/tidigare skolchefen David Idermark.

Vi lever i en paradoxal värld. Kollar man kommunens hemsida ser vi att vi redan lever i paradiset. Allt är kuckifaffens. Verkligheten talar dock inte alltid samma språk. För några år sen flyttade Handelsbanken från Mörbylånga till snabbväxande Färjestaden. Första juli i år byter man kommun och flyttar till Borgholm.

Tankar?

Märkt , , ,

Om poppis ämne och sävliga program

Trots vaccinationsämnets allvar – eller kanske just därför – hade bloggen i går över 600 besök, en bra bit över ”normalt”.

Även seriösa ämnen kan skapa nödvändig munterhet i allt det svarta. Det sägs att Evert Taubes vackra visa har fått ny text: Min älskling du är som en dos.

Ser till min glädje att många uppskattar SVT:s Den stora älgvandringen, ett sävligt program i en stil kallad slow-TV. Progget har nästan 20 000 följare i Facebookgruppen Vi som gillar den stora älgvandringen på SVT.

I programmet händer inte mycket. Tempot är av naturliga skäl minst sagt segt – vilket är en nyttig kontrast till dagens actionfilmer där tempot nått gränsen till vad som är möjligt att hänga med i.

Charmen med de sävliga älgarna är just den nästan smärtsamma händelselösheten. ”Varje dag sammanfattar producentens dygnets höjdpunkter – det kan vara en flock svanar, en ren vid älvkanten, eller till och med ett stort isflak”, skriver Josefin de Gregorio i SvD.

Ungefär den målsättningen har jag med mina cykelfilmer. I stort sett ingenting ska hända. Det är det som är så spännande.

Märkt , ,

Det gamla ålderdomshemmet

Det före detta ålderdomshemmet Olstorp i Södra Möckleby på södra Öland ligger helt isolerat, mer än en kilometer från landsvägen. Vägen dit känns evighetslång; man kan undra över valet av geografisk placering. Fruktade man att hundraåringar skulle kliva ut genom fönstren och försvinna?

I dag kan vi bara ana hur livet var här ute på platta alvaret när varken radio, teve eller datakommunikation gjorde vardagen intressantare och kontakterna flera. För länge sen fanns kanske inte ens telefon. Vad tänkte de gamla här där de satt utkastade och avskurna från det övriga samhällslivet? Vad gjorde de? Vad berättade man om? Hur fick man tiden att gå?

Det är 1,3 kilometer från väg 136 ut till det tidigare ålderdomshemmet i Olstorp.

Efter att ha sett filmen om Olstorp hörde Charlotte Willsäter av sig till kulturorganet. Hon mejlade två foton av hemmet tagna 1913, alltså för 108 år sen! Du ser dem nedan till Charlottes egen text.

Elvira och Gustaf Lundgren med sönerna Arthur och Helge. Familjen kom fr Åseda. Gustaf hade varit föreståndare på fattiggård i Alseda. Jag tror att de sökte ett bättre liv på Öland, och vet att de lyckades köpa gård på bygatan i Vickleby. Säkert strävsamma som folk var då. Jag undrar som du varför huset hamnade så långt ut från samhället. Har hört att det inte var så lätt för de gamla där, den tidens omsorg var väl inte alltid human.
Elvira och Gustaf Lundgrens pojkar Arthur och Helge.
Märkt ,

Medborgarförslag

Laddstation i Södra Möckleby, tyvärr endast för bilar.

Att cykla är nödvändigt, att leva är det inte, sa redan romarna. Fler och fler elcyklar på solen och vindarnas ö – av mycket lättbegripligt skäl: vinden!

Men få hojar har batterikapacitet för längre turer. För de flesta modeller uppges 40-100 kilometer, ofta ofantliga överdrifter. I hård motvind tömmer du ett standardbatteri på mycket kort sträcka, medan du kan cykla mycket långt på litet eluttag i medvind.

Eftersom södra Öland i stort sett endast inbjuder till ”varvcykling” utmed vägarna 136 och 925 med några få ”tvärsvägar” blir avstånden snabbt stora. Ett par tre laddstolpar på södra ön skriver nu kulturorganet in högst upp på önskelistan till tomten i kommunhuset…

Uttag endast för bil. Varför inte ytterligare ett uttag – för elcykel? Varför denna ständiga prioritering av bilen?
Märkt ,

Kulturorganet JO-anmäler Region Kalmar län

I vår anmälan om i våra ögon oskälig fakturering för icke utförd vaccinering skriver vi exempelvis:

Undertecknad anser att man inta kan hemlighålla tjänst/produkt för att om den inte stämmer med kundens/patientens/köparens intentioner fakturera den oskyldige ickekunden/ickepatienten/ickeköparen – och detta hur många gånger som helst.

Om jag går till affären för att köpa fläsk men endast blir erbjuden bananer menar jag att jag inte ska kunna faktureras för den vara jag inte gick dit för att köpa, alltså den vara jag aldrig köpte på grund av säljarens/Region Kalmars hemlighållande av produktens namn/märke/ursprung/tillverkare.

Allan von Kompost
redaktionschef

Märkt ,

Om svar och ickesvar

Kulturorganet har i tre inlägg visat på den diktatoriska vaccinpolitik som förs av Region Kalmar län. Regionen vägrar tala om vilken vara man erbjuder. Vill man inte ha varan måste man betala 200 kronor – utan att få något annat än en maktens grimas.

Vår reporter mejlade Angelica Katsanidou, (S) regionråd och ordförande i regionstyrelsen med några synpunkter i hopp om dialog. Inget svar.

Mejlet gick då till Christer Jonsson (C) regionråd och vice ordförande i regionstyrelsen. Han svarade blixtsnabbt, fastän klockan var sen kväll. Ett andra mejl till honom har däremot inte besvarats.

Kulturorganets mejl till Christer Jonsson.
Christer Jonssons svar.
Kulturorganets andra mejl till Christer Jonsson. Ej besvarat.
Märkt , ,