Månadsarkiv: maj 2021

Polisanmälan

Kulturorganet har nu polisanmält Ölands kommunalförbund för de cykelledsbroar mellan Enetri och Soberga som man för länge sedan övergav ”nakna” då man sket i allt och gick hem.

Vi har skrivit om dessa livsfarliga broar under lång tid, utan att något hänt, säger Sune Flisa i Shimla News i Indien, alltså det nyhetsorgan som bäst följer den lokala utvecklingen på södra Öland.

– Våra konkurrenter skulle bara lyfta frågan om/när nån cyklar ihjäl sej där. Vi gör nåt innan detta sker, säger Flisa medan han viker ihop Barometern och lägger den i papperspelle – där Ölandsbladet redan ligger.

Kulturorganet följer givetvis utvecklingen…

Märkt , , ,

Växer genom cykelleden ”Fyr till Grönhögen”

Cykelleden ”Fyr till Grönhögen” är mellan Solberga och Enetri så dålig att klorofyllen utan svårighet tar sig igenom den. Tilläggas skall att denna bit som kallas cykelled inte är en cykelled. Den är en knagglig traktorväg med vass beläggning. Trots det kallas den också vandringsled. Men vem vill vandra på spikraka traktorvägar med vass beläggning?
Snart har naturens egen cykelledsprojektör skapat en grön mittsträng på traktorvägen. Kommer hen att fixa sidlinjer också – och kanske sidoräcken på livsfarliga broar? Den som lever får se...
Märkt , ,

Premiär: Ölandskanalens första företagspresentation

Min marknadsföringsidé Ölandskanalen börjar ta form. I den videopresenteras öländska företag och dess produkter. Till ett fast och synnerligen lågt pris gör jag två videor om företaget, en längre om cirka fyra minuter och en kortare, runt en minut. Dessa kan företagaren använda i sin marknadsföring på olika sociala medier.

Filmerna läggs dessutom snart ut på min egen Ölandskanalen på Youtube och på en blogg, även den naturligtvis döpt Ölandskanalen. Både Youtubekanalen och bloggen ska alltså enbart handla om de öländska företag som anlitat Ölandskanalen.

Tanken är att allmänheten där ska kunna söka, hitta och titta på videor om konstnärer, gallerier, hotell, krogar, handelsträdgårdar, blomsteraffärer, Ölandsguider, kaféer, hemslöjdare, författare, glasblåsare, ystare, bagare, bärkokare, fårpälsuppfödare, charkuterister, rörmokare, målare, plattläggare, snickare med flera. På lite sikt blir dessa sajter ”ett slags videouppslagsböcker om öländska företag”.

Förutom att videofilma kan det vara bra att veta att jag skriver alla slags texter, fotograferar, bildbehandlar, ljudredigerar, producerar broschyrer, trycksaker och böcker. Tack vare att jag gör allting själv kan jag pressa priserna utan att göra avkall på kvaliteten.

Målsättningen är att Ölandskanalen ska fungera fullt ut i god tid före Ölands Skördefest…

*****

Nu är det alltså premiär! Ölandskanalens första video handlar om Ölands Cykeluthyrning, som drivs av Gunnar Kvarnbäck. Slå på högtalarna och klicka på pilen i fotot nedan.

PS. Tack alla för uppmuntrande mejl. Det är tydligen inte bara jag som tror att Ölandskanalen fyller en lucka… ;)

Sånt händer bara på Öland

Tänk dig:

Man bygger Ölandsbron. Från fastlandet ut mot högdelen räcker pengarna till sidoräcken. Men där tar kosingen och kraften slut. Det blir inga skyddsräcken på brons högsta och farligaste del. De som kör av bron och slår ihjäl sig får skylla sig själva. Jävla klantskallar!

Skulle nåt sånt kunna hända i Sverige? Nej. Men sånt händer på cykelleden på Öland. Såna här skyddsräcken runt broar hade man råd med en tid. Sen tog degen slut och man sket i alltihop. Man gick hem. Två broar står fortfarande utan skyddsräcken. Kör man av dem har man cyklat färdigt…

Och snart kommer cykelturisterna…

Hur broarna utan skyddsräcken ter sig ser du i tidigare blogginlägg.

Märkt ,

Kvarnen mal, champagnen får vänta…

Min JO-anmälan av Region Kalmar län är nu inne i byråkratikvarnen på riktigt. I ett brev berättar JO att man nu begär in yttrande från Region Kalmar län. Yttrandet ska innehålla en redogörelse för handläggningen och relevant lagstiftning. Av yttrandet ska särskilt framgå – bland annat – följande:

En beskrivning av regionens ställningstagande att den som inte vill ta det vaccin som erbjuds får betala en avgift för uteblivet vårdbesök. Av redogörelsen ska bland annat framgå det rättsliga stödet för ställningstagandet och den närmare innebörden av det.

En redogörelse för hur regionen har resonerat i fråga om vilken information patienterna ska få tillgång till om vilket vaccin som kommer att erbjudas.

Region Kalmar län måste svara senast 31 augusti.

Märkt ,

I röret…

Kulturorganet planerar att bjuda in gammelmedier och alla Mörbylånga kommuns fullmäktigeledamöter för en trevlig cykeltur på vibratot mellan Enetri och Solberga. Avsikten är frågan: Hur kan ni tillåta dessa cykelbroar utan räcken nu när cykelturisterna är på g? En kraftig vindpust och nån kan köra av mot en säker död. Ska barn cykla över här, kanske leklystna i grupp? Gamlingar som har svårt att hålla kursen? Hur försvarar ni detta, ni som är ytterst ansvariga för dessa konstruktioner på cykelleden Fyr till Grönhögen?

Mera cykel. Vi visar snart en längre cykelrulle med kameror riktade både framåt och bakåt.

Och så blir det lite annat smått och gott, stort och ogott.

Allan von Kompost
redaktionschef

Märkt ,

Milslukaren

Ordentliga skivbromsar fram och bak, stödet på bakhjulet och pakethållare både fram och bak – för olika typer av väskor och korgar med snabbfäste. Sadeln är den hittills enda som inte ger mig bakvärk. Det fina med motorn i pedalhuset är att man måste jobba på ungefär som på en vanlig cykel för att komma framåt. På cykel med motorn i framhjulet kan man fuska genom att ”låtsastrampa” och ändå få motorn att ge inställd effekt. Det går inte på denna typ av cykel. Glöm alltså allt reklamsnack om att ”cykla till jobbet utan att bli svettig”.

*****

Min tredje elcykel blev en Monark E-Sture med åtta utanpåliggande växlar. Min första köpte jag 2012. Den kom från Kina och jag har – lyckligtvis – glömt namnet. Den var rangligheten själv, trots en vikt på drygt 26 kilo. Motorn satt i framhjulet. Nästa hoj blev en Batavus Razer med motorn i pedalhuset. Den var bra men navväxlarna höll inte måttet. Nu blev det en Monark med det romantiska namnet E-Sture 8.

E-Sture slår allt jag tidigare cyklat på, mycket lik min vanliga hoj Monark Thor grön. Den känns som en semiracer, är vacker i sin klassiska stil med pakethållare även fram, en fördel för mig som snabbt vill komma åt kameror och bandare. Till båda pakethållarna finns en mängd olika väskor och korgar med snabbfäste. Motorn sitter i vevpartiet och är i det närmaste helt tyst, den tystaste elmotor jag nånsin hört.

Styret är kort och rakt och ganska lågt vilket ger en viss framåtlutad åkstil, bra på motvindens Öland. Reglagen lättåtkomliga, datorn lättavläst. Observera den rymliga frontpakethållaren.

Det som först slår mig är cykelns enorma ”rull”. Den sticker iväg som en racer och rullet i medvind imponerar. Är du en någorlunda vältränad cyklist kan du cykla utan motor i 26-29 kilometer i timmen i medvind om sex till åtta meter i sekunden. Motorn slår av vid 25 så i såna lägen nollar jag motorn med ett enkelt knapptryck och seglar vidare med pedalkraft. Ingen cykel av dem jag provat har denna hojs flyt utan motorkraft, något man på Öland bör tänka på. Inget kostar nämligen så mycket elkraft som motvind. Den suger musten ur batteriet mycket snabbare än andra faktorer som exempelvis tung cyklist eller dålig vägbeläggning. Min Batavus kunde jag snålcykla i tio mil, men blåste motvinden hård och jag krämade på full gas tog orken slut efter bara två.

Med E-Sture 8 gjorde jag i går ett fyramilavarv utan motor i sju kilometer medvind, ekonomigas i cirka två mil och normalgas i runt en + full gas några korta motvindssträckor och en backe. Efter fyra mil visade elmätaren att bara en av fem staplar hade förbrukats. Enligt instruktionsboken finns det då minst 61 % el kvar i batteriet, något man nog får ta med en nypa salt. Jag tror man kan snåla sig fram i tio mil med nästan alla elcyklar, men så snart man gasar på bildas ”virvel i tanken”. Man bör också veta att batteriet tappar kraft i temperaturer under + 15 grader, vilket råder under mycket stor del av året.

Stadgan och flytet i E-Sture 8 är enastående. Ändå väger den inte mer än andra hojar i samma stil.

De åtta utanpåliggande växlarna klickar distinkt in, Du kan växla från ettan till åttan på bara några sekunder. Se bara till att trampa hela tiden du växlar. Och trampa aldrig bakåt och växla. Skadorna kan då bli stora.

Jag köper aldrig mer en elcykel med navväxlar. Min teori är att de inte pallar för trycket från både motor och cyklist. För att hålla kräver dessutom denna växellådstyp att du inte trampar vid växling, något som drar ned flytet och farten. De utanpåliggande växlarna på E-Sture 8 klickar i som ett precisionsurverk, man kan rassla upp och ned – men kom ihåg att trampa hela tiden du växlar!

Slutbetyget för Monark E-Sture 8 blir det bästa tänkbara. Den är oerhört snabb – och den fullkomligt äter mil.

Monark E-Sture 8 med nosen mot norr på väg 925. Observera det effektiva stödets placering.

Märkt , , ,

Sittgrupperna tål nu väderleken

Sen en tid tillbaka är sittgrupperna i stål och tryckimpregnerat trä vid Ås kyrka liksom i Grönhögens hamn utplacerade igen efter långtidsinomhusförvaring i omhändertagande miljö. De tål nämligen inte den arktiska kyla som höst och vinter håller Öland i ett järngrepp. På bilden ser du också min nya cykel, som mycket snart recenseras här på kulturorganet. Det ska genast sägas att den tål både kyla och hårda vindar, liksom den cyklist som rattar den. Di tu har till och med planer på vintercykling…

Märkt , ,

Floskler hindrar utvecklingen av demokratin

Demokratin är värd att kämpa för, skriver landshövding Peter Sandwall och Peter Örn, ordförande i kommittén Demokratin 100 år i lokala medier.

Det är bra. Demokrati är den enda politiska rörelse som får människan att stå ut. Utvecklingen i Ryssland, Belarus och Kina skrämmer. Att inte få säga vad man tycker gör livet meningslöst.

Sandwall och Örn radar upp mängder av viktiga beslut och rörelser för demokratins utveckling, bort från hot och våld. Man poängterar – som alltid i såna här sammanhang – människors lika värde. Det är just den frasen som visar att vi inte har den fulländade demokratin, och aldrig kommer att få. Orsaken är människans ”inbyggda värderingsfobi”. Man kan säga tusen gånger i rad att alla människor har lika värde, men mördas en statsminister och en a-lagare ser vi att polis och media följer statsministermordet i decennium efter decennium medan polisutredningen om a-lagaren läggs ned så snart man inte finner minsta spår.

Kolla in fotbollsproffsen. En stjärna skadas en måndag, opereras på tisdag och spelar igen två veckor senare. Där finns inga vårdköer, bara ”ett allmänt godkänt undantag från alla demokratiska grundbultar”. Denna ”tysta konsensus” gäller också mordet av statsministern och a-lagaren liksom många andra orättvisor som dagligen passerar revy framför våra ögon.

Tyvärr kan denna lista över odemokratiska ställningstaganden göras ofantligt lång. Därför har herrar Sandwall och Örn rätt. Demokratin är värd att kämpa för.

Sune Flisa
chefredaktör

Märkt , ,

Dagens Ölandsbild

Denna gamla skönhet står fortfarande pall i Segerstad. Men naturen vill ta över. Om tusen år finns bara delar av plåttaket kvar att titta på för den tidens bofasta och turister. Dessa kommer att berätta för varandra om hur deras släktingar långt tillbaka i tiden fick stå ut med enorma umbäranden, bland annat vägar belagda med oljegrus. Under en trivselkväll i sockenstugan kommer någon att berätta om en släkting som för 330 generationer sen körde ihjäl sig på en så kallad ”cykelled” mellan Enetri och Solberga. – Han cyklade, fångades av en vindby och körde av en bro utan räcken och slog ihjäl sej på fläcken i ett stenigt dike. Trafikverket och kommunen fick betala så enorma skadestånd att kommunen fick tvångsförvaltas under flera århundraden. Därpå dricker man kaffe och tar en kaka till samt fyller i nya listor om bygdens styrkor och svagheter medan kommunens företrädare tjatar som en papegoja om att ”allting går”. Foto från 2018.
Märkt

Då var det 25 maj 2012

Packat med bilar på vägen liksom inne på Kungsgårdens område i Ottenby. Var kungen där? President Obama? Jesus? Nej, den som var där hette rosenstare, en liten ynklig krabat på 73 gram. Många hundra fågelgluttare åkte dit med kikare och kameror.
Två lyckliga skådare som sett rosenstaren live. De var så glada att de skulle förgylla tilldragelsen med vindrickning under kvällen. Hur mycket vin de skulle dricka lyckades vår utsände inte få klarhet i, men så mycket kan sägas att hon till höger ville dricka mer än hon till vänster. Blogginlägget från den dag det begav sig för exakt nio år sedan kan du läsa här.

Rosenstaren

Märkt , , ,

500 fotbollsplaner sådda med blommor

Ibland tror jag på mänsklighetens framtid. Vad sägs om 600 kilometer fältkanter och 200 hektar trädor fyllda med blommor- bara i Skåne!? Ser du det framför dig? 500 fotbollsplaner med prunkande färgstarka skönheter!

Denna underbara tanke – som också förverkligats – benämnes Hela Skåne blommar. 250 lantbrukare deltar i satsningen på humlor och bin och många tusen andra småkryp, nödvändiga för ett fungerande kretslopp.

Upprymd av tanken på tänkande människor mejlar jag vårt bostadsbolag, Mörbylånga Bostad AB och frågar om vår stora välklippta park delvis kan skonas från de roterande skärbladen – för insekternas, blommornas och fåglarnas bästa.

Det positiva svaret kommer med vändande post: Det tycker jag låter som en strålande idé! Den kör vi på : ).
Två timmar senare är en av bolagets duktiga trädgårdsskötare på plats. Han är också entusiastisk inför idén. Vi skissar lite på vilka områden som inte ska slås.

– I höst kan det det oklippta få multna ned och bli näring åt nya växter, säger han.

Tankarna dansar medan jag dricker ytterligare en kopp kaffe ute i det – äntligen! – värmande solskenet. Tänk om alla ölänningar kunde göra likadant: Lämna delar av sina trädgårdar oklippta. Och tänk om öländska bönder kunde hoppa på den skånska trenden och få vårt enformiga odlingslandskap att blomma, surra, leva.

Jag börjar så smått tro att mänskligheten har en framtid.

Mitt skissförslag till Mörbylånga Bostad AB. Varför inte låta bli att klippa inom den gula linjen? Svaret kom snabbare än blixten: Så kör vi! All heder åt bolaget!
Märkt , , ,

Cykelöland krackelerar

Den nya beläggningen på väg 925 på Ölands sydöstra sida är en besvikelse. Som cyklist blir färden en ständig kamp mot känselbortfall i händerna och kramp i armarna. Risken är att hela 925 beläggs med samma vibrationsmassa, vilket skulle innebära att både cykelled och väg på sydöstra sidan blir tristcyklade tvättbrädor…

Märkt ,

Vattning i slow motion

De sitter runt de nyplanterade träden i Albrunna allé, ”trädsäckarna”. Peab fyller dem med vatten en gång i veckan, och tanken är att vattnet långsamt ska rinna ut genom små hål i säcken. Peab är underentreprenör till Trafikverket.
Märkt ,

Miljöchefens svar

Oj, i går kom svar från Staffan Åsén, miljöchef i Mörbylånga kommun.

Han skriver:

Mitt tredje svar till dig om kostnader dvs. att dessa inte hamnar på Mbla kn, låg tyvärr kvar i min Outbox och blev därför inte skickat till dig. _ _ _ I går fick jag besked om att Naturvårdsverket inte Kammarkollegiet tar kostnaden. Slutsumman har jag inga exakta uppgifter om eftersom sammanställning pågår. _ _ _ Kommunen debiterar Polismyndigheten för kostnader som gäller bärgning och lastning.

Mejlet innehåller även information om varför nedbrytningen av valen skulle gå snabbare i Västerhavet än i Östersjön. Den kan säkert vara korrekt men kräver efterforskning.

På fråga om vilket företag som bränner valen i vilken stad får jag mejladress till en dansk polis.

Sune Flisa
chefredaktör

Märkt ,

Mörbylånga kommun börjar likna Ryssland

Kulturorganet fick alltså rätt igen – tyvärr. Mörbylånga kommuns attityd mot medier liknar allt mer den i Ryssland. Man väljer ut vilka medier man informerar – och håller andra utanför. Man servar de lydiga, de som stryker medhårs och skriver snällt och tillrättalagt; det makten vill få ut till medborgarna. De ifrågasättande medierna får inga svar. De tjänstemän som vägrar lämna ut information om viktiga kommunala frågor försvaras till och med av den högsta politiska ledningen.

Mörbylångas politiker är pinsamt ”duktiga” på att måla upp förskönande bilder av sig själva och kommunen, men de ser inte farorna med sitt beteende. Man pratar gärna om demokratiska rättigheter men i praktiken agerar man diktatoriskt. Läget är oroväckande. Vi går mot en rysk modell av den öländska journalistiken.

I förra blogginlägget ser du vårt mejl till miljöchefen Staffan Åsén, avsänt 6 maj. Det innehåller några busenkla frågor om årets största händelse i kommunen – den i Mellby strandade knölvalen. Vi har inte fått annat svar än att han ska höra av sig så snart han kan. Nu har det gått två veckor.

I förrgår mejlade vi kommunalråden Matilda Wärenfalk (S) och Anna-Kajsa Arnesson (C) samt oppositionsrådet Henrik Yngvesson (M) i ämnet.

Endast Matilda Wärenfalk tyckte det var lönt att svara, se nedan:

Det Matilda Wärenfalk skriver visar att hon inte förstår allvaret. Hon försvarar sin utarbetade tjänstemans slöa beteende mot en intresserad mörbylångabo, samtidigt som hon hyllar och högaktar de demokratiska principerna. En hopplös ekvation, Matilda.

Kulturorganet har inte fått svar på 14 dagar, men I dag uttalar sig miljöchefen Staffan Åsén i gammelmediet Barometern. I den tidningen uttalar sig gärna kommunen, eftersom den blaskan alltid skriver snällt och tillrättalagt, som makten vill:

Det har aldrig varit aktuellt att Mörbylånga kommun skulle stå för notan. Kommunen fick i ansvar att hitta företag som kunde få upp valen och lasta den, berättar miljöchef Staffan Åsén. _ _ _ Kustbevakningen, som först blev kontaktade för att undersöka om det gick att bogsera ut valen och sänka den till havs, kom fram till att Östersjöns ekosystem inte är anpassat för att ”bryta ner ett kadaver av den här storleken.

– Enligt valexperter tar det längre tid att bryta ner en valkropp i Östersjön än i Västerhavet. Det fanns risk att delar skulle flyta upp igen, säger miljöchefen.

*****

Eftersom kulturorganet – av pur nyfikenhet – även har frågat miljöchefen varifrån han fått teorin om att valkroppen skulle ta längre tid att bryta ned i Östersjön än i Västerhavet, blir vi nu förvånade då han tiger mot oss men i andra medier berättar att dessa fakta kommer från ”valexperter och Kustbevakningen”. Vi kände faktiskt inte till att Kustbevakningen är specialister på just ”biologisk nedbrytning i havsmiljö”.

Då jag som akvarist har noterat att döda djur snabbare bryts ned i söt- än i saltvatten (en kul aspekt är exempelvis att vi lägger in sill för att den ska hålla sig – i salt!) vill jag gärna få kontakt med de experter som påstår motsatsen. Icke heller på den frågan svarar miljöchefen Staffan Åsén. Och givetvis ifrågasätts den inte i Barometern. Man skriver det makten säger – som i Ryssland.

Kulturorganet har nu begärt ut kommunens e-postloggar för april och maj för att om möjligt hitta de svar kommunen förvägrar oss.

Sune Flisa
chefredaktör

Märkt , ,

Inga svar från utarbetad miljöchef

Som vi tidigare berättat kan det vara svårt att få svar från vissa på Mörbylånga kommun. Från dess miljöchef, Staffan Åsén till exempel.

Nedanstående frågor ställde vi 6 maj. Vi har ännu inte fått svar. Det ska bli ytterst intressant att se om andra medier har fått svar på liknande frågor, Barometern och Ölandsbladet till exempel.

På fråga till kommunalrådet Matilda Wärenfalk om vikten av snabba mejlsvar fick vi denna åsikt:

”Det är viktigt ur demokratisynpunkt att medborgare får snabb återkoppling från kommunen. Det är vår målsättning, från såväl förtroendevalda som från förvaltningen, att vi ska svara på e-post så snart det är möjligt.”

Vi kan alltså konstatera att vackra ord inte betyder någonting. Inte ett smack. Man skriver en e-postpolicy. Man marknadsför den på kommunens hemsida. Men den består bara av tomma ord – som så mycket annat här i vär´la.

Märkt ,

Barran skyfflar ytterligare kunglig glans över dysfunktionellt vattenverk

Kronprinsessparet har varit på digitalt besök i Mörbylånga kommun. Och Barometern skriver förstås det kommunalrådet Matilda Wärenfalk och kommunchefen Ann Willsund säger att den ska skriva: Positivt! Medhårs! Utan några kritiska frågor!

Kommundirektör Ann Willsund berättar glatt att man pratade om det nya vattenverket i Mörbylånga som Kronprinsessan Victoria var med och invigde för snart två år sedan.

Synd att ingen berättade att verket trots att prinsessan och en prins från Luxemburg(!) invigningsmedverkade ännu inte fungerar. I två år har man knåpat på verket till en kostnad av 150 000 000 skattekronor. Men verket funkar inte – lyckligtvis! skriver Sune Flisa i detta inlägg från 9 april i år.

Den kungliga glansen falnar. Inte ens Svinto hjälper numera det rojalistiska pinsamma spektaklet i symbios med devota gammalmedier! Vi gratulerar Barran till ytterligare ett journalistiskt bottennapp.

Allan von Kompost
redaktionschef

Märkt

Utveckla den profana kyrkan!

Kyrkans framtid stavas deg – till löner och kafferep.

*****

Förvandlingar är intressanta. I den moderna historien har vi sett hur exempelvis socialdemokraterna har omvandlats från ett arbetarparti med kämpaglöd till ett i praktiken borgerligt välmåendemaktparti, helt utan kurs mot nya djärva mål. Vilka är vi? Vad vill vi? Vart går vi? Vad vill vi mer än att önska alla människor välstånd, pengar, villor, husbilar? Något svar finns inte. Man vandrar mumlande vidare i labyrinten med bindlade ögon.

En annan förvandling genomgår Svenska kyrkan, denna kapitalistiska mastodont som numera lever vid sidan av staten som vilket multinationellt företag som helst. Man förvaltar sitt pund för bästa utdelning; degen ska in, räkningarna betalas. När jag var ung var kyrkan de religiösas näste, i dag är den förvandlad till en högkapitalistisk trivselklubb med kaffe-och-kakor-träffar som viktigaste mål. Det är ett förfärande dubbelspel präster och biskopar för bakom vitkragar, kräklor och mitror. Gud är sedan länge död men vi måste trots allt få våra löner, vi har också räkningar att pröjsa! Glöm skam och budord. Nu ska vi ha trevligt, dricka kaffe och prata och riktigt rå om varandra!

I dagens Barran läser jag lång och välskriven debattartikel om Svenska kyrkans framtid och mål. Alla är välkomna. Men till vad? Till kaffe och kaka? Till nåt slags religiöst forum? Nej, då är kyrkan fel ställe. I den långa texten nämns inte ett enda ord om religion, gud, Jesus eller bön. Nej, glöm gud och satsa på synliggörning. Kan influencers synas kan vi. Som alla kapitalistiska bolag måste vi sticka ut. Var positiv, för fan!

Hur jobbar man då i ett tidigare sakralt bolag som blivit profant och vinstdrivande? Svaren är många. Enligt artikelförfattarna är grunden lagd genom 5,8 miljoner medlemmar. Dock nämns inte med ett ord att dessa är ”tvångsanslutna genom sin födelse till denna jord” på ungefär samma sätt man föds in i vissa kommunisktiska system. En kyrka utan tro är naturligtvis dödsdömd, på sikt. Men dödsprocessen kommer att ta tid och bli plågsam. Man har nämligen – enligt artikeln – många mål och många planer på hur man ska utvecklas som företag och – utan att säga det – samtidigt genomlida sotdöden som religiöst centrum.

Går det inte att locka med gud, Jesus, psalmer, domedagspredikningar och bannbullor går det desto lättare med ett tidsgodkänt miljötänk, en portion politisk mittfåraambition, ett stänk ”hållbar utveckling”. Författarna menar att Svenska kyrkan som stor skogsägare också kan gå i täten inom klimat- och miljöområdet. Kyrkan ska sluta använda fossila bränslen och bidra till en grönare utveckling. Även den sociala hållbarheten ska stärkas. Mera kaffe och kakor! Kyrkan ska också delta i den allmänna debatten, formulera visioner och ta ställning i viktiga frågor.

Min gud, varför har du övergivit mig? Som tänkande människa frågar jag mig givetvis hur länge en sån kameleont som Svenska kyrkan kan finnas kvar nu när gud är död och visioner, hållbarhet och allmänt ”tycka-helt-rätt-i-alla-slags-frågor” helt har tagit över den ökentorra och andefattiga agendan.

Svaret stavas pengar. Så länge kyrkans enorma egendomar ger frisk deg finns det profana företaget kvar. Och vem vet, kanske blir kyrkan inom kort en spektakulär tummelplats för riskkapitalister och män(!) med visioner. Varför inte producera annat än ”lagom-balanserade-Svensson-uppfattningar”? Kanske några nya sågverk? Ett filmbolag eller två? En fabrik för att massproducera kaffekannor? Ett kakbageri? En nätshop för skogsägare med motorsågar och skyddskläder? Och så många lokala kaffedrickarklubbar på det!

Framtiden mot undergången ligger väl stakad.

Märkt

Trailer: Ingvar vårdas för vibrationsskador

En provcykling av den nya vägbeläggningen mellan Seby och Alby blev för ansträngande för vår reporter Ingvar-Charm Knubbendorph. Efter den omskakande turen blev det ambulans till intensivvårdsavdelningen där han nu vårdas för Raynauds syndrom, parestesier och karpaltunnelsyndrom. Senare i veckan visar vi hela det betydande verket i Ingvars filmkarriär – helt ocensurerat.
Märkt , , ,

Lika värde bara skitsnack

Har alla människor lika värde? Behandlas alla precis som alla andra? Behandlas känd som okänd på lika villkor?

Om du svarar ja på den frågan är du en… Tja, vad är du då – en drömmare som vill att världen ska vara bättre än den är?

Jag söker några enkla svar av en chef på kommunen. Nu har det gått två veckor och jag har inte fått dem. Jag mejlar kommunalrådet Matilda Wärenfalk om saken. Hon svarar snabbt; hon är ett mejlsvararföredöme på kommunen. Hon svarar på mina frågor och skriver att trycket har varit hårt hos dem som ska svara på mina ursprungliga frågor. Helt ok.

Men jag har ibland jobbat så hårt att jag nästan stupat – men ändå tvingats svara på mejl och sköta sånt som hör till jobbet. Att svara på åtminstone några av mina sex enkla frågor skulle gå på högst 20 sekunder. Är man så utarbetad att man inte ens klarar det ska man inte ha jobbet.

Hur är det nu med det där lika värdet – egentligen? Om Dagens Nyheter eller Sveriges Television eller Aftonbladet mejlade mina frågor till den chef jag vill ha svar av… Skulle även de få vänta vecka efter vecka på svaret – därför att avdelningen ”har mycket att göra”?

Märkt

Styr betraktaren med skärpedjupet!

Tyvärr tycks begreppet skärpedjup ha eliminerats i takt med att allt flera fotograferar med sina smarta telefoner. Fotografering har blivit lika med titta och knäpp. Det är synd, eftersom den som har koll på skärpedjupet kan få många typer av foton ”mycket mer fokuserade på det som är viktigt”. Något i bilden är nästan alltid viktigast.

Med kontroll över skärpedjupet styr du betraktarens ögon mot fotots viktigaste punkt. Du har betraktaren i ditt våld!

Fotot nedan är taget med bländare 4. Fåglarna är skarpa, allt annat är oskarpt. Betraktarens blick limmas vid fåglarna – tack vare att du lärt dig skärpedjupsläran.

Det understa fotot är taget på bländare 18. Fåglarna är visserligen skarpare än allt annat, men ”allt annat” stör onödigt mycket. Själv har jag ingen som helst svårighet att välja bästa version av de två.

Bländare 4.0.
Bländare 18.
Märkt ,

Cykelölands dödsstöt: 925:an förvandlad till tvättbräda

Vår reporter Ingvar Charm-Knubbendorph har gjort det – igen! Med fara för sitt liv har han provcyklat sträckan Torngård-Alby med den tvärvetenskapliga uppgiften att utröna den nya beläggningen oljegrus eventuella skador på den mänskliga kroppen.

Och skador blev det. Stora sådana. Ingvar tappade bland annat alla plomber och vårdas nu på intensiven för neurologiska lesioner, bland många andra: karpaltunnelsyndrom. Prognosen för tillfrisknande är dålig, varför vi förbereder en stämningsansökan mot Trafikverket. Tolv av våra bästa advokater jobbar på fallet…

Hur som helst, Ingvar fullgjorde sitt uppdrag och ska ha all heder för det. Senare i dag visas en trailer om den förfärliga cykelturen och senare i veckan visas en helt ocensurerad fulltidsrulle. Känsliga tittare varnas å det allra grövsta.

Allan von Kompost
redaktionschef

Märkt , , ,

Vinbergssnäckan – blötdjurens husbil

Bruna vinbergssnäckor är yngre än vita. Precis som människan vitnar vinbergssnäckan med åren.

I Grönhögen finns så här års många husbilsägare – och ännu många fler vinbergssnäckor. De förra har ofta parat sig färdigt, de senare tror jag träffades i går för att byta spermier. Jag såg dem nämligen i tusental.

Vinbergssnäckan är hermafrodit och byter spermier med andra vinbergssnäckor. Hur det är med husbilsägarna vet jag inte. Nedanstående små husbilar plockade jag från bara två kvadratmeter mark vid gamla boulebanan.

Här fattas bara ett Trangiakök. Vinbergssnäckan är ätlig. Dessa återfick dock friheten för att återuppta sitt byte av spermier. Precis som husbilsägare dras till husbilsägare dras vinbergssnäckan till vinbergssnäckor.

Fototips

Kulturorganet fick en läsarfråga: Kan ni i några punkter säga vad som är viktigast att kunna/lära sig för att ta bra foton av människor?

Svar: Olika fotografer framhåller naturligtvis olika förmågor och kunskaper. Vi väljer fem:

1 Mod.

2 Gå nära. Det krävs mod för att gå nära. Ju närmare du kommer människan desto intressantare blir hon – även på bild. Fota hellre människor med vidvinkelobjektiv på nära håll än med teleobjektiv på längre.

3 Kamerakunskap. En kamera är inte ett verktyg, utan flera. Genom olika inställningar kan du skräddarsy dina foton. Du ska kunna ställa in din kamera utan att behöva tänka. Att bara använda din kamera i automatikläget lär dig ingenting och du går miste om många möjligheter.

4 Lär dig grunderna i bildlära och komposition.

5 Skapa djup, inte yta.

Eftersom vi redan tidigare hållit i en fotokurs kör vi inte ett varv till, men framgent kommer vi då och då att publicera nåt litet fototips – med demofoton.

Försök att skapa djup även i den alldagligaste bild. Här bland villor i Kungsgården låter jag den tunga muren vräka sig in i bilden likt en bulldozer. Ett djup uppstår. Att kontrollera skärpedjupet kan inte många i dag, vilket är synd. Bara genom att minska eller öka skärpedjupet kan du skapa helt olika versioner av samma motiv. Jag kan ingenting om smartphonekameror men misstänker att de har både liten sensor och vidvinkligt objektiv, vilket begränsar skärpedjupsanvändningen; det blir nästan omöjligt att lägga bakgrunden i oskärpa. Möjligheten att styra skärpedjupet bestäms av följande faktorer: sensorstorlek, objektivets brännvidd, fotograferingsavstånd, bländarinställning. Stor sensor ger större möjlighet till bakgrund i oskärpa, liksom längre brännvidd och kortare fotograferingsavstånd, liksom större bländare. Testa själv genom att ta en bild av ett objekt på 1 meters avstånd med bländare 4 och bländare 22. Bilderna blir mycket olika. Tar du sen bilden på bara 0,5 meters avstånd blir skillnaderna ännu större, bakgrundsoskärpan blir kraftigare.
Märkt ,

Ensilageplast

Den finns överallt i naturen. Tyvärr.
Märkt

I röret…

Få saker upprör mig så mycket som rovfisket utanför våra kuster. Främst drabbas sillen/strömmingen då stora båtar trålar upp allt liv som finns. Detta mals ned till ”fiskgröt” och blir kyckling- och laxfoder. Det handlar om enorma mängder marint liv och dammsugningen pågår åtta månader om året. Regeringen gör ingenting…

Hur detta marina ämne ska kunna bli inslag i bloggen har jag svårt att se i dag. Men ingenting lär ju vara omöjligt, enligt landsbygdsutvecklare med dåligt sinne för den så kallade sanningen.

Nedskräpningen tär också på mina mentala krafter då jag cyklar på södra Öland. Det hör till cyklandets baksida att se det man inte ser som bilist: plast- och glasflaskor, öl- och läskburkar, plast, omslags- och ensilageplast utmed vägarna, i mil efter mil. För en vecka sen låg allt naket, nu är det invuxet i gräs och annan gröda. Uppenbarligen öppnar vissa bara bilrutan och hivar ut vad fan som helst. Om just ensilageplastens helvete kommer snart liten film.

Ett mejl till redaktionen sätter fart på nästan avsomnade raden av fototips. Nu blir det ett och annat sånt igen. Ingenting är nytt under solen; allt går igen; pendeln slår…

Sympatiska men omöjliga mål

Peter Wolodarski, chefredaktör på DN, skrev för en tid sen ett ledarstick om journalistikens uppgift. Om jag minns andemeningen rätt sammanfaller den med min inställning.

Journalistens/mediernas plikt är att borra efter sanningen. Sanning är naturligtvis ett subjektivt begrepp, men ambitionen måste vara att söka den. Det duger inte att som journalist endast se till att båda/alla parter i en fråga får säga sitt – för att uppnå balans. Ambitionen måste vara att nå längre, komma närmare sanningen – även om den är subjektiv och aldrig låter sig helt fångas.

Styrs den svenska medievärlden av ett alltför stort fokus på balans? Kan man som journalist nöja sig med att så länge alla parter får säga sitt i teves debattsoffa är saken biff; då kan vi avföra ämnet – nästa! Är svaret ja blir jag orolig. Det finns ofta ett påstående som är sannare än ett annat, en siffra som är korrektare än andra, ett uttalande som är mer förljuget än andra.

Visst är sanningen omöjlig, men ambitionen att komma närmare den måste finnas.

Märkt , , ,

Robotjournalistik

Man tror knappt sina sinnesorgan. Du måste se Ölandsbladets intervju med farbror polis på platsen för valbärgningen i Mellby. Valen syns hela tiden medan polisen berättar att valen nu är uppe på land. Samma bländande journalistik stod SVT för då man i en långsam evighetssekvens fick se valen dras upp på land, decimeter för decimeter. Plötsligt kallades den lokala reportern in i dramat för att berätta om senaste nytt. Hon berättade då med andan i halsen att valen nu var uppe på land! Stora Journalistpriset väntar runt hörnet.

I Ölandsbladets polisintervju hörs knappt reportern och polisen pratar som en robot inhyrd från Nordkorea. Allvaret är totalt; det myndigheterna har beslutat är gudabenådat. Inslaget ger en nästan religiös känsla av perfekt myndighetsutövning. Detta är allvar. Så här ser välden och tillvaron ut! Valen ska till Danmark för att eldas upp, allt har gått bra; de sju till åtta poliserna har gjort ett strålande jobb. Vi är äntligen av med skiten!

Ölandsbladet kunde ha testat andra infallsvinklar än de Följa-John-medierna bedriver. Man kunde exempelvis ha skänkt några mikrofonsekunder för att fråga hur polisen ser på det faktum att man är med och sabbar södra Ölands största turistattraktion. Tidningen ger i stället vingar åt dem som anser att ”äntligen är vi av med detta oerhört störande objekt som intresserar hela landet, Norden, till och med världen.”

Vi på kulturorganet frågar oss varför. Vi har inga svar.

Allan von Kompost
redaktionschef

PS. Vår egen utsände reporter, Ingvar Charm-Knubbendorph, fick av polisen rådet att vända sig till polisens presstjänst för att få veta hur många farbror poliser som var inblandade i den stora hemliga – och kanske också livsfarliga? – operationen. Nu lyckades Ölandsbladet dra summan ur polismun, vilket vi gratulerar till.

Märkt , ,