Någonting inom mig

Jag spelar Something Inside Me med Elmore James. Någonting inom mig säger att jag behöver det, eftersom jag lever mitt i en politisk kris. Tusentals ledarskribenter beskriver läget, orsakerna, följderna. Men någonting inom mig säger att alla pratar i egen sak. Jag förstår ingenting. Häromdagen ville jag lära mig om marknadshyror. Enligt Nooshi har de blivit katastrofala – i Finland! Läste långa artiklar av experter. Kollade Hyresgästföreningen, ringde nationalekonom i Finland.

– Vi säger aldrig marknadshyror. Här har vi bara hyror, sa han.

I USA förbereder Donald Trump sin comeback. Många säger att han fortfarande är landets president och att valet var riggat. I Kina firar kommunistpartiet hundra år. Där sägs att allt är toppen. Sverige är utslaget ur fotbolls-EM och det råder politisk kris, landet är i fara, Löfven hotar med avgång. Hur blir undergången? Långsam? Plågsam? Eller kommer vi inte att känna något, som att sövas eller bara dö på fläcken, stående eller cyklande?

I västra USA och Kanada dör folk av hettan. Där är 50 grader; man öppnar kylhus. I andra länder dör allt på grund av torkan, eller så fryser alla ihjäl. Experter förklarar, vice statsminister Per Bolund menar att vindkraft är enda vägen framåt. Det pratar alla politiker om, att leda landet framåt. Jag förstår inte hur man leder ett land bakåt – eller åt sidan, eller snett bakåt. Men Ebba, Stefan, Nyamko, Nooshi, Ulf, Annie, Märta och Jimmie vet. Jag förstår inte hur de kan veta så mycket.

Something Inside Me säger mig att jag bör strunta i världen, minska mitt världsliga fokus. Jag spanar in krisläget i Barometern. Där vet många allt om allt i länet. Förstasidan domineras av skejtares medborgarförslag som blev verklighet i Ljungbyholm. Jag får också veta att Kalmar HC får sälja tillstånd till nåt, att idé om nationalpark väcker starka känslor, att länets 18-åringar snart kan vaccinera sig och att det råder besvikelse i Boda när nåt stängde.

Och så skriver Ulf Wickbom att partiledarna borde läsa Sam Ashworth-Hayes.

Jaså, just han! Just Sam Aschworth-Hayes!

Jag spelar Something Inside Me med Elmore James.

Annons

Kungliga traditioner hålls vid liv i Ottenby

Kungens boskap måste ha extra högt stängsel toppat med taggtråd. Orsaken är rent historisk: Tjabo vill dra paralleller till den mur Karl X Gustav piskade stackars öländska bönder att uppföra tvärs över södra Öland i mitten av 1600-talet. ”Allt går igen!” är hans nya valspråk, sedan han skrotat det tama ”För Sverige – i tiden”.

*****

Kungen lider inte av bostadsbrist. Han kan bo var han vill i elva slott. Hur många privata fastigheter han har vet nog bara han själv.

En föregångare till Tjabo tvingade öländska bönder att bygga muren tvärs över södra Öland för att hålla inne de kungliga hjortarna. Ville nån bonde i närheten ha hund måste ett ben på doggen amputeras för att den skulle bli ofarlig för hjortarna. Men allt sket sig. Hjortarna hoppade hit och dit över muren och parade sig helt vilt och kungen och drottningen och alla prinsar och prinsessor grät ut i Svensk Damtidning.

Karl X Gustavs mur skär tvärs över södra Öland. Fotot är taget från drake.

Nu drygt 350 år senare vill Tjabo inte vara sämre. Vid sin fula villa i Ottenby föder han upp kunglig kreatur med guldhorn. För att den inte ska rymma likt hjortar är stängslet två meter högt och toppat med taggtråd. Även starkström används, liksom trampminor. Om någon vill promenera med hund i Ottenby måste minst ett ben kapas – på doggen.

Detta drömde jag i natt. Min chef Sune Flisa kallade i morse texten för skit. Men jag gillar den. Den är kunglig på nåt vänster. Den visar kunglighetens logik. Jag inser visserligen att allt inte är helt sant, bara nästan. Därför publicerar jag den i lönndom och hoppas att Sune inte märker nåt.

Ingvar Charm-Knubbendorph
MMA-vrak, kungahusreporter

Höghöjdsdrama

Vad gjorde man i toppen på ena skorstenen på Cementafabriken häromdagen? Hade tomten fastnat nu igen?

Svenskarna allt mer försoffade

Vad är det för fel på våra grannar i väster – svenskarna? Orkar dom ingenting? Varför är dom så klena?

Medierna ojar sig och ifrågasätter om svenska folket orkar med två val på ett år? Medierna tjatar om ”risken för extraval”, ”hotet om extraval”. Vissa politiker får läget att framstå som ödesdigert, andra kallar andras agerande som oansvarigt, farligt och omoraliskt på grund av rådande pandemi och den rådande ekonomiska återhämtningen.

Vad menas? Ska svenskarna tvingas vänta in den dag då allt är perfekt för att orka genomföra ett sketet val får de vänta i eviga tider. Är det så demokratiskt betungande att två gånger på ett år gå till lokal för att lägga lapp i urna?

Om svaret är ja bör svenskarna byta politiskt system, kanske kasta en blick mot Nordkorea. Där slipper man detta jobbiga med att rösta.

Sune Flisa
chefredaktör

Det händer – och händer inte – i Smedby

Kaffeplockning i Smedby. Men är det möjligt? Jo, då. Vi ser människor som skördar kaffe i Smedby, men de gör det på en plansch från skolan i Smedby. Dom som gick i det plugget minns säkert planschen. Kulturorganet var 2014 med på ett möte där man berättade just skolminnen. Vissa inte bara berättade, de sjöng också. Hör dem här.

Smedby hembygdsförening önskar en skön sommar.

Vi följer Folkhälsomyndighetens instruktioner och begränsar våra aktiviteter.
Dock den 25 juli kl 13 har vi en traditionell sommarfest med friluftsgudstjänst och kaffeservering, men inget lotteri år.

2, 3, 4, 5 augusti har vi lunchkonserter med Christer Svensson och gästartister.

Varmt välkomna!

Styrelsen genom sekreterare Ingalill

Leksakssamling för 25 miljoner

Barn är olika. Vissa leker med nallar. Andra med dockor eller hink och pade. Vår 75-årige kung leker med bilar. Hans samling är värd 25 miljoner, skriver Aftonbladet. Senaste leksaken är en BMW, modell M8 Competition för mer än 1,7 miljoner kronor. 625 hästkrafter kan blåsa ut mycket skit i atmosfären när Tjabo axar från noll till 100 på 3,2 sekunder.

Kärran väcker befogad kritik. Men hovets informationschef Margareta Thorgren säger i Aftonbladet att hon inte kommenterar kungens privata bilaffärer.

Det förstår vi. Vilken förälder vill berätta om sina barns leksaksinköp i media?

Sune Flisa
chefredaktör

Då var det 26 juni 2012

Vi hann med mycket den där dan för precis nio år sen. Bland annat hälsade vi på konstnären Erling Fredriksson i Slagerstad, där vi skrattade åt hans Dass Galleri. Dasshumorn står kvar än i dag.

Mitt emot Dass Galleri hade Christine Gradert sitt välskötta loppis. Det är fortfarande igång.

Blänkande rostfritt till en hel restaurang! Att även dessa grunkor finns kvar kan vi inte lova.

Galleri och loppis i Slagerstad – sen blev det Vickleby. Bilden tagen i byns kyrka. Den står fortfarande kvar.

Jag minns inte hur vi bar oss åt men vi hann faktiskt äta på Eksgården också. Även den finns kvar.

Midsommar i Sverige

Kronprinsessan Victoria kommer inte att ta emot folkets gratulationer på Solliden den dag hon fyller 44 år, alltså 14 juli. Pandemin är orsaken.

– Detta glada besked kommer från slottet och texten finns att läsa i gårdagens Barometern, berättar Allan von Kompost, kulturorganets redaktionschef och tillägger:

– Varje dag kungahuset inte visar sej är en hoppets dag. Att skicka fram oskyldiga små barn med blombuketter till en tjej som fyller något så obetydligt som 44 tyder på att delar av svenska folket inte går i takt med vetenskapens, omvärldens och folkbildningens utveckling. Kungar i gyllne krona, prinsar på vita springare och prinsessor i långklänningar är lika obsoleta som riddarslag, häxbränning och offerriter.

– Det fanns en tid för länge sen då man hade tidningsplanscher med V-gurra och drottning Victoria på torrdassväggen. Dom framstegsvänliga stoppade senare porträttet i det hål det hörde hemma, berättar Allan von Kompost medan han slår numret till Republikanska föreningen.

*****

Vissa politiker, och särskilt en, får oss stackars väljare att tro att en katastrof står för dörren om inte han får leda landet. Alla partier kastar skit på varandra men trots det vill man jobba tillsammans, hitta lösningar, föra landet framåt. Men får inte han leda landet blir det katastrof. Då är slutet här. Tack och adjö. Politikerna vältrar sig i mardrömsscenarier. ”Nu när vi äntligen fått skutan på rak kurs ska andra komma och förstöra allt arbete vi har lagt ned.”

Vissa kallar det undergångshypoteser, andra pajkastning. Jag kallar det demokrati.

*****

Midsommar är lika med dunderfylla. Åtminstone i Sverige. Ingen vet varför men så är det. I morgon ångrar hundratusen stackars invånare vad de gjorde i dag men som de inte kommer ihåg. Därför har vi lagar mot annonsering för alkohol. Drycken får inte vara starkare än 15 procent och den får inte heller vara kopplad till person eller ett specifikt evenemang. Därför är varannan helsida i min rikstidning en annons för vin om 14,5 procent med vacker etikett och dubbelmoraltext om alkoholens förbannelse. Vinannonser blir gammelpressens räddning. Men har lagstiftarna tänkt logiskt? Jag frågar eftersom en polare till mig berättat det jag aldrig kom ihåg det alla andra minns än i dag: Att jag en gång blev sketfull på 3,5 procent – på folkets öl, finurligt döpt till folköl.

*****

I en betraktelse i dagens Barometern läser jag:

I Jesus Kristus blev Gud människa. Gud inte bara böjde sig ned till jorden, han utlämnade sig och lät sig födas som människa. Han klev ner och lämnade sin himmelska tillvaro, han underkastade sig det mänskliga livet och kom till oss, blev som vi- delade vårt liv… och vår dödlighet.

Vi lever i ett någorlunda fritt land och vi får skriva nästan vad vi vill. Men hur är det? Borde det finnas gränser även för skrivandet – precis som för annonsering av alkohol? Eller har vissa redan börjat tulla av brännvinet?

Det här med alkoholhalter kanske trots allt är viktigt. Kanske skulle den vara noll.

Trevlig midsommar, kära läsare!

Sune Flisa
chefredaktör

Nu går vi och badar

Dagens Ölandsbild

Karl X Gustavs mur ned mot Kalmarsund.

Värmebölja

Inte bara EM-fotbollsspelare, fans, svenskar och ölänningar lider i den envisa värmeböljan. Även kreatur våndas. De släpar sig fram som i trance i sökandet efter eventuell svalka.

P-plats med toalett

Parkeringsplatsen vid vägen till Cementas stenbrott i Degerhamn är nu färdig. Toaletten skymtar bakom raden av bilar.

Får får gå först

Fåren i Ottenby har liksom de andra djuren där förkörsrätt. Eller heter det förgångsrätt? Området är – som synes på skylten – naturreservat.

Detalj kan vara början till nåt stort

En ny brygga i Degerhamns hamn kan kanske ses som en oviktig detalj. Men den kan också uppfattas som en början på något större. Kulturorganet har under alla år sett stora utvecklingsmöjligheter i denna stora hamn, speciellt om de kunde kombineras med en ställplats – som fanns här till för några år sedan då Nejmyndigheten satte krokben för ställplatsen och indirekt för dåvarande butik i Södra Möckleby. Denna lömska handling kommer alltid att ihågkommas, aldrig att förlåtas. Bäst vore om Nejmyndigheten kom ned på jorden, sa ja till återstart av ställplatsen och i kombination med den hjälpte till att utveckla hamnen. Nejmyndigheten i länet har ny boss. Kanske kan han tänka rätt.

Antalet båtar ser ut att öka. Och här finns plats för många fler.

Brygga och dansbana i ett. Många polacker, tyskar, danskar och holländare gästar sommartid Grönhögens hamn. Med riktad marknadsföring skulle det säkert gå att få många av dem till Degerhamn. Hamnen kan rymma flera hundra småbåtar.

Om båttrafiken kunde ökas – i symbios med en återöppnad ställplats – kunde säkert viss affärsverksamhet kunna etablera sig här. Se bara på Annys Fiske i avlägsna Gräsgårds hamn där kunderna står i kö hela sommaren. I Simrishamns hamn såg jag ännu alldagligare försäljning av fisk, mackor och enklare mat till hutlösa priser – men trots det med kunder på led. Vi menar att Degerhamns hamn har största utvecklingspotentialen av Sydölands alla hamnar. Flera blogginlägg om den numera stängda ställplatsen kan du läsa här.

En årlig skandal

Det drar ihop sig till det förfärliga spektaklet Victoriadagarna. Sune Flisa krävde för ett år sen att de kungalydiga gammelmedierna och de kungasvassande kommunpolitikerna skulle ställas inför rätta och dömas till lagens strängaste straff. Du läser hans dunder här.

– Jag har ännu inte helt lyckats förtränga det turistchefen då sa om denna dubbelmoralens årliga högtidsstund. Det slår nämligen alla världsrekord i inställsamhet, säger Sune Flisa medan har drar ett djupt bloss på havannan. Läs här på egen risk.

– Men även i år laddar jag för en total tillintetgörelse av detta devota pekuniära trams utan annan drivkraft än stålar, fortsätter Sune Flisa från stridsledningscentralannexet i Degerhamn. Med kungahusens vidrigheter mot Ölands befolkning i minne är det obegripligt att det finns ölänningar som ställer upp på detta skämmiga jippo.

Victoriadagarna garneras med mängder av ”godis” för att ”dölja och förlåta” den rent groteska sanningen: Att allt detta görs för att fira att en tjej fyller 44.

I går fick Stefan Löfven bita i gräset. Hans och partiets dubbelmoral är lika frånstötande som skrattretande: Man vill avskaffa kungahuset, men lyfter inte ett finger för att göra verklighet av denna enda fräscha idé partiet numera besitter.

-Störta monarkin! Befria oss från dumhetens kvävande ok! avslutar Sune Flisa och återgår till arbetet på kommande anfall mot en helnollad kung, en lismande drottning och de i Svensk Damtidning evigt leende små sessorna.

Allan von Kompost
redaktionschef

Orädd skata

Som cyklist ser man ofta det bilisten inte ser. Här ett exempel, en strandskata bara två meter från vägrenen. Strandskatan är känd för att inte vara så rädd för människor, jag undrar varför. Denna krabat stod jag och tittade på när hen ruvade. Efter en stund klev hen upp och gick därifrån. Rakt under stjärtspetsen ser du åtminstone ett av flera spräckliga ägg.

Värmeböljan

Rattmuff av, baddräkt på

Badbryggan i Grönhögen – badkrukornas skräck. I dag kom den i plurret.

Dagens Ölandsbild

Det börjar tajta till sig i Grönhögens hamn.

Fototipset: Beskär fräckare!

Bäst är naturligtvis att beskära redan i sökaren. Men det är inte alltid man hinner. Och ibland ser man inte motivets alla möjligheter. Då beskär man i lugn och ro i bildbehandlingsprogrammet. Ofta finns för mycket himmel och trist förgrund att knipsa bort med sekatören. Detta är en liten del av en större, ganska intetsägande bild. Men med lite fräck beskärning fångar den betraktarens öga. Det finns ofta möjligheter till beskärningar som helt ändrar bildens framtoning.

Moteld i Ölandsbladet

Kulturorganet besvarar nu Eddie Forsmans skönmålande insändare i Ölandsbladet om cykelleden ”Fyr till fyr”. Du läser den längst ned i inlägget – och förhoppningsvis snart även i Ölandsbladet.

Men… Under dagen har läsare hört av sig och berättat om cykelledens brister även i norr, om vilka jag inte vet nånting. En läsare säger exempelvis att det inte finns cykelled från Långe Erik. Stämmer detta, vilket vi snart ska kolla, kan leden inte ens kallas ”Fyr till Grönhögen”. Ordet fyr måste då uteslutas helt, eftersom cykelled även saknas till fyren i söder.

Även mellan Färjestaden och Borgholm lär det enligt läsare saknas cykelled, en sträcka om drygt två mil. Flera andra sträckor lär också vara utan cykelled. Om om om detta stämmer är det förfärligt, eftersom Eddie Forsman påstår att leden går runt hela Öland. Då är cykelledsfiaskot mycket värre än kulturorganet nånsin har kunnat inse. Stämmer detta blir Eddies insändare en svårslagen skönmålning med nästan religiösa förtecken. Politiker och upplösta styrgrupper – liksom projektledare som gick hem – vill tro att cykelleden är färdig från fyr till fyr, man önskar det, man hoppas det, man drömmer om det, man hoppas, man ber och hoppas igen – om och om igen… Och då blir det så. Hokus pokus, cykelleden ÄR fulländad!

Ett gott exempel på trons effekter kan du se prov på i videon nedan från 2019. I den säger sig bossen för Kraftsamling Sydöland ha god pejl på läget för cykelleden; samarbetet med projektledningen tycks funka perfekt. Sanningen är dock som så ofta förfärlig. Han har inte en susning om nånting om cykelleden, Ulf Kyrling. Men han hoppas och tror, precis som i körka.

Fader vår som är i himmelen, låt oss slippa mera Eddie Forsmandravel i stil med ”norra Europas exklusivaste cykelled”.

———————————————————————-

”Fyr till fyr” blev ”Fyr till Grönhögen”

Cykelleden ”Fyr till fyr” var en underbar idé – som cyklade i diket. I en drapa i Ölandsbladet berättar Eddie Forsman (M) om hur han och andra lyckats skapa norra Europas exklusivaste cykelled. Han skriver också att leden sträcker sig runt hela Öland – en politikerlögn av grövsta storleken. Sanningen är att leden på södra Öland för flera år sen gjorde stopp och belägg i Grönhögen. Sant är även att ledens norra slinga för länge sen är invigd medan det i söder fattas flera mil cykelled. Efter 17 års fumlande lär Mörbylånga kommun jaga de 20 miljoner kronor som krävs för en fullbordan av sträckorna Grönhögen-Enetri och Solberga-Skärlöv.

Men även om dessa sträckor i en avlägsen framtid kommer att bli cykelled bör alla sanningssökande cyklister veta att merparten av leden här i söder är knagglig traktorväg. Sanningsmedvetna vet redan att Ölandsledenbenämnda sträckan Bjärby-Dalsjö, en mil, går på landsväg. Jag cyklar minst fem mil om dan, ofta på cykelledssträckor som Eddie Forsman menar finns, men som jag efter tio års intensivt letande ännu icke funnit.

Staffan Lagerström
daglig cyklist på cykelleden
”Fyr till Grönhögen”

Dagens Ölandsbild

Fyren Långe Jan på Ölands sydspets.

Gubbar till midsommar?

Kulturorganets utsände möttes av glada vinkande jordgubbspysslare väster om Torngård. Ska vi tyda glädjen som att gubbarna är mogna till midsommar?

Ännu ett S-media till S-kyrkogården

Att sossarna aldrig kunnat sköta en tidning är allom bekant. Inte ens en nättidning pallar s-murvlarna hålla vid liv i mer än åtta månader. Nu i juni stängs Hela Östra Småland – en kusin till pappersgammelmediet Östra Småland, som las ned 2019.

Orsakerna till dom otaliga skeppsbrotten är enkelt att sätta tummen på, säger kulturorganets chefredaktör Sune Flisa i en lång intervju i dagens Shimla News.

– Man kan inte koppla varenda liten kolastöld till Stefan Löfvens svåra barndom och utbildning till medioker svetsare. Dessutom måste partiet nån gång inse att vi bara har nio siffror, något Östra Småland förnekade år efter år, trots kulturorganets många påstötningar.

Sune Flisa gör en konstpaus och fortsätter:

– Men det klarast lysande skälet till S-eländet är ändå den självsäkra, för att inte säga stöddiga, framtoning deras tidningar och chefredaktörer har haft genom alla pinsamma decennier. Dom har helt saknad min och kulturorganets självklara, för att inte säga inbyggda, ödmjukhet inför den gigantiska uppgiften att hålla världens nyhetskonsumenter borta från paltkomor, logiska implosioner och politiska felnavigeringar.

– Nej, ska man lyckas inom den här branschen måste man som jag rulla ut i en from ton, i en kärleksfull attityd, speciellt gentemot sina fiender, säger Sune Flisa och avslutar: – Frid vare med dom jävlarna.

Allan von Kompost
redaktionschef

PS. I en följande artikel i Shimla News sågar Sune Flisa cykelledprojektet Fyr till Grönhögen jäms fotknölarna. Han kallar i texten en tidigare styrgruppsledamot för ”pissråtta”. Även en Mörbylångapolitiker får sina fiskar varma då hon benämns som ”något katten burit in men senare med glatt sinne burit ut igen”. En tjänsteman inom kommunen beskrivs som ”nästan lika anemisk, intetsägande och obegåvad som kungen – om nu detta överhuvud taget är möjligt”.

Varmt – men kallt

Vid badbryggan nedom Albrunna träffade kulturorganet på en kvinnlig badare…

Kulturorganet: – Jag ser att du har badat. Hur varmt är det i vattnet?

Badaren: – Det är 23 grader. Men jag tycker det känns så kallt.

Livets eventuella mening

I min rikstidning duggar helsidorna med vinreklam tätt. Var tredje sida pryds med flaska omsurrad av gåtfulla texter om just detta vins ljuva löften. Men ingenstans syns Systembolaget. Vinerna är egenimporter och behovet till synes omättligt.

Även deckare av för mig okända författare saluförs i svindyra helsidesannonser.

I lokaltidningarna byggs det mest padelhallar. Padelhallbehovet är uppenbarligen omättligt. Man bygger i stan, på vischan, överallt där det finns en ledig plätt mark. Alla dricker snart fina viner, läser deckare av okända författare och spelar padel.

Tiderna förändras. För inte så länge sen fanns bara få vinsorter som den allvetande staten genom Systembolaget erbjöd dig. Sveriges enda deckarförfattare hette Dagmar Lange och Stieg Trenter – i dag helt bortglömda. Och ingen spelade padel. Alla spelade squash.

Och alla tyckte att tiderna förändrades.

Eddie vid färgsprutan

Här i Grönhögen tar cykelleden ”Fyr till Grönhögen” obönhörligen slut. Men Eddie Forsman (M) cyklar vidare mot fyren på cykelled som bara han känner till.

*****

En skönmålning av sällan skådad intensitet och längd går nu att läsa i gammelmediet Ölandsbladet. I denna drapa målar Eddie Forsman (M) inte med stora penslar utan med gigantisk färgspruta, sannolikt jetdriven. Det är ingen hejd på hur duktig han och andra i projektet Fyr till Grönhögen har varit genom de enormt många år projektet har sniglat sig fram för att göra stopp och belägg i Grönhögen, försmädliga mil från tänkta men icke uppnådda slutmålet.

Forsman inte bara ser sånt som andra inte ser, han råljuger när han säger att leden sträcker sig runt hela Öland. Han nämner inte med ett kommatecken att ledens norra slinga är invigd för två år sedan medan den södra lär dröja årtionden innan man kan avsluta enligt plan och fira med tårta, ryggdunk, gubbjunk och färd på tandemcykel inför gammelmediernas lättköpta fotografer och reportrar.

Hur är det i Grönhögen, Eddie? Hur länge ska ni stå där och stampa? Några år till? 20? 50? Ingen vet, inte ens Eddie som i sin egen lilla värld redan har nått Långe Jan på idel ädel cykelled.

Allan von Kompost
redaktionschef

Aldrig mer väg 925! säger skadad medarbetare

Gammelmediet Ölandsbladet tar nu upp kulturorgnets flera gånger framförda teori om Trafikverkets prioriteringar av vägarna på västra Öland medan de på östra mer kan liknas vid nedlagda stenbrott. Vi anser att verkets tänkande bygger på historiska fördomar transformerade till moderna så kallade sanningar, understödda av en politikerkår utan stake.

Kulturorganets provcykling av eländesvägen 925 från Torngård och norrut kan du se här. Vår utsände var nära att tvingas bryta på grund av Raynauds syndrom, parestesier och karpaltunnelsyndrom – men uthärdade tappert. Dock krävdes flera dagars sjukhusvård, mental stöttning och återanpassningshjälp till ett någorlunda normalt liv. Cykelns liv gick dock inte att rädda. Den gav ägaren 17:50 i skrotningspremie. Provcyklistens händer skakar fortfarande så pass att han av folk och vänner ständigt får frågan: – Och hur mycket har du druckit, då?

Cyklisten lovar att aldrig mer cykla på Ölands östra sida. – Under många år har jag tvingats lida på den så kallade cykelleden Fyr till Grönhögen. Och nu denna väg 925! Jag orkar inte ta mer lögner, populistiska skönmålningar, planlösa religiösa vi-hoppas-och-tror-utspel och politiska återuppvaknanden ur paltkoman av permafrostkaraktär, säger han ödmjukt i intervju i dagens Shimla News.

15 mil på elcykel – på en laddning? Svar: Ja!

Den bästa cykeln för Öland är elcykeln. Att ligga och sjava mil efter mil i hård motvind på en standardhoj förgyller ingen upplevelse. Tvärt om. Den får dig att överväga att börja med dart eller schack i stället. Det är inte ens särskilt kul att elcykla i hård motvind, men elhjälpen underlättar. De största eltjuvarna är uppförsbackar och motvind. De förra är inte många på Öland, men motvind är legio. Motvind ”äter” elkraft. Jag är nu inne på min tredje elhoj och har lärt mig en del om den ädla konsten att spara på elen. Kanske kan du ha nytta av mina råd och komma längre och längre för varje tur…

Min nya hoj, en Monark E-Sture, ska enligt cykeldatorn rulla 17 mil på ekonomigas. Det är sannolikt ett datavärde som inte går att uppnå i praktiken. Men upp mot15 mil tror jag är möjligt att dra på en laddning – om jag tänker på följande:

• Ingen eldrift i medvind. Gör dig så stor som möjligt. Du är nu ”ett segel”.
• Sällan – helst aldrig – full gas. Bättre är att gasa måttligt och växla ned, speciellt i uppförsbackar.
• Kryp ihop i motvind; luta dig framåt. Motvinden är största elrånaren. Gör dig så liten som möjligt. Stora jackor och kapuschonger som slår ut likt spinnakrar tömmer snart ditt batteri.
• Starta utan eldrift. Slå på den först när du nått den hastighet du vill cykla i.
• Och sist det slitna rådet som gäller alla som vill cykla lätt, på vilken cykel som helst: Pumpa däcken så nära maxtrycket som möjligt.

Min cykel visar elförbrukningen i realtid. Jag kan se att all acceleration slukar el, speciellt från stillastående. Jag har därför lärt mig att inte starta med eldrift. Förbrukningen är nämligen hög när du börjar från noll och accelererar upp till 10-20 kilometer i timmen. Dra alltså inte på någon gas förrän du är uppe i den fart du vill cykla i. Spareffekten blir stor.

Lyder jag dessa råd har jag mellan 60 och 80 procent kvar i batteriet efter sex mils snabb och tuff cykling. Det bör därför gå att nå upp mot 15 mil på en laddning.

Batterivård är viktig. Ladda så snart du kan efter användning. Mitt batteri ska ha en ”extrakick” nån gång i månaden. Jag laddar då 24 timmar mot normala 4.

Rädda sillen – och Östersjön!

”Utfiskningen av sill/strömming kan få mycket allvarliga konsekvenser för kustekosystemen. Regeringen och ansvarig myndighet kan inte längre ducka för problemet.”

Så inleder en radda experter och forskare en debattsida i Svd 10 maj. Man skriver också att Havs- och vattenmyndigheten måste sluta ge dispenser för storskaligt fiske innanför trålgränsen, ibland så nära som 500 meter.

I samma tidning skriver Moderaterna 13 juni: Rädda sillen i Östersjön genom att se över trålgränserna, sluta ge dispens för större fartyg och värna det småskaliga fisket.

Enligt många är orsaken till sillens frånvaro det högeffektiva trålfisket nära kusten. Man tar urskiljningslöst upp all slags fisk, mal den till kyckling- och laxfoder. Detta rovfiske sker åtta månader om året, även utanför Öland. Regeringen gör ingenting. Landsbygdesminister Jennie Nilsson (S) menar att det saknas vetenskapliga grunder för att exempelvis flytta ut trålgränsen. Man undrar ibland om alla politiker är både döva och blinda.

Kulturorganet har talat med lokala fiskare och budskapet är detsamma: Det finns snart ingen sill på grund av rovfisket. En av dem berättar att de allt för många sälarna nu ”vittjar yrkesfiskarnas nät” i aldrig tidigare skådad omfattning. De jagar nu även plattfisk, vilket de inte tidigare gjort.

Jag ringde ansvarig vid Havs- och vattenmyndigheten om detta rovfiske. Jag har sällan talat med mer uppgiven människa. – Det är för jäkligt, men jag kan ingenting göra.

Svenskar och ölänningar – kräv omedelbart stopp på rovfisket!

Sune Flisa
tidigare storfiskare
nuvarande chefredaktör