Vi cyklar traktorvägen mellan Gammalsby och Södra Möckleby

Över Atlanten?

Den USA-flaggade godingen fick mig att tappa hakan. Hade hon verkligen stångat sig över hela Atlanten för att lägga till i lilla Grönhögen? Svaret fick jag av vikarierande hamnkaptenen. Hon berättade att båten ägs av en tysk och nu skulle över till Finland – för kappsegling.

Annons

Räddad av Blixten!

Jag hade parkerat cykeln, vänt mig om mot Annys lilla servering för att knäppa denna alldagliga bild. Plötsligt small det till. En dam hade backat in i hojen, som ryckte till. Den kraftiga smällen fick mig att tro att hela framhjulet var mosat. Men icke. Cykeln var oskadad. Jag förstod ingenting. Då uppenbarade sig ”Blixten”, en man i sina bästa år. Han berättade att han sett kvinnans backmanöver och genast förstått att det här skulle gå åt skogen. Han kastade sig fram och daskade med kraft näven i bagageluckan. Smällen fick kvinnan att tvärstoppa. Allt gick alltså väl. Tack ”Blixten”. Jag avundas din snabbhet i både tanke och näve. Jag är däremot inte imponerad av den backande kvinnans körförmåga.

Först kungadömet, nu mackarna!

Ingen rast, ingen ro. Sedan kulturorganet i samarbete med statsminister Stefan Löfven snart har avskaffat den ärvda kungamakten och ersatt den med valkungadöme, väntar nya politiska uppgifter, fajter, segrar.

Nu ska småmackarna på vischan räddas! Regeringens förslag om ombyggnad av dem till 1 juli nästa år då bensinen med det vackra namnet E10 blir standardsoppa, måste synas i sömmarna. Det är snart val och kulturorganets frågor, enkäter och attacker till och mot våra folkvalda kommer inom kort att ge dig en klar uppfattning om vilka partier som måste röstas bort. Redan nu vågar vi påstå att de är ”många”.

I dag mejlfrågar vi 30 slumpmässigt utvalda riksdagsledamöter hur småmackarna i glesbygd ska överleva. Svaren presenteras successivt.

Allan von Kompost
redaktionschef

PS. En ledamot svarade med vändande post. Hon skriver som nedan. Kulturorganet vill inte vara sämre. Därför önskar vi Angelica både God Jul och Ett Gott Nytt ÅR.

Stefan Löfven snart kung av Sverige

Tre sidor högintressant läsning för blivande kungen Stefan Löfven. Statsministerns tacksamma svar publiceras naturligtvis så snart det inkommit till redaktionen.

Efter kulturorganets upprepade kritik av vår obsoleta monarki tipsade Karin i en kommentar om ”valkungadöme”. I ett sånt väljs kungen i stället för att han som nu ärver titeln.

Ett bra tips. Därför skriver nu Sune Flisa brev till statsminister Stefan Löfven. Sune vill få statsministern att först avsätta kung Tjabo, sedan låta kröna Sune till ”tillfällig konung” för att – när Stefan Löfven lärt sig att föra sig – överlåta kungatiteln till honom.

Men vi som känner Sune misstänker en fälla. En gång konung kommer Sune aldrig att abdikera. Men den som lever får se…

Allan von Kompost
redaktionschef

Döda – och rädda

Det är ett märkligt land vi lever i. Politikerna tillåter ett fiske som tenderar att utrota fisken i våra hav, medan andra sliter för att rädda det som räddas kan.

I går släpptes två(!) akvarieuppfödda knaggrockor ut i havet utanför Lysekil. Bakom släppet står Havets hus i samarbete med Världsnaturfonden. Knaggrockan är utrotningshotad. I samma veva släpptes fem småfläckiga rödhajar, också de hotade.

– Tyvärr hotas många arter fortfarande av ohållbara fiskemetoder, överfiske och annan exploatering, säger Inger Näslund, senior havsexpert på WWF.

Den ena handen tar, den andra ger – och aldrig mötas de tu…

Onödig men livsviktig

Vårt enformiga odlingslandskap berikar inte artrikedom bland insekter och fåglar. Nu har många lantbrukare insett att det lönar sig att hjälpa naturen att växa genom att så ”för lantbrukaren onödiga växter”. I Skåne har man länge jobbat med dessa odlingar och nu ser jag att även öländska bönder gör ambitiösa satsningar – som här i Ventlinge. Tror att de blå blommorna är blålucern, älskade av bin och humlor. Den kan dessutom nyttjas som både foder och gröngödsling.

Kasta ut politikerna ur kyrkan!

En kyrka på fallrepet backar in i den totala förvirringen… Inga banderoller i världen hjälper. Nu måste politikerna ut ur kyrkan!

”I strävan att säga vad alla andra säger tappar kyrkan bort sitt grundläggande uppdrag och blir meningslös,” skriver i dag sex medlemmar i Frimodig kyrka i ett debattinlägg i Barran. Ett av deras mål är att avpolitisera kyrkan.

Sextetten har naturligtvis rätt. Kulturorganet har tidigare skrivit om hur kyrkan utvecklas mot ett profant kaffedrickningssällskap där huvudmålet är att mötas och ha trevligt. På så sätt gräver ett trossamfund sin egen grav. I takt med att de automatiskt värvade medlemmarna i landets största företag dör och ytterst få nya tillkommer – går det sannolikt att matematiskt räkna ut när storföretaget Svenska kyrkan går i putten, trots mångmiljardstora ägor av skog, fastigheter och aktier. Och en konkurs är givetvis det enda logiska slutet för en sammanslutning som så gravt avviker från sin egen ursprungliga målsättning – att tjäna gud.

I Svenska kyrkans utveckling ser vi samma slags tendenser som i vårt största politiska parti, socialdemokraterna. Man hade från början ett klart mål. När det uppnåtts blev man som de andra partierna: Ett förvaltningsparti utan egen kurs med enda syfte att behålla makten och försöka minnas det ursprungliga. Men hjälp – vad 17 var det vi ville en gång i tiden?

Svenska kyrkan är i grund och botten en storföretagskonstruktion som genom fokusering på ekonomisk utveckling tenderar att bli som vilket annat pengastyrt företag som helst. Jesus skulle nog ha skrattat gott åt kyrkor där marknads- och åsiktsgycklare i samarbete med politiker kan göra olika slags sakrala, politiska och profana karriärer behäftade med pretentiösa titlar – mot ständigt bättre löner, större ägande och bättre pensioner tack vare en hårddriven ekonomisk profan politik.

Sune Flisa
chefredaktör

Kulturskatt

Nu är det bråda dagar om du vill besöka hembygdsmuseet i Degerhamn. Sista öppetdagarna är 30 juli-1 augusti mellan 14 och 17. Museet är en pärla med bland annat en intressant fotosamling och mängder av prylar som har med sjöliv att göra. Redan nu kan du titta in i härligheten genom att klicka här. Ytterligare läsning klickar du fram här.

Det är lätt att hitta museet. Det ligger bredvid Cementa i Degerhamns hamn.

Hur ska lilla Öland orka?

Parkeringen vid Kalkbrottsbadet, Grönhögen.

Vi tuffade omkring lite på Öland. Knökfullt överallt, i Kårehamn, Köpingsvik, Färjestaden. På norra Öland får jag nästan klaustrofobi, men även i söder är det packat med folk, exempelvis vid Fyrplatsen. Jag har aldrig sett så många turister som denna sommar. Rekord?

För att parkera utanför ICA Grönhögen krävs ibland flera försök…

Bilar från 136 ned till gamla Ytongfabriken i Grönhögen.

Full kaj i Grönhögens hamn. Enligt hamnkaptenen kommer mest svenskar, polacker och tyskar, men även balter och en och annan dansk och holländare.

Full kaj i Grönhögens hamn. Betyget för hamnens muddring och ny vågbrytarpir är dessvärre bara ”lite bättre, kanske”.

Full kaj i Grönhögens hamn. Ett allt påtagligare problem i hamnen är de fem minkarna. De uppträder allt oräddare, springer helt nära människor och båtar och äter allt som rör sig, som fågelungar, fågelägg, fisk. – Även vuxna svalor tar de hur lätt som helst, berättar vikarierande hamnkapten, som jag hoppas kunna intervjua inom kort.

Då var det 25 juli 2019

Algblomning vid Södra bruket 25 juli 2019. Färggrant men synligt tecken på Östersjöns övergödning.

Sommar

Sommar

Oljud och avgaser sätts före miljötänk

Som tidigare bonde slår det mig att utvecklingen ibland går bakåt. Förr slog man gräs med lie. Jobbet går snabbt och är helt avgasfritt. Lietag för lietag lägger sig grödan snällt på backen. Orven svingar, lien skär ljudlöst. Rörelsen ger kroppen lagom motion – och själen frid. Som lieman är man ett med naturen.

I dag använder man trimmer, en motordriven vrålande maskin som piskar av gräset till flis. Den långa och otympliga maskinen bärs i sele. Missljudet hörs kilometervis, vibrationerna orsakar sannolikt framtida skador och avgaserna väller ut ur den lilla helvetesmaskinen. Som trimmerman har man avlägsnat sig så långt man kan från naturen.

Ser i Barran att gräset i handelsområdet Triangeln i Borgholm nu piskas ned av tjej med trimmer. Jobbet kan landa på 20 000 kronor. Mitt råd: Kasta trimmern och hämta lien! En duktig lieman/liekvinna sveper säkert av samma yta på halva tiden – till halva kostnaden.

Ytterligare steg mot slutlig seger

Folkhälsomyndigheten slutar nu distribuera covid-19-vaccin från AstraZeneca till landets regioner.
Från och med nästa vecka får personer i Stockholms län över 65 år välja vilket vaccin de vill ha.

Som du kanske vet har kulturorganet länge varit motståndare till den nordkoreainspirerade stil som exempelvis Region Kalmar har fört: Ta det vaccin du får eller stick härifrån – men faktura kommer trots att du inte blivit vaccinerad!

Denna inställning JO-anmälde kulturorganet 22 april. Vi väntar dom under hösten.

Under tiden kan vi roa oss med att se hur det går rent allmänt i Nordkorea… Där går dåligt. Mycket dåligt. Skitdåligt, faktiskt!

Omen? Nåt att lära av?

Leni Jönsson Wackander-Kviqk
vaccinationsansvarig på kulturorganet

Död eller odödlig?

Tidigare kulturministern Bengt Göransson avled 16 juni i år. Sedan dess har jag läst otaliga eftermälen om honom, i tidning efter tidning, vecka efter vecka, senast på familjesidan i dagens SvD.

Ursäkta en yngling, men denna återupprepningsfrenesi har jag aldrig tidigare uppmärksammat. Ingår den i nåt slags ny politisk strategi? Får vi framöver se nekrologer om Tage Erlander eller kanske till och med Per Albin Hansson?

Kulturorganet har tidigare skrivit om de glorifierande nekrologer i vilka alla som dött beskrivs som världens salt. Även debattören Harry Schein reagerade mot dessa drapor. Sajten Fenix berättar att Schein tyckte hela genren var full av lögnaktigt material.

”Ingen vågade skriva sanningen, menade Schein. Att skriva om den avlidnes girighet och bitterhet eller om alla hans älskarinnor var inte att tänka på utan man fick bara skriva om det positiva, och hur vi alla skulle minnas honom länge, tack vare hans fina egenskaper. Därför fick han DN att gå med på ett avtal där de lovade att inte skriva någon minnesruna över honom.”

Allan von Kompost
redaktionschef

Truism

En självklar sanning kallas truism. En sådan bjuder Sydsvenskan på i dag då man låter kriminologen Manne Gerell dra slutsatsen att risken för att oskyldiga ska träffas av kulor i skottlossningar bland gängkriminella har ökat. Automatvapen sägs vara orsaken.

– Man skjuter oftare fler skott. Det betyder att risken ökar för att förbipasserande träffas, säger Gerell.

”Det är tur att vi har gammelmedierna så vi förstår hur världen fungerar”, säger Sune Flisa i en kommentar i Shimla News.

Dagens Ölandsbilder

Den en aning bedagade skönheten finns att se i Näsby.

Östersjön lider i hettan

Stackars Östersjön håller fortfarande på att återhämta sig efter värmeböljan 2018. Hettan dödar både musslor och fisk, skriver SvD i dag.

Som lök på laxen blir Östersjön inte bara varmare, utan också sötare. Salthalten beräknas gå ner från dagens sju till fem promille.

– Eftersom det regnar mer minskar salthalten. Det blir ytterligare en stressfaktor för musslor och fiskar, säger Christoph Humborg, vetenskaplig ledare vid Stockholms universitets Östersjöcentrum.

Torsk och strömming har det svårt i Östersjön. När salthalten sjunker får de det ännu svårare.

Allan von Kompost
redaktionschef

PS. Observera att kulturorganet inte avslutar denna text i stil med andra mediers vanliga ”det-ordnar-sig-nog-ändå-tröst”.

Hopplöst men hoppfullt

Spigg – snart vår enda matfisk i Östersjön?

Det är bra att Barometern hakar på kulturorganets ambition att rädda Östersjön. I dag har tidningen två artiklar om detta misshandlade hav. Den ena handlar om journalisten Folke Rydéns uppskattade filmer om problemen med vårt sjuka innanhav. Det är hemsk läsning om mänsklig dårskap.

– Nu fiskas strömmingen ut, som torsken äter, så vad ska torsken äta om den återhämtar sig? Det behövs ett totalt fiskestopp för allt storskaligt fiske, säger Rydén – bland annat.

I en annan artikel följer vi med Bödafiskaren Mikael Johansson på fisketur. Man får den kanske sämsta fångsten någonsin, några små flundror som får slängas tillbaka. Det är svårt att överleva som fiskare.

Trots beskrivningarna av Östersjöns krisläge slutar de båda artiklarna med stora förhoppningar. Jag undrar varför? Visst är det mänskligt att hoppas, men risken är att man reducerar allvaret. Om alla problem i nyhetstexter avslutas med drömmar och förhoppningar får man lätt intrycket att det helvete man beskriver trots allt inte är så negativt; ”det ordnar sig nog”.

– Jag får lov att se ljust på den (framtiden). Jag tror att det kommer att gå att leva som fiskare, säger Mikael Johansson.

Även Folke Rydén, som i sina filmer visat upp ett mörbultat hav, får avsluta i dagdrömmeri:

– Tänk om alla nio länder runt Östersjön kan samsas om att göra Östersjön till ett ”best case scenario”, att Östersjön kan bli ett paradexempel för resten av världen, att USA, Kina och andra länder kan säga ”så gjorde de för att klara miljön!” och ta efter!

Ja, kulturorganet håller med. Tänk om…

Sune Flisa
chefredaktör

Då var det 20 juli 2012

För precis nio år sedan arrangerade Degerhamns lokalhistoriker Gösta Wahlgren tillsammans med Birgitta Söderhielm, Gunnel Sjöberg och Laila Rickardsson utställningen Dalsjö i ord och bild. Jag minns att min fru och jag fascinerades av alla levnadsöden – och av besökarna som kom långt ifrån för att minnas tider som flytt.

Länkar till de fem blogginläggen om utställningen hittar du här.

Från vänster ser vi Birgitta Söderhielm, Gunnel Sjöberg, Gösta Wahlgren och Laila Rickardsson i utställningstältet med utställningen ”Dalsjö i ord och bild”.

En gästbok skapar ofta en känsla av ”tidens obarmhärtiga gång”…

Foton, målningar, brev, texter berättade för dem som ville höra på.

De fem blogginläggen om utställningen 2012 hittar du här.

Kampen hårdnar

När jag startade denna blogg var min enda ambition att den skulle vara opolitisk. Denna strävan har blivit allt svårare att stå fast vid. För många problem i Sverige förringas. För många maktmänniskor överdriver eller underskattar faror och fenomen. Medierna hjälper många gånger till att bevara obalanser genom att okritiskt bejaka populära trender. En god vän till mig skrev att ”det är kanske dags att bli revolutionär på gamla dar, bli lite som på 1960-talet igen”.

Så sant. Kulturorganet kommer därför inte längre att undvika det luddiga begreppet politik, men vi kommer i största möjliga utsträckning avstå från att bli partipolitiska. Kampen mot dumhet, det obsoleta hovet och religionernas tyranni måste föras med blanka vapen, stor envishet och muntra miner. Mer energi måste också läggas på fajten för landsbygdens framtid – den som då och då förefaller mörk, men som i det långa loppet kommer visa sin totala överlägsenhet gentemot storstädernas kapitalstyrda undergångsinfernon.

Två tydliga maktmissbruk som vi framöver ska bekämpa är ”de vidriga och odemokratiska försöken att få bort den kommunala vetorätten” och ”de nya hårdare miljökraven för småmackar på landsbygden”. Båda dessa vanskapta barn är avlade av Miljöpartiet, den minimala sekt som ödelägger människors liv och förstör landskap och framtid med gigantiska vindkraftverk – i tysthet framsläppta av ett betongparti som med handen för munnen och med rodnande kinder och svald förtret styr vraket mot det enda målet: Makten.

Bloggen kommer alltså inte bara att bli mer politisk. Då och då blir den till och med partipolitisk. Kampen mot enfald och cyklopiskt tänkande kräver det. Till viss del måste (ända)målen helga medlen.

Sune Flisa
chefredaktör
härförare

Den stora kometen

Är det något uttryck kulturorganet ogillar är det begreppet vi måste dra åt samma håll – en skymf mot människans förmåga att tänka fritt. I dag är dessutom de flesta tankar och politiska budskap invävda i mediernas trendskapanden. Få människor som tycker och tänker utanför boxen släpps in i den debatt som borde finnas men inte finns. En nyanserad debatt blir allt mer en svart-vit ickedebatt; läger ställs mot läger. På mediaspråk kallas denna utveckling polarisering. Den har på senare tid kryddats med drag av religiös fanatism. Tycker du inte som de rättrogna hamnar du i helvetet.

Här har medierna ett stort ansvar. Det duger inte att ställa två läger mot varandra för att uppnå ”medial rättvisa”. Det krävs en passion för att söka sanningen. Det finns alltid påståenden som är sannare än andra, och det är mediernas förbannade plikt att söka dem, ju sannare desto bättre.

En som tänker fritt – och står för det – är forskaren Björn Gillberg. Se hans Youtubeinlägg om klimatkrisen, där han drar paralleller mellan dagens undergångsmaffia och dikten Den stora kometen av Nils Ferlin – till religiösa undertoner.

Fyrbestigning

Vi hojar ned till fyren och spanar in Öland från dess topp.

Då var det 18 juli 2012

Jag minns bara att flocken var starar. Ser du hur många dom är? Kanske 3 543? Bra att minnas när du riktar kameran mot den ljusa himlen för att plåta fåglar eller flygplan är att öppna minst ett bländarsteg. Det är inte himlen vi vill ha exakt exponerad, utan fåglarna/flygplanen.

En avslutad vänskap

Så här har hon legat dag ut och dag in. I stort sett varje dag har jag stannat nån minut och kacklat lite med henne, mest om vädret. I dag var redet tomt.

I dag var boet tomt. Den strandskata jag talat med hela sommaren låg inte längre och ruvade. Ägget var borta! Hoppas allt gick bra. Jag såg två strandskator inom 20 meters avstånd från boet. Någonstans där emellan fanns förhoppningsvis den nykläckta ungen. Har den en chans på hundra att överleva?

Det enda ägget. I dag var det borta.

Sagor, tro, hopp och kriminella

Det finns fem världsreligioner. Dessa lär konkurrera med 4 000 mindre. Hur många gudarna är vet nog ingen. Men vi kan nog räkna dem i tusental. Även en djupt religiös människa måtte väl inse att chansen – en på 4 000 – är minimal för att just hennes religion dyrkar den enda och rätta guden.

Jag kan inte slita mig från tanken att människan – precis som hunden – behöver en fast hand. Utan den spårar hon genast ur. Så snart hon ser möjligheten till vinst slår den hundraprocentiga egoismen till. Strindberg har många gånger fört luppen över människans uselhet – även sin egen. Utan lagar och hot om straff kastar hon skiten där hon står, kör så snabbt som hon vill, tränger sig före andra, berikar sig själv. Finns ingen skattemyndighet betalar hon inte ett öre i skatt. En rik president till och med skröt om att han inte betalade skatt – han var ”smart”. Höga chefer som har tumme med styrelsen får grova löneförhöjningar, får det bättre, ständigt bättre, vad än lagar, bolagsregler och folkviljan säger. Gangstrar ser ständigt nya vinster som målet. Står nån i vägen tar man till pistolen. Banker har letts – och kommer att ledas – av kriminella. Men i dessa fall kallas de inte kriminella, de ställs inte ens inför rätta utan får lugnt och fint lämna skutan köksvägen, ofta med en saftig bunt miljoner i bakfickan. Vi ser människan bete sig som svin – över hela världen. Hon plundrar, rovfiskar, rovhugger, rovsågar, rovodlar. Just nu är det en klick makt som håller befolkningarna i Belarus, Sydafrika, Myanmar, Nordkorea, Kuba, Ryssland, Kina i schack med piska och galge.

Tanken slår mig… Så har det gått till! Människan inser förr eller senare att hon saknar styrkan att leva fri. Hon kan inte det. Då blir hon övermänniska som förintar sig själv genom att förinta andra. För att förhindra detta skapades religionerna, dessa 4 000 olika sagor med en gemensamt nämnare: Att få människan att överleva.

Jag förväntar mig inte att Svenska kyrkan instämmer, men vad gör det. Jag har 3 999 andra sagor att tro på.

Östersjöbegravning i Kyrkhamn

Svenska politiker sover gott, men EU har vaknat en sekund i tolv. Jäklar, Östersjön håller på att kola! Trålrovfisket tar allt snabbare död på all fisk. Strömmingen jagas nu inte bara långt ut till havs utan även nära land. Allt ska upp, alla arter! Ta upp och mal ner! Odlingarna i Norge måste ha foder till sina sjukliga laxar! Kycklinguppfödarna vill ha foder till sina sjukliga broilrar. Ta upp allt som rör sej! Skit i konsekvenserna. Dom får andra ta.

När strömmingen dör ut, dör andra arter med dem. Gäddan har nästan försvunnit, sälarna måste ta annan fisk än strömming. Nu tar de även plattfisk, berättar fiskare. Dominobrickorna faller, en efter en…

Kyrkhamn på Ölands södra udde var redan under medeltiden ett känt centrum för sillfiske. Här jobbade upp mot tusen fiskare samtidigt. När jag nu cyklar förbi denna plats har den blivit en symbolisk begravningsplats för Östersjön. Korset är rest, kreaturen stirrar frågande in i en framtid ingen känner…

Fototipset: Den 1,5 meter stora skillnaden

De flesta bilder tas från normalhöjd, runt 1,5 meter ovan marknivå. Jag studerar ofta fotografer under mina cykelturer och förvånas över hur få som ändrar kroppsställning inför en exponering. 99 av 100 står rakt upp och ned, vilket är synd. Vi skulle se flera intressanta bilder om fotografen åtminstone gått ned i knästående – eller ännu hellre lagt sig platt på backen.

Nedan ett exempel. Motivet är alldagligt, ett stycke alvarmark. Översta bilden har jag smällt av snett ned mot backen – stående. Fotot saknar helt mening; det har ett myller av ingångar, betraktaren lämnas ensam vid ett inferno.

Den undre bilden är tagen av samma markområde. Men där har jag gjort mig omaket att lägga mig ned bland myror, fästingar och skalbaggar. Jo, man måste offra sig ibland och resultatet är onekligen renare, bildmässigt klarare. Samma motiv, två olika världar. En dålig bild och en något bättre.

Grönhögen 25 juli 19:00