Att cykla är att fånga världen

Bilen svängde in vid mitt bord och stannade. Han hoppade snabbt ur, tände stora solskensgrinet och slog sig ned vid mitt bord.
– Hej, får jag sitta här en stund?
– Självklart, slå dej ner och relaxa, sa jag. Kaffe?
Han skakade på huvet.
– Jag avskyr att sitta ensam. Vill du ha en cigarett? frågade han.
– Tack, det var längesen jag sluta, sa jag.
– Förnuftigt, sa han.
Han kom från Aleppo, hade arbetat i Kalmar men vikarierade nu på Öland.
– Hemtjänst är väl ett tufft jobb, sa jag.
– Nej, det är enkelt – om man gillar människor.
Han tände cigaretten, drog ett djup bloss.
– Gillar man inte människor är det ett helvete, skrattade han.
Vi pratade om Syrien, om mat, om människor, om löner och pengar och det viktigaste av allt, frihet och kärlek.
– Jobbet på fastlandet är hårdare än här på Öland, sa han. Här är människorna lättare att ha och göra med. Men ingen kan uttala mitt namn här. Alla säjer Olle.
Olle från Aleppo tittade på klockan…
– Jag måste dra. Trevligt att träffa dej.
– Detsamma, sa jag. När vi ses igen ska du dricka kaffe.
Olle från Aleppo skrattade och drog iväg.

Pump vid bevattningsdammen i Gräsgård. Eller är den en våtmark?

Jag cyklade en mil, såg skylt: Fastighet till salu. Jag tvärstannade.
– Men vad fan, sa jag. Ska ni flytta?
Han skrattade.
– Bara några hundra meter. Till barndomshemmet. Cirkeln är sluten.
Vi pratade älgjakt, kommunpolitik, jordbruk, genmanipulation och våtmarker.
– Dom har precis anlagt en våtmark i Gräsgård, sa jag. Jag trodde det var en bevattningsdamm men nu såg jag skylt där Länsstyrelsen kallar skapelsen för våtmark.
– Märkligt, sa han. Det är en bevattningsdamm. Kolla igen får du se. Dom börjar snart tappa den…

En mil senare är jag vid dammen. En stor elmotor pumpar ut vatten, vattennivån är synbart lägre än för kort tid sen. Kan man då kalla dammen för våtmark? På skylt skriver Länsstyrelsen att anläggningen är just en våtmark. Men en damm som fylls och töms – kan den kallas våtmark? Frågor måste ställas!

Marcus på sin elektriska hydrofoil.

Jag cyklar vidare. På håll ser han ut att forsa fram i hamnen en halvmeter ovanför vattenytan på en svävande hand. Stilen är en aning osäker. Jag stannar, tar bilder. En man kommer mot mig…
– Det är premiär, säger han.
– Åhå, sa jag. Vad sjutton åker han på?
– Det är min son, sa han. Han åker på en leksak. En dyr sån. Kevlar och batterier och hopkok från Elon Musk, du vet. 140 papp.
– Åh, fan, sa jag. Det ser svårt ut.
– Ja, det är svårt när det blåser. Men Marcus kör bara på trean. Han kan dra på upp till femton. Då gör skapelsen 50 kilometer i timmen.
Pappa till Marcus har varit skyltmålare. Nu ska han söka nytt jobb som just skyltmålare, för att få upp den framtida pensionen. Vi pratar om dåliga och bra pensioner, potatisodling, om Elon Musk är geni eller dåre eller båda delarna, om 3D-konst, om kryptovalutan, om Twitter, om hälsa. Pappa till Marcus har köpt gård på Öland. Renovering pågår. Vi pratar vidare om whisky, om reklam och om Öland – och naturligtvis om skyltmålning. Vi byter adresser. Det känns som vi känt varandra sen slaget vid Lützen.

Under de två milen hem tänker jag på Olle från Aleppo, hemtjänst, Elon Musk, våtmarker, genmanipulation, whisky, kevlar, 3D-konst – och skyltmålning.

– Hände det nåt spännande på cykelturen? frågade hustrun vid hemkomsten.
– Det kan du ge dej på, sa jag. Jag träffade en livslevande skyltmålare!

PS.
Mina frågor till Länsstyrelsen besvarades snabbt. Man skriver att dammen inte ska ses som en våtmark. Dammägaren måtte ha fått fel skylt, skriver Länsstyrelsen. Den måste bytas ut.

Men varför byta skylt? Bättre är väl att anlita en skyltmålare.

Växter i maj

Knäppupp! Relax! Koppla av! Tänk inte på nånting. Avskärma allt världsligt. Bara se!

Väst är pest!

Ryssland är lögnens rike. Makten ljuger om allt, ofta på ett komiskt sätt – i alla sammanhang. Fastän Europa är en latrin reser den makalöst rika makten ofta dit. Många bor där till och med. Många har mängder av villor och palats i vedervärdiga Spanien, Frankrike, Italien. En berömd prorysk musiker lär ha viftat fram massor av lägenheter ur hatten med sin lilla dirigentpinne. En bostad lär vara 600 meter lång. Varför vet jag inte. Måste vara jobbigt att kuta från toa till matsal när kökschefen ropar ”Mat!”.

Maktens barn och barnbarn utbildar sig ofta vid bästa skolor i USA, den värsta väststaten i hela universum. Andra av maktens telningar bor i av makten köpta lyxlägenheter i olika västländer, i Frankrike, i Schweiz och i andra omoraliska och förljugna fiendeländer.

Man ljuger så man kräks. Ordet krig får inte nämnas trots att upp mot 50 000 ryska soldater kan ha dödats eller skadats i specialoperationen i Ukraina.
– Väst och Nato attackerar oss och vi måste försvara oss, säger makten i diktaturen. Ukraina nämns inte längre. Inte heller 24 februari. Nazister är inte längre förintelsemålet, de har ersatts av Nato och USA.

Landets diktator gillar att utländska företag lämnar Ryssland. Det rör honom inte i lillfingret, han har så han klarar sig. Han lär vara världens största tjuv, hans ihopstulna förmögenhet går inte att mäta. Medan västföretag lämnar den sjunkande skutan går det mesta åt pipan.
– Men nu tar vi över företagen, säger diktatorn, fastän han och alla andra vet att de inte kan fortsätta det väst byggt upp. Man får inga delar, man saknar kunskap och driv och eliten lämnar landet i en strid ström. Eliten drar västerut – mot kloakerna! Diktatorn frågar sig inte varför. Sovjetunionen 2.0 har börjat bygga egna bilar igen, av 1960-talsmodell. Sovjetunionen 2.0 reser sig ur askan, som den ensammaste nationen på jorden, innan den på nytt imploderar i floder av hat, blod, hämnd.

Diktaturen säger sig vara demokratisk. Man ordnar val. Folket får välja mellan A och A. I ockuperat område i Ukraina har man satt prorysk förrädare i maktposition. Han fick i senaste valet 1,37 procent av rösterna. Man anser sig demokratisk medan man hatar väst och västerländsk demokrati.

Nu sätter man sin tro till Satan 2, kärnvapenbomben av clustermodell som ska utplåna bland annat Storbritannien. – När vi trycker på knappen finns ni inte längre, säger maktens lakejer i diktaturen.

Det märkliga är att man alltid glömmer ett viktigt tillägg: ”Och inte vi heller.” (diktaturen och USA har ungefär 6 000 kärnvapen var + ett större antal i Storbritannien och Frankrike, redaktionens tillägg).

Märkligast är att denna hatiska undergångsdiktatur har sympatisörer även i Sverige.

Sune Flisa
chefredaktör

Stenbrottet

Sommar!

Alla experter tjatar om hur mycket varmare det har blivit – för att inte tala om hur mycket varmare det kommer att bli. Men när blir det så mycket varmare?

Läser att en normalsommar inleds 26 maj på södra Öland. Det påstår meteorologerna. I morgon är det alltså sommar och samma meteorologer spår att det då blir + 13 grader, kanske 14.

Allan von Kompost
redaktionschef
och kulturorganets
meteorologiskt
ansvarige

Cykeltur med delmål – och mental urladdning

Den 22 maj slog vi följe med vår chefredaktör Sune Flisa och cyklade från Seby på Ölands syndostsida mot olika anspråkslösa sevärdheter i söder. Under den rogivande turen fick Sune ett mycket milt utbrott mot… Ja, den som följer med får veta…

Min Youtubekanal hittar du här.

Adjö till blodigt och vettlöst vansinne

Diplomaten Boris Bondarev har hoppat av. Medan andra ryska diplomater hoppat av i det tysta gör Bondarev det genom ett brev. I brevet beskriver Bondarev hur han under sin diplomatiska karriär ”sett olika vändningar av vår utrikespolitik, men aldrig har skämts så mycket över mitt land som den 24 februari.”

”Det aggressiva krig som Putin har utlöst mot Ukraina, och i själva verket mot hela västvärlden, är inte bara ett brott mot det ukrainska folket, utan också kanske det allvarligaste brottet mot Rysslands folk”, skriver Bondarev.

Han säger sig inte längre se några utsikter till att Ryssland kan vara ett välmående fritt samhälle. De som har planerat kriget i Ukraina vill bara en sak – att stanna kvar vid makten för evigt, skriver han.

”De vill bo i pompösa och smaklösa palats, segla på yachter som är jämförbara med lastfartyg och kostnader som motsvarar hela den ryska flottan, och njuta av obegränsad makt och fullständig straffrihet.”

Bondarev anser att det ryska utrikesministeriet inte längre handlar om diplomati. Det handlar helt och hållet om krigshets, lögner och hat, anser han. Det tjänar ett fåtal, ”ett mycket fåtal människors intressen – och bidrar till ytterligare isolering och förnedring av mitt land.”

”Utrikesministeriet har varit mitt hem och min familj. Men jag kan helt enkelt inte längre dela detta blodiga och vettlösa vansinne.”

”Det är oklart var Boris Bondarev befinner sig eller vart han ska ta vägen”, skriver Svenska Dagbladet i dag.

Skrämmande tal: 20, 65, 292, 592

”Försvarspolitiska talespersonerna från M, SD, KD och L skriver att Sverige snabbare måste rusta upp det svenska totalförsvaret: Redan 2025 bör anslaget uppgå till 2 procent av BNP”. Det läser jag i SvD.

Det kan vara nyttigt att se på andra länders syn på behov av militär kraft i dagens bisarra värld. I samma tidning läser jag att EU vaknat upp och nu vill ha ett starkare försvar. Unionen har nämligen halkat långt efter andra länder i sina försvarssatsningar sedan 1990.

”Visserligen har ländernas sammanlagda försvarsutgifter sedan dess ökat med 20 procent”, skriver tidningen. ”_ _ _ Men det ska jämföras med 65 procents ökning i USA, 292 procent i Ryssland och 592 procent i Kina”.

Tänk vad några små siffror i rad kan berätta om världens gång…

Raka åsikter

Dagens oceaner av inlindade, dubbelbottnade, luddiga och många gånger mer eller mindre förljugna svar och åsikter sliter på mänsklighetens svaga och känsliga nerver. Därför känns ärliga åsikter som ett friskt rakvatten. Det svider till för att sekunder senare kännas behagligt och uppfriskande. En sådan upplevelse blev för mig SvD-artikeln om Kaja Kallas, premiärminister i Estland.

Kaja Kallas åsikter är som huggna i is. Hon säger att Putin är krigsförbrytare. Hon säger att kriget i Ukraina är folkmord. Och hon menar att det måste bli ett slut på västpolitikers ringande till Putin.
– Om alla ringer Putin hela tiden så kommer han inte att förstå att han är isolerad. I stället blir budskapet att han är världens centrum, eftersom alla ständigt hör av sig, säger hon i SvD.

Kaja Kallas har kulturorganets helhjärtade stöd. Svassandet för despoten i Ryssland är motbjudande. Kulturorganet menar att vi har fått se devota politiker som Olaf Scholz ringa Putin. Vi har fått se pinsamma och totalt bortkastade Moskvabesök av Charles Michel, Europeiska rådets ordförande, liksom av Karl Nehammer, Österrikes förbundskansler. Men värst av alla är i våra ögon Emmanuel Macron, Frankrikes president, som enligt Kallas ringer Putin oftare än någon annan.

Om alla förspillda telefonsamtal till Putin säger Kaja Kallas:
– Jag ser ingen poäng att tala med honom. Det har inte kommit något ur det. _ _ _ Nej, i stället har vi sett Butja, Irpin, hemskheter som skett trots alla dessa samtal.

Ingen lurar Kaja Kallas. Hon föddes i Sovjetunionen 1977. Hennes mamma blev med sin mamma och mormor deporterad till Sibirien. Först när mamma Kristi var tio år tilläts familjen återvända hem till Estland. Kaja gifte sig småningom med Siim Kallas, senare bland annat premiär- och utrikesminister i det fria Estland.

Kaja Kallas vill skicka mer hjälp till Ukraina än någon annan västpolitiker. Hon vill till och med bistå med soldater.

Men Natosoldater skulle kunna innebära ett tredje världskrig, påstår tidningen.
– Ja, och det är därför ingen skickar dit soldater så här långt. Men vi måste göra allt vi kan för att hjälpa Ukraina att vinna kriget._ _ _ Annars ser vi en paus på kanske ett år eller två, sedan kommer Ryssland att fortsätta. Det är ett hot mot hela världen.

Estland är det land i världen som i förhållande till sin storlek har bistått Ukraina med mest hjälp. Man har skickat vapen för 2,3 miljarder kronor. Det motsvarar en tredjedel av Estlands försvarsbudget.

För Kallas är inte fred det främsta målet i Ukraina.
– Det yttersta målet är att Ukraina vinner och att Ryssland tvingas dra sig tillbaka till sina gränser. _ _ _ Efter andra världskriget blev det fred, men grymheterna upphörde inte för oss. Vårt folk blev deporterade, som min mamma. Militären dödades, eliten utplånades och i stället flyttade Sovjetunionen hit ryssar.

Klarspråk kan lyckligtvis löna sig. Enligt Kaja Kallas eget presskontor har hon blivit citerad eller framträtt 11 560 gånger i internationell press mellan början av mars till början av maj. Vi på kulturorganet vill gärna läsa, höra och se henne mer.

Sune Flisa
chefredaktör

Att söka styrka i drömmar

En intressant artikel om för mig okända pusselbitar visar hur Ryssland går mot sin undergång. När ska silkessnöret drabba Putin?

Vägen – en slaktplats

Överkörd huggorm.

Under gårdagens cykeltur såg jag fyra huggormar på vägen – två levande och två överkörda. Jag räddade en blott 15 centimeter lång äsping från en säker död, där den låg i ”djupaste njutning” på den svarta varma asfalten. Mycket större möda krävdes för att få en stor kopparorm att tänka på annat än vägens upplagrade värme. Den var envis och försökte återvända ut på vägen om och omigen. Men jag var envisare.

Att tänka på vid ormflytt: Även en liten söt äsping kan vara lika giftig som en fullvuxen huggorm. Undvik därför att ta i den, fös den mot vägrenen genom att gå mot den. Den flyr då åt motsatt håll. Lyft aldrig en kopparödla/kopparorm i svansen – som då går av. Den växer visserligen ut igen men aldrig till ursprunglig längd.

Allt går igen

Nu väntar vi på att Putin avpolletteras. Som skäl anges ”dålig hälsa”. Plats för ny despot att äntra scenen.

Sune Flisa
chefredaktör

Genomskinlig buskis

Den gamle ärkesossen Göran Greider instämmer i kulturorganets kritik av sossarnas Natobuskis. Han gör det i TV4-nyhetsmorgon.

Sune Flisa
chefredaktör

Vi cyklar Sveriges tråkigaste väg

Landets tristaste vägsträcka finns på vägen mellan Södra Möckleby på Ölands västra sida och Torngård på den östra. Det lugubra vägavsnittet ligger mellan byarna Pilekulla och Solberga. Cykla det med oss och upplev hur den totala tristessen genomsyrar hela din själ.

Vill du drabbas av en ännu starkare glädjedödare hojar du samma sträcka åt andra hållet. Då får du svag uppförsmota och nästan alltid motvind. Paradiset är nära.

På min videokanal kan du se fler än 400 andra videor. Där kan du också prenumerera.

Krigsminnen

Vi deltar i ceremonin i Gräsgårds fiskehamn 22 november 2011. Då avtäcktes minnesstenen över de tio som omkom vid minsprängningsolyckan utanför Gräsgård 70 år tidigare.

Läs mer om ceremonin här.

Hur löjliga får tre politiker vara?

Under det som känns som en evighet har vi haft en statsminister och en utrikesminister och en försvarsminister som i varenda intervju, vartenda tal har poängterat att frågan om medlemskap i Nato ska avgöras när sossarna sätter ned foten nu på söndag 15 maj. Men bara 5 000 av 75 000 sossepartimedlemmar har anmält sig till gångna veckans tre stormöten. Anledningen är lätt att förstå. Varför ska vi diskutera nåt som redan är avgjort?!

Sossepartiet bjuder på en sanslös dålig teaterföreställning som ofta avslutas i medierna med statsministerpapegojans fras: ”Vi vill naturligtvis fatta ett så bra beslut som möjligt för Sverige.”

Det tackar vi för, men undrar om vi inte kan dra upp retoriken ett snäpp från den absoluta botten. Det skulle nog förvåna många om statsministern gång på gång sa att ”Vi vill naturligtvis fatta ett så dåligt beslut som möjligt för Sverige.”

Utrikesminister Ann Linde har träffat USA:s utrikesminister Antony Blinken och många andra overtherepolitiker. Statsminister Magdalena Andersson har farit som en jojo mellan Sverige, Finland, Tyskland. Och häromdagen tog hon emot Storbritanniens premiärminister Boris Johnson.

För ett halvår sen sa försvarsminister Peter Hultqvist om processen att ansöka medlemskap i Nato: – Jag kommer definitivt aldrig så länge jag är försvarsminister att medverka i en sådan process. Det kan jag garantera alla.

I en intervju i SvD 27 april frågar reportern: Varför kan du inte säga vad du tycker? (underförstått ”säga vad du tycker om Nato i dag”, red anm)

Mästersnirklaren Hultqvist svarar:
– Därför att jag ser det här seriöst, att det här är en fråga där man ska ha respekt för att det finns många olika uppfattningar och balanser. Då måste man kunna diskutera det här relativt förutsättningslöst och jag tänker inte låta mig pressas av vare sig media eller någon annan att gå händelserna i förväg. Jag tillhör en regering och det är kollektivt beslutsfattande.

Om en knapp timme offentliggörs sossarnas analys av Natofrågan. På söndag säger de ja till Nato och på måndag hålls riksdagsdebatt om en fråga som är avgjord för länge, länge, länge, länge, länge, länge, länge, länge, länge, länge, länge, länge sen.

Vårt största parti har bjudit på urusel buskis, förutsägbar, entonig, trist. Nu vill vi se lite mer demokratisk kraft och ärlighet inför valet. Ska allt och alla omfattas av demokratidödaren PK blir vi snart en enda stor samling anemiska papegojor – lagom i allt.

Att nå ut med sitt budskap

Det handlade om influencers roll i konsten att nå ut till kunderna. Ölands Turismorganisation och Mörbylånga kommun bjöd på gott kaffe och fräscha frallor. Det fanns tre eller fem byggnader att välja mellan där i Kastlösa. Jag slog följe med representant från kommunen.

– Här är det, sa han.
Jag gick in, tog en tallrik och började ladda fil och paprikabitar.

– Nä, fel! Sa representanten för kommunen.
Jag fick ställa tillbaka tallriken, lite i skymundan. Ingen såg mitt tilltag. Tror jag.
Vi gick till byggnad två.

– Här är det, sa representanten.
Vi gick in. Massor av folk.

– Nä, fel folk, sa representanten för Mörbylånga kommun.
Vi gick till byggnad tre.

– Bingo! sa han från Mörbylånga kommun.

– Äntligen, sa jag. Det är intressant det här med att nå ut med sitt budskap, att informera.
Representanten för kommunen svarade inte, han var redan i slang med gamla bekanta.
Kaffe. Frallor.

– Fika på medan vi gör i ordning det tekniska, sa näringslivschef.
Ingen människa har nånsin varit på föredrag där det tekniska har fungerat från början. Det vet jag. Jag har varit på tusen föredrag och på alla tusen har det tekniska spökat. Efter en kvart eller en halvtimme började hon influencern i sina bästa år att berätta…

– Vi hör inte! skrek folket längst bak i salen.

– Hör ni inte? frågade influencern.

– Nej, vi hör inte, sa folket.

– Oj då, sa en av arrangörerna och ropade på förstärkning. Nu kom folk rusande från alla håll, män och kvinnor i sin bästa ålder. Vissa såg bekymrade ut, andra hade varit med förr och räddat tusen föredrag från teknisk kollaps.

– Ta mera fika medan vi jobbar med att lösa problemet, sa man i sina något så när bästa år.

Gudars vad kaffe jag drack. En kopp. Två koppar. Tre koppar. Fyra…
Influencern provade mikrofon i nåt slags ställning. Ställningen skulle sättas på huvudet, som ett slags hjälm. Men icke. Den passade inte. Den satt liksom bak-å-fram. Goda råd var dyra. Vad gör vi?

– En handhållen mick, sa nån.

– Genialt, sa en annan.
Man letade och fann en handhållen mick. Men en mick går inte igång av sig själv. En mick kan vara nog så jävlig att ha att göra med. Jag vet. Jag har varit på tusen föredrag och sett tusen mikrofoner vägra fungera.

Fem koppar kaffe… Sex…

– Nu så! skrek nån och glädjen lyste. Nu funkar den!
Influencern började sitt föredrag. Det handlade om bloggar, Instagram, Youtube, TikTok, haschtagar, produktplacering, köpta följare, teveprogram som Ernst, bakningsprogram, Solsidan och andra mästerverk. Ärligt talat förstod jag inte så mycket mer än att influencern gillade att laga mat.
Applåder.

Nu kom man i sina bästa år. Mikrofonen fungerade, men han höll den så långt från munnen att jag trots förstärkning fick inrikta mig på läppavläsning. Mannen i sina bästa år pratade om kakformar. Det fanns runda kakformar, fyrkantiga kakformar, höga kakformar, ja det fanns till och med kakformar utformade som dödskallar. De hade sålt slut på sekunden efter att en minutlång film visat dem på Youtube.

– Nu ska ni få se en film om en fantastisk influencer, sa mannen i sina bästa år som sålde kakformar.
Filmen gick inte igång. Panik. Den förbannade tekniken! Nu kom folk rusande från alla håll, män och kvinnor i sin bästa ålder. Vissa såg bekymrade ut, andra hade varit med förr och räddat tusen föredrag från teknisk kollaps.

– Byt ut datorn! skrek en kommunanställd.

– Genialt, kontrade en kvinna i sin näst bästa ålder.

– Ta mera fika medan vi jobbar med att lösa problemet, sa man i sina långt ifrån bästa år.
Nu närmade jag mig smärtgränsen men även kopp nio gick ner…

– Nu så! skrek nån och glädjen lyste. Nu ska vi äntligen kunna se filmen!
Det blev dödstyst. Vi såg på storbildsskärmen… Skulle det lyckas? Alla vi som varit på tusen föredrag vet att det sällan går väl i första försöket…

– Åhhhhhhhh! skrek en man i sina bästa år. Filmen funkar.
Vi fick se en man hylla en stor bakform som han höll upp som en guldklimp. Mannen har flera miljoner och miljarder följare som vill se honom baka och visa bakformar. Och vilken bakform sen! Vilken baddare. Den rymde nog två kilo smet och mannen menade att denna form hade en ovanligt hög kvalitet. Den var dessutom så tjock att den kunde liknas vid en kyrkklocka. Mannen i sina bästa år knäppte med fingret på bakformen och förde den till sitt öra. Vi hörde en metallisk ton långsamt tona ut – som en kyrkklocka i fjärran…

Vi satt alla som förhäxade. Tänk att en bakform kan låta så – som en kyrkklocka ute på ett soligt Öland.

I bilen hem tänkte jag på det jag varit med om. Vad hette företagen som berättat om hur man når ut till sina kunder? Jag kommer inte ihåg, men så mycket minns jag att hon i sina bästa år tycker om att laga mat och att han i sina bästa år säljer bakformar.

Resten av dagen ska jag klura på hur jag ska nå ut till mina kunder, hur också jag ska få miljoner och miljarder följare och köpare på Facebook, TikTok, Instagram och Youtube – som inte vill nåt annat än att köpa mina unika produkter…

Avgå Thornberg!

Redan 19 april krävde kulturorganet rikspolischef Anders Thornbergs avgång. Vi upprepar kravet: Avgå Thornberg.

Rikspolischefen har sagt sig helt ovetande om vad som väntade i de så kallade påskkravallerna. Han avböjer intervju men påstår att man inte hade nån som helst information om riskerna. Detta är lögn. Tre analyser från polisens underrättelsetjänst varnade om farorna. Tre!

För tredje gången kräver vi: Avgå!

Sune Flisa
chefredaktör

Södra Öland 9 maj 2022

Foton tagna under cykeltur sträckan Södra Möckleby-Grönhögen-Gräsgård-Solberga-Södra Möckleby.

Våtmark

Dammen i Gräsgård är enligt skylt ingen bevattningsdamm, utan en av Länsstyrelsen anlagd våtmark.

Fiskeskam

Människan vaknar långsamt. Det tog veckor innan väst förstod att man måste skicka vapen till Ukraina – eller se den civiliserade världen gå under. Det har tagit svenska politiker decennier att förstå att den förlegade och ”automatiska” säkerhetspolitiken måste uppdateras. Det har tagit årtionden för svenska beslutsfattare att börja förstå att Östersjön inte är en modern Särimner som i evighet kommer att återuppstå trots utstuderad och systematisk misshandel. Flera inser att det industriella rovfisket måste stoppas! Det har kulturorganet krävt i många år och nu hoppar även Baltic Waters 2030 på tåget mot det totala utrotningskrig som sedan länge rasar i Östersjöns allt syrefattigare och dödare vatten.

Häromdagen skickade Baltic Waters 2030 speglar och ett åtgärdsprogram till hundra politiker och beslutsfattare. Aktionen följs nu upp i en helsidesannons i gårdagens Svenska Dagbladet där man frågar: ”Vågar dessa beslutsfattare se sig i spegeln?”

Baltic Waters 2030 skriver: ”I dag är Östersjön inte längre en källa till mat och näring för oss människor. Mer än 90 procent av av de 92 800 ton fisk som tas upp varje år blir till fiskmjöl och foder till bland annat minkfarmar. _ _ _ Varför pratar vi inte om fiskeskam? _ _ _ Det är dags för våra politiker att se sig i spegeln och ta sitt ansvar.”

Du kan själv bidra till att rädda Östersjön genom upprop på denna sajt.

PS. Kulturorganet ifrågasätter den upptagna fiskmängden 92 800 ton. Vi tror att den är mycket större. Vi ser att kvoterna för 2022 blir 491 674 ton. Hur som helst, rovfisket måste stoppas. NU!

Sune Flisa
chefredaktör

I röret…

Du kanske har lagt märke till att blogginläggen har blivit färre under senare tid. Orsaken är att jag numera satsar mer på film och på Youtube än på bloggen. Min Youtubekanal med flera hundra filmer hittar du här. Där kan du enkelt bli prenumerant.

På min Youtubekanal introduceras snart en ny form av video: stillbilder som film. En film kan visa exempelvis en dag eller en månad på Öland – eller en viss händelse eller evenemang. Vi börjar från början, från 2011.

Länk till eventuellt tidigare blogginlägg om händelsen/evenemanget finns ofta med.

Första fotofilmen handlar om invigningen av minnesmonumentet i Gräsgårds fiskehamn 22 november 2011.

Fyrfotingar

Den 4 maj 2022, cyklar vi från fyrplatsen på södra Öland till Ottenbylund där vi snirklar lite hit och dit för att slutligen sätta kurs mot Kungsgården. Hjortar se du vid 18:40 och 31:20 och nyligen betessläppta kreatur ser – och hör – du i slutet av filmen…

Tur o retur Norra ängen

Vi glider långsamt fram till Norra ängen i Albrunna lund – och tillbaka igen. Drygt fem minuter in i filmen stannar vi en stund för att njuta av fågelsången.

Allt liv älskar vatten

Om du duschar en bit av gräsmattan då och då får du ett rikare insektsliv. Fjärilar tycks ha ett sjätte sinne för att hitta vatten; de kommer nästan omedelbart. Och fåglarna dricker en hel del i dessa torrtider. Denna kaja står med öppen näbb och låter ”regnet” från vattenspridaren rinna in i torr strupe.