925:an rustas upp
alvarsamt2
– icke allvarligt om livet runt alvaret –
Författararkiv: degerhamn2
Svenskt stål biter – vid över + 13
Förr sa man att svenskt stål biter. I dag får vi ta detta påstående med ett lastfartyg salt. Utflyttningen av sittmöbler i Grönhögens hamn visar nämligen att stålet inte tål temperaturer under + 13 grader.
I dag, då det blev just + 13 grader, står nämligen sittmöblerna där igen efter den långa höst-vinter-vår-förvaringen i varmbonat lager för att möblerna inte ska bli kalla om fossingarna och därför bli förkylda.
Kulturorganets ständiga krav på sittmöbler och tron på dess turistlockande effekter besannades mitt framför vår utsände fotografs ögon: En tysk seglare anlade genast så nära sittgruppen han bara kunde, debarkerade skutan och utbrast på tyska med förståendeförsvårande dialektmix:
– Oh, was für ein wunderbarer Sitzbereich. Hier wollen wir alle unsere Tage bleiben …
Därpå slog den tyska flaggan ut i den hårda nordliga vinden och någon i kajutan tog ton… Den tyska nationalsången steg som myggsprej mot himlapällen…
Össby – Torngårdsvägen
– Vi ser så få cyklister på cykelleder och vägar, säger en av kulturorganets hojare efter en femmilatur.
– Jag har nog trampat 20 mil denna vecka och kanske mött två cyklister, säger en annan.
Vad har hänt med cykelkulturen? Varför marknadsförs inte cykellederna i dessa tider då cykling torde vara den covidsäkraste motionssport man kan tänka sig?
Nå väl, i denna film tipsar vi om en del av cykelleden ”Fyr till Grönhögen”, en bit som kan föra dig från sydöstra till sydvästra Öland. Vi har just passerat Össby på väg norrut på väg 925…
Grönhögens Båtklubb knockade två maktcentrum!
Samhällsbyggnadsnämnden i Mörbylånga kommun har kanontorskat mot den ideella föreningen Grönhögens Båtklubb. Även Nejmyndigheten har åkt på en fetsmäll i fajten mot Grönhögens Båtklubb.
Bakgrund:
Samhällsbyggnadsnämnden ville ha 4 795 Gurra av båtklubben för handläggning av miljötillsyn.
– Nä, nä, sa båtklubben och överklagade nämndens beslut till Nejmyndigheten (av reaktionära även kallad Länsstyrelsen).
Nejmyndigheten, de dumma jävlarna, avslog överklagandet.
Båtklubben överklagade då Nejmyndighetens korkade beslut till mark- och miljödomstolen. Den ger nu båtklubben rätt och upphäver både Nejmyndighetens och Samhällsbyggnadsnämndens extremt IQ-befriade beslut.
En knockoutseger som nu firas hela sommaren i Grönhögen.
Text:
Ingvar Charm-Knubbendorph
MMA-vrak
Sune Flisa på benen igen
I morse 05:13 flög Sune Flisa upp ur sängen på lasarettet i Shimla, berättar Shimla News i krigsrubriker på sin förstasida.
– Här vilar inga ledsamheter, skrek Sune och snörde på sig boxningsskorna. Sen blev det fem ronder sparring i lasarettets nybyggda rehabiliteringsavdelnings ring, fem minuter päronboll och fem på slagsäcken. Päronbollen lossnade och knockade en vaktmästare, slagsäcken for ut genom ett fönster och krossade en ny taxibil nere på gatan och ringen blev bara till kaffeved då gode Sune slog ut tredje sparringpartnern Lien Ho MoTjoho, tungviktsmästare i Shimla 2020. Sammanlagt orsakade gode Sunes uppvaknande från de halvdöda skador för drygt 29 000 dollar, något han skrev upp på svenska konsulatet.
Överläkare Kim Dong Siam hade bara att lyda. Sune friskförklarades och skrevs genast ut. Nu sitter han på en kärra mot Sverige, mot redaktionen, mot framtiden…
Allan von Kompost
redaktionschef
Lokstallet i Näsby
Breaking news: Sune Flisa vårdas för hjärtinfarkt
Vår högt älskade chefredaktör Sune Flisa vårdas på stadslasarettet i Shimla efter att ha öppnat ett paket från vår redaktion. Innehållet: Ölandsbladet från i lördags med en helsida om Kim Ahlqvist, Nybropadlaren som hoppade i livbåten från pseudonyhetsfartyget 24Sverige som kort därefter gick på en mina och sjönk som ett blylod i Kalmarsund till brakförlusten 13 miljoner.
Kim gick iland och blev i stället kommunikatör på Mörbylånga kommun. Han har sagt upp sig och lämnar det nya sjunkande skeppet 1 juli. Fram till dess jobbar han på som chefskommunikatör med att bygga padelbanor och betygsätta sina kommunpolitiker och spelkompisar – i Ölandsbladet! Inte oväntat betygsätts forne 24Sverigekollegan Peter Marklund, i dag näringslivschef på samma kommun, som ”vass” – i padel.
Innan Sune Flisa segnade ned hann han säga:
– Nu måste dessa förbannade kompisartiklar bemötas med atomvapen!
Så stöp Sune. Hjärtat orkade inte längre. Enligt senaste bulletinen är läget ”allvarligt men under rådande omständigheter stabilt”.
Texten uppgraderas kontinuerligt…
Allan von Kompost
redaktionschef
Kim – gammelpressens omslagspojke
I går skrev Barran åter om Kim Ahlqvist, chefskommunikatören på Mörbylånga kommun som tidigare berättat för en andäktigt lyssnande värld att han såg större uppgifter i livet än att häcka på Mörbylånga kommun – något undertecknad i och för sig kan förstå. Ingen hund vill ständigt gå kopplad.
I artikeln får Kim gott om utrymme att åter lägga ut texten om läget i den skandalomsusade kommunen. Han berättar att han före jul ”öppet gick ut på sociala kanaler med att han sökte nytt jobb.” Men han sa inte upp sig, mitt tillägg. Han fick alltså söka nytt knog i gratisutrymme på gammelpressens nyhetsplats. Hur många gånger ska vi få höra Kims hela lidandes historia? Snyftet handlar om kommunen där politikerna var så elaka, så dumma att han i samarbete med sex andra kommunslavar skrev under ett mastigt fy-fy-mejl från dåvarande skolchefen till bland andra de moderata politikerna (politikerna i Mörbylånga kommun har som ni vet inget att säga till om). I mejlet framstod skolchefens chef Ann Willsund som kommunens enda räddande kraft. Skolchefen fick tack vare detta devota mejl jobbet som vice kommundirektör. Men bråket i huset tilltog i styrka och snart tvingades utredare, läkare och psykologer in i ringen. Blodet skvalade, kombattanterna raglade än hit, än dit efter högerkrokar, fintar och pungsparkar. Det gick helt enkelt inte att kröna skolchefen till vicekommundirektörsjobbet, det amoraliska utrymmet var märkligt nog för tillfället för litet. Han fick i stället posten Intern chef – vari ingår att vandra bredvid den riktiga kommundirektören och säga ja och amen till allt hon säger. Men ingen hund vill ständigt gå kopplad. Därför stacks den Interna chefen även till några små bisysslor att pyssla med då klaustrofobin lägger sin våta snara om internchefshalsen. Även kommunala diktatorer kan stundom uppvisa mänskliga drag. Matchen slutade i teknisk dubbelknockout, utan vinnare, men med en på förhand given förlorare: Kommuninvånarna – som nu tvingas hosta upp 150 000 skattekronor för en riktigt dålig match.
Tillbaka till artikeln i gårdagens Barran. Den handlar bland annat om alla dessa kommunikatörer som håvats in från pseudojournalistiska plattformen 24Sverige, konkad och för evigt glömd, saknad av ingen med krav på god journalistik. Noteras bör att även näringslivschefen drogs upp från detta journalistiska vrak. I sin ansökan till jobbet skrev han: ”2014 startade vi även upp 24Sverige med 15 lokala nyhetssajter i södra och mellersta Sverige. Min roll även där har varit att bygga upp försäljningen.” Kneget gick alltså ut på att kränga, nativeannonser exempelvis, alltså annonser förklädda till nyhetstexter som Mörbylånga kommun köpte in för 60 000 spänn. Läs mer om dessa vidriga journalistiska falsarier här.
Enligt Barran ”byts större delen av styrkan ut. Tre kommunikatörer, inklusive Kim Ahlqvist, slutar på kort tid. De två övriga ska ersättas av en kommunikatör och en kommunikationsstrateg_ _ _. Men någon ny kommunikationschef blir det inte, enligt kommundirektör Ann Willsund. Kommunikatörerna hamnar i stället under annan chef, vilken är inte förhandlat ännu.”
Hänger ni med? Förstår ni nu att denna kommun har framtiden bakom sig. Och det där om vem som blir chef över alla kommunikatörer och kommunikationsstrateger är klart som korvspad. Hon heter Ann Willsund. Lita på Sune. Jag fick rätt om vice kommundirektörsjobbet och får snart rätt igen.
Ser till min förtvivlan att många söker de kommunala jobben. Barran skriver: ”47 personer har sökt tjänsten som kommunikatör och 19 ansökningar kom in till jobbet som kommunikationsstrateg.”
Jag får revidera mitt påstående och säga att ”många hundar vill ständigt gå kopplade”.
Vi har tvingats se en riktig skitmatch. Nu ser vi fram mot nästa!
chefredaktör
Oj, vad det nappar
Något märkligt pågår i den lokala gammelpressen – och i Mörbylånga kommun. En kommunikatör på kommunen slutar till sommaren sin anställning efter att i gammelmedia ha fått berätta att han är mogen att ta sig an andra och större uppgifter. Hur ofta får en yngling på en blygsam chefspost i nån liten bonnkommun sväva ut i pompösa framtidsdrömmar i gammelmedier? Ölandsbladets Peter Boström skrev i går en devot ledare där kommunikatören strösslas med superlativer och slutstämplas som ”listig”. Under tiden startar kommunikatören bolag och bygger padelbanor. Inget fel i det, men kan han då samtidigt sköta sitt jobb på kommunen?
En fiaskobetonad och senare konkad journalistisk tummelplats för amatörer, 24Sverige, utgjorde för några år sen basen för kommunens fiske efter både kommunikatörer och näringslivschef. Man kan undra varför. Kommunikatören håvades in från denna låtsasjournalistiska plattform och kröntes med prefixet chef. Även näringslivschefen hade starka kopplingar till detta journalistiska skämt, 24Sverige. Senare fiskade kommunikatören själv där – och fick napp! Tidigare kollegor till kommunikatören håvades in till den lilla bonnkommunen, styrd av tjänstemän, icke politiker.
Kulturorganet ser allt större skäl till att granska rekryteringsutvecklingen inom kommunen. Är de kärleksfulla – helt öppna – relationerna mellan lokala småpåvar och gammelpressen på väg att utvecklas till ett förödande kamaraderi? Såna tendenser ligger tyvärr inbyggda i människans dna. Kliar du mig så kliar jag dig.
Sune Flisa
chefredaktör
Djärv gissning: ”Huse” blir ”dubbelhuse”
Den parkeringsplats nära vägen till Cementas kalkstensbrott vi tidigare berättat om får snart en ny byggnad, en åsikt vi bygger på ett underlag av dagens foton. Av byggmateriel och allehanda tillbehör att döma utesluter vi teorier om kärnkraftverk, parkeringshus eller nytt kommunhus, utan dristar oss i stället till att slå till med den djärvaste av gissningar: En toalett – till och med en gammaldags torrtoa med två latriner. Kulturorganet tycker idén är skitbra.
Hundratals träd dödas i Ottenbylund
P
Mejlen strömmar in
Kronprinsessparet har mejlat Borgholms kommun! Man vill prata pandemi.
– Vad kul! säger Ilko Corkovic i gammelmediet Barometern.
Barometern vill kanske även skriva om mejl som inkommit till kulturorganet? Håll till godo:
- ”Hur i helvete kan ni skriva om en gammal cykelled?” undrar Sven Trolinger, Sunnanå.
- ”Hot kvina söker sexpaner i Smaaland. Tallar bre svensko”, mejlar Ratinka.
- ”Var är jag?” frågar Ingvar Charm-Knubbendorph, på uppdrag vid fyren på södra Öland.
- ”Köp fem kastrullunderlag från Albanien och tjäna 200 kronor”, lockar Köksfint AB.
- ”Astrid Lumumba, Ghana, har avlidit. Du ärver hennes 298 000 000 dollar. Vänligen svara snabbt”. Avsändare: info@rivoopytr87gt.se
- ”Nu har kronprinsessparet mejlat Ilko igen. Man vill prata pandemi. – Vad kul! säger i Ilko Corkovic” i nyhetsbrev från Göta Petter Media.
Sune Flisa
chefredaktör
Vattenverket nomineras till kulturorganets stora Dumpris 2021
Vi lever i en upp-och-nedvänd värld. Det som förr var dåligt är bra i dag. Ett exempel är Mörbylånga kommuns nya dysfunktionella vattenverk. Enligt Barometern har eländet ”vunnit flera priser för en unik kombination att producera dricksvatten både från bräckt Östersjövatten och från renat processvatten från kycklingslakteriet” – och detta trots att det inte fungerar! I logikens namn lär det inte dröja länge förrän Mörbylånga kommun själv delar ut priser och diplom till dem som misslyckats med – exempelvis – vattenverket och den imploderade cykelleden Fyr till Grönhögen?
Det hjälpte inte att verket invigdes av en liten leende prinsessa med prins från Luxenburg, bevakade av devota gammelmedier utan stake. I två år har man byggt till skitsumman av 150 000 000 skattekronor. Men verket funkar inte – lyckligtvis!
Som minnesgoda läsare vet har kulturorganet varit motståndare till verket ända från början. Att förvandla processvatten från Guldfågeln till dricksvatten borde varna den som tänker. Vem som helst med erfarenhet av Murphys lag inser att hela klabbet är dömt att gå åt skogen. Mycket plötsligt kommer vi att bli dödssjuka då ett litet filter ånyo pajar, då nån liten ledning brister och kycklingblod och inälvsmask av misstag rinner in i nåt rör det inte ska rinna in i, något som i dessa pandemitider borde skrivas i eldskrift på alla politikers pannor.
Nu pyntar kommunen med ytterligare en halv miljon skattekronor till det ickefungerande verket för att vi äntligen ska kunna dricka porlande processvatten från Guldfågeln. Skål!
Våra övriga inlägg om det havererade – men många gånger prisbelönta! – vattenverket läser du här.
som numera aldrig dricker
kommunens kranvatten
Södra Ölands tråkigaste vägar
De tvärgående vägarna på södra Öland är inte roliga, vare sig man bilar eller cyklar. De är raka och nästan helt händelselösa och kantade av stereotyp om än märklig natur. Att cykla mellan Alby och Södra Bårby i hård motvind är en upplevelse som kan kasta mörka skuggor över livet i många år. Ännu mörkare avtryck i den själsliga sfären kan en motvindstur på hojen mellan Torngård och Södra Möckleby sätta. Där förstärks golgatacyklingen av en hemsk vägbeläggning plus svag uppförsbacke.
Men, där har vi delar av tjusningen med både Öland och cykling. Båda stärker ditt psyke. Vindarnas tjut kräver en förlåtande inställning. Cyklingen tränar dig i konsten att stå ut – hur jävligt det än är. Det är inte konstigt att just elitcyklister är de mest dopade av alla idrottsmän. De ska stå ut i massor av mil, i mängder av timmar.
Att cykla i motvind tvärs över Öland kan jämföras med Tour de France. Skillnaden är bara att touren är 400 gånger längre.
Sug på den, du – medan du hojar över ön och tycker synd om dig själv!
Solen går ned över fisktomma vatten
Våra hav dör. På debattsidan i dagens Barometern kräver fyra lokala moderater att vi stoppar supertrålarna. Skribenterna syftar på de ”flytande fiskdammsugare” som ligger runt våra kuster åtta månader om året och tar upp allt levande som hamnar i trålen. Denna fiskmassa, främst sill, processas i Danmark och används som foder vid laxuppfödning i Norge.
Här lämnar jag debattartikeln, som jag menar är befogad men alldeles för snäll. Läget är mycket värre än den bild kvartetten målar upp. Jag seglade runt norska laxodlingar redan på 1980-talet och slogs av stanken. Senare läste jag om hur de förpestar vattnet, bottnarna – och laxarna! I dag finns hur många berättelser som helst om detta storindustriella elände. Vid samtal med ansvarig på Havs- och vattenmyndigheten får jag svaret att ”läget är för jäkligt men vi kan inget göra, EU bestämmer allt”. Lokala fiskare berättar att tjugo sillgarn bara för några decennier sen kunde fylla hela fartyget med firre. I dag ryms fångsten från samma nät i en ICA-kasse.
Orsak och verkan tar sig i dag de märkligaste uttryck. Jag minns hur jag som tjuvfiskande tonåring jagades av skogvaktare och tillsyningsmän i Stockholms skärgård (de hann aldrig ifatt mig). Det ouppklarade brottet var oftast ”en gädda och några abborrar lagom stora för stekpannan”. I dag skyller man ofta fisktomma vatten på sportfiskare medan de flytande fiskdammsugarna tar upp tusentals och åter tusentals ton fisk nära våra kuster, åtta månader om året, år efter år efter år. Det är makabert. Regeringen sover gott och djupt under EU-förhandlingarna om fiskekvoterna.
Läget är förfärligt. Haven dammsugs framför våra ögon. Äcklig och sjuk norsk lax föds upp med – sista? – fisken från våra vatten, processad i Danmark. Köp en vildfångad lax från Stilla havet och jämför smaken med den Norgeodlade. Det är som att jämföra årgångsvin med avslagen pilsner.
I röret…
- Vi kollar in ett för redaktionen tidigare okänt lokstall på södra Öland
- Jag berättar lite mer om min nya skapelse för effektiv marknadsföring, Ölandskanalen. Ännu lite senare visar jag den allra första filmiska företagspresentationen i Ölandskanalen
- Vi får en aning om hur känns det att cykla på Ölands tråkigaste vägar
- Årets hittills bästa läsning recenseras, Allt jag fått lära mig av Tara Westover – en självbiografi om en ung kvinnas heroiska kamp för att frigöra sig från sin destruktivt religiösa familj
- Senare recenserar vi även Salman Rushdies Ursinne och Robert Åsbackas Orgelbyggaren
- Givetvis följer vi imploderingen av cykelleden Fyr till Grönhögen, liksom hela-havet-stormar-happeningen i Mörbylånga kommunhus. Blir det nya rockader, nya finurliga trolleritrick? Hur går det för Lill-Ann och Stor-Ann i deras sammansvetsade kamp om den oinskränkta makten?
- + annat smått och gott som antingen bara råkar dyka upp eller som våra reportrar aktivt söker upp i den öländska myllan, den öländska glesbygdvardagslunken…
Jättelik plaskdamm
Dagens Ölandsbild
Vertikala nyheter
Våra utsända reportrar har observerat banderoller hängande från kyrktornen i Ventlinge och Gräsgård. Att läsa av dem i den hårda vinden har inte varit enkelt men med hjälp av språkligt pusslande kom vi fram till texten Kristus är uppstånden.
Kulturorganet kan dock inte instämma i detta påstående. Trots stort sökpådrag och täta telefonsamtal med polismyndighet och räddningstjänst har ingen sett honom. Vi betraktar alltså nyheten – åtminstone tills vidare – som fake news.
Ingvar Charm-Knubbendorph
livsstilsreporter,
tidigare MMA-vrak.
070-147 31 94
En titt i kristallkulan
Enligt Barometern pågår en rekrytering av Lill-Ann i Mörbylånga kommun, trots att det redan finns en Lill-Ann. Hen jobbar som Lill-Ann tillsammans med Stor-Ann Willsund.
Vad händer då med nedlagd energi och strösslade pengar den dag rekryteringen avslutas och man inte har funnit nån Lill-Ann – eftersom hen redan finns? För man vill väl inte ha två Lill-Annor?
Kan man DÅ säga att NU är Lill-Ann äntligen Lill-Ann på riktigt och hela rekryteringsprocessen var en extremt lyckad undanmanöver som lurade skjortan av både gammelmedierna och väljarna?
På den den viktigaste frågan finns ännu så länge inget svar: Vem styr egentligen Mörbylånga kommun? Är det politikerna eller Stor-Ann? Går vi mot en framtid då politikerna öppet erkänner att tjänstemännen helt har tagit över, att politikern blir som kungen, en klärobskyr relikt med framtiden bakom sig?
Allan von Kompost
redaktionschef
Kåseri: Facebook väcker minnen om Pearl Harbor
Nyfiken som jag är råkade jag kolla in några Facebookkonversationer. De var allt annat än stimulerande. De flesta inlägg, texter och kommentarer verkar handla om vad man äter, vilka kläder man köpt och så pyntar man med söta bilder av hundar och kattor – och så selfier i parti och minut.
Om jag förstått saken rätt ska ett Facebookinlägg grundas med ett halvtaskigt foto. Texten ska vara extremt lättförståelig och bör handla om vad man gör just nu – hur ointressant det än är. Ett typiskt exempel jag sett:
”Nu har jag ätit. Nu ska jag gå ut med hunden.”
Detta radikala diskbänkssocialreportageinlägg får mig att minnas en episod med min far. För en tidning intervjuade han befälhavaren för anfallet mot Pearl Harbor, 7 december 1941. Han hette Fuchida. Denne Fuchida berättade för min far om två andra höga militärer med avgörande roller i anfallet. Deras namn orsakade min far huvudbry. Hur skulle han skriva ut dem?
Jag minns inte hur dessa japanska namn stavades, men det spelar ingen roll. Utskrivna, speciellt efter varandra, blev de helt omöjliga i en svensk tidning.
Minns Facebookinlägget:
”Nu har jag ätit. Nu ska jag gå ut med hunden.”
När jag läser de två meningarna minns jag vad de två militärerna hette:
Inochäta och Utochskita.
Tyvärr har jag glömt hur min far löste problemet.
Ölandsleden – snart ett minne blott
Som vi tidigare berättat har EU bestämt att riva upp Ölandsleden på grund av att den inte blir färdig inom stipulerade tio år. Den upptagna asfalten ska regenereras för att EU ska få tillbaka de 20 miljoner kronor man satsat i det imploderade projektet.
Och nu går det undan i svängarna. Kulturorganet besökte i dag norra Öland där uppsågningen av leden redan är igång. Asfalten sågas, bärgas, lastas på truckar och bilar med specialflak för vidare transport till lagret i Mörbylånga, där det skissade charge and four off-verket blir klart i slutet av maj.
Intern chef – ny post inom Mörbylånga kommun
Det synes snurra en påskröra av sällan skådat mått i Mörbylånga kommun. Det är inte lätt att hänga med i svängarna. Vi fick tidigare intrycket att ”Mejlaren”, alltså skolchefen David Idermark, redan var utsedd till ”Lill-Ann”, alltså vice kommundirektör under kommundirektör Ann Willsund.
Men nu skriver Barran om andra bud. Mitt i det hela-havet-stormar-kaos som utvecklats efter läckor till medier och misstankar om härskarteknik inom kommunledningen utses en ställföreträdande skolchef. Hon heter Mirja Westerlund. ”Mejlaren” lämnar skolchefsjobbet och blir bara ställföreträdande ”Lill-Ann” under resten av året.
Men man maskar utnämningen genom att ge honom titeln intern chef. Det är en nyinrättad tillfällig post på kommunkontoret med ansvar för central administration, HR, ekonomi och att införa ny värdegrund och ny styrmodell – tillsammans med kommundirektören. Han, den interna chefen, blir alltså ”Lill-Ann” – i praktiken. Har ni sett eller hört på maken så det kan gå!
Nu blir det ännu svårare. Medan ”Mejlaren”/interna chefen knegar på som ”Lill-Ann” året ut pågår rekryteringen av en ”Lill-Ann”. Den rekrytering som vid slutet av förra året avbröts har alltså dragits igång på nytt. Då den avbröts återstod tre kandidater till den åtråvärda posten att få slava under kommundirektör Ann Willsund. Undrar ni som vi vilka de tre var – och kanske är? Undrar ni också om nån annan än ”Mejlaren” kan bli ”Lill-Ann”, då han redan nu, i praktiken, jobbar som ”Lill-Ann”/Intern chef?
Läget är alltså komplicerat. ”Mejlaren” är alltså inte riktigt ”Lill-Ann” – ännu! Men han blir säkert – som kulturorganet sen lång tid tillbaka har skådat i redaktionens kristallklara spåkula. Troligen pyser kommunen ut denna internchefsdimridå efter kulturorganets starka kritik av hela rekryteringsprocessen, en process som blev än intressantare efter ”Mejlarens” mejl den 30 november förra året till de politiska topparna inom kommunen, bland andra Kent Ingvarsson (M). Läs och lyssna på honom i ett inlägg från 2 december 2020.
Hela häxprocessen kan du få en liten aning om, kanske, genom att klicka här.
Glad påskröra önskar kulturorganet alla läsare.
Sune Flisa
chefredaktör
Vårtecken nummer ett
