Ack, den som ändå vore en potatisplanta denna dag!
Annonser
alvarsamt2
– icke allvarligt om livet runt alvaret –
Författararkiv: degerhamn2
friluftsmåleri
Nu dyker de upp allt oftare, friluftsmålarna. Kia Wiklundh går en veckas målarkurs på Ölands folkhögskola. Här målar hon akvarell på cykelleden ovanför badstranden vid Södra bruket.
Kenneth Lidström
Några dagar till kan du se Kenneth Lidströms kraftfulla målningar i det lilla blå huset nere vid Fyrplatsen. Det kallas i detta sammanhang för Gamla fågelmuseet.
vallmofrossa
Vallmo mot väderkvarnsvinge. Kan det bli mera ”Öland”?
Vallmo mot solglittervatten ger fina fotografiska kontraster.
Mot Kalmarsund vid Albrunna.
Rött, grönt, mörkblått, ljusblått – en ”Ölandsflagga”.
En mager jordplätt rymmer de vackraste vilda växterna.
De fladdrar som tunnaste siden i den hårda vinden. Att de håller är en gåta.
Så här tycker jag vallmoskogarna är som vackrast, ”utspädda” med en del andra vilda blomster, alla sådda på måfå i frisk vind av fru Slump…
kommande rubriker
Några av rubrikerna på kommande blogginlägg:
Sommarens viktigaste fototips
Vallmofrossa
Dö eller gå bort
Det underbara motljuset
Krypandet för makt och kung
+ och –
Knagglig asfaltväg?
Inhägnade växter
Svanparad
Omöjlig bosättning
Slutet
Ett jävla solsken
I Vilhelm Mobergs fotspår
Kåseri: De rika – och de fattiga
biobränslen löser inte klimatkrisen
”Biobränslen släpper ut lika mycket koldioxid som fossila bränslen, när de används exempelvis i en bilmotor_ _ _ Ändå räknas biobränslen som utsläppsfria_ _ _.”
Dessa chockerande påståenden står att läsa i insändare av Matts Hjertqvist i dagens Östra Småland. Matts företräder Klimatsvaret.
Är det som Matts skriver sant och riktigt måste många av politikernas viktigaste klimaträddningsvisioner omedelbart skrotas.
Eller vad säger du/någon?
Lösningen
De vita prickarna i föregående blogginlägg var varken snöbollsmaneter eller vitlingar, utan flytande golfbollar i sjön på banan i Grönhögen.
vad ser vi?
Invasiva snöbollsmaneter fångade i illegala flytgarn utanför Gräsgårds hamn? Eller vitling i spöknät beslagtaget av Sjöräddningen utanför Hulterstad? Svar kommer…
information för badvett
Mörbylånga kommun har äntligen fått upp nödvändig information på grinden vid väg 136, alltså vid stigen till badsjön vid kalkbrottet i Grönhögen.
Infarten vid Eketorpsvägen är blockerad med en stor sten. Se tidigare inlägg här. Här är parkering förbjuden. Men vissa står där ändå, sannolikt beroende på att man inte berättar var ”hänvisad parkeringsplats” finns…
Kommunens informationssnickare excellerar i historisk berättarglädje på en av skyltarna vid badet.
grönhögen – albrunna 1-0
Badbryggan i Grönhögen är nu sjösatt. Den självmedvetna truten är anställd som badvakt.
Om man vecklar ut det här komplicerade träröset och lägger det vinkelrätt ut från stranden blir det en badbrygga – i Albrunna. När hamnar den i sitt rätta element?
Konsten att konversera
Jag satt mitt i Europa. Till vänster Danmark och Borås. Till höger Tyskland och Nederländerna. Rakt fram Polen. Vi 13 åt lunch vid Långe Jan.
– Jag älskar dej, sa danskan till dansken. Hon var från Esbjerg, han från Köpenhamn, gissade jag. Hon hade tatueringar i hela ansiktet och nosringar – i ögonbrynen!
– Jag älskar dej, svarade dansken. Han hade en blå Ferrari i pannan och underarmarna såg ut att ha kommit i vägen för ett exploderande bläckhorn.
– Jag älskar dej, upprepade han.
Helmuth från Bremen till höger såg ut att aldrig nånsin ha skrattat. Han såg ut som salt. Hans Elfride liknade peppar. De sa inte ett ord till varandra under hela måltiden. Helmuth stirrade på mig ibland med kisande ögon och stramt neddragna mungipor. Elfride tittade han aldrig på.
Borås och hans Boråsa satt till vänster om mig. Hon vägde 140, han 60. Hon i blommig klänning som visade merparten av den enorma barmen. Hennes gäddhäng var tatuerade med hästhuvuden. När hängena gungade såg hästarna ut att galoppera. Han satt klädd i grova Algotskläder och sippade på en liten kopp kaffe. Boråsa la in glass i stora lass.
– Jag anser… sa Borås.
– Tyst nu. Vi vet vad du anser, sa Boråsa.
Holländarna till höger, mamma, pappa, unge på fem.
– Det var hemskt vad det blåser, sa hon.
– Ja, det blåser ta mej tusan mer här än hemma, sa han.
– Jag vill ha en annan glass. Den här var inge go, sa ungen.
De tre polskorna var vackra, naturliga. Ingen tog skydd bakom smartphone, inga tatueringar, bara naken fräsch kvinnohud.
– Dom ser inte så glada ut, svenskarna, sa Jystyna.
– Dom har det inte så lätt nu för tiden, sa Jagoda tankfullt.
– Se bara hur kronan slagit i botten. Vi är ju rika här, sa Ilona och skrattade – på polska.
– Jag anser…, sa Borås.
– Tyst nu. Vi vet vad du anser, sa Boråsa och matade in en ny slev glass.
Hästarna galopperade.
Helmuth tittade surt på mig. Elfride tittade med peppar i blicken på Helmuth. Jystyna blickade ut mot havet.
– Tänk att det alltid ska blåsa så, sa fru Holland.
– Ja, så är det, sa herr Holland. Vad skulle vi här och göra, egentligen? Vi hade haft det bättre hemma.
– Du ska då alltid gnälla, sa fru Holland.
En Gripen väsnades och ritade streck i skyn. Den blänkte till i solskenet tvåtusen meter upp i det blå.
– När jag bodde här för tio år sen var Sverige ett annat land, sa Jystyna.
– Hur då? frågade Jagoda.
– Dom var gladare då svenskarna, sa Jystyna.
Ilona sa ingenting. Hon satt tyst och var mycket vacker. Hon log åt Jystyna och blev ännu vackrare.
– Jag älskar dej, sa dansken.
– Jag älskar dej, sa danskan.
Så satt dom tysta och höll varandra i handen.
Ingen sa nåt på en hel minut.
Så brast Helmuth ut i ett rungande gapskratt. Elfride hade spillt ut kaffet i knät.
– Vicken typ, sa holländaren.
– Jag anser…, sa Borås.
– Tyst nu. Vi vet vad du anser, sa Boråsa.
– Jag älskar dej, sa danskan igen.
– Jag älskar dej, svarade dansken – igen.
Så reste de sig och gick.
Jystyna satt tyst och tittade frågande på tysken. Hon var verkligen mycket vacker. Till och med vackrare än Ilona.
– Ibland längtar jag hem, sa hon mest för sig själv.
Jagdoda och Ilona nickade.
Solen gick i moln. Jystyna svepte en sjal omkring sig. De tre vackra polskorna satt tysta och tittade ut över havet, mot söder.
– Nummer etthundratretton! ropade servitrisen med den stekta strömmingen på fat.
kåserieserien från fyrplatsen fortsätter…
Turisterna väller in mot södra Öland. Parkeringen vid fyrplatsen är ofta nästintill full. Var tredje bil är från utlandet. Många lunchar nere vid Långe Jan, så även kulturorganets utsände. Han skriver under sommaren en serie kåserier om möten, upplevelser och iakttagelser på krogen vid fyren. Du kanske redan har läst det första, som du hittar här.
I morgon kan du alltså läsa nästa kåseri om just en sådan lunch. Rubriken är: ”Konsten att konversera”. Till det krävs ofta både erfarenhet och social förmåga. Utan dessa egenskaper riskerar samtalen att inte bli så spirituella och intressanta som man önskar… I morgondagens kåseri träffar du den hemske Helmuth och den lille mannen ”Borås” med sin stora fru. Du möter också den bländande vackra Jystyna och hennes nästan lika vackra polska väninnor…
fåglarna anfaller
Går du ut mot den lilla ön i södra sidan av sjön vid golfbanan i Grönhögen möts du av hundratals aggressiva tärnor som försvarar sina ungar. Trutar kan bli så närgångna att de hackar dig i huvudet, men så modiga är inte dessa mindre flygfän.
idealistisk miljövård
Häromdagen blev jag glatt förvånad. En gul kratta stod och vilade sig mot en skylt utmed Bergstigen nedanför Albrunna. Nu ska jag inte falla för frestelsen att förklara det som bilder redan visar med sån självklarhet. Bättre är att visa bilderna och fimpa snacket – här!
Men jag måste få tillägga: Jag älskar entusiaster som gör fina jobb utan den minsta tanke på lön eller annan belöning.
lång paus
Kors i taket. Jag fick lyckligtvis fel. Det blir ny rättslig koll av Preems planerade raffinaderiutbyggnad i Lysekil. Utbyggnaden stoppas tillfälligt. Det är Mark- och miljööverdomstolen som ger fallet prövningstillstånd. Men det dröjer till nästa år innan målet prövas på nytt.
Under tiden växer förhoppningsvis kritiken mot utbyggnaden ytterligare.
Staffan Lagerström
ledarskribent
Vitt är svart – och vice versa
Allt du en gång lärde dig är fel. Din lärare visade dig vad som var vitt, vad som var svart. Hen lärde dig också att tala sanning, att inte ljuga. I dag är allt detta historia. Vitt är egentligen svart. Kolsvart är kritvitt. Och det är fint – och karriärgynnande – att ljuga, gärna som en häst.
Du ser det framför dig: Alice Bah Kuhnke glädjedansar i teve under EU-valvakan. Euforin har inga gränser. Partiet har förlorat hälften av sina mandat i EU. Miljöpartiet strålar av lycka över regeringssamarbetet med sossarna. Miljöarbetet har blivit en enda stor framgångssaga: Utsläppen av farliga växthusgaser har äntligen ökat.
Regeringens vänsterhand kräver att folk ska flyga mindre. Samma regerings högerhand ger Arlanda 44 miljarder för att bygga ut och öka antalet passagerare från 26 till 40 miljoner per år. Alla måste flyga mindre. Åk tåg. Hoja elcykel!
Förra året lovade regeringen en sänkning av elnätsavgifterna med 60 miljarder kronor. Nu säger Kammarrätten att elbolagen kan strunta i detta – och i stället öka nätavgifterna – med mer än vad dom själva en gång begärde. Prisökningen blir enorm och ska täcka gjorda och kommande investeringar, säger bolagen. Men inga såna har gjorts, säger Energimarknadsinspektionen. En svensk regerings löften är ingenting värda. Ingenting.
Regeringen säger gång på gång, överallt och med en papegojas reprisiver att alla utsläpp måste minska rejält. Nu! Omedelbart! Men 9 november i fjol fick Preem klart för utbyggnad av sitt raffinaderi i Lysekil. Detta ökar deras utsläpp av växthusgaser från 1,7 miljoner ton till 3,4 ton per år – en gigantisk ökning. Utsläppen måste minimeras för ett fortsatt liv på jorden!
I morgon måndag meddelar Mark- och miljööverdomstolen om den tar upp Preemfallet till prövning. Jag håller en tjuga på beslutet ”Bygg ut! Svensk lag tillåter inte ett nej”.
Genom en sån manöver blir Sveriges regering åter ansvarsbefriad och skulden – den tunga! – kan skyfflas över på nån annan – kanske på EU. Om detta är rätt och logiskt skulle ta evigheter att avgöra för en hel hord journalister.
Snart kallnar fallet och nästa ansvariga minister kan med emfas hävda att utsläppen måste minska. Och det rejält! Flyg mindre. Åk tåg. Hoja elcykel!
Som sagt, i dag är vitt svart. Eller är det svart som i dag är vitt?
Staffan Lagerström
ledarskribent
doppardags?!
Som första media i världen kan kulturorganet visa vägen från P-plats till hoppa-i-plats i den nya utformningen av badsjön/vattentäkten i Grönhögen. Det nedlagda arbetet på området visar att kommunen nu anser att sjön är både badsjö och vattentäkt, vad man än tycker om det. Med nästa värmeknäpp kommer nog de badsugna…
Parkeringen ligger bara ett kort stenkast in på Golfvägen, på vänster sida.
Skulle första parkeringen vara full finns ytterligare en bara ett 50-tal meter längre ned på samma väg.
Den stora grinden till vänster är numera låst. Entrén ligger tio meter till höger om den. Där går en röjd stig mot sjön.
Stigen mot sjön. Från parkeringen till vattnet är det drygt 300 meter.
Denna grind var tidigare låst. Nu är den låst i öppet läge. Den kan nog i dag kallas entré.
Innanför entrén leder denna mycket branta trappa ned mot vattnet. Ramlar man här är det kokta fläsket stekt. Kulturorganet utfärdar varning!
Trappan från sidan. Lutningen är kraftig. Kommunen har sedan länge upplyst om att man badar på egen risk.
Går man till höger i stället för att ta trappan ned mot sjön kommer man hit. Härifrån är det långt ned till det våta elementet.
Vattenspegeln är helt stilla.
Lyfter vi blicken en aning ser vi det kommunala vattenverket.
Badet i sin helhet, nästan. Vi ser här ut över sjön från klipporna i bilden ovanför. Badande får nu hålla sig till höger om det staket vi ser till vänster i bild. Där stängslet slutar finns sopkärl. Till höger de två bajamajorna.
Tidigare inlägg om badplatsen/vattentäkten kan du läsa här och här och här.
en av 800 miljarder
Så här ser den ut, tistelfjärilen, som har svept in över Sverige och Öland i enorma mängder med vindar från Nordafrika. Att komma nära dessa tistelfjärilar för att fotografera dem är nästan omöjligt. De är skygga och flyger mycket snabbt. Detta exemplar är dött. Troligen har det krockat med en bil. Bilismen dödar ofattbart många insekter. En undersökning i Nederländerna visade att landets en miljon bilar tar död på 800 miljarder insekter om året. Man tror att siffrorna skulle bli ungefär likadana i Sverige.
hit och dit
En liten bogserbåt har dragit omkring med ett större åbäke efter sig den gångna veckan. Nån som vet vad man gör där ute nedanför Albrunna?
sjörök i Gräsgård
Eftermiddagsdimman smyger sig in mot land. Färgintensiteten bleknar, man tycker sig se luften…
ett företag som alla andra
Förre ärkebiskopen Anders Wejryd har hållit en tvåtimmars föreläsning i Södra Möckleby. Enligt Ölandsbladet skulle han ”prata klimat”. Han inledde dock med att säga att vi ingenting vet om gud.
Det är ingen nyhet. Men det var ärligt sagt. För fritt tänkande människor blir det allt svårare att förstå hur religiösa formateringar kan bygga upp hela enklaver, ”världar i världen”, grundade på denne någon om vilken vi ingenting vet. Detta svenska samfund har byggt tusentals kyrkor, totat ihop ritualer och ceremonier, infört ämbeten, skapat yrkesroller, hållit miljoner predikningar om den man inte vet något om – och ur detta ickevetande skapat mångmiljardförmögenheter som man köpt mark och skog för, att förvalta enligt jordelivets allra effektivaste placeringskonst. Kyrkan har blivit ett företag vilket som helst, med anställda, kalkyleringar om framtiden, löner, ekonomisk planering. Man har blivit en vinstmaskin som måste få in kosing för att gå runt. Dock med en skillnad. I vanliga företag bör du – men måste inte – tro på något påtagligt som kan verifieras i ord. I Svenska kyrkan jobbar ni för att tro på nån som ni inte vet nåt om.
På sin hemsida skriver Svenska kyrkan att man har 5,9 miljoner medlemmar, en sanning med modifikation. Hur man blir medlem ska jag inte gå in på. Alla vet att ”ytterst få” har sökt sig dit på eget initiativ. Merparten finns där inbäddade i statistiken per automatik. Att Svenska kyrkan fortfarande sprider detta medlemsantal som ”sant” är beklämmande.
Att kyrkan – enligt samma sajt – har närmare 22 000 anställda stämmer dock säkert. Det är onekligen ett stort antal människor som uppbär lön för ett arbete som går ut på att sprida en lära, utgående från tron på ”denne någon”, som de inte vet ett vitten om.
Ännu svårare är det att förstå hur vårt lands statschef måste vara medlem i Svenska kyrkan. Kung Tjabo måste följaktligen tro på den gud ni inte vet något om. Det kräver successionsordningen nådens år 2019!
Vi har i sanning långt kvar i vår strävan mot kunskap, fria från sedan barnsben påtvingade ”sanningar och sagor”. Det krävs mod och kraft att befria sig från andliga konventioner mot ett brett, solidariskt, fritt, humant och spänstigt tänkande utan grumliga inslag om nån som vi inte vet något om.
Dock går utvecklingen åt rätt håll. Svenska kyrkan blir allt mindre religiös. Man jobbar allt mer ”jordiskt och pragmatiskt”. Man visar upp sig på regnbågsmässor, fixar mc-gudstjänster och går i prideparader. Man har sedan länge tagit itu med sina anställdas sextrakasserier och bufflighet mot varandra. Nu är det dags att jobba för miljön.
Bra jobbat, kyrkan!
Staffan Lagerström
ledarskribent
hamnbesök
MS Knölsvan på ingång i Gräsgårds hamn. Kurs: mot VNV. Fart: 1,2 knop.
pippi på pippi
När larmet går om att en liten pippi från Sibirien eller Alaska har landat i Näsby eller Degerhamn finns ingen hejd på dem som har pippi på hjärnan. De kommer i karavaner, stannar var som helst, kastar upp bildörrarna och vräker sig ut i klorofyllen med kikare och kameror i högsta hugg. Snacka om entusiaster.
Bilder från cykeln
Denna grå och blåsiga dag kan det passa bra att njuta av några färgstarka cykelledsbilder tagna häromveckan.
Vid golfbanesjön i Grönhögen. Ventlinge kyrka skymtar i bakgrunden.
Nedanför Albrunna.
Jag rullar utmed sjön vid golfbanan i Grönhögen. Rakt fram i bild fäller kommunen träd på träd för att ge plats åt parkeringsplatser för badgäster i stenbrottssjön. Bilen är som bekant helig.
komprimera sommarbilden!
Vackra sommardagar kan man frestas att försöka få med så mycket som möjligt av ett inbjudande motiv. Risken är att man då får en bild ”utan mening och kraft”. Testa ibland motsatsen: att komprimera genom ett teleobjektiv. Bilden ovan kan nästan inte bli vardagligare: En båt på väg ut från Grönhögens hamn. Genom att använda telet på min lilla Fuji X30 har jag tryckt ihop perspektivet, vilket har skapat ”fokus” och till och med en gnutta ”dramatik”.
15 oktober 1635 och Larry Page
De två kvinnorna åt lunch på krogen nere vid Långe Jan. En var 79 räknade jag ut, eftersom hon berättade för väninnan vilket år hon föddes. Väninnan berättade inte för väninnan när hon var född. Men jag gissar att hon var några år yngre, säg 75.
Jag lunchade vid bordet intill. Jag kunde inte undvika att höra vad de pratade om.
– Det är skönt här nere, sa 79.
– Ja, och maten var god, sa 75.
79 svarade inte utan fortsatte:
– Undrar hur hög Långe Jan är…
– Ingen aning, svarade 75.
– Det ska vi snart ta reda på, kontrade 79.
Hon tog upp sin smartphone.
75 tog också upp en smartphone.
– Då googlar jag på Långe Jan…, sa 79 och pickade på sin smartphone.
– Mmm, svarade 75.
– Fyrtioen komma sex meter! skrek 79 upprymd över den snabba sökinsatsen.
– Och den byggdes 1785, fyllde 75 i med. Undrar om den är Sveriges äldsta fyr?
– Nej, den äldsta byggdes i Falsterbo! skrek 79 alldeles till sig i trasorna. Kan du tänka dej att det den 15 oktober år 1635 gavs order om att bygga den äldsta kända fyren, en så kallad vippfyr där – i Falsterbo!?
– Nä, det kan jag faktiskt inte, svarade 75. Men hör här då: Landsorts fyr uppfördes på 1670-talet på ön Öja i Torö socken, Nynäshamns kommun, Stockholms skärgård och är Sveriges äldsta bevarade fyr…
– Ja, Google är fantastiskt, sa 79 och fortsatte: Jag ser här att Google grundades den 4 september 1998 av Larry Page och Sergey Brin när de båda var doktorander på Stanford University i Kalifornien…
– Åh, 1998. Sååå länge sen!? svarade 75.
– Ja, och 1998, alltså samma år, förbjöds all rökning på Kaliforniens barer, sa 79. Google vet allt, sa hon och klappade sin smartphone.
Sen satt 75 och 79 tysta i två minuter och drack kaffe.
– Titta på dom där flickorna där, sa 79 och nickade västerut. Se så dom sitter med sina telefoner medan dom äter.
– Ja, det är förfärligt, sa 75. Dom kommer att få gamnackar allihop.
– Hmm, sa 79 och tittade ut över havet. Allt är bara trender och moden nu för tiden… Förresten… Det där uttrycket gamnacke… Undrar varifrån det kommer..?
Hon tog åter upp sin smartphone…
