Herre på täppan

Får i Ås, januari 2012.

Sittgrupp med magnifik utsikt

Ett mycket fint bord med nedfällbara sitsar vid sagolik utsikt över Kalmarsund. Du hittar det väster om gamla reningsverket ett stenkast norr om Södra bruket. Ett gratistips till kommunen är att köpa in hundra såna här bord att ställa på strategiska ställen, kanske med en rolig/intressant information inplastad i bordsytan. Kulturorganet har tusen ytterligare tips, men du vet hur det gamla talesättet varnar: ”Varför kasta pärlor för kommuner?”

Fyra soffor i Smedby – men inget bord!

– Ska man sitta här och bara glo på varandra? undrar Sune Flisa. Var placera tallriken, harsteken, whiskyflaskan, ölkruset, fågelkikaren, ”Klockan klämtar för dig”, bibeln och kaffetermosen?

Samma här. Sitta här och starrbliga mot fjärran utan bord!? Svenska kyrkan är ett genomkapitalistiskt bolag som har råd med några bord, menar Sune Flisa och tipsar om Kupan och Blocket.

Kyrkogården i Smedby får underkänt i Sune Flisas kommande kartbok Var så god och sitt – på Öland.

– Endast sittmöbler räcker inte. Var ska du placera rådjurssteken? Ska du sitta dubbelvikt för att nå ner till tallriken på gräsmattan och inte kunna andas? Svara mej! skriver Sune i en artikel i tidningen Shimla News, som avsatt fem reportrar att följa den turistiska kräftgången på södra Öland. Kvintetten menar att Mörbylånga kommun har nått the tipping point, att slaget är förlorat.

”Utan sittgrupper, papperskorgar, soptunnor och cykelled krälar sig kommunen tillbaka in i forntiden”, skriver en av dem i samma tidning.

LEDARE: Demokratin är inte självklar

Ni som följer denna blogg har förhoppningsvis lagt märke till de krav vi ställer på politiker och personer inom statlig och kommunal förvaltning. Vi gör det inte för att bråka, för att jävlas. Vi gör det för att hålla demokratin levande, då vi vet att den inte är självgående, inte självklar, inte evig.

Runt om i världen, även i Europa, försvagas demokratier, exempelvis i Polen och Ungern. Så kallade ”val” i exempelvis Ryssland är lika meningslösa som skenheliga. Skinnömsningen från demokrati till diktatur kan gå snabbt. Minns Portugal, minns Grekland.

USA har länge betraktats som demokratins högborg. Men sen Trump kom till makten har rubriker som denna poppat upp allt oftare. Ingen vet något om framtiden annat än att den är nästan omöjlig att förutsäga.

Inte heller demokratin i Sverige är självklar. Därför: Håll uppsikt över makten, kräv de svar du har rätt att få. Låt aldrig makten stuka dig. Den transparens som makten i Sverige gärna talar om är ofta ganska grumlig.

Sune Flisa
chefredaktör
demokrat

Snacka om sittplatser!

Här vid fotbollsplanen på Alunvallen finns verkligen sittplatser för trötta ben. Dock lär det dröja innan det finns spel att titta på. Tyvärr finns inga bord till dessa bänkar. – Hade dom funnits hade denna sittverktygsradda fått högsta betyg i min kommande bok ”Var så god och sitt – på Öland”, säger Sune Flisa i en uppföljningsartikel i tidningen Shimla News.

Dagens Ölandsbild

Trädtrassel utmed Bergstigen, Degerhamn.

Vintern rasar vidare…

Vid denna ruin stod tidigare måltavlorna på den skjutbana som låg här för länge sedan. Klicka här för att läsa mera. Mer om själva ruinen kan du läsa här.

På Bergstigen får man ibland känslan av att vi har både sommar och vinter samtidigt; klargrönt mot kritvitt.

Böljande kullar längs Bergstigen. Alla kullar här är lämningar efter en tidigare industri. Kullarna består av rödfyr och om du klickar på denna länk kan du läsa många inlägg om rödfyr och livet förr här i Degerhamn och vid Södra bruket.

Bannlysning och hyllning – det handlar om sittgrupper

Vi hyllade tidigare möjligheten att sitta ned vid Automat i Södra Möckleby. Affären var ett sittmöbelföredöme. Tyvärr måste vi sänka betyget ända ned i botten. Alla möbler är nu borta! Synd att både affären och orten nu stryks i Sune Flisas kommande kartbok Var så god och sitt – på Öland. Framtiden för både affären och byn torde nu vara antracitsvart.

Men alla tänker inte fel. Sittgrupperna utanför ICA Supermarket Almérs i Färjestaden har tagits in varje vinter. Men i år får de stå kvar! Kulturorganet applåderar. Det finns folk som vill föra mänskligheten vidare mot nya äventyr…

Tre fina sittgrupper utanför Almérs i Färjestaden. Vi har redan fikat en gång här och snart gör vi det igen. Efter det handlar vi… Sånt kallas ”marknadsföringseffekt”.

Ledare: Vackra ord är intet värda

Gammelmedierna är märkliga. De säger sig vilja ha en bra dialog med tittare och prenumeranter, de vill ha tips och synpunkter, ris och ros. Men i tidningen Barometerns fall stämmer detta inte alls.

Den 2 januari skrev jag ett öppet brev till tidningens chefredaktör Anders Enström. Jag ställde några mycket enkla, seriösa frågor om press- och yttrandefrihetens grundläggande normer. Inget svar.

Du kan läsa brevet här.

Det är inte bara beklämmande, utan också farligt, att den mediala världen allt mer efterliknar den politiska. Så snart vanligt folks frågor och synpunkter inte genast kan klassas som ”beröm” eller ”folkligt trams” är intresset för dialog mycket svagt. De demokratiska grundbultarna väger beklagligt nog allt lättare i vårt lands mediala och politiska sfärer.

Denna nonchalans kan bara tolkas på ett sätt: Intresset för demokratiska värden och frågor är tyvärr mycket mindre än ”makten” i alla passande sammanhang vill göra gällande.

Vanligt folk har bara ett effektivt motvapen: Konsumentmakt. Köper du en skitsak lämnar du tillbaka den. Får jag inte svar på brev till Barometerns chefredaktör avsäger jag mig prenumerationen.

Allan von Kompost
redaktionschef

Ölandsvinter

Foto från Bergstigen. På föregångaren till denna blogg, på alvarsamt, finns många inlägg om Bergstigen. Klicka här för att komma till ett av dem. På den bloggen ligger sökrutan allra längst ned i bloggen. Fyll i vad du söker och tryck Return.

Dagens Ölandsbild

Vinter. Alunvallen i Degerhamn.

Vargavinter

Vår chefredaktör Sune Flisa tog sig i dag en promenad längs Bergstigen. Han är skakad. – Snön låg i ogenomträngliga drivor, stormvinden yrde, temperaturen var arktisk. En sån fimbulvinter till och jag är förlorad! sade han i en intervju i lokalt media.

Livet är fullt av överraskningar

Läser i gammelmediet Barometern att Johan Göransson, turistchef i Mörbylånga kommun, nu ska fokusera på turismen och hur fler ska lockas till Öland!

Kartboken ”Var så god och sitt – på Öland” mot fullbordan…

Som ni kanske vet är Sune Flisa en flitig kyrkogårdsbesökare. På detta foto visar han en av två soffor för trötta ben på kyrkogården i Segerstad. Dock saknas bord, vilket kommer att få konsekvenser i Sune Flisas kommande praktverk ”Var så god och sitt – på Öland”… Som synes får kaffetermos och kopp placeras på en aning udda ställen.

Då och då dimper det ner partiella korrektur från Sune Flisas bokförlag. Korren emanerar förstås ur hans kommande kartbok om sittmöjligheterna på Öland, vilka han i dagsläget betraktar som katastrofalt dåliga, närmast obefintliga. Sunes definition på en komplett sittmöbel är kort och koncis: Soffa med bord.

”Bara en gorilla eller barbar placerar middagstallriken eller kaffekoppen på den stol eller bänk hen sitter på. Vi som lämnat grottstadiet bakom oss använder bord.” skriver Sune Flisa i förordet till kartboken Var så god och sitt – på Öland.

Gode Sune inför också en ny finess i boken: Platser/kyrkogårdar med endast bänkar skrivs ut i mycket svag svärta, så svag att den hamnar precis i gränslandet mellan läslig och oläslig. Som vi tidigare berättat betecknas platser utan både sittmöbler och bord som ”avskrädeshögar, tillträde förbjudet”.

”Stora delar av turistlivet på södra Öland kommer att få packa ihop och gå hem när min bok erövrar marknaden – och förståndet”, skriver Sune Flisa i ett ovanligt lättsamt mejl till redaktionen.

Han avslutar det på sitt sedvanligt ödmjuka sätt: ”Jobba på nu era lata jävlar! När jag kommer tillbaka ska ni alla få smaka på befogade lönesänkningar.”

Allan von Kompost
redaktionschef

Mörbylånga kommuns e-postpolicy – en bautabluff!

För ett drygt kvartal sen ställde jag några mejlfrågor till alla politiker i Mörbylånga kommunfullmäktige.
Ingen svarade.

Någon månad senare ställde jag samma mejlfrågor till alla politiker i Mörbylånga kommunfullmäktige.
Ingen svarade.

12 november förra året mejlade jag på nytt till alla politiker i fullmäktige. Efter några dagar svarade en enda: Matilda Wärenfalk. Hon skrev att jag skulle få hennes svar lite senare. Det kom och det tackar vi för, eftersom det var fylligt. Hans Sabelström har också svarat på ett ambitiöst sätt. Senare svarade sju till, med de sade i princip bara ”jag vet ingenting”.

Det lovar inte gott för framtiden. En politiker måste veta mycket. Orkar eller vill man inte sätta sig in i exempelvis cykelledprojektet för 100 miljoner kronor, klubbat runt 2008 och som kostat invånarna i Mörbylånga kommun 9 000 000 skattekronor, ska man inte syssla med politik. Ingen kan veta allt. Men vet man ingenting när en kommuninvånare frågar tar man reda på fakta eller åtminstone tipsar om namn som vet mer.

Varför lever kommunen inte efter den e-postpolicy man själv har skapat, som är undertecknad av tidigare kommunchef och som framhålls så stiligt på dess hemsida?

Dubbelmoralen sticker i ögonen.

Dubbelt upp!

Sköna dubbla sittmöbler med plats för 16 personer vid rastplatsen utmed Torngårdsvägen. På kulturorganets sittmöbelredaktion märker vi allt tydligare att byar utan sittmöbler har framtiden bakom sig. De nämns inte längre i tidningar och böcker, turistbroschyrer och reseskildringar och så kallat vanligt folk minns dem allt sämre. Det är en sund utveckling som stimulerar byar av det rätta virket att möta en allt svårare framtid.

Cykelleden Fyr till Grönhögen

Cykelleden ”Fyr till Grönhögen” börjar lyckligtvis bli ett begrepp världen över. Alla mår vi bra av att kalla A för A och inte för K. Mörbylånga kommuns skönmålningar av verkligheten faller ihop, blir till grus och boss. Bilden ovan visar inledningen i min redan visade film – ett generalangrepp mot den förljugna kommunala makten – och fega myndigheter. På bilden ser du en cykelled på södra Öland. En cykelled! Endast i Mörbylånga kommun kan en nästan milslång landsväg med tung trafik kallas cykelled. Men så är det. Landsvägen mellan Bjärby och Degerhamn kallas cykelled! Det är sant. Se filmen igen och du kommer att inse att mycket om cykelleder bara är råa lögner och tomma förhoppningar i Mörbylånga kommun. Politikerna i fullmäktige bryr sig inte heller ett skvatt om kommunens uppfordrande och glasklart formulerade e-postpolicy. Man sätter sig utan att skämmas över de regler man själv har skapat. Och man tiger som muren om det storslagna fiasko i vilket projektledaren enligt Ölands Kommunalförbund ”har gått hem” och ingen levande människa vet när eller ens om han kommer tillbaka. Mer än 100 miljoner kronor, varav 18 000 000 kommunalskattekronor och 20 000 000 från EU har gått åt till den led där det bara på södra ön fattas minst tre mil cykelled och där sträckan mellan Kungsgården och målet(!) fyren inte ens är projekterad. Tidigare kommunalrådet Kent Ingvarsson minns att han var med och klubbade beslutet om att bygga leden. Men det är så länge sen att han inte minns om det var 2006 eller 2008. Projektet är alltså antingen 15 eller 13 år gammalt. På de åren har södra ön berikats med 15 kilometer cykelled, varav den större delen kom till när man lade ned rör till nya reningsverket i Grönhögen. Det gör 1 kilometer om året, alternativt 1,2 kilometer. I Albrunna jobbade man i perioder under flera års tid, man drog led, man drog om led, man drog ny led, man skar bort led och forslade bort led, man jobbade månad efter månad och skapade en konstgjord ”fasad” mot havet för att inte en swimmingpool skulle dråsa i havet, man körde med minst tre grävmaskiner, lastbilar och dumprar och gjorde en bevattningsdamm av två. Och kommunalrådet i Mörbylånga kommun påstår att detta jobb gått på endast 337 000 kronor! Inom kort kräver kulturorganet alla papper på bordet om den led som invigdes i norr hösten 2019 men som i söder har imploderat till ett magnifikt politiskt fiasko utan motsvarighet i svensk cykelledhistoria.

Fungerar Öland bara på sommaren?

Politiker, ölänningar, invandrare, sommarboende – vakna! Varför stängs Öland ned så snart sommaren är över? Finns ingenting att värna under senhöst och ”vinter”? Vem fattar alla tokiga beslut om ”att ta bort och stänga ned”? Det kan röra sig om sittmöbler, det kan handla om papperskorgar och soptunnor.

Fotoexemplet nedan vid Torngårdsvägen är bara ett exempel. Papperskorgar är också borttagna vid exempelvis den stora rastplatsen i Blåsut. I Seby läge finns plötsligt varken papperskorg eller soptunna. Varför? Dessa ställen besöks året om, igen och igen.

På alla dessa platser ser jag ofta människor rasta. Och vi vet hur människan funkar, finns ingenstans att slänga skräpet hamnar det förr eller senare i naturen. Därifrån blåser det mot kusten och hamnar i havet. Varför gör ni/vi så?

Se denna skakande video.

Rastplatsen vid Torngårdsvägen öster om Södra Möckleby. På stolpen till vänster satt sommartid en papperskorg, visserligen alltid överfull, ofta ”läckande”. Men nu är den puts väck. Och skräpet hamnar på backen.

Vilka vill ha det så här?

PS. Häromdagen läste jag Nätverk Sydölands lista med ”hundratals” viktiga punkter att förverkliga. Till dessa borde fogas ”att hålla skiten ifrån sig”. Det är den civiliserade människans främsta signum.

I röret…

Karl X Gustavs mur som i väster inte ens får ”störas” medan den rasar samman till en 1,3 kilometer lång stenhög i öster.

Snart visar vi filmen Muren som inte får störas. Den bör bli en ögonöppnare för Myndighetssverige, politiker, kungahus, turistorganisationer, ity den dubbelmoral den blottlägger är svår att överträffa. Videon ingår i den granskande serien Staffan ifrågasätter.

Max 67 – ett feltänk

”Jag blir fundersam när jag ser webbsändningen av kommunalfullmäktiges möten. Det ser till stor del ut som ett PRO-möte.”

Så skriver en person i Barometern. I sitt medborgarförslag vill hen att 70-plussare ska ställa sina platser till förfogande för yngre som har framtiden för sig. Gränsen bör gå vid 67, menar förslagslämnaren.

Själv gillar jag inte fysiska åldersgränser. Jag har kompisar som är långt över 80 som slår många 30-åringar i entusiasm, idérikedom och handlingskraft. Även det omvända förekommer: Unga människor som redan är håglösa och handlingsförlamade. Bättre är en maxgräns för hur länge man får sitta i fullmäktige. Högst fyra år är mitt förslag. Sen riskerar man att falla in i den gamla vanliga lunken…

Makt korrumperar, säger man. Det stämmer ibland. Men vanligare är att makt förslöar. Många fullmäktigeledamöter har suttit i decennier och inte bidragit med mer än att tycka som partiet. Såna idéfattiga och lamslagna politiker bör omedelbart plockas bort. Ett fullmäktige är ingen trivselklubb. Har man det senaste året inte bidragit med annat än knapptryckningar har man gjort sitt. Finito. Utgå!

Allan von Kompost
redaktionschef

Cykelledens inkonsekvenser – III

Här går en så kallad cykelled, fastän den inte är en cykelled – hur mycket projektledningen och våra politiker än påstår det. Vägen vi ser är en traktorväg som projektledningen låtsas är cykelled. Längs den sätts naturligtvis inga snökäppar. Vi skiter väl i cyklisterna! Och traktorer tar sig alltid fram ändå…

Här ser vi en bit som kallas cykelled men som inte är det. Den är en allmän liten bilväg i Gammalsby. Eftersom det ligger kåkar vid sidan av bilvägen markerar man den med snökäppar. Bilisterna måste naturligtvis komma fram, även till sina sommarhus. Men cyklisterna skiter vi naturligtvis i! Tidigare inlägg med titeln cykelledens inkonsekvenser hittar du här. Nummer I. Nummer II,

Det historielösa USA

Tänk att det ska behövas en muskelbyggare för att få fram de minnen/sanningar som nästan ingen ens vågar berätta om. Det han säger hedrar honom.

Skärlövs hamn i slutet av oktober

Vem fan säger ”vägbanor”?

Varför pratar meteorologer som dom gör – i teve? Nästan varenda sändning låter på samma sätt:

Morgondagen bjuder på sol, alternativt molnigt väder men här och var med gluggar i molntäcket. I öster drar en kylig vind in vilket ökar risken för halka på kalla vägbanor. Om vi kikar på morgondagen bjuder den på… Och så vidare…

Jag lovar, det finns faktiskt andra ord för:

kika på
bjuder på
gluggar
molntäcke
drar
vägbanor

Färdigtwittrat

President Donald Trump är nu för alltid avstängd från Twitter. Man stänger av honom på grund av risken för ytterligare uppmaningar till våld.

Det goda nyheten publicerar New York Post i natt svensk tid.

Cykelledens inkonsekvenser – II

Cykelleden ”Fyr till Grönhögen” har många farliga broar utan skyddsräcke. Cyklar du av leden här sommartid slår du ihjäl dig mot stora stenar. Gör du det på vintern drunknar du. Man kan undra vad Trafikverket säger om detta säkerhetsexempel? Trafikverket är ”deltagande part” i projektet, och om jag minns rätt sysslar det en del med trafiksäkerhet. Verket har för övrigt 9 000 anställda. En av dessa borde kanske ha tid att titta till det fiaskoprojekt man själv är med och gör bort sig i… Det skulle vara intressant att höra en jurist om vem som skulle befinnas skyldig om en cyklist drunknade/slog ihjäl sig här. Trafikverket? Mörbylånga kommun? Ölands kommunalförbund eller Region Kalmar län? Enligt Trafikverkets egen text torde det bli omöjligt att klassa denna led som ”nationell led”, något verket har uppmanat kommunerna att ansöka om. Här läser du om hur Trafikverket uppmanar till att söka för att bli sådan led, trots dessa famösa säkerhetsbrister.

Inte långt från den övre bron finns denna. Här är dikesdjupet mindre och inte alls lika dödande. Trots det finns här rejäla räcken på båda sidor. Hur fungerar projektledningens logik? Hur tänker man? Eller singlar man slant?

Sätter man sprätt på all kosing finns det naturligtvis inte en spänn över till skyddsräcken. Men vad spelar det för roll, här handlar det bara om cyklister. Vi ser här ett ”fattigmansräcke” mellan Gammalsby och Solberga. Hur stor skyddseffekten är mot avåkningar står kanske skrivet i projektledningens arbetsbok.

Vi närmar oss hamnen i Skärlöv…

Den stora bevattningsdammen i Skärlöv innehöll ganska lite vatten vid vårt besök 25 oktober. Du kan läsa mer om dammen och också se den från luften genom att klicka här. Längst uppe till vänster ser du bebyggelsen i Skörlövs hamn. Inom kort visar vi bilder därifrån. Det fina med den hamnen är – bland annat – att den bjuder besökaren på en ordentligt sittmöbel, ”alltså en förutsättning för fortsatt liv i glesbygd”, som Sune Flisa skriver i sitt kommande epos, kartboken ”Var så god och sitt – på Öland”.

Den bräckliga demokratin

Halv ett i går skrev jag på bloggen:

”Så är det i det fria samhället där ordet är fritt: Alla får säga sin mening. Så länge ingen hotar ska ordet vara fritt. Men det är ingen självklar sanning. Det är en tillkämpad rättighet som vi tyvärr många gånger tar för given.”

Strax efter det höll Trump ett tal som jag hörde i sin helhet. Det han sa förde mina tankar till Hitler. Och bara några timmar senare bröt sig mobben in i den amerikanska kongressen för att med våld försöka ändra utslaget i ett demokratiskt val.

Jag upprepar: Demokratin är en tillkämpad rättighet som vi tyvärr många gånger tar för given.

Sittmöbel utan skitdoft

Så visionärt skriver Claes Elinder i sin bok ”Rädda Sydöland!” som publicerades i somras. Och planerna för Grönhögens hamn har varit många under de senaste 20 åren. Men vad händer i den så kallade verkligheten? Muddringen är äntligen inledd, men man gör inte mycket för besökare från landsidan. Det finns inte ens en sittmöbel med bord. De togs bort redan i oktober nu när vi inte längre har några vintrar, när folk vandrar och cyklar året om. Bort med borden! Låt dom jävlarna stå! Nu får eventuella besökare alltså stå och äta sin stekta rådjurssadel. Om det nu kommer någon. Vi tvivlar. Kan man inte ens sitta och fika nånstans ska man nog inte hoppas på nån turistinvasion från landsidan… Och du vet väl att alla orter utan sittplats med bord stryks i Sune Flisas kommande mästerverk: Kartboken ”Var så god och sitt – på Öland!”.

Men hamnar du av nån anledning i Grönhögen finns mycket sittvänligt kaffedrickningsbord vid nya vattenreningsverket, fotot ovan. Här kan sex personer sitta bekvämt – och det luktar faktiskt inte skit här. Andra sittplatser med bord finns i Ottenby, Seby läge, Degerhamns hamn, Norrgården, Automat i Södra Möckleby, Trafikplats Albrunna och utmed vattnet vid cykelleden mellan Södra bruket och Albrunna. Även vid rastplatsen vid Torngårdsvägen finns stort(!) bord. Minns Sune Flisas ord från Sittnedkonferensen i Madrid 2018: ”Att få sitta och äta är den mest grundläggande av alla mänskliga rättigheter. Att skapa denna rättighet är den civiliserade mänsklighetens viktigaste uppgift.”

En lycklig dag

Vi vet inte hur bra vi har det. Jag vet inte hur bra jag har det. Skulle jag skriva det jag nu skriver i Kina skulle jag sättas på kåken eller i värsta fall bli huvudet kortare. Så även i Ryssland och Nordkorea.

Vi vet inte hur bra vi har det. Det förstår jag nu när president Donald Trump ser ut att få noll utdelning på sin 30 000:e lögn. In i det sista har han försökt stoppa de fria rösterna, det fri samhället. Men nu har demokratin överlevt, om än med ett nödrop. Ingen vet vad som skulle han hänt om han fått fyra år till vid makten.

På min egen blogg kan jag säga det neutrala medier inte kan: Att Donald Trump är en av de mest motbjudande människor jag känner till.

Där har vi det fina. Det är nämligen det viktigaste av allt: Att få säga sin mening. Det säger nästan alla som flytt från diktaturer. På min egen blogg kan jag skriva precis vad jag vill, vad jag tycker och vad jag önskar. Vem som helst kan säga emot, kritisera, kommentera. Så är det i det fria samhället där ordet är fritt: Alla får säga sin mening. Så länge ingen hotar ska ordet vara fritt. Men det är ingen självklar sanning. Det är en tillkämpad rättighet som vi tyvärr många gånger tar för given.

Ordets frihet. Det är den skönaste friheten av alla. Och den viktigaste.