En (riktigt) lika stor smäll kan det nog inte bli i Kalmar!

En eventuell explosion i Kalmar hamn skulle pulvrisera exempelvis universitetet. Slottet skulle också bli ett minne blott. Men sitt bara lugnt i båten, diskussioner pågår fortfarande – sen mycket länge – om konstgödningens framtida hantering i hamnen.

För ett år sen omkom 200 människor i Beirut då lagret av konstgödning exploderade i hamnen. Libanon går i dag på knäna, invånarna är utblottade. Än i dag tränger glas ut ur skadades kroppar, människor säljer sina barns leksaker, sina kastruller, sina kläder för att överleva.

Svenska Dagbladet skriver att politikerna i Beirut kände till riskerna för en enorm explosion. Men ingen gjorde något, inget hände. Barran skriver att 2 750 ton konstgödning exploderade i Beirut och att det i Kalmar hamn tillåts lagring av 2 500 ton.

”Kalmar kommun, länsstyrelsen och Swedish Agro diskuterar fortfarande konstgödsellagret i Kalmar hamn. – Vi har en fortsatt dialog för en långsiktig lösning, säger Ulrick Hultman, vd på Kalmar kommunbolag”, skriver Barran.

Kalmarborna är förstås oroliga. Men makten har en befriande förståelse för denna fruktan.

– Det är en oro vi måste ha respekt för, sa för en tid sen Johan Persson (S).

Då så. Då kan vi känna oss trygga. Äntligen!

Allan von Kompost
redaktionschef

Öarnas krutdoftande kamp

För nio år sen möttes skyttar från Öland och Gotland vid skjutbanan i Degerhamn i en duell med det passande namnet Öträffen. Massor av foton och texter hittar du på länkarna nedan:

Dessa fantastiska män och kvinnor med sina smällande muskedunder

Dessa fantastiska män och kvinnor med sina smällande muskedunder II

Dessa fantastiska män och kvinnor med sina smällande muskedunder III

Dessa fantastiska män och kvinnor med sina smällande muskedunder IV

Unga och gamla, män och kvinnor pangade på i det ibland starka solskenet.

Det är 300 meter till tavlorna längst bort. Tian är stor som ett äpple.

Jag har tyvärr inte namnen på dessa skyttar, men de glada minerna berättar att det har gott bra.

Några namn: Längst till vänster står Leif Janzon, Degerhamn. I mitten ser vi Louise Rosell, Algutsrum. Hon blev senare ett stort namn och har bland annat tävlat i VM. Mannen i gula tröjan är Rudolf Bigler, Degerhamn.

Mätning/spaning pågår…

Ett stativ, en sladd som går ned i havet… Vad pågår? Avlyssning av ryska ubåtar? Mätning av strömmar, temperaturer, salthalt? Plats: Södra pirarmen i Gräsgårds fiskehamn. Vi får ringa säpo, försvarsmakten och Stefan Löfven! Så här kan vi inte ha det.

Ännu inget svar

29 juli mejlade kulturorganet några frågor till 30 riksdagsledamöter om de små bensinmackarnas eventuella framtid. Hittills inget svar.

Lugn, säger vän av ordning. Riksdagen har sommarlov och har man semester ska man inte behöva arbeta. Så sant. Men ändå… Några av dessa 30 har säkert vidarebefordring av sina riksdagsmejl, och vissa är nog trots allt en aning intresserade av glesbygdsfrågor. Därför kunde kanske nån av dem svara redan nu? Bara för att visa lite intresse, menar jag. Det är ju snart val då vi ska rösta bort massor av dessa bänknötare. Massor!

Sune Flisa
chefredaktör

PS. Inte heller statsminister Stefan Löfven har svarat, ännu. Där tror vi dock på en naturlig förklaring: Avsättningen av kungen drar ut på tiden, den rackarn är på Öland just nu och inviger bilträffar…

Att tvingas tro sina ögon

I Svenska Dagbladet kan man i dag testa sina grammatiska kunskaper. Första frågan lyder:

Om en vara kostar 1 049 kronor, kan man säga att den kostar…

Knappt tusen kronor
Drygt tusen kronor
Nästan tusen kronor

Om denna fråga återspeglar kunskapsnivåerna i vår skola ser framtiden mycket mörk ut.

Sune Flisa
chefredaktör

Med grönalger på däcken…

Som ett monument över tider som flytt står den där i Gammalsby och ser en aning moloken ut. Färgsättningen är diskret i gräsgrönt och jordorange. Jordorange – en ny kulör!

På bärplansburen bräda

Som grabb satt jag ofta med kompisarna och kollade in det vrålande fartvidundret Sirena på väg ut från eller in mot Stockholm. Hon gjorde sina modiga 36 knop på rutten Stockholm-Åland. Hon var det första bärplansfartyg jag såg.

Senare har det konstruerats mängder av mer eller mindre lyckade modeller – och nu finns de även på surfbrädor, men benämns då hydrofil. Finessen med bärplan/hydrofil är att lyfta fartyget/åkaren upp ur vattnet för att minska friktionen och därmed öka hastigheten.

Häromdagen såg jag denne kitesurfare svischa hit och dit i Grönhögens hamn. Farten var imponerande, sannolikt runt 20 knop och stabiliteten verkade total. Här kan du se hur en hydrofil ser ut – under vattnet.

Vill du få en uppfattning av hur det är att segla själv klickar du här. Håll i dig!

Sinande pöl

Trots en del regn den senaste tiden ser bevattningsdammen i Albrunna inte ens halvfull ut. Dess vatten har förhoppningsvis blivit säd och potatis.

Kriminella ser allt?

Har långt in i vår samhällskropp har de kriminella ätit sig? Så snart jag väntar på paket får jag mejl om att paketet stoppas om jag inte betalar fraktkostnaden – trots fraktfri leverans.

Skickas såna mejl slumpvis ut till miljoner svenskar varje dag eller har de kriminella ögon och öron ”överallt”? Har de skvallrare på fraktbolag och Postnord?

Dagens Ölandsbild

Cykelleden Albrunna.

Sommar

Växlande molnighet, 25 grader varmt och en välsopad cykelled. Kan det bli bättre? Svar: Nej.

Vi cyklar traktorvägen mellan Gammalsby och Södra Möckleby

Över Atlanten?

Den USA-flaggade godingen fick mig att tappa hakan. Hade hon verkligen stångat sig över hela Atlanten för att lägga till i lilla Grönhögen? Svaret fick jag av vikarierande hamnkaptenen. Hon berättade att båten ägs av en tysk och nu skulle över till Finland – för kappsegling.

Räddad av Blixten!

Jag hade parkerat cykeln, vänt mig om mot Annys lilla servering för att knäppa denna alldagliga bild. Plötsligt small det till. En dam hade backat in i hojen, som ryckte till. Den kraftiga smällen fick mig att tro att hela framhjulet var mosat. Men icke. Cykeln var oskadad. Jag förstod ingenting. Då uppenbarade sig ”Blixten”, en man i sina bästa år. Han berättade att han sett kvinnans backmanöver och genast förstått att det här skulle gå åt skogen. Han kastade sig fram och daskade med kraft näven i bagageluckan. Smällen fick kvinnan att tvärstoppa. Allt gick alltså väl. Tack ”Blixten”. Jag avundas din snabbhet i både tanke och näve. Jag är däremot inte imponerad av den backande kvinnans körförmåga.

Först kungadömet, nu mackarna!

Ingen rast, ingen ro. Sedan kulturorganet i samarbete med statsminister Stefan Löfven snart har avskaffat den ärvda kungamakten och ersatt den med valkungadöme, väntar nya politiska uppgifter, fajter, segrar.

Nu ska småmackarna på vischan räddas! Regeringens förslag om ombyggnad av dem till 1 juli nästa år då bensinen med det vackra namnet E10 blir standardsoppa, måste synas i sömmarna. Det är snart val och kulturorganets frågor, enkäter och attacker till och mot våra folkvalda kommer inom kort att ge dig en klar uppfattning om vilka partier som måste röstas bort. Redan nu vågar vi påstå att de är ”många”.

I dag mejlfrågar vi 30 slumpmässigt utvalda riksdagsledamöter hur småmackarna i glesbygd ska överleva. Svaren presenteras successivt.

Allan von Kompost
redaktionschef

PS. En ledamot svarade med vändande post. Hon skriver som nedan. Kulturorganet vill inte vara sämre. Därför önskar vi Angelica både God Jul och Ett Gott Nytt ÅR.

Stefan Löfven snart kung av Sverige

Tre sidor högintressant läsning för blivande kungen Stefan Löfven. Statsministerns tacksamma svar publiceras naturligtvis så snart det inkommit till redaktionen.

Efter kulturorganets upprepade kritik av vår obsoleta monarki tipsade Karin i en kommentar om ”valkungadöme”. I ett sånt väljs kungen i stället för att han som nu ärver titeln.

Ett bra tips. Därför skriver nu Sune Flisa brev till statsminister Stefan Löfven. Sune vill få statsministern att först avsätta kung Tjabo, sedan låta kröna Sune till ”tillfällig konung” för att – när Stefan Löfven lärt sig att föra sig – överlåta kungatiteln till honom.

Men vi som känner Sune misstänker en fälla. En gång konung kommer Sune aldrig att abdikera. Men den som lever får se…

Allan von Kompost
redaktionschef

Döda – och rädda

Det är ett märkligt land vi lever i. Politikerna tillåter ett fiske som tenderar att utrota fisken i våra hav, medan andra sliter för att rädda det som räddas kan.

I går släpptes två(!) akvarieuppfödda knaggrockor ut i havet utanför Lysekil. Bakom släppet står Havets hus i samarbete med Världsnaturfonden. Knaggrockan är utrotningshotad. I samma veva släpptes fem småfläckiga rödhajar, också de hotade.

– Tyvärr hotas många arter fortfarande av ohållbara fiskemetoder, överfiske och annan exploatering, säger Inger Näslund, senior havsexpert på WWF.

Den ena handen tar, den andra ger – och aldrig mötas de tu…

Onödig men livsviktig

Vårt enformiga odlingslandskap berikar inte artrikedom bland insekter och fåglar. Nu har många lantbrukare insett att det lönar sig att hjälpa naturen att växa genom att så ”för lantbrukaren onödiga växter”. I Skåne har man länge jobbat med dessa odlingar och nu ser jag att även öländska bönder gör ambitiösa satsningar – som här i Ventlinge. Tror att de blå blommorna är blålucern, älskade av bin och humlor. Den kan dessutom nyttjas som både foder och gröngödsling.

Kasta ut politikerna ur kyrkan!

En kyrka på fallrepet backar in i den totala förvirringen… Inga banderoller i världen hjälper. Nu måste politikerna ut ur kyrkan!

”I strävan att säga vad alla andra säger tappar kyrkan bort sitt grundläggande uppdrag och blir meningslös,” skriver i dag sex medlemmar i Frimodig kyrka i ett debattinlägg i Barran. Ett av deras mål är att avpolitisera kyrkan.

Sextetten har naturligtvis rätt. Kulturorganet har tidigare skrivit om hur kyrkan utvecklas mot ett profant kaffedrickningssällskap där huvudmålet är att mötas och ha trevligt. På så sätt gräver ett trossamfund sin egen grav. I takt med att de automatiskt värvade medlemmarna i landets största företag dör och ytterst få nya tillkommer – går det sannolikt att matematiskt räkna ut när storföretaget Svenska kyrkan går i putten, trots mångmiljardstora ägor av skog, fastigheter och aktier. Och en konkurs är givetvis det enda logiska slutet för en sammanslutning som så gravt avviker från sin egen ursprungliga målsättning – att tjäna gud.

I Svenska kyrkans utveckling ser vi samma slags tendenser som i vårt största politiska parti, socialdemokraterna. Man hade från början ett klart mål. När det uppnåtts blev man som de andra partierna: Ett förvaltningsparti utan egen kurs med enda syfte att behålla makten och försöka minnas det ursprungliga. Men hjälp – vad 17 var det vi ville en gång i tiden?

Svenska kyrkan är i grund och botten en storföretagskonstruktion som genom fokusering på ekonomisk utveckling tenderar att bli som vilket annat pengastyrt företag som helst. Jesus skulle nog ha skrattat gott åt kyrkor där marknads- och åsiktsgycklare i samarbete med politiker kan göra olika slags sakrala, politiska och profana karriärer behäftade med pretentiösa titlar – mot ständigt bättre löner, större ägande och bättre pensioner tack vare en hårddriven ekonomisk profan politik.

Sune Flisa
chefredaktör

Kulturskatt

Nu är det bråda dagar om du vill besöka hembygdsmuseet i Degerhamn. Sista öppetdagarna är 30 juli-1 augusti mellan 14 och 17. Museet är en pärla med bland annat en intressant fotosamling och mängder av prylar som har med sjöliv att göra. Redan nu kan du titta in i härligheten genom att klicka här. Ytterligare läsning klickar du fram här.

Det är lätt att hitta museet. Det ligger bredvid Cementa i Degerhamns hamn.

Hur ska lilla Öland orka?

Parkeringen vid Kalkbrottsbadet, Grönhögen.

Vi tuffade omkring lite på Öland. Knökfullt överallt, i Kårehamn, Köpingsvik, Färjestaden. På norra Öland får jag nästan klaustrofobi, men även i söder är det packat med folk, exempelvis vid Fyrplatsen. Jag har aldrig sett så många turister som denna sommar. Rekord?

För att parkera utanför ICA Grönhögen krävs ibland flera försök…

Bilar från 136 ned till gamla Ytongfabriken i Grönhögen.

Full kaj i Grönhögens hamn. Enligt hamnkaptenen kommer mest svenskar, polacker och tyskar, men även balter och en och annan dansk och holländare.

Full kaj i Grönhögens hamn. Betyget för hamnens muddring och ny vågbrytarpir är dessvärre bara ”lite bättre, kanske”.

Full kaj i Grönhögens hamn. Ett allt påtagligare problem i hamnen är de fem minkarna. De uppträder allt oräddare, springer helt nära människor och båtar och äter allt som rör sig, som fågelungar, fågelägg, fisk. – Även vuxna svalor tar de hur lätt som helst, berättar vikarierande hamnkapten, som jag hoppas kunna intervjua inom kort.

Då var det 25 juli 2019

Algblomning vid Södra bruket 25 juli 2019. Färggrant men synligt tecken på Östersjöns övergödning.

Sommar

Sommar

Oljud och avgaser sätts före miljötänk

Som tidigare bonde slår det mig att utvecklingen ibland går bakåt. Förr slog man gräs med lie. Jobbet går snabbt och är helt avgasfritt. Lietag för lietag lägger sig grödan snällt på backen. Orven svingar, lien skär ljudlöst. Rörelsen ger kroppen lagom motion – och själen frid. Som lieman är man ett med naturen.

I dag använder man trimmer, en motordriven vrålande maskin som piskar av gräset till flis. Den långa och otympliga maskinen bärs i sele. Missljudet hörs kilometervis, vibrationerna orsakar sannolikt framtida skador och avgaserna väller ut ur den lilla helvetesmaskinen. Som trimmerman har man avlägsnat sig så långt man kan från naturen.

Ser i Barran att gräset i handelsområdet Triangeln i Borgholm nu piskas ned av tjej med trimmer. Jobbet kan landa på 20 000 kronor. Mitt råd: Kasta trimmern och hämta lien! En duktig lieman/liekvinna sveper säkert av samma yta på halva tiden – till halva kostnaden.

Ytterligare steg mot slutlig seger

Folkhälsomyndigheten slutar nu distribuera covid-19-vaccin från AstraZeneca till landets regioner.
Från och med nästa vecka får personer i Stockholms län över 65 år välja vilket vaccin de vill ha.

Som du kanske vet har kulturorganet länge varit motståndare till den nordkoreainspirerade stil som exempelvis Region Kalmar har fört: Ta det vaccin du får eller stick härifrån – men faktura kommer trots att du inte blivit vaccinerad!

Denna inställning JO-anmälde kulturorganet 22 april. Vi väntar dom under hösten.

Under tiden kan vi roa oss med att se hur det går rent allmänt i Nordkorea… Där går dåligt. Mycket dåligt. Skitdåligt, faktiskt!

Omen? Nåt att lära av?

Leni Jönsson Wackander-Kviqk
vaccinationsansvarig på kulturorganet

Död eller odödlig?

Tidigare kulturministern Bengt Göransson avled 16 juni i år. Sedan dess har jag läst otaliga eftermälen om honom, i tidning efter tidning, vecka efter vecka, senast på familjesidan i dagens SvD.

Ursäkta en yngling, men denna återupprepningsfrenesi har jag aldrig tidigare uppmärksammat. Ingår den i nåt slags ny politisk strategi? Får vi framöver se nekrologer om Tage Erlander eller kanske till och med Per Albin Hansson?

Kulturorganet har tidigare skrivit om de glorifierande nekrologer i vilka alla som dött beskrivs som världens salt. Även debattören Harry Schein reagerade mot dessa drapor. Sajten Fenix berättar att Schein tyckte hela genren var full av lögnaktigt material.

”Ingen vågade skriva sanningen, menade Schein. Att skriva om den avlidnes girighet och bitterhet eller om alla hans älskarinnor var inte att tänka på utan man fick bara skriva om det positiva, och hur vi alla skulle minnas honom länge, tack vare hans fina egenskaper. Därför fick han DN att gå med på ett avtal där de lovade att inte skriva någon minnesruna över honom.”

Allan von Kompost
redaktionschef

Truism

En självklar sanning kallas truism. En sådan bjuder Sydsvenskan på i dag då man låter kriminologen Manne Gerell dra slutsatsen att risken för att oskyldiga ska träffas av kulor i skottlossningar bland gängkriminella har ökat. Automatvapen sägs vara orsaken.

– Man skjuter oftare fler skott. Det betyder att risken ökar för att förbipasserande träffas, säger Gerell.

”Det är tur att vi har gammelmedierna så vi förstår hur världen fungerar”, säger Sune Flisa i en kommentar i Shimla News.

Dagens Ölandsbilder

Den en aning bedagade skönheten finns att se i Näsby.

Östersjön lider i hettan

Stackars Östersjön håller fortfarande på att återhämta sig efter värmeböljan 2018. Hettan dödar både musslor och fisk, skriver SvD i dag.

Som lök på laxen blir Östersjön inte bara varmare, utan också sötare. Salthalten beräknas gå ner från dagens sju till fem promille.

– Eftersom det regnar mer minskar salthalten. Det blir ytterligare en stressfaktor för musslor och fiskar, säger Christoph Humborg, vetenskaplig ledare vid Stockholms universitets Östersjöcentrum.

Torsk och strömming har det svårt i Östersjön. När salthalten sjunker får de det ännu svårare.

Allan von Kompost
redaktionschef

PS. Observera att kulturorganet inte avslutar denna text i stil med andra mediers vanliga ”det-ordnar-sig-nog-ändå-tröst”.