– Den fick jag i mej med modersmjölken.
Det hör man ofta religiösa säga och det man fick med sig var religionen. Man säger då: ”Jag tänker inte själv. Jag tycker bara som mamma och pappa gjorde. Jag blev hjärntvättad, gud ske lov”.
Vladimir Putin och Donald Trump har bevisat något viktigt för omvärlden: Upprepar man en lögn tillräckligt länge blir den slutligen sann i lögnarens ögon, men tyvärr också i mindre kritiska människors medvetande. Dessa yrkeslögnare utgör en akut fara för hela mänskligheten. Lika farliga är de som helt utan analytisk förmåga, ifrågasättande nyfikenhet och nödvändiga kunskaper i psykologi torgför vad jag vill beteckna som ”religiösa sanningar”. Sådana bombarderas vi med dagligen, främst genom pressens ”betraktelser” men också genom reklam, program och gudstjänster i radio och teve. Medierna är i alla andra sammanhang än de religiösa mycket noga med att allt man publicerar och visar ska vara sant, korrekt, neutralt, ifrågasatt, genomlyst. Det ska dessutom ha ett rimligt allmänintresse. Men i exempelvis betraktelserna kan de religiösa påstå precis vad som helst, utan att nånsin bli motsagda av den press som ständigt åberopar sin egen vurm för sanning och fakta! Det är etiskt och pressetiskt motbjudande.
Betraktelser publiceras rakt upp och ned och jag tror inte att jag ljuger om jag påstår att de sällan eller aldrig nagelfars, rättas eller stryks ned i samma omfattning som exempelvis insändare. Det som påstås är ofta ”intellektuell smörja”, baserad på eviga upprepningar och hänvisningar till urgamla skrifter och källor. Men som sagt, upprepar man en teori eller lögn tillräckligt länge transformeras den till sanning. Det vet Putin. Det vet Trump. Det vet religiösa ledare över hela världen. Därför ser världen ut som den gör. Religioner och deras ofta fanatiska ledare är ofta orsak till konflikter och krig. Och alltid är det bara den egna religionen som är ”rätt”. Alla andra är fel och måste bekämpas.
I Barometern 17 juni finns en betraktelse av Marco Aldén, präst i Två systrars kapell i Kalmar. Den inleds med att en man hade uppgiften att fotografera dopet av sitt barnbarn. Han tog många bilder och när han var färdig sa han: ”Nu var detta förevigat.”
Marco Aldén skriver: ”_ _ _ När jag sen cyklade hem från slottet på eftermiddagen kunde jag inte släppa den där formuleringen, nu är detta förevigat, för det är just så det är när vi döps. Det som sker är för evigt. _ _ _ Det nya som sker är att ditt liv och din död. Det vill säga allt som du är från och med dopet hänger ihop med Jesu liv och död, det vill säga allt som är Han.”
Detta makalösa påstående skrivs ut i en modern dagstidning efter att en präst har hällt vatten på ett stackars oskyldigt barns huvud och dragit några väl inövade ramsor lika fluffigt innehållslösa som utspädd luft. Men botten är ännu inte nådd. Vi bjuds även på ett stort uppslaget citat: ”Du och Jesus är så totalt förenade i och med ditt dop att allt det som är Hans blir ditt.”
Såna och tusen och åter tusen liknande påståenden prånglas år efter år ut i tidningar som kallar sig moderna, skarpt analytiska, ifrågasättande.
Religiösa påstår ofta att alla religioner är berättigade. Det är lika osant som att påstå att alla människor har lika värde. Stämde påståendet skulle vi inte ha missionärer. Missionens mål är att omvända människor, få dem att överge sin nuvarande religion för att gå över till en annan – den enda rätta. Mänskligheten har tusentals gudar. Därför skrider kristendomen till snabb aktion och säger redan i tredje budordet att ”Du ska inte ha andra gudar vid sidan av mig”. Trots det har människorna tusentals gudar även om bara en gud anses som den enda rätta. Jag har aldrig läst en kritisk text om exempelvis Svenska kyrkans missionsarbete. Att missionera är att med envishet och metodik få andra människor att överge sin nuvarande tro för att övergå i en ny. Är det inte magstarkt att som missionär påstå att ”den tro du har är fel, du skall tro som jag!”?
Det går att uppfostra barn till vad som helst. Till relativt goda människor, eller till potentiella lustmördare. Samma sak med djur. Du kan föda upp en kråka till att betrakta en giraff, en lastbil eller en råtta som sin mamma – och därför följa nån av dessa mammor i ur och skur. Lär man små barn att alla amerikaner ska mördas tror barnen på detta. Så gör IS. Uppfostrar man små barn till att älska Nordkorea älskar barnen Nordkorea. Lär man barn att gud finns, liksom den helige ande och att kvinnan skapades av Adams revben så tror dessa barn i mogen ålder att gud finns och att den helige ande existerar och att kvinnan totades samman av Adams revben. Svårare än så är det inte. Ju yngre barnen är när hjärntvätten inleds, desto djupare slår förvillelserna in sina krokar med hullingar. Och desto vidrigare blir uppsåtet.
Det pågår en het debatt om religiösa för- och friskolor i Sverige. Stockholms stad har exempelvis dragit in tillståndet för Saimagårdens förskola med koppling till den muslimska friskolesfären. Kadir Kasirga, socialdemokratisk ordförande i utbildningsnämnden säger i SvD 2 juli:
– Religiös påverkan hör varken hemma i grundskolan eller förskolan.
Så sant. Men alla religioner försöker snärja barnen, så även Svenska kyrkan. På dess hemsida läser jag följande: ”Har du ett barn som är mellan 3-5 år och som vill träffa barn i samma ålder? På kyrkans barntimmar träffas barn utan föräldrar. Varje gång har vi en aktivitet. Det kan vara allt från att gå till skogen, baka, pyssla, måla och ha maskerad. Varje gång har vi en frukt- och sångstund och dagen avslutas med en andakt där vi sjunger, ber och berättar en berättelse från bibeln.”
Det är skrämmande läsning. Det Svenska kyrkan här tillhandahåller är ingenting annat än hjärntvätt – dessutom i föräldrarnas frånvaro. Man kan alltså i lugn och ro pracka på ungarna vilka hjärnspöken som helst. Vi vet alla att vi kan lära så små barn att tro på precis vad som helst. Vi kan få dem att tro på tomten, på troll, på gud, på andar, på Pippi Långstrump, på en rockstjärna eller på en helgalen politiker. Nota bene: Religionsfriheten handlar inte bara om att skydda religiösa övertygelser, utan lika mycket om att slippa religiöst tvång. Det handlar i grund och botten om att försvara barnens rätt till religionsfrihet. Säg därför nej till Svenska kyrkans hjärntvätt av småbarn!
Men Putin och Trump vet att man kan nå bra resultat även om man börjar hjärntvätta sina medmänniskor i vuxen ålder. Halva den ryska befolkningen lär tro på alla lögner som den statliga teven besprutar sin befolkning med. Och Trumps mediokra anhang kommer för evigt tro att valet var riggat, hur många utredningar som än visar att påståendet är bullshit. Putin tror på sina hjärnspöken, Trump på sina. De är till och med helt övertygade, vaccinerade mot kritik och andras åsikter. Därför är de livsfarliga.
De religiösa upprepar sina fraser, sina högtider, sina citat, sina andliga förvillelser om och om och om igen för att dels själva orka fortsätta tro, dels få andra att tro på det de själva tror på. Tidningarnas betraktelser är ett av de bästa missionsredskapen – med tidningsledningarnas goda minne. I betraktelser kan man hjärntvätta intet ont anande medmänniskor. Betraktelserna är som den kinesiska droppen. Bara en droppe, men den faller dag dag efter dag, år efter år. Och ingen reagerar! Ingen frågar varför detta intellektuella snömos aldrig ifrågasätts. Till slut undgår ingen att helt skonas från denna mediokra smitta. Hur logiska och motståndskraftiga vi än är så påverkas vi. Och ”automatisk påverkan” kan likställas med ”automatisk fördumning”.
Hur många svenskar tror i dag på gud? Har de kristna betraktelserna ett allmänvärde? David Thurfjell, professor i religionsvetenskap vid Södertörns högskola, menar att 80 procent tar avstånd från organiserad religion. Åtta av tio har slutat besöka kyrkan, de ber inte och de har dunkla begrepp om de religiösa berättelserna. Paradoxalt nog är hela 63 procent med i Svenska kyrkan och betalar frivilligt flera tusen kronor i avgift per år. Man kan undra varför – och för vad?
De religiösa inslagen i pressen har också ekonomiska orsaker. Svenska kyrkan är en stor annonsör. Och pengar luktar inte. En stor annonsör får med automatik större utrymme än en vanlig läsare. Och minst får naturligtvis den som kritiserar pressen. Kulturorganet har flera gånger skrivit brev med frågor i just detta ämne till Barometerns chefredaktör Anders Enström. Han har aldrig svarat, trots att vi bifogad svarskuvert med porto. Vi har till och med bifogat en tjuga som ”uppmuntringsslant”. Men icke. Inget svar. Inte ens mutor hjälper. Men så fungerar den så kallade ”demokratiska pressen” i dag. Alla har inte lika värde. Vissa får skriva hur mycket skit som helst. Andra får aldrig ens svar på befogade frågor, trots att de är prenumeranter.
De religiösa lever ofta sina liv i ett parallellförhållande till oss dödliga. De öser ur sig mystifikationer, trams, osanningar och lögner – med maktens och de mediala ledningarnas goda minne. Och i de olika religionernas ledningar återfinner vi ofta människor med suspekta åsikter. Svenska kyrkan tvingade samerna att läsa bibeln och döpa sig med kristna namn. Svenska kyrkan stödde rasbiologernas undersökningar och dokumentationer av ”lappar” som ansågs som ”en sämre ras”. Den ryska kyrkans överhuvud Kirill har kallat Putins styre för ett ”mirakel från Gud”. Påven vill inte fördöma Ryssland efter invasionen av Ukraina. Och tidigare ärkebiskopen Antje Jackelén avkragade och avskedade en underlydande biskop efter en otrohetsaffär. Listan kan tyvärr göras hur lång som helst…
Det är dags att vakna upp, att sätta de religiösas fluffiga påståenden, repetitiva retorik och svulstiga ”sanningar” under samma starka lupp som vi använder för att ifrågasätta och analysera politiker, lobbyister, reklammakare, nyhetsförmedlare, desinformatörer, narcissister, kriminella, yrkeslögnare, opportunister och ryktesspridare.
Sune Flisa
chefredaktör
PS. Läs också detta kåseri.
PS2. Breven till Barometerns chefredaktör Anders Enström läser du här:
Öppet brev till Barometern
Vackra ord är intet värda
Öppet brev till Barrans chefredaktör
PS3. Trossamfundet Ölands Änglar har skrivit en saftig och omskakande betraktelse som inom kort skickas till den påstått moderna tidningen Barometern. Vi på kulturorganet följer med spänning hur den kommer att hanteras av tidningens ”intellektuella ledning”.
alvarsamt2 