alvarsamt2
– icke allvarligt om livet runt alvaret –
Kategoriarkiv: 925:an
Cykelölands dödsstöt: 925:an förvandlad till tvättbräda
Vår reporter Ingvar Charm-Knubbendorph har gjort det – igen! Med fara för sitt liv har han provcyklat sträckan Torngård-Alby med den tvärvetenskapliga uppgiften att utröna den nya beläggningen oljegrus eventuella skador på den mänskliga kroppen.
Och skador blev det. Stora sådana. Ingvar tappade bland annat alla plomber och vårdas nu på intensiven för neurologiska lesioner, bland många andra: karpaltunnelsyndrom. Prognosen för tillfrisknande är dålig, varför vi förbereder en stämningsansökan mot Trafikverket. Tolv av våra bästa advokater jobbar på fallet…
Hur som helst, Ingvar fullgjorde sitt uppdrag och ska ha all heder för det. Senare i dag visas en trailer om den förfärliga cykelturen och senare i veckan visas en helt ocensurerad fulltidsrulle. Känsliga tittare varnas å det allra grövsta.
Allan von Kompost
redaktionschef
925:an rustas upp
Det finns cykelleder och det finns traktorvägar och det finns riksvägar, länsvägar och motorvägar
Rekordlånga?
Triberga borg
En knapp kilometer nordväst om Triberga på sydöstra Öland ligger borgen, 85 meter i diameter. Läs mer om borgen här – och se den från luften, fotograferad från kite (drake).
Liten stuga skapar starka känslor
Visst är det märkligt att ju mindre ett hus är, ju äldre det är, ju falurödare väggar det har, ju vitare knutarna är målade, ju större den gamla skorstenen är, ju tätare de vitmålade fönstren är spröjsade, desto charmigare upplevs byggnaden, desto behagligare minnen väcker den, i detta fall hembygdsstugan i Hulterstad utmed väg 925.
Detta med vilka känslor en byggnad väcker bör kanske makten i Kalmar ta sig en funderare på.
Sune Flisa
chefredaktör
Vindstilla
Fågelvägen – igen
Fågelvägen
Under året kommer kulturorganet att ägna mycket mer intresse åt Ölands sydostsida och väg 925. En viss del av den – mellan Ottenby i söder och Gårdby i norr, marknadsförs som Fågelvägen. Den har onekligen sin charm.
Nedan två kameraskott från dagens cykeltur.
I skuggan av butiksdöden
Ödslig hamn
Idéer i öster…
Under dagens cykeltur vände jag i Slagerstad, vid konstnären Erling Fredrikssons hus. Honom besökte jag redan 2012, ett givande möte du kan läsa om här.
Östra sidan av Öland fascinerar och en liten tanke på ett nytt slags blogginlägg föddes under trampandet från Södra Möckleby: Byinspektionen – kulturorganets svar på Sveriges Radios Stadsinspektionen där arkitektkritikern Mark Isitt besöker svenska städer och tycker och tänker om dess historia, framtoning och arkitektur.
Byinspektionen ska inte värdera arkitektur, den ska träffa roade människor som gillar att berätta om den by jag besöker – på östra Öland. Och allt ska fångas i videor.
Men en hake finns – som alltid. I dag stavas den corona. Är faran över i sommar eller måste jag vänta med Byinspektionen till sommaren 2022 eller 2023?
En sak inser jag: Alla idéer kan kanske inte förverkligas.
Åt öster!
Sydöstra Öland lockar mig alltmer. Öde, tyst, glest befolkat, chosefritt, ärligt. Biltrafiken är lugn denna tid, ett fordon varannan minut gör cyklingen säker. Ska du cykla på sydöstra ön föreslår jag att du struntar i den trista cykelleden mellan Enetri och Solberga. Hoja på vägen i stället. Då ser du havet nästan hela tiden, även om det känns avlägset. Några mil norrut börjar dessutom myrar och vattensamlingar att matcha Östersjön i öster.
En rolig sajt om Kvarnvallen i Hulterstad läser du här. Den gör eventuell kompletterande text om fotbollsplanen onödig. Men några bildtexter sitter nog inte ivägen…
Bästa vindskyddet blottar kulturpärla
Öland är ett blåshål. Därför kan det vara bra att känna till de få ställen där man kan hitta stiltje. På södra ön är J.A.G:S muséum i Segerstad en pärla, dels som vindskydd, dels som muséum. Även nu när det inte är öppet hittar man vindstilla fikautrymme utanför den väl inbyggda entrén.
När det öppnar ska du absolut besöka det. Här visas skulpturer av en särling, en bonde som helst av allt skulpterade i bärgad drivved.
Läs mer här om vårt besök 2010.
2012 var vi där igen.
1 100 meter
Så långt är det från väg 925 till norra pirspetsen i Gräsgårds fiskehamn. Ungefär lika många fåglar som meter låg och kacklade och kvirrade och snattrade norr om hamnen när vi hojade dit…
fyr till fyr, del I
Finns det ett mer logiskt sätt att försöka se så mycket som möjligt av Öland på en dag än att bila från fyr till fyr? Jag vet inte, men så gjorde jag i går den 28 april. I tre inlägg visar jag det som intresserade mig mest ”att göra foto av”.
Häng med! Vi börjar i söder och irrar oss lite hit och dit mot norr, från fyr till fyr.
Morgon vid Långe Jan. Dessa ”gluttare” stod och blängde i sina teleskop mot ett visst motiv långt ute till havs. På frågan vad som var så intressant fick jag svaret: – Ingenting. Vi ser bara det gamla vanliga. Men lite mer än ”bara det gamla vanliga” var att en hel del ugglor nu har invandrat till Öland.
Får får ingen trafikundervisning? Dessa nyutsläppta trippade så elegant utmed vägens båda sidor. Men en och annan fårskalle var lite osäker på om det råder höger- eller vänstertrafik och vinglade därför från höger till vänster och vice versa.
Märkligt nog kom tackor och lamm från båda hållen, på väg mot både söder och norr. Jag var dock helt glasklar över min kurs: Mot norr!
Jag tog östra sidan norrut, väg 925 tror jag den heter hos stackars Trafikverket. Tänk att sitta där och sätta in vägnummer i pärmar. Ja, det är såna tankar man kan få när man bilar på Öland… Den här buketten såg jag i Össby.
Vi är kvar i Össby. Vad den här kåken är till för har jag tänkt mycket på – men inte funnit nåt svar på. Nästan inga väggar, bara ett tak…
– Var i helvite är fisken!? Jag har provat allt, men inte ett hugg! Nä, det är inte lätt att vara fiskare i dag. Fråga yrkesfiskarna får du höra. Svaret blir alltid: – Det finns ingen fisk! Märkligt att det då finns fiskare… Ja, det är mycket man tänker på och inte förstår när man bilar norr ut på Ölands östra sida. Fotot är taget nära Sandby borg.
Runstens kyrka. Här var alldeles tyst, alldeles vindstilla. På vänstra skölden står det ”NORRA MOTET”, på den högra ”SÖDRA MOTET”. Min teori är att de visar väderstrecken; ”mot” betyder bland annat ”åt”. Och norr ligger åt vänster i bild.
”Trött i Lerkaka”. Det är inte ofta man ser en häst ligga, men den här märren sov både djupt och länge. Trots att jag stod alldeles bredvid och pratade och fotade snusade hon på som en klubbad oxe. Varför vi ibland kallar både människor och hästar för ”klubbade oxar” är sånt man tänker på vid ratten när man pilar norrut på Ölands ostsida. Eller ska vi kalla den östsida? Vilket är rättast? Kan man säga så? Nä, det får bli ”mest rätt” den här gången. Det är också sånt man tänker på ibland när man kör norrut på…
Men vad är det med kusarna i Lerkaka? De bara sover och sover. Å andra sidan kanske man måste vila om man smällt i sig 20 kilo gräs och druckit tre fyra hinkar vådis. Och så blir man ju så trött på alla dönickar som ska stanna och fotografera! Har ni aldrig sett en skönhet förut!?
Det här är föregående hästs bästa kompis. Hon är bara ”halvklubbad”. När jag for vidare från Lerkaka tänkte jag mycket på just denna hage. Om jag minns rätt fanns där fem hästar – och tre eller fyra av dem låg och sov, helt utslagna – som ”klubbade oxar”. Är det månne nåt med luften i Lerkaka?
Här i Lerkaka möts 1000-talet och 1800-talet. Typen är ”stubbkvarn”. Omkring 1860 kom den holländska typen till ön. Den kallades ”holländare”. Under 1800-talet fanns runt 2 000 väderkvarnar på Öland.
Här i Lerkaka möts flera tusental. Modern vindkraft började utvecklas runt 1970, men vindsnurror för vattenpumpning fanns redan för 2 000 år sedan i Kina och för 1 500 år sedan i Persien. Ingenting är nytt under solen. Som alla kan se står det så här på stenen: ”Olof och Gammal och Saxe reste denna sten efter Unn, sin fader. Geirvi lät efter sin make här (göra) denna minnesvård. För Rike-Unn hämnades Olof vid ”miomu”. Unn ägde här halva byn.”
Den första av de tre etapperna på väg mot Långe Erik avslutar vi vid vackra och intressanta Gärdslösa prästgård. Du kan läsa mycket mer om den här.
ställplatsernas drottning?
Vår Länsstyrelse ligger som bekant i för att sätta stopp för alla tänkbara ställplatser på södra Öland. Grönhögen, Degerhamn, Bläsinge blev njet njet njet!
Men det finns andra som jobbar åt motsatta hållet, som försöker utveckla turismen genom väl genomtänkta lösningar. Vi vet inte vem som startat Ställplats Drottning Öda i Össby. Vi kan bara säga att den ser genomtänkt, påkostad och gedigen ut.
alvarsamt2 