En av mina ormhuvudfiskar är listigare än de andra. När jakten går dåligt för kollegorna använder den en effektivare strategi: Den lägger sig på botten, spelar död och blir nästan kritvit. Döda fiskar bleknar nämligen snabbt. I filmens slutsekunder ser du hur den dessutom har lagt sig på sidan för att spela ”mer än död”, en roll som ger fin utdelning.
Utifrån är ett välskött akvarium vackert. Vi ser en säregen värld så olik vår egen. Och tanken slog mig… Hur ser fisken på tillvaron där inne mellan fyra glasrutor? Hur ser den andra fiskar – och framför allt – hur låter denna fridfulla undervattensmiljö? Låter den alls?
Jag stängde av luftpumpen. Jag stängde av filtret. Jag ville få så tyst som möjligt. Endast pumpen till ett annat akvarium surrade nästan ljudlöst i bakgrunden. Så satte jag ned kameran på ett litet ministativ och utfodrade då och då med bland annat artemia.
Slå på högtalarna och klicka igång videon nedan! Njut av den värld som brukar kallas ”den tysta världen”…
Vi har minusgrader i dag. Jag avundas mina ormhuvudfiskar. De har + 28. De snappar då och då luft från ytan. Är ytan täckt kvävs de. De större Channaarterna är goda matfiskar. I akvarielitteraturen beskrivs de ofta som ”monster” – ett ord som ofta missbrukas. Ormhuvudfiskar äter fisk, insekter, mollusker och mask och jagar sina offer hänsynslöst. Ändå är de en av få fiskarter som låter sig smekas och verkar trivas med mänsklig kontakt. Deras kärleksakt är helt obeskrivlig. Se den här. Nedan är det middagsdags: rå strömming. Lägg märke till hugget. Det går så snabbt att man knappt hänger med. Filmar jag med 25 rutor i sekunden ser jag aldrig gapet öppet. Det enda jag ser är ”före hugget” och ”efter hugget”.