Kategoriarkiv: Albrunna

Mot söder!

den-lilla-gula-skylten

Cyklar man söderut nedanför Albrunna är det lätt att bli vilse i pannkakan. Den asfalterade leden fortsätter nämligen mot söder, men en liten skylt visar att du ska svänga nittio grader vänster uppför en grusad backe. Se bilden ovan.

Många ser inte skylten och fortsätter på den asfalterade leden. De kommer efter tvåhundra meter till nedanstående knepiga val.

smitväg_1Den asfalterade leden tar plötsligt slut. Ska du fortsätta snett upp till vänster, eller ta tvärt till höger? Goda råd är dyra.

smitväg_2Snett upp till vänster ser fortsättningen ut som en cykelled, visserligen grusad men ändå… De som inte känner till ”virrvarret i Albrunna” cyklar upp här…

smitväg_3. . . eftersom alternativet, åt höger, leder in på stenvass väg till synes rakt ut i havet. Dock borde alla ta denna väg, passera genom en liten mur och sen vandra hundra meter söderut utmed stranden, ta vänster vid bevattningsdamm och nå ledens fortsättning mot söder.

smitväg_4I stället för att ta höger mot havet cyklar de flesta oinvigda grusvägen upp – tills de kommer till vägs ände. Här finns ingen info, inga skyltar. Klara dig bäst du kan! De flesta vänder här, till synes helt förvirrade. Vart de sedan cyklar förmäler inte historien…

smitväg_5Handlingskraftiga/desperata cyklister tar dock destinationen i egen hand, greppar hojen under armen, hoppar över mur och banar sig fram genom den höga djungelliknande klorofyllen, befolkad av ormar och fästingar fram till den slutliga befrielsen. Undrar vad de tänker om öländsk cykelledsdragning och information. Mot söder! Mot söder! Mot söder skola vi vad än ska hända! Vad än stå i vägen!

 


 

Annonser
Taggad , ,

badaren och måsen

den_ensamme_simmaren_Albrunna_1

 


 

Taggad ,

hit och dit

sjömätning_AlbrunnaEn liten bogserbåt har dragit omkring med ett större åbäke efter sig den gångna veckan. Nån som vet vad man gör där ute nedanför Albrunna?

 


 

Taggad ,

trollbindande tack för tack

Första inlägget i följetongen läser du här. Det andra uppenbarar sig här.

Du som följt följetongen om trollens virkesleveranser till restaureringen av möbelgruppen nedom Albrunna vet att trollen uppfyllt vår önskan om mera virke. Det levererades snabbt. Och som tack satte vi ut det vi lovade: en skål sötad gransaft och ett fat flugsvampskakor doppade i röd tobaksmarsipan.

När vi i går kom till möbelgruppen för ytterligare arbete satt tackmeddelande häftat på bordet. Vi blev trollbundna. Dock kände vi inte till trollporträttet i meddelandet. Vi skickade därför bilden till professorn i trolleri vid universitetet i Stuttgart, Sune Flisa. Han svarade med vändande post:

Den gossen behöver jag inte ens söka i våra trollregister. Det där är ju Ejvald Klaebel Mård, en rolig fan som jag umgicks mycket med som ung i byn Wramsby på södra Öland där jag växte upp. Ejvald är född nån gång mellan 1657 och 1666, ingen kan säga exakt år. Han är gift med Trulsan Loppe och har 61 trollbarn. Musikalisk, spelar helst harpa. Mycket begiven på pilsner men aldrig bråkig. Utbildad grottforskare men försörjt sig som cancandansör. Ordförande i Trollkåren, medlem i Albrunna Trolleriförbund och Trollens Arbetslöshetskassa, TAK. Vegetarian. Favoriträtt: Maskrosblad.

Flera frågor?

Eder Sune Flisa

 

Den levererade virkesmängden har räddat möbelgruppen för framtiden. Den beräknas nu hålla ytterligare mellan tusen och tvåtusen år.

Här ser vi tydliga spår efter trollen. Brutna och nedtrampade rosenbuskar vid roten av den tall som man klättrat upp i sedan virket levererats. Till skillnad från oss människor kan troll gå i vilken vegetation som helst, brännässlor eller växter med sylvassa taggar gör dem ingen skada. De känner inte heller av huggorms-, geting- eller vargbett.

Den inledande restaureringsfasen är nu avklarad. Bordet är stabilt åt båda hållen, och bordskivan är hel. Kommande åtgärder planeras att sättas in mot soffan åt öster, den till vänster i bild.

 

 


 

Taggad , , ,

tack, alla troll!

Den levererade virkeshögen ligger prydligt placerad strax väster om möbelgruppen. På den översta plankan står ett meddelande, troligen inristat med en tappad trolltand: ”Eder beställning verkställd genom speditionsfirman Trollspeed AB, Alvaret.”

I ett tidigare inlägg anropade kulturorganet trollen i Trollskogen nedom Albrunna. Vi önskade deras eventuella hjälp med att skaffa mera virke till renoveringen av möbelgruppen på samma ställe, tillverkad 1251.

Och troll är snabba i hjärna och handling. Vid vårt nästa besök låg där en samling väl valda virkestyper i olika dimensioner. Som tack satte vi ut det vi lovade, ett stort fat sötad gransaft och ett mindre fat flugsvampskakor doppade i röd tobaksmarsipan. Nästa morgon var allt uppätet, till och med faten.

På marken syntes inte ett endaste litet spår av trollen, men i träden kunde vi ana hur de efter virkesleveransen klättrat åt nordost, hoppat från träd till träd över cykelleden för att fortsätta norrut mot Södra bruket. En och annan bruten kvist och böjd trädtopp talade sitt tydliga språk. Enligt gamla lokala sägner kryper sedan trollen i den underjordiska vattenkanalen från bruket upp till sina djupt liggande jordhålor uppe på alvaret, där de sova om dagarna och dricka pilsner och dansa cancan om nätterna.

Så snart tillfälle ges kommer renoveringen av landets sannolikt äldsta möbelgrupp att återupptas…

 

 


 

Taggad , , , ,

mera plank i baljan, boys

Den vackra men ytterst ålderstigna möbeln står nedanför Albrunna. Två soffor. Ett bord. Södersoffan heter Billy, östersoffan Hemstanäs. Bordet heter Listerby, alla namn senare upptagna i IKEA-katalogen.

Sittgruppen är vår favorit. Vissa säger att den spikades samman 1802 av okänd möbelsnickare på väg ned mot det våldsamma sillafisket på söderudden. Andra påstår med emfas att den är sammansatt redan på medeltiden, 1251. Men här skiljer sig källorna. En ofta opålitlig källa menar att den spikades samman av soldaten Botvi Långsnut, medan alltid opålitliga källa nummer två för fram namnet Stenar Gråvadd den yngre.

Hur som helst kräver gruppen årlig omvårdnad. Allt bärande virke är mer eller mindre genomruttet – oftast mer. Bordsplank och sittvirke spricker i solens oförsonliga UV-strålning. Benen pekar åt alla håll, inte en enda vinkel är nittio grader.

Då och då har något skogstroll lagt dit en planka eller två i andemeningen att ”nu måste gruppen stöttas upp”. Trollen i Albrunnaskogarna är endast uppe på nätterna så det lönar föga att speja efter dem dagtid, än mindre att söka spåra dem då de ofta klättrar i träden och på olika sätt raderar sina fotavtryck, storlek 56-64 med fyra kloförsedda tår.

Det ska här sägas till eventuellt andra bloggläsande troll att ännu mer virke är välkommet. Det får gärna vara blekt och sargat av tidens tand, både bräder och reglar men helst inte pepprat med gamla rostiga spikar. Vi lovar att ställa ut skål med sötad gransaft och ett fat flugsvampskakor doppade i röd tobaksmarsipan som tack för hjälpen.

Gruppen mot Kalmarsund. Med blotta ögat kan det vara svårt att avgöra om den spikats samman 1251 eller 1802. Endast C14-metoden kan lösa gåtan.

Bordsskivan i närbild. Lägg märke till den polerade ytan och den spännande variationen i färg och virkestyper. Snacka om intarsia. Tittare med extrem hökblick kan även se att en cirka 15 centimeter bred planka saknas på bordets nedre högra hörn.

Om gruppen tillverkades 1251, vilket kulturorganet håller för troligt, måste vi trots dåtidens bristande hållfasthetslära medge att möbeln än i dag är förvånansvärt fräsch. En amerikansk medeltidsmöbelsamlare lär ha bjudit två miljoner dollar för skönheten, ett bud som icke gick att realisera, ity ingen formell ägare finnes.

 

 


 

Taggad , ,

fartigt bonusvarv

Som första media i världen har kulturorganet filmat den norra nedfarten av det så kallade bonusvarvet i Albrunna. När varvet – som egentligen är en tresidig rektangel – är färdigt kommer det att gå undan här. Se själv.

 

 


 

Taggad , ,

Lyd inte pilen!

Du kommer hojande från söder, på cykelleden. I Albrunna möts du av liten skylt som vill få dig att ta höger. Nej! säger kulturorganet. Den sträckningen är tråkig och farlig, 136:an är inget att leka med när fartgalna turister invaderar ön.

Naturligtvis lyss du till kulturorganet. Naturligtvis går du mot strömmen. Du är motvals, bjäbbig, trilsk, mån om din integritet och fria vilja – precis som kulturorganet.  Du tar vänster – och äventyret väntar…

 

Naturligtvis kan du ta denna föreslagna rutt även om du kommer norrifrån. Det är bara att vända på kuttingen.

 

 


 

Taggad ,

högre eller lägre

Brusa högre lilla å heter en dänga med Janne Schaffer. Min film borde kanske heta Brusa lägre lilla å. Du förstår snart varför…

 

 

 


 

Taggad , ,

snabba jobb

I veckan som gick visade sig plötsligt ett djupt dike mellan höga jordvallar nedanför Albrunna. Jag förmodar att man lägger ned bevattningsrör från det utvidgade vattenhålet nere vid Kalmarsund. Du kan se dammen här.

Bevattningsdammen ligger nere vid havet till vänster i bild. Kameran ser här norr ut.

Diket gick fram till cykelleden mellan Södra bruket och Grönhögen. Framtiden får utvisa om det blir en förlängning av röret söderut. Dagen efter jag tog dessa bilder var diket igenlagt. Det syntes knappt att man grävt. Det går undan med dagens maskiner.

 

 


 

Taggad , ,

bok för ölandsälskare

 

Den lilla byn Albrunna hade 2010 endast 51 invånare, enligt Wikipedia. I höstas utkom en bok om byn, Albrunna förr och nu av Albrunnasonen Lars Henell. På nästan 300 sidor berättar Lars om den by han blivit trogen. Som läsare förundras man. Emanerar denna ocean av fakta och händelser verkligen från en liten oansenlig by i öländsk glesbygd? Mycket har nämligen hänt i denna lilla bebyggelse på var sida om väg 136 strax söder om Södra Möckleby. Oräkneliga evenemang och udda personligheter har satt avtryck i vardagen, i jordbruket och stenbrotten, i kulturen, på fotbollsplanen, på dansbanorna och på festplatserna.

En titt i innehållsförteckningen räcker för att få ett hum om bokens omfattning. Lars går igenom gård för gård. Vi får fakta om varenda inflyttare, om smått och stort under decennium efter decennium. Ämnena skiftar. Jordbruket upptar ett kapitel, barnens lekar ett annat, skepp och skeppare ett tredje och andra världskriget ett fjärde.

Framlidne Tage Nilsson vandrar som en röd tråd genom boken – och åren. Minneskonstnären Tage var en ”hårddisk på två ben”. Med sin kamera dokumenterade han det mesta som hände i Albrunna under mer än ett halvt sekel. Bokens foton är många och ofta unika. Tyvärr är trycket av dem ibland oprecist. Som helhet är dock boken en synnerligen entusiastisk, levande och kunnig skildring av det lilla i det stora, av liv och död i liten by i en stor och föränderlig omvärld.

”Det som är nu, har i en allt snabbare värld blivit till ett förr och det man gör nu spelar en inte helt oväsentlig roll när det i en nära eller avlägsen framtid betraktas som ett förr.”, skriver Lars Henell i tänkvärt efterord.

Några få exemplar av Albrunna förr och nu lär finnas kvar för liten slant. Du köper ett hemma hos Lars. Han är lätt att hitta. Han driver Albrunna Perenner.

 


 

 

 


Det i boken omtalade bymuseet Albrunna Förr och Nu kan du läsa mycket mer om här.

 

 


 

Taggad , , ,

då var det 3 februari 2012

För exakt sju år sedan såg det – snömässigt – ut ungefär som i dag efter nattens snöfall. Men här går i dag cykelleden från Södra bruket mot Albrunna och hela sträckan har stängsel mot branten ned mot havet.

Nu som då vimlar det av hare. Vi ser här söderut från tallskogen ungefär mittemellan Albrunna och Södra bruket.

Både vinschen och ekan finns kvar än i dag. Men den uppochnedvända ekan ser mer ut som en plankhög än en båt.

Taggad , , ,

Allé i byggsats

Vid Alunvallen i Degerhamn ligger det man kapat av almarna i allén mellan Södra Möckleby och Albrunna. Detta är en av de två högarna.

Den andra högen är ännu större. Orsaken till kapningen av almarna är almsjukan, en obotlig åkomma orsakad av den lilla almsplintborren. Denna hög ligger utmed Kvarnvägen.

Personligen undrar jag varför man inte kapar hela allén på en gång – och planterar nya träd av annan sort. Att ta lite då och då förlänger bara plågan – och nästan ingen i vår enkät tycker att högstubbar är vackra.

Så sent som 2012 såg den vackra allén frisk ut. Sedan gick det snabbt utför…

 

 


 

Taggad , , , , ,

händelseintensiv cykelsträcka

På en så kort sträcka som knappt tre kilometer ska vi inte bara se den vackra novembernaturen, gamla bruksbostäder och en bruksruin, utan också en strålande utsikt mot Sverige, ett ”stentungt nav” och en ”ovanligt stenig trädgård”.

 

 


 

Taggad , , ,

bonusrundan i Albrunna tar sig…

Uppförslöpan åt öster nedan Albrunna är snart färdig. Hinner man även med resten av löpan så vi får en hel cykelled från Degerhamn till Ventlinge redan i år?

Snart fattas bara asfalt…

 

 


 

Taggad , ,

straff- eller bonusrunda?

Arbetet på ”straffrundan” nedom Albrunna fortsätter. Kulturorganets redaktion har redan döpt om den till ”bonusrundan” eftersom en cykelled hellre ska vara omväxlande och spännande än ”kortast möjliga väg mellan två punkter”. Att cykla ska vara mer ”njutning” än ”kommunikationsmedel”. Den här ”krumbukten” blir rolig att hoja! Den blir svettig uppför och speedig nedför.

Leden går här rakt upp åt öster. Uppe vid stakpinnarna svänger den höger på en gammal – i dag igenvuxen – kommunal väg.

Ungefär 50 meter före det gula huset uppe till höger viker leden ned mot väster och bevattningsdammen och Kalmarsund igen, se fotot nedan.

Leden kommer uppifrån och ned mot kameran, svänger sedan höger i bild, vilket i verkligheten blir ”mot söder”, se bilden nedan.

Leden uppifrån – i ovanstående bild – ansluter här till den redan asfalterade sträckan öster om bevattningsdammen. Cyklar vi nedåt i bilden styr vi söderut. Då har vi hel asfaltled ned till kyrkan i Ventlinge.

 

 


 

Taggad , ,

labyrinttips genom Albrunna

Kulturorganet har tidigare berättat om hur du kan cykla så kort sträcka som möjligt på väg 136 genom Albrunna. Här visar vi en ännu en möjlighet… Dragningen är dock ingenting för racercyklar eller andra med känsliga däck.

Du förstår ledens dragning ännu bättre genom att se filmen på min blogg Cykla på Öland. Klicka här för att se den.

När du kommer norrifrån – från höger i bild – tar du ned här på den grusade vägen efter ett gult hus. Den leder ned mot Kalmarsund. Nere vid bevattningsdammen tar du vänster på den asfalterade leden. Därifrån har du asfaltsled ända ned till Ventlinge kyrka.

Femtio meter in på grusvägen ser det ut så här. Du svänger höger och sen vänster ned mot dammen. Inga konstigheter.

Du cyklar ned mot vattnet utmed muren. Där gruset upphör tar du asfaltsleden till vänster.

Efter nån halvkilometers trampande cyklar du in i denna bild, på leden vid huset. Du hojar uppför backen och tar höger – till vänster i bild. Sen är det bara att stå på till Ventlinge. Där måste du vara på alerten igen – leden upphör hux flux. Ingen vet om den flugit i luften eller upplösts i atomer av okänd anledning. Men upphör gör den… Lycka till.

 

 


 

Taggad ,

klar för jobb?

En grävmaskin står nu uppställd nedanför Albrunna. Ska man hinna göra hela leden färdig genom byn före årsskiftet? Den som lever får se…

 

 


 

Taggad

cykelledslabyrinten Albrunna

Hur cyklar man på cykelleden genom Albrunna? Ja, den frågan har vi ofta ställt oss denna vår, sommar och höst. Information och skyltar har helt prioriterats bort av ledningen för projektet Fyr till fyr.

I senaste inlägget på min andra blogg Cykla på Öland får du förhoppningsvis några aha-är-det-så-man-styr-hintar om hur du kan sick sacka dig igenom byn från norr till söder.

Bloggen finner du här.

 

 


 

Taggad ,

doft av asfalt…

I dag fulländades cykelleden förbi tryffelodlingen söder om Albrunna genom asfaltering. Det hela blev bättre än jag tidigare trott.

Även snutten förbi ”proppen vid trädet” asfalterades i dag. Snart kan vi hoja säkert mellan Degerhamn och Grönhögen…

 

 


 

Taggad , ,
Annonser