


Visst är hon vacker, Älva, byggd 1939 på Lödöse Varf för fraktfart i Östersjön. Senast hon var i Grönhögen var nån gång under 1960-talet. Hon var då ett seglande fraktfartyg.
Älva är 44 meter lång – 55 med peken – och 7,2 meter bred. Djupgående: 3 meter. Tre master, åtta segel på totalt 600 kvadratmeter.
Drygt 40 personer kan övernatta på Älva i 15 hytter. Dusch och wc finns i en del hytter och i korridorerna.
Älva seglar under normala år i vattnet runt Kanarieöarna, men på grund av corona klyver man nu blott svenska vatten.
En ny kategori inlägg införs nu på bloggen, Dagens båt. I denna visar jag båtar som på något sätt intresserar mig. Det kan handla om vackra båtar, fula båtar, båtar med sevärda detaljer och lösningar. De flesta kommer sannolikt att fotograferas i Grönhögens hamn, men även andra hamnar kan bli aktuella då och då.
Först ut blir denna motorkryssare, Cerveza, i ganska konventionell men stilren formgivning. När jag var där var besättningen tyvärr i land så jag kunde inte ta reda på mera fakta. Hur som helst är hon en riktig snygging, Cerveza.
Heter det att angöra en brygga, som Hasse och Tage gjorde en gång i världen? Nej, visst inte, sa denne sjöbjörn till mig när han förtöjt vid bryggan i Grönhögens hamn 11 juli 2012, alltså för nästan exakt åtta år sedan. Han menade att man angör en destination och förtöjer vid en brygga – och det är en jäkla skillnad! Så sade han, kapten Bo med fru Barbro.
Nostalgiker kan njuta av att även Sydfart, Sveriges då äldsta handelsfartyg i drift, kan ses vid kaj i länken ovan.
Vill du se mer av Sydfart kan du klicka här.
Eliana kostade skattebetalarna i Mörbylånga kommun nästan en halv miljon kronor. Kulturorganet varnar nu för ytterligare skattehöjningar i kommunen. En ny vrakskandal är nämligen på gång i Grönhögens hamn. Där har man nu sågat av Helga så hon ska kunna passera under vägbroar på sin färd mot skrotning.
Skattebetalarna pröjsar. Hosta upp och var glad. Vad var det kommunchefen Ann Willsund sa om Grönhögens hamn? Att den var kämpig att se! Jag instämmer.
Men ännu bättre kan det bli. Ytterligare tre stånkor håller nämligen på att sjunka i samma hamn. Enligt sjöräddningsfolket har man tidigare föreslagit att ingen oförsäkrad båt ska få ligga i hamnen. Idén tilltalade inte kommunen.
Hur många båtar sjunker i Grönhögens hamn under sommaren? Den som lever får se…
Cykelfärjan Dessi börjar tuffa över Kalmarsund nu på måndag, 11 maj. Det i mina ögon fula fartyget går mellan Södra Hamnplan i Färjestaden och Barkassbryggan i Kalmar.
Pris: 60 kronor för vuxen, 40 för ungdom och pensionär. Rabatthäften finns. Biljett köpes ombord. Hund får medtagas. Färden över Kalmarsund tar en halvtimme.
Som chefredaktör för landets enda kulturorgan är det min smärtsamma plikt att i knästående ställning be om ursäkt för mina fullkomligt odugliga medarbetares skämmiga tillkortakommanden, vidriga lögner och naiva fake news.
Det har under kvällen kommit till min kännedom att den publicerade nyhetsartikeln Dramatisk strandning i Grönhögen var en historia hoptotad på dunderfyllan av Ingvar Charm-Knubbendorpf och Hugwald Claes Andersen. Deras försök till försvar är mer än patetiskt:
– Det händer ju aldrig nåt kul på den här ön!
Då jag är på heligt möte i kloster i Shimla i Indien kan jag icke genast utföra det viktiga uppdraget att låta den saltade niosvansade katten (som jag ärvt av min käre fader) dansa trenne timmar över deras blottade bakdelar. Jag får helt enkelt skjuta på detta höga nöje till min hemkomst nästa vecka.
I väntan på denna ”uppfostrande, mycket ljudliga ceremoni” har de båda brottslingarna befriats från sina löner året ut, fråntagits tjänstebilar, tjänstebåtar, tjänstebostäder och tjänstekläder. Deras synnerligen omfångsrika pensionsbesparingar har nollats och flyttats över till Behjärtansvärda insatser för mänsklig utveckling AB, ett av mina mest lönsamma indiska bolag med humanistiska förtecken.
Slutligen ska sägas att fartyget i Grönhögens hamn lär ha ”placerats där av mänsklig hand”. Hur och varför återkommer kulturorganet till så snart tillfälle ges.
En enda natt med minusgrader denna vinter – om jag minns rätt. I går 3 februari låg tunn ishinna på vattenpölarna. Men den enda minusgraden blev en ytterst kortvarig gäst på södra Öland.
Däremot har vi redan fått känna på vårstämning, exempelvis den 25 januari. Då tog jag dessa soldränkta bilder i Grönhögens hamn – där jag också tog mig en simtur.
Nä, simturen var nåt jag bara drömde om…
Vi söker oss till havet för att undkomma den envisa hettan…
Grönhögens hamn blir alltmer internationell. Den verkar ha blivit ett begrepp på den marina Europakartan. Segelbåtar och husbilar från hela Europa lägger till här – och ställs upp. Stämningen är avslappnad, folk är trevliga och pratglada. När jag senast var där surrade luften av franska, tyska, norska, holländska – och skånska!
Båtmixen är ögonfröjd för en gammal båtentusiast. I detta bildsvep ser du några udda båttyper bland mängden konventionella. Kolla exempelvis in bilderna 2-7 av den vackra kanottriggade träbåten Phönix från Fleckeby sydost om tyska Flensburg! Hon har två master utan fock, som på den en gång så populära lilla snabbseglande C-kantoten. En lustig detalj är jollens genomskinliga botten. Genom den kan man nog skåda många svartmunnade smörbultar.
Bilden längst ned visar en tidigare minsvepare byggd i trä. Mer om henne i ett kommande inlägg…
Bilderna är tagna med en Fuji X30 och är automatiskt bildbehandlade i PhotoShops Arkiv/Skript/Bildarbetare.
Hamnar fascinerar. Där råder ofta ”ett något så när överblickbart kaos”. Men framför allt sticker ogjorda arbeten besökaren i ögonen. Där exponeras helt öppet jobb som aldrig hanns med. Längs kajerna ligger rader av dåliga samveten och guppar till vågornas lullande kluckanden.
Vi ser backen – i fören – som skulle ha målats om för tre säsonger sen – ett jobb som sannolikt åter måste skjutas upp till i vår. Vi landkrabbor spanar in bord som bör bytas, tåg som ska splitsas, stål som ska rätas och svetsas, ribbdäck som ska nåtas, detaljer som ska fixas och trimmas – och enorma ytor som snarast borde skrapas och grundas och målas på nytt. På landbacken ligger ännu några skorvar i vagga med roder och propellrar pepprade med sylvassa havstulpaner – som sitter som berget, som kräver jobb och åter jobb.
Attityden till ägare av gamla skorvar i trä är lyckligtvis förlåtande. Ingen människa kan alltid hålla en sån farkost i topptrim. För en pedant kan en smack eller stånka med decennier på nacken bli lika med hemska döden.
En för mig ny bekantskap hälsar på i Degerhamns hamn, MV Bimi från Bergen. Nedan ligger hon vid Cementas kaj och lossar ”jag vet inte vad”. Som alla ser är hon 88 meter lång och 13 meter bred. Om jag förstår innehållet rätt i denna faktafil om Bimi sörplar hon i sig 5,5 ton olja per dygn. Bimi går på så kallad Marine Oil Gas som kostar ungefär 3 000 kronor/ton. Det låter mycket men på ett dygn kan hon transportera 5 000 ton mer än 40 mil. Per ton gör det drygt 7 öre per mil. Oslagbart billigt.