Som chefredaktör för landets enda kulturorgan är det min smärtsamma plikt att i knästående ställning be om ursäkt för mina fullkomligt odugliga medarbetares skämmiga tillkortakommanden, vidriga lögner och naiva fake news.
Det har under kvällen kommit till min kännedom att den publicerade nyhetsartikeln Dramatisk strandning i Grönhögen var en historia hoptotad på dunderfyllan av Ingvar Charm-Knubbendorpf och Hugwald Claes Andersen. Deras försök till försvar är mer än patetiskt:
– Det händer ju aldrig nåt kul på den här ön!
Då jag är på heligt möte i kloster i Shimla i Indien kan jag icke genast utföra det viktiga uppdraget att låta den saltade niosvansade katten (som jag ärvt av min käre fader) dansa trenne timmar över deras blottade bakdelar. Jag får helt enkelt skjuta på detta höga nöje till min hemkomst nästa vecka.
I väntan på denna ”uppfostrande, mycket ljudliga ceremoni” har de båda brottslingarna befriats från sina löner året ut, fråntagits tjänstebilar, tjänstebåtar, tjänstebostäder och tjänstekläder. Deras synnerligen omfångsrika pensionsbesparingar har nollats och flyttats över till Behjärtansvärda insatser för mänsklig utveckling AB, ett av mina mest lönsamma indiska bolag med humanistiska förtecken.
Slutligen ska sägas att fartyget i Grönhögens hamn lär ha ”placerats där av mänsklig hand”. Hur och varför återkommer kulturorganet till så snart tillfälle ges.
