Kategoriarkiv: borg

höstens utgrävning vid sandby borg går mot sitt slut

Vi här på södra Öland är mer beresta än de som bor på norra ön. Vi är också skickligare affärsmän, händigare hantverkare och vi har ett vidare och klokare perspektiv på det mesta här i livet. Och – vi är mycket rikare än ”de andra”. För några år sedan kom dessa våra egenskaper att stå oss dyrt…

De få överlevarna minns med skräck hur invånarna i Mörbylånga samlade sig en kulen vintermorgon 2015. De var beväpnade med baseballträn, studsare, knivar och hagelgevär. De for i bilkaravan med släckta lampor ned mot Södra Möckleby och 07:15 inleddes det blodiga och helt överraskande anfallet. Norrfolket tog sig in i husen och slog ihjäl allt som rörde sig, barn, kvinnor och män. De stal ingenting, gick bara systematiskt till väga i dödandet, bröt sig in i hus efter hus, i villa och koja, i dagis och skola och slog ihjäl eller sköt alla man träffade på. Klockan 07:50 var massakern över. De tog bilarna tillbaka till Mörbylånga. Sen dess har man inte pratat om ”saken”. De fick sin hämnd och livet återgick snart till det gamla vanliga…

Genom denna parafras förstår vi kanske bättre det barbariska som hände i Sandby borg för omkring 1 500 år sen, eftersom årtusenden tenderar att lägga ”ett glömskans svalkande filter” över historiens vedervärdigheter. Mayafolkets offrande av miljontals människor väcker inte samma motbjudande känslor som dagens masskjutningar och massakrer. Vikingarnas härjningar framstår som nästan romantiska i jämförelse med dagens vidriga IS-dåd.

”Det fasansfullt intressanta” med Sandby borg är alltså att vi år efter år får allt pålitligare bevis på vad som verkligen hände där ”ett skräckens dygn” nån gång under folkvandringstiden…

* * *

En insamling har gett tillräckligt med slantar för att grusa vägen ned till borgen. En bättre väg var den viktigaste förutsättningen för nya finkamningar och nu gräver, skrapar, siktar och dokumenterar ett drygt dussin entusiaster och studenter under ledning av arkeologen Ludvig Papmehl-Dufay, ett namn ni kanske känner igen från utgrävningen av Albrunnaskeppet.

Ingen kan ännu med säkerhet säga vad som hände det där fruktansvärda dygnet för ungefär 1 500 år sedan, då sannolikt alla borgens invånare slogs ihjäl på det mest barbariska sätt. Man har hittat kroppsdelar och sargade skelett av yngre män och små barn, men hittills inga kvinnor. En teori av flera är att de mördade kvinnorna ligger i en massgrav i borgens närhet. Det unika med Sandby borg är – tack vare utgrävningarna – hur vi år för år kommer att förstå mer och mer av livet i borgen och dess tragiska slut. Ruta för ruta arbetar sig arkeologerna och studenterna fram genom jordmassorna inne i borgen. Höst efter höst får vi förhoppningsvis ytterligare nya sidor att läsa i boken om Ölands fascinerande men också blodiga historia…

Från borgens strand ser vi åt norr ett idylliskt landskap i bleka blå och ockra kulörer. Här fiskade man och hit kom troligen enkla handelsfartyg. På en gammal luggsliten och knappt läsbar skylt vid borgen kan vi läsa följande:

”Öland var under tiden från Kristi födelse till 1300-talet en rik bygd. På ön uppfördes under järnåldern en rad befästningar, varav flertalet byggdes under folkvandringstiden (400-550 e Kr). Sandby borg skiljer sig beträffande läge från öns övriga fornborgar. Den ligger i anslutning till stranden på ett av de ställen på Ölands östra kust, där man finner en naturlig hamn, Borgvallen, som numera är starkt raserad, har en intressant uppbyggnad. På ett par ställen kan man konstatera att dess utsida består av två lodräta, koncentriskt uppförda murar av tillhuggna kalkstensblock i kallmur, ett lägre yttre och ett något högre inre. Även insidan har en kallmurning, som till stor det är dold i rasmassor. Mot landsidan har borgen en egenartad yttre förskansning av i kretsform glest ställda stenblock. Detta antyder att Sandby borg anlagts till försvar mot från landsidan riktade anfall. I området inom borgvallen lär ha funnits spridda rektangulära och kvadratiska husgrunder.”

Västra halvan av borgen. Muren som går tvärs i bild och delar borgcirkeln i två halvcirklar är av mycket senare datum än borgen.

Från 30 meters höjd får vi bra utsikt över borgen mot norr. Högst upp i bild står bilar på den rekordstora parkeringsplatsen. Där kan det aldrig bli trångt. De stora vita ytorna på borggården är presenningar som ligger på tork.

Denna vy visar vad invånarna såg rakt åt öster: En mur och en horisont. Sandby borg är den enda öländska borgen vid havet. I dag är det runt 50 meter mellan muren och Östersjön, men under folkvandringstiden var havsnivån en hel meter högre än i dag. Vattnet skvalpade troligen kring östra murdelens fot!

Vy åt sydost. Stenröset till vänster är den till stora delar rasade borgmuren. Muren med stättan är från modern tid.

En borginvånare som ställde sig på tå för att kika söderut såg ungefär detta. Troligen levde man med sina djur i närheten av borgen och träffades i borgen för diskussioner, marknader, kanske fester – och för att söka skydd i orostider.

Arkeologen Ludvig Papmehl-Dufay visar riktningen för det fortsatta jobbet. Östra Småland berättar att man så sent som i torsdags hittade två guldringar och ett guldmynt. De låg under en röd kalksten. Myntet är romerskt och slaget för kejsar Valentinianus, regent mellan 425 och 455.

I torsdags hittades även tunna skärvor av romerskt glas, skriver Östra Småland. Arkeologen Helena Victor tror att skärvorna kommer från ett romerskt kärl, det första glaskärl man hittat här.

Ännu så länge är det bara ett mindre område av borggården som grävts igenom och analyserats. Vi har alltså många spännande fynd att se fram mot framöver. Och ännu kan ingen med bestämdhet säga vad som hände här inne för 1 500 år sedan – eller varför. Det är alltså upplagt för spekulationer.

Här ser vi hur liten del av borggården man just nu fyndletar i. En total genomgrävning kommer att ta flera år.

Väster om borgen ligger stora stenar i en halvcirkelform. De var tänkta att försvåra eventuella attacker från landsidan. Tyvärr hjälpte de inte dagen för massmordet.

Ett 40-tal besökare samlade vid en av de populära guidningarna i borgen i september. I söndags kom ett 100-tal nyfikna till den specialvisning man gjorde för medlemmar i Sandby borgs vänner.

Torva för torva grävs upp.

Att få jobba vid dessa siktar måste vara en dröm för varje arkeologiintresserad. Bara tanken på att något plötsligt kan glimma till bland all jord och sand känns pirrande…

Ordning och reda. När det aktuella området är färdiggrävt läggs dessa jordkvadrater tillbaka. Se bilden nedan.

Foto från mars 2016. Jordkvadraterna från tidigare grävningar ligger åter på plats.

Siktar och högar med siktad jord.

Landskapet vid borgen är kargt och som här i vintermånaden mars är det är ofta kallt, blåsigt och ogästvänligt. Livet här för 1 500 år sedan var sannolikt hårt.

För den som ännu inte besökt Sandby borg rekommenderas en kvällsvandring i och runt borgen. Då uppenbarar sig den rätta stämningen, skuggorna blir längre, vinden avtar, tystnaden tar vid. Ändå hörs något i fjärran…

Sandby borg blir allt blåare ju mer skymningen sänker sig. Borgen är genomsyrad av rykten och vidskepelse. Somliga anser platsen ond, ja rent av farlig.

En sista solstråle dränker borgen i ett stänk gult innan den blå natten helt tar över.

Just i detta skymningsläge ger historien bakom Sandby borg bäst verkan. Vi står här i centrum av ett historiskt barbariskt massmord! Och frågorna hopar sig…

Annonser
Taggad ,

träby borg – tre borgar i en

Den är inte lik någon annan borg vi har sett på södra Öland. Den är inte en. Den är tre, Träby borg norr om Solberga vid Torngårdsvägen mellan Södra Möckleby och Torngård. Träby borg är lite knepig att hitta. Det finns inga skyltar som visar vägen och borgen är så pass låg att man ser den först på nära håll.

Enkel vägbeskrivning: Tag in mot Träby i Solberga. Kör till vägs ände. Kör inte in på nån gård utan parkera på p-plats till vänster. Fortsätt gå denna väg. Efter tvåhundra meter viker vägen skarpt åt höger. Efter ytterligare tvåhundra meter tar vägen slut och man får gå utmed sidan av ett större fält till vänster. Efter ytterligare 200 meter ser du ett stort stenröse på en lägda. Gå snett vänster över lägdan mot en grind. Från grinden leder en traktorväg raka spåret mot borgen. Efter ytterligare 150 meter är du framme. Och det är en vacker syn som möter dig!

Träby borg liknar inga andra borgar på Öland. Den är stor. Och den har en märklig form. Vi ser den här mot norr.

Vad vi förstår är de tre borgarna de som på bilden är markerade med grönt, gult och blått. Den vita markeringen torde vara ruinerna efter ett sentida hemman. Det ska ha anlagts i slutet av 1700-talet och haft namnet Christineborg.

Entrén till borgen på traktorvägen mellan de två åkrarna. Lövträden står ännu kala i april, vilket ger bättre överblick av borgen. Denna plats är en av få på södra Öland som vi upplevt som ”helt utan störande trafikljud”. Här är verkligen tyst, vilket förstärker känslan av att vi besöker en magisk historisk plats… 

När man går innanför borgmurarna förstår man inte helt idén med formen. Murarna går lite hit och dit över de gräsbevuxna, nästan parklika ytorna. Största delen av murarna har rasat men några korta sträckor är ännu i dag intakta. En stor och vacker snok fick oss att undra vad den gjorde här. Snokar vill ha vatten och här var torrt som snus. Men vi hittade senare en liten vattensamling strax utanför murarna. Den räcker för snoken, som såg välmatad ut!

Borgarnas diametrar är mellan 44 och 66 meter. Den mellersta anses bäst bevarad. Murarna är byggda i kalksten.

Murarna är låga i dag, eftersom de rasat under de kanske 1 500 år som gått sen de byggdes. I sin prakts dagar var murarna 7-10 meter breda!

Nu i maj skulle man nog bara se gröna trädkronor i detta perspektiv. De tre sammanbyggda borgarna ligger i nordost-sydvästlig riktning.

Vi vet inte men den nedre delen  av stenformationen kan kanske ha varit en brunn en gång i världen.

Den senaste jordbrukstekniken har danat fälten som omger borgen. Jordbruket under folkvandringstiden, då borgen byggdes nån gång mellan 400 och 550 år e Kr torde ha varit mycket enkelt. Men man vet att människan redan för 6 000 år sedan började med åkerbruk och boskapshållning i vårt lands sydliga delar. Tanken svindlar. 6 000 år… Det är 200 generationer!

Av de enorma murarna finns i dag bara små ynkliga rester.

Johannes Haquini Rhezelius, svensk arkeolog och byggnadsantikvarie, berättade 1634 att det fanns 30 husgrunder i den nordöstra borgen, 32 i den mellersta och 14 i den sydvästra. I dag syns bara någon enstaka av dessa, som denna.

Den här flera meter breda gluggen har troligen varit en av portarna i borgen. Men sannolikt var den betydligt trängre då det begav sig.

Sedan de murar vi ser här byggdes har det gått mer än 1 500 år och 50 generationer bönder har plöjt och sått här. För dig som vill se ännu mer in i historien kan vi tipsa om ett gravfält ett par hundra meter sydost om borgen med tio synliga runda stensättningar.

Taggad ,

fridfull slaktplats

 sandbyborg_5Vi stannar kvar en stund vid Sandby borg, där något man kanske kan kalla ”Ölands första terrorattack” genomfördes för runt 1 500 år sedan. Ovan ser vi spår av den senast gjorda utgrävningen sommaren 2016. En total utgrävning tar tid; bara någon procent lär hittills vara utgrävd. Borgens yta är 5 000 kvadratmeter och den ska ha innehållit 53 hus. Murens höjd var ursprungligen fem sex meter. Den mur vi ser på denna bild är inte ”original”. Den är lagd mycket senare än borgen – av sten från just borgen.

dscf0429Sandby borg ligger närmare havet än alla andra borgar på Öland, bara 50 meter från strandkanten. Till vänster i bild ser vi den nästan helt övervuxna östra murdelen. Bilden är tagen innan den lilla informationspaviljongen sattes upp. En bra film om borgens blodiga historia kan du se här. I den berättar Helena Victor, projektsamordnare vid Kalmar Läns Museum.

sandbyborg_2I slutet av 400-talet e Kr skedde massakern här. Flera hundra män, kvinnor och barn kan ha huggits ihjäl på det mest barbariska sätt. Liken lämnades där de låg. Hittills har man hittat resterna av 24 människor. Det finns inga tecken på belägring av borgen, varför det har spekulerats i om fienden kommit in i borgen med hjälp av en förrädare. Sedan terrorattacken har borgen legat öde – fram till 2010 då man började utgrävningarna.

dsc02359Det vi ser här är bara fyllningen mellan de ursprungliga murarna. Kalkstenen i murarna har använts långt senare, till byggnader och murar. I ett stolphål inne i borgen hittades 2014 ett guldmynt från romarriket, en så kallad solidus. Någon eller några av borgens invånare kan tidigare ha varit legoknekt i den romerska armen, där lönen ofta betalades ut med denna typ av mynt. Man har teorier om att de ölänningar som bodde i borgen väckte omvärldens avundsjuka. Massakern kan alltså ha utförts av ölänningar. Om så var fallet skulle man våga påstå att massakern hade sina rötter i ”den kungliga svenska avundsjukan”. Denna har i sig ingenting med kungligheter att göra, vilket du kan läsa om här.

sandby-borg_100_1Borgen från havssidan. Den var byggd nästan exakt som södra Ölands kanske mest kända borg, Eketorps borg. Den mur som löper tvärs över bilden hör alltså inte till den ursprungliga borgen. Den är byggd långt senare. Om anfallet mot borgen följdes av en plundring har denna gjorts i hast, eftersom man hittat skattgömmor, spännen och andra värdeföremål i marken innanför borgmurarna.

dscf0683_bBorgens västra sida. Utanför murmassorna ser vi mängder av större stenar utplacerade som ”ett slags extraskydd”. Som lekman antar jag att de var tänkta att försvåra en eventuell attack. Nere till höger i bild ses ett ”lapptäcke”. Det är den senaste grävningen. Vi anar också ränder i gräset, kanske efter bostäder eller andra byggnader.

sparHär ser vi tydligt spår efter ”någonting” som historiens hand har ritat. Jag vågar påstå att ränderna är minnen efter byggnader utmed murens insida, vilket syns bäst till höger i bild. I mitten ser vi ett genomgrävt, ”rutigt” parti. Österut ligger uppåt i bild.

sandbyborg_6Teorin att det var ölänningar som genomförde överfallet styrks av det faktum att man stal guldmynt, men lämnade kvar smycken och dyrbara föremål i borgen. Mynt är mycket mer anonyma än smycken. Smycken skulle lättare kunna bindas till någon av de mördade.

sandbyborg_7En av de få delar av den ursprungliga muren som finns kvar. Alla andra stenmassor är fyllning mellan murarna. Inne på borgområdet har man funnit skelett av djur, hundar, hästar och får. Dessa skelett härrör från djur som tagit sig in i borgen och inte kunnat ta sig ut igen. De har alltså svultit ihjäl.

Taggad , , , ,

grått, regnigt, dimmigt – bästa fotovädret

Som jag sagt så många gånger tidigare: Det bästa ljuset för foto är skitväder. Sol bleker. Regn och dis förhöjer, men gör själva fotograferandet svårare. Få kameror är vattentäta och vatten och finmekanik går sällan bra ihop.

I dag liknade himlen en gammal vadmalssäck indränkt med en finfördelad mix av havregrynsgröt och getinggnag. Hela gråsoppan spetsades med ett envist duggregn. Bättre kan det knappast bli. Det gäller bara att skydda kameran. En plastpåse med hål för objektivet är en lösning. Själv kör jag hellre paraply. Med lite träning går det utmärkt att samtidigt hålla både en systemkamera och ett paraply – åtminstone i vindstilla.

gratt_dimmigt_1Var kan gråvädersfotografering bättre genomföras än i Gråborg? I borgens öppning ser vi St Knuts kapell i det effektfulla regndiset.

gratt_dimmigt_2De var rädda men nyfikna. Grå lera, grå får, grått hus i gråväder – och så ett grönt tak i kontrast till gråsmeten. Det kan knappast bli bättre.

gratt_dimmigt_3Gråborgs entré. Muren kan ursprungligen ha varit tio meter hög!

gratt_dimmigt_4Gavel på St Knuts kapell. Byggnaden är snart tusen år gammal! I gråvädret kommer de fina ockrafärgerna i murverket till sin rätt.

gratt_dimmigt_5Grått plus komplementfärgerna grönt och rött! Kan det bli bättre? Svar: Nej.

gratt_dimmigt_6St Knuts kapell från vägen mot Gråborg. Inga grälla färger, bara en dämpad mix av svagt blått, grått, grönt, ockra. Och kontrasterna är behagliga.

gratt_dimmigt_7Stora men ändå behagliga kontraster mellan omgivning och en kärleksfull blomsterdeko-ration på kyrkogård. I klart solsken hade kontrasterna blivit alldeles för tuffa.

gratt_dimmigt_8Det fina regnet tar fram det allra bästa ur det gröna mosstaket på ett gårdshus i Gråborg.

Taggad , , ,

triberga borg

Här har ölänningar sökt skydd och trygghet för mer än 1 500 år sedan. Borgen byggdes av öländska bönder. Vid utgrävningar 2002 hittades en liten glasskärva som visade sig vara en del ur ett slags bägare som under 300-talet tillverkades norr om Svarta havet. Bägaren tyder på att bönderna här var beresta. Troligen hade några av dem arbetat i romarriket. Somliga var också rika, sannolikt efter lönsamma exportaffärer. Borgen användes bara några hundra år; den övergavs troligen under 600-talet.

triberga_borg_101Borgen från öster. Vi ser öppningen i nedre högra hörnet. Den mur vi ser är den inre av två. Den är runt 60 meter i diameter. Den yttre, som ses bättre på bilden näst längst ned, har en diameter på cirka 110 meter. Den rektangulära sänkan i mitten kan vara en igenfylld brunn. Den fungerande brunnen – eller vattenmagasinet – ses upp till höger i bild nära muren. Längst till vänster anar vi öppningen mot söder.

dsc01792Öppningen åt öster. Det finns också en annan öppning, åt söder. Se bilden nedan. Runt borgen ligger stora kalkflak som här och var går i dagen. Det fanns alltså gott om byggmaterial här. Murens höjd är i dag runt två meter. Ursprungligen tror man att den var fyra till fem meter hög.

dsc01827Öppningen åt söder. Den ser mera riven än byggd ut. Bredden på muren är i dag mellan sex och nio meter. Ursprungligen var den troligen fem. Som bekväm nutidsmänniska undrar man hur de orkade, hur de hann med såna här enorma byggen. Min enkla kalkyl säger att bara innermuren torde väga sina modiga 30 000 ton. Lägger jag sen till yttermuren… Nej, jag orkar inte!

triberga_borgDen här rektangeln kan vara en igenlagd brunn. Den kanske sinade och så byggde man en ny? Man anar många övervuxna stenar inne i borgen, kanske rester av byggnader.

triberga_borg_398Öppningen mot öster ovan. De ”miniborgar” som vi ser uppe på borgmuren tror jag inte är originalformationer. De är nog byggda av lekfulla turister. Eller?

triberga_borg_221Den inre borgmuren från väster. Troligtvis bodde man mellan borgen och österhavet. Triberga borg ligger vid en gammal, delvis stensatt,  fornväg. Den börjar vid Triberga läge och leder över alvaret ned mot Resmo kyrka.

dsc01797Stenpartiet till höger är del av öppningen mot öster. Lägg märke till hur fin passningen är mellan de stora kalkflaken i murpartiet till vänster.

dsc01809Brunnen. Eller bör det stora hålet benämnas vattenmagasin? Diametern uppskattar vi till fem meter. Tyvärr gjorde den tjocka isen att vi inte kunde kolla djupet. I bildens nederkant ser vi två av de vackert uthuggna trappstegen.

triberga_borg_432_bNär solen sänkt sig en aning syns den yttre muren bättre. Vi står här i området mellan den inre och den yttre muren. En och annan flisa i den yttre muren sticker upp ur det tunna jordtäcket.

dsc01822Ett ”urtag” i den inre muren i riktning mot norr. Vi har ingen aning om dess tänkta funktion. Kanske gick här en trappa upp till murkrönet? Byggnadstekniskt uppvisar Triberga borg vissa likheter med den större Eketorps borg längre söderut. 

Taggad , , , , ,
Annonser