Nu var det länge sen den sista salvan ekade mellan bergväggarna i Cementas stenbrott i Degerhamn.
Brottet har blivit ensamhetens öde land…
alvarsamt2
– icke allvarligt om livet runt alvaret –
Kategoriarkiv: Cementa
det var en gång…
Den 9 december 2012 stod röken tät ur Cementas båda skorstenar och två av de tre vindsnurrorna på piren var fortfarande intakta. Senare skulle snurrorna monteras ned och säljas till Polen. Se även här. Även Cementa skulle förändras – småningom…
Stensjön torkar ut och försvinner…
Gillar du Stensjön ute på alvaret öster om Albrunna? Glöm den! Den finns snart inte…
”Vatten kommer att fortsätta pumpas till Stensjön under en övergångsperiod. När pumparna stängs av helt kommer Stensjön sannolikt att torka.”
Så står det i skriften Ekologisk efterbehandling och biologisk mångfald i Degerhamn, en analys av framtidsläget vid Cementas uttjänta kalkbrott i Albrunna, gjord av Enetjärn Natur AB – på uppdrag av Cementa.
Så var det med den sjön. Puts väck! Kulturorganet återkommer i frågan om vad som händer vid Cementas kalkbrott i Albrunna. Turerna är nämligen många. Pressuppgifter om att Cementa slipper återställa brottet är nämligen fel. Det säger i alla fall Peter Pallin, miljösakkunnig i Miljöprövningsdelegationen vid Länsstyrelsen Kalmar län, Miljöenheten, i ett mejl till kulturorganet nu på morgonkvisten:
Jag kan även kort kommentera beslutet eftersom de verkar cirkulera lite konstiga uppgifter i media: Cementa slipper inte efterbehandla området. Villkoret om efterbehandling (villkor 2) finns kvar. De villkor som har upphävts rör hur efterbehandlingen ska genomföras. Den nyligen framtagna efterbehandlingsplanen fokuserar på de naturvärden som är associerade med alvarets biotoper. De upphävda villkoren hade försvårat/omöjliggjort de åtgärder som förordas i efterbehandlingsplanen. Miljöprövningsdelegationen bedömde därmed att ansökan uppfyllde det som krävs enligt 24:13 miljöbalken och att villkoren kunde upphävas. Beslutet leder alltså till att naturvärdena på platsen ökar.
Kulturorganet utreder och återkommer…
Sune Flisa
natur- och kulturskribent
markanalyskonsult
härförare
om ruckade avtal och offentlig tystnad
Det enorma kalkstensbrottet i Albrunna. Du bör veta att bilden är tagen med ett kort teleobjektiv. På plats skulle du alltså uppfatta brottet som ännu mycket större. Brottet är i runda slängar 800 x 700 meter.
Cementa behöver inte återställa kalkbrott.
Så lyder rubriken i en artikel i Östra Småland, fredagen 9 augusti 2019. Kroken i storyn är att Mörbylånga kommun inte har överklagat Cementas ändrade miljötillstånd. Företaget slipper nu lägga enorma slantar på att fylla igen det numera övergivna och öde brottet.
Upprinnelsen till artikeln är att en privatperson frågar varför kommunen inte överklagar miljödelegationens (Länsstyrelsen) beslut den 24 juni. Och det kan man givetvis fråga sig. Om kommunen haft bara ett uns affärssinne kanske man skulle ha kunnat håva in storkovan mot löfte att Cementa ska slippa det man tidigare kommit överens om att göra, att skyffla igen brottet. Men ingenting i artikeln berättar om några som helst ersättningar.
Jag är inte stenskyfflare och inte ekonom, men så mycket kan nog sägas att det jobb som Cementa ursprungligen tog på sig att göra men nu slipper skulle kosta bolaget ”tiotals miljoner kronor”.
Det är tur att någon frågar hur maktens utövare går till väga när känsliga frågor ska avgöras. Detta är en sådan och alvarsamt2 kommer att följa upp ämnet ända in i kaklet (som det heter i Svenska Kakelläggares Riksförbunds årsbok). Det intressantaste kommer nämligen märkligt nog sist i artikeln. Läs och döm själv!
”Miljödelegationens beslut kunde överklagas inom tre veckor men enligt länsstyrelsen ska ingen överklagan ha kommit in. I beslutet står också att då ärendet inte bedömdes ha miljörättsliga eller andra konsekvenser för närboende fattades beslutet utan kungörelser.”
Länsstyrelsen säger alltså ungefär så här på begriplig svenska – om jag tolkar tidningen rätt:
Cementa slipper nu plötsligt fylla igen sitt tidigare gigantiskt stora brott, med de ungefärliga längd- och breddmåtten 800 x 700 x 10 meters höjd, vilket blir lika med runt 5 600 000 kubikmeter flisa. Enligt ursprungligt avtal ska Cementa fylla igen gropen, men det slipper dom nu, och ingen djävel i närområdet ska lägga sig i detta! Om brottet hålls i dagens skick eller vattenfylls ska närboende skita i. Därför säger vi inte pip och totar absolut inte ihop några kungörelser förrän överklaganstiden har gått ut. När den är körd kan ingen ändra på nåt och då kan vi berätta vad som helst. Vi är flexibla i vårt arbetssätt.
Detta ärende luktar mysko.
- Varför gör kommunen som den gör?
- Varför var det tidigare så viktigt att Cementa skulle fylla igen brottet?
- Varför är det inte längre viktigt? Vad är det som så hastigt – och eventuellt lustigt – har förändrats?
- Varför har inte Mörbylånga kommun kramat ut ekonomisk ersättning av Cementa när bolaget nu så geschwint kommer undan detta sisyfosjobb?
- Och viktigast av allt, varför har grannar till brottet och boende på södra Öland inte med saken att göra om brottet förblir brott – eller förvandlas till sjö?
Sigwahld Restorin
reporter
något har hänt
Undertecknad har just läst en artikel i Östra Småland som framkallat ymnig svettning och svår huvudvärk. Den handlar om Cementa som nu – efter maktens abrovinker – slipper återställa det 800 x 700 meter stora stenbrottet i Albrunna…
Men det är inte just detta som är intressant, utan en till synes obetydlig detalj i spektaklet. Jag återkommer till den – sen jag tagit mig en stadig whisky och sitter ned…
Sigwahld Restorin
reporter
Cementafinal
Under kvällen ges middag för de anställda vid Cementa i Degerhamn. Den följs av fyrverkeri. Bara en blindtarm av fabriken blir kvar. Omkring 70 anställda blir 6. Vår utsände hojade Fabriksgatan ned mot vägs ände…
en epok går i graven – nästan
Ingen kan ha undgått nyheten att Cementa i Degerhamn snart krymper verksamheten till ”nästan ingenting”. Oron på hela södra Öland är stor; Cementa har under många decennier varit motorn i bygden. Finns ett liv efter Cementa? Den som överlever får se…
Cementa i Degerhamn är en gammal fabrik. Bolaget bildades 1886 och produktionen började 1888. Hur många ton man tillverkat under alla 131 produktionsår är omöjligt att säga då produktionsmängderna har ökat över tid. Första året tillverkades runt 6 000 ton per år att jämföra med de 300 000 ton per år som produceras i dag. Om vi fabulerar fritt och och räknar med ett snitt på 150 000 ton per år under 131 år skulle den totala produktionen hamna på smått ofattbara 20 miljoner ton (20 000 000 ton).
framtid utan Cementa?
Ja, hur går det för oss när/om Cementa lägger ned? Under kvällen publicerar vi summeringen av enkäten som du nu har sista chansen att delta i. Klicka här och säg vad du tror om framtiden!
väntan
Klockan är 17:41. En frisk byig vind drar i från sydväst. Solen har precis gått ned. Utanför Södra bruket ligger M/S Envik för ankar. Om några timmar är det november. Hur blir det med Cementa? Kommer vi att få se M/S Envik tuffa in i Degerhamn även i fortsättningen? Ingen vet. Ännu.
cementa
Om Cementas historiska betydelse för Södra Möckleby berättar ”någon” i en finstämd insändare i Ölandsbladet. Du kan läsa den här.
cementas dunkla budskap
Cementas besked att KANSKE lägga ned fabriken i Degerhamn förbryllar. Varför talar man inte klarspråk? Varför lägga ned i två steg – eller inte alls?
Att bistå med ett halmstrå och säga att det definitiva beslutet kommer senare skapar bara dubbel vånda för de anställda och deras familjer.
Ligger här en säck cement begraven?
Allan von Kompost
chefredaktör
då var det 25 augusti 2014
För fyra år sedan upptäckte vi grävningar för cykelbron över vägen mellan Cementa och deras stenbrott. Cykelbron invigdes 1 december samma år, klicka här.
väg in i skogen
Jag vill minnas att den mörkbruna kåken kallas ”Vita villan”. Den ligger utmed vägen ned mot vindsnurran vid Cementa. När jag cyklade förbi häromdagen såg jag röjd väg rätt in i skogen. Jag misstänker att ”vägen” är nedgrävda rör till nya vattenverket. Nån som vet nåt exaktare?
industriell skönhet
Motiv från industrier, fabriker och hamnar har alltid fascinerat mig. Det handlar om pryttlar, manicker och maskiner som utformats med ett enda mål: att uppnå maximal effekt, utan nån som helst tanke på det estetiska. Såna blir ofta överraskande och för utomstående helt obegripliga. Här ser vi delar av Cementas fabrik i Degerhamn. Jag minns en annan miljö med märkliga objekt, hamnen i Simrishamn. Åk dit genom att klicka här.
Så fult. Och ändå så vackert. Den korrugerade plåten har samlat på sig vinddrivna kolpartiklar. Vart leder stegen? Vad är det vi ser? Svar: En cistern med för mig okänt innehåll. Stegen leder till cisternens topp – vad man nu ska där uppe och göra?
Cisterner, rör, slangar, metall, betong, manicker i ett för mig obegripligt sammanhang. Det enda jag vet är att det i slutändan av allt som händer på Cementa blir – cement!
Om man kisar lite med ögonen kan man få för sig att man betraktar en abstrakt målning. Vill du se lite mer av Cementa klickar du här.
Fotoljug II
Söder om Cementas fabrik i Degerhamn ligger en radda hus i osvensk stil. De ger mig associationer till det smutsiga och trista livet i nån kolbrytningsstad i Storbritannien. Bilderna är tagna i samma minut som de i förra inlägget; ljuset är alltså detsamma. Jag har inte ändrat något i kamerans inställningar. Förändringarna i framtoning är gjorda i den följande bildbehandlingen: mer blått, mindre gult, lite violett och mer skugga + en kontrasthöjning.
Ok, jag har påverkat bilden. Den har blivit subjektiv. Men jag gillar inte det sätt som kameran ”datorfabricerade” bilden. Är det någon version som ljuger så är det kamerans – se jämförelsebilden längst ned. Som en konstnär gör jag vad jag vill med den. Bilden är min. Den är i mina ögon så nära verkligheten jag kan komma – hur subjektiv den än är.
Tunga, trista, skitiga. Men ändå så vackra! Allt är grått och ockra men observera det blå i ett av fönstren. En underbar kåk i all sin tristess och sotighet. Så sann!
Kolgruva? Nej en modern cementfabrik målad i ”mina” färger. Det skulle vara ologiskt – nästan omoraliskt – att försöka behandla denna typ av foton mot ”ljusa pastellfärger i ett varmt ljus”.
Originalet är mer förljuget än mina bearbetade versioner. Kameran har inte ”orkat med sitt jobb”. Bilden är extremt kontrastlös, underexponerad. Klarhet/briljans saknas och färgerna är alldeles för dämpade. Slutsats: Kameran ljuger alltid!
Fotoljug I
Hjälp! Bimi har gått på grund vid fyren Ingrunden i Degerhamns hamn! Hade Bimi gått med en knops högre hastighet hade fyrtornet krossats. Hur det då hade gått med fyrmästare Nisse von Blink står skrivet i stjärnorna. Nu gick det gud ske lov väl och ingen människa skadades. De materiella skadorna blev dock omfattande. Sjöfartsverket utreder olyckan. – Jag hade en himla tur, säger fyrmästare Nisse von Blink till Östersjönytt. Sträckte jag mej ut över räcket på fyren kunde jag slå näven i stäven på Bimi. Ja, det var i sanning nära ögat!
Ja, så skulle en nyhetstext i en tidning kunna lyda i symbios med ett förstärkande foto. Jag skulle själv tro på storyn. Jisses jävlar, bara några meter från fyren! Men det är dagens fake news. Bimi ligger trygg vid Cementakajen i Degerhamn och fyren står minst hundra meter därifrån. Mellan fyren och bostadshuset i bakgrunden är det ännu längre. Ljuget skapas genom ett lång tele, i det här fallet motsvarande 720 millimeter i småbildsformat. Effekten blir ett kraftigt ihoptryckt perspektiv. Motsatsen uppnås med vidvinkel.
Nedan Bimi från sidan. Vi ser att det är långt till fyren Ingrunden.
den bedrägliga sanningen
Finns sanningen? Självklart inte. Allt är relativt och åsikter om vad ordet sanning står för varierar lika mycket som vädret. Men kameran, då? Berättar inte den sanningen? Nej, kameran är en av de värsta ljugmaskiner människan uppfunnit. Kameran är som människan, manipulativ, ombytlig, både ärlig och oärlig.
Om jag fotograferar i RAW kommer ”döda, anemiska bilder” ur kameran. Nio av tio människor skulle säga att det måste vara nåt fel på kameran. Men så ser kameran verkligheten. För att få nio av tio att i stället tycka att bilden ser bra ut låter kamerafabrikanten en liten dator ”fixa till” bilden – och den blir en JPG-bild. Denna ser olika ut i olika kameramärken, beroende på att människor har olika uppfattningar om hur en ”sann bild” ska se ut. Att den genomsnittliga JPG-bilden ändå uppvisar svagheter beror på att kameran inte rår på många av verklighetens problem, exempelvis för höga kontraster, motljus, färgseparering.
I bilderna nedan – ett stycke industrikomplex – ska jag försöka visa hur min enkla kamera och jag kan ljuga för dig. Observera att de olika versionerna har gjorts på bara några sekunder. Genom ett mer tidsödande och sofistikerat bildbehandlingsarbete kan man uppnå i stort sett vilka ”verkligheter” som helst.
Slutligen: kameror för en tusenlapp tar lika ”sanna och verklighetstrogna/förljugna” bilder som de för 25 000 kronor. Det gäller dock bara vid webbpublicering och ”normala fotograferingsförhållanden”. Tror du mig inte kan du klicka här. De flesta kan inte se några kvalitetsskillnader mellan leksakskameran och proffssmällan.
I några kommande inlägg ska jag skildra några motiv i Degerhamn. Alla bilder är tagna i samma slags ljus vid nästan exakt samma tid på dagen. Men jag har behandlat motiven på olika sätt för att de ska stämma bättre med det som fotona beskriver. Jag ska alltså storljuga!
Så här tycker konstruktörerna av min fickkamera att verkligheten ser ut. Vad jag tycker är irrelevant, för du, faster Magda och kamerakonstruktörerna tycker antagligen annorlunda.
I bildbehandlingsprogrammet lägger jag till ökad klarhet, mer svärta, ökad kontrast. Resultatet blir ”hårt, tufft, industriellt, maskulint”. Många krigsbilder är framställda åt det här hållet.
Jag lättar upp ovanstående bild och minskar kontrasterna och drar ned en aning på blått och adderar lite gult. Vi får ett något ”mildare” uttryck. Ser vi ”verkligheten” i den?
Genom att radikalt minska på klarheten och dessutom sänka kontrasten ytterligare får industrikomplexet ett ”lenare, vänligare och mer pastellfärgad framtoning”.
Med några små handgrepp har jag förflyttat hela fabriken till öknen. Blått har ersatts med gult och klarheten är minskad. Den helt nya framtoningen är slående. I ett reportage om ”Fosfatbrytning i Tunisien” skulle du nog tro att bilden beskrev verkligheten. Men landet är inte Tunisien utan Sverige. Och fosfatfabriken är Cementa på Öland.
Nu finns fabrikskomplexet på planeten Mars. Effekten uppnås genom mindre gult, mera blått. Och så en ökad kontrast och kraftigare skugga. Den kan också beskriva fenomenet ”kväll på jorden”.
I denna version av ”verkligheten” är runt 80 procent av all färg borttagen. Ögat protesterar sannolikt inte, trots att bilden är en riktig storljugare.
Subtila skillnader kan enkelt uppnås genom filter. Här har jag lagt på 25 procent ”djupt smaragdgrönt”. Trots det skulle nog många kalla den ”verklighetstrogen”.
Nu har fabriken blivit ”giftig” genom påslag av rött, orange, grönt, gult, aquor, blå, lila och magenter. Såg du bilden i ett reportage om ”Farlig utanbrytning” skulle du nog tro på den – och inte ha en aning om att du var förd bakom ljuset.
MV bimi
En för mig ny bekantskap hälsar på i Degerhamns hamn, MV Bimi från Bergen. Nedan ligger hon vid Cementas kaj och lossar ”jag vet inte vad”. Som alla ser är hon 88 meter lång och 13 meter bred. Om jag förstår innehållet rätt i denna faktafil om Bimi sörplar hon i sig 5,5 ton olja per dygn. Bimi går på så kallad Marine Oil Gas som kostar ungefär 3 000 kronor/ton. Det låter mycket men på ett dygn kan hon transportera 5 000 ton mer än 40 mil. Per ton gör det drygt 7 öre per mil. Oslagbart billigt.
MV Bimi på ”lätten”. Denna lördag ser hon i stort sett färdiglossad ut.
När detta inlägg publiceras, 07:40 på söndagen, är Bimi på väg nånstans utanför Karlskrona.
Tage minns…
Dags för Tage Nilsson i Albrunna att minnas gamla tider igen… I den första filmen berättade Tage om sin första cykel. Nu berättar han om Cementa, där han jobbade hela sitt yrkesverksamma liv. Han började ute i stenbrottet…
