För fyra år sedan upptäckte vi grävningar för cykelbron över vägen mellan Cementa och deras stenbrott. Cykelbron invigdes 1 december samma år, klicka här.
Jag vill minnas att den mörkbruna kåken kallas ”Vita villan”. Den ligger utmed vägen ned mot vindsnurran vid Cementa. När jag cyklade förbi häromdagen såg jag röjd väg rätt in i skogen. Jag misstänker att ”vägen” är nedgrävda rör till nya vattenverket. Nån som vet nåt exaktare?
Motiv från industrier, fabriker och hamnar har alltid fascinerat mig. Det handlar om pryttlar, manicker och maskiner som utformats med ett enda mål: att uppnå maximal effekt, utan nån som helst tanke på det estetiska. Såna blir ofta överraskande och för utomstående helt obegripliga. Här ser vi delar av Cementas fabrik i Degerhamn. Jag minns en annan miljö med märkliga objekt, hamnen i Simrishamn. Åk dit genom att klicka här.
Så fult. Och ändå så vackert. Den korrugerade plåten har samlat på sig vinddrivna kolpartiklar. Vart leder stegen? Vad är det vi ser? Svar: En cistern med för mig okänt innehåll. Stegen leder till cisternens topp – vad man nu ska där uppe och göra?
Cisterner, rör, slangar, metall, betong, manicker i ett för mig obegripligt sammanhang. Det enda jag vet är att det i slutändan av allt som händer på Cementa blir – cement!
Om man kisar lite med ögonen kan man få för sig att man betraktar en abstrakt målning. Vill du se lite mer av Cementa klickar du här.Söder om Cementas fabrik i Degerhamn ligger en radda hus i osvensk stil. De ger mig associationer till det smutsiga och trista livet i nån kolbrytningsstad i Storbritannien. Bilderna är tagna i samma minut som de i förra inlägget; ljuset är alltså detsamma. Jag har inte ändrat något i kamerans inställningar. Förändringarna i framtoning är gjorda i den följande bildbehandlingen: mer blått, mindre gult, lite violett och mer skugga + en kontrasthöjning.
Ok, jag har påverkat bilden. Den har blivit subjektiv. Men jag gillar inte det sätt som kameran ”datorfabricerade” bilden. Är det någon version som ljuger så är det kamerans – se jämförelsebilden längst ned. Som en konstnär gör jag vad jag vill med den. Bilden är min. Den är i mina ögon så nära verkligheten jag kan komma – hur subjektiv den än är.
Tunga, trista, skitiga. Men ändå så vackra! Allt är grått och ockra men observera det blå i ett av fönstren. En underbar kåk i all sin tristess och sotighet. Så sann!
Kolgruva? Nej en modern cementfabrik målad i ”mina” färger. Det skulle vara ologiskt – nästan omoraliskt – att försöka behandla denna typ av foton mot ”ljusa pastellfärger i ett varmt ljus”.
Originalet är mer förljuget än mina bearbetade versioner. Kameran har inte ”orkat med sitt jobb”. Bilden är extremt kontrastlös, underexponerad. Klarhet/briljans saknas och färgerna är alldeles för dämpade. Slutsats: Kameran ljuger alltid!
Hjälp! Bimi har gått på grund vid fyren Ingrunden i Degerhamns hamn! Hade Bimi gått med en knops högre hastighet hade fyrtornet krossats. Hur det då hade gått med fyrmästare Nisse von Blink står skrivet i stjärnorna. Nu gick det gud ske lov väl och ingen människa skadades. De materiella skadorna blev dock omfattande. Sjöfartsverket utreder olyckan. – Jag hade en himla tur, säger fyrmästare Nisse von Blink till Östersjönytt. Sträckte jag mej ut över räcket på fyren kunde jag slå näven i stäven på Bimi. Ja, det var i sanning nära ögat!Ja, så skulle en nyhetstext i en tidning kunna lyda i symbios med ett förstärkande foto. Jag skulle själv tro på storyn. Jisses jävlar, bara några meter från fyren! Men det är dagens fake news. Bimi ligger trygg vid Cementakajen i Degerhamn och fyren står minst hundra meter därifrån. Mellan fyren och bostadshuset i bakgrunden är det ännu längre. Ljuget skapas genom ett lång tele, i det här fallet motsvarande 720 millimeter i småbildsformat. Effekten blir ett kraftigt ihoptryckt perspektiv. Motsatsen uppnås med vidvinkel.
Nedan Bimi från sidan. Vi ser att det är långt till fyren Ingrunden.
Finns sanningen? Självklart inte. Allt är relativt och åsikter om vad ordet sanning står för varierar lika mycket som vädret. Men kameran, då? Berättar inte den sanningen? Nej, kameran är en av de värsta ljugmaskiner människan uppfunnit. Kameran är som människan, manipulativ, ombytlig, både ärlig och oärlig.
Om jag fotograferar i RAW kommer ”döda, anemiska bilder” ur kameran. Nio av tio människor skulle säga att det måste vara nåt fel på kameran. Men så ser kameran verkligheten. För att få nio av tio att i stället tycka att bilden ser bra ut låter kamerafabrikanten en liten dator ”fixa till” bilden – och den blir en JPG-bild. Denna ser olika ut i olika kameramärken, beroende på att människor har olika uppfattningar om hur en ”sann bild” ska se ut. Att den genomsnittliga JPG-bilden ändå uppvisar svagheter beror på att kameran inte rår på många av verklighetens problem, exempelvis för höga kontraster, motljus, färgseparering.
I bilderna nedan – ett stycke industrikomplex – ska jag försöka visa hur min enkla kamera och jag kan ljuga för dig. Observera att de olika versionerna har gjorts på bara några sekunder. Genom ett mer tidsödande och sofistikerat bildbehandlingsarbete kan man uppnå i stort sett vilka ”verkligheter” som helst.
Slutligen: kameror för en tusenlapp tar lika ”sanna och verklighetstrogna/förljugna” bilder som de för 25 000 kronor. Det gäller dock bara vid webbpublicering och ”normala fotograferingsförhållanden”. Tror du mig inte kan du klicka här. De flesta kan inte se några kvalitetsskillnader mellan leksakskameran och proffssmällan.
I några kommande inlägg ska jag skildra några motiv i Degerhamn. Alla bilder är tagna i samma slags ljus vid nästan exakt samma tid på dagen. Men jag har behandlat motiven på olika sätt för att de ska stämma bättre med det som fotona beskriver. Jag ska alltså storljuga!
Så här tycker konstruktörerna av min fickkamera att verkligheten ser ut. Vad jag tycker är irrelevant, för du, faster Magda och kamerakonstruktörerna tycker antagligen annorlunda.
I bildbehandlingsprogrammet lägger jag till ökad klarhet, mer svärta, ökad kontrast. Resultatet blir ”hårt, tufft, industriellt, maskulint”. Många krigsbilder är framställda åt det här hållet.
Jag lättar upp ovanstående bild och minskar kontrasterna och drar ned en aning på blått och adderar lite gult. Vi får ett något ”mildare” uttryck. Ser vi ”verkligheten” i den?
Genom att radikalt minska på klarheten och dessutom sänka kontrasten ytterligare får industrikomplexet ett ”lenare, vänligare och mer pastellfärgad framtoning”.
Med några små handgrepp har jag förflyttat hela fabriken till öknen. Blått har ersatts med gult och klarheten är minskad. Den helt nya framtoningen är slående. I ett reportage om ”Fosfatbrytning i Tunisien” skulle du nog tro att bilden beskrev verkligheten. Men landet är inte Tunisien utan Sverige. Och fosfatfabriken är Cementa på Öland.
Nu finns fabrikskomplexet på planeten Mars. Effekten uppnås genom mindre gult, mera blått. Och så en ökad kontrast och kraftigare skugga. Den kan också beskriva fenomenet ”kväll på jorden”.
I denna version av ”verkligheten” är runt 80 procent av all färg borttagen. Ögat protesterar sannolikt inte, trots att bilden är en riktig storljugare.
Subtila skillnader kan enkelt uppnås genom filter. Här har jag lagt på 25 procent ”djupt smaragdgrönt”. Trots det skulle nog många kalla den ”verklighetstrogen”.
Nu har fabriken blivit ”giftig” genom påslag av rött, orange, grönt, gult, aquor, blå, lila och magenter. Såg du bilden i ett reportage om ”Farlig utanbrytning” skulle du nog tro på den – och inte ha en aning om att du var förd bakom ljuset.En för mig ny bekantskap hälsar på i Degerhamns hamn, MV Bimi från Bergen. Nedan ligger hon vid Cementas kaj och lossar ”jag vet inte vad”. Som alla ser är hon 88 meter lång och 13 meter bred. Om jag förstår innehållet rätt i denna faktafil om Bimi sörplar hon i sig 5,5 ton olja per dygn. Bimi går på så kallad Marine Oil Gas som kostar ungefär 3 000 kronor/ton. Det låter mycket men på ett dygn kan hon transportera 5 000 ton mer än 40 mil. Per ton gör det drygt 7 öre per mil. Oslagbart billigt.
MV Bimi på ”lätten”. Denna lördag ser hon i stort sett färdiglossad ut.
När detta inlägg publiceras, 07:40 på söndagen, är Bimi på väg nånstans utanför Karlskrona.Dags för Tage Nilsson i Albrunna att minnas gamla tider igen… I den första filmen berättade Tage om sin första cykel. Nu berättar han om Cementa, där han jobbade hela sitt yrkesverksamma liv. Han började ute i stenbrottet…
