Trafikverket svarar nu på Sune Flisas fråga om saknaden av skyddsräcken på delar av cykelleden ”Fyr till Grönhögen”. Sune Flisa oroar sig för bilisternas säkerhet på cykelleden. Mejlet möts av många vackra till synes helt obefogade ord om ditten och datten men inte ett enda om skyddsräcken eller bilistomsorg.
Tilläggas skall att infrastrukturminister Tomas Eneroth ännu inte har besvarat mejlet till honom…
Eftersom Trafikverket inte svarar på kulturorganets mejl är det dags att vända sig till nästa instans: infrastrukturminister Tomas Eneroth. Mejlat kan summeras: Piska liv i dönickarna på Trafikverket!
Tomas Eneroths svar publiceras naturligtvis omgående…
Allan von Kompost
redaktionschef
Vår högt älskade chefredaktör gör nu nya ansträngningar för att rädda bilisterna på cykelleden Fyr till Grönhögen. Anledningen är Trafikverkets ickesvar på tidigare anropsförsök. Med oförminskad energi slåss gode Sune för bilisternas bästa. Nedan kan du läsa hans senaste vädjan till de 13 000 anställda på det statliga verket.
Allan von Kompost
redaktionschef
Under dagens sexmilatur på hojen lade jag märke till några detaljer. Jag har aldrig sett så många turister på södra Öland. Och så många bilar – och husbilar. På kostigen ned mot fyren sirapsrullade pärlband åt båda håll. Flera trafikstopp. Parkeringen proppfull.
Många cyklar på öns västra sida, på både cykelled och väg. Ingen cyklar på traktorvägarna i öster, de som av nån anledning kallas cykelled. Där kör å andra sidan fler och fler bilar. Detta födde en idé:
Ett brev till Trafikverket där jag föreslår att ”då den så kallade cykelleden nu mest används av bilister kan kanske Trafikverket skaka loss kosing till de livsfarliga broar utan skyddsräcken vi tidigare skrivit om – och polisanmält, utan åtgärd. Nu är risken uppenbar att nån bilist kör av nån av dessa broar och omkommer.”
Makten och myndigheterna jobbar i sina egna tempon: i snigelfart. I många års tid har man pjatat och pjatat om hur cykelleden ska gå vidare från Grönhögen mot fyren och upp mot Enetri. Ingenting händer. Absolut ingenting. Men frågar man makten händer det mycket. Jag frågade för ett år sen.
– Jo då, vi jobbar på som bara den och allt ser ut att gå bra, sa en höjdare. Men ingenting har gått bra. Ingenting har överhuvudtaget gått nånstans, inte en millimeter. Allt är bara ett låtsasspel där gammelmedierna ingår som stumma och blinda observatörer. Cykelledens dragning på södra ön är och förblir ett politiskt och massmedialt fiasko. Den har blivit ett lärorikt exempel på hur det naiva uttrycket ”allting går” omvandlats till ”ingenting går”.
Sträckan Grönhögen-fyren är ett skräckexempel på den ”låt-allt-vara-mentalitet” som förlamat projektet under flera år. Jag cyklar den dagligen och kan inte förstå hur familjer med småbarn vågar trampa där. Trafiken är högintensiv och utrymmet begränsat. Vissa bilister kör i långt över hundra. Att kalla väg 136 från Grönhögen till Ottenby för Ölandsleden, läs ”cykelled”, är snudd på kriminellt.
Eftersom denna sträcka aldrig kommer att bli den cykelled man påstår att den redan är föreslår jag att man gör åtminstone något för att höja cyklisternas säkerhet. En enkel metod är att ta efter Bornholm, där man i brist på riktig cykelled målar sån på vägen. Och ve den bilist som kör in på den!
Mamma Mu: – Så skönt vi har det här i solen, min lilla älskling. Här ska vi stå länge och bara njuta.
Kalven Mu: – Du har rätt, lilla mamma. Jag älskar dej. Här trivs jag också. Å så skönt att bilarna står stilla. Jag är så trött på trafiken här. Dom far fram och tillbaka som tokar.
Mamma Mu: – Ja, det är snart högtrafik här nere. Långa raddor av bilar. Och trångt och farligt är det också.
Kalven Mu: – Har du förresten hört att människorna kallar den här kostigen för cykelled, att folk ska cykla här?
Mamma Mu: – Ja, min lilla älskling. Men du ska inte bry dej om allt tossigt som människorna säger. Dom pratar ofta i nattmössan. Man kallar cykelled som inte finns för cykelled. Det kallas ”alternativa fakta” och är ett begrepp som en rådgivare till Donald Trump myntade 2017.
Kalven Mu: – Ja, ja. Du menar den där haggan Kellyanne Conway. Med henne började hela världen bli skev. Människorna säger till exempel att cykelleden går från fyr till fyr. Och att landsväg är cykelväg. Har du hört så knäppt?
Mamma Mu: – Ja, det e så tokigt att man vill gå i sin. Men dom förstår inte bättre. Dom måste hela tiden säga att allt är mycket bättre än det egentligen är. Därför ljuger den ena mer än den andra. Men tänk så förståndig du börjar bli, min lilla Mu. Du förstår mycket nuförtiden utan att jag måste förklara..
Kalven Mu: – Tack, snälla mamma. Jo, då. Jag börjar förstå hur falska människorna är. Pappa säger också att jag är väldigt klok. Och så säger han att jag är en riktig tjurskalle.
Mamma Mu: – Du är för rolig du, min älskade lilla Mu. Tjurskalle! Ha, ha, ha. Tjurskalle! Ja, far din måste nog gå till en optiker.
Kalven Mu: – Men jäklar, mamma. Nu kommer en sån där människa i bil igen och skriker och gormar och flaxar med armarna och vrålar. Nu sticker vi!
Mamma Mu: – Ja, nu kutar vi för livet! Det är då trist att man aldrig får stå i lugn och ro och prata om cykelleden med dej, min lilla Mu utan att bli störd och ivägkörd som vilket kreatur som helst.
Kalven Mu: – Jag håller med dig, kära mamma. Människorna ska lägga sig i allt. Och allt ska vara som dom vill. Vi får snacka mer om den så kallade cykelleden senare. Förresten… Du vet väl att den inte blir färdig under dom närmaste tusen åren?
Mamma Mu: – Ja, jag vet. Det vet alla utom dom som håller på med den och alla politiker som inte säger flasklock utan bara låtsas som att allt är som det ska. Men tiden kommer att hinna ifatt dom, kära Mu. Tiden hinner alltid ifatt lögnen. Vet du det?
Kalven Mu: – Jo då, lilla mamma. Jag vet det också. Tiden hinner alltid ifatt lögnen…
Mamma Mu: – Du är så klok, min lilla älskade Mu. Nu lufsar vi iväg och badar i stället! Här går inte att vara. Jag tror alla människor har blivit tokiga.
Kulturorganet besvarar nu Eddie Forsmans skönmålande insändare i Ölandsbladet om cykelleden ”Fyr till fyr”. Du läser den längst ned i inlägget – och förhoppningsvis snart även i Ölandsbladet.
Men… Under dagen har läsare hört av sig och berättat om cykelledens brister även i norr, om vilka jag inte vet nånting. En läsare säger exempelvis att det inte finns cykelled från Långe Erik. Stämmer detta, vilket vi snart ska kolla, kan leden inte ens kallas ”Fyr till Grönhögen”. Ordet fyr måste då uteslutas helt, eftersom cykelled även saknas till fyren i söder.
Även mellan Färjestaden och Borgholm lär det enligt läsare saknas cykelled, en sträcka om drygt två mil. Flera andra sträckor lär också vara utan cykelled. Om om om detta stämmer är det förfärligt, eftersom Eddie Forsman påstår att leden går runt hela Öland. Då är cykelledsfiaskot mycket värre än kulturorganet nånsin har kunnat inse. Stämmer detta blir Eddies insändare en svårslagen skönmålning med nästan religiösa förtecken. Politiker och upplösta styrgrupper – liksom projektledare som gick hem – vill tro att cykelleden är färdig från fyr till fyr, man önskar det, man hoppas det, man drömmer om det, man hoppas, man ber och hoppas igen – om och om igen… Och då blir det så. Hokus pokus, cykelleden ÄR fulländad!
Ett gott exempel på trons effekter kan du se prov på i videon nedan från 2019. I den säger sig bossen för Kraftsamling Sydöland ha god pejl på läget för cykelleden; samarbetet med projektledningen tycks funka perfekt. Sanningen är dock som så ofta förfärlig. Han har inte en susning om nånting om cykelleden, Ulf Kyrling. Men han hoppas och tror, precis som i körka.
Fader vår som är i himmelen, låt oss slippa mera Eddie Forsmandravel i stil med ”norra Europas exklusivaste cykelled”.
———————————————————————-
”Fyr till fyr” blev ”Fyr till Grönhögen”
Cykelleden ”Fyr till fyr” var en underbar idé – som cyklade i diket. I en drapa i Ölandsbladet berättar Eddie Forsman (M) om hur han och andra lyckats skapa norra Europas exklusivaste cykelled. Han skriver också att leden sträcker sig runt hela Öland – en politikerlögn av grövsta storleken. Sanningen är att leden på södra Öland för flera år sen gjorde stopp och belägg i Grönhögen. Sant är även att ledens norra slinga för länge sen är invigd medan det i söder fattas flera mil cykelled. Efter 17 års fumlande lär Mörbylånga kommun jaga de 20 miljoner kronor som krävs för en fullbordan av sträckorna Grönhögen-Enetri och Solberga-Skärlöv.
Men även om dessa sträckor i en avlägsen framtid kommer att bli cykelled bör alla sanningssökande cyklister veta att merparten av leden här i söder är knagglig traktorväg. Sanningsmedvetna vet redan att Ölandsledenbenämnda sträckan Bjärby-Dalsjö, en mil, går på landsväg. Jag cyklar minst fem mil om dan, ofta på cykelledssträckor som Eddie Forsman menar finns, men som jag efter tio års intensivt letande ännu icke funnit.
Staffan Lagerström
daglig cyklist på cykelleden
”Fyr till Grönhögen”
*****
En skönmålning av sällan skådad intensitet och längd går nu att läsa i gammelmediet Ölandsbladet. I denna drapa målar Eddie Forsman (M) inte med stora penslar utan med gigantisk färgspruta, sannolikt jetdriven. Det är ingen hejd på hur duktig han och andra i projektet Fyr till Grönhögen har varit genom de enormt många år projektet har sniglat sig fram för att göra stopp och belägg i Grönhögen, försmädliga mil från tänkta men icke uppnådda slutmålet.
Forsman inte bara ser sånt som andra inte ser, han råljuger när han säger att leden sträcker sig runt hela Öland. Han nämner inte med ett kommatecken att ledens norra slinga är invigd för två år sedan medan den södra lär dröja årtionden innan man kan avsluta enligt plan och fira med tårta, ryggdunk, gubbjunk och färd på tandemcykel inför gammelmediernas lättköpta fotografer och reportrar.
Hur är det i Grönhögen, Eddie? Hur länge ska ni stå där och stampa? Några år till? 20? 50? Ingen vet, inte ens Eddie som i sin egen lilla värld redan har nått Långe Jan på idel ädel cykelled.
Allan von Kompost
redaktionschef
Gammelmediet Ölandsbladet tar nu upp kulturorgnets flera gånger framförda teori om Trafikverkets prioriteringar av vägarna på västra Öland medan de på östra mer kan liknas vid nedlagda stenbrott. Vi anser att verkets tänkande bygger på historiska fördomar transformerade till moderna så kallade sanningar, understödda av en politikerkår utan stake.
Kulturorganets provcykling av eländesvägen 925 från Torngård och norrut kan du se här. Vår utsände var nära att tvingas bryta på grund av Raynauds syndrom, parestesier och karpaltunnelsyndrom – men uthärdade tappert. Dock krävdes flera dagars sjukhusvård, mental stöttning och återanpassningshjälp till ett någorlunda normalt liv. Cykelns liv gick dock inte att rädda. Den gav ägaren 17:50 i skrotningspremie. Provcyklistens händer skakar fortfarande så pass att han av folk och vänner ständigt får frågan: – Och hur mycket har du druckit, då?
Cyklisten lovar att aldrig mer cykla på Ölands östra sida. – Under många år har jag tvingats lida på den så kallade cykelleden Fyr till Grönhögen. Och nu denna väg 925! Jag orkar inte ta mer lögner, populistiska skönmålningar, planlösa religiösa vi-hoppas-och-tror-utspel och politiska återuppvaknanden ur paltkoman av permafrostkaraktär, säger han ödmjukt i intervju i dagens Shimla News.
Den bästa och vackraste stumpen cykelled i projektet Fyr till Grönhögen, även kallat Ölandsleden, går enligt mig mellan Södra bruket söderut till strax söder om Albrunna. Där varierar naturen och leden slingrar sig som en våryster orm. Asfalten är slät som en barnrumpa (med vissa undantag), till skillnad mot den vibrationsskadorframkallande massa man lagt på exempelvis traktor- och cykelledsnuttarna mellan Enetri och Solberga.
Nedom Albrunna. Mot Grönhögen! Där tar tyvärr cykelleden slut. Och när slantarna tog slut gick projektledningen hem. 100 miljoner spänn räckte inte längre. Nu jagar Mörbylånga kommun nya (skatte-?)stålar för att slutföra den kanske bästa turistsatsningen i Ölands moderna historia. Men det har man tydligen fattat först nu. Under de 17 år som projektet har pågått har politikerna inte ifrågasatt en enda millimeter, aldrig ställt tuffa frågor, aldrig krävt svar, raka besked. I stället har man behandlat frågan i en informationsstund under ett fullmäktigemöte – så makabert tandlöst och naivt att man inte tror sina ögon/öron. Vill du trots allt uppleva denna ”tafatthetens och ointressets storslagna triump” kan du söka bland filmade fullmäktigeinlägg på kommunens hemsida. Vill minnas att det hölls hösten 2019 eller 2020. Hur man än försöker skönmåla projektet fattas alltså två mil cykelled mellan Grönhögen och Enetri. Och en mil mellan Solberga och Skärlöv. Sträckan fyren Långe Jan-Grönhögen cyklar du här – på idel ädel landsväg.
På cykelleden mellan Enetri och Solberga finns två såna här broar utan skyddsräcken. Cyklar du av bron här slår du förmodligen ihjäl dig mot de stora stenarna i botten. Blir du liggande medvetslös drunknar du.
En av de två enormt bastanta broar som går över inte fullt så farliga diken som det i bilden ovan. Ändå har man här kostat på en konstruktion som inte ens en traktor eller stridsvagn kan göra igenom. Dimensionerna gör att bron tål ett a-bombsanfall. Varför?
Som du ser handlar det om rediga dimensioner på denna – höga! – bro. Jag tippar att den kostar mellan 50 000 och 100 000 att uppföra. Men varför två så extremt överdimensionerade broar här där dikesbottnarna är släta utan livsfarliga stenblock?
Som synes går räcket ända ned till backen, inte en minicyklist eller harpalt kan komma under det. Den givna frågan är: Varför byggs två såna här överdimensionerade lyxräcken över två diken som är mindre farliga än de två livsfarliga diken där broarna inte har något som helst räcke, inte ens en varningsskylt eller en sidlinje. Hur resonerar de ansvariga? Jag har polisanmält saken och hoppas på nåt slags svar – av någon. När en dödsolycka sker på cykelleden – vem får då ta på sig skulden? Blir det Ölands kommunalförbund eller kommunen?
Över andra betydligt grundare diken har man satt upp fattigmansräcken, snökäppar utmed ledkanten. När denna bild togs var de hela, i dag saknas en och annan. Frågan kvarstår: Varför inte montera räcken på de absolut farligaste cykelledbroarna?
Ingen vet. Men många vill bestämma. Om cykelled. Om vandringsled. Om järnväg. Om beläggning. Om grus eller asfalt. Om allt.
Kulturorganet säger bara: Lycka till!
Det är inte riskfritt att cykla eller gå på cykelleder. Många går fyra i bredd och hör ingenting när man antingen pinglar eller hojtar. Andra ställer cyklarna tvärs över leden när de ska svara i telefon. Varför?
Vid golfbanan ståt ibland golfbagarna ute i gatan, och farligast – i kurvor utan nån som helst sikt – cyklar man i bredd och på fel sida. Det är bara en tidsfråga innan nåt allvarligt händer.
Jag pinglade diskret på en dam på hoj. Svaret är obetalbart: – Vilken aggressiv ton din ringklocka har!
Många blir kränkta i dag, av allt. I mina öron låter den som ett pömsigt gosedjur på dagis.
Kulturorganet har nu polisanmält Ölands kommunalförbund för de cykelledsbroar mellan Enetri och Soberga som man för länge sedan övergav ”nakna” då man sket i allt och gick hem.
– Vi har skrivit om dessa livsfarliga broar under lång tid, utan att något hänt, säger Sune Flisa i Shimla News i Indien, alltså det nyhetsorgan som bäst följer den lokala utvecklingen på södra Öland.
– Våra konkurrenter skulle bara lyfta frågan om/när nån cyklar ihjäl sej där. Vi gör nåt innan detta sker, säger Flisa medan han viker ihop Barometern och lägger den i papperspelle – där Ölandsbladet redan ligger.
Kulturorganet följer givetvis utvecklingen…
Tänk dig:
Man bygger Ölandsbron. Från fastlandet ut mot högdelen räcker pengarna till sidoräcken. Men där tar kosingen och kraften slut. Det blir inga skyddsräcken på brons högsta och farligaste del. De som kör av bron och slår ihjäl sig får skylla sig själva. Jävla klantskallar!
Skulle nåt sånt kunna hända i Sverige? Nej. Men sånt händer på cykelleden på Öland. Såna här skyddsräcken runt broar hade man råd med en tid. Sen tog degen slut och man sket i alltihop. Man gick hem. Två broar står fortfarande utan skyddsräcken. Kör man av dem har man cyklat färdigt…
Och snart kommer cykelturisterna…
Hur broarna utan skyddsräcken ter sig ser du i tidigare blogginlägg.
Det var värst vad alla börjar snacka om cykelleden Fyr till Grönhögen! Efter tio års tid vaknar man upp och säger med en mun:
– Men jisses. Den är ju inte färdig än! Hjälp. Grabbar och tjejer, vad fan ska vi göra?
Från himmelen svarar gud:
– Det är för sent, mitt herrskap. För sent ska syndarn vakna.
Moderater, sossar, bondeförbundare och andra trosförbundare darrar av skräck.
– Nä, säg inte så. Låtom oss bedja! Vår gud, giv oss cykelleden åter!
Från himmelen svarar gud:
– Ni har läst alvarsamt under alla år… Tio år! Trots det har ni inte lyft ett finger. Ni fattiga, arma syndare!
Moderater, sossar, bondeförbundare och andra trosförbundare svarar nu i allt som går att svara i – telefoner, gammelblaskor, webbgammelblaskor:
– Nä, säg inte så. Låtom oss bedja i stället. Hur gick den där gamla dängan nu igen? Fader vår som är i himmelen, giv oss bröd och cykelled…
Senare ber man vidare i Barran – för att visa sin goda vilja, sin enorma handlingskraft, sitt gudomliga vetande:
– Vi måste lobba stenhårt från alla håll, annars får vi skattebetalare i Mörbylånga stå för hela notan, varnar Henrik Yngvesson (M) i fullmäktige. Man berättar att kommunen kan torska på 20 mille, att du och jag ska pröjsa dem och ändå se glada ut för att vi ligger på plats 274 av 290 i Svenskt Näringslivs ranking av näringslivsklimatet. Med extraväxeln ilagd kan vi snart nå botten. Mot botten, gud! Är du aldrig nöjd!?
Från himmelen dundrar nu gud:
– Nu ska ni inte slingra er… Det var cykelleden vi talade om. Inte sant, mina små barn?
Moderater, sossar, bondeförbundare och andra trosförbundare svarar med en mun:
– Jo visst, du allsmäktige. Förlåt oss våra synder, ity våra själar är svaga, våra huvuden tomma. Förlåt oss?
Från himmelen svarar gud:
– Njae, jag vet inte det… Låt mig tänka. Ett krav är att ni slutar påstå att endast två bitar fattas av cykelleden i söder. Hör ni det?
Moderater, sossar, bondeförbundare och andra trosförbundare skriker ut svaret – genom en mun:
– Förlåt oss, gud. Förlåt oss våra lögner. Men vad ska vi säga till våra kommuninvånare? Vi kan inte säga att det fattas fyra sträckor: Enetri – Kungsgården, Kungsgården – fyren, Bjärby – Dalsjö, Solberga – Skärlöv. Det är ju tre mil! Då räcker inga 20 mille. Helvete, Herre! Vad ska vi göra? Ska våra stackars skattebetalare pungslås igen!?
Från himmelen svarar gud:
– Så får det bli. Era synder ska betalas av de enfaldiga. Nu ska jag kontakta alvarsamt, för nån jävla ordning måste det vara i en kommun…
Så drogs molnen samman på himmelen, de blev först mörkblå sen svarta och vinden ven och det blev storm och det började regna i såna mängder att människorna inte såg handen framför ögonen och vattnet steg och steg och jorden riste och bände i sitt kretslopp och någon började bygga en ark…
För en gångs skull tog jag cykelleden Fyr till Grönhögen mellan Solberga och Enetri. Det är sällan jag cyklar den numera, den är trist och ”darrig”; landsvägen är roligare så länge biltrafiken är lågintensiv.
I går kändes leden skakigare än nånsin. Långa ledsträckor är traktorvägar där tunga skitspridarvagnar dras fram av sexhjulstraktorer och där frontlastare lyfter konstgödningssäckar mot skyn. Dessa monster är nu vanligare än cyklister. Den så kallade cykelleden får verkligen bekänna färg. Slitaget är enormt.
Men det finns också sträckor mellan Solberga och Enetri som är riktig cykelled. Iförd polaroidsolglasögon såg jag på dessa sträckor små ringar över hela leden. Varje ring tycktes en aning upphöjd. Utan polarisationsfilter på kameran syns ringarna bara svagt, se bilden nedan.
I mitt bildbehandlingsprogram har jag höjt kontrasten en aning och ringarna syns då tydligt, fotot längst ned. Om varje ring reser sig en aning, varför vet jag inte, är det klart att cyklingen blir skakig.
Är det nån som kan det här rent tekniskt är jag tacksam för en förklaring.
”Finns det pengar till att bygga färdigt de två sista delsträckorna på södra Öland?” frågar moderaten Ulrik Brandén i en interpellation, återgiven i Barran. Frågan gäller cykelledsprojektet Fyr till fyr, det som har förkortats till skämmiga Fyr till Grönhögen.
Det tog alltså prick tio år för politikerna att börja undra över det som kulturorganet har skrivit om i lika många år.
God morgon!
– Vi ser så få cyklister på cykelleder och vägar, säger en av kulturorganets hojare efter en femmilatur.
– Jag har nog trampat 20 mil denna vecka och kanske mött två cyklister, säger en annan.
Vad har hänt med cykelkulturen? Varför marknadsförs inte cykellederna i dessa tider då cykling torde vara den covidsäkraste motionssport man kan tänka sig?
Nå väl, i denna film tipsar vi om en del av cykelleden ”Fyr till Grönhögen”, en bit som kan föra dig från sydöstra till sydvästra Öland. Vi har just passerat Össby på väg norrut på väg 925…
*****
Sent i går kväll anlände en skarpt formulerad not från europeiska kommissionens ordförande Ursula von der Leyen till Sveriges regering samt Borgholms och Mörbylånga kommundirektörer. Kulturorganet har fått ta del av innehållet genom vänlig insats av ölandsbördige kabinettsekreterare Bo Agge Bjelvenstam med sommarhus i Norra Möckleby.
– Detta blir cykelsportens död på Öland, skrockar Anders Flanking, landshövding på Gotland
Ursula von der Leyen skriver:
”Eftersom EU har satsat 20 miljoner svenska kronor (1 824 770 EUR) i projektet Ölandsleden och detta inte har avslutats inom stipulerade tio år ser vi oss nödsakade att riva upp cykelleden och genom två återvinningsverk regenerera de produkter ur redan lagd led som kan försäljas på den öppna europeiska asfaltmarknaden och ge unionen pengarna tillbaka. Genom min stabschef Gertrude Müller-Steinhausen har jag även informerat svensk riksdag, de svenska partiledarna samt Sveriges konung Carl XVI Gustaf med gemål om unionens beslut.”
Noten åtföljs av en åtgärdslista som på sikt kan ge även positiva resultat för Mörbylånga kommun. I punkt 12 kan exempelvis läsas:
”EU har redan för en vecka sedan utsett en preses med fullmakt att ensam bestämma hur återvinningsarbetet i Mörbylånga kommun ska utföras. Denne preses, Ernst Blum-Snickeldorph, har i samförstånd med mig primärt placerat ett av återvinningsverken i Spinkhorvan, Färjestaden. Det andra ska förläggas strax öster om Mörbylånga hamn längs Skansgatan. Verken, av typ ”charge and four off”, torde under minst ett halvdussin år ge arbete åt ett 40-tal ingenjörer, tekniker, kemister och chaufförer. Då verken släpper ut toxiner förses de med 95 meter höga skorstenar med blink- och ljudsignaler. Verkens uppförande betalas med regenererade försäljningsvaror, men då samtliga EU:s kostnader är ersatta överförs verket i Mörbylånga kommuns ägo. Vår bedömning är att verken då kan generera vinster i ytterligare ett par decennier, varför den totala förlusten för kommunen synes bli försumbar, eller högst 80 miljoner SVK.”
Kulturorganet söker hittills utan framgång statsminister Sefan Löfven, EU-minister Hans Dahlgren samt kommunalråden Matilda Wärenfalk och Anna-Kajsa Arnesson.
Kabinettsekreterare Bo Agge Bjelvenstam berättar för kulturorganet att beslutet kom som en blixt från klar himmelskupa och att en chockad statsminister Stefan Löfven i hast har skrivit brev till kungahuset, i vilket han djupt beklagar EU:s beslut att riva upp Ölandsleden:
”Det botar dock föga att gråta över spilld asfalt. Som gammal svetsare vet jag att alla brännare kan råka i bakslag och slagga igen. Då är det viktigt att putsa partiemblemet och hoppas och tro på en nytändning, måhända efter ett munstycksbyte.”, skriver han bland annat. I brevets slutmening vänder han sig direkt till drottning Silvia i ett försök att rädda partiets låga anseende och lätta upp den politiskt kvava stämningen:
”Som du nog minns (själv har jag många minnesluckor) hade vi jäkligt kul på krogsvängen efter senaste öppnandet av världens tråkigaste riksdag (där de där förbannade miljönissarna förstör allt vettigt arbete). Den krogronden tycker jag vi gör om – helst utan Tjabo även denna gång (han är ju – om möjligt? – tråkigare än Per Bolund). Jag slår dig en pling i veckan.”
Ärendet uppdateras kontinuerligt…
Kulturorganet följer utvecklingen. Bland annat uppmärksammar vi statsminister Stefan Lövens tal till nationen i SVT 2 klockan 15:40 i eftermiddag. Det ryktas på Helgeandsholmen att han i talet kommer att rikta sanktioner mot vissa EU-toppar. Bland annat väntas han förbjuda alla tyska livsmedelsbutiker att sälja toalett- och hushållspapper till Ursula von der Lyen och samtliga medlemmer i hennes familj. Dock går detta förbud inte att ålägga lågprisbutikskedjan Lidl, då den är tysk och inte har undertecknat EU:s toalettpapperstraktat Handel mit Toilettenpapier und ähnlichen Produkten från maj 2012.
Allan von Kompost
redaktionschef
Cykelleden Fyr till Grönhögen har ett stort antal inbyggda gissningslekar. Cyklisterna ska aldrig riktigt veta var de är, vart de ska. Denna skyltlösa T-korsning är en fiffig liten quiz. Ponera att du kommer hojande här. Du är från Tyskland och har aldrig tidigare varit i Sverige. Åt vilket håll fortsätter leden? Rakt fram, till vänster eller till höger? Rätt svar ser du i inläggets kategori, efter Märkt under denna text.
Hur som helst, det är en behjärtansvärd insats Eva och nätverket gör. Men otacksam. De får försöka rädda det som räddas kan, när så mycket har gått snett på södra Öland. Men lycka till! Allt behöver inte vara omöjligt.
På Bornholm kan man det här med cykelleder. Denna lilla film visar två saker. Dels att en led inte behöver vara bred, dels att den ska finnas i stort sett överallt – som en självklar del i ett vägsystem.
Första delen går genom ett skogigt landskap. Leden är smal men alla vet sin plats. Andra delen av filmen går i tättbyggt samhälle. Där blir leden smalare och smalare – men den finns! Och det är just det som är det fina i kråksången: Den finns – och ska alltid finnas, hur trångt och bökigt det än är.
Det har man börjat förstå även i Stockholm. Jag blev positivt överraskad när jag cyklade där från Söder till Lidingö för nåt år sen. Cyklisterna var självskrivna genom de mest trafikintensiva delarna av vår huvudstad – en mäktig upplevelse.
Senast måndag anser vi att de politiskt ansvariga inom Mörbylånga kommun borde ha svarat på våra sex frågor om cykelleden Fyr till Grönhögen. Då har det gått drygt tre veckor sen vi skickade vårt öppna mejl.
Kommunalrådet Anna-Kajsa Arnessons svar har vi redan publicerat, och på måndag publicerar vi svaret från kommunalrådet Matilda Wärenfalk.
Och vem vet, kanske ytterligare någon av de ansvariga kvicknar till och känner sig manade att plita ihop ett litet mejlsvar, speciellt med tanke på att man skrivit en så glasklar och vackert formulerad kommunal e-postpolicy om att snarast svara på inkommande mejl. Dessutom lackar det mot val då man kan välja bort sådana politiker som man tycker missköter sina löften och uppgifter…
Åren går. År efter år, år på år… och cykelleden stilla står. Och nya år kommer. Och nya år går. För att bevisa detta revolutionerande påstående visar vi åter tre filmer från 2019 – om cykelleden!
Åren går. År efter år, år på år… och cykelleden stilla står – måhända för att man införde arbetstekniken Create and tear upp. Med den hålls kostnaderna på konstant högsta nivå.
Flisa Film AB gjorde 2019 denna uppseendeväckande film för visning på das FiaskoFestival i Berlin samma år. Där ströks den från tävlingen under uppseendeväckande former. Motiveringen löd: ”Create and tear up är en film byggd på en uppenbar lögn. Så tokigt kan inget projekt drivas på någon enda plats i världen”.
Först efter festivalen ändrade festivalkommittén sin dom, efter Sune Flisas ödmjuka protester. Man bad Sune och Flisa Film AB offentligt om ursäkt och betalade 165 000 euro i skadestånd, pengar som redaktionen än i dag använder till sina murvellöner.
Dagen därpå utnämndes filmen till överlägsen och rättmätig vinnare, varpå ytterligare 950 000 euro betalades ut i prispengar.
– En skitsumma, men den räcker till en hyfsad krogsväng här i Berlin, sa Sune Flisa i tyska medier. Ingen i redaktionen har några detaljerade minnen av veckan som följde…
