Kategoriarkiv: cykelolyckor

Det är (livs)farligt att cykla

rådjursstyreRester av det rådjur jag krockade med mitt i natta.

Det är nu drygt ett år sen jag på cykel – nattetid – krockade med ett rådjur. Och det är nästan exakt ett år sen jag vurpade på osynlig isfläck i Grönhögen. Den senare rovan har orsakat årslång smärta i underarmen. Jag hann tyvärr få ut den för att ta emot i fallet mot vägbanan, vilket man gör som ren reflex. De extremt självkontrollerade vet att det nästan alltid resulterar i hand- eller armskada. De håller därför kvar händerna på styret och går i backen på sidan.

Denna skada är så långvarig att min läkare ännu inte vill att jag tränar på min sönderbankade slagsäck. – Låt knockoutslagen vänta ytterligare en tid, råder han. Tuffa bud efter en till synes löjlig vurpa.

Det är faktiskt farligt att cykla. Två gånger har jag gått i gatan från stillastående. Fråga mig inte hur. En gång glömde jag de fastlåsta skorna och vurpade på racern – lyckligtvis i relativt låg hastighet. Huvudet slog då i backen tio centimeter från en stenmur.

Jag har också voltat framåt en gång, min kanske mest cirkusakrobatiska cykelkonst, som du kan läsa om här. Senare läste jag om ”volta-framåt-olyckor”. Även där krävs mental kyla för att minimera skadorna. Vid framåtvolt ska du böja in huvudet så mycket som möjligt mot kroppen. Du kan då ”slå i backen och rulla runt som en boll” och klara dig rätt bra. Tyvärr säger dig reflexerna att du ska sträcka huvudet bakåt/uppåt, vilket kan sluta i bruten nacke.

Och i går var det nära ögat igen. I hög fart kände jag hur – mycket plötsligt – vänster fot sögs fast i pedalen. Foten gick inte att rubba. Medan jag rullade en bit försökte jag komma på en lösning. Att stanna och kliva av cykeln åt vänster hade genererat ytterligare en omkullåkning. Det hann jag lyckligtvis förstå innan farten närmade sig stillastående. Jag klev alltså av åt höger. Sen fick jag lägga ned hojen på sidan, åt höger med vänster fot fastsurrad på pedalen. Nu såg jag: Skosnöret hade vevats in i pedalens axel, där det satt som svetsat. I en hittills okänd akrobatisk manöver kom jag åt snöret och lyckades linda bort det från pedalaxeln. Jag var åter en fri man!

Av detta lär jag: Hade jag reflexmässigt bromsat för att som vanligt stiga av åt vänster hade min vurpasamling vuxit ytterligare. Och med lite otur hade julen fått firas på sjukhus. Med stor otur hade jag cyklat färdigt.

Det ÄR livsfarligt att cykla.


 

Taggad

Pierre Picard åter på sjukhus

Även den anda provcyklingen av cykelleden Fyr till fyr slutade i tragedi. Tidigare proffscyklisten Pierre Picard skulle för kulturorganets räkning trampa sträckan Södra Möckleby – Mörbylånga, men redan vid cykelledens upplösande i intet i norra delen av Dalsjö slog nervsammanbrottet ut med full kraft. Det gick inte att hejda. Ambulans förde Pierre till akuten i Kalmar, varifrån den första bulletinen utfärdades av överläkare Magnus ”Mackan” Stryknin klockan 18:22:09 i dag:

”Pierre Picard har drabbats av affektiva störningar kombinerade med icterus, gabapentin, förhöjd lakrimation på grund av längtan till mamma – i Paris. Pierre Picard har även rubbningar i vena cava, saccus och han uppvisar cykliska och cyklistiska smärtor i barba (på grund av Gilette). Han behandlas med effleurage, solution, Daivobet, famotidin och varm grönsåpa. Om utgången av sjukdomsförloppet vågar vi i dagsläget inte ha nån uppfattning.

Pierres mamma är på väg från Paris till Kalmar sjukhus och vi hoppas att hennes hembakade bullar kan bli den turbo som ofta krävs för lyckad läkning av patienter i Pierres situation. Läget är allvarligt men – ännu – inte livshotande.”

Chefredaktör Sune Flisa uttalade sig som vanligt med stor empati om fallet i dagens i Shimla News:
”Fransmän tycks – precis som italienare och spanjorer – vara gjorda av makaroner. Ge mej fem minuter med den lille mammagrisen i telefon så ska jag förbanne mej skrämma upp honom på benen! Nästa vecka cyklar han hem till Paris. Jag vill inte se fanskapet igen!”

Kulturorganet följer utvecklingen genom utsända reportern Lina ”Luggo” Casparin…


 

Taggad ,

Picard åter medvetslös

Behandlingshemmet Grönskan utanför Kalmar säger i en bulletin att tillståndet för vår medarbetare Pierre Picard har försämrats:

”Trots dropp, massage och vitaminer har herr Picards allmäntillstånd försämrats; han är nu stundtals åter medvetslös, mycket på grund av sitt ihärdiga missbruk av däcksolutionen TipTop. Vi bedömer de mentala skadorna efter cykelturen på Fyr till fyr-leden som synnerligen allvarliga och hyser endast ett måttligt hopp om att Pierre Picard kommer att tillfriskna.”

– Ingen rolig läsning, menar kulturorganets chefredaktör Sune Flisa.

”Men under senkvällen publicerar vi lik förbaskat det första avsnittet i serien Pierre på villovägar. Lovat är lovat, och solutionen är nog snart slut. Då får han gå över till lättöl i stället och börja jobba med avsnitt nummer två, om cykelturen Albrunna-Grönhögen”, skriver Sune Flisa i ett pm.


 

Taggad ,

pling plång eller tut tut

Det signaleras dåligt på cykelleden. Cyklist eller golfbilsförare ska naturligtvis plinga eller tuta inför en omkörning. En cykelled är smal och har man motvind som cyklist hör man nästan ingenting bakåt.

Jag använder ringklocka. Biter inte den brassar jag på med ett gasdrivet signalhorn, som ger 110 db en meter bort. Men inte ens denna mistlur – som kan få fåglar att falla döda från skyn – uppfattas av alla. De som går med lurar i öronen och har lämnat den mentala närvaron är ofta omöjliga att nå. Framöver måste jag nog investera i fartygsirén, knallskott, nödbloss och nödraketer…

Som synes är det inte mycket att vinka på då man blir omkörd av en golfbil. Cyklar man i motvind hör man varken cyklister eller golfbilar som närmar sig bakifrån.

 

 


 

Taggad , ,

varning för livsfarlig vurpa

I Mörbylilla har ett träd blåst omkull över cykelleden. Inget farligt med det, annat om nån hade passerat där just då det föll. Det går utmärkt att cykla förbi, bara man ser upp med de små trädgrensbitar som ligger där trädkronan daskat i asfalten. Men just dessa korta trädpinnar kan bli livsfarliga. Jag vet av egen erfarenhet. Den märkligaste vurpa jag gjort på cykel gjorde jag i somras. Fortsättning följer i bildtexterna nedan…

En annan fara är denna: Du som cyklar snabbt på hårdpumpade däck ska veta att det ligger mycket förrädiskt grus på cykelleden, speciellt mellan Södra Möckleby och Södra bruket och strax söder om Albrunna. Hojar man snabbt i kurvor där på hårdpumpat kan det bli smärtsam markkänning.

I skogen mellan Södra bruket och Albrunna är leden dessutom dekorerad med ”skogsavfall”, barr och pinnar, som kan vara hala vid regn.

Jag kom cyklande på en skogsstig. Det flöt på bra men hastigheten var inte hög, kanske 15 kilometer i timmen. Plötsligt befann jag mig högt över min cykel som slog runt – framåt! Det kändes som jag sköts iväg i en kanon på cirkus. På något märkligt sätt lyckades jag vrida mig åt vänster innan jag slog i backen – på sidan. Hade jag inte gjort detta hade jag störtat i backen med ansiktet först och troligen brutit nacken. Jag förstod ingenting – förrän jag såg pinnen i framhjulet…

Risken är liten men den finns. En pinne kan åka upp mellan ekrarna bakom framgaffeln. Effekten blir omedelbar: Cykeln slår runt framåt, den allra farligaste typen av vurpa. Jag skulle tro att riken för denna typ av hojkrasch är störst på mjukt underlag. Kör man där över en pinnes ände slår den upp – och om man har maximal otur lägger den sig på ekrarna tvärs hjulet – bakom framgaffeln. Vurpan sker blixtsnabbt; du hinner inte tänka, inge agera. Jag trodde i min enfald att ekrarna skulle ge med sig, men vid tester efter vurpan har jag förstått att de är så oerhört mycket starkare än jag kunde föreställa mig. Cykla alltså inte snabbt över pinnar, speciellt inte över dess ändar!

 

 


 

 

Taggad ,