Kategoriarkiv: cykelolyckor

Tanken stilla står

På cykelleden mellan Enetri och Solberga finns två såna här broar utan skyddsräcken. Cyklar du av bron här slår du förmodligen ihjäl dig mot de stora stenarna i botten. Blir du liggande medvetslös drunknar du.

En av de två enormt bastanta broar som går över inte fullt så farliga diken som det i bilden ovan. Ändå har man här kostat på en konstruktion som inte ens en traktor eller stridsvagn kan göra igenom. Dimensionerna gör att bron tål ett a-bombsanfall. Varför?

Som du ser handlar det om rediga dimensioner på denna – höga! – bro. Jag tippar att den kostar mellan 50 000 och 100 000 att uppföra. Men varför två så extremt överdimensionerade broar här där dikesbottnarna är släta utan livsfarliga stenblock?

Som synes går räcket ända ned till backen, inte en minicyklist eller harpalt kan komma under det. Den givna frågan är: Varför byggs två såna här överdimensionerade lyxräcken över två diken som är mindre farliga än de två livsfarliga diken där broarna inte har något som helst räcke, inte ens en varningsskylt eller en sidlinje. Hur resonerar de ansvariga? Jag har polisanmält saken och hoppas på nåt slags svar – av någon. När en dödsolycka sker på cykelleden – vem får då ta på sig skulden? Blir det Ölands kommunalförbund eller kommunen?

Över andra betydligt grundare diken har man satt upp fattigmansräcken, snökäppar utmed ledkanten. När denna bild togs var de hela, i dag saknas en och annan. Frågan kvarstår: Varför inte montera räcken på de absolut farligaste cykelledbroarna?

Märkt , , , ,

Broar utan skyddsräcken behandlas av polisen

Polisen har ringt mig. Man ville ha alla fakta om min syn på de cykelbroar mellan Enetri och Solberga som saknar skyddsräcken sedan projektledningen ”gått hem”, som Ölands kommunalförbund uttryckte saken. Min polisanmälan går inte att negligera, då flera andra, mindre farliga dikesöverfarter har skyddsräcken i hundratusenkronorsklassen. Att försvara sig med tesen att det räcker med räcken på varannan dikesöverfart är dömd att falla i ofruktbar jord. Se exemplet nedan.

Sune Flisa
chefredaktör
härförare

Märkt , , ,

Snälla, rara, fina…

Det är inte riskfritt att cykla eller gå på cykelleder. Många går fyra i bredd och hör ingenting när man antingen pinglar eller hojtar. Andra ställer cyklarna tvärs över leden när de ska svara i telefon. Varför?

Vid golfbanan ståt ibland golfbagarna ute i gatan, och farligast – i kurvor utan nån som helst sikt – cyklar man i bredd och på fel sida. Det är bara en tidsfråga innan nåt allvarligt händer.

Jag pinglade diskret på en dam på hoj. Svaret är obetalbart: – Vilken aggressiv ton din ringklocka har!

Många blir kränkta i dag, av allt. I mina öron låter den som ett pömsigt gosedjur på dagis.

Här kan du läsa ett tidigare inlägg i frågan.

Märkt

Polisanmälan

Kulturorganet har nu polisanmält Ölands kommunalförbund för de cykelledsbroar mellan Enetri och Soberga som man för länge sedan övergav ”nakna” då man sket i allt och gick hem.

Vi har skrivit om dessa livsfarliga broar under lång tid, utan att något hänt, säger Sune Flisa i Shimla News i Indien, alltså det nyhetsorgan som bäst följer den lokala utvecklingen på södra Öland.

– Våra konkurrenter skulle bara lyfta frågan om/när nån cyklar ihjäl sej där. Vi gör nåt innan detta sker, säger Flisa medan han viker ihop Barometern och lägger den i papperspelle – där Ölandsbladet redan ligger.

Kulturorganet följer givetvis utvecklingen…

Märkt , , ,

Till vänster, till höger, mitt i

Senast jag slog en liten försiktig pling från cykeln snurrade fyra mattar ihop sig med två hussar och sju jyckar till en underbar happening föreställande en perfekt slagen pålstek om egen part. Flertalet involverade i happeningen ligger här utanför bild.

*****

På södra Öland blir man varse problemet på cykelleden mellan Grönhögen och Ventlinge. Endast där går eller cyklar så pass många att man inser att problemet kan orsaka skada, till och med död.

På denna sträcka går de flesta ”hur som helst”, till höger och till vänster, i mitten och hit och dit. Slår man då som cyklist på en liten pling blir nio av tio vettskrämda. Oj, en cyklist! Därpå skuttar några till vänster, andra till höger medan en och annan blir stående kvar mitt på, vänd mot cyklisten uppvisande ett kritvitt ansikte präglat av skräck. En kvinna skrek erkännande:

– Förlåt, jag tog för givet att leden är bara min!?

Om alla intog denna ödmjuka inställning blev problemet snart ett ickeproblem. Ty det ska genast sägas: Det finns även cyklister som borde uppfostras.

Alla dessa gångares ”hopp åt något håll” blir desto svårare att avläsa för cyklisten om en eller två eller tre av gångarna dessutom har lilla Snutte, Lassie och Bamse i femton meter långa invevbara så kallade komfortkoppel. Senast jag slog en liten försiktig pling snurrade fyra mattar ihop sig med två hussar och sju jyckar till en underbar happening föreställande en perfekt slagen pålstek om egen part, som skulle få vilken seglare som helst att falla i trance av beundran. Vovvar, mattar och hussar överlevde dock – denna gång.

Medan antalet cyklister stadigt ökar tycks även okunskapen om var man går och var man cyklar öka. DN tar upp problemet: Sedan 2018 gäller regeln om att gående ska hålla till vänster och cyklar till höger – på gemensamma gång- och cykelbanor. _ _ _ För att underlätta samspelet mellan cyklister och gångtrafikanter ska gående, om möjligt, hålla till vänster i färdriktningen, och på så sätt möta cyklisterna som håller till höger. Det ändrades i Trafikförordningen 2018 och gäller på gemensamma gång- och cykelbanor.

Kulturorganet förstår inte varför man ska behöva skriva långa artiklar om ämnet, då samma regler gäller för fotgängare och bilister på vanlig väg. Finessen är att den som går ska se den mötande trafiken, den som kan smita förbi på mindre än en meters avstånd.

Tyvärr finns många ärthjärnor som hävdar sin rätt att gå eller cykla på vilken sida av vägen som helst. Använder de samma argument när de kör bil?

Märkt

fattigmans- och rikemansräcken

Kärra_Eketorp_03Så här såg vissa broar ut innan cykelleden mellan Kärra och Solberga belades med oljegrus. Det gällde att hålla tungan rätt i mun.

rikemansräckeVissa överfarter har senare fått ofantligt påkostade räcken. När dessa räcken byggdes fanns tydligen gott om slantar i projektkassan…

fattigmansräcke… medan andra överfarter – av vilka somliga kan tyckas farligare – bara har utrustats med fattigmansräcken: röda snökäppar av plast. Vid vissa broar är dikena bråddjupa och fyllda med sten. Cyklar man av leden vid dessa slår man sannolikt ihjäl sig. Se fotona nedan.

brostörtning2Cyklar man av leden här slår man antingen ihjäl sig eller skadar sig svårt. Vilka överfarter ska få räcken? Använder man tärning för att få fram svaren?

brostörtningBroar som denna – utan räcken – är ingenting annat än skandal. Att pengarna för evighetsprojektet ”Fyr till fyr” sinar är en sak, att snåla på cyklisters säkerhet är en annan.


Märkt , ,

svart cykeldag i Mörbylånga kommun

Med anledning av den tragiska dödsolyckan i Färjestaden i går flyttas premiären för Udd-Nytt till fredagen 31 juli klockan 19:00.

I olyckan mejade en bilist ned fyra cyklister. Två av dem omkom.

Det känns inte meningsfullt att försöka skoja om tillvaron i kommunen när detta har förstört livet för så många människor.


 

Märkt , ,

vass och onödig

Varför finns den nordligaste färisten på vägen ned mot Långe Jan? Den fyller, vad jag kan se, ingen funktion.

Värre är att den är vass. Kommer du som cykelturist på racerhoj med känsliga däck är risken stor för punka och fälgskador. Det minsta man kan begära är en skylt med rådet att cykla bredvid färisten.

Men varför ha kvar något som inte fyller nån funktion?

färist_vass_Ottenby_2En vass konstruktion som jag inte har sett någon annanstans, varken på Öland eller i världen. Fråga: Varför vass?

färist_Ottenby-gård_nedreSom du ser är det gott om fritt utrymme till vänster om färisten. Vi tittar här norrut. Jag har bara cyklat över denna färist en gång – och gör aldrig om det. Även bilen rattar jag vid sidan av risten. Järn är hårt. Gummi är mjukt.

färist_vass_Ottenby_3Eggarna upp mot känsliga gummidäck!

färist_vass_Ottenby_1Öländsk cykelfälla, årsmodell 2020.


 

Märkt , ,

Det är (livs)farligt att cykla

rådjursstyreRester av det rådjur jag krockade med mitt i natta.

Det är nu drygt ett år sen jag på cykel – nattetid – krockade med ett rådjur. Och det är nästan exakt ett år sen jag vurpade på osynlig isfläck i Grönhögen. Den senare rovan har orsakat årslång smärta i underarmen. Jag hann tyvärr få ut den för att ta emot i fallet mot vägbanan, vilket man gör som ren reflex. De extremt självkontrollerade vet att det nästan alltid resulterar i hand- eller armskada. De håller därför kvar händerna på styret och går i backen på sidan.

Denna skada är så långvarig att min läkare ännu inte vill att jag tränar på min sönderbankade slagsäck. – Låt knockoutslagen vänta ytterligare en tid, råder han. Tuffa bud efter en till synes löjlig vurpa.

Det är faktiskt farligt att cykla. Två gånger har jag gått i gatan från stillastående. Fråga mig inte hur. En gång glömde jag de fastlåsta skorna och vurpade på racern – lyckligtvis i relativt låg hastighet. Huvudet slog då i backen tio centimeter från en stenmur.

Jag har också voltat framåt en gång, min kanske mest cirkusakrobatiska cykelkonst, som du kan läsa om här. Senare läste jag om ”volta-framåt-olyckor”. Även där krävs mental kyla för att minimera skadorna. Vid framåtvolt ska du böja in huvudet så mycket som möjligt mot kroppen. Du kan då ”slå i backen och rulla runt som en boll” och klara dig rätt bra. Tyvärr säger dig reflexerna att du ska sträcka huvudet bakåt/uppåt, vilket kan sluta i bruten nacke.

Och i går var det nära ögat igen. I hög fart kände jag hur – mycket plötsligt – vänster fot sögs fast i pedalen. Foten gick inte att rubba. Medan jag rullade en bit försökte jag komma på en lösning. Att stanna och kliva av cykeln åt vänster hade genererat ytterligare en omkullåkning. Det hann jag lyckligtvis förstå innan farten närmade sig stillastående. Jag klev alltså av åt höger. Sen fick jag lägga ned hojen på sidan, åt höger med vänster fot fastsurrad på pedalen. Nu såg jag: Skosnöret hade vevats in i pedalens axel, där det satt som svetsat. I en hittills okänd akrobatisk manöver kom jag åt snöret och lyckades linda bort det från pedalaxeln. Jag var åter en fri man!

Av detta lär jag: Hade jag reflexmässigt bromsat för att som vanligt stiga av åt vänster hade min vurpasamling vuxit ytterligare. Och med lite otur hade julen fått firas på sjukhus. Med stor otur hade jag cyklat färdigt.

Det ÄR livsfarligt att cykla.


 

Märkt

Pierre Picard åter på sjukhus

Även den anda provcyklingen av cykelleden Fyr till fyr slutade i tragedi. Tidigare proffscyklisten Pierre Picard skulle för kulturorganets räkning trampa sträckan Södra Möckleby – Mörbylånga, men redan vid cykelledens upplösande i intet i norra delen av Dalsjö slog nervsammanbrottet ut med full kraft. Det gick inte att hejda. Ambulans förde Pierre till akuten i Kalmar, varifrån den första bulletinen utfärdades av överläkare Magnus ”Mackan” Stryknin klockan 18:22:09 i dag:

”Pierre Picard har drabbats av affektiva störningar kombinerade med icterus, gabapentin, förhöjd lakrimation på grund av längtan till mamma – i Paris. Pierre Picard har även rubbningar i vena cava, saccus och han uppvisar cykliska och cyklistiska smärtor i barba (på grund av Gilette). Han behandlas med effleurage, solution, Daivobet, famotidin och varm grönsåpa. Om utgången av sjukdomsförloppet vågar vi i dagsläget inte ha nån uppfattning.

Pierres mamma är på väg från Paris till Kalmar sjukhus och vi hoppas att hennes hembakade bullar kan bli den turbo som ofta krävs för lyckad läkning av patienter i Pierres situation. Läget är allvarligt men – ännu – inte livshotande.”

Chefredaktör Sune Flisa uttalade sig som vanligt med stor empati om fallet i dagens i Shimla News:
”Fransmän tycks – precis som italienare och spanjorer – vara gjorda av makaroner. Ge mej fem minuter med den lille mammagrisen i telefon så ska jag förbanne mej skrämma upp honom på benen! Nästa vecka cyklar han hem till Paris. Jag vill inte se fanskapet igen!”

Kulturorganet följer utvecklingen genom utsända reportern Lina ”Luggo” Casparin…


 

Märkt ,

Picard åter medvetslös

Behandlingshemmet Grönskan utanför Kalmar säger i en bulletin att tillståndet för vår medarbetare Pierre Picard har försämrats:

”Trots dropp, massage och vitaminer har herr Picards allmäntillstånd försämrats; han är nu stundtals åter medvetslös, mycket på grund av sitt ihärdiga missbruk av däcksolutionen TipTop. Vi bedömer de mentala skadorna efter cykelturen på Fyr till fyr-leden som synnerligen allvarliga och hyser endast ett måttligt hopp om att Pierre Picard kommer att tillfriskna.”

– Ingen rolig läsning, menar kulturorganets chefredaktör Sune Flisa.

”Men under senkvällen publicerar vi lik förbaskat det första avsnittet i serien Pierre på villovägar. Lovat är lovat, och solutionen är nog snart slut. Då får han gå över till lättöl i stället och börja jobba med avsnitt nummer två, om cykelturen Albrunna-Grönhögen”, skriver Sune Flisa i ett pm.


 

Märkt ,

pling plång eller tut tut

Det signaleras dåligt på cykelleden. Cyklist eller golfbilsförare ska naturligtvis plinga eller tuta inför en omkörning. En cykelled är smal och har man motvind som cyklist hör man nästan ingenting bakåt.

Jag använder ringklocka. Biter inte den brassar jag på med ett gasdrivet signalhorn, som ger 110 db en meter bort. Men inte ens denna mistlur – som kan få fåglar att falla döda från skyn – uppfattas av alla. De som går med lurar i öronen och har lämnat den mentala närvaron är ofta omöjliga att nå. Framöver måste jag nog investera i fartygsirén, knallskott, nödbloss och nödraketer…

Som synes är det inte mycket att vinka på då man blir omkörd av en golfbil. Cyklar man i motvind hör man varken cyklister eller golfbilar som närmar sig bakifrån.

 

 


 

Märkt , ,

varning för livsfarlig vurpa

I Mörbylilla har ett träd blåst omkull över cykelleden. Inget farligt med det, annat om nån hade passerat där just då det föll. Det går utmärkt att cykla förbi, bara man ser upp med de små trädgrensbitar som ligger där trädkronan daskat i asfalten. Men just dessa korta trädpinnar kan bli livsfarliga. Jag vet av egen erfarenhet. Den märkligaste vurpa jag gjort på cykel gjorde jag i somras. Fortsättning följer i bildtexterna nedan…

En annan fara är denna: Du som cyklar snabbt på hårdpumpade däck ska veta att det ligger mycket förrädiskt grus på cykelleden, speciellt mellan Södra Möckleby och Södra bruket och strax söder om Albrunna. Hojar man snabbt i kurvor där på hårdpumpat kan det bli smärtsam markkänning.

I skogen mellan Södra bruket och Albrunna är leden dessutom dekorerad med ”skogsavfall”, barr och pinnar, som kan vara hala vid regn.

Jag kom cyklande på en skogsstig. Det flöt på bra men hastigheten var inte hög, kanske 15 kilometer i timmen. Plötsligt befann jag mig högt över min cykel som slog runt – framåt! Det kändes som jag sköts iväg i en kanon på cirkus. På något märkligt sätt lyckades jag vrida mig åt vänster innan jag slog i backen – på sidan. Hade jag inte gjort detta hade jag störtat i backen med ansiktet först och troligen brutit nacken. Jag förstod ingenting – förrän jag såg pinnen i framhjulet…

Risken är liten men den finns. En pinne kan åka upp mellan ekrarna bakom framgaffeln. Effekten blir omedelbar: Cykeln slår runt framåt, den allra farligaste typen av vurpa. Jag skulle tro att riken för denna typ av hojkrasch är störst på mjukt underlag. Kör man där över en pinnes ände slår den upp – och om man har maximal otur lägger den sig på ekrarna tvärs hjulet – bakom framgaffeln. Vurpan sker blixtsnabbt; du hinner inte tänka, inge agera. Jag trodde i min enfald att ekrarna skulle ge med sig, men vid tester efter vurpan har jag förstått att de är så oerhört mycket starkare än jag kunde föreställa mig. Cykla alltså inte snabbt över pinnar, speciellt inte över dess ändar!

 

 


 

 

Märkt ,